Kungl. Maj-.ts proposition nr 129.
1
Nr 129.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensioner
å allmänna indragning sstaten åt änkor efter
vissa i för svar sväsendets tjänst anställda personer;
given Stockholms slott den 12 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o —7:o hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 12 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Wigforss, Möller,
Levinson.
Departementschefen, statsrådet Hansson anhåller att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande
av pension åt änkor efter vissa i försvarsväsendets tjänst anställda
personer samt anför därvid följande:
l:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 10 februari 1925 dagtecknad skrift Ang. pension
har försvarsverkens civila personals förbund gjort framställning om bere- änkor
dande av pension åt nedannämnda änkor efter avlidna daglönare vid Hot- daglönare
tans varv i Karlskrona, nämligen Sven Peter Johanssons änka Kristina flottans
^ varv i
Bihang till riksdagens ''protokoll 1926. 1 samt. 106 käft. (Nr 129.) 376 26 1 Karlskrona.
2 Kungl. Majds proposition nr 129.
Albertina Johansson, Petter August Viktor Karlssons änka Gerda Matilda
Karlsson, Jolian Alfred Anderssons änka Frida Charlotta Andersson, Hans
Ottossons änka Maria Charlotta Ottosson, Sven Otto (Svensson) Alexanderssons
änka Hilda Maria Alexandersson, Johan Erik Oscar Karlssons
änka Karolina Karlsson, Sven Anderssons änka Ingrid Andersson, Ernst
Gustaf Hellströms änka Hilda Kristina Hellström, Karl Vilhelm Dahlströms
änka Wilhelmina Dahlström, Viktor Emanuel Nilssons änka Ellen
Sofia Nilsson, Karl August Olssons änka Hilda Ottilia Olsson och Axel
Vilhelm Strömblads änka Elina Amalia Strömblad.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Sven Peter Johansson varit anställd såsom daglönare vid varvet
under tiden den 14 april 1892—den 31 december 1922; att han avlidit
den 19 juli 1923 och efterlämnat änkan Kristina Albertina Johansson,
född den 2 januari 1866, som på grund av sjukdom (ögonsjukdom med
höggradigt nedsatt synförmåga) är oförmögen till arbete, varmed hon kan
försörja sig; samt att stärbliuset äger fast egendom till ett taxeringsvärde
av 4,500 kronor, vilken fastighet dock besväras av inteckningar å sammanlagt
3,100 kronor;
att Petter August Viktor Karlsson varit anställd såsom daglönare vid
varvet från och med den 11 oktober 1900 intill sin död den 27 augusti
1920; att han efterlämnat änkan Gerda Matilda Karlsson, född den 1
augusti 1881, och 10 barn, födda 1904—1919, därav 6 under 16 år;
samt att änkan, vilkens arbetsförmåga är i hög grad nedsatt på grund av
sjukdom (magsår), åtnjuter fattigvårdsunderstöd sedan den 1 maj 1921
för sig själv med 15 kronor i månaden och för sina 5 yngsta barn med
likaledes 15 kronor i månaden för vart och ett av dem;
att Johan Alfred Andersson varit anställd såsom daglönare vid varvet
från och med den 1 december 1881 intill sin död den 13 augusti 1924;
att han efterlämnat änkan Frida Charlotta Andersson, född den 18 maj
1873, vilkens arbetsförmåga på grund av sjukdom (höggradig nervsvaghet)
är i hög grad nedsatt; samt att stärbhuset äger fast egendom till ett taxeringsvärde
av 8,000 kronor, vilken fastighet dock besväras av inteckningar
å sammanlagt 5,500 kronor;
att Hans Ottosson varit anställd vid flottan från och med den 1 maj
1890 till och med den 12 april 1894 och därefter såsom daglönare vid
varvet från sistnämnda dag intill sin död den 13 april 1922; att han
efterlämnat änkan Maria Charlotta Ottosson, född den 8 februari 1875,
samt 4 barn under 18 år; att änkan, vilkens arbetsförmåga på grund av
sjukdom (dövhet med yrsel) är nedsatt, sedan den 1 augusti 1922 åtnjutit
fattigvårdsunderstöd för 3 av barnen med 12 kronor i månaden
för ett vart av dem; samt att det fjärde barnet, en sinnessjuk dotter, åtnjuter
full försörjning på det allmännas bekostnad;
att Sven Otto (Svensson) Alexandersson varit anställd vid varvet från
