Kungl. May.ts proposition Nr 147.
1
Nr 147.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avlönings och
statsbidrags utgående, där undervisningen md folk- och småskolor
m. fl. läroanstalter inställts på grund av smittsam
sjukdom m. in.; given Stockholms slott den 19 februari
1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majestäts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,
Möller, Levinson.
Departementschefen statsrådet Olsson anför härefter:
I skrivelser den 30 juni och den 15 december 1925 har skolöverstyrelsen
gjort framställning angående meddelande av särskilda bestämmelser för de
fall, då undervisningen vid folk- och småskolor in. fl. undervisningsanstalter
måst inställas på grund av utbruten kreaturssjukdom. Skolöverstyrelsen
har därvid till en början anfört följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 122 käft. (Nr 147.) 1
Angående avlönings
och
statsbidrags
utgående, där
undervisningen
vid folkoch
småskolor
-
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.
anstalter in Under januari 1925 hade till överstyrelsen från folkskolinspektören i
”ställtsV^T Sydskånes västra inspektionsområde inkommit en anmälan om att ett avsegrund
av värt antal skolor inom inspektionsområdet blivit för längre eller kortare tid
smittsam stängda på grund av den rådande kreaturspesten mul- och klövsjuka. För
sjukdom att få kännedom om i vad mån behov av särskilda bestämmelser med anledning
av skolornas stängande av denna anledning kunde göra sig gällande,
hade överstyrelsen härom inhämtat uppgifter jämväl från övriga folkskolinspektörer
i Skåne samt från inspektörerna i Blekinge, Halland och vissa
delar av Västergötland. Därigenom hade bekräftats, dels att skolor på
många ställen måst av nu nämnd orsak inställas, särskilt i Skåne, Halland
och Blekinge, dels ock att behov av närmare bestämmelser i ämnet förefunnes.
Enligt inspektörernas uppgifter rådde nämligen bland skolans lokala myndigheter
tvekan angående vem som ägde befogenhet att förordna om undervisningens
inställande i dylika fall. Likaså hade ovisshet rått huruvida undervisningstid,
som av nu nämnd orsak gått förlorad, ovillkorligen skulle
återläsas. Då vidare nu gällande bestämmelser rörande skolverksamhetens
inställande pa grund av smittsam sjukdom och därmed sammanhängande
förhållanden knappast torde hava avsett andra smittsamma sjukdomar än
sådana, som omnämndes i 2 § av epidemilagen den 19 juni 1919, d. v. s.
sjukdom bland människor, syntes särskilda föreskrifter jämväl erfordras beträffande
rätten till statsbidrag och avlöning samt angående lönetui'' under
tid, då undervisningen måst inställas på grund av utbruten smittsam kreaturssjukdom.
Innan jag närmare ingår på skolöverstyrelsens framställning skall jag i
korthet redogöra för de bestämmelser i ämnet, vilka nu gälla eller kunna
tänkas analogivis vinna tillämpning i förevarande avseende.
Enligt § 43 folkskolestadgan äger skolråd att, där smittsam sjukdom är
rådande, då så finnes nödigt, efter hälsovårds- och kommunalnämnds anmälan
eller efter dess hörande, ävensom där annan oförutsedd anledning
sådant kräver, förordna, att undervisningen må för längre eller kortare tid
inställas. Motsvarande bestämmelse återfinnes beträffande fortsättningsskolan
i § 32 av stadgan den 16 september 1918 (nr 1001) för fortsättningsskolan,
beträffande högre folkskolor i § 28 i stadgan samma dag (nr 1064)
för högre folkskolor samt beträffande kommunala mellanskolor i § 27 i
stadgan den 19 november 1918 (nr 1114) för kommunala mellanskolor.
Beslutanderätten tillkommer i samtliga dessa fall vederbörande skolstyrelse.
Jämlikt § 4 i stadgan den 31 december 1919 (nr 866) för statsunderstödda
folkhögskolor tillkommer det jämväl styrelsen för dylik skola att, där smittsam
sjukdom är rådande, efter anmälan av vederbörande hälsovårds- eller
kommunalnämnd eller efter dess hörande, ävensom där annan tvingande
anledning gör sådant oundgängligt, bestämma, att undervisningen må för
längre eller kortare tid inställas, dock att anmälan om sådan åtgärd ofördröjligen
skall insändas till skolöverstyrelsen.
Beträffande utbetalande av avlöningsförmåner och statsbidrag samt angående
återläsningsskyldighet förefinnas vissa generella bestämmelser i kungörelsen
den 6 december 1918 (nr 1104) angående utbetalande av avlöningsförmåner
till personal vid statens undervisningsanstalter samt statsbidrag
till vissa statsunderstödda läroanstalter och där anställda lärare utan hinder
Kungl. Maj:ts proposition Nr 147. 3
därav, att undervisningen någon tid måst inställas till följd av smittsam
sjukdom in. in.
I denna kungörelse, som grundar sig på Kungl. Maj:ts proposition nr
27 till 1918 års urtima riksdag och riksdagens skrivelse i anledning härav,
nr 18, har förordnats:
att till lärår- och annan personal vid statens undervisningsanstalter av
olika slag må för tid, varunder vederbörande hälsovårdsmyndighet anser
erforderligt, att undervisningen vid vederbörande anstalt inställes till följd
av rådande smittsam sjukdom, utgå avlöningsförmåner med samma belopp,
som om undervisningen bedrivits i eljest bestämd omfattning;
att för utbekommande av statsbidrag till statsunderstödda kommunala
och enskilda läroanstalter och till där anställd lärarpersonal hinder ej må möta
därav, att undervisningen vid vederbörande läroanstalt måst inställas av
anledning och under tid, som nu nämnts; samt
att den tid, under vilken undervisning enligt av riksdagen godkända bestämmelser
skall meddelas vid läroanstalter av olika slag, må, där smittsam
sjukdom befinnes därtill föranleda, förkortas i den utsträckning Kungl.
Maj:t på gjord framställning prövar sådant erforderligt.
