Ktmgl. Maj:ts proposition nr 124.

1

tfr 124.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till skyddsuppfostran in. in.; given Stockholms slott
den 12 februari 1926.

Kungl. Maj;t vill härmed, under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Under, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Wigforss,
Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Möller anför härefter:

Yid anmälan i statsrådet den 7 januari 1926 av de frågor, som tillhöra
regleringen av utgifterna under femte huvudtiteln, meddelade jag vid behandling
av det under avdelningen fattigvård och barnavård upptagna ordinarie
förslagsanslaget till skyddsuppfostran att det förelåge inom socialdepartementet
upprättade förslag till avtal mellan staten samt två enskilda institutioner,
samariterhemmet i Uppsala och Stockholms stadsmission, angående
övertagande av en del av uppfostringsverksamheten beträffande vissa vanartade,
som enligt lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård
skola omhändertagas för skyddsuppfostran.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 102 käft. (Nr 124.) m 26 1

2

Kanyl. Maj:ts proposition nr 124.

Jag framhöll därvid bland'' annat att ett ingående av dessa avtal torde
komma att medföra ökad belastning å anslaget till skyddsuppfostran, beräknad
till 40,000 kronor för år, samt nödvändiggöra beviljande av statslån
åt samariterhemmet i Uppsala å 100,000 kronor och åt Stockholms stadsmission
å 145,000 kronor.

Vidare anförde jag, att en höjning av ifrågavarande anslag knnde komma
att påkallas även av annan anledning. Från särskilt tillkallade sakkunniga
förelåge nämligen ett den 9 december 1925 avgivet yttrande med förslag
om statligt understöd till föreningen till minne av Konung Oscar I och
Drottning Josephina — Oscar-Josepliina-föreningen — för upprätthållande
av verksamheten vid den föreningen tillhöriga åkerbrukskolonien Hall. Enligt
detta förslag skulle årligt statsbidrag utgå i form av dels hyresbidrag och
dels bidrag till avlöningar åt vissa befattningshavare. Det årliga statsbidraget,
tillhopa utgörande i avrundat tal 66,000 kronor, skulle utgå från anslaget
till skyddsuppfostran.

Utöver nyssnämnda årliga statsbidrag skulle enligt förslaget föreningen
tilldelas ett lånebelopp å 350,000 kronor för lättande av dess räntebörda och
avvecklande av dess betalningsförbindelser.

Det av de sakkunniga avgivna yttrandet var vid tidpunkten för statsverkspropositionen
avlåtande utremitterat till vederbörande myndigheter. Under
framhållande av att ärendet av denna anledning ännu icke förelåge i det
skick att definitiv ståndpunkt i ämnet kunde tagas anhöll jag, att anslaget till
skyddsuppfostran måtte tills vidare i riksstatsförslaget för budgetåret 1926—
1927 upptagas allenast med beräknat belopp. Likaledes förordade jag, att
endast en preliminär beräkning borde ske av medel till de förut berörda
olika låneunderstöden.

I fråga om storleken av anslaget till skyddsuppfostran för budgetåret
1926—1927 erinrade jag om att det för budgetåret 1925—1926 anvisade anslagsbeloppet
å 180,000 kronor med hänsyn till tidpunkten för ikraftträdandet
den 1 januari 1926 av lagen om samhällets barnavård vore beräknat
endast för första halvåret 1926.

Med utgångspunkt från normalt helårsbelopp eller 360,000 kronor samt
under beaktande av de av ovan angivna anledningar ifrågasatta höjningarna
om tillhopa 106,000 kronor föreslog på min hemställan Kungl. Maj:t (femte
huvudtiteln, punkt 40) riksdagen att i avbidan på den proposition som kunde
komma att avlåtas i ämnet i riksstaten beräkna anslaget till skyddsuppfostran
till 466,000 kronor.

På min hemställan föreslog därjämte Kungl. Maj:t (utgifter för kapitalökning,
bil. 5, punkterna 2 och 3) riksdagen att i avbidan på särskild proposition
i ämnet bland utgifter för kapitalökning, att utgå av tillfälliga lånemedel,
under rubriken låneunderstöd dels såsom reservationsanslag beräkna
till lån till samariterhemmet i Uppsala 100,000 kronor och till lån till Stockholms
stadsmission 145,000 kronor, dels ock till lån till föreningen till minne
av Konung Oscar I och Drottning Josephina beräkna ett belopp av 350,000
kronor.

3

Kung!.. Maj:ts proposition nr 124.

Begärda utlåtanden över det av de sakkunniga avgivna förslaget rörande
statligt understöd åt Oscar-Josephina-föreningen hava numera avgivits. Yid
sådant förhållande anhåller jag, att nu få anmäla samtliga här förut angivna
spörsmål till slutlig prövning.

Jag torde härvid först få till behandling upptaga de föreliggande förslagen
till avtal med samariterhemmet i Uppsala och Stockholms stadsmission angående
övertagande av en del av uppfostringsverksamheten beträffande vissa
vanartade, som enligt lagen om samhällets barnavård skola omhändertagas
för skjddsuppfostran.

Innan jag ingår på de särskilda avtalsförslagen, torde jag emellertid få i
korthet erinra om behandlingen förra året av de anslagsfrågor, vilka sammanhängde
med nämnda lag, jämte vissa andra hithörande spörsmål.

I 1925 års statsverksproposition (femte huvudtiteln punkten 40) framlade
Kung! Maj:t för riksdagen förslag beträffande nyssnämnda anslagsfrågor.

Med bifall i huvudsak till dessa förslag beslöt riksdagen (skrivelse nr 5 A
punkten 37) bland annat dels under femte huvudtiteln, avdelningen fattigvård
och barnavård samt rubriken skyddsuppfostran uppföra ett ordinarie
förslagsanslag av 180,000 kronor, dels medgiva, att statsbidrag för barn,
omhändertagna för skyddsuppfostran, finge från Och med år 1926 utgå enligt
vissa närmare angivna grunder, dels ock medgiva, att från omförmälda förslagsanslag
för skyddsuppfostran finge från och med år 1926 i enlighet med
av departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden den 2 januari
1925 angivna grunder utgå hyra för av vissa föreningar anordnade skyddshem
samt ersättning för icke belagda platser i sådana skyddshem m. m.

Därjämte beslöt riksdagen (skrivelse nr 8 A punkten 195) med bifall till Kungl.
Maj ds förslag i ämnet att under åttonde huvudtiteln upptaga det ordinarie
förslagsanslaget till uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende
försummade barn, förut 250,000 kronor, med halva beloppet eller
125,000 kronor. Sistnämnda anslag var avsett för senare halvåret 1925,
under vilken tid ärenden rörande ifrågavarande barn i likhet med vad tidigare
varit fallet ännu hörde under ecklesiastikdepartementet. Från och
med ikraftträdandet den 1 januari 1926 av lagen om samhällets barnavård
äro dessa ärenden överflyttade till socialdepartementet. Förstnämnda under
femte huvudtiteln anvisade anslag är såsom förut antytts med hänsyn härtill
beräknat för första halvåret 1926.

I överensstämmelse med de av riksdagen fastställda grunder har Kungl. Maj:t
den 8 maj 1925 utfärdat kungörelse om statsbidrag till vissa kostnader enligt
lagen om samhällets barnavård m. m. (nr 131), vilken kungörelse trätt i
kraft den 1 januari 1926. Enligt denna kungörelse äger styrelse för skyddshem
— såväl när det gäller vanligt skyddshem som här nedan angiven centralanstalt
— att för skyddshemselev uppbära årligt statsbidrag, om eleven
uppfostras inom skyddshemmet med 200 kronor, och om han uppfostras
utom detsamma med 50 kronor eller det lägre belopp, vartill i någotdera
fallet kostnaden uppgått (§ 2).