och med den 30 augusti 1897 intill sin död den 30 september 1919;
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
3
att han efterlämnat änkan Hilda Maria Alexandersson, född den 30 september
1868, och ett barn under 18 år; samt att änkan, som på grund
av sjukdom (blodpropp jämte bensår) är oförmögen till arbete, varmed
hon kan försörja sig, sedan den 1 maj 1920 åtnjutit understöd, vilket
numera uppgår till 20 kronor i månaden;
att Johan Erik Oscar Karlsson varit anställd som daglönare vid varvet
från och med den 13 april 1893 intill sin död den 22 maj 1924; att
han efterlämnat änkan Karolina Karlsson, född den 1 februari 1875, och
ett barn under 16 år; samt att änkan, som på grund av sjukdom (kronisk
ledgångsreumatism) är oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja sig,
åtnjuter fattigvårdsunderstöd för barnet sedan den 1 oktober 1924 med 15
kronor i månaden och för sig själv sedan den 1 april 1925 med likaledes
15 kronor i månaden;
att Sven Andersson varit anställd såsom daglönare vid varvet från och
med den 16 april 1894 intill sin död den 16 januari 1918; att han
efterlämnat änkan Ingrid Andersson, född den 4 februari 1864; samt att
hon, som på grund av sjukdom (astma med hjärtsvaghet) är oförmögen
till allt arbete, sedan den 1 mars 1918 åtnjuter fattigvårdsunderstöd, vilket
numera uppgår till 20 kronor i månaden;
att Ernst Gustaf Hellström varit anställd såsom daglönare vid varvet
från och med den 8 juli 1885 intill sin död den 27 mars 1913; att
han efterlämnat änkan Hilda Kristina Hellström, född den 16 april 1868,
och ett barn under 16 år; samt att änkan, som på grund av sjukdom
(ledgångsreumatism, gallsten och åderbråck) är oförmögen till arbete, varmed
hon kan försörja sig, sedan den 1 maj 1913 åtnjuter fattigvårdsunderstöd
för sig själv och barnet, utgående med respektive 15 kronor
och 10 kronor i månaden;
att Karl Vilhelm Dahlström varit anställd dels vid Pontonjärbataljonen
under tiden den 9 mars 1881—den 9 mars 1885, dels såsom daglönare
vid varvet från och med den 4 januari 1897 intill sin död den 11
augusti 1924; att han efterlämnat änkan Wilhelmina Dahlström, född den
21 oktober 1859; samt att hon, som på grund av sjukdom (åderförkalkning)
är fullständigt oförmögen till arbete, icke åtnjuter något fattigvårdsunderstöd
;
att Viktor Emanuel Nilsson varit anställd dels vid sjömanskåren under
tiden den 31 augusti 1890—den 29 augusti 1898, dels såsom daglönare
vid varvet från och med den 1 september 1898 intill sin död den 30
oktober 1921; att han efterlämnat änkan Ellen Sofia Nilsson, född den
8 januari 1873, och 3 barn under 16 år; samt att änkan, som på grund
av sjukdom (nervsvaghet) har i hög grad nedsatt arbetsförmåga, sedan
den 1 juni 1922 åtnjutit fattigvårdsunderstöd för barnen, vilket numera
utgår med 10 kronor i månaden för vart och ett av dem;
att Karl August Olsson varit anställd såsom daglönare vid varvet från
och med den 4 december 1905 intill sin död den 6 januari 1922; att
4
Kungl. Maj ds proposition nr 129.
han efterlämnat änkan Hilda Ottilia Olsson, född den 14 december 1874,
och 3 barn under 16 år; samt att änkan, som på grund av sjukdom (fallandesjuka)
är oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja sig, sedan
den 25 januari 1922 för sig och sina barn åtnjutit fattigvårdsunderstöd,
vilket numera utgår med, för månad räknat, 10 kronor för henne själv
och 15 kronor för vart och ett av de två yngsta av barnen;
att Axel Vilhelm Strömblad varit anställd såsom daglönare vid varvet
under tiden den 14 juni 1898—den 30 september 1899, då han på
egen begäran beviljades avsked, samt från och med den 11 april 1900
intill sin död den 11 april 1918; att han efterlämnat änkan Elina Amalia
Strömblad, född den 25 oktober 1872; samt att hon, som på grund av
sjukdom (hjärtfel och kronisk ledgångsreumatism) är oförmögen till sådant
arbete, varmed hon kan försörja sig, sedan den 1 juni 1918 åtnjuter
fattigvårdsunderstöd med 10 kronor i månaden.