Därjämte innehålla emellertid de särskilda skolförfattningarna åtskilliga
bestämmelser med avseende å rätten till statsbidrag och lönetur, för det fall
att undervisningen måst inställas på grund av smittsam sjukdom. Sålunda
föreskrives i § 19 mom. 1 i kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760)
angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till
sådan avlöning, att för utbekommande av statsbidrag hinder ej bör möta
därav, att undervisningen vid skolan till följd av rådande smittsam sjukdom
måst för någon tid inställas. I § 10 mom. 2 av samma kungörelse stadgas
vidare, att vid beräkning av tjänstetid för uppflyttning i högre lönegrad
icke får föras lärare till last den tid, varunder till följd av smittsam sjukdom
undervisningen vid skolan varit inställd. Samma bestämmelser återfinnas
i kungörelsen den 16 september 1918 (nr 759) angående avlöning åt
lärare vid högre folkskola samt statsbidrag till sådan skola § 24 och § 14
mom. 2 ävensom i kungörelsen den 19 november 1918 (nr 927) angående avlöning
åt lärare vid kommunal mellanskola samt statsbidrag till sådan skola
§ 20 och § 11 mom. 2. I kungörelsen den 31 december 1919 (nr 864) angående
avlöning åt lärare vid folkhögskola samt statsbidrag till sådan skola
bestämmes dels i § 11 mom. 3, att det skall vara Kungl. Maj:t obetaget
att, där undervisningen till följd av smittsam sjukdom eller annan tvingande
anledning i vederbörlig ordning varit inställd, ändock bevilja statsbidrag,
dels ock i § 6 mom. 2, att vid beräkning av tjänstetid för uppflyttning i
högre lönegrad den tid icke får föras befattningshavare till last, varunder
undervisningen vid skolan varit inställd på grund av smittsam sjukdom.
Beträffande fortsättningsskolan innehåller däremot kungörelsen den 16 september
1918 (nr 762) angående statsbidrag till avlönande av lärare vid
fortsättningsskolan icke några föreskrifter i detta ämne.
Beträffande undervisningen i slöjd och hushållsgöromål föreskrives slutligen
i kungörelserna den 30 juni 1920 angående statsbidrag för undervisning
i slöjd vid folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola (nr 572),
angående statsbidrag för undervisning i hushållsgöromål vid folkskola eller
särskild anstalt (nr 573), angående statsbidrag för undervisning i slöjd vid
statsunderstödda högre folkskolor (nr 570) samt angående statsbidrag för
undervisning i hushållsgöromål vid statsunderstödda högre folkskolor (nr
4
Kung!. Maj:ts proposition Nr 147.
571), att statsbidrag må utgå för dylik undervisning utan hinder därav, att
undervisningen måst för någon tid inställas tillföljd av rådande smittsam sjukdom.
Vad angår de kommunala mellanskolorna utgår enligt kungörelsen
den 31 december 1920 (nr 938) statsbidrag för undervisning i manlig och
kvinnlig slöjd samt handarbete vid dessa skolor, men saknas här bestämmelser
om statsbidragets utgående i händelse av undervisningens inställande
på grund av smittsam sjukdom.
Efter denna redogörelse återgår jag till skolöverstyrelsens framställning.
Vad då först beträffar överstyrelsens förslag rörande vem som bör äga
befogenhet att förordna om undervisningens inställande i sådana fall, varom
nu är fråga, torde det icke vara nödigt att i detta sammanhang ingå
härpå, varför jag utelämnar denna del av överstyrelsens framställning.
Befogenheten att härutinnan meddela eventuellt erforderliga kompletterande
bestämmelser torde ankomma på Kungl. Maj:t.
Beträffande rätten till statsbidrag, lärares lönetursrätt samt frågan om återlösning
anför skolöverstyrelsen:
Vad först folk- och småskolor angår synas ovan omförmälda bestämmelser
i kungörelserna den 16 september och den 6 december 1918 (nr 760 och
1104) rörande statsbidragets utbetalande samt angående lönetur utan vidare
böra tillämpas även för de fall, att undervisningen varit inställd på grund
av rådande kreaturspest. Föreskriften i kungörelsen den 6 december 1918
(nr 1104), att förkortning på grund av rådande smittsam sjukdom av den
eljest stadgade årliga lärotiden skall bero på medgivande i varje särskilt
fall av Kungl. Maj:t, kan emellertid numera svårligen tillämpas å till allmänna
folkundervisningen hörande läroanstalter. Vare sig undervisningen
måst inställas på grund av den ena eller den andra farsoten, bör avkortning
av lärotiden kunna för folkskolans vidkommande beslutas av skolrådet
efter samråd med vederbörande folkskolinspektör. Givetvis är det önskligt,
att den lästid, som sålunda försummas, ersättes genom återläsning. Detta
kan emellertid icke helt ske i sådana fall, då skolan måste vara stängd en
längre tid. Någon allmän föreskrift om sådan återläsning torde det därför
ej vara möjligt att giva, utan det synes böra överlåtas åt vederbörande
skolråd att härom bestämma från fall till fall. För att likartade principer
härvid skola komma att tillämpas, torde det vara lämpligt, att bestämmande
om dylik igenläsning sker i samråd med vederbörande folkskolinspektör.
Skall den inställda undervisningen helt eller delvis ersättas av undervisning
å annan tid, så bör denna avse samma lärjungar och om möjligt samma
lärare som i den avbrutna kursen. Återläsning bör därför ej kunna anbefallas,
om den ej lämpligen kan ske inom ett år efter det undervisningen
inställdes, och bör skolråd ej kunna föreskriva, att mera än två veckor
skola återläsas av den tid, undervisningen måst under ett läsår inställas.
