Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.
1
Nr 134.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beredande av ytterligare
medel för avveckling av bränslekommissionens verksamhet;
given Stockholms slott den 19 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén. statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Lindeks, Schlytek, Laksson,
Wigforss, Möller, Levinson.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför
departementschefen, statsrådet Linders följande:
På förslag av Kungl. Maj:t hava av 1921 och 1922 ars riksdagar till
återbetalning av vissa till rörelsekapital för statens bränslekommission tidigare
beviljade anslag anvisats 64,300,000, respektive 50,000,000 kronor, att
utgå av andra statsinkomster än lånemedel.
För samma ändamål anvisades av 1923 års riksdag, likaledes av andra
statsinkomster än lånemedel, 7,536,323 kronor. Det beräknades härvid, att
de kommissionens skulder, som därefter återstode att gälda, skulle kunna
likvideras med andra av kommissionen disponerade tillgodohavanden samt
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 111 höft. (Nr 13i.) 1
2
Kung!.. Maj:ts proposition Nr 134.
att därutöver skulle i dylika tillgodohavanden återstå ett belopp av bortåt
en halv miljon kronor, vilket ansågs tillräckligt för den slutliga avvecklingen
av kommissionens affärer.
Den 28 september 1923 uppdrog Kungl. Maj:t åt domänstyrelsen att från
och med den 1 oktober 1923 genom domänfiskalen eller annan lämplig person
bevaka och slutföra kronans talan i de mål och ärenden, som i anledning
av bränslekommissionens, bränslekommissionens av januari 1921 eller
förenämnda likvidatorers verksamhet vore eller kunde bliva vid domstol eller
hos skiljenämnd eller exekutiv myndighet anhängiggjorda, samt att i övrigt,
med övertagande av samtliga de tillgångar och skulder, sistnämnda kommissions
likvidatorer i denna deras egenskap omhänderhade, slutligt avveckla
kommissionens ekonomiska, verksamhet.
I enlighet härmed har avvecklingen av bränslekommissionen handhafts
av domänstyrelsen. Vid slutet av september månad 1924 ansågs detta arbete
vara slutfört med undantag för vissa rättegångar, varför dåvarande behållning i
runt tal 630.000 kronor den 1 oktober samma år inlevererades till statskontoret.
Sedan emellertid bränslekommissionen genom högsta domstolens domar av
den 7 mars 1924 i de så kallade Trehörningsjömålen förpliktats att till vissa
skogsägare med flera utgiva ersättning för viss av kommissionen tidigare
utstämplad, men sedermera icke avverkad skog, började efter hand liknande
krav framkomma jämväl från andra markägare.
Såsom stöd för dessa krav åberopades, att bränslekommissionen i samband
med förfogande över ett skogsområde eller avtal om avverkningsrätt låtit utstämpla
eller på annat övligt sätt utmärka träd, varigenom kommissionen
finge anses hava förfogat över träden, trots att kommissionen sedermera underlåtit
att avverka dessa. I vissa fall gjordes också gällande rätt till ersättning
på grund därav att skog, som utstämplats före den 30 november 1917
men avverkats först senare, betalts enligt de lägre priser, som för vissa
län stadgats uti riksvärderingsnämndcns taxa nämnda dag, i stället för
enligt de priser, som stadgats i taxan av den 7 juni 1917. Då kommissionen
den 1 oktober 1924 ansågs vara slutligen avvecklad, hade förlikning
träffats rörande då föreliggande krav. Sedermera hava dock oupphörligen
nya liknande krav inkommit, rörande vilka jämväl uppgörelser förlikningsvis
efter hand ingåtts. Förlikningarna hava emellertid krävt stora belopp. I första
hand har därvid förutnämnda behållning å 650,000 kronor tagits i anspråk.
Genom beslut den 21 augusti och den 6 november 1925 har Kungl. Maj:t
från det å riksstaten uppförda anslaget till oförutsedda utgifter anvisat
ytterligare högst 485,000, respektive 250,000 kronor, vilka senare summor,
sedan på senaste tiden prövade och för utbetalning godkända uppgörelser
guldits, jämväl i sin helhet disponerats.
I skrivelse den 22 januari 1926 har domänstyrelsen anmält, att ett
par tusen ärenden läge oprövade och oavgjorda, för vilka ersättningsbeloppen
vore omöjliga att angiva; i första hand beräknades dock ett belopp av
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.
