Kungl. Maj ds proposition nr 169.
1
Nr 169.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
ändringsarbeten inom det s. k. Preisiska huset samt
beredande av bostad, för landshövdingen i Stockholms
län m. ro.; given Stockholms slott den 20 februari
1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Viktor Larsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet ä Stockholms slott den 20 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller,
Levinson.
Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Larsson:
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet har 1920 års riksdag till omoch
tillbyggnad av det s. k. Preisiska huset i Stockholm beviljat ett anslag
av 440,000 kronor, vilket anslag anvisats att utgå under åren 1920—1922.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 141 höft. (Nr 169.) 4(io so 1
2 Kiingl. Maj:ts proposition nr 189.
Vid tiden för ifrågavarande beslut voro i förenämnda fastighet inrymda
länsstyrelsen i Stockholms län samt byggnadsstyrelsen. Dessa myndigheter
disponerade — förutom de för ämbetsverken tidigare avsedda utrymmen i
fastigheten — jämväl enligt träffad överenskommelse var sin del av den
till landshövdingen i Stockholms län anslagna boställslägenheten, omfattande
delar av våningarna 2 och 3 trappor upp. Enligt Kungl. Maj ds beslut den
7 november 1919 skulle till landshövdingen såsom ersättning för berörda
upplåtelse tills vidare utgå eu årlig hyra av sammanlagt 9,600 kronor.
Enligt den av Kungl. Majd för 1920 års riksdag framlagda planen skulle
i fastigheten inrymmas bostad åt landshövdingen samt tjänstelokaler åt länsstyrelsen,
varjämte 18 rum skulle bliva disponibla för andra ändamål. De
föreslagna ändringsarbetena omfattade i huvudsak den dåvarande stallflygelns
ersättande med en tillbyggnad, upptagande hela den inre nordöstra gårdsvinkeln,
samt omdaning av byggnadens inre, varvid bland annat vindsvåningen
i dess helhet skulle inredas. Förslagets genomförande i hela dess
utsträckning förutsatte alltså, att byggnadsstyrelsen avflyttade från sina dåvarande
lokaler, i huvudsak motsvarande de utrymmen, som enligt förslaget
skulle utgöra landshövdingebostad samt ovannämnda reservrum. Under tiden
för arbetenas utförande skulle emellertid såväl länsstyrelsen som byggnadsstyrelsen
kvarbo i fastigheten och landshövdingen under samma tid fortfarande
beredas bostad på annat håll.
I samband med anmälan av sitt beslut om anvisande av medel för ifrågavarande
byggnadsföretag anförde 1920 års riksdag, att det med hänsyn till
svårigheten att tillgodose vissa statsinstitutioners lokalbehov kunde ifrågasättas,
huruvida icke jämväl den del av fastigheten, som enligt Kungl. Maj:ts
förslag vore avsedd till landshövdingebostad, borde inredas till ämbetslokaler
och landshövdingen i stället även framdeles beredas bostad på annat
sätt. Hinder borde därför icke möta för Kungl. Maj:t att, därest vid frågans
närmare prövning eu dylik anordning befunnes lämplig, vidtaga därför erforderliga
åtgärder.
Sedan med anledning av riksdagens uttalande såväl länsstyrelsen som
byggnadsstyrelsen yttrat sig i frågan, förklarade Kungl. Maj:t genom brev
den 3 december 1920, att Kungl. Maj:t framdeles ville meddela beslut i
fråga om disposition och ombyggnad av den del av Preisiska huset, som
enligt det för riksdagen framlagda förslaget avsetts till boställsvåning åt
landshövdingen i Stockholms län, varjämte Kungl. Maj:t anbefallde byggnadsstyrelsen
att, i den mån lämpligen kunde ske, verkställa om- och tillbyggnad
av övriga delar av fastigheten i huvudsaklig överensstämmelse med
nämnda förslag.