Beträffande statsbidrag till avlönande av lärare vid fortsättningsskola är
att märka, att i kungörelsen den 16 september 1918 (nr 762) angående
statsbidrag till avlönande av lärare i fortsättningsskolan ej finnes intagen
någon bestämmelse av samma innebörd som den, vilken förekommer i motsvarande
kungörelser om statsbidrag till folkskola, högre folkskola och kommunal
mellanskola samt undervisning i slöjd och hushållsgöromål, nämligen
att hinder för utbekommande av statsbidrag ej bör möta därav, att
Kungl. Maj:ts proposition Nr 147. 5
undervisningen till följd av rådande smittsam sjukdom måst för någon tid
inställas. I här berörda avseende förefinnes sålunda en åtskillnad i de för
fortsättningsskolan och de för folkskola, högre folkskola och kommunal mellanskola
gällande föreskrifter. Av författningsbestämmelserna framgår ej
lika tydligt beträffande fortsättningsskolan som rörande förenämnda övriga
skolformer hur statsbidrag bör utgå i det fall. att undervisningen i denna
skola på grund av smittsam sjukdom icke kunnat pågå under hela den i
skolans reglemente föreskrivna tiden. Visserligen synes framgå av ett bland
de exempel, som förekomma i kungörelsen den 31 december 1919 (nr 823)
angående formulär för ansökan om statsbidrag till avlönande av lärare vid fortsättniugsskola,
att skoldistrikt icke behöver gå förlustigt hela statsbidraget
av den grund, att undervisningen någon tid varit inställd till följd av smittsam
sjukdom, utan kan komma i åtnjutande av sådant bidrag åtminstone
för det antal timmar undervisningen verkligen pågått, men detta torde likväl
icke kunna anses giva någon fullt tydlig och klar anvisning om efter vilka
grunder statsbidrag under här angivna förhållanden bör utgå. Det skulle
nämligen kunna tänkas, att i ett sådant fall, som i nämnda exempel åsyftas,
återläsning sedermera ägt rum, och att sålunda den del av statsbidraget, som
innehållits på grund av undervisningens inställande, kunnat tilldelas skoldistriktet
efter rekvisition nästföljande år. Mera bestämda föreskrifter rörande
statsbidrags utgående under här ifrågavarande förhållande synas sålunda
vara behövliga. I tillämpliga delar torde dessa föreskrifter böla så
nära som möjligt ansluta sig till dem, som gälla beträffande t. ex. folkskolor
och högre folkskolor samt undervisning i slöjd och hushållsgöromål. Det
synes nämligen icke kunna angivas några bärande skäl för att i fråga om
utgående av statsbidrag till fortsättningsskola i sådana fall, som här avses,
tillämpa väsentligen andra grunder än dem, som gälla beträffande nyssnämnda
övriga skolor och undervisningsområden. Och det torde lika väl
beträffande fortsättningsskolan som dessa övriga skolor kunna göras gällande,
att det icke kan anses vara med rätt och billighet överensstämmande, att
vare sig skoldistrikt eller lärarpersonal utan eget förvållande skall bliva ekonomiskt
lidande till följd av åtgärder, vidtagna på grund av vederbörande
myndigheters åläggande. Att för den övervägande delen av de vid fortsättningsskolan
anställda lärarna arbetet i denna skola utgör allenast eu bisyssla,
torde icke i här berörda avseende böra utöva något inflytande, enär
förhållandet är alldeles detsamma beträffande undervisningen i slöjd, till
vilken statsbidrag dock utgår oavkortat, även då undervisningen varit inställd
på grund av smittsam sjukdom. Skulle detta senare, såsom i det föregående
föreslagits, komma att tillämpas även i fråga om fortsättningsskolan, så
skulle det visserligen kunna inträffa, att fullt statsbidrag komme att utgå
till en fortsättningskurs beräknad att pågå under t. ex. sex sammanhängande
veckor, ehuru undervisning vid densamma meddelats kanske endast
några dagar, men detta skulle endast kunna ske under sådana alldeles säregna
förhållanden, att överstyrelsen efter prövning funnit återläsning omöjligen
kunna krävas, och detsamma kan inträffa även vid en kurs i hushållsgöromål,
vilken ofta omfattar endast några få veckor i följd. Att det statsbidrag,
som under sådana förhållanden tilldelades ett skoldistrikt, också oavkortat
komme att användas för det därmed avsedda ändamålet, nämligen
lärarpersonalens avlöning, torde vara självfallet.
På grund av fortsättningsskolans korta undervisningstid, oftast samlad
under sex veckor i följd, framträder i fråga om denna skola ännu starkare
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.
än beträffande folkskolan önskvärdheten av att återläsning under här angivna
förhållanden så vitt möjligt må äga rum. Det är nämligen att befara,
att en fortsättningskurs eljest i många fall skulle komma att bliva så
väsentligt avkortad, att syftet med densamma helt och hållet förfelades.
Då emellertid sådana förhållanden kunna förefinnas, att återläsning omöjligen
kan äga rum, torde ej heller beträffande fortsättningsskolan kunna utfärdas
någon allmän föreskrift om sådan återläsning. Frågan om huruvida
och i vilken omfattning återläsning må krävas, synes böra prövas och avgöras
för varje särskilt fall. Möjligen skulle avgörandet härav, i överensstämmelse
med vad som föreslagits i fråga om folkskolan, kunna överlämnas
åt den lokala skolstyrelsen i samråd med vederbörande folkskolinspektör,
men det torde dock kunna ifrågasättas, huruvida icke, med hänsyn till
den väsentliga inverkan en mera avsevärd inskränkning i fortsättningsskolans
undervisningstid kan komma att utöva på denna skolas verksamhet
och arbetsresultat, frågan om återläsning borde, efter hemställan av vederbörande
fortsättningsskolstyrelse, prövas och avgöras av skolöverstyrelsen.
För att underlätta sådan återläsning borde det kunna medgivas, att densamma
finge anordnas på olika sätt med hänsyn tagen till förhållandena
på de särskilda orterna, t. ex. antingen i ett sammanhang eller fördelad på
skilda perioder samt, om så befunnes nödigt, även förläggas till efterföljande
läsår.
Vidkommande de högre folkskolorna har undervisningen vid dessa icke
behövt i någon större utsträckning inställas på grund av mul- och klövsjukan,
och de kommunala mellanskolorna hava enligt vad som framgår av
från rektorerna vid kommunala mellanskolor i Hallands, Malmöhus, Kristianstads
och Blekinge län infordrade yttranden endast i mycket ringa mån
berörts av sjukdomen. Överstyrelsen anser det dock lämpligt, att även för
dessa läroanstalter utfärdas bestämmelser motsvarande dem, vilka föreslagits
för folk- och fortsättningsskolor.
