Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
1
Nr 176.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrade
bestämmelser angående ny pension för viss pensionerad ickeordinarie
personal vid telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk: given Stockholms slott den 25 februari
1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst W ig for ss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 25 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin. Svensson. Hansson,
Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss anför efter gemensam
beredning med chefen för kommunikationsdepartementet:
På förslag av Kungl. Maj:t beviljade 1922 års riksdag pensionstillägg åt
vissa f. d. befattningshavare med låga pensioner, och i överensstämmelse
med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 15 juni 1922 kungörelse
(nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer. Den reglering av äldre pensioner som härigenom
uppnåddes var emellertid endast att betrakta såsom ett provisorium i avvaktan
på en definitiv pensionsreglering.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. US höft. (Nr 176.)
1
2 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
Vid 1925 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om dylik definitiv
pensionsreglering för f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.
Genom proposition den 6 mars 1925, nr 198, föreslog Kungl. Maj:t sålunda
riksdagen att godkänna vid propositionen fogade förslag dels till kungörelse
med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer, dels till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.
pensionärer.
Den av Kungl. Maj:t föreslagna pensionsregleringen — som i princip nära
anslöt sig till ett av 1921 års pensionskommitté utarbetat förslag — avsåg
samtliga dåvarande och blivande innehavare av oreglerade pensioner, och
skulle pensionsregleringen för att möjliggöra eu rationell avvägning av de
ökade förmåner som enligt förslaget borde tillkomma innehavare av oreglerade
pensioner genomföras i två etapper. Genom kompensationsförhöjningen
(förhöjning I) skulle pensionerna av äldre typ uppbringas till ett sådant
läge, att samma dyrtidstilläggsgrunder som gällde beträffande nyreglerade
pensioner skulle kunna utan minskning i förmån tillämpas även på dem.
Penna anordning förde i sin tur med sig, att grunderna för dyrtidstilläggen
i den nya författningen i ämnet kunde avsevärt förenklas och uteslutande
avpassas till dyrtidstilläggsgrunderna för nyreglerade pensioner. Utöver
kompensationsförhöjningen föreslog Kungl. Maj:t en ytterligare förhöjning
(förhöjning II) som enligt förslaget skulle tillkomma vissa innehavare av
oreglerade pensioner.
Kungl. Maj:ts förslag avsåg ej att göra någon rubbning uti de pensionstillägg,
som enligt förenämnda kungörelse utgingo till vissa f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer, utan skulle dessa pensionstillägg
betraktas såsom fasta tillägg till pensionerna.
I skrivelse den 5 juni 1925, nr 342, anmälde riksdagen, att riksdagen godkänt
de vid propositionen fogade förslag till kungörelser, och i överensstämmelse
med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 18 juni 1925 dels
kungörelse (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, dels ock kungörelse
(nr 275) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. 11. pensionärer.
Bland innehavarna av pensioner av äldre typ som genom den sålunda
genomförda pensionsregleringen tilldelats pensionsförhöjning intaga de pensionärer
en särställning, som fått sina pensioner avpassade efter bestämmelserna
i reglementena den 29 juni 1917 (nr 441—443) för de särskilda pensionskassorna
för pensionering av viss icke-ordinarie personal vid telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Dessa pensionärer, till
vilka vid tidpunkten för pensionsregleringens genomförande dyrtidstillägg
enligt de för oreglerade pensioner gällande grunderna utgingo, hänfördes till
de grupper f. d. befattningshavare i statens tjänst vilka kommo i åtnjutande
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
3
av förberörda förhöjning I. I överensstämmelse med pensionskommitténs
förslag och delvis beroende på att fullständig utredning ännu icke förelåg,
uteslötos däremot här ifrågavarande pensionärer från åtnjutande av pensionsförhöjning
II.
I sin förut omnämnda skrivelse den 5 juni 1925 uttalade riksdagen, att
åtskilliga av ifrågavarande personal redan erhållit pensioner till belopp motsvarande
nyreglerade sådana men att i vissa andra fall pensionerna vore sfi
låga, att en förhöjning skäligen syntes böra komma i fråga; och anförde
riksdagen vidare, att förslag i sistnämnda syfte emellertid måste göras till
föremål för ingående undersökning, vilken syntes böra utföras genom Kungl.
Maj:ts försorg, varefter frågan därest så funnes lämpligt snarast borde föreläggas
riksdagen.
Genom beslut den 18 juni 1925 uppdrog Kungl. Maj:t åt 1921 års pensionskommitté
att verkställa den av riksdagen sålunda åsyftade utredningen
samt till Kungl. Maj:t inkomma med det yttrande och förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Med skrivelse den 9 februari 1926 har 1921 års pensionskommitté överlämnat,
jämte yttranden från telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen,
förslag till ändrade bestämmelser angående ny pension för viss
pensionerad icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk.
