Kungl. May.ts proposition Nr 152.
1
Nr 152.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 mai 1923
(nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall
vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror;
given Stockholms slott den 5 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning angående fortsatt tillämpning
av förordningen den 17 maj 1923 (nr 113) om utgörande av en
särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket
av pärlor med flera lyxvaror.
Under Hans Majrts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Förslag
till
förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj
1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid
köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.
Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 om utgörande
av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till
riket av pärlor med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning till och
med den 30 juni 1927.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 127 höft. (Nr 152.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,
Möller, Levtnson.
Chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss anmäler frågan
om fortsatt utgörande av stämpelavgiften för pärlor med flera lyxvaror.
Föredraganden anför:
»Med en till 1919 års lagtima riksdag avgiven proposition, nr 251, framlade
Kungl. Maj:t förslag till förordning om en särskild stämpelavgift i
vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.
Propositionen avstyrktes av bevillningsutskottet, men efter gemensam omröstning
antog riksdagen ett på bevillningsutskottets föranstaltande omarbetat
förslag i ämnet. Förordning utfärdades den 11 juli 1919 (sv. f.
1919: 401), vilken trädde i kraft den 1 september samma år och gällde
intill utgången av år 1920. Efter förslag av Kungl. Maj:t (proposition
nr 47) beslöt 1920 års riksdag fortsatt tillämpning av förordningen under
år 1921 (sv. f. 1920: 224).
Med hänsyn till den ringa avkastningen av lyxstämpelavgiften samt då
kontrollen å skattens uttagande syntes lämna åtskilligt övrigt att önska
och dessutom ställde sig jämförelsevis dyrbar i förhållande till inflytande
belopp, förelädes icke 1921 års riksdag förslag angående berörda förordnings
fortsatta tillämpning. I enlighet med ett motionsvis framställt yrkande
beslöt emellertid riksdagen utsträckning av förordningens giltighetstid till
utgången av år 1922 (sv. f. 1921: 416). Ej heller till 1922 års riksdag
framlades proposition i ämnet, men riksdagen beslöt efter förslag av bevillningsutskottet
fortsatt tillämpning av förordningen under år 1923
(sv. f. 1922: 328).
Efter verkställd utredning inom finansdepartementet framlade Kungl.
Maj:t med proposition nr 199 till 1923 års riksdag förslag till ny förordning
i ämnet, att gälla under år 1924. Detta förslag skilde sig från den
då gällande författningen i huvudsak därutinnan, att kontrollen med
avseende å skattens behöriga utgörande i viss mån omlagts. I enlighet
med bevillningsutskottets hemställan biföll riksdagen denna proposition,
och förordning utfärdades den 17 maj 1923 (sv. f. 1923: 113).
Kungl. May.ts proposition Nr 152.
3
På förslag av Kungl. Maj:t i proposition nr 71 beslöt 1924 års riksdag
fortsatt tillämpning av nyssberörda förordning till och med den 30 juni
1925 (sv. f. 1924: 129).
Bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 55 till 1925 års riksdag innebar
slutligen utsträckning av giltighetstiden för omförmälda förordning intill
den 1 juli 1926 (sv. f. 1925: 77).
Ifrågavarande stämpelavgift avser, med vissa undantag, köp, byte och
införsel till riket av äkta pärlor och ädla stenar, av föremål, i vilka sådana
pärlor och stenar äro infattade, samt av smycken utav guld, silver eller
platina. Avgift utgöres för varje föremål, vars värde överstiger 300 kronor,
och utgår som regel med 10 kronor, då föremålets värde icke överstiger
350 kronor, och därutöver med 5 kronor för varje ytterligare påbörjat
belopp av 50 kronor. Stämpelbeläggningen ombesörjes av överlåtaren.
Den, som driver handel med föremål om vilka nu är fråga, skall föra
särskild försäljningsbok vari stämpeln insättes. Eljest anbringas vid överlåtelse
stämpeln å avräkningsnota som skall upprättas av överlåtaren.
Vid införsel åsättes stämpeln faktura, konossement, frakthandling eller
tullräkning genom vederbörande tullmyndighets försorg. Tillsyn över efterlevnaden
av ifrågavarande förordning tillkommer överståthållarämbetet
eller vederbörande länsstyrelse samt utövas genom tillsyningsmän, vilka
åtnjuta arvoden ävensom resekostnads- och traktamentsersättning. Tryckning
och försäljning av lyxstämplarna ombesörjas av postverket.