Avtal med
samariterhemmet

1 Uppsala och
Stockholms
stadsmission.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Vidare äger styrelse för skyddshem att av vederbörande barnavårdsnämnd
för skyddshemselev uppfostrad inom hemmet uppbära årlig skyddshemsavgift
med 1,000 kronor och för skyddshemselev uppfostrad utom hemmet med
300 kronor eller det lägre belopp, vartill i någotdera fallet kostnaden uppgått
efter avdrag av statsbidraget (§ 7).

Enligt 43 § 2 och 3 mom. i lagen om samhällets barnavård skola vissa
grupper av vanartade, vilka icke lämpligen kunna uppfostras i de vanliga
skyddshemmen, där så ske kan, uppfostras avskilda från andra vanartade
i särskilda skyddshem (centralanstalter); 2 mom. har avseende å vanartade
barn över 15 år samt med grövre vanart behäftade barn under 15 ar, och
3 mom. avser sådana vanartade, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,
vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet böra
uppfostras avskilda från andra.

I propositionen nr 150 vid 1924 års riksdag med förslag till lag om samhällets
barnavård hade, bland annat med hänsyn därtill att det av ekonomiska
skäl vore önskvärt att undvika anordnande av nya statsanstalter, framhållits
såsom lämpligt att hela den uppfostringsverksamhet, varom här vore
fråga, skulle bedrivas av ett antal föreningar och stiftelser i dem tillhöriga
eller av dem för ändamålet anordnade anstalter.

Vid anmälan till statsrådsprotokollet den 2 januari 1925 av frågan om
anslag för skyddsuppfostran framhöll jag, att de i det föregående omförmälda
för vissa grupper av vanartade avsedda skyddshemmens inrättande genom
härför väl kvalificerade enskilda organisationers försorg innebure en särdeles
lycklig och bland annat även ur ekonomisk synpunkt för staten fördelaktig
lösning. Jag redogjorde vidare för fyra inom socialdepartementet uppgjorda
särskilda förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena sidan,
samt föreningen till minne av Konung Oscar I och Drottning Josepliina,
respektive svenska diakoniss-sällskapet, samariterliemmet i Uppsala och Drottning
Sophias skyddshem, å andra sidan, angående nämnda institutioners medverkan
i berörda uppfostringsarbete. Förslaget till avtal med Oscar-Josepliinaföreningen
avsåg uppfostran av manliga vanartade till ett antal av omkring
235, eventuellt 260. De tre övriga förslagen gällde uppfostran av kvinnliga
vanartade till ett antal av tillhopa 46.

I sitt utlåtande, nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag fann statsutskottet,
som i övrigt tillstyrkte avtalsförslagen, det med styrelsen för
samariterliemmet i Uppsala ifrågasatta avtalet icke böra komma till stånd.
De kostnader statsverket därigenom skulle påtaga sig syntes nämligen utskottet
alltför höga. Enligt utskdttets mening borde ytterligare undersökning
verkställas huruvida icke behovet av anstaltsplatser kunde fyllas på för
statsverket förmånligare villkor.

Vid behandlingen i riksdagen av statsutskottets utlåtande papekades i
båda kamrarna av ledamöter av statsutskottet, hurusom ett förkastande av
förslaget till avtal med samariterliemmet hade till följd, att antalet platser
i skyddshem för äldre och med svårare vanart behäftade flickor minskades
från av Kungl. Maj:t föreslagna 46 till allenast 28. Med understrykande av

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

betydelsen av att dylika skyddshem komrne till stånd i erforderlig omfattning
framhölls önskvärdheten av att till fyllande av det erforderliga platsantalet
nytt förslag i ämnet, innefattande för staten förmånligare villkor,
om möjligt förelädes 1926 års riksdag.

Riksdagen biföll statsutskottets hemställan (skrivelse nr 5 A punkten 37).

Såsom förut omförmälts föreligger nu ett nytt förslag till avtal i ämnet
med styrelsen för samariterhemmet i Uppsala. Denna styrelse har nämligen
i skrivelse till socialdepartementet den 24 oktober 1925 förklarat sig
villig att å plats och enligt plan, som av Kungl. Maj:t för ändamålet godkändes,
under år 1926 vidtaga åtgärder för upprättandet av ett skyddshem för sådana
vanartade flickor, som avses i 43 § 2 mom. i lagen om samhällets barnavård,
under förutsättning, att ett statslån av intill 100,000 kronor ställdes till
samariterhemmets förfogande mot säkerhet av inteckning i den fastighet,
där skyddshemmet vore beläget, samt i övrigt på de villkor, som av styrelsen
fixerats i det under år 1924 gjorda erbjudandet.

Vad angår sistnämnda erbjudande torde jag få erinra om följande.

Inom socialdepartementet hade med styrelsen för samariterhemmet uppgjorts
ett förslag till avtal, så lydande:

1. Samariterhemmet åtager sig att å plats och enligt plan, som av
Kungl. Maj:t för ändamålet godkännes, anordna ett skyddshem och där från
och med ingången av år 1926 mottaga högst 18 sådana vanartade flickor,
som avses i 43 § 2 mom. i lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård.

2. För inköp av fastighet för ändamålet, för byggnaders uppförande och
inredande samt för inköp av inventarier och alla övriga utgifter för egendomens
iståndsättande i fullt ändamålsenligt skick erhåller samariterhemmet
ett lån av statsmedel å intill 175,000 kronor mot säkerhet av inteckning i
den fastighet, där skyddshemmet är beläget.

3. Staten erlägger för skyddshemmet framdeles till beloppet fixerad årlig
hyra, uppgående till det räntebelopp, samariterhemmet har att å statslånet
för år erlägga, jämte 2 procent å nedlagda byggnadskostnader såsom ersättning
för byggnadernas underhåll och inträdande värdeminskning.

4. Samariterhemmet äger för varje i skyddshemmet intagen eller därifrån
villkorligt utskriven elev uppbära den skyddshemsavgift och det statsbidrag,
vartill skyddshem i allmänhet äro berättigade.

5. Skulle nämnda skyddshemsavgift och statsbidrag enligt gällande föreskrifter
icke uppgå till sammanlagt 1,200 kronor årligen för elev, som uppfostras
inom hemmet, erhåller samariterhemmet fyllnad av statsmedel.

6. Därest underhållsdagarnas antal vid skyddshemmet under något år

icke uppgått till 6,570 (= 18 X 365), är samariterhemmet berättigat till ersättning
av statsmedel med 1 krona 65 öre (= V2 X för varje dag,

varmed det verkliga antalet underhållsdagar understigit 6,570.

7. Denna överenskommelse gäller till den 1 januari 1936, då densamma
upphör i händelse uppsägning från någondera sidan skett minst ett år före
nämnda dag. Sker ej sådan uppsägning, förblir överenskommelsen gällande
i ytterligare 10 år och så vidare på enahanda villkor.

8. Därest avtalet upphör till följd av uppsägning från statens sida utan
att nytt avtal rörande användningen av skyddshemmet och det område, där
det är uppfört, träffas mellan staten och samariterhemmet, skall, om samariterhemmet
så fordrar, nämnda område med alla dit hörande byggnader, in -

Ny it förslag
till avtal med
samariterhemmet
i
Uppsala.

0

Kung!, 2faj:ts proposition nr V24.

ventarier m. m. övertagas av staten mot återställande av den för det i mom.
2 omförmälda statslån utfärdade revers jämte därför lämnad säkerhet samt
skyldighet för staten att ersätta samariterliemmet för efter skyddshemmets
godkännande för sitt ändamål nedlagda förbättringar med belopp, som, därest
överenskommelse ej kan träffas, bestämmes i den ordning lagen om skiljemän
föreskriver av tre gode män.