I fråga om folkhögskolorna gäller, att eleverna under den tid kursen fortgår
i stor utsträckning äro bosatta vid anstalten. Undervisningen behöver
därför sällan inställas på grund av rådande smittsamma sjukdomar av olika
slag, så vida icke sjukdomen utbryter vid själva anstalten, och även i så
fall kan undervisningen ofta fortgå. Enligt vad folkhögskolinspektören
meddelat, hade undervisningen i intet fall behövt inställas på grund av
mul- och klövsjukan. Bestämmelser om undervisningens inställande för
smittsam sjukdom äro ej intagna i stadgan för folkhögskolor, och då några
olägenheter härav ej försports, torde det ej heller vara nödvändigt att för
dessa läroanstalter utfärda föreskrifter rörande smittsam sjukdom bland husdjuren.
Återläsning av förlorad undervisningstid möter i fråga om dessa
skolor stora, ofta oöverstigliga hinder, och då frågor rörande statsbidrag och
förkortning av lästiden prövas i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t, torde
ytterligare bestämmelser härom vara obehövliga. Att även lärarna vid folkhögskolor
böra i här åsyftade fall åtnjuta lönen oavkortad, finner överstyrelsen
naturligt, men överstyrelsen tvekar dock att föreslå bestämmelser
härom, då rätten till statsbidrag prövas för varje särskilt fall. Dessa lärare
böra liksom lärarna vid övriga berörda läroanstalter äga att för uppflyttning
i högre lönegrad och för erhållande av pension såsom tjänstetid tillgodoräkna
sig även den tid undervisningen inställts för smittsam sjukdom bland
husdjuren.
Skolöverstyrelsen har i detta sammanhang upptagit frågan om tolkningen
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.
av nu gällande bestämmelser rörande rätten till statsbidrag för de fall, då
undervisningen måst inställas på grund av smittsam sjukdom samt angående
lärares rätt till stadgad minimilön under vissa förhållanden. Härom
anför överstyrelsen:
Stadgandet, att statsbidrag skall utgå utan hinder av att undervisningen
vid skolan till följd av rådande smittsam sjukdom måst för någon tid inställas,
är intaget i gällande författningar angående statsbidrag till kommunal
mellanskola och till högre folkskola, till avlönande av lärare vid folk- och
småskolor, lärare i slöjd och i hushållsgöromål vid folkskolor och vid högre
folkskolor samt slutligen i kungörelsen den 6 december 1918 (nr 1104).
Ehuru stadgandet förekommer i enahanda sammanhang och med sakligt
sett samma formulering i samtliga de angivna författningarna, tillämpas detsamma
olika och utan enhetlig praxis. Stundom utgår statsbidraget endast
för den tid undervisningen verkligen fortgått men i andra fall — särskilt
beträffande ordinarie lärare — med oavkortat belopp, som om avbrott i
undervisningen ej förekommit. Stöd för den förra tolkningen har givits
i Kung!. Maj:ts utslag den 14 oktober 1915 och den 10 maj 1917 samt för
den senare i utslag den 26 januari 1921 (Regeringsrättens årsbok 1915 not.
E 187, 1917 E 107, 108 och 1921 E BO). Angående lärares rätt till lön för
den tid undervisningen inställts finnas inga föreskrifter, och statsbidragets
utgående kan därför ej i detta fall anses knutet till villkoret, att läraren
skall hava uppburit lön. Dessutom utgår statsbidrag ej alltid i form av bidrag
till lärarens lön utan stundom mera allmänt till läroanstalten. I de
fall, då läraren kan med stöd av sitt anställningsbevis utkräva lönen oavkortad,
blir skoldistriktet ekonomiskt lidande, om statsbidrag erhålles blott
för den verkliga undervisningstiden. Utan sådant bevis träffas läraren av
förlusten, och är detta ganska vanligt beträffande icke ordinarie lärare och
timlärare. Varken skoldistrikt eller lärare äro således skyddade mot icke
avsedd ekonomisk förlust i samband med undervisningens inställande. Enligt
överstyrelsens mening böra sålunda, då ärendet nu föreligger till övervägande,
även de ovan anförda, nu gällande bestämmelserna förtydligas,
och vill överstyrelsen i detta sammanhang påpeka, att i kungörelsen den 6
december 1918 (nr 1104) föreskrivits, att till såväl lärare som andra befattningshavare
vid statens läroanstalter av olika slag må för tid, varunder undervisningen
inställts på grund av rådande smittsam sjukdom, utgå avlöningsförmåner
med samma belopp, som om undervisningen bedrivits i eljest
bestämd omfattning. Det ligger i sakens natur, att med tryggad rätt till
oavkortad lön bör följa skyldighet för läraren att fullgöra återläsning i den
mån sådan i författningsenlig ordning bestämmes.
Allt emellanåt förekommer det, att lärare, ehuru han själv ej är sjuk, av
vederbörande hälsovårdsmyndighet förbjudes att tjänstgöra på grund av att
smittsam sjukdom utbrutit i hans hem eller i omgivningen. Statsbidrag
till avlönande av vikarie i sådant fall kan icke enligt nu gällande författningar
erhållas. Skoldistriktet blir därför betungat med en utgift, som enligt
överstyrelsens mening väsentligen borde påläggas det allmänna. I en
del fall gör skolrådet å den ordinarie lärarens lön avdrag, motsvarande vikariens
arvode. Detta förfaringssätt måste dock anses oriktigt och i varje
fall synnerligen obilligt, då läraren ej sökt tjänstledighet och ej är oförmögen
att tjänstgöra. I fall sådana som det nu berörda torde kostnaderna
för undervisningens uppehållande böra bestridas av skoldistriktet, som dock
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.
bör erhålla statsbidrag till vikariens avlönande såsom till vakansvikarie.
Överstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om att i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, § 16 mom. 3 föreskrivits, att
tjänsteman, som till förekommande av smittfara förbjudits att tjänstgöra,
skall under viss tid uppbära lönen oavkortad.