De lokaler, som avsetts för länsstyrelsen, hava sedermera under åren
1921—1923 färdigställts. Frågan om disposition och ombyggnad av fastigheten
i övrigt står däremot fortfarande öppen. Denna fråga har emellertid
blivit aktuell, sedan numera arbetena med uppförandet av nybyggnaden i
kvarteret Murmästaren, varest jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 18 juli 1924
nya lokaler anordnas för byggnadsstyrelsen, fortskridit så långt, att styrelsen
Kungl. Maj ds- proposition nr 169. 3
väntas kunna avflytta från sina nuvarande lokaler omkring den 1 instundande
juni.
I skrivelse den 9 februari 1926 liar byggnadsstyrelsen framlagt utredning
och förslag i berörda ämne. Beträffande redan utförda arbeten inom Preisiska
huset anför styrelsen därvid till eu början, att dessa arbeten tagit längre
tid i anspråk än vad som ursprungligen beräknats, dels på grund av att
desamma med hänsyn till arbetets behöriga gång inom länsstyrelsen måst
uppdelas i flera perioder än vad som i förslaget avsetts, dels ock med anledning
av mellankommande konflikt å byggnadsmarknaden. Vidare hade
efter yrkande från länsstyrelsen vissa av styrelsen närmare angivna avvikelser
gjorts från det ursprungliga förslaget. På grund av de uppkomna förseningarna
och ändringarna i den uppgjorda arbetsplanen ävensom på grund
av inträdda stegringar av arbetslönerna å byggnadsmarknaden hade företaget
dragit större kostnader än vad som tidigare beräknats. Dessa kostnader
hade uppgått till sammanlagt 518,184 kronor 25 öre. av vilket belopp
410,826 kronor 70 öre bestritts av ovannämnda anslag, under det att 107,357
kronor 55 öre bekostats av det å tilläggstat för år 1921 upptagna anslaget
till täckande av merkostnader för vissa pågående byggnadsföretag. A förstnämnda
anslag återstode således allenast ett belopp av 29,173 kronor 30 öre
eller i runt tal 29,000 kronor.
Beträffande dispositionen av byggnadsstyrelsens nuvarande lokaler samt
den i samband därmed stående frågan om beredande av bostad åt landshövdingen
i Stockholms län har styrelsen, efter samråd med landshövdingen
och länsstyrelsen, framlagt två alternativa förslag, åskådliggjorda å vid styrelsens
skrivelse fogade ritningar.
Det ena alternativet, i det följande kallat alternativ /, avser inrymmande av
landshövdingebostad i Preisiska huset och bygger i huvudsak på det för
1920 års riksdag framlagda förslaget.
Det andra alternativet, alternativ II, avser Preisiska husets utnyttjande uteslutande
såsom ämbetslokaler samt beredande av bostad åt landshövdingen
i den statsverket tillhöriga fastigheten nr 6 i kvarteret Rosenbad.
Beträffande den närmare innebörden av alternativ 1 må nämnas följande:
Enligt detta förslag skulle i huvudsaklig överensstämmelse med 1920 års
förslag bostad för landshövdingen inrymmas i våningen 2 trappor upp och
i vindsvåningen i Preisiska huset. Bostaden skulle emellertid utan ökning
av det i det tidigare förslaget avsedda antalet rum något utvidgas, vilket möjliggjorts
genom att ett av landskontoret nu disponerat rum i vindsvåningen
tillagts bostaden, varjämte ytterligare en jungfrukammare skulle erhållas
genom att för detta ändamål toges i anspråk det utrymme i samma våning,
som nu användes såsom lunchrum för länsstyrelsens personal. Vidare skulle
enligt ifrågavarande förslag de i det tidigare förslaget angivna reservutrymmena
utnyttjas för länsstyrelsens behov. Slutligen hava vissa utrymmen i
våningen 1 trappa upp, som tidigare avsetts till vaktmästarbostad, tagits i
anspråk för landskansli. Bostaden för länsstyrelsens förste expeditionsvakt
har på grund härav förlagts till de å nedre botten närmast den norra
ingången från Drottninggatan belägna tre rum och kök.