Marinförvaltningen har avgivit utlåtande i ärendet och därvid framhållit,
att ingen av de ifrågavarande daglönaränkorna vore taxerad för inkomst
och förmögenhet, men att två av stärbhusen efter de avlidna daglönarna
vore antecknade såsom ägare av fast egendom till värde utöver inteckningar
av respektive 1,400 kronor och 2,500 kronor. Dessa daglönare
hade emellertid tjänat kronan i respektive mera än 30 och mera än 42
år, och det syntes därför marinförvaltningen skäligt, att något årligt understöd
tilldelades ifrågavarande daglönares änkor, vilka vid en ålder, överstigande
50 år, på grund av sjukdom saknade förmåga att genom arbete
försörja sig. Några av de avlidna daglönarna hade jämförelsevis kort tid
varit i statens tjänst, eller ned till 16 år, och en av änkorna hade icke
uppnått 45 års ålder, men de synnerligen ömmande omständigheter, som
förelåge i dessa fall, syntes påkalla, att staten bistode de avlidna statstjänarnas
efterlevande. De av änkorna, vilka icke avsetts i vad sålunda
anförts, vore ålderstigna och på grund av sjuklighet oförmögna att försörja
sig genom arbete samt saknade tillgångar, och då därtill komme,
att deras män i lång tid tjänat staten, syntes de böra beredas något
årligt understöd. På grund liärav hemställde marinförvaltningen, att till
riksdagen måtte avlåtas framställning om beredande åt samtliga ifrågavarande
änkor av ett årligt understöd, vilket, i likhet med vad riksdagen
förut medgivit daglönaränkor (skrivelserna nr 322, punkt 19, år 1923,
och nr 108, punkt 9, år 1924), syntes för envar av dem böra sättas
till 200 kronor att utgå från och med dén 1 januari 1925.
Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet, har anfört, att ämbetsverket
icke hade något att erinra mot bifall till förevarande ansökning i
enlighet med marinförvaltningens hemställan. Dock syntes, i likhet med
vad i analoga fall brukat bestämmas, de ifrågasatta pensionerna böra utgå
först från och med det år, då de beviljades (riksdagens skrivelse nr 201 år 1925,
Kungl. Maj-.ts proposition nr 129.
5
punkt 31) eller sålunda från och med den 1 januari 1926. Emellertid tilläte
sig statskontoret erinra, att en reglering av samtliga tjänstepensioner ägt
rum enligt beslut av 1925 års riksdag. Vid ifrågavarande reglering hade
det därjämte förutsatts, att alla de tjänstepensioner, som efter år 1925
komme att beviljas av riksdagen, fastställdes till reglerade belopp. Genomfördes
denna princip, skulle härav följa, att vid sist omförmälda pensioner
pensionstillägg ej skulle utgå och dyrtidstillägg endast med reducerat belopp.
Enligt statskontorets förmenande skulle det innebära viss fördel,
om sistberörda förhållande kunde komma att gälla samtliga av riksdagen
beviljade pensioner, ity att härigenom större enhetlighet skulle uppstå vid
behandlingen av pensionerna från allmänna indragningsstaten. För att
ernå detta mål borde varje pension, som hädanefter beviljades av riksdagen,
avpassas till sådant belopp, att i själva pensionen inginge ekvivalent
för pensionstillägg och för skillnaden mellan oreducerat och reducerat
dyrtidstillägg. Änkepensioner till nu föreslaget belopp av 200 kronor
utginge, pensionstillägg och oreducerat dyrtidstillägg inberäknat, med 461
kronor om året, vilket motsvarade en pension på 333 kronor jämte därå
belöpande reducerat dyrtidstillägg. I likhet med vad i § 5 av kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280) föreskrivits beträffande ny tjänstepension,
torde nyssberörda belopp böra avrundas nedåt till närmaste med tolv jämt
delbara summa, eller sålunda till 324 kronor, som alltså syntes vara det
belopp, vilket enligt vad ovan anförts borde hos riksdagen utverkas såsom
pension åt en var av nu ifrågavarande änkor. Därest den sålunda använda
beräkningsgrunden godtoges för bestämmande i allmänhet av beloppet av
riksdagspensioner åt änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst,
syntes det nödvändigt att -— då i pensionsbeloppet inginge dels pensionstillägg
och dels ett belopp, motsvarande skillnaden mellan oreducerat och reducerat
dyrtidstillägg — till kungörelserna den 15 juni 1923 med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt änkor och barn efter befattningshavare i statens
tjänst m. fl. (nr 267) och den 15 juni 1922 angående pensionstillägg
åt dylika pensionärer (nr 361) fogades föreskrift av innehåll att pensionär,
som i berörda författningar avsåges och senare än vid 1925 års riksdag
fått pensionen sig tillerkänd genom särskilt beslut av riksdagen, finge
endast under förutsättning av särskilt) medgivande av riksdagen åtnjuta
pensionstillägg enligt sistnämnda kungörelse eller dyrtidstillägg enligt dyrtidstilläggskungörelsens
förmånligare grunder.