Den utredning som pensionskommittén haft att verkställa avsåg att undersöka,
huruvida de f. d. befattningshavare i statens tjänst, vilka pensionerats
enligt reglementena den 29 juni 1917 för telegrafverkets pensionskassa för
Iiensionering av verkstads-, förråds- och linjearbetare (nr 442), för statens
järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal (nr 441)
samt för statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie
personal (nr 443), borde komma i åtnjutande av den i § 4 av kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280) omförmälda förhöjning II eller ock av
annan dylik pensionsförbättring.
Rörande innebörden av de bestämmelser i fråga om pensionens beräkning
m. m., som gälla för den i berörda reglementen avsedda icke-ordinarie personalen,
har kommittén lämnat följande framställning:
»Pensionsrätt enligt pensionsreglementena tillkommer följande icke-ordinarie
personal, nämligen verkstads-, förråds- och linjearbetare vid telegrafverket,
extra ordinarie tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar, fast
anställda tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader och stadigvarande verkstads-
och förrådsarbetare vid nämnda järnvägar samt extra ordinarie och
extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk och stadigvarande drifts- och
underhållsarbetare vid sistnämnda verk.
För pensionsunderlagets beräknande tillämpas tvä olika förfaringssätt, allteftersom
den anställde tillhör personal i tjänstemannaställning eller är att
hänföra till arbetarpersonal. De extra ordinarie tjänstemännen vid statens
järnvägar få såsom underlag för pension räkna 66 2/3 procent av avlöningen
Pensitaiakomnkttéi?
5
första»},
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
för år och enahanda beräkningsgrund är även föreskriven för bestämmande
av underlaget för de fast anställda tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader,
varvid dock underlaget icke får överstiga det belopp, som utgör pensionsunderlag
för den ordinarie befattning, vilken enligt järnvägsstyrelsens
beprövande närmast motsvarar tjänstemannens befattning.
Liknande grunder för pensionsunderlagets beräknande tillämpas även vid
statens vattenfallsverk, i det att pensionsunderlaget för extra ordinarie tjänstemän
och för extra tjänstemän skall utgöra av år savlöningen, för de sistnämnda
dock med den motsvarande begränsning, som nyss angivits i fråga
om de fast anställda tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader.
För beräknande av pensionsunderlag för den i förevarande reglementen
inbegripna arbetarpersonalen gälla helt avvikande bestämmelser. Vidkommande
nyssnämnda personal har nämligen till grund för underlagets bestämmande
lagts den för denna personal utgående timlönen på så sätt, att underlaget
skall motsvara ett belopp, som med 200 kronor överstiger 1,800 gånger
timlönen, dock högst 850 kronor mer än S00 gånger timlönen.
Av pensionsunderlaget utgöra, så vitt angår de icke-ordinarie tjänstemännen,
två tredjedelar statspensionsunderlag; beträffande arbetare motsvarar
statspensionsunderlaget ett belopp, som med 200 kronor överstiger 1,000
gånger timlönen, dock högst 850 kronor. Återstoden av pensionsunderlaget
utgör i båda fallen avgiftspensionsunderlag.
Ålderspensionens belopp beräknas — i enlighet med en i reglementena
intagen procentskala — till viss procent av medeltalet av de högsta pensionsunderlag,
som varit för befattningshavaren gällande under vart och ett
av de fem sista tjänståren. Sålunda utgår ålderspension med ett procenttal.
som vid minst 10 tjänstår utgör 25 procent och växer för varje ytterligare
fullbordat tjänstår, till dess vid uppnådda 35 tjänstår eller därutöver hel
ålderspension utfaller.
I fråga om pension till befattningshavare, som på grund av olycksfall i
tjänsten eller på grund av sjukdom, ådragen under tjänstutövning, (invalidpension)
avgår från tjänsten, stadgas, att pensionsbeloppet skall beräknas
efter nyssnämnda procentskala, varvid likväl gäller, att vid statens järnvägar
pensionen utgår med minst (JO 3/3 procent, vid statens vattenfallsverk med
minst och vid telegrafverket med minst 70 procent av medeltalet av de
högsta pensionsunderlag, som varit för vederbörande tjänsteman gällande
under vart och ett av de senaste fem åren eller den kortare tid, tjänstemannen
varit delägare i vederbörande verks pensionskassa. Därest de förhållanden,
som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra för vederbörande tjänsteman
att vidare bidraga till sin försörjning, utfaller pensionen med hela det
nyss omförmälda medeltalet.
De för invalidpensions bestämmande föreskrivna regler gälla även i fråga
om beräknande av pension vid avgång från tjänsten på grund av sjukdom
i andra fall, än som nyss angivits, (sjukpension), varvid dock är att uppmärksamma,
dels att för erhållande av sjukpension erfordras minst 10 tjänstår
och dels att den för invalidpension bestämda minimiprocenten av medeltalet
av de under de senaste fem åren gällande högsta pensionsunderlagen
tillämpas allenast under förutsättning, att de förhållanden, som grundlagt
rätten till pension, omöjliggöra för befattningshavaren att vidare bidraga
till sin försörjning.