Beträffande den i punkt 3 upptagna bestämmelsen om rätt för samariterhemmet
till ersättning med »2 procent å nedlagda byggnadskostnad såsom
ersättning för byggnadernas underhåll och inträdande värdeminskning» hade
statskontoret i avgivet utlåtande över förslaget framhållit, bland annat, att
någon ersättning för underhåll av den byggnad, som samariterliemmet skulle
ställa till förfogande visserligen borde utgå, men att det uudandroge sig
statskontorets bedömande huruvida denna ersättning skäligen borde bestämmas
till 2 procent å byggnadskostnaderna.

I fråga om punkt 8 i förslaget hade statskontoret anmärkt, dels att, då
staten, under angiven förutsättning, övertoge skyddshemmet, detta ej borde
vara besvärat av någon inteckning och dels att staten icke borde vara skyldig
att ersätta samariterliemmet andra förbättringar än sådana, som vidtagits
i samråd med och efter godkännande av skyddshemsinspektören eller
annan representant för staten. I övrigt hade avtalet ej givit anledning till
erinran från statskontorets sida.

Samariterhemmets styrelse, som beretts tillfälle att taga del av statskontorets
utlåtande, hade förklarat sig vidhålla sitt anspråk på hyresersättning i
enlighet med punkt 3 i förslaget till avtal under framhållande av att gällande
avtal mellan staten och svenska diakoniss-sällskapet rörande uppfostringsanstalten
å Yiebäck vore grundat på enahanda bestämmelser. Vidkommande
statskontorets anmärkningar mot punkt 8 i förslaget hade styrelsen förklarat
sig icke hava något att erinra mot att denna punkt formulerades i överensstämmelse
med vad statskontoret uttalat.

Till förenämnda statsrådsprotokoll den 2 januari 1925 framhöll jag bland
annat följande.

Vad anginge de villkor, under vilka förenämnda fyra organisationer åtagit
sig fullgörandet av ifrågavarande viktiga och ingalunda lättlösta uppgift,
torde mot desamma inga mera väsentliga erinringar kunna med fog göras.
Sålunda torde det vara riktigt att i de fall, sådant påfordrats, lån av statsmedel
ställdes till vederbörandes förfogande liksom att hyresbelopp, svarande
mot eller något överstigande den ränta vederbörande hade att för sina anläggningskostnader
erlägga, ävensom viss ersättning för icke belagda platser
tillerkändes de ifrågavarande organisationerna.

Vad särskilt anginge den av statskontoret berörda frågan om rätt för samnriterhemmet
i Uppsala till ersättning med 2 procent å nedlagda byggnadskostnader,
funnes en förebild till en dylik bestämmelse i gällande avtal
mellan staten och svenska diakoniss-sällskapet rörande uppfostringsanstalten
å Viebäck. Såsom framginge av Kung! Maj:ts proposition nr 161 till 1918
års lagtima riksdag sid. 7 och 1923 års statsverksproposition, andra huvudtiteln
sid. 57, tillerkändes sällskapet årlig hyra för det med lån av statsmedel
uppförda hemmet Grankulla å Viebäck till belopp, motsvarande den
ränta sällskapet hade att erlägga å för anläggningskostnaden upplånta medel
och därutöver 2 procent å berörda kostnad, vilket hyresbelopp sedermera
av Kungl. Majd fixerades till 15,880 kronor. Vid framställande av begäran
om dylik hyra framhölls av sällskapet, att berörda 2 procent å anläggningskostnaden
i första rummet vore avsedda för täckande av kostnader för reparationer
och underhåll av byggnaden. På sätt statskontoret framhållit, syntes

Kungl. Maj:ts proposition nr 124. 7

någon ersättning böra tillerkännas samariterliemmet för underhåll av den
byggnad, som samariterliemmet skulle ställa till förfogande för ändamålet,
och denna ersättning syntes skäligen böra utgå efter samma grund, som, på
sätt nyss antytts, tidigare i ett liknande fall kommit till användning, eller
med 2 procent å anläggningskostnaden.

Även de av svenska diakoniss-sällskapet och samariterhemmet i Uppsala
uppställda anspråken på rätt till ersättning av statsmedel, för den händelse
skyddshemsavgift och statsbidrag enligt gällande föreskrifter icke skulle
uppgå till sammanlagt 1,200 kronor för elevs uppfostran inom skyddshem,
ansåg jag mig, med avseende å vad till stöd för dessa anspråk anförts, kunna
tillstyrka.

Yad anginge övriga av statskontoret gjorda erinringar uttalade jag, att i
enlighet med desamma ändringar syntes höra göras i de uppgjorda förslagen
till avtal.

Yad angår det nu föreliggande av samariterhemmet den 24 oktober 1925
gjorda erbjudandet har statskontoret i däröver avgivet utlåtande uttalat, att
erbjudandet syntes vara för statsverket avsevärt fördelaktigare än samariterliemmets
tidigare erbjudande i ämnet. För den händelse det nya erbjudandet
skulle anses böra läggas till grund för en överenskommelse med
samariterhemmet, borde emellertid däri föreskrivas, att den säkerhet som
skulle ställas för statslånet skulle utgöras av inteckningar med bästa rätt i
vederbörande fastighet.

På förfrågan har samariterhemmets styrelse förklarat sig icke hava något
att erinra mot intagande i avtalet av en dylik föreskrift.

Anordnandet av ett tillräckligt antal anstaltsplatser för sådana vanartade
tiickor, vilka på grund av sin ålder eller vanartens beskaffenhet icke kunna
lämpligen uppfostras tillsammans med andra vanartade, utgör en viktig förutsättning
för eu rationell tillämpning av den nya lagstiftningen om samhällets
barnavård. Yid 1925 års riksdag framlade jag förslag om anordnande
under medverkan av enskilda organisationer av sådana platser till
ett antal av 46, men på grund av att det då föreliggande förslaget till avtal
med samariterhemmet i Uppsala av riksdagen icke ansågs vara ur ekonomisk
synpunkt för staten fullt tillfredsställande, blev antalet anstaltsplatser
för riket i dess helhet reducerat till 28. Enligt gjorda beräkningar är detta
antal att anse såsom otillräckligt. På sätt inom riksdagen framhållits är det
högst angeläget, att ett ökat platsantal utan dröjsmål kommer till stånd.
Olämpligheten av att äldre eller mera svårt vanartade tiickor sammanföras
med yngre och mindre vanartade sådana behöver här icke betonas, men ett
sådant sammanförande torde icke kunna undvikas, därest ej ännu ett skyddshem
av ifrågavarande slag anordnas.

Det förslag till avtal med samariterhemmet i Uppsala, som efter förnyade
underhandlingar nu föreligger, överensstämmer med det för 1925 års riksdag
framlagda utom därutinnan, att det föreslagna statslånet väsentligt reducerats,
i det att samariterhemmet efter förnyade undersökningar ansett sig
kunna inskränka sin begäran i sådant hänseende till att avse ett belopp av
100,000 kronor. Yid ett platsantal av 18 och med avseende å de särskilda

Statskontoret

Departements

chefen.

8

Förslag till
avtal med
Stockholms
stadsmission.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

anordningar, som erfordras vid en anstalt av förevarande slag, torde detta,
belopp ingalunda kunna anses oskäligt. Då även i övrigt det gjorda erbjudandet
lärer få anses vara för staten förmånligt och de föreslagna villkoren
överensstämma med de av nästlidna års riksdag godkända, i avtal med
andra institutioner förekommande villkor, tillstyrker jag ett avtal i enlighet
med de av samariterliemmets styrelse nu godkända grunderna.

I anslutning härtill får jag tillstyrka, att det i avtalet omförmälda statslånet
å 100,000 kronor tilldelas samariterhemmet. För detta lån bör givetvis
den inteckningssäkerhet lämnas, som av statskontoret föreslagits och av
hemmets styrelse medgivits.

I enlighet med vad vid den preliminära beräkningen av lånet förutsatts,
lärer lånebeloppet böra i budgeten upptagas såsom reservationsanslag bland
utgifter för kapitalökning, att utgå av tillfälliga lånemedel, under rubriken
låneunderstöd.