I ärendet hava yttranden avgivits den 27 juli 1925 av medicinalstyrelsen,
den 7 augusti 1925 av länsstyrelsen i Malmö, den 10 augusti 1925 av länsstyrelsen
i Karlskrona, den 11 augusti 1925 av länsstyrelsen i Halmstad,
den 14 augusti 1925 av länsstyrelsen i Kristianstad samt den 27 augusti
1925 och den 11 januari 1926 av statskontoret.
Medicinalstyrelsen och länsstyrelserna hava väsentligen icke haft något att
andraga i annat än vad angår frågan om vilken eller vilka myndigheter
det skall tillkomma att förordna om inställande av undervisningen av anledning,
som nu är i fråga, varför jag anser onödigt att här närmare redogöra
för deras yttranden.
Statskontoret har i sina båda utlåtanden anfört huvudsakligen följande:
I fråga om statsbidrag för tid, varunder undervisning av nu ifrågavarande
anledning är inställd, synes intet vara att erinra mot överstyrelsens förslag,
att sådant skall utgå vid ifrågavarande undervisningsanstalter. Med anledning
av vad överstyrelsen anfört därom, att beträffande fortsättningsskola
icke funnes något stadgande, att statsbidrag skall utgå utan hinder av att
undervisningen varit inställd på grund av smittsam sjukdom, vill statskontoret
framhålla, att de i kungörelsen den 6 december 1918 (nr 1104)
meddelade generella bestämmelserna om statsbidrag till statsunderstödda
kommunala läroanstalter m. m. för fall, som nu är i fråga, otvivelaktigt
gälla även för fortsättningsskola. Föreskrift synes alltså endast böra meddelas
av innehåll att för utbekommande av statsbidrag till här ifrågakomna
olika ändamål hinder ej må möta därav att undervisningen vid läroanstalten
måst, efter därom i vederbörlig ordning fattat beslut, inställas på grund av
utbruten kreaturspest.
Vad beträffar förslaget om utfärdande av bestämmelse om lärares rätt till
bibehållande vid sina löneförmåner under nu ifrågavarande tid torde dylik
rätt genom medgivandet, att statsbidrag får utgå för tid varom nu är fråga,
få anses för samma tid tillförsäkrad vederbörande lärare. Med hänsyn till
vad av skolöverstyrelsen meddelats om den vacklande praxis, som härutinnan
gör sig gällande, anser sig emellertid statskontoret icke böra göra någon
erinran mot vad överstyrelsen i sådant avseende föreslår.
Mot förslaget, i vad det avser lönetursrätt för lärare för tid varom nu är
fråga, har statskontoret intet att erinra.
Vad angår bestämmelsen angående statsbidrag och avlöning för lärare,
som till förekommande av smittfara av vederbörande myndighet förbjudits
tjänstgöra, synes stadgande i angiven riktning vara av billighet påkallad.
Statskontoret vill emellertid erinra om att enligt § 16 mom. 3 av avlöningsreglementet
för allmänna civilförvaltningen i nu ifrågavarande fall oavkortad
lön får åtnjutas högst under sex månader, och synes motsvarande begränsning
även beträffande undervisningsanstalterna böra stadgas.
s
Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.
Den särskilt under år 1924 i landets sydligare delar svårt härjande muloch
klövsjukeepizootien har genom de åtgärder, som blivit nödvändiga till
förhindrande av smittans spridning, givetvis måst åstadkomma åtskilliga
rubbningar med avseende å folkundervisningens behöriga fortgång. Nu
gällande författningar på folkundervisningens område sakna närmare föreskrifter
för detta fall, och det är därför förklarligt, att tveksamhet mången
gång uppstått rörande lösningen av de frågor, som härigenom uppkommit.
Visserligen torde Kungl. Maj:t med stöd av cirkuläret den 29 juni 1921
angående avvikelser från grunder och villkor för statsbidrag till kommunala
och enskilda undervisningsanstalter kunna från fall till fall medgiva
dispens från gällande föreskrifter, då undervisningen måst inställas på grund
av utbruten kreaturssjukdom, men av den ovan lämnade redogörelsen finner
jag det oförtydbart framgå, att ett behov av allmänna författningsbestämmelser
i ämnet föreligger. Då härvid förutsättes ändring i författningar,
vilka tillkommit genom riksdagens medverkan, synes mig riksdagens
samtycke till de föreslagna förändringarna jämväl böra inhämtas.
Skolöverstyrelsens framställning avser dels meddelande av bestämmelser
angående rätten till statsbidrag och lärares rätt till lönetur och i pensionsavseende
för tid, då skola varit stängd på grund av utbruten smittsam
kreaturssjukdom, dels meddelande av föreskrifter angående förkortning av
lärotiden och återläsning av förlorad arbetstid, då undervisningen måst inställas
på grund av smittsam sjukdom i allmänhet, dels slutligen förtydligande
av nu gällande bestämmelser om rätt till statsbidrag och lön, då undervisningen
till följd av smittsam sjukdom måst för någon tid inställas
eller lärare av nu nämnd anledning avstängts från tjänstgöring.
De svårigheter, som framträtt i sammanhang med undervisningens inställande
på grund av utbruten kreaturssjukdom, hava huvudsakligen sin
grund däri, att folkskoleförfattningarnas bestämmelser med avseende å smittsamma
sjukdomar förmenats avse allenast sådana smittsamma sjukdomar,
vilka omförmälas i gällande epidemilag, d. v. s. vissa smittsamma sjukdomar
bland människor. Ehuru författningarnas ordalydelse icke med nödvändighet
synes kräva en sådan inskränkt tolkning av begreppet smittsam
sjukdom, synes dock åtskilligt tala för att vid författningarnas tillkomst
allenast dessa sjukdomar avsetts. I likhet med de hörda myndigheterna
finner jag intet vara att erinra mot att en vidare innebörd nu gives åt
ifrågavarande bestämmelser, så att däri må kunna inrymmas en sjukdom
som exempelvis mul- och klövsjuka. Någon begränsning har i detta avseende
icke ifrågasatts av myndigheterna. Jag förutsätter emellertid, att ett
medgivande i föreslagen riktning endast skall gälla smittsamma sjukdomar
bland husdjur och i övrigt endast sådana smittsamma husdjurssjukdomar,
som avses i förordningen den 9 december 1898 angående vad iakttagas
bör till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland
husdjuren (nr 126, s. 1).
