Kungl. Maj-.ts proposition nr 156.

1

Nr 156.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående vissa
bestämmelser för förste provinsialläkare och provinsialläkare
i fråga om rätt till pension; given Stockholms
slott den 25 februari 1926.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 25 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Notion, Svensson, Hansson,
Linders, Schltter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Möller, anför:

Den 5 februari 1926 har Kungl. Maj:t på min föredragning beslutat
till riksdagen avlåta proposition (nr 74) med förslag angående definitiv
lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. in. Till
grund för propositionen har lagts ett av 1902 års löneregleringskommitté
i ärendet avgivet förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 131 höft. (Nr 156.) si5 se 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Lönereglerings kommittén.

Vid behandlingen av löneregleringsfrågan berörde jag (propositionen sid.
41) i korthet förste provinsialläkares och provinsialläkares pensionsförhållanden.
Jag erinrade därvid om ett av 1921 års pensionskommitté
avgivet förslag till civil tjänstepensionslag, vilken lag bland annat skulle
för nyreglerade delar av allmänna civilförvaltningen ersätta 1907 års civila
pensionslag jämte vissa senare utfärdade kompletterande stadgande!! av provisorisk
natur. Därest lag i ämnet komme att antagas i huvudsaklig överensstämmelse
med pensionskommitténs förslag, syntes denna lag kunna
göras tillämplig även å förste provinsialläkare och provinsialläkare. Frågan
om ny pensionslag förelåge emellertid icke för det dåvarande i sådant
skick att det kunde avgöras huruvida förslag i ämnet kunde föreläggas
innevarande års riksdag. Därest så ej kunde ske, anhöll jag att få framlägga
förslag till särskilda provisoriska pensionsbestämmelser för förste
provinsialläkare och provinsialläkare.

Sedan chefen för finansdepartementet meddelat, att förslag till civil
tjänstepensionslag icke kommer att föreläggas den nu samlade riksdagen,
ber jag att få till prövning upptaga frågan om de pensionsbestämmelser,
som vid sådant förhållande synas erforderliga med anledning av den föreslagna
löneregleringen för ifrågavarande grupper av befattningshavare.

Jag ber då först att få erinra, hurusom för förste provinsialläkare och
provinsialläkare i fråga om pensionering för närvarande gälla bestämmelserna
i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension. Pensionsunderlagen, som enligt pensionslagens föreskrifter
motsvara lön vid vederbörande befattning, uppgå efter intjänande
av de i gällande avlöningsstat upptagna ålderstilläggen för förste provinsialläkare
till 6,000 kronor och för provinsialläkare till 5,000 kronor.

Såsom jag i löneregleringspropositionen antytt gälla för de befattningshavare
inom den allmänna civilförvaltningen, vilkas avlöningsförhållanden reglerats
efter det nya lönesystemet, i pensionshänseende bestämmelserna i nyssnämnda
lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, dock med
vissa kompletterande stadganden av provisorisk natur, vilka meddelats i
anslutning till nya löneregleringar. För .statsdepartement in. il. till den
civila statsförvaltningen hörande verk hava dylika stadganden utfärdats
genom kungörelse den 29 juni 1921 (nr 456) med vissa däri sedermera
och senast genom kungörelse den 12 juni 1925 (nr 27 7) gjorda ändringar.
För lots- och fyrstaten samt för domänverket, för vilka förvaltningsgrenar
särskilda avlöningsreglementen gälla, hava motsvarande provisoriska stadganden
meddelats genom särskilda kungörelser den 15 juni 1922 (nr 380,
respektive nr 323) med vissa ändringar genom kungörelser den 18 juni
1925 (nr 245), respektive den 12 juni 1925 (nr 251).

1902 år löneregleringskommitté har i sitt betänkande med förslag
rörande lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare berört
frågan om dessa befattningshavares pensionsförhållanden. I avvaktan på

Kung!. Maj:ts proposition nr löti.

3

en mera definitiv lösning av pensionsfrågan för de befattningshavares vidkommande,
å vilka den civila pensionslagen ägde tillämpning, borde enligt
kommitténs mening, på sätt skett i fråga om befattningshavare, å vilka
avlöningsreglementet för statsdepartement m. fl. verk ägde tillämpning, den
civila pensionslagens bestämmelser tillsvidare i huvudsak bibehållas för
nu ifrågavarande tjänstemän, dock med vissa kompletterande stadganden.