Den höjning av anslaget till skyddsuppfostran, som betingas av ett ingående
av förevarande avtal, ämnar jag behandla här nedan.

Jag övergår härefter till en närmare granskning av förslaget till avtal med
Stockholms stadsmission.

Såsom jag i det föregående berört skola enligt 43 § 3 mom. i lagen om.
samhällets barnavård vissa kroppsligt sjuka och psykiskt abnorma vanartade,.
där så kan ske, erhålla skyddshemsvård avskilda från andra vanartade. Detta
gäller vanartade barn, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet
eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet icke lämpligen kunna
uppfostras i skyddshem, som avses i 1 eller 2 mom. av 43 §, och åt vilka
ej heller vård kan beredas å sådan sjukvårdsanstalt som i 36 § sägs.

Vid min redogörelse till statsrådsprotokollet den 2 januari 1925 rörande
anordnandet av särskilda skyddshem för vissa grupper av vanartade påpekade
jag, att den då föreslagna lösningen i ett hänseende var ofullständig. Under
det att behovet av skyddshemsvård för kroppsligt sjuka och psykiskt undermåliga
gossar komme att på lämpligt sätt tillgodoses genom vidtagande av
då ifrågasatta anordningar, hade det icke varit möjligt att vinna en lösningav
frågan om beredande av uppfostran åt vanartade flickor av motsvarande,
kategorier. De enskilda föreningar, med vilka underhandlingar härom förts,
hade av olika anledningar förklarat sig bestämt förhindrade att göra ett
åtagande i berörda hänseende. Under den första tiden av den nya lagens,
tillämpning syntes det därför bliva nödvändigt att för kroppsligt sjuka och
psykiskt abnorma vanartade flickor i de fall, då sådant vore erforderligt,
anlita de utvägar, som hittills i vissa fall stått till buds, nämligen i första
hand sjukvårds- och abnormanstalter, i den mån dessa anstalter kunde mottaga
barn av ifrågavarande kategorier. Försöken att vinna en lösning av
denna fråga genom enskild förenings åtagande borde dock fullföljas. Om
emellertid dessa försök även i fortsättningen visade sig resultatlösa, torde
det bliva nödvändigt att staten för ändamålet anordnade en mindre anstalt.
Det behövliga antalet anstaltsplatser hade tidigare beräknats till ett tjugotal.

Kungl Maj:ts proposition nr l''2i.

9

Såsom förut berörts bar det efter förnyade undersökningar och underhandlingar
nu lyckats att åvägabringa ett preliminärt avtal om ett dylikt
åtagande med eu härför lämpad enskild organisation.

Med skrivelse den 3 november 1925 har nämligen styrelsen för Stockholms
stadsmission till mig inkommit med förslag till avtal mellan staten
och stadsmissionen rörande anordnande av ett skyddshem för kroppsligt
sjuka och psykiskt abnorma vanartade flickor. Förslaget är av följande
lydelse:

1. Stadsmissionen åtager sig att å plats och enligt plan, som av Kungl.
Maj:t för ändamålet godkännes, anordna ett skyddshem att öppnas under
loppet av 1927 och där mottaga högst 25 sådana vanartade flickor, som
avses i 43 § 3 mom. i lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård.

2. För inköp av fastighet för ändamålet, för byggnaders uppförande och
inredande samt för inköp av inventarier och alla övriga utgifter för egendomens
iståndsättande i fullt ändamålsenligt skick erhåller stadsmissionen
ett lån av statsmedel å 150,000 kronor mot säkerhet av inteckning i den
fastighet, å vilken skyddshemmet är beläget. Av dessa avse 110,000 kronor
uppförandet av erforderliga byggnader för hemmet, 10,000 kronor inköp av
inventarier samt 30,000 kronor fastighet med åbyggnader och inventarier.

3. Staten erlägger för skyddshemmet en årlig hyra, uppgående till det
räntebelopp, stadsmissionen bär att å statslånet för år erlägga, jämte 2 %
å nedlagda byggnadskostnader såsom ersättning för byggnadernas underhåll
m. m.

4. Stadsmissionen erhåller för varje i skyddshemmet intagen elev den
skyddshemsavgift och det statsbidrag, vartill skyddshem i allmänhet äro
berättigade, jämte en tilläggsavgift av 10 % med hänsyn till elevernas större
sjuklighet och behov av läkare och annan vård. Samma beräkningsgrund
tillämpas för från hemmet villkorligt utskriven elev.

5. Skulle nämnda skyddshemsavgift och statsbidrag icke uppgå till sammanlagt
1,200 kronor årligen för elev vid hemmet, erhåller stadsmissionen
fyllnad av statsmedel, varvid den ovan nämnda tilläggsavgiften skall räknas
i procent av dessa 1,200 kronor och alltså utgöra lägst 120 kronor per år.

6. Därest underliållsdagarnas antal vid hemmet under något år icke
uppgått till 9,125 (=25 X 365), är stadsmissionen berättigad till ersättning

av statsmedel med 1 krona 80 öre (=1/2 X

1,320

365

) för varje dag, varmed det verkliga

antalet underhållsdagar understigit 9,125.

7. Denna överenskommelse gäller tills vidare och intill två år efter skedd
uppsägning.

8. Därest detta avtal upphör utan att nytt avtal rörande skyddsliemselevers
mottagande träffas mellan staten och stadsmissionen, skall, om
stadsmissionen så fordrar, det område på vilket hemmet är uppfört, med
alla dit hörande byggnader, inventarier m. m. övertagas av staten mot återställande
av den för det i mom. 2 omförmälda statslånet utfärdade reversen
jämte därför lämnad säkerhet med skyldighet för staten att ersätta stadsmissionen
för efter skyddshemmets godkännande för sitt ändamål nedlagda
förbättringar med belopp, som, därest överenskommelse ej kan träffas, bestämmes
i den ordning lagen om skiljemän föreskriver av tre gode män.

Vid förslaget hava fogats ritningar samt en arbets- och materialbeskrivning
till det ifrågasatta skyddshemmet.

Stockholm»

stadsmission.

10

Statskontoret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Till motivering av vissa delar av förslaget liar av stadsmissionens styrelse
framhållits bland annat följande:

En undersökning hade företagits rörande beskaffenheten av det elevmaterial,
för vilket skyddshemmet enligt 43 § 3 mom. i lagen om samhällets
barnavård skulle vara avsett. Därvid både utrönts, att eleverna till stor del
komme att utgöras av med osedliga böjelser behäftade samt på grund av
sinnesdefekter särskilt svåruppfostrade ilickor. Epileptiska, tuberkulösa och
vanföra torde komma därnäst i antal. Dessutom finge man räkna med en
eller annan veneriskt smittad.

Då på grund härav vården och uppfostringsarbetet måste bliva ytterst
krävande, erfordrades såväl särskilt för ändamålet anordnade lämpliga lokaler
som ock en jämförelsevis stor medarbetarstab. Med de bifogade ritningarna,
som icke vore att betrakta såsom definitiva, åsyftades att giva uttryck åt
stadsmissionens uppfattning beträffande lokalbehovet. I fråga om personal
räknade man med 1 föreståndarinna, 1 lärarinna, 2 vårdarinnor, 1 kökslärarinna
(kokerska) samt 2 biträden.

Angående förläggningsort för skyddshemmet kunde icke för närvarande
framläggas något definitivt förslag. Då emellertid eleverna, i den mån de
förmådde, borde sysselsättas med lantbruks- och trädgårdsarbete, krävdes
inköp av en mindre lantegendom med åbyggnader, vilket beräknades draga
en kostnad av 30,000 kronor. För anskaffandet av inventarier krävdes 10,000
kronor.

Beträffande byggnadskostnaderna för skyddshemmet har uppgivits, att de
»efter stockholmspriser» beräknats till ungefär 110,000 kronor men att dessa
kostnader vid skyddshemmets förläggning till landsbygden syntes kunna
något reduceras.