Departe
mentschefen.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.
Skolöverstyrelsen har i sin framställning gjort gällande, att det beträffande
folkhögskolorna icke skulle erfordras några föreskrifter i nu förevarande
hänseende. Denna mening kan jag icke dela. Då man nu går att reglera
hithörande frågor synes det mig att, där icke särskilda förhållanden annat
påkalla, vartill jag här nedan skall återkomma, likartade bestämmelser böra
meddelas beträffande samtliga folkundervisningens olika grenar.
Beträffande rätten till statsbidrag och lönetur torde en utvidgning av nu
gällande bestämmelser till att omfatta jämväl undervisningens inställande på
grund av utbruten smittsam kreaturssjukdom lättast kunna ernås därigenom, att
i kungörelserna den 16 september 1918 (nr 760) angående avlöning åt lärare
vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning, den 16 september
1918 (nr 759) angående avlöning åt lärare vid högre folkskola samt
statsbidrag till sådan skola, den 19 november 1918 (nr 927) angående avlöning
åt lärare vid kommunal mellanskola samt statsbidrag till sådan skola och
den 31 december 1919 (nr 864) angående avlöning åt lärare vid folkhögskola
samt statsbidrag till sådan skola ävensom i kungörelserna den 30
juni 1920 angående statsbidrag för undervisning i slöjd vid folkskola, mindre
folkskola eller särskild slöjdskola (nr 572), angående statsbidrag för undervisning
i hushållsgöromål vid folkskola eller särskild anstalt (nr 573), angående
statsbidrag för undervisning i slöjd vid statsunderstödda högre folkskolor
(nr 570) samt angående statsbidrag för undervisning i hushållsgöromål
vid statsunderstödda högre folkskolor (nr 571) bestämmelserna rörande
rätt till statsbidrag och lönetur, då undervisningen av nu nämnd anledning
måst inställas, ändras därhän, att uttrycket smittsam sjukdom utbytes mot
orden smittsam sjukdom bland människor eller husdjur.
Vad angår fortsättningsskolan saknas, såsom ock av skolöverstyrelsen
framhållits, i kungörelsen den 16 september 1918 (nr 762) angående statsbidrag
till avlönande av lärare vid fortsättningsskolan bestämmelser angående
statsbidrag och lönetur under de förhållanden, varom nu är fråga.
I fråga om rätten till lönetur lära några bestämmelser härom icke heller
erfordras, då statsbidrag till avlönande av lärarna vid dessa skolor utgår
med visst belopp per undervisningstimme, oberoende av lärarens tjänstålder.
Beträffande rätten till statsbidrag anser jag visserligen i likhet med statskontoret,
att kungörelsen den 6 december 1918 (nr 1104) är tillämplig även
med avseende å fortsättningsskolorna. Då emellertid en utvidgning av bestämmelserna
angående statsbidrags utgående i nu ifrågavarande fall föreslagits,
anser jag det lämpligt, att ett tydligt stadgande i denna punkt intages
i ovannämnda kungörelse den 16 september 1918 (nr 762) och bör
detta stadgande då givetvis erhålla den vidare formulering som ovan föreslagits
beträffande folk- och småskolor m. fl.
Såsom redan tidigare påpekats, innehåller icke kungörelsen den 31 december
1920 (nr 938) angående statsbidrag för undervisning i manlig och
kvinnlig slöjd samt handarbete vid kommunala mellanskolor någon bestäm
-
11
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 117.
melse, huru statsbidraget skall utgå för det fall, att undervisningen måst
inställas på grund av smittsam sjukdom. Då emellertid statsbidraget till
denna undervisning utgår efter helt annan grund och i annan ordning än
vid övriga folkundervisningsanstalter samt skolöverstyrelsen icke ifrågasatt
någon ändring i de nuvarande bestämmelserna, finner även jag mig sakna
skäl föreslå någon ändring härutinnan.
Skolöverstyrelsen har vidare i sin framställning till behandling upptagit
frågan om förkortning av lärotid och återläsning av tid, som gått förlorad
till följd av undervisningens inställande på grund av smittsam sjukdom.
Skolöverstyrelsens förslag går ut därpå, att vid folk- och småskolor frågan
om förkortning av lärotiden och om återläsning må kunna beslutas av skolrådet
efter samråd med vederbörande folkskolinspektör. Skolöverstyrelsen
förutsätter därvid, att, därest den inställda undervisningen helt eller delvis
skall ersättas av undervisning å annan tid, denna undervisning bör avse
samma lärjungar och om möjligt samma lärare som i den avbrutna kursen.
Återläsning borde därför ej kunna anbefallas, om den ej lämpligen kunde
ske inom ett år efter det undervisningen inställts, och över huvud borde
skolråd ej kunna föreskriva, att mer än två veckor skulle återläsas av den
tid, undervisningen måst inställas under ett läsår. Beträffande fortsättningsskolan
betonar skolöverstyrelsen, att sådana förhållanden kunna föreligga,
att återläsning omöjligen kan äga rum, och anser överstyrelsen, att någon
allmän föreskrift om återläsning för den skull icke heller beträffande dessa
skolor bör meddelas. Frågan om och i vilken omfattning återläsning må
krävas bör enligt överstyrelsens mening prövas och avgöras för varje särskilt
fall antingen av den lokala skolstyrelsen i samråd med vederbörande
folkskolinspektör eller av överstyrelsen. Liknande bestämmelser föreslås beträffande
de högre folkskolorna och de kommunala mellanskolorna. Vad angår
folkhögskolorna håller överstyrelsen före, att återläsning av förlorad undervisningstid
ofta möter oöverstigliga hinder, varför ock, då frågan om statsbidrag
och förkortning av lästiden av Kungl. Maj:t prövas i varje särskilt
fall, ytterligare bestämmelser härom synas överstyrelsen överflödiga.