För förste provinsialläkare och provinsialläkare syntes sålunda provisoriskt
kunna tillämpas liknande grunder som de, vilka gällde enligt förberörda
kungörelse den 29 juni 1921 (nr 456). Härvid borde förste provinsialläkare
likställas med tjänstemän i 20:e, motsvarande nuvarande 30:e lönegraden,
och provinsialläkare med tjänstemän i 16:e, d. v. s. nuvarande
26:e lönegraden, till följd varav följande särskilda pensionsunderlag skulle
bliva gällande, nämligen 6,996 kronor för förste provinsialläkare och 5,724
kronor för provinsialläkare.

De enligt kommitténs mening sålunda erforderliga bestämmelserna skulle
utfärdas genom en särskild kungörelse, vartill kommittén i sitt betänkande
framlagt förslag. Denna kungörelse skulle innehålla att för ordinarie tjänsteman,
å vilken det föreslagna avlöningsreglementet för förste provinsialläkare
och provinsialläkare ägde tillämpning, i fråga om rätt till pension
samt skyldighet att avgå från tjänsten tills vidare och intill dess annorledes
bleve förordnat skulle gälla Arad i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension stadgades, dock med iakttagande i tillämpliga
delar av föreskrifterna i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med
bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den
civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension, varvid
förste provinsialläkare och provinsialläkare skulle anses likställda med
tjänstemän i nyssnämnda lönegx-ader (B 30, respektive B 26).

Mot vad sålunda föreslagits har erinran ej framställts i de över löneregleringsförslaget
avgivna yttrandena.

Sedan statskontoret anbefallts avgiva utlåtande över det i kommitténs statskontoret,
betänkande intagna förslaget till provisoriska pensionsbestämmelser, har
statskontoret i ett den 13 februari 1926 avgivet utlåtande anfört följande: Då

enligt förslaget provinsialläkare skulle i pensionshänseende likställas
med tjänsteman i nuvarande 26:e lönegraden och alltså erhålla ett pensionsunderlag
av 5,724 kronor, finge statskontoret fästa uppmärksamheten därpå,
att provinsialläkare, som intjänat båda ålderstilläggen och uppfyllt villkoren
för erhållande av hel pension, enligt nu gällande bestämmelser efter avgången
komrne i åtnjutande av dels pension å 5,000 kronor, dels förhöjningar
enligt kungörelsen den 18 juni 1925 med bestämmelser om ny pension
(nr 280) med tillhopa 880 kronor så att sammanlagda pensionsförmånen,
oberäknat dyrtidstillägg, uppginge till 5,880 kronor. Vid bifall till föreliggande
förslag skulle visserligen högsta provinsialläkarpension av äldre typ

Departements chefen.

4 Kun [fl. Maj:ts proposition ur 156.

minskas till 5,760 kronor, men alltså fortfarande bliva högre än den föreslagna
nyreglerade pensionen för provinsialläkare å 5,724 kronor.

Med ''hänsyn härtill och då för befattningshavare, vilkas avlöning, såsom
torde vara förhållandet enligt den föreslagna löneregleringen för provinsialläkare,
avpassades med hänsyn till att extra inkomster enligt fastställd taxa
åtnjötes i tjänsten, i åtskilliga fall fastställts högre pensionsunderlag än som
tillkomme annan befattningshavare med motsvarande fast avlöning, såsom
exempelvis nu gällde för häradshövdingar, länsveterinärer och lantmätare
samt jämväl i fortsättningen skulle enligt i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag framlagt förslag komma att gälla för länsveterinär med
nyreglerad avlöning, syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke pensionsunderlaget
för provinsialläkare borde bestämmas till något högre belopp än
som föreslagits, exempelvis till det belopp av 6,000 kronor, som enligt
förenämnda kungörelse vore bestämt såsom underlag för beräknandet av
förhöjning II åt pensionerad provinsialläkare med pension av äldre typ.

Vidare ville statskontoret erinra därom, att enligt beslut av 1923 års
riksdag och kungörelsen den 8 juni samma år (nr 208) meddelats vissa särskilda
bestämmelser angående tjänstårsberäkning för pension beträffande
vissa befattningshavare inom provinsialläkarkåren. Dessa bestämmelser,
vilka tillkommit efter det att förevarande kommittéförslag avgivits, hänförde
sig till tjänstårsberäkning enligt lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension. Då nu enligt kungörelseförslaget
icke nämnda lag utan vad rörande tjänstårsberäkning för pension funnes
stadgat i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) skulle tillämpas beträffande
befattningshavare inom provinsialläkarkåren, syntes det vara lämpligt, att i
kungörelsen meddelades bestämmelse om fortsatt tillämpning av 1923 års
kungörelse vid tjänstårsberäkning för förste provinsialläkare och provinsialläkare.