Över ifrågavarande avtalsförslag har statskontoret avgivit infordrat utlåtande.

Däri har statskontoret först påpekat, att förslaget är upprättat i huvudsaklig
överensstämmelse med de av 1925 års riksdag godkända och av Kungl.
Maj:t genom särskilda beslut den 12 juni 1925 fastställda överenskommelser
med vissa andra enskilda organisationer angående inrättande av likartade
anstalter, vadan i princip mot förslaget icke torde vara något att erinra.

I fråga om det begärda lånet av statsmedel har statskontoret anfört
följande:

Av det ifrågasatta lånebeloppet, 150,000 kronor, avses 30,000 kronor för
inköp av eu mindre lantegendom med åbyggnader, 110,000 kronor för uppförande
av erforderliga byggnader för hemmet samt 10,000 kronor för inköp
av inventarier. Huruvida så avsevärda belopp må anses erforderliga för
dessa ändamål undandrager sig i väsentlig mån statskontorets bedömande,
särskilt med hänsyn därtill att några kostnadsberäkningar icke bifogats framställningen.
Beträffande skyddsliemsbyggnaden har emellertid uppgivits, att
kostnaderna för uppförandet av denna byggnad beräknats »efter stockholmspriser».
Då byggnaden skall uppföras å den till inköp föreslagna lantegendomen,
torde en ej oväsentlig nedsättning av byggnadskostnaderna kunna
ske och lånebeloppet i motsvarande mån nedsättas.

Vidare har statskontoret påfordra! föreskrift, att den säkerhet, som skall
ställas för statslånet, skall utgöras av inteckningar med bästa rätt i skyddshemmets
fastighet.

11

Kungl Maj:ts proposition nr 124.

Vidkommande den i punkt 4 i avtalsförslaget omförmälda tilläggsavgiften
har statskontoret anmärkt att, då densamma icke torde kunna utgå jämlikt
kungörelsen den 8 maj 1925 om statsbidrag till vissa kostnader enligt lagen
om samhällets barnavård, riksdagens särskilda medgivande syntes erforderligt
för att dylik avgift skulle kunna få utbetalas från förslagsanslaget för skyddsuppfostran.

I avseende å punkt 6 har statskontoret erinrat, att en liknande bestämmelse
återfinnes i den av Kungl. Maj:t den 12 juni 1925 fastställda överenskommelsen
med Drottning Sophias skyddshem, därvid dock berörda
ersättning beräknats efter 1 krona 65 öre för varje dag.

Slutligen har statskontoret ansett, att beträffande den ersättning, som
staten enligt punkten 8 hade att erlägga därest skyddshemmet övertoges
av statsverket, borde stadgas, att staten icke skulle vara skyldig att ersätta
andra förbättringar än sådana, som vidtagits i samråd med och efter godkännande
av skyddsliemsinspektören eller annan representant för staten.

Stockholms stadsmission, som beretts tillfälle att yttra sig över statskontorets
anmärkningar mot avtalsförslaget, har efter det genom sakkunnig person förnyade
beräkningar rörande byggnadskostnaderna ägt rum, med åberopande
av ett utav denne upprättat kostnadsförslag, förklarat sig villig nedsätta sitt
anspråk på statslån med 5,000 kronor till 145,000 kronor iivensom icke hava
något att erinra mot de av statskontoret föreslagna bestämmelserna angående
den säkerhet som skulle ställas för lånet och den ersättning, som staten
jämlikt punkt 8 i förslaget eventuellt hade att erliigga till stadsmissionen,
därest skyddshemmet komme att övertagas av statsverket. Stadsmissionen
har vidare på given anledning förklarat sig medgiva, att skyldigheten att
inlösa skyddshemmet skulle inträda under förutsättning, att avtalet upphörde
till följd av uppsägning från statens sida utan att nytt avtal träffades
mellan staten och stadsmissionen rörande användningen av skyddshemmet
och det område, där det vore uppfört, samt på villkor att fastigheten icke
besvärades av annan inteckning än sådan, som lämnats till säkerhet för
statslånet.

Därjämte bär stadsmissionen, då punkten 5 i avtalsförslaget synts tarva
ett förtydligande, förklarat sig godkänna, att punkten erliölle följande lydelse:

»Skulle nämnda skyddshemsavgift och statsbidrag icke enligt gällande
föreskrifter uppgå till 1,200 kronor årligen för elev, som uppfostras inom
hemmet, erhåller stadsmissionen fyllnad av statsmedel. För sådant fall
skall den tilläggsavgift, stadsmissionen enligt punkt 4 äger uppbära, utgå
med 120 kronor.»

Såsom av det föregående framgår har behovet av skyddshemsvård för
kroppsligt sjuka och psykiskt undermåliga flickor hittills icke kunnat till*
godoses, i det med åtskilliga föreningar härom förda underhandlingar icke
lett till åsyftat resultat. En av anledningarna härtill torde säkerligen vara,
att uppfostran av denna kategori av vanartade helt naturligt är förenad med
betydande svårigheter, varför vederbörande ryggat tillbaka inför uppgiften i
fråga. Genom det av stadsmissionen nu gjorda erbjudandet synes emellertid

Stockholms

stadsmission.

Dopartements ehefen.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

frågan om åstadkommande av dylik skyddsliemsvård kunna finna en fullt
antaglig lösning. Såsom statskontoret framhållit står detta erbjudande i
väsentlig överensstämmelse med de liknande avtal, vilka godkänts av 1925
års riksdag.

Yad först angår det begärda statslånets belopp, kan detsamma, efter den
av stadsmissionen medgivna nedsättningen till 145,000 kronor och med
fästat avseende dels å det till 25 uppgående platsantalet dels å den ifrågasatta
anstaltens dubbla egenskap av såväl vårdanstalt för kroppsligt sjuka
och psykiskt abnorma som av skyddshem för vanartade med därav föranledda
särskilda anordningar, enligt min uppfattning icke anses vara oskäligt
högt.

Den särskilda tilläggsavgiften av 10 % å de i allmänhet till skyddshem
från staten och kommunen utgående avgifterna är betingad av skyddshemmets,
nyssnämnda mycket komplicerade uppgift, som nödvändiggör speciella anordningar
för ett flertal olika delvis särdeles svårskötta kategorier av vanartade
och synes mig med hänsyn härtill motiverad. Den ifrågavarande
tilläggsavgiften torde böra i likhet med statens övriga bidrag för ifrågavarande
ändamål utbetalas från det för skyddsuppfostran anvisade förslagsanslaget.

Den i punkt 6 föreslagna bestämmelsen om ersättning för icke belagda
platser överensstämmer i princip med motsvarande stadganden i de av 1925
års riksdag godkända avtalen med svenska diakoniss-sällskapet och Drottning;
Sophias skyddshem. Att i nu föreliggande avtal ersättningen bestämts till
1 krona 80 öre i stället för, såsom i nyssnämnda avtal skett, till 1 krona
65 öre för varje dag, varmed det verkliga antalet underhållsdagar understiger
9,125 (d. v. s. platsantalet multiplicerat med 365), sammanhänger med att
enligt nu ifrågavarande avtal till eljest utgående avgifter, tillhopa högst 1,200
kronor, skall, såsom jag förordat, läggas eu tilläggsavgift av 10 %. Mot
bestämmelsen i fråga synes mig intet vara att erinra.

Icke heller mot bestämmelserna i övrigt, sådana de föreligga efter de av
stadsmissionen gjorda medgivanden, finner jag skäl till anmärkning.