500,000 kronor behövligt. Under åberopande härav har domänstyrelsen hemställt,
att sagda belopp, 500,000 kronor, måtte anvisas för fortsättande av
det åt domänstyrelsen uppdragna avvecklingsarbetet.
I avseende å de normer, som tillämpas vid förekommande förlikningsuppgörelser
rörande framkomna skadeståndskrav av olika slag, har domänstyrelsen
hänvisat till en genom beslut den 25 november 1925 samtliga jägmästare
delgiven promemoria. Ifrågavararande promemoria, vilken utarbetats
på grundval av ett av advokaten T. Forssner och revisionssekreteraren
H. Waller i ämnet avgivet utlåtande, är av följande lydelse:
»P. M.
rörande de fall, dä kungl. domänstyrelsen är villig att träffa förlikning
med skogsägare angående krav, som dessa framställa på grund av mellanhavanden
med bränslekommissionen.
Därest hos jägmästare göras förfrågningar, under vilka förutsättningar
och i vilken utsträckning kungl. styrelsen i sin egenskap av likvidator för
bränslekommissionen är villig att till skogsägare utgiva ersättning utöver
vad kommissionen tidigare erlagt, bemyndigas denne meddela följande.
Om bränslekommissionen på grund av förfogande över skogsområde eller
enligt avtal om avverkningsrätt låtit utstämpla eller på annat övligt sätt
utmärka träd men sedermera underlåtit att avverka sålunda utstämplade
träd, är kungl. styrelsen villig att med skogsägaren träffa uppgörelse på det
sätt, att kungl. styrelsen förlikningsvis erlägger hälften av skillnaden mellan
de utstämplade men kvarlämnade trädens värde enligt riksvärderingsnämndens
taxa, respektive enligt de i avverkningskontraktet stadgade priser, samt
trädens värde å rot vid tiden för förfogandets hävande eller avtalets upphörande.
Anser skogsägare sig vara berättigad till ersättning för dylik utstämplad
men ej avverkad skog, bör han låta skiftesgodeman eller annan lämplig
person (exempelvis länsskogvaktare) verkställa en uppräkning av träden i
fråga samt till kungl. styrelsen insända instrument över uppräkningen jämte
ansökan att utfå ersättning för de stämplade, icke avverkade träden. Kungl.
styrelsen låter därefter verkställa kontrollering av uppräkningen ävensom
uträkning av den vedkvantitet, träden skolat lämna, och av den ersättning,
som enligt ovan angivna grunder tillkommer skogsägare, varefter skogsägaren
erhåller underrättelse därom. Skogsägaren har därefter att till kungl.
styrelsen insända meddelande, huruvida han godtager det erbjudna ersättningsbeloppet
såsom full likvid för sin fordran.
Har för träd, som utstämplats före den 30 november 1917 men avverkats
efter nämnda dag, erlagts betalning enligt de lägre priser, som för vissa län
stadgats uti riksvärderingsnämndens taxa sagda dag, i stället för enligt de i taxan
den 7 juni 1917 stadgade priser, vilka av skogsägare ansetts böra i förevarande
fall tillämpas, är kungl, styrelsen villig att med skogsägare träffa
uppgörelse på det sätt, att förlikningsvis till honom erlägges ett tilläggspris
av 65 öre per varje kubikmeter ved, som betalats efter den lägre taxan, i
vilket pris inbegripes jämväl ersättning för eventuella ränteanspråk.
Önskar skogsägare på nu angiven grund utbekomma ersättning, har han
att därom till kungl. styrelsen insända ansökan jämte, där så ske kan.
bränslekommissionens inmätningsnota angående mottagandet. Kungl. styrelsen
låter därefter verkställa i övrigt behövlig utredning samt giver skogsägaren
underrättelse om storleken av den ersättning, som enligt förut angivna
grunder kan utbetalas till honom, varefter skogsägaren har att med
-
4 Kungl. Muj:ts proposition Nr $3 in
dela
kungl. styrelsen, huruvida han godtager det erbjudna ersättningsbeloppet
såsom full likvid för sin fordran.
Därest förlikningsbelopp av skogsägaren godkänts, utbetalas detsamma, så
snart penningar ställas till kungl. styrelsens förfogande.