Med anledning av vad statskontoret föreslagit rörande ändringar i bestämmelserna
om pensionstillägg och dyrtidstillägg åt änkor och barn efter
befattningshavare i statens tjänst m. fl. har Kungl. Maj:t på chefens för
finansdepartementet föredragning den 29 januari 1926 till riksdagen avlåtit
proposition i ämnet (nr 63).
I likhet med myndigheterna finner jag mig böra tillstyrka, att här ifrågavarande
änkor efter avlidna daglönare vid flottans varv i Karlskrona må
Ang. pension
åt änkan
Anna Augusta
Åkerholm,
född Nordström.
6 Kungl. May.ts proposition nr 129.
komma i åtnjutande av pension. Beträffande såväl pensionsbeloppens
storlek som den tidpunkt, från vilken pensionerna må utgå, ansluter jag
mig till statskontorets förslag.
Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att nedannämnda änkor efter daglönare vid flottans varv
i Karlskrona, nämligen Sven Peter Johanssons änka Kristina
Albertina Johansson, Petter August Viktor Karlssons
änka Gerda Matilda Karlsson, Johan Alfred Anderssons
änka Frida Charlotta Andersson, Hans Ottossons änka
Maria Charlotta Ottosson, Sven Otto (Svensson) Alexanderssons
änka Hilda Maria Alexandersson, Johan Erik Oscar
Karlssons änka Karolina Karlsson, Sven Anderssons änka
Ingrid Andersson, Ernst Gustaf Hellströms änka Hilda Kristina
Hellström, Karl Vilhelm Dahlströms änka Wilhelmina
Dahlström, Viktor Emanuel Nilssons änka Ellen Sofia Nilsson,
Karl August Olssons änka Hilda Ottilia Olsson och
Axel Vilhelm Strömblads änka Elina Amalia Strömblad,
må från och med den 1 januari 1926 komma i åtnjutande
av årliga pensioner å allmänna indragningsstaten till belopp
av 324 kronor för envar, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd.
2:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 september 1925 har chefen för
Vendes artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt
mösskräddaren Lars Johan Åkerliolms änka Anna Augusta Åkerholm, född
Nordström.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lars Johan Åkerholm, vilken
avled den 28 januari 1919, alltsedan år 1871 och till sin död utfört
mösskrädderiarbete för Vendes artilleriregementes räkning; att Åkerholm,
som icke varit fast anställd vid regementet, verkställt arbetet i sitt hem
och mot betalning per styck; att arbetet i fråga utgjort Åkerholms uteslutande
sysselsättning under förenämnda tid av omkring 48 år; samt att
Åkerholm alltsedan år 1881 i arbetet biträtts av sin hustru, vilken efter
mannens död fortsatt med utförande av reparationer utav mössor för regementet.
Chefen för första arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t framhållit, att då riksdagen
vid flera föregående tillfällen medgivit, att arbete, som för truppförbands
räkning utförts å vederbörande arbetares egen verkstad eller i
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
hemmet, finge honom tillgodoräknas för erhållande av pension, Åkerholm
syntes böra i pensionshänseende likställas med de vid truppförband fast
anställda arbetare.
Vidare har departementet anfört, att, då Lars Johan Åkerholm arbetat
för kronans räkning under en tid av mera än 48 år samt jämväl hans
änka under eu följd av år utfört arbete för kronan, departementet funne
det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att något understöd
från statens sida i form av pension bereddes Åkerholms efterlämnade
änka, vilken uppnått en levnadsålder överstigande 69 år samt vore försvagad
till hälsan och befunne sig i fattiga levnadsomständigheter. I fråga om
storleken av dylikt understöd ansåge departementet, att, då riksdagen vid
flera tillfällen beviljat änkor efter med Åkerholm likställda arbetare i lantförsvarets
tjänst årliga understöd till belopp av 300 kronor, understödet
jämväl till änkan Åkerholm borde utgå med ett belopp av 300 kronor
för år. Med anledning av vad sålunda anförts hemställde departementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Åkerholm
finge från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så
länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 300 kronor.
Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet, har anfört, att ämbetsverket
icke funnit anledning till erinran mot framställning om pension åt
änkan Åkerholm. Emellertid syntes till det av arméförvaltningens intendentsdepartement
föreslagna pensionsbeloppet böra läggas ett mot pensionstillägg
och skillnaden mellan oreducerat och reducerat dyrtidstillägg svarande
belopp. I enlighet härmed skulle pensionen i förevarande fall
komma att utgöra 444 kronor.
I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka framställning
till riksdagen om beredande av pension åt änkan Åkerholm. I fråga om
storleken av pensionens belopp ansluter jag mig till statskontorets förslag.
Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att mösskräddaren Lars Johan Åkerholms änka Anna
Augusta Åkerholm, född Nordström, må från och med den
1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 444 kronor.
• 3:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 12 maj Ang.
1925 har fortifkationsbefälhavaren i Karlsborg gjort framställning om be- Ven^kan
redande av pension åt förre arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad, Johanna
vallmästaren Claes Linus Johanssons änka Johanna Maria Johansson, född MariaJf‘^s
1 sou, född
'') ohansson. Johansson.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Claes Linus Johansson av 1924
års riksdag beviljats en årlig pension av 600 kronor, att utgå från och
med den 1 december 1923; att han avlidit redan den 25 december
1924; att änkan Johansson är född den 16 september 1862; samt att
hon ej har några tillgångar och ej kan försörja sig genom eget arbete,
då hon är klen till hälsan och på grund av sin ålder mindre arbetsför.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförv ältning ens fortifikationsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t anfört, att departementet
ansåge billigt, att änkan Johansson genom pension bereddes någon
hjälp till livsuppehälle under hennes återstående livstid. Med hänsyn till
de belopp, riksdagen förut beviljat i pension till änkor efter med Claes
Linus Johansson likställda arbetare i statens tjänst, ansåge sig departementet
böra föreslå, att pensionen bestämdes till 300 kronor om året.
Fortifikationsdepartementet hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja änkan Johansson
under hennes återstående livstid en årlig pension av 300 kronor, att utgå
från och med den 1 januari 1925.
Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet och därvid under erinran,
att riksdagen i ett stort antal fall beviljat understöd från allmänna indragningsstaten
åt änkor efter arbetare i statens tjänst, tillstyrkt, att sådant
understöd måtte utverkas jämväl åt änkan Johansson. Det föreslagna pensionsbeloppet,
300 kronor, syntes likväl böra regleras, så att det innefattade
ekvivalent för pensionstillägg och skillnaden mellan oreducerat och
reducerat dyrtidstillägg. I enlighet härmed syntes den ifrågasatta pensionen
böra beviljas med ett belopp av 444 kronor.
Även jag finner billighetsskäl tala för att änkan Johansson beredes någon
pension av statsmedel. Pensionens belopp torde böra beräknas på sätt
statskontoret föreslagit och utgå från och med den 1 januari 1926.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad, vallmästaren
Claes Linus Johanssons änka Johanna Maria
Johansson, född Johansson, må från och med den 1 januari
1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
444 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 129
9
4:o.
Uti en till arméförvaltningens fortifikationsdepartement ställd, den 9
december 1925 dagtecknad skrift liar skogvaktaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad
Ludvig Petterssons änka Augusta Pettersson, född Pettersson,
anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ludvig Pettersson av 1908
års riksdag beviljats en årlig pension av 300 kronor; att Pettersson avlidit
redan under år 1909; samt att änkan Pettersson, som är född den 28 juni
1856, ej äger andra tillgångar än en folkpension av 29 kronor 60 öre
i kvartalet samt bostadsförmån i en henne och hennes dotter tillhörig
stuga.
Fortifikationsbefälhavaren i Karlsborg har tillstyrkt ansökningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförv ältning ens
fortifikationsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t anfört, att departementet
funne det billigt, att änkan Pettersson genom pension bereddes
någon hjälp till livsuppehälle under hennes återstående livstid. Med hänsyn
till de belopp, riksdagen förut beviljat i pension till änkor efter i
statens tjänst anställda arbetare, ansåge departementet sig härutinnan böra
föreslå, att pensionen bestämdes till 300 kronor om året. Fortifikationsdepartementet
hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att å allmänna indragningsstaten bevilja änkan Pettersson under hennes
återstående livstid en årlig pension av 300 kronor, att utgå från och
med den 1 januari 1926.
Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att, då
det förhållandet, att förre skogvaktaren Pettersson avlidit redan under år
1909, icke torde böra utgöra hinder för tillerkännande av pension åt hans
änka, samt i detta fall ömmande omständigheter finge anses föreligga,
statskonteret icke hade något att erinra mot bifall till förevarande framställning
på det sätt, arméförvaltningens fortifikationsdepartement föreslagit.