Under erinran att förordningen den 17 maj 1923 (nr 113) om utgörande
av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till
riket av pärlor med flera lyxvaror jämlikt förordningen den 3 april 1925
(nr 77) ägde giltighet till och med den 30 juni 1926 anmodades genom
skrivelse den 20 juni 1925 överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser
att, efter hörande av vederbörande tillsyningsman, avgiva yttrande
dels rörande verkningarna av de genom 1923 års förordning införda nya
bestämmelserna rörande sättet för utgörande av ifrågavarande stämpelavgift,
dels beträffande de jämkningar i berörda lagstiftning, som på grund
av vunnen erfarenhet finge anses erforderliga eller lämpliga vid en fortsatt
tillämpning av förordningen efter den 30 juni 1926, dels ock huruvida
bestämmelserna i fråga borde erhålla permanent karaktär eller, i motsatt
fall, för vilken tid desamma fortfarande borde gälla. Tillika skulle
genom tillsyningsmannens försorg införskaffas på vederbörande näringsidkares
försäljningsböcker grundad förteckning för envar näringsidkare,
upptagande försålda lyxföremål för vilka stämpel enligt berörda förordning
utgjorts, värdet på varje föremål och mot samma värde svarande
stämpelbelopp; uppgifterna skulle avse åren 1924 och 1925.
Av de i anledning av omförmälda skrivelse inkomna yttrandena och
eljest tillgängliga uppgifter inhämtas i huvudsak följande.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.
Under den tid stämpelavgiften varit i tillämpning och intill början av
år 1925 hava lyxstämplar försålts för ett sammanlagt belopp av 571,740
kronor. Därav falla på åren 1922, 1923 och 1924 respektive 44,235, 47,630
och 54,250 kronor. De senare beloppen utgöra emellertid icke någon tillförlitlig
utgångspunkt för beräkningen av den stämpelåtgång, som hänför
sig till dessa års varuförsäljningar, givetvis beroende därpå att överskott
av stämplar funnits från det ena året till det andra. Enligt nu
införskaffade, på försäljningsböckerna grundade uppgifter har det sammanlagda
värdet av ifrågavarande lyxföremål utgjort år 1924 omkring
906,700 kronor och år 1925 omkring 860,600 kronor; häremot svarande
stämpelbelopp hava uppgått till omkring 66,800 kronor och omkring 63,100
kronor. Den övervägande delen av försäljningen har ägt rum i Stockholms
stad, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län. Inom vissa
län har icke någon försäljning av lyxföremål förekommit och för åtskilliga
andra län har densamma varit högst obetydlig. Stämpeluppbörden genom
tullverket vid införsel av lyxvaror, därvid bland annat handlandenas egen
import i och för rörelsen är undantagen, torde hava varit föga betydande.
Den ojämna fördelningen av försäljningen framgår i huvudsak av följande
tabell som angiver, i runda tal, värdet av försålda lyxföremål och motsvarande
stämpeluppbörd.
Ort |
1924 |
1925 |
||
Värde |
Stämpel- uppbörd |
Värde |
Stämpel- uppbörd |
|
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
Stockholms stad ........................... |
692,900 |
51,900 |
688,500 |
51,600 |
Göteborgs och Bohus län ............... |
121,500 |
8,500 |
79,900 |
5,400 |
Malmöhus län .............................. |
52,500 |
3,800 |
44,200* |
3,300 |
Övriga 22 län .............................. |
39,800 |
2,600 |
48,000 |
2,800 |
Summa |
906,700 |
66,800 |
860,600* |
63,100 |
1 Beräknat.
Jämväl näringsidkarna emellan fördelar sig försäljningen av ifrågavarande
lyxföremål synnerligen ojämnt. Av de till ett antal av 75 i
Stockholms stad förekommande försäljare, som enligt förordningen anmält
sig idka handel med dylika föremål, torde sålunda allenast hos ett tjugotal
försäljning av stämpelpliktiga föremål äga rum i någon omfattning
av betydenhet.
För kontrollen över lyxstämpelns behöriga utgörande finnas för närvarande
48 tillsyningsmän, vilkas arvoden belöpa sig till 10,650 kronor
om året. Härtill kommer resekostnads- och traktamentsersättning, som,
såvitt kunnat utrönas, i det hela torde uppgå till jämförelsevis ringa
belopp. Kostnaden för tryckning av lyxstämplarna är obetydlig; för försäljningen
av stämplarna förekomma icke några särskilda utgifter.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 5
Med hänsyn till den ojämna fördelningen av försäljningen av lyxföremål
är det tydligt, att de införskaffade yttrandena skola bära prägel av
den omfattning i vilken sådan försäljning ägt ram inom vederbörande
orter.