I övrigt hade förslaget icke givit anledning till erinran från statskontorets
sida.

Då frågan om ny civil tjänstepensionslag icke kommer att föreläggas
innevarande års riksdag synas såsom förut framhållits förste provinsialläkares
och provinsialläkares pensionsförhållanden nu endast böra provisoriskt
ordnas i anslutning till den nya löneregleringen. Detta synes
lämpligen kunna ske på sådant sätt att föreskrifterna i kungörelsen den
29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement
och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i
fråga om rätt till pension bliva i tillämpliga delar gällande för här ifrågavarande
befattningshavare.

Yad angår de pensionsunderlag, som därvid böra fastställas, torde
förste provinsialläkarna på sätt löneregleringskommittén hemställt böra
likställas med befattningshavare i nuvarande 30:e lönegraden, med vilka
de enligt löneregleringsförslaget skulle bliva jämställda. I fråga om provinsialläkarna,
vilka i lönehänseende närmast skulle bliva likställda med
tjänstemän i 26:e lönegraden, torde vad statskontoret anfört böra föranleda
till fastställande av något högre pensionsunderlag än enligt löneregleringskommitténs
förslag. En sådan anordning lärer, såsom statskontoret
också framhållit, få anses motiverad med hänsyn till de inkomster
av praktik som provinsialläkarna åtnjuta utöver den fasta lönen. Av

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 11)6.

jiraktiska skäl torde det emellertid vara lämpligt att även provinsialläkarna
i pensionshänseende anses tillköra viss lönegrad. Jag vill i detta
avseende förorda, att provinsialläkarna likställas med tjänstemän i 27:e
lönegraden.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle — med den lydelse
kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) efter ordnandet av kvinnliga befattningshavares
avlöningsförhållanden numera har — pensionsunderlagen
komma att utgöra för förste provinsialläkare 6,996 kronor för manlig och
6,684 kronor för kvinnlig tjänstinnehavare och för provinsialläkare 6,036
kronor för manlig och 5,724 kronor för kvinnlig tjänsteman. Pensionsunderlaget
för manlig provinsialläkare skulle härigenom komma att obetydligt
överstiga det belopp av 6,000 kronor, som enligt bestämmelserna
om ny pension utgör jämförelseunderlag för fastställande av s. k. förhöjning
II åt vissa redan pensionerade f. d. provinsialläkare.

Beträffande tiden för pensions utgående, beräkning av tjänstår in. m.
skulle för förste provinsialläkare och provinsialläkare i tillämpliga delar
komma att gälla de i nyssnämnda kungörelse den 29 juni 1921 stadgade
bestämmelserna för tjänstemän, vilka avses i 3 kap. av avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Vad tjänstårsberäkningen
angår hava, såsom statskontoret antytt, enligt beslut av 1923 års
riksdag genom kungörelse den 8 juni 1923 (nr 208) utfärdats vissa särskilda
bestämmelser angående tjänstårsberäkning i fråga om pension att gälla
för den, som den 1 juli 1923 var förste provinsialläkare eller provinsialläkare
och förut varit anställd såsom extra provinsialläkare ävensom för
den, som vid nämnda tidpunkt var anställd såsom extra provinsialläkare och
sedermera blivit eller blir innehavare av tjänst såsom förste provinsialläkare
eller provinsialläkare. I sistnämnda bestämmelser kommer givetvis någon
rubbning ej att föranledas av vad i nu förevarande sammanhang föreslagits.
Särskild föreskrift om fortsatt tillämpning av kungörelsen den 8 juni 1923
synes knappast vara erforderlig.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen besluta

att för ordinarie tjänsteman, å vilken avlöningsreglementet
för förste provinsialläkare och provinsialläkare erhåller
tillämpning, skall i fråga om rätt till pension samt skyldighet
att avga från tjänsten tills vidare och intill dess
annorledes varder förordnat gälla vad i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension stadgas, dock med
iakttagande i tillämpliga delar av föreskrifterna i kungörelsen
den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa
tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 131 käft. (Nr 136.) sis ss 2

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 15f>.

statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension,
varvid förste provinsialläkare skall anses likställd med
tjänsteman i trettionde lönegraden och provinsialläkare med
tjänsteman i tjugusjunde lönegraden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Aloe Karlholm.

Stockholm, K. L. Beckmans Roktr., 1996.