Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
1
Nr 163.
Kungl. Maj;ts proposition till riksdagen angående avskedspremie
åt vissa konstituerade underofficerare av 3.
graden vid flottan och kustartilleriet; given Stockholms
slott den 25 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 25 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Schlyter, Larsson, Wigporss, Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
Enligt av 1917 års riksdag godkända grunder utgår avskedspremie till vid
flottan eller kustartilleriet fast anställt underbefäl av manskapet — dock ej
till båtsmän och hornblåsare — som efter minst sex års väl vitsordad tjänstgöring
avgår från beställning på stat utan att samtidigt beredas civilanställning
i statens tjänst. Premierna äro av två slag, nämligen en lägre, utgående
till sådant manskap, som avgår efter att hava fullgjort minst två års förlängd
anställning, och en högre, som utgår efter minst nio års tjänst. Den lägre avBiliang
till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 136 höft. (Nr 163.) m 2c
Departements
chefen.
* Katigt. Maj:ts proposition nr 163.
skedspremien utgör 600 kronor och den högre 1,000 kronor. Kostnaderna för
avskedspremier bestridas av ordinarie förslagsanslaget till rekryteringskostnader.
Enligt bestämmelserna i reglemente för marinen skall konstituerad underofficer
av 3. graden vid flottan, vilken icke inom tre år från den dag, konstitutorialet
dagtecknats, uppfyllt vissa fordringar för erhållande av fullmakt, entledigas,
därest icke orsaken härtill är, att han icke i tid kunnat erhålla för vinnande
av berörda kompetens nödvändiga kommenderingar. Sådant entledigande
skall jämväl äga rum, om konstituerad underofficer av 3. graden vid
flottan befinnes för tjänsten olämplig eller genom mindre gott uppförande förverkat
vederbörande kårchefs förtroende. Beträffande underofficer av 3. graden
vid kustartilleriet, vilken i motsats till dylik underofficer vid flottan icke
har att under konstitutorialtiden uppfylla några särskilda kompetensvillkor för
erhållande av fullmakt, gäller allenast föreskrift av sistnämnda innehåll.
I en inom sjöförsvarets kommandoexpedition upprättad promemoria har anförts
följande.
hör närvarande funnes vid marinen av konstituerade underofficerare av 3.
graden 8 stycken, vilka på grund av sjukdom eller otillfredsställande tjänstbarhet
ej kunde erhålla fullmakt. Enär dessa konstituerade underofficerare ej
längre tillhörde sjömanskåren, kunde de, då de efter tre års tjänst som underofficer
av 3. graden avskedades, ej erhålla avskedspremie. Härigenom komme
dessa underofficerare, av vilka flertalet vore familjeförsörjare, att vid avskedet
stå medellösa, vilket särskilt i dessa tider, då kamrater till dem i stort antal
överfördes på övergångsstat och lätt kunde undantränga dem å arbetsmarknaden,
bleve än mer bekymmersamt. Då dessa underofficerare ursprungligen
på grund av större kunskaper och duglighet blivit konstituerade till underofficerare
framför de kamrater, som på grund av mindre duglighet fått kvarstå
vid sjömanskåren, syntes det orättvist, att de förra skulle vid avskedet behandlas
sämre i ekonomiskt avseende än de senare, vilka då vore berättigade
att erhålla en med tjänstetidens längd varierande avskedspremie. Vore nu orsaken
till att underofficerarna i fråga ej kunde få fullmakt såsom underofficerare,
att de under tjänstgöring ådragit sig sjukdomar, så vore deras bekymmersamma
ekonomiska ställning vid avskedet än mer att beklaga. Att i möjligaste mån
särskilt under nuvarande förhållanden bereda dessa underofficerare ekonomisk
hjälp vid avskedet syntes vara synnerligen angeläget. Av riksdagen syntes
därför böra inhämtas medgivande, att underofficer av 3. graden tillhörande
marinen, vilken av annan anledning än dålig vandel ej kunde erhålla fullmakt,
finge vid konstitutorialtidens utgång i samband med meddelandet av avsked
från beställning vid underofficerskåren komma i åtnjutande av avskedspremie.
Marinförvaltningen, som anmodats att häröver avgiva yttrande, har anfört,
att ämbetsverket biträdde det i berörda promemoria framlagda förslaget med
tillägg, att riksdagens medgivande syntes böra inhämtas jämväl därtill, att
blivande föreskrifter i ämnet finge vinna retroaktiv tillämpning från och med
år 1925.