Emellertid torde det av fortifikationsdepartementet ifrågasatta pensionsbeloppet,
300 kronor, böra omräknas till sådant belopp, att i detsamma inginge
ekvivalent för pensionstillägg och skillnaden mellan reducerat och
oreducerat dyrtidstillägg. Då oreglerad änkepension å 300 kronor motsvarades
av eu reglerad sådan å 444 kronor, tillstyrkte statskontoret, att
åt änkan Pettersson utverkades pension å sistnämnda belopp, att utgå från
och med den 1 januari 1926 och så länge hon förbleve i sitt änkestånd.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser jag mig böra tillstyrka,
att pension beredes änkan Pettersson. Jag ansluter mig beträffande pensionsbeloppets
storlek till vad statskontoret härutinnan föreslagit.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 106 höft. (Nr 129.) 876 26 2
Ang.
;pension åt
änkan
Augusta
Pettersson,
född Pettersson.
10
Ang. pension
åt änkan
Hilda Amalia
Olsson, född
Cedergreu.
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att skogvaktaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Ludvig
Petterssons änka Augusta Pettersson, född Pettersson, må
från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 444 kronor.
5:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har daglönaren vid flottans varv
i Karlskrona Carl Olof Olssons änka Hilda Amalia Olsson, född Cedergren,
anhållit att komma i åtnjutande av årligt understöd på grund av
skada, som hon vid anställning i Karlskrona kustartilleriregementes tvättinrättning
ådragit sig den 27 mars 1905.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Olsson, efter att
tidigare hava haft anställning vid Svea artilleriregemente, varit anställd
vid ingenjördepartementet från och med den 9 april 1883 till och med
den 29 april 1911, då han avgick med pension; att hans änka, som är
född den 13 november 1861, genom olycksfall vid arbete i Karlskrona
kustartilleriregementes tvättinrättning fått sin arbetsförmåga i hög grad
nedsatt; att hon vid tidpunkten för olycksfallet omkring två år varit anställd
vid tvättinrättningen; att hon sedan mannens död år 1924 endast
haft sin pension från allmänna pensionsförsäkringen — omkring 130 kronor
om året — att leva av; samt att hon har två fullvuxna barn, en son
och en dotter, vilka dock icke kunna lämna något bidrag till moderns
uppehälle.
Marinförvaltningen har avgivit utlåtande i ärendet och därvid meddelat,
att änkan Olsson enligt av riksförsäkringsanstalten förebragt utredning icke
vore berättigad till ersättning för skada i anledning av olycksfallet. Med
hänsyn till att såväl änkan Olsson som hennes man varit anställda i kronans
tjänst, den sistnämnde irnder en tjänstetid av omkring 37 Va år, och
hon nu levde i betryckta omständigheter, syntes det marinförvaltningen
skäligt, att hon i likhet med andra daglönaränkor, vilka efter framställning
av Kungl. Maj:t eller av enskilda motionärer beviljats årligt understöd
från allmänna indragningsstaten, bereddes dylikt understöd till belopp av
200 kronor. På grund härav hemställde marinförvaltningen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Olsson finge från och
med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbleve
i nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt understöd av 200 kronor.
Statskontoret, som yttrat sig i ärendet, har anfört, att ämbetsverket i
likhet med marinförvaltningen ansåge goda skäl föreligga för beredande
Kung}.. Mnj:ts proposition nr 129.
11
av någon pension åt änkan Olsson, Marinförvaltningen hade föreslagit,
att pensionsbeloppet måtte bestämmas till 200 kronor, vilket belopp tillerkänts
andra daglönaränkor. Då beloppet emellertid icke avpassats med
hänsyn till av 1925 års riksdag godkända grunder för framtida pensionering,
torde detsamma böra ökas till 336 kronor.
Aven jag finner mig böra tillstyrka, att pension beredes änkan Olsson,
att utgå från och med den 1 januari 1926. Yad angår storleken av pensionsbeloppet,
torde detsamma, i överensstämmelse med vad under punkten
l:o för liknande fall föreslagits, böra bestämmas till 324 kronor.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Carl Olof
Olssons änka Hilda Amalia Olsson, född Cedergren, må
från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 324 kronor.
6:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har månadslönaren vid flottans Ang. pension
varv i Karlskrona, varvskontoristen därstädes Karl August Berglunds änka
Mia Berglund, född Karlsson, anhållit att komma i åtnjutande av årligt
understöd.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karl August Berglund varit
anställd såsom daglönare och månadslönare vid varvets byggnadsdepartement
från och med den 22 november 1910 till sin död den 12 mars
1924; att han vid dödstillfället uppbar avlöning med 2,388 kronor för
år jämte dyrtidstillägg efter de grunder, som gälla för oreglerade verk;
att företagen bouppteckning efter den avlidne utvisade en behållning av
5,819 kronor 53 öre, varav vid sedermera företaget arvsskifte mellan
Berglunds änka och dotter av då återstående kapitalbehållning ett belopp
av 2,068 kronor 88 öre tillkommit dem vardera; samt att änkan Berglund,
som på grund av sjukdom är oförmögen att genom arbete försörja
sig, är i behövande omständigheter.
Varvschefen vid flottans station i Karlskrona har i avgivet yttrande anfört,
bland annat, att jämlikt reglementet för flottans pensionskassa, § 2
mom. 2, månadslönare, som enligt förordnande eller kontrakt innehade
arvode på stat vid flottan, kunde antagas till delägare i flottans pensionskassa.
Emellertid ansåges enligt hävdvunnen tillämpning vad varvets
månadslönarestat beträffade endast verkmästare och mästare innehava arvode
på stat, och endast för dessa befattningshavare vid sagda stater
funnes pensionsbelopp bestämda i ovannämnda reglemente. Till följd
härav hade månadslönaren Berglund, som icke innehaft kontrakt såsom
åt änkan
Mia Berglund,
född
Karlsson.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
verkmästare eller mästare, icke kunnat bliva antagen till delägare i flottans
pensionskassa och således icke varit i tillfälle att grundlägga rätt vare sig
till pension för sig själv eller till gratial för efterlevande änka och barn.
Därest Berglund kunnat förvärva delägarrätt i flottans pensionskassa, skulle
han jämlikt kassans reglemente i gratialhänseende hava tillhört fjärde
klassen, i vilken från och med år 1925 gratial utginge med 460 kronor
för år. Å gratialbeloppet utginge förhöjning för barn under 21 år med
15 procent för ett barn. För gratialrättens vinnande och bibehållande
skulle Berglund givetvis varit skyldig erlägga i reglementet stadgade gratialavgifter.
Om möjlighet att vinna delägarskap i flottans pensionskassa
stått Berglund öppen, hade han säkerligen icke försummat att begagna
sig därav för att dymedelst bereda efterlevande änka och barn fördelen
av gratial vid hans frånfälle. Då denna möjlighet varit honom undandragen,
syntes, med hänsyn till såväl Berglunds mer än 13-åriga, väl vitsordade
tjänstgöring å varvet som ock de små omständigheter, vari hans
änka befunne sig, rättvisa och billighet tala för att hon bereddes något
understöd av statsmedel.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen
uti skrivelse till Kungl. Maj:t erinrat om 1925 års riksdags uttalande i
sin skrivelse nr 200, att beviljande av understöd åt efterlevande änkor
efter statstjänare, vilka icke haft sådan anställning, att de kunnat grunda
familjepension, icke borde förekomma i andra fall än när särskilt ömmande
omständigheter vore för handen. Då emellertid änkan Berglund vid en
uppnådd levnadsålder av över 60 år och på grund av sjuklighet vore
oförmögen att genom arbete försörja sig, och då hon icke hade andra
tillgångar än vad som kunde återstå av den obetydliga lott, som tillfallit
henne vid år 1924 förrättad bouppteckning efter den avlidne, torde sådana
förhållanden föreligga, som enligt riksdagens uttalande borde föranleda
statsverket att träda hjälpande emellan. I fråga om storleken av
eventuellt understöd syntes det vara skäligt, att understödet finge utgå
med ett belopp av 300 kronor för år. Marinförvaltningen hemställde
därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Berglund
finge från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid,
så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 300 kronor.
StatsTcontoret har i ärendet avgivit utlåtande och därvid i likhet med
marinförvaltningen funnit det vara med billighet överensstämmande, att
något årligt understöd av statsmedel bereddes änkan Berglund. Mot det
av marinförvaltningen ifrågasatta pensionsbeloppet hade statskontoret icke
annat att erinra, än att detsamma torde böra omräknas till belopp, motsvarande
reglerad pension. Pensionen syntes därför böra avpassas till
sådant belopp, att i själva pensionen inginge ekvivalent för pensionstillägg
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
13
och skillnaden mellan reducerat och oreducerat dyrtidstillägg. Då oreglerad
änkepension å 300 kronor motsvarades av en reglerad sådan å 444
kronor, tillstyrkte statskontoret, att åt änkan Berglund utverkades pension
å sistnämnda belopp, att utgå från och med den 1 januari 1926 och så
länge hon förbleve i sitt änkestånd.