Såsom en sammanfattning tillåter jag mig att framhålla, att med hänsyn
till beskaffenheten av det elevmaterial, som liär avses, och de stora fordringar
i avseende å vården och uppfostringsarbetet ävensom å de särskilda
anordningar, som måste ställas på ett skyddshem av här ifrågavarande slag,
det för närvarande icke lärer vara möjligt att bereda skyddsliemsvård åt
dessa flickor på för staten fördelaktigare villkor än dem, som innefattas i
förevarande erbjudande. Att ett anordnande av en statsanstalt för ändamålet
i fråga skulle ställa sig för staten ur ekonomisk synpunkt ofördel•aktigare,
därom lärer icke kunna råda något tvivel.

På grund av det anförda tillstyrker jag, att det ifrågavarande förslaget
till avtal med Stockholms stadsmission godkännes. I anslutning härtill lärer
i budgeten för perioden 1926—1927 bland utgifter för kapitalökning, att utgå
av tillfälliga lånemedel, under rubriken låneunderstöd böra såsom reserva -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

tionsanslag upptagas ett belopp av 145,000 kronor. För lånet bör givetvis
lämnas den inteckningssäkerket, som av statskontoret föreslagits och av
Stockholms stadsmission medgivits.

Jag har förut framhållit, att det av 1925 års riksdag anvisade förslagsanslaget
till skyddsuppfostran å 180,000 kronor var avsett allenast för första
halvåret 1926 men att anslag för ifrågavarande ändamål från och med nästa
budgetperiod borde beräknas för helt budgetår.

Under förutsättning att de här ovan ifrågasatta avtalen med samariterliemmet
i Uppsala och Stockholms stadsmission godkännas, komma för barn,
överlämnade till de två skyddshem vilka enligt nämnda avtal skola komma
till stånd, att utgå statsbidrag från omförmälda anslag enligt de i kungörelsen
den 8 maj 1925 om statsbidrag till vissa kostnader enligt lagen om samhällets
barnavård m. m. stadgade grunder. Jämväl de utgifter för hyror,
fyllnad av statsmedel, tilläggsavgifter och ersättningar för icke belagda
platser, vilka enligt berörda avtal skola bestridas av statsmedel, böra på
sätt som i motsvarande fall sker enligt de av 1925 års riksdag godkända
avtalen, utgå från nämnda anslag. Med hänsyn härtill torde i enlighet med
vad som antyddes vid den preliminära beräkningen för nästa budgetår av
anslaget, utöver en fördubbling till 360,000 kronor av det nuvarande för
halvt år avsedda anslaget å 180,000 kronor, en ytterligare ökning av detsamma
av nyss angivna anledningar böra äga rum med 40,000 kronor.

Härefter torde jag till behandling få upptaga frågan om statligt understöd
till föreningen till minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina
för upprätthållande av verksamheten vid åkerbrukskolonien Hall.

Jag torde härvid till en början få redogöra för föreningens och den av
densamma drivna uppfostringsanstaltens ändamål, tidigare beviljade särskilda
statsunderstöd, årliga statsbidrag m. m.

Föreningen till minne av Korning Oscar I och Drottning Josephina stiftades
år 1873. Enligt de av föreningen år 1874 antagna stadgarna, vilka
senast år 1911 undergått ändringar, har föreningen till syftemål att till vård
å föreningens uppfostringsanstalt emottaga minderåriga, vilka begått brottsliga
handlingar eller ådagalagt grövre vanart. Därjämte har föreningen till
ändamål att under vissa angivna förutsättningar bispringa frigivna fångar.
Föreningens angelägenheter ombesörjas av en styrelse, bestående av fem
personer, av vilka Konungen utser två och föreningen bland sina ledamöter
väljer tre. Dessa senare väljas för en tid av fyra år, och föreningen utser
för lika lång tid två suppleanter. Föreningens räkenskaper skola granskas
av två av föreningen valda revisorer, för vilka jämväl två suppleanter utses.
Föreningens förbättringsanstalter skola förvaltas i enlighet med särskilt av
Konungen fastställt reglemente.

Såsom främsta uppgift för sin verksamhet satte föreningen redan från början
uppfostrandet av vanartad ungdom i en härför lämplig anstalt. Sedan för

statligt
understöd
till OscarJosephinaförenlngens

verksamhet
vid Hall.
Föreningens
och anstaltens
ändamål,
tidigare beviljade
statsunderstöd

to. in.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

detta ändamål egendomen Hall i närheten av Södertälje inköpts, öppnades
därstädes föreningens anstalt åkerbrukskolonien Hall år 1876.

Den 24 oktober 1879 fastställde Kungl. Maj:t första gången reglemente
för denna anstalt. Nu gällande reglemente är av Kungl. Maj:t utfärdat den
8 oktober 1915.

Enligt detta reglemente tiar kolonien till ändamål att till vård emottaga
gossar mellan 10 och 15 års ålder, vilka begått brottsliga handlingar eller
ådagalagt grövre vanart, samt att uppfostra dem till gudsfruktan och arbetsduglighet
(§ 1). Högsta ledningen av kolonien tillkommer fortfarande föreningens
till minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina styrelse
(§ 2). Elevs vistande vid kolonien kan där sådant för hans uppfostran av
styrelsen prövas nödigt utsträckas till dess han uppnått 18 års ålder (§ 4).
Åt samtliga elever skall meddelas skolundervisning, vilken till kunskapsämnen
och omfång bör motsvara vad för folkskolan är föreskrivet (§ 6). För
att bilda eleverna till dugliga arbetare, vilket utgör ett av huvudändamålen
med deras vistande vid kolonien, skola de allt efter anlag och förmåga
användas vid de med egendomens skötsel förenade göromål samt tillika inövas
uti enklare hantverk och slöjder (§ 7).

I samband härmed får jag meddela, att Oscar-Josephina-föreningen till
Kungl. Maj: t ingivit ett förslag till nytt reglemente för anstalten, vilket innefattar
eu revision av de nuvarande bestämmelserna med hänsyn till dels
stadgandena i den från och med 1926 års ingång gällande lagen om samhällets
barnavård och dels de vidgade uppgifter som anstalten iklätt sig
genom förut berörda avtal med staten beträffande vissa grupper av vanartade.
Till ifrågavarande reglementsförslag, vilket ännu icke varit föremål för närmare
prövning av Kungl. Maj:t, får jag anledning att återkomma i det följande.

Vad angår tidigare av staten lämnat understöd till åkerbrukskolonien Hall
har detta meddelats på olika sätt.

Redan vid anstaltens igångsättande anvisade Kungl. Maj:t år 1875 till
densamma medel för särskilda ändamål. Sedan kolonien öppnats och någon
tid varit i gång, yppade sig behov av särskilt statsunderstöd för dess drivande.
För varje barn uppbar kolonien visserligen från kommun till vilken barnet
hörde eller från enskild som för detsamma drog försorg 150 kronor årligen
under minst 3 år, vilket belopp för Stockholms stad var höjt till 200 kronor.
Men koloniens inkomster visade sig dock otillräckliga. Kungl. Maj:t vidtog
då en åtgärd, för vilken riksdagens år 1879 församlade revisorer uttalat sig.
Genom beslut den 31 december 1879 medgav nämligen Kungl. Maj:t att från
fångvårdsanstalternas besparingskassa till ifrågavarande anstalt finge för år
1880 utgå ett bidrag, beräknat efter 50 öre för dag för varje barn till ett
antal av högst 150, som på grund av domstols beslut eller på polis- eller
kommunalmyndighets anmälan vore därstädes intaget till vård och uppfostran.
Sådant bidrag har sedermera enligt upprepade medgivanden av Kungl. Maj:t
utgått även för åren 1881—1910, under åren från och med 1903 dock endast
för barn som före sistnämnda år intagits å anstalten.

15

Kanyl. 3[aj:ts proposition nr 124.