Byggnads
gtvreleen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
Enligt verkställda beräkningar skulle kostnaderna för de vid genomförandet
av alternativ I erforderliga ändrings- och reparationsarbetena uppgå till sammanlagt
81,000 kronor, av vilket belopp 55,500 kronor skulle belöpa å landshövdingebostaden
samt 25,500 kronor å de för länsstyrelsen avsedda lokalerna.
I sin föreliggande skrivelse anför byggnadsstyrelsen rörande ifrågavarande
alternativ bland annat följande:
I jämförelse med det för 1920 års riksdag framlagda förslaget företedde
det med alternativ I betecknade förslaget den betänkliga svagheten, att reservutrymmen
helt saknades. Förläggningen av landshövdingebostaden till fastigheten
i fråga komme sålunda att utgöra ett hinder för ett tillgodoseende
inom fastigheten av kommande behov av utvidgning av länsstyrelsens lokaler,
därest förläggningen icke endast skulle givas en provisorisk karaktär, vilket
givetvis ur liera synpunkter icke kunde anses lämpligt. Härtill komme, att
ehuru det i och för sig vore fördelaktigt att förlägga landshövdingebostaden
i samma byggnad som länsstyrelsens lokaler, bostadsfrågans lösning enligt alternativ
I ändock icke kunde betraktas såsom odelat tillfredsställande. Den för
ändamålet ifrågasatta lägenheten kunde nämligen trots den föreslagna mindre
utvidgningen av densamma knappast anses helt fylla de krav, som måste
ställas på en landshövdingebostad, vartill komme, att läget på fastigheten,
såsom bostadshus betraktat, under de senaste åren betydligt försämrats
därigenom att körtrafiken å Drottninggatan alltmer tilltagit, varvid särskilt
kunde nämnas trafiken med de stora automobilomnibusarna.
Enligt det med alternativ II betecknade förslaget skulle länsstyrelsen
komma att disponera hela Preisiska huset med undantag av 16 rum i våningen
1 trappa upp, som skulle utgöra en disponibel reserv, varjämte länsarkitekten
i Stockholms län fortfarande skulle disponera 4 rum i fastighetens
bottenvåning. Länsstyrelsens lokaler skulle fördelas så, att landskansliet
erhölle sina lokaler samlade i våningen 2 trappor upp med undantag för
kansliets avdelning för pass- och automobilärenden, som finge en tillfredsställande
förläggning i våningen 1 trappa upp nära entrén från Brunkebergsgatan,
samt att landskontoret likaledes komme att få sina lokaler samlade
i en våning, nämligen vindsvåningen. Kostnaderna för de vid genomförandet
av detta alternativ erforderliga arbeten i Preisiska huset hava beräknats
till 41,000 kronor.