1 likhet med skolöverstyrelsen finner jag det högeligen önskvärt, att arbetstid,
som gått förlorad till följd av undervisningens inställande på grund
av smittsam sjukdom bland människor eller husdjur, ersättes genom återläsning
i den mån förhållandena sådant medgiva. Ävenså anser jag önskvärt,
att denna fråga ordnas på ett enklare sätt än som angivits i kungörelsen
den 6 december 1918 (nr 1104). Bestämmelsen i denna kungörelse
att fråga om undervisningstidens förkortning i varje särskilt fall skall prövas
av Kungl. Maj:t har för övrigt icke vunnit tillämpning beträffande
folk- och småskolor. Då statsbidraget till avlönande av lärare vid dessa
skolor utgått utan hinder av att undervisningen någon tid varit inställd på
grund av smittsam sjukdom, bär häri ansetts ligga, att återläsning icke
oundgängligen erfordrats, eller med andra ord att skolrådet ägt förkorta
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.
lärotiden så mycket som motsvarar den tid, undervisningen varit inställd.
Det är, enligt vad jag inhämtat, denna faktiska nuvarande ordning, skolöverstyrelsens
förslag avser att fastslå, varigenom samtidigt skulle undanröjas
den bristande överensstämmelsen mellan de nuvarande förhållandena
och ovannämnda bestämmelse i kungörelsen den 6 december 1918 (nr 1104).
Mot förslaget att skolrådet skall fatta sitt beslut efter samråd med folkskolinspektören
har jag intet att erinra.
Vad fortsättningsskolorna angår är att märka, att undervisningstiden vid
dessa är synnerligen kort, vadan undervisningens inställande för någon tid
innebär en betydligt större olägenhet vid dessa skolor än vid folk- och
småskolor. Då frågan om återläsning härigenom blir särskilt aktuell för
fortsättningsskolans vidkommande, är det givetvis önskvärt, att frågan ordnas
efter något så när enhetliga grunder vid olika skolor. Ur denna synpunkt
anser jag det därför lämpligast om, på sätt ock av skolöverstyrelsen
ifrågasatts, rätten att besluta angående återläsning vid dessa skolor överlämnas
till skolöverstyrelsen.
På överstyrelsen synes mig ock böra ankomma att efter framställning
av vederbörande skolstyrelse besluta angående återläsning vid högre folkskolor
och kommunala mellanskolor.
Såsom överstyrelsen framhållit torde det i regel möta oöverkomliga hinder
att vid folkhögskola anordna återläsning, vadan några föreskrifter härutinnan
icke böra meddelas. Jag erinrar för övrigt att prövningen av frågan om
statsbidrag till folkhögskola för varje särskilt fall tillkommer Kungl. Maj:t,
som därvid har att taga den hänsyn till föreliggande omständigheter, Kungl.
Maj:t finner skäligt.
I övrigt har skolöverstyrelsens förslag i denna del icke givit mig anledning
till någon erinran. Bestämmelser härom torde kunna av Kungl. Maj:t
utfärdas på administrativ väg.
I sin framställning har skolöverstyrelsen slutligen hemställt om förtydligande
av nu gällande bestämmelser angående rätten till statsbidrag och
lön för det fall, att undervisningen till följd av smittsam sjukdom måst
för någon tid inställas. Skolöverstyrelsens förslag går ut därpå, att uttryckliga
föreskrifter måtte meddelas av innebörd att såväl statsbidraget som
lönen till vederbörande lärare skola i de fall, varom nu är fråga, utgå oavkortade.
Med rätten till oförminskad lön skulle emellertid för läraren följa
skyldighet att fullgöra återläsning i den mån sådan i författningsenlig ordning
bestämdes. I detta sammanhang har överstyrelsen jämväl till behandling
upptagit frågan om lärarens lön för det särskilda fall, att han själv
väl ej är sjuk men på grund därav att smittsam sjukdom utbrutit i hans
hem eller i omgivningen av vederbörande hälsovårdsmyndighet förbjudits att
tjänstgöra. Även i detta fall bör enligt överstyrelsens mening lönen till
läraren utgå oavkortad, varjämte och för att icke kostnaden för avlönande
av vikarie skall helt drabba skoldistriktet, detta bör medgivas rätt att utbekomma
statsbidrag till vikarien såsom för vakansvikarie.
13
Kung1. Maj:ts proposition Nr 147.
Vad först beträffar frågan om rätten till statsbidrag och lön i de fall,
varom nu är fråga, synes det mig obilligt, att läraren eller den som i förhållande
till denne svarar för lönens utbetalande i förevarande hänseende
skulle bliva ekonomiskt lidande av den anledningen, att undervisningen
måst inställas på grund av smittsam sjukdom. Enligt mitt förmenande
torde icke heller nu gällande bestämmelser på folkundervisningens område,
i den mån författningarna innehålla bestämmelser härom, åsyfta, att avdrag
skall göras å statsbidrag eller lön i dylika fall. Jag vill också erinra, att,
på sätt jämväl av skolöverstyrelsen påpekats, i kungörelsen den 6 december
1918 (nr 1104) uttryckligen stadgats, att vid statens undervisningsanstalter
avlöningsförmånerna skola utgå med samma belopp, som om undervisningen
bedrivits i eljest bestämd omfattning. På grund härav och på de
skäl i övrigt, vilka av överstyrelsen framhållits, anser jag mig böra tillstyrka,
att beträffande ifrågavarande undervisningsanstalter uttryckliga bestämmelser
meddelas i syfte att statsbidrag och lärarlön i de fall, varom nu är fråga,
må utgå oavkortade. Undantag lär emellertid därvid böra göras i fråga om
statsbidrag till folkhögskolor, där det liksom hittills torde böra ankomma
på Kungl Maj:t att avgöra om och i vad mån statsbidrag ändock må utgå.
I detta sammanhang torde nu gällande bestämmelser angående tjänstårsberäkning
för pension böra kompletteras med en föreskrift, att vid beräkning
av tjänstetid för sådant ändamål icke får föras lärare till last tid, då
undervisningen varit inställd av nyssberörda anledning. En sådan föreskrift
torde hava sin plats i § 21 mom. 1 av reglementet för statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl.