Ytterligare statsunderstöd visade sig emellertid vara behövligt. Förutnämnda
förening hade på inköp och bebyggande av egendomen Hall nedlagt
hela sitt kapital, förvärvat huvudsakligen genom donationer och insamlingar.
För ytterligare komplettering av byggnader och inventarier ävensom
till täckande av brist, uppkommen därigenom att koloniens utgifter
årligen överstigit inkomsterna, hade föreningen åsamkat sig en skuld, som
vid 1882 års slut uppgick till omkring 130,000 kronor. Med anledning härav
beviljade riksdagen på särskilda framställningar av Kungl. Maj t för vart och
ett av åren 1884—1891 till understödjande av åkerbrukskolonien Hall ett
belopp av 15,000 kronor. Dessutom erhöll föreningen enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 25 juli 1884 från fångvårdsanstalternas besparingskassor ett särskilt
bidrag av 40,000 kronor till uppförande av då behövliga byggnader
för kolonien.

Från och med år 1903 fick ifrågavarande anstalt en bestämdare ställning
och inordnades bland de inrättningar, som under namn av skyddshem avsågos
i den av 1902 års riksdag antagna, av Kungl. Maj:t den 13 juni 1902 (nr 07)
utfärdade lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende
försummade barn, vilken trädde i kraft den 1 januari 1903 och gällde till
den 1 januari 1926, då lagen om samhällets barnavård trädde i tillämpning.
Till upplysning om anstaltens ställning såsom skyddshem torde en del bestämmelser
i förstnämnda lag böra bringas i erinran.

Lagen avsåg beredande av ändamålsenlig uppfostran åt barn under femton
år — i visst fall även barn, som fyllt femton, men ej sexton år — vilka på
grund av föräldrars eller målsmäns lastbarhet, vårdslöshet eller oförmåga
att ägna barnen nödig tillsyn vore i sedligt avseende så försummade, att
särskilda åtgärder ansåges vara erforderliga för att förekomma deras vanartande,
eller vore så vanartade, att hemmets och skolans uppfostringsmedel
befunnos otillräckliga för deras tillrättaförande (1 § 1 mom.; 12 § 1 mom.).
Skulle vanartat barn skiljas från hemmet, hade en barnavårdsnämnd — en
sådan skulle finnas i varje skoldistrikt (2 §) — att ombesörja, att barnet, så
snart utväg därtill funnes, blev intaget i ett för vanartade barn avsett skyddshem,
vartill även vore att räkna annan av Konungen erkänd uppfostringsanstalt
för vanartade minderåriga (12 § 1 mom.).

Landsting och stad, som ej deltager i landsting, skulle var för sitt område
ansvara för kostnaden för uppfostran i skyddshem av barn, som på
föranstaltande av barnavårdsnämnd inom området bleve överlämnat till skyddshem.
Till betäckande av den kostnad, landsting eller stadsfullmäktige i sådant
hänseende fått vidkännas, var barnavårdsnämnden skyldig att för en tid av
högst fem år till landstinget eller stadsfullmäktige erlägga bidrag med ett
belopp av 150 kronor för år räknat eller det lägre belopp, som kunde vara
tillräckligt för hela den årliga kostnadens betäckande; och skulle med viss
inskränkning vederbörande fattigvårdssamliälle ersätta barnavårdsnämnden
med ett årligt belopp av 100 kronor eller det mindre belopp, nämnden måst
utgiva (23 § 2 inom.).

1902 ars riksdag medgav, att till styrelse för skyddshem till bestridande
av kostnaderna för varje på grund av lagen angående uppfostran åt vanartade
och i sedligt avseende försummade barn i skyddshemmet intaget barns vård
Unge utgå ett årligt statsbidrag av 100 kronor för den tid sliyddslingen
vårdades i skyddshemmet.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

I överensstämmelse med riksdagens ovannämnda beslut utfärdade Kungl.
Maj:t den 13 juni 1902 kungörelse angående statsbidrag till uppfostringsanstalter
för vanartade och i sedligt avseende försummade barn (nr 67 s. 20).

Från och med år 1903 uppbar åkerbrukskolonien Hall i egenskap av
skyddshem statsbidrag enligt sistnämnda kungörelse. Detta statsbidrag blev
från och med år 1919 höjt från 100 kronor till 200 kronor (kungörelse den
19 juni 1919, nr 389).

Sedan föreningen med utgången av räkenskapsåret 1 juli 1893—30 juni
1894 blivit skuldfri, lyckades man någorlunda hålla jämvikt mellan disponibla
bidrag och inkomster å ena sidan samt ofrånkomliga utgifter å den
undra, till dess kristiden började göra sig gällande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 september 1916 fann sig emellertid
Oscar-Josephina-föreningen nödsakad att göra framställning om proposition
till riksdagen angående förhöjt statsbidrag. Styrelsen ifrågasatte därvid en
-ökning av detta bidrag i vad det anginge å åkerbrukskolonien Hall intaget
barn med 100 kronor över det författningsenliga statsbidraget för i skyddshem
intaget barn — 100 kronor — eller alltså till 200 kronor. I motiveringen
för denna framställning framhölls bland annat, att bidragen till kolonien
alltjämt visat sig vara otillräckliga, vilket tid efter annan nödgat föreningens
styrelse att för täckande av årsutgifter anlita till fonder - avsatta donationsmedel,
senast år 1915 då för sådant ändamål använts 15,000 kronor. Av
till föreningen donerade medel, oberäknat en donationsfond till uppmuntran
åt eleverna vid Hall, återstode odisponerade endast 61,000 kronor och räntan
å dessa medel uppginge icke fullt till det belopp, som åtginge till bestridande
av från en donation utgående livränta och av föreningen beviljade
pensioner.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 23 april 1917 (se proposition nr
269 år 1917) anförde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet bland
unnat att, då andra tänkbara inkomstkällor för kolonien redan syntes hava
blivit i så hög grad som möjligt anlitade, någon annan utväg för bekommande
av erforderligt understöd icke torde vara tillfinnandes än att staten trädde
hjälpande emellan. Den form för statsunderstödets utgående som ifrågasatts
kunde departementschefen emellertid icke förorda. Det vore icke lämpligt att
för ett enda skyddshem, låt vara av den säregna beskaffenhet som åkerbrukskolonien
Hall, i berörda avseende göra undantag från de bestämmelser som
meddelats för skyddshem i allmänhet. Det vore framför allt på grund av den
inträffade dyrtiden denna uppfostringsanstalt likasom andra råkat i trångmål.
Den hjälp som skulle beredas anstalten borde enligt departementschefens mening
erhålla formen av ett tillfälligt understöd. Oscar-Josephina-föreningens
styrelse hade i ansökningen meddelat, att den tid efter annan, senast år 1915,
nödgats till täckande av årsutgifter anlita till fonder avsatta donationsmedel
men att sagda fonder icke vidare lämnade tillgång till förskjutande av medel
för anstaltens drivande. Följden härav hade blivit, att brist uppstått i koloniens
räkenskaper. För år 1916 uppginge denna brist, enligt från föreståndaren
införskaffat utdrag av årsräkenskapen för kolonien, till 15,014 kronor

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

42 öre och efter råd samme föreståndare meddelat kunde det icke förväntas^
att koloniens ställning utan ökat understöd skulle bliva bättre under år
1917. Under dessa omständigheter och med hänsyn till koloniens behov
av skyndsam ekonomisk hjälp syntes det departementschefen riktigast, att
anslag äskades hos riksdagen till täckande av den under år 1916 uppkomna
bristen. Detta anslag borde lämpligen sättas till 15,000 kronor, att utgå
såsom förslagsanslag, högst, på extra stat för år 1918 med rätt för Kungl.
Maj:t att redan under år 1917 låta av tillgängliga medel förskottsvis utanordna
beloppet.