Den sålunda föreslagna dispositionen av det Preisiska huset förutsätter,
att bostad åt landshövdingen beredes på annat ställe. Härom anför byggnadsstyrelsen
i sin skrivelse bland annat följande:
Vid alternativ II vore tre utvägar för lösande av landshövdingens bostadsfråga
tänkbara, antingen att landshövdingen, såsom för närvarande, tiller
kändes hyresersättning eller att genom statsverkets försorg bostad förhyrdes
åt landshövdingen eller också att bostad bereddes inom någon annan kronans
fastighet än Preisiska huset. Byggnadsstyrelsen funne anvisandet av
hyresersättning vara en olämplig lösning av förevarande fråga. För sin del
ville byggnadsstyrelsen särskilt framhålla, att det icke torde förefinnas någon
skälig anledning, varför landshövdingen i Stockholms län icke såsom övriga
landshövdingar skulle beredas bostad genom statens försorg. Vad anginge
en förhyrning genom statsverket av bostad åt landshövdingen hade byggnadsstyrelsen
undersökt möjligheterna härför såväl genom hänvändelser till samtliga
större hyresbyråer i huvudstaden som genom annonsering, men hade
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
därvid någon för ändamålet lämplig lägenhet icke kunnat uppbringas. Det
hade sålunda endast återstått att söka inrymma landshövdingebostaden inom
någon staten tillhörig fastighet, vilket även Unge anses vara den i och för
sig mest önskvärda lösningen av frågan. Härvid hade befunnits, att av de
under byggnadsstyrelsens vård ställda fastigheterna endast huset nr 6 i
kvarteret Rosenbad inrymde lägenheter, som lämpligen kunde tagas i anspråk
för här avsedda ändamål. I denna fastighet funnes två tidigare för
bostadsändamål använda lägenheter, den ena belägen i våningen 3 trappor
upp och den andra i våningen 4- trappor upp, båda förlagda i hörnet av
Strömgatan och den s. k. Rosenbadsparken. Av dessa lägenheter disponerades
den, som vore belägen i fjärde våningen, av handelsdepartementet. I
samband med handelsdepartementets inflyttning hade denna lägenhet undergått
åtskilliga ändringsarbeten, avsedda att göra lägenheten passande såsom
ämbetslokal, och kunde därför lägenheten näppeligen ifrågakomma för nu
avsedda ändamål. Den i våningen 3 trappor upp belägna lägenheten hade
däremot icke undergått någon nämnvärd förändring, sedan den av fastighetens
tidigare ägare använts för bostadsändamål. Lägenheten i fråga jämte
ett intill densamma beläget kontorsrum vore uthyrd till statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl. mot en årlig hyra av 18.800 kronor,
varav 18,000 kronor belöpte på bostadslägenheten och 800 kronor på kontorsrummet.
En av byggnadsstyrelsen verkställd undersökning hade givit
vid handen, att ifrågavarande lägenhet efter utförande av vissa av styrelsen
närmare angivna ändrings- och iståndsättningsarbeten synnerligen val skulle
lämpa sig såsom landshövdingebostad.
Under det fastigheten i övrigt vore försedd med värmeledning uppvärmdes
såväl denna bostadslägenhet som lägenheten 4 trappor upp huvudsakligen
medelst kakelugnar, vilket med hänsyn till såväl brandfaran som till
nutida krav på bekvämlighet måste anses vara synnerligen otillfredsställande.
Redan tidigare hade ifrågasatts att avhjälpa denna olägenhet genom att utsträcka
fastighetens värmeledningssystem att omfatta jämväl sagda lägenheter
i deras helhet, men hade detta tidigare icke låtit sig genomföras med
hänsyn till panncentralens begränsade kapacitet. I samband med pågående
ombyggnadsarbeten inom den invidliggande fastigheten nr 5 i kvarteret
Rosenbad hade emellertid panncentralen i fastigheten nr 6 ersatts med eu
ny, vilken tjänstgjorde såsom gemensam panncentral för båda fastigheterna.
Då vid dimensioneringen av de nya pannorna hänsyn hade tagits till en
kommande utvidgning av värmeledningen att omfatta jämväl här ifrågakomna
två lägenheter, kunde en dylik utvidgning numera genomföras för en
rimlig kostnad, och funne byggnadsstyrelsen det lämpligt, att denna åtgärd
utfördes i samband med ett eventuellt iordningställande av den ena lägenheten
för nu ifrågavarande ändamål med hänsyn till att de av värmeledningsarbetena
betingade efter]agnings- och målningsarbeten under denna
förutsättning icke skulle behöva medföra några större kostnader. Även vore
det givetvis ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt, att värmeledning samtidigt
infördes såväl i våningen 4 trappor upp som i våningen 3 trappor upp.