Av förestående redogörelse framgår, att korpral, som konstituerats till
underofficer av 3. graden men som sedermera saknar kompetens för erhållande
Kungl. Maj:ts proposition nr 163. 3
av fullmakt å dylik beställning och till följd härav entledigas, icke är berättigad
till avskedspremie. Det synes mig obestridligt, att detta förhållande i de
fall, där den bristande kompetensen ej berott på dålig vandel, innebär eu
obillighet, vilken särskilt nu gör sig kraftigt gällande med hänsyn till de av
nästlidet års riksdag beslutade åtgärderna med avseende å sådan personal, som
till följd av försvarsväsendets omorganisation bliver övertalig. Jag delar således
i detta hänseende myndigheternas uppfattning och iinner mig böra
föreslå, att riksdagens medgivande inhämtas till att även nu ifrågavarande
beställningsliavare må kunna komma i åtnjutande av avskedspremier enligt
samma grunder, som eljest gälla. Då de omständigheter, som numera särskilt
tala för ett dylikt medgivande, i viss utsträckning blivit aktuella redan under
är 1925, anser jag i likhet med marinförvaltningen skäligt, att detta medgivande
erhåller retroaktiv giltighet från och med ingången av sagda år.
I detta sammanhang anhåller jag att få i korthet beröra frågan om vissa
underofficerares av 3. graden i flottan ställning vid övergången till den nya
marinorganisationen.
Uti en i anledning av försvarspropositionen till 1925 års riksdag väckt motion
hemställdes, att underofficerare av 3. graden i flottan »vid eventuell överflyttning
till övergångsstat måtte anses jämställda med underofficerare av 3.
graden vid flottan». Försvarsutskottet ansåg sig ej kunna taga ståndpunkt till
denna framställning men förutsatte, att Kungl. Maj:t rörande ifrågavarande
personalgrupp komme att vidtaga de åtgärder, som med hänsyn till motsvarande
bestämmelser angående närmast likställd personal vid armén eller i
övrigt kunde befinnas lämpliga.
Sedermera har stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona till
chefen för försvarsdepartementet inkommit med framställning i samma syfte.
Till stöd för denna framställning har särskilt åberopats det förhållandet, att
inom vissa yrkesgrenar funnes ett avsevärt antal äldre dylika beställningsliavare,
vilkas kvarstannande skulle bereda avsevärda olägenheter vid den nya organisationens
genomförande. På grund av äldre bestämmelser ägde dessa i allmänhet
rätt att kvarstå i tjänst, och särskilda åtgärder borde därför vidtagas,
för att de skulle finna med sin fördel förenligt att lämna tjänsten. Detta syntes
stationsbefälhavaren bäst ske, genom att möjlighet bereddes dem att bliva överförda
på övergångsstat i likhet med underofficerare av 3. graden vid flottan.
Ifrågavarande personalkategori utgöres av manskap (korpraler), som på
grund av vunnen kompetens tilldelats tjänsteställning såsom underofficerare
av 3. graden. Som ovan nämnts äga dessa beställningsliavare rätt till fortsatt
anställning vid sjömanskåren. En från organisatorisk synpunkt önskvärd gallring
kan alltså icke äga rum, därest icke vederbörande själva finna med sin
fördel förenligt att lämna tjänsten. Denna omständighet har givit anledning
till ett övervägande, huruvida för ifrågavarande beställningsliavare borde beredas
möjlighet till överföring å övergångsstat. En sådan utväg anser jag mig
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
emellertid icke kunna förorda bland annat med hänsyn till konsekvenserna, i
främsta rummet i avseende å jämförbar personal vid armén. I detta sammanhang
torde böra framhållas, att denna personalkategori icke är utesluten från möjlighet
att komma i åtnjutande av den enligt 1925 års riksdags beslut stadgade avskedsersättningen
för övertaligt underbefäl. Man torde även kunna utgå från, att
dessa beställningshavare intjänat avskedspremier. Tillhopa innebära dessa båda
förmåner en icke obetydlig kontant tillgång för den avskedstagande. Med hänsyn
härtill synes mig tillräcklig anledning icke föreligga att vidtaga några
ytterligare åtgärder för dessa beställningshavares vidkommande.
Under åberopande av det förut anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till konstituerad underofficer av 3. graden vid flottan eller kustartilleriet,
som efter ingången av år 1925 entledigats eller framdeles entledigas i
följd av att han icke uppfyllt fordringarna för erhållande av fullmakt, må,
därest entledigandet skett av annan anledning än mindre gott uppförande, utgå
avskedspremie enligt gällande grunder för åtnjutande av dylik premie; samt
att härav föranledda kostnader må bestridas av sjöförsvarets anslag till
rekryteringskostnader.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Fritz Dahlbom.
Stockholm. K. L. Beckmans Boktryckeri, 1926.