Riksdagen beviljade anslaget i den av departementschefen föreslagna
formen. Vid anmälan av sitt beslut härom (skrivelse nr 8 punkt 210) framhöll
riksdagen, att riksdagen icke kunnat undgå att hysa betänkligheter mot
att giva ifrågavarande anstalt, vilken förvaltades av Oscar-Josephina-föreningen,
ett så avsevärt statsunderstöd, detta på grund av den befarade följden, att ett
bifall kunde föranleda liknande anspråk från andra skyddshem. Åkerbrukskolonien
Halls särställning såsom en anstalt för grövre vanartade, som icke
kunde hänvisas till övriga skyddshem, hade dock föranlett riksdagen att ej
låta nämnda betänkligheter vara avgörande. Riksdagen hade därför beviljat
det begärda anslaget, men ville framhålla, att den hjälp som därigenom
bereddes anstalten måste betraktas såsom en tillfällig nödhjälp, vilken ej för
framtiden finge verka prejudicerande.

År 1920 återkom Oscar-Josephina-föreningen med begäran om särskilt statsunderstöd.
I skrivelse den 5 mars 1920 hemställde sålunda föreningen, att
Kungl. Maj:t måtte bereda föreningen dels till täckande av brist för år 1919
ett anslag av 35,000 kronor, dels ock till täckande av beräknad brist för år
1920 ett anslag av 48,000 kronor.

I skrivelse den 16 juli 1920 ändrade därefter föreningen sin nyssnämnda
framställning om statsunderstöd till att avse anslag till åkerbrukskolonien
dels för år 1921 å 151,000 kronor till gäldande av 1919 års brist med 31,500
kronor och till bestridande av kostnader för kolonien med 60,000 kronor för
vartdera av åren 1920 och 1921 samt dels för år 1922 å enahanda belopp

60.000 kronor, sistnämnda belopp under förutsättning att anstalten icke dessförinnan
bleve övertagen av statsverket, varom särskild framställning till
Kungl. Maj:t gjorts förenämnda den 5 mars 1920.

I skrivelse den 4 december 1920 förklarade föreningen sig därefter frångå
yrkandet om extra statsbidrag för åren 1920—1922 och sålunda endast hemställa
om anslag till täckande av 1919 års brist å 31,500 kronor. Anledningen
härtill var närmast den att en av föreningen framställd begäran till landsting
och städer, som ej deltaga i landsting, att höja vårdavgiften för elev
•och år från 350 kronor till 950 kronor beviljats från och med år 1921 av
samtliga landsting och städer och beträffande år 1920 av samtliga städer
och alla landsting utom ett.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 18 mars 1921 anförde dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet efter framhållande av vissa i

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 102 käft. (Nr 124.) m 2C 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

ärendet framlagda uppgifter beträffande anstaltens ekonomiska ställning att
något överskott till täckande av den brist, som uppkommit under år 19191
och som konstaterats uppgå till 81,500 kronor, icke vore att förvänta. Med
hänsyn härtill och då statens hjälp i förevarande avseende torde vara så
mycket mera motiverad som åkerbrukskolonien Hall för uppfostran mottogede
mest vanartade gossar från hela riket och anstaltens verksamhet sålunda
vore av stor betydelse för det allmänna, ansåge departementschefen, att
framställning borde göras till riksdagen om beviljande på tilläggsstat för år
1921 av ett förslagsanslag, högst, 31,500 kronor till täckande av under år

1919 uppkommen brist i räkenskaperna för åkerbrukskolonien Hall.

Mot den av Kungl. Maj:t i anslutning härtill avlåtna propositionen (nr 289)
fann riksdagen ej anledning till erinran (skrivelse nr 8 B, punkt 75).

Såsom förut antytts gjorde föreningen i särskild skrivelse den 5 mars 1920

även framställning med erbjudande åt staten att övertaga åkerbrukskolonien
och egendomen Hall. Såsom skäl härför framhöll föreningen;
bland annat de föreliggande ekonomiska svårigheterna och de därmed förenade
farhågorna för att om staten icke skulle vilja ingripa till upprätthållande
av verksamheten å Hall föreningen kunde bliva nödgad att inom
en kort tid nedlägga densamma, något som icke blott för föreningen måste
kännas synnerligen beklagligt, utan även enligt styrelsens uppfattning voretill
skada för det allmänna.

Yid anmälan den 7 januari 1921 av anslagsbehoven under riksstatens
åttonde huvudtitel föreslog Kungl. Maj:t på hemställan av dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet riksdagen att i avbidan på proposition i ämnet
för inköp av egendomen Hall med dåvarande uppfostringsanstalt på extra
stat för år 1922 beräkna ett förslagsanslag, högst, 1,000,000 kronor, att utgå
av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Sedan det visat sig, att den ytterligare beredning av förenämnda ärende
som befunnits erforderlig icke kunde bliva slutförd före den ordinarie propositionstidens
utgång, gav Kungl. Maj:t i skrivelse den 11 mars 1921 (nr 207)
riksdagen tillkänna, att proposition i ärendet icke komme att avgivas till
pågående riksdag.

Frågan om statsinköp blev därefter tillsvidare undanskjuten. Visserligen;
föreslog fattigvårdslagstiftningskommittén i sitt den 19 april 1921 avgivna
betänkande angående den offentliga barnavården att staten själv skulle
anordna eller åtminstone helt ansvara för driftkostnaderna vid anstalter för
de grupper av vanartade, som enligt lagförslaget borde uppfostras avskilda
från andra vanartade i särskilda skyddshem och kommittén ifrågasatte i samband
härmed statsförvärv av åkerbrukskolonien Hall enligt av föreningen
gjort erbjudande. I propositionen nr 150 till 1924 års riksdag framlades
emellertid, såsom tidigare här antytts, en i viss mån ny plan till lösning
av nyssnämnda spörsmål, i det att anordnandet av nya statsanstalter ansågs
böra undvikas och i stället hela den uppfostringsverksamliet varom här
vore fråga anförtros åt ett antal föreningar och stiftelser i av dem redan

Kungl. Maj:ts proposition nr 124. 19

tillhöriga eller för ändamålet anordnade anstalter. Denna plan, som vann
riksdagens godkännande, liar sedermera fullföljts genom slutande av överenskommelser
mellan staten samt dylika föreningar och stiftelser i nämnda
syfte.

Förslaget till överenskommelse med Oscar-Josephina-förenin gen avsåg
såsom förut nämnts omhändertagande av manliga vanartade till ett antal av
omkring 235, eventuellt 260. Sedan förslaget i huvudsak vunnit godkännande
av 1925 års riksdag blev den definitiva överenskommelsen sluten den 12
juni 1925.

Denna överenskommelse är av följande lydelse:

1. Föreningen åtager sig att från ingången av år 1926 å sitt skyddshem
åkerbrukskolonien Hall för skyddsuppfostran mottaga

a) till det antal, som koloniens nuvarande byggnader medgiva, dels vanartade
gossar under 15 år, vilka på grund av vanartens beskaffenhet anses
böra intagas i skyddshem eller skyddshemsavdelning, som avses i 43 §
2 mom. i lagen om samhällets barnavård, dels och sådana vanartade, som på
grund av kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet anses böra intagas
i skyddshem eller skyddshemsavdelning, varom förmäles i 43 § 3 mom.
samma lag, samt

b) intill 50 vanartade över 15 år, vilka anses böra intagas i skyddshem
eller skyddshemsavdelning, som avses i 43 § 2 mom. nämnda lag.

2. a) För elever av sistnämnda kategori uppför föreningen i enlighet med
av Kungl. Maj:t godkänd plan nödiga byggnader å ett till jordbrukskolonien
hörande jordområde vid Långängen, som avfattats å två av distriktslantmätaren
O. A. Linden år 1925 upprättade kartor och innehåller 3 hektar
54 ar 10 kvadratmeter.

b) För uppförande av nämnda byggnader beviljar Kungl. Maj:t föreningen
ett lån av statsmedel å 200,000 kronor att uppbäras och åtnjutas under följande
villkor nämligen:

att av lånebeloppet den 31 juli 1925 utbetalas 125,000 kronor för uppförande
av nybyggnader för 25 elever samt återstående beloppet 75,000 kronor,
då antalet elever av ifrågavarande kategori