Kostnaderna för sistnämnda lägenhets iordningställande såsom laudshövdingebostad
skulle enligt utförda kostnadsberäkningar uppgå till 18,000
kronor, under det att införande av värmeledning i de båda nämnda lägenheterna
skulle betinga en kostnad av 21.000 kronor, av vilket belopp 10,000
kronor kunde anses belöpa å landshövdingebostaden och 11,000 kronor å
den av handelsdepartementet innehavda lägenheten.
Beträffande de olika alternativen anför styrelsen härefter vidare:
Enligt byggnadsstyrelsens mening måste alternativ II anses innebära stora
fördelar framför alternativ I såväl med hänsyn till att enligt förstnämnda
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
alternativ utrymmen skulle erhållas för en framtida utvidgning av länsstyrelsens
lokaler som ock på grund därav att detta alternativ möjliggjorde en lämpligare
och naturligare fördelning av länsstyrelsens lokaler, i det ati både landskansliet
och landskontoret erhölle sina respektive lokaler förlagda till var sin våning.
Vad anginge det föreslagna inredandet av landshövdingebostad i våningen 3
trappor upp i fastigheten nr 6 i kvarteret Rosenbad,syntes denna lösning av
lokalfrågan, trots att bostaden icke förlädes i omedelbar anslutning till länsstyrelsens
lokaler, erbjuda avsevärda fördelar framför eu förläggning av bostaden
till Preisiska huset, enär nämnda lägenhet på ett förträffligt sätt till
godosåge de krav, som måste ställas på en bostad av här ifrågakomna
art. Lägenhetens utnyttjande som landshövdingebostad torde även få anses
vara en lämpligare användning av densamma än den nuvarande, enär lägen
heten icke kunde på ett fullt rationellt sätt utnyttjas såsom tjänstelokaler
på grund av den avsevärda storleken av flera av rumsenheterna. Beträffande
hyresvärdet å lägenheten uppginge detta visserligen till ett avsevärt belopp,
18,000 kronor, men en verkställd utredning både givit vid handen, att en
våning, som någorlunda motsvarade de krav, som man måste uppställa på
en bostad av här ifrågakomna beskaffenhet — därest över huvud taget en
dylik våning trots det negativa resultatet av byggnadsstyrelsens hittills
gjorda efterforskningar skulle kunna uppbringas — torde å hyresmarknaden
stinga, ett pris av minst 14,000 kronor, oberäknat ersättning för värme.
Därest emellertid landshövdingebostaden skulle inrymmas på nu antytt
sätt, måste statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. H. uppsägas
till löpande hyrestids utgång den 30 september 1920, vilken uppsägning
måste ske senast den 31 instundande mars. Emellertid vore det önskvärt,
om landshövdingebostaden kunde hinna bliva iordningställd för inflyttning
den 1 oktober 1926, varför det skulle vara lämpligt, om statsverket för genom -förande av erforderliga ändrings- och reparationsarbeten kunde disponera
lägenheten i fråga redan från den 1 juli 1926 och anstalten sålunda avflytta
senast sistnämnda dag. Åtgärder skulle i så fall vidtagas för att anskaffa
ny lokal för anstalten från och med sagda dag. Det kunde tänkas, att möjlighet
förelåge att genom förhyrning i privat fastighet erhålla lokaler till
den 1 juli 1926, men vore det givetvis mycket osäkert, huruvida en sådan
lösning läte sig genomföra. En annan utväg vore att erbjuda anstalten de
reservutrymmen, som enligt alt. IT skulle Hiva disponibla inom Preisiska
huset, vilka utrymmen efter byggnadsstyrelsens avflyttning, vilken beräknades
kunna ske omkring den 1 juni 1926, torde kunna hinna iordningställas
för anstaltens räkning till omkring den 1 juli 1926. Med hänsyn till
att länsstyrelsen enligt alt. II erhölle rymligare lokaler än enligt alt. I torde
kunna förutsättas, att länsstyrelsen icke inom de närmaste åren skulle behöva
taga i anspråk någon del av ovannämnda reservutrymmen, varför det
för länsstjmelsens del icke torde möta något hinder för att dessa utrymmen
tillsvidare uthyrdes till anstalten. Hyran för sagda rum kunde beräknas
till 12,000 kronor för år räknat, inklusive ersättning för värme.