Kungl. styrelsen utbetalar ingen ersättning
1) för det att avverkning ägt rum i mindre omfattning än skogsägaren
väntat, därest stämpling eller annan övlig märkning av de särskilda träden
icke ägt rum;
2) för träd, som blivit utstämplade på grund av förfogande eller ingånget
avtal om avverkningsrätt men kommit att kvarstå, därest antingen med
skogsägaren träffats särskilt avtal, att han skulle själv avverka de utstämplade
träden, och han underlåtit detta, eller ock skogsägaren för att undgå
förfogande över skogen åtagit sig att från skogen ifråga till kommissionen
leverera en bestämd kvantitet ved;
3) för det att vid inmätning av rå ved räknats med sådant övermål, som
i kontrakt föreskrivits eller eljest är vanligt.»
Statskontoret har i avgivet utlåtande den 28 januari 1926 anfört, att beträffande
domänstyrelsens förevarande framställning icke syntes från statskontorets
sida kunna förväntas något uttalande, huruvida och i vilken omfattning
förlikningsförfarandet för uppgörelser av bränslekommissionens
mellanhavanden med vederbörande skogsägare borde fortsättas. Därest emellertid
så ansåges böra ske, torde det av domänstyrelsen begärda beloppet.
500,000 kronor, snarast böra ställas till styrelsens disposition för ifrågavarande
ändamål. Då några till Kungl. Maj:ts förfogande stående medel icke under
den tid, riksdagen vore samlad, vore tillgängliga för en så betydande utgift,
torde framställning böra göras till riksdagen om medgivande att för ändamålet
finge disponeras erforderliga medel från det i riksstaten för budgetåret
1925—1926 uppförda förslagsanslaget för oförutsedda utgifter.
Då av domänstyrelsens skrivelse syntes framgå, att behov av medel, utöver
begärda belopp av 500,000 kronor, kunde väntas föreligga inom den närmaste
tiden och innan 1927 års riksdag hunne pröva en sålunda ånyo uppkommande
anslagsfråga, har domänstyrelsen anmodats inkomma med yttrande
rörande den utsträckning, i vilken ytterligare medel för bränslekommissionens
avveckling förutses behövligt under tiden intill den 1 mars 1927.
I anledning härav har domänstyrelsen i utlåtande den 9 februari 1926
framlagt följande överslagsberäkning över sålunda för bränslekommissionens
avveckling behövliga medel under tiden intill den 1 mars 1927.
Ersättning för stämplad oavverkad skog (inneliggande
ärenden) ............................................................................... kronor 400,001»
Ersättning för taxesänkning (inneliggande ärenden) ........ » 100,00»
Inlösen av utelöpande förbindelser i den mån de av styrelsen
kunna godtagas (maximisumma)............................ » 225,001»
Diverse krav (delvis inneliggande) såsom platshyror
m. in....................................................................................... » 20,0(H»
Administration, rättegångskostnader in. in......................... » 25,000
Kungl. Maj:ts proposition Nr 134. 5
Ersättning för stämplad oavverkad skog (krav, som beräknas
vara att emotse)........................................................ kronor 200,000
Ersättning för taxesänkning (krav att emotse).................. » 30,000
Summa kronor 1,000,000.
Domänstyrelsen erinrar i sitt utlåtande om svårigheterna att åstadkomma
mera exakta uppgifter om medelsbeliovet, i vilket sammanhang styrelsen jämväl
framhåller den osympatiska form, i vilken kraven mot bränslekommissionen
framställdes, i det kraven i stor utsträckning skedde genom personer,
vilka erhållit vederbörande markägares fordran å sig överlåten eller ock
uppträdde som befullmäktigat ombud för denne.
I avseende å de föreliggande olika posterna anför domänstyrelsen följande.
Vad först de inneliggande kraven på ersättning för stämplad oavverkad
skog beträffade, hade den tid, som stått till buds, varit för kort för ett exakt
fastställande av de belopp, styrelsen förlikningsvis ansåge sig kunna erbjuda
de olika markägarna. Det återstode nämligen att företaga en ingående
granskning av de krav, markägarna eller dei’as ombud framställt, icke minst
på den grund att vederbörande kravställare tolkat innebörden av de så kallade
Trehörningsjödomarna, vilka delvis vore grundläggande för skadeståndsanspråken,
på mycket olika sätt. 1 vissa yrkanden intoges till exempel all
inom ett beslagsområde förefintlig skog, även den som ej utstämplats, vidare
förutom den stämplade skogen all lövskog.
Hos styrelsen inneliggande krav beräknades dock kunna förlikningsvis
täckas med i runt tal 300,000 kronor. Dessutom läge för närvarande åtskilliga
ansökningsärenden av detta slag ute hos respektive jägmästare för
undersökning och utredning och beräknades dessa krav draga en kostnad av
100,000 kronor.