Vidkommande till en början frågan om verkningarna av de genom 1923
års förordning införda nya kontrollbestämmelserna har allenast i ett eller
annat yttrande uttalats, att dessa förändringar varit utan betydelse eller
medfört en försämring i kontrollen. I åtskilliga fall har något uttalande
i denna del icke kunnat lämnas av länsstyrelserna eller tillsyningsmännen
på grund av bristande erfarenhet av förordningens tillämpning. De myndigheter,
från vilka yttranden härutinnan kunnat avgivas, hava i det
stora hela uttalat, att de nya bestämmelserna ägde avgjort företräde framför
de tidigare gällande samt att ändringarna medfört goda verkningar
såväl i avseende å underlättandet av kontrollen som med hänsyn till förhållandet
mellan försäljarna och den köpande allmänheten.
Vad därefter angår frågan, huruvida åt bestämmelserna i förordningen
borde förlänas permanent karaktär, hava väl en länsstyrelse ävensom
några tillsyningsmän uttalat sig för en sådan anordning, och hava dessa
uttalanden bland annat grundats på uppfattningen om det principiellt
berättigade i upptagandet av en skatt för lyxvaror. Å andra sidan har
från åtskilliga håll påyrkats, att bestämmelserna icke borde erhålla fortsatt
giltighet, därvid i regel hänvisats till erfarenheterna av förordningens
tillämpning inom vederbörande orter samt till förhållandet mellan kostnaden
för kontrollen och den inom orterna uppnådda inkomsten av stämpelavgiften.
Överståthållar ämbetet och åtskilliga länsstyrelser hava emellertid
föreslagit fortsatt giltighet av hithörande bestämmelser under viss
längre eller kortare tid.
Slutligen hava i yttrandena framförts förslag om ändringar i förordningens
bestämmelser, åsyftande omläggning av skatten eller förändrad omfattning
av densamma. Bland annat har förordats sänkning av den värdegräns
å lyxföremålen vid vilken stämpelplikt inträder. Beträffande kontrollen
å skattens behöriga utgörande har i besparingssyfte föreslagits sammanslagning
av kontrolldistrikt eller det nuvarande kontrollsystemets ersättande helt
eller delvis av deklaration eller försäljningsböckernas insändande till länsstyrelsen.
Förslag hava ock framlagts i ändamål att vinna ytterligare effektivitet
uti kontrollen m. m.
Enligt min mening bör ifrågavarande stämpelavgift vid köp, byte eller
införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror allt fortfarande upptagas.
Tidigare framför da betänkligheter mot en sådan avgift hava i allt väsentligt
gällt det ringa utbytet av densamma. Såsom framgår av de lämnade uppgifterna
har eme llertid en icke obetydlig stegring i stämpelåtgången under de
senare åren inträtt, och härigenom minskas givetvis betydelsen av berörda
invändningar. I det stora hela torde nämnda stegring bero på förbättringen
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt 127 höft- (Nr 152.)
Departements
chefen,
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.
i konjunkturförhållandena. En ökning uti avkastningen av stämpelavgiften
oberoende av en fortsatt förbättring av konjunkturerna skulle visserligen
kunna vinnas, därest — möjligen med någon förändring av skattens omfattning
med hänsyn till de föremål som träffas av skatten — den i förordningen
fastställda värdegränsen för stämpelpliktens inträdande nedsattes.
En sådan sänkning skulle i och för sig icke heller sakna fog med hänsyn
till det prisfall å dessa varor som lärer hava inträtt sedan den tid då värdegränsen
fastslogs. Om nämnda gräns exempelvis sattes till 200 kronor och
skatteskalan därefter jämkades, skulle enligt verkställd överslagsberäkning
avkastningen av stämpelavgiften sannolikt bliva avsevärt stegrad. En dylik
förändring torde emellertid icke böra tagas i övervägande förrän i samband
med prövning av andra utvägar, som må erbjuda sig att göra nu ifrågavarande
beskattningsform mera givande, i första hand möjligheten att utvidga
gruppen av de föremål som skola träffas av skatten. I fråga om det år 1923
förändrade systemet för kontrollen å skattens utgörande har man i det stora
hela uttalat tillfredsställelse. Under sådana förhållanden torde ändringar i
bestämmelserna om lyxstämpelavgiften icke böra äga rum med mindre bärande
skäl därför kunna anföras; de nu framförda ändringsförslagen hava icke
synts mig vara av beskaffenhet att påkalla åtgärd. Jag tillstyrker sålunda,
att gällande förordning i oförändrat skick erhåller fortsatt giltighet under
nästkommande budgetår.»
Föredraganden uppläser härefter förslag till förordning angående fortsatt
tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 (nr 113) om utgörande av en
särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av
pärlor med flera lyxvaror samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå riksdagen att antaga samma förslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse bil. litt. . . . vid detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Svante Ericsson.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.