Vad så till sist angår det fall, att lärare på grund av smittsam sjukdom
i hemmet eller i omgivningen avstängts från tjänstgöring, saknas för närvarande
bestämmelser rörande hans avlöningsförmåner under tiden för avstängningen
och rörande statsbidrag till vikarie under sådan tid. Att läraren
för dylikt fall skulle behöva vidkännas avdrag å lönen lär knappast
hava varit avsett. A andra sidan synes det obilligt, att de extra kostnaderna
för vikariens anställande skola helt drabba skoldistriktet utan rätt för
detta att erhålla något bidrag härtill av statsmedel. Jag anser mig därför
böra tillstyrka, att bestämmelser i ämnet meddelas i det syfte, som av överstyrelsen
föreslagits. Därest alltså lärare uttryckligen tillförsäkras oavkortad
lön under tid, då han varit avstängd från tjänstgöring, lär emellertid, såsom
statskontoret ansett lämpligt, denna förmån böra begränsas att omfatta
högst sex månader. Mot förslaget att vid folk- och småskolor statsbidrag
till vikarien måtte få utgå såsom till vakansvikarie d. v. s. med nio tiondelar
av arvodet för kvinnlig vikarie å tjänsten samt, vad folkskollärare angår,
därutöver, om vikarien är man, hela skillnaden mellan arvodet för manlig
och kvinnlig vikarie å tjänsten, har jag intet att erinra.
Beträffande fortsättningsskolorna, vid vilka såsom ovan nämnts lärarna i
allmänhet icke hava ordinarie anställning och där statsbidraget utgår med
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.
vissa fixa belopp för timme räknat, synes någon annan bestämmelse icke
vara erforderlig än att statsbidrag må utgå förutom enligt gällande grunder
till den avstängde lärarens avlönande, jämväl efter enahanda grunder till
avlönande av den lärare, som förordnats i hans ställe. Detsamma torde
böra gälla beträffande undervisningen i slöjd och hushållsgöromål vid folkoch
småskolor samt högre folkskolor.
I fråga om de högre folkskolorna och de kommunala mellanskolorna utgår
statsbidraget till dylika skolors uppehållande med dels visst belopp för
årsklass, dels ock vissa mindre bidrag till lärarens lön. Dessa sistnämnda
bidrag äro så avpassade, att de tillika med det för årsklass utgående bidraget
ungefär motsvara den vederbörande lärare tillkommande lönen. I fråga
om berörda skolor synes mig skäligen böra stadgas, att statsbidrag till vikarie
för på grund av smittsam sjukdom från tjänstgöring avstängd lärare
skall utgå med hela det belopp, som motsvarar vikariens författningsenligt
bestämda arvode.
Vidkommande folkhögskolorna tillkommer det enligt § 13 av kungörelsen
den 31 december 1919 (nr 864) Kungl. Maj:t att på ansökan i varje särskilt
fall besluta angående statsbidrag till avlönande av vikarie för tjänstledig
föreståndare eller ämneslärare. Bemyndigande synes i detta sammanhang
nu böra lämnas Kungl. Maj:t att jämväl besluta angående statsbidrag
till vikarie för lärare, som på grund av smittsam sjukdom avstängts från
tjänstgöring, och lär statsbidrag böra utgå med det belopp, som motsvarar
avlöningen till vikarien.
Medgivandet att statsbidrag må utgå till vikarie för lärare, som på grund
av smittsam sjukdom avstängts från tjänstgöring, kommer möjligen att
medföra någon kostnadsökning för statsverket. Denna ökning blir dock
givetvis så obetydlig, att någon hänsyn härtill icke behöver tagas vid beräknandet
av respektive anslag.
De ändringar, som i anledning av förestående förslag erfordras i de olika
avlönings- och statsbidragsförfattningarna, torde böra vidtagas, sedan skolöverstyrelsen
i sådant hänseende avgivit utlåtande. I samband med dessa
ändringar torde kungörelsen den 6 december 1918 (nr 1104) böra upphävas,
i vad den avser nu förevarande läroanstalter.
Under åberopande av vad jag här anfört, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i nu förevarande avseenden godkänna följande grunder
beträffande avlönings och statsbidrags utgående vid folkoch
småskolor, fortsättningsskolor, högre folkskolor, kommunala
mellanskolor och folkhögskolor:
I. Författningsenlig avlöning till lärare vid folk- och
småskolor, fortsättningsskolor, högre folkskolor, kommunala
mellanskolor och folkhögskolor samt statsbidrag till avlö
-
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.
ilande av lärare vid folk- och småskolor, fortsättningsskolor,
högre folkskolor och kommunala mellanskolor ävensom statsbidrag
till undervisning i slöjd och hushållsgöromål vid
folk- och småskolor samt högre folkskolor skola, utan hinder
därav att undervisningen vid vederbörande läroanstalt
till följd av smittsam sjukdom bland människor eller husdjur
måst för någon tid inställas, utgå med samma belopp
som om undervisningen bedrivits i eljest bestämd omfattning,
dock med skyldighet för läraren att utan särskild
ersättning fullgöra i vederbörlig ordning föreskriven återläsning.
II. Vid beräkning av tjänstår för uppflyttning i högre
lönegrad och för erhållande av pension må icke föras lärare
till last den tid han av ovan nämnd anledning varit förhindrad
att tjänstgöra.
III. Till lärare, som till förekommande av smittofara av
vederbörande myndighet förbjudits att tjänstgöra, skall under
den tid, han i anledning härav är avstängd från tjänstgöring,
lönen utgå oavkortad, dock icke för längre tid än
högst sex månader. Statsbidrag skall under samma tid utgå
dels till avlönande av den från tjänstgöring avstängde
läraren med oavkortat belopp, dels ock till avlönande av
hans vikarie a) vid folk- och småskolor enligt de grunder,
som gälla i fråga om statsbidrag till avlönande av vikarie
å ledig tjänst, b) vid fortsättningsskolor samt vid undervisning
i slöjd- och hushållsgöromål vid folk- och småskolor
och högre folkskolor enligt samma grunder, som gälla för
utgående av statsbidrag till avlönande av den lärare, för
vilken vikarien för ordnats att tjänstgöra, c) vid högre folkskolor
och kommunala mellanskolor med ett belopp som
motsvarar vikariens författningsenligt bestämda arvode samt
d) vid folkhögskolor med belopp som för varje fall bestämmes
av Kungl. Maj:t.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
E. Meurling.