Vad sedan de inneliggande kraven på ersättning för enligt taxan av den
30 november 1917 betald ved beträffade, ådroge de redan behandlade och
undersökta ärendena staten en kostnad av cirka 72,000 kronor, vartill komme
de ärenden, vilka vore föremål för arkivundersökning och vilka beräknades
draga en kostnad av 28,000 kronor.
I tablån vore härefter uppförd en summa av 225,000 kronor för eventuell
inlösen av utelöpande förbindelser. Härmed förhölle sig sålunda.
Under sommaren och förhösten 1924 hade byråchefen hos styrelsen Victor
Johanson på eget bevåg och utan styrelsens vetskap likviderat eu mängd
skadeståndskrav, framställda av ett visst ombud (Lundgren i Trehörningsjö)
med reverser ställda till Lundgren och av honom med Johansons godkännande
överförda på A.-B. Svenska Handelsbanken och inlösta av bankens
kontor i Örnsköldsvik. Reverserna vore icke försedda med någon kontrasignation.
Dylika reverser, till ett antal av 7 stycken, förefunnes ännu oinlösta och
representerade ett sammanlagt belopp av något över 225,000 kronor. I den
mån kraven hunne att av styrelsen prövas och godkännas torde åtgärder
komma att vidtagas för reversernas inlösen, men redan nu förefölle det,
som om en del av de krav, som läge till grund för dessa reverser, ej kunde
godtagas. Det slutgiltiga ordnandet av denna fråga torde därför komma att
påverka det beräknade medelsbehovet i sänkande riktning.
Beloppen å respektive 20,000 och 25,000 krono]1 avsåge att täcka kostnader
tf Kungl. May.ts proposition Nr 134.
för oguldna platsliyror, restbetalning för ved m. m. samt rättegångs- och
administrationskostnader.
Sist komme de beräknade summorna för täckande av ännu ej resta men
väntade skadeståndskrav. I detta fall vore svårast att bilda sig en föreställning
om de anspråk, som komme att avse ersättning för stämplad oavverkad
skog. Hänsyn borde därvid tagas till, att dylika ersättningsanspråk
knappast kunde förekomma i någon utsträckning att tala om för södra och
mellersta delarna av landet, där förfogandet hävts på ett så tidigt stadium,
att markägarna genom att själva avverka den utstämplade skogen och försälja
densamma till ved under åren 1919 och 1920, då brännvedsprisen varit
högre än någonsin, kunnat erhålla ett rotvärde för skogen, som mer än väl
täckt det rotvärde, som bränslekommissionen enligt riksvärderingsnämndens
taxa varit skyldig erlägga. Endast för Kopparbergs län och Norrland kunde
dylika krav av betydenhet ännu förekomma. På grund av den mängd av
ersättningsanspråk av dylik natur, som redan reglerats i dessa län, torde det
vara lämpligt att nu räkna med ett belopp av 200,000 kronor som någorlunda
sannolikt.
Något lättare vore återigen att bedöma storleken av de ersättningsanspråk,
som vore att motse för taxesänkning. Dessa krav kunde endast framställas
av markägare inom de norrländska länen och Kopparbergs län och, då i det
närmaste alla konton för Norrbottens och Västerbottens, Västernorrlands och
Jämtlands län redan vore reglerade eller vore inneslutna i anslagssumman å
100,000 kronor (inneliggande ärenden), vore det i stort sett endast att emotse
ersättningsanspråk för konton inom Gävleborgs och Kopparbergs län och,
då även inom dessa lön stora utbetalningar redan ägt rum, ansåges uppfört
belopp å 30,000 kronor vara tillräckligt.
Skulle det ovan beräknade beloppet av eu miljon kronor icke visa sig
tillräckligt, syntes några allvarliga olägenheter icke kunna uppstå därigenom
att nya medel ställdes till förfogande först efter den 1 mars 1927.
Statskontoret bär i förnyat utlåtande den 13 februari 1926 framhållit, att
domänstyrelsen väl ej uppgivit, huruvida hela det begärda beloppet 1,000,000
kronor kunde behöva tagas i anspråk redan under budgetåret 1925—1926, men
att det — enligt vad statskontoret under hand inhämtat — icke torde vara
uteslutet, att så kunde bliva fallet. På grund härav syntes utvägen att
uppföra någon del av beloppet på riksstaten för budgetåret 1926—1927
knappast böra anlitas, utan torde, i överensstämmelse med vad statskontoret
i utlåtande den 28 januari 1926 hemställt beträffande då begärt belopp,
framställning böra göras till riksdagen om medgivande, att hela det av
domänstyrelsen senast ifrågasatta beloppet av 1,000,000 kronor måtte i mån
av behov utgå från förslagsanslaget för oförutsedda utgifter.