I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka, att framställning
göres till riksdagen om beredande av pension åt änkan Berglund.
I fråga om pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till vad
statskontoret därutinnan föreslagit.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att månadslönaren vid flottans varv i Karlskrona Karl
August Berglunds änka Mia Berglund, född Karlsson, må
från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 444 kronor.
7
:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 14
augusti 1925 har chefen för arméns intendenturförräd i Stockholm gjort
framställning om utverkande av pension åt avlidne förrådsarbetaren Carl
August Jonssons hushållerska Emma Johanna Carlsdotter.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Jonsson, vilken avled den 11
december 1914 i eu ålder av i det närmaste 68 år, alltsedan år 1875
och till sin död, eller under eu tid av omkring 40 år, varit anställd såsom
arbetare vid arméns intendenturförräd i Stockholm; att han under
större delen av berörda anställningstid, eller från och med år 1878 och
till sin död, sammanbott med hushållerskan Emma Johanna Carlsdotter,
som är född den 26 november 1847; att han med henne har tvenne
barn, eu son, född år 1878, och en dotter, född år 1879; samt att sonen
är sjuklig och arbetslös och liksom dottern, vilken är gift, ur stånd att
försörja sin moder.
Ang. pension
åt hushållerskan
Emma
Johanna
Carlsdotter.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t anfört, att då Emma Johanna
Carlsdotter, som visserligen enligt uppgift torde åtnjuta pension med 90
kronor för år jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni
1913, vore fattig och nödgats mottaga fattigvårdsunderstöd, samt då nu
framställning gjorts om utverkande av understöd åt henne, departementet
ansåge sig, ehuru med tvekan, böra tillstyrka, att något understöd från
allmänna indragningsstaten bereddes henne för hennes återstående levnad.
Såsom stöd för denna sin tillstyrkan finge departementet erinra
därom, att 1925 års riksdag på därom av Kungl. Maj:t avlåten proposition
nr 159 punkt 8, uti skrivelse den 19 maj 1925, nr 201,
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 106 käft. (Nr 129.) 376 26 3
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
under punkt 35 förklarat, att riksdagen icke velat motsätta sig ett
bifall till Kungl. Maj:ts hemställan om pension med 300 kronor för år
från allmänna indragningsstaten åt avlidne förre arbetaren vid Carl Gustafs
stads gevärsfaktori Jolian Fredrik Björks hushållerska Charlotta Josefina
Carlsson. Då Emma Johanna Carlsdotter i pensionshänseende syntes
kunna likställas med nyssnämnda hushållerska Charlotta Josefina Carlsson,
torde eu pension å ett belopp av 300 kronor för år från allmänna indragningsstaten
skäligen böra tillerkännas jämväl Emma Johanna Carlsdotter.
På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Emma Johanna Carlsdotter
finge från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbleve i sitt nuvarande
civilstånd, å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension
av 300 kronor.
Statskontor et har i ärendet avgivit utlåtande och därvid anfört, att då
beträffande hushållerskan Carlsdotter liknande omständigheter förelåge,
som föranlett medgivande av 1925 års riksdag, att pension finge utgå
till en avliden arbetares hushållerska, pension jämväl torde böra beredas
hushållerskan Carlsdotter. Det föreslagna pensionsbeloppet, 300 kronor,
syntes riktigt avvägt. Statskontoret ville emellertid erinra, att själva
pensionen borde avpassas till sådant belopp, att i densamma inginge
ekvivalent för pensionstillägg och för skillnaden mellan oreducerat och
reducerat dyrtidstillägg. Då oreglerad änkepension å 300 kronor motsvarades
av reglerad sådan å 444 kronor, tillstyrkte alltså statskontoret,
att åt hushållerskan Carlsdotter utverkades pension å sistnämnda belopp.
Med hänsyn till att riksdagen i liknande fall medgivit, att pension
finge utgå till avliden arbetares hushållerska, och i betraktande av föreliggande
ömmande omständigheter anser jag mig böra tillstyrka, att Emma
Johanna Carlsdotter beredes något understöd. Beträffande beloppets storlek
ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att hushållerskan Emma Johanna Carlsdotter må från och
med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
civilstånd, å allmänna indragningsstaten uppbära eu
årlig pension av 444 kronor.
Yad departementschefen ovan under punkterna l:o—7:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik von Horn.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 19J6.