Byggnadsstyrelsen, som vidare avgivit förslag i fråga om användningen
av det intill den föreslagna landshövdingebostaden befintliga kontorsrummet,
vilket icke skulle ingå i sagda bostad, har med stöd av den verkställda utredningen
för sin del förordat alternativ II samt hemställt om anvisande av
medel för genomförande av detta förslag.
Av det föregående framgår, att sistnämnda alternativ beräknats komma
att medföra följande kostnader:
Kungl. Maj:ts proposition nr t Sii. 7
Iordningställande av vissa lokaler i Preisiska huset .............. kr. 41,OCX): —
Iordningställande av landshövdingebostad i fastigheten nr 6
i kvarteret Rosenbad................................................................. » 18,000: —
Anordnande av värmeledning i vissa lägenheter i sistnämnda
fastighet .................................................................................. » 21,000: —
Summa kr. 80,000: —
Beträffande sättet för beredande av medel för ifrågavarande arbeten bålby
ggnadsstyrelsen föreslagit följande:
Av förstnämnda belopp 41,000 kronor skulle 29,000 kronor täckas av kvarstående
rest å anslaget till om- och tillbyggnad av Preisiska huset. Återstoden,
12,000 kronor, skulle utgå av fonden för anordnande av lokaler för
statens ämbetsverk i huvudstaden. Av denna fond skulle jämväl bestridas
kostnaden för föreslagen utökning av värmeledningen i fastigheten nr 6 i
kvarteret Rosenbad, i den mån denna kostnad belöpte å handelsdepartementets
lokaler, eller alltså intill ett belopp av 11,000 kronor. Återstoden
av ifrågavarande kostnader, eller sammanlagt 28,000 kronor, skulle bekostas
av ett särskilt för ändamålet anvisat anslag.
I särskilda skrivelser till byggnadsstyrelsen hava länsstyrelsen i Stock- Yttranden över
holms län samt landshövdingen i länet yttrat sig över de olika alternativen förslaget,
och därvid huvudsakligen på de av byggnadsstyrelsen anförda skälen förordat
alternativ II. Landshövdingen har särskilt framhållit olägenheterna av det
nuvarande provisoriet beträffande landshövdingens bostadsfråga samt betonat
angelägenheten av att denna fråga snart vunne en definitiv lösning.
Det sätt, varpå landshövdingens i Stockholms län bostadsfråga sedan Departements
flera år tillbaka varit ordnad, har givetvis för landshövdingen medfört åt- chefen.
skilliga olägenheter och i viss mån även extra kostnader. Av utredningen
framgår sålunda, bland annat, att den honom tillerkända hyresersättningen
icke varit tillräcklig för anskaffande av en bostad, som med hänsyn till
landshövdingen åliggande representativa förpliktelser kan anses tillfredsställande.
I följd härav har landshövdingen exempelvis, då han haft att å
ämbetets vägnar representera för ett större antal inbjudna, nödgats mottaga
dessa på restaurang i stället för i sitt hem. Även avståndet mellan bostaden
och ämbetslokalerna har medfört åtskilliga olägenheter. Med hänsyn
till det nu sagda lärer ett definitivt ordnande av denna fråga snarast böra ske.
Beträffande möjligheten att genom förhyrning anskaffa ny bostad har,
såsom ovan nämnts, en undersökning verkställts, men torde denna utväg av
skäl, byggnadsstyrelsen anfört, kunna lämnas ur räkningen. Enligt vad jag
inhämtat, hava undersökningar även ägt rum beträffande möjligheten att inköpa
någon för ändamålet lämplig fastighet, men har antagbart anbud därvid
icke erhållits.