Riksdagens revisorer hava i sin till innevarande riksdag avgivna berättelse
upptagit till granskning det av domänstyrelsen bedrivna arbetet med bränslekommissionens
avveckling, varvid framställts vissa anmärkningar mot
handläggningen av ifrågavarande ersättningskrav. Beträffande vad som sålunda
framkommit tillåter jag mig hänvisa till revisorernas berättelse (del I,
sid. 167—172) samt de häröver avgivna förklaringarna (del III, sid. 356—
368). Jag vill här endast erinra, hurusom revisorerna ansett det kunna för
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.
väntas, att hädanefter och efter verkställandet av eu av chefen för domänstyrelsen
på hösten 1925 beslutad utredning — avseende bland annat dessa
frågors lämpliga juridiska behandling — en mera omsorgsfull handläggning
skulle komma återstående ärenden rörande bränslekommissionens avveckling
till del.
De medel, vilkas utanordnande nu av domänstyrelsen ifrågasattes, äro Departementsavsedda
för uppgörelse rörande vissa ersättningskrav, vilka under senaste ''‘>iefri
tid
börjat framställas mot bränslekommissionen från skogsägare in. fl. i
olika delar av landet. Såsom grund för fordringsanspråken hava åberopats
tidigare av kommissionen vidtagna utstämplingsåtgärder; kravens framställande
har i allmänhet närmast föranletts av den slutliga utgången av vissa
rättegångar, de s. k. Trehörningsjömålen, vilka ansetts i viss mån avgörande
för bedömande av andra anspråk av likartad beskaffenhet.
Såsom av det föregående framgår hava redan för ändamålet disponerats
dels en kvarstående behållning av 650,000 kronor, dels två av Kungl. Maj:t
anvisade belopp å 485,000, respektive 250,000 kronor. Nu beräknar domänstyrelsen
ett anslag av ytterligare 1,000,000 kronor vara erforderligt. Huruvida
härutöver framdeleles kan uppkomma behov av ännu någon medelsanvisning,
lärer icke för närvarande kunna överblickas.
Tvivelsutan måste det anses beklagligt att, utöver de högst avsevärda ekonomiska
uppoffringar, sammanlagt över 100 miljoner kronor, staten tidigare
måst ikläda sig för avvecklingen av bränslekommissionens affärer, nu skall
för samma ändamål påkallas ytterligare betydande kapitalutlägg. Å andra
sidan lärer dock framstå såsom ofrånkomligt, att de nu framkomna ersättningskraven
regleras.
Beträffande de anmärkningar, som gjorts mot liandhavandet av ifrågavarande
avvecklingsarbete, må här endast erinras, att hithörande frågor för
närvarande äro föremål för undersökning. Oavsett detta, lärer genom den
ordning, som numera tillämpas för handläggningen av ifrågavarande skadeståndsärenden,
skapats all möjlig trygghet för att statens intressen härvidlag
skola i största möjliga mån tillvaratagas.
Vid nu angivna förhållanden och då anledning icke torde föreligga till
erinran mot den uppgjorda beräkningen av medelsbehovet, vilken beräkning
verkställts med utgångspunkt från att möjligen uppkommande ytterligare
anslagskrav skola kunna prövas av 1927 års riksdag, anser jag mig böra tillstyrka,
att framställning göres hos riksdagen i syfte att ifrågavarande belopp,
1,000,000 kronor, må kunna ställas till domänstyrelsens förfogande.
Beträffande sättet för medlens beredande bär jag haft under övervägande,
huruvida icke beloppet borde till den del det avser tiden efter den 30 juni
1926 uppföras såsom särskilt anslag å riksstaten för budgetåret 1926—1927.
Med hänsyn till vad statskontoret härutinnan anfört, vill jag emellertid
förorda, att medgivande utverkas av riksdagen, att hela nämnda summa må
i mån av behov utgå från förslagsanslaget för oförutsedda utgifter.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 134
Under åberopande härav får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att för avveckling av bränslekommissionens verksamhet må från det i
riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppförda förslagsanslaget för oförutsedda
utgifter disponeras, i mån av behöv, ett belopp av högst 1,000,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Flodman.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.