Den olikhet i fråga om pensionsunderlagets beräknande, som förefinnes
beträffande icke-ordinarie befattningshavare i tjänstemannaställning, å ena
sidan, och den huvudsakligen enligt timlönesystemet avlönade arbetar
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. .">
personalen å den andra sidan, förefinnes även vad angår grunderna för pensionsavgifternas
beräkning. För befattningshavare tillhörande den förra
kategorien utgår pensionsavgiften med viss procent av det för tjänstemannen
gällande pension sunderlaget, enligt eu i vederbörande reglementen intagen
procentskala. Arbetarpersonalen åter erlägger månadsavgift för pensioneringen
i förhållande till sin beräknade timlön. Sådan månadsavgift
utgår dels i form av grundavgift, motsvarande viss mångfald av den timlön,
arbetaren innehar, när avgift första gången erlägges, dels i form av
tilläggsavgifter i förhållande till de under tjänstetiden erhållna avlöningsförhöjningar,
och sker beräkningen enligt vissa i reglementena närmare angivna
regler.
Särskilda förmåner i pensionshänseende hava beretts den i förevarande
pensionsreglementen avsedda personal, som vid pensioneringens genomförande
den 1 januari 1918 redan var anställd i vederbörande verks tjänst. Sålunda
stadgas i de vid reglementena fogade övergångsbestämmelserna bl. a., att
vid bestämmande av avgiftspensionen för nu ifrågavarande anställda
skola medräknas endast de tjänstår, som intjänats efter den 1 januari 1918.
varvid emellertid skall iakttagas, att avgiftspensionen för den, som vid sin
pensionering uppnått den i reglementena för ålderspension stadgade levnadsåldern
eller som kan räkna minst 35 tjänstår, icke må understiga den avgiftspension,
som enligt reglementsbestämmelserna motsvarar 10 tjänstår och
medeltalet av den avlöning, efter vilken den anställdes avgift under de sista
fem åren beräknats eller skolat beräknas, därest vederbörande reglemente
varit för honom gällande. Enligt statens järnvägars pensionsreglemente
gälla därjämte övergångsvis vissa särskilda föreskrifter beträffande sådan
personal, som omedelbart efter reglementets ikraftträdande pensionerats efter
att under viss tid dessförinnan hava uppburit sjukavlöning från verket.»
Enligt vad pensionskommittén uttalat, ha många av de pensionärer som
fått sina pensioner bestämda enligt de sålunda återgivna pensionsföreskrifterna
kommit att i pensionshänseende intaga en ställning som under nuvarande
förhållanden måste betecknas såsom skäligen ogynnsam. Detta
har särskilt gällt det avsevärda antal av nu ifrågavarande personal, som
omedelbart efter pensioneringens genomförande den 1 januari 1918 eller
under den närmaste tiden därefter med pension avgått från tjänsten. Till
följd av den i vederbörande pensionsreglementen intagna föreskriften om
pensionsunderlagets bestämmande efter löneförhållandena under de sista fem
åren före avgången från tjänsten ha nämligen pensionernas belopp för dessa
pensionärer påverkats av de relativt låga löner, som gällde under de sista
åren före pensionsreglementenas ikraftträdande.
Såsom pensionskommittén framhållit ha emellertid för de icke-ordinarie anställningshavare
vid ifrågavarande verk som sedermera pensionerats pensionerna
succesivt något förbättrats i fiiljd av de vid upprepade tillfällen
inträffade löneförhöjningar som föregingo 1920 års nya definitiva lönereglering.
Härom har kommittén anfört följande:
»I sådant avseende må här allenast nämnas, hurusom vid statens järnvägar,
där det ojämförligt största antalet av de pensionärer, varom här är
fråga, varit anställda, löneförmånerna exempelvis för extra ordinarie tjänstemän
reglerades vid följande tidpunkter, nämligen den 1 september 1916,
den 1 juni 1917, den 1 januari 1919 samt slutligen den 1 juli 1920. vid
6 Kungi. Maj:ts proposition Nr 176.
vilket sistnämnda tillfälle den extra ordinarie personalens löner närmare
anslötos till det lönesystem, som då trädde i kraft för ordinarie befattningshavare
vid kommunikationsverken. Allenast de befattningshavare, för vilka
den föreskrivna medeltalsberäkningen grundats endast på avlöningar efter
den 1 juli 1920, hava helt kommit i åtnjutande av den pension, som betingas
av den nya definitiva löneregleringen.
På liknande sätt hava pensionsförhållandena gestaltat sig jämväl för de
f. d. tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverk,
som pensionerats enligt grunderna i vederbörande verks pensionsreglementen.
Emellertid är att beträffande nu ifrågavarande pensionärer uppmärksamma,
att, ehuru lönerna till ifrågavarande kategorier icke-ordinarie befattningshavare
enligt av vederbörande verks styrelse utfärdade bestämmelser utgå
med högre belopp än för motsvarande ordinarie tjänstemän, pensionsunderlaget,
till följd av förutberörda särbestämmelse i fråga om pensionsunderlagets
maximering dock icke må överstiga det belopp, vilket gäller såsom
pensionsunderlag för motsvarande ordinarie tjänsteman.
Vad slutligen angår den arbetarpersonal, som inbegripes i pensionsreglementena
i fråga, är visserligen förhållandet, att lönerna jämväl för nämnda
personal reglerats i viss mån jämsides med (ivriga befattningshavargrupper.
Emellertid gäller, såsom förut nämnts, enligt förberörda pensionsreglementen,
att statspensionsunderlaget för arbetare icke må överstiga 850 kronor,
vilket belopp motsvarar en timlön av 65 öre. Då timlönerna under de
senaste åren i följd av inträffade löneökningar avsevärt överskridit sistnämnda
belopp, hava följaktligen löneförhöjningarna endast kunnat påverka
avgiftspensionerna men däremot alls icke övat någon inverkan på statspensionerna,
där statspensionsunderlagens maximibelopp redan uppnåtts. För
enstaka arbetargrupper såsom linjearbetarna vid telegrafverket och arbetarna
vid statens vattenfallsverk hava ej heller avgiftspensionerna rönt någon
inverkan av förändringarna i lönenivån, enär i pensionshänseende samma
timlön, som gällde vid eller närmast före bestämmelsernas ikraftträdande,
tillämpats och fortfarande tillämpas, oberoende av åtnjutna högre löneförmåner.
»
Sedan pensionskommittén härefter redogjort för innehållet av de från
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen inkomna yttranden
som kommittén för fullgörandet av sitt uppdrag inhämtat samt utvecklat
den från vederbörande verk avvikande uppfattning som kommittén i
vissa avseenden hyst beträffande ordnandet av här ifrågavarande pensionärers
pensionsförhållanden, har kommittén rörande innehållet av sitt eget förslag
anfört bland annat följande:
»Vad härefter angår huvudfrågan, nämligen spörsmålet om beredande åt
de i detta ärende avsedda f. d. anställningshavare vid telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk av den pensionsförbättring, som med
förhöjning II avses, framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen
rörande pensionsförhållandena för dessa pensionärer, att endast de extra
ordinarie eller extra tjänstemän, som under den allra senaste tiden med
pension avgått från tjänsten, kommit i åtnjutande av pensioner, som helt
grundats på de sedan år 1920 gällande nya lönerna. För de icke-ordinarie
tjänstemän, som pensionerats före år 1924 liksom ock för den pensionerade
arbetarpersonalen vid ifrågavarande verk, hava däremot pensionerna avpassats
efter pensionsunderlag, som helt eller delvis grundats på de före år
1920 rådande löneförhållanden.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. 7
Vid sådant förhållande synes det kommittén skäligt, att de pensionärer,
som sålunda alltjämt uppbära på äldre löner grundade pensioner, komma i
åtnjutande jämväl av förhöjning II i någon form.
Beträffande grunderna för beräkning av förhöjning II åt ifrågavarande
pensionärer är att märka, att, därest nämnda pensionärer icke längre undantagas
från åtnjutande av nämnda förhöjning II, föreskrifterna i § 4 mom.
1 c) av kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) skulle bliva å dem tillämpliga.
Emellertid har kommittén funnit, att, vad angår de pensionärer, som
pensionerats i befattning såsom extra ordinarie eller extra tjänsteman vid
här ifrågavarande verk, en förhöjning av pensionerna enligt nyssnämnda
författningsrum skulle i förevarande fall medföra betydande ojämnheter och
i vissa fall icke tillgodose behovet av skälig förbättring. Kommittén har
därför ansett särskilda föreskrifter beträffande dessa pensionärer vara erforderliga.
Efter prövning av olika utvägar har kommittén funnit en skälig
ökning i pensionsförmånerna kunna beredas, därest förhöjning II så beräknas,
att den motsvarar halva skillnaden mellan den del av pensionen, som
utgör statspension, och den statspension, som skulle hava tillkommit pensionären,
därest han i den befattning och med det antal tjänsteår han innehaft
pensionerats under juli månad 1924.
Förslaget förutsätter, att i och för beräkning av nämnda skillnad pensionären
placeras i den löneställning, som skulle hava varit för honom
gällande, därest han i juli månnd 1924 ännu varit i tjänst i befattningen, och för
erhållande av denna löneställning fått tillgodoräkna sig det antal tjänstår.
han vid pensioneringstillfället innehade. Den på grundval av denna löneställning
beräknade nya statspensionen skulle alltså bilda jämförelsetalet vid
skillnadens uträknande.
Genom beräkning av förhöjning II på nu angivet sätt skulle pensionsförhöjningen
bliva störst för pensionärer med de lägsta pensionerna, d. v. s.
för de tidigast pensionerade anställningshavarna, för att så småningom
minskas, i den mån pensionen med tillämpning av förberörda medeltalsberäkning
för pensionsunderlagets bestämmande alltmera avpassas efter de
nya lönerna. Enligt järnvägsstyrelsens ovan angivna yttrande har den tidpunkt,
då statspensionen avpassas efter de nyreglerade lönerna, vad statens
järnvägars pensionärer angår beräknats till den 1 februari 1924, under det
att vid statens vattenfallsverk tidpunkten i fråga — beroende pa en något
olika tillämpning av föreskrifterna om den stadgade medeltalsberäkningen
i fråga om pensionsunderlag — inträtt den 1 juli 1924.
Då sålunda på grund av den i reglementena intagna föreskriften om
medeltalsberäkning vid pensionsunderlagets bestämmande ett uteslutande pa
de nya lönerna grundat pensionsunderlag, vad befattningshavare vid statens
vattenfallsverk angår, inträder först beträffande sådana pensionärer, som
pensionerats från och med den 1 juli 1924, torde bestämmelsen lämpligen
böra innehålla, att förhöjning II utgår till samtliga de pensionärer vid här
ifrågavarande verk, som före nämnda tidpunkt med pension avgått från
tjänsten. För statens järnvägars del innebär detta i själva verket ingen
utökning av antalet utav de pensionärer, som skulle erhålla förhöjning II.
enär enligt det av kommittén föreslagna sättet för beräkning av nämnda
förhöjning någon sådan förhöjning icke skulle uppkomma för dem, som
pensionerats under tiden 1 februari—30 juni 1924.»
Vidkommande frågan om beredande av förhöjning II åt de arbetarpensionärer
som pensionerats enligt förberörda reglementen har pensionskommittén
ansett dessa höra erhålla sådan förhöjning i enlighet med den i § 4
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Verksstyrelsernas
utlåtanden.
inom. 1 e) i förberörda kungörelse den 18 juni 1925 (nr 280) intagna
tabell B. Då de statspensionsunde ring vara pensionerna för ifrågavarande
pensionärer grundats icke påverkats av inträffade löneförhöjningar, borde
enligt pensionskommitténs uppfattning förhöjning TT tilldelas jämväl de
arbetare som framdeles komma att pensioneras.
I ett till pensionskommitténs betänkande fogat särskilt yttrande tiar eu
av kommitténs ledamöter uttalat från kommittémajoriteten avvikande mening
rörande den omfattning, i vilken pensionsförhöjning borde tillkomma
pensionerade icke-ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar och statens
vattenfallsverk, samt för dessa f. d. befattningshavares vidkommande nära
anslutit sig till vederbörande verksstyrelsers i förut nämnda yttranden
framställda förslag. Sistnämnda förslag överensstämma i princip med de
förslag verksstyrelserna sedermera framfört i sina utlåtanden över pensionskommitténs
förslag, till vilka utlåtanden jag nu övergår.
På grund av remiss den 13 februari 1926 ha telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen avgivit utlåtanden i ärendet.
Beträffande arbetarpensionerna ha verksstyrelserna utan förbehåll tillstyrkt
det av pensionskommittén framlagda förslaget till pensionsförhöjning.
Vad åter angår pensionerna till f. d. befattningshavare i tjänstemannaställning,
ha styrelserna för de båda verk vid vilka dylika pensioner förekomma,
nämligen statens järnvägar och statens vattenfallsverk, i sina utlåtanden
kombinerat frågan om pensionsförbättring åt de före en viss tidpunkt pensionerade
f. d. befattningshavarna med förslag till minskning eller helt borttagande
för andra grupper pensionärer av den pensionsförhöjning, som genom
1925 års pensionsreglering tillförsäkrats dem.
Redan i de yttranden som pensionskommittén erhållit från järnvägs- och
vattenfallsstyrelserna framhålles, att vissa hithörande f. d. tjänstemän, nämligen
sådana som pensionerats efter i skrivelserna angivna tidpunkter under år
1924, kommit i åtnjutande av såväl pensionstillägg som förhöjning I, trots
att dessa befattningshavare fått sina löner reglerade jämsides med de ordinarie
tjänstemännen och att pensionsbeloppen som alltså varit avvägda med
hänsyn till dessa löner därför bort vara att anse såsom nyreglerade. De
båda verksstyrelserna ha med hänsyn härtill ansett, att, ehuru förhöjning I
visserligen enligt författningens nuvarande ordalydelse måst tilldelas pensionärerna,
sådan förhöjning likväl ej bort tillkomma dem samt att i överensstämmelse
härmed ändring härutinnan nu borde vidtagas. Vattenfallsstyrelsen
ifrågasätter härjämte, huruvida ej även vissa inskränkningar i dessa
pensionärers rätt att åtnjuta pensionstillägg samtidigt borde genomföras.
I de slutliga till Kungl. Maj:t inkomna utlåtandena vidhålla järnvägsoch
vattenfallsstyrelserna sin från pensionskommitténs uppfattning avvikande
principiella ståndpunkt. De av verksstyrelserna föreslagna ändringarna i
pensionskommitténs förslag framgå som en naturlig följd av nyssnämnda
ställningstagande. Järnvägsstyrelsen föreslår sålunda, att pensionärer vilkas
KungI. Muj:ts proposition Nr 176.
!l
pensioner beräknats på grundval av löner från och med år 1920 ej böra
tilldelas någon pensionsförhöjning, att pensionärer vilkas pensioner beräknats
på grundval av löner såväl före som efter den 1 juli 1920 visserligen
böra tilldelas pensionsförhöjning II men ej pensionsförhöjning I samt att
pensionärer vilkas pensioner beräknats uteslutande med hänsyn till löneställningen
före den 1 juli 1920 böra tilldelas såväl förhöjning I som förhöjning
II. Vattenfallsstyrelsen, som likaledes föreslår viss förbättring av de
äldre pensionerna, uttalar å sin sida önskvärdheten av att vissa begränsningar
vidtagas i tilldelandet av såväl pensionstillägg som förhöjning 1.
Med hänsyn till den tvekan vattenfallsstyrelsen förklarat sig hysa, huruvida
de pensionärer för vilka redan fastställts ny pension, inkluderande pensionstillägg
och förhöjning I, må kunna underkastas ifrågavarande minskning i
den nya pensionen, inskränker sig styrelsen emellertid i detta avseende till
att föreslå, att de icke-ordinarie tjänstemän som framdeles komma att pensioneras
enligt nuvarande pensionsreglementen undantagas från åtnjutande
av pensionstillägg och förhöjning I.
\ id den definitiva reglering av pensioner av äldre typ som genomfördes
vid 1925 års riksdag och som fastställdes i förenämnda kungörelse den IS
juni 1925 (nr 280) har storleken av den reella pensionsförhöjningen (förhöjning
II) bestämts enligt två väsentligt olika grunder. För flertalet av här
ifrågavarande pensionärer har förhöjning II fastställts till hälften av skillnaden
mellan summan av den äldre pensionen (inklusive pensionstillägg)
och förhöjning I, å ena sidan, samt, å andra sidan, vad som tillkommit
pensionären, om hans pension avpassats efter motsvarande nyreglerat pensionsunderlag
respektive särskilt bestämt underlag [§ 4 mom. 1 a) och b)].
För övriga hithörande pensionärer däremot har förhöjning II direkt avpassats
efter den oreglerade pensionens storlek, däri inräknat utgående pensionstillägg
samt förhöjning I, på så sätt att den oreglerade pensionen ökats med
visst fixerat belopp respektive viss procent av pensionen [§ 4 mom. 1 c)].
Den förstnämnda beräkningsgrunden för storleken av förhöjning II liar i
huvudsak kunnat genomföras beträffande pensionerna till f. d. ordinarie befattningshavare
i statens tjänst. Den sistnämnda beräkningsgrunden har
väsentligen kommit till användning för s. k. riksdagspensioner.
I det förslag till pensionsförhöjning åt pensionerad icke-ordinarie personal
vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vatten fa Ils verk som pensionskommittén
pa Kungl. Maj:ts uppdrag utarbetat har också vid utmätandet
av pensionsförhöjningen (förhöjning II) en motsvarande uppdelning av pensionerna
genomförts. För f. d. befattningshavare i tjänstemannaställning har
sålunda kommittén föreslagit, att förhöjning IT skulle fastställas i relation
till skillnaden mellan viss del av den äldre pensionen, nämligen statspensionen,
och motsvarande del av den pension, som skulle tillkommit pensionären,
om han pensionerats under juli månad 1924. Beträffande åter arbetarBihang
till riksdagens protokoll 7926. 7 sand. 1''iS höft. (Sr Pilt.) -j
bcpm tentera
chefen.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
pensionerna liar kommittén föreslagit, att förhöjning II till dem skulle utgå
efter samma grunder som redan nu gälla för s. k. riksdagspensioner.
Vad först angår arbetarpensionerna, synes den av pensionskommittén föreslagna
anordningen vara tillfredsställande. Av de nu utgående pensionerna
äro i varje fall statspensionerna att betrakta som oreglerade. Även i de
fall, då de i pensionerna ingående avgiftspensionerna höjts i proportion till
de höjda dag- eller timlönerna, uppgå dock sistnämnda pensioner trots gällande
övergångsbestämmelser för närvarande och under eu avsevärd tid
framåt till relativt låga belopp, varför några egentliga betänkligheter ej
behöva uppstå att i avvaktan på definitiv reglering nu genomföra en pensionsförbättring.
Vederbörande verksstyrelser ha också på denna punkt
tillstyrkt pensionskommitténs förslag. Även jag ansluter mig till detta
förslag.
Beträffande f. d. befattningshavare i tjänstemannaställning är frågan om
beredande av pensionsförbättring mera invecklad.
Den motsvarande pensionsförbättring (förhöjning II), vilken ingår som
ett led i 1925 års pensionsreglering och som angives i § 4 mom. 1 a) och
b) i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), tillkommer pensionärer, som
i regel under lång tid haft rätt till pension samt under denna tid betalat
pensionsavgifter och som därför i allmänhet kommit i åtnjutande av hel
pension. För de befattningshavargrupper pensionärerna tillhört fanns nyreglerat
pensionsunderlag redan fastställt eller ock kunde särskilt underlag
utan större svårighet angivas.
För nu ifrågavarande icke-ordinarie tjänstemannagrupper däremot har
pensionsrätten tillkommit så sent som från och med år 1918. Trots de
gynnsamma övergångsbestämmelserna äro avgiftspensionerna ännu relativt
små och förbliva så under en avsevärd tid framåt. Några nyreglerade
pensionsunderlag som kunnat läggas till grund vid utmätandet av pensionsförhöjningen
föreligga ej, och fastställandet av särskilda underlag har ej
heller av pensionskommittén ifrågasatts. Att å andra sidan på dessa pensioner
tillämpa de för s. k. riksdagspensioner gällande grunderna skulle
såsom pensionskommittén framhållit leda till allt för stora ojämnheter
och i vissa fall icke tillgodose behovet av skälig förbättring.
Den skiljaktiga uppfattning rörande pensionsförbättring för icke-ordinarie
tjänstemän vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk, som råder
mellan pensionskommittén å ena sidan och vederbörande verksstyrelser å
andra sidan, bottnar såsom tidigare angivits i det olika ställningstagandet
till frågan, huruvida de pensionärer vilkas pensioner helt eller delvis
grundats på nyreglerade löner böra äga åtnjuta pensionstillägg och förhöjning
I.
Pensionskommittén har utvecklat den uppfattningen, att här ifrågavarande
pensionärer icke böra berövas den rätt till pensionstillägg och
förhöjning I som tillkommer dem enligt 1922 och 1925 års pensionsregleringar.
Vad särskilt angår förhöjning I, utgör denna endast kompensation
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
för den minskning i pensionsförmåner, som ifrågavarande pensionärer underkastades
genom att i samband med 1925 års pensionsreglering de förut utgående
högre dyrtidstilläggen utbyttes mot dyrtidstillägg enligt de för nyreglerade
pensioner gällande grunderna. Pensionskommittén har oek framhållit,
att dessa pensionärer före sitt inträde i vederbörande pensionskassa
icke haft tillfälle att genom avgiftsinbetalning bidraga till sin pensionering,
vadan de vid pensioneringen fått vidkännas en avsevärd avkortning i pensionen.
Då kommittén räknat med att detta skulle bliva fallet, så länge
nuvarande pensionsreglementen kunna antagas förbliva gällande, har kommittén
ansett någon ändring i den av verksstyrelserna angivna riktningen
icke nu böra vidtagas.
Järnvägs- och vattenfallsstyrelserna åter hävda, att någon anledning
icke förelegat att tilldela de pensionärer vilkas pensioner beräknats pa
grundval av nyreglerade löner dyrtidstillägg enligt de tidigare gällande
gynnsammare grunderna, eftersom pensionerna måste varit att anse som
nyreglerade. Att dylikt dyrtidstillägg likväl utgått måste därför ha varit
beroende på ett förbiseende vid dyrtidstilläggsförfattningens utarbetande,
och enligt verksstyrelsernas mening borde konsekvenserna av detta förbiseende
nu rättas, sedan uppmärksamheten blivit fäst därvid. Vattenfallsstyrelsen
tillämpar motsvarande betraktelsesätt jämväl på nu utgående
pensionstillägg. Från dessa utgångspunkter ha ämbetsverken icke kunnat
tillstyrka förslaget, att ytterligare pensionsförhöjning i den av kommittén
föreslagna omfattningen skulle beredas pensionärer, vilkas pensioner beräknats
på grundval av löner som till någon del varit att anse såsom nyreglerade.
Utan att vilja underkänna de av järnvägs- och vattenfallsstyrelserna
framförda principiella skälen för att helt eller delvis undandraga de efter
viss tidpunkt pensionerade icke-ordinarie befattningshavarna i tjänstemannaställning
pensionstillägg och pensionsförhöjning I anser jag dock
frågan härom icke böra nu upptagas till avgörande. Någon praktisk
olägenhet av att nu utgående pensionsförmåner få tillsvidare bibehållas
synes knappast behöva befaras, då förmånerna i allt fall avsevärt understiga
de pensionsbelopp, som skulle hava utgått därest hel avgiftspension
fått uppbäras. Visserligen förekommer — såsom vattenfallsstyrelsen påpekat
— att i fall, då invalidpensioner och förhöjda sjukpensioner utgå,
pensionsförmånerna sammanlagt kunna överstiga summan av statspension
och hel avgiftspension. Jag finner emellertid ej heller sist anförda förhållanden,
vilka enligt vad jag inhämtat äro till finnandes endast i ett
fåtal fall, vara av den vikt, att inskränkningar i de pensionsförmåner
som fastställdes i samband med 1925 års pensionsreglering redan nu böra
vidtagas. Avgörande för mitt ställningstagande har härvid varit, att frågan
om ett definitivt ordnande av pensionsförhållandena för den icke-ordinarie
personalen vid kommunikationsverken för närvarande är under utredning
inom pensionskommittén, och jag förutsätter, att den av järnvägs- och
vattenfallsstyrelserna föreslagna beskärningen av pensionsförmånerna för
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Kostnads
frågan.
Departe
mentschefens
hemställan.
vissa grupper pensionärer i detta sammanhang upptages till närmare omprövning.
Att frågan om en dylik begränsning av pensionsförmånerna förvissa
pensionärer sålunda får tills vidare anstå synes icke böra hindra genomförandet
för andra pensionärer av en såsom nödig ansedd förbättring av
pensionerna.
Med min sålunda angivna utgångspunkt kan jag ansluta mig till pensionskommitténs
förslag jämväl i vad angår förhöjning II till f. d. befattningshavare
i tjänstemannaställning. Ett godtagande av detta förslag
torde ej lägga några hinder i vägen för genomförandet framdeles av en
rationell och definitiv reglering av pensionsförhållandena för kommunikationsverkens
icke-ordinarie personal.
Beträffande de kostnader, som är o förbundna med den föreslagna regleringen
av pensionerna till icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk, har pensionskommittén låtit verkställa
undersökning. Beräkningarna ha inom vederbörande verk utförts
individuellt med avseende å de pensionärer, som för närvarande uppbära
pension från respektive pensionskassor, utgörande vid telegrafverket 36
pensionärer, vid statens järnvägar 923 pensionärer och vid statens vattenfallsverk
14 pensionärer. Enligt dessa beräkningar skulle årskostnaderna
för förhöjning II, därest densamma tillämpats under innevarande år, ha
vid de särskilda verken uppgått till följande belopp:
telegrafverket ............................................. 3,460 kronor
statens järvägar...................................... 81,550 »
statens vattenfallsverk.............................. 1,200 »
eller innalles 86,210 kronor. Det torde dock kunna förväntas, att nämnda
årskostnader framdeles komme att sjunka. Å ena sidan skulle visserligen
en ökning i kostnaderna inträda beträffande sådana pensionärer som innehaft
anställning såsom arbetare, enär nämligen enligt förslaget dylika framdeles
pensionerade anställningshavare skulle komma i åtnjutande av förhöjning
II. Men å andra sidan uppstår eu minskning i årskostnaderna
i den mån de enligt förslaget till förhöjning II berättigade pensionärer,
såväl sådana i förutvarande tjänstemannaställning som ock pensionerade
arbetare, avlida, och denna minskning torde kunna antagas bliva större
än förenämnda ökning.
Då kostnaderna för förhöjning II till här ifrågavarande pensionärer
utgå av vederbörande verks medel, behöver vid bifall till mitt förslag
något särskilt anslag för ändamålet icke äskas av riksdagen.
På grund av vad sålunda anförts får jag nu hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att, utöver pensionsförhöjning I
enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny
Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.
13
pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst
m. fl. pensionärer, jämväl må från och med den 1 juli 1926 utgå ytterligare
pensionsförhöjning (förhöjning II)
till den, som i befattning såsom extra ordinarie tjänsteman vid statens
trafikerade järnvägar eller såsom fast anställd tjänsteman vid statens
järnvägsbyggnader eller såsom extra ordinarie eller extra tjänsteman vid
statens vattenfallsverk före den 1 juli 1924 pensionerats enligt bestämmelserna
i någotdera av de den 29 juni 1917 fastställda reglementena för
pensionskassorna för pensionering av viss icke-ordinarie personal vid statens
järnvägar och vid statens vattenfallsverk (nr 441 och 443), med belopp,
som motsvarar hälften av skillnaden mellan den del av den pensionären
tillkommande pensionen som utgör statspension och den statspension som
skulle hava tillkommit honom, därest han i den befattning och med det
antal tjänstår han innehaft pensionerats under juli 1924, samt
till annan icke-ordinarie personal, som pensionerats enligt nyssnämnda
pensionsreglementen, ävensom till den, som pensionerats enligt reglementet
den 29 juni 1917 (nr 442) för telegrafverkets pensionskassa för pensionering
av verkstads-, förråds- och linjearbetare, med belopp som angivas i
den i § 4 mom. 1 c) av förenämnda kungörelse den 18 juni 1925 (nr 280)
intagna tabell B.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition i ämnet av den
lydelse bil. litt.... vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Svante Ericsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1926.
1 saml.
1U8 häft. (Sr 116.)