Vad härefter angår de alternativa förslagen till beredande av landshövdingebostad
i staten redan tillhörig fastighet, finner jag i likhet med vederbörande
myndigheter övervägande skäl tala för det med alternativ II betecknade för
-
8
Kungl. Maj ds proposition nr 169.
slaget. Enligt detta förslag skulle länsstyrelsen redan från början beredas rymligare
och ändamålsenligare ämbetslokaler än enligt det andra förslaget samt
därjämte erhålla möjlighet till framtida utvidgning. Den för landshövdingen
föreslagna bostaden i fastigheten nr 6 i kvarteret Rosenbad är jämväl enligt
vad jag personligen övertygat mig om för ändamålet synnerligen väl lämpad,
och skulle de erforderliga omändringarna komma att draga jämförelsevis små
kostnader.
Under förutsättning att landshövdingebostaden inredes i Rosenbadsfastiglieten
torde i samband därmed den föreslagna utökningen av värmeledningen
därstädes böra genomföras. Det må framhållas, att den till 21,000 kronor
beräknade kostnaden för sistnämnda arbete ingår i den för alternativ II beräknade
totalkostnaden 80,000 kronor, men att sistnämnda kostnad det oaktat
något understiger kostnaden för alternativ I eller 81,000 kronor.
För att kunna ordna landshövdingens bostadsfråga på nu angivet sätt, måste
andra lokaler beredas för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. För anstalten, vilken efter att tidigare hava varit inrymd i egen
fastighet den 1 oktober 1924 inflyttat i de nuvarande lokalerna, innebär
denna nya flyttning givetvis en icke ringa olägenhet. Vid bedömande av
denna fråga måste dock det avgörande vara, att de nuvarande lokalerna
kunna med väsentligt större fördel utnyttjas på ovan föreslaget sätt såsom
bostad än som ämbetslokaler. Emellertid bör tillses, att anstalten, som
under senare tid tillförts ett flertal nya uppgifter och alltjämt står under
utvidgning, beredes en med hänsyn härtill lämplig lokal, där anstalten kan
beräknas få kvarbliva under en icke alltför kort tid. Enligt vad jag övertygat
mig om skulle lokaler för anstalten kunna, eventuellt efter vissa jämkningar
i den uppgjorda dispositionsplanen, beredas i de enligt alternativ II
icke disponerade utrymmena i Preisiska huset.
Med hänsyn till vad nu anförts och på grund av den föreliggande utredningen
i övrigt har jag ansett mig böra biträda byggnadsstyrelsens förslag
om åtgärder för genomförande av det med alternativ II betecknade förslaget.
Beträffande sättet för beredande av medel för ifrågavarande ändamål har
jag ingen erinran mot byggnadsstyrelsens förslag. Enligt detsamma skulle
för täckande av kostnaden för landshövdingebostadens anordnande samt för
införande av värmeledning därstädes anvisas ett särskilt anslag av 28,000
kronor. Ehuru detta anslag icke beräknats i statsverkspropositionen, torde
dock, enligt vad jag av chefen för finansdepartementet inhämtat, medel för
ändamålet kunna beredas i budgeten.
Frågan om möblering av den ifrågasatta landshövdingebostaden kommer
att av chefen för socialdepartementet senare denna dag underställas Kungl.
Maj:ts prövning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att för iordningställande i enlighet med av
mig förordat förslag av vissa utrymmen i det s. k. Preisiska
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
huset samt för utökning av värmeledningen inom handelsdepartementets
lokaler i fastigheten nr 6 i kvarteret Rosenbad
må av fonden för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk
i huvudstaden tagas i anspråk ett belopp av 23,(XX)
kronor,
dels och för anordnande inom sistnämnda fastighet av bostad
för landshövdingen i Stockholms län samt för införande av
värmeledning i samma bostad för budgetåret 1926—1927 anvisa
ett extra reservationsanslag av ........................... kronor 28,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. C. F. v. Krusenstierna.
Bihang till riksdagens protokoll 1926.
1 samt.
141 höft. (Nr 169.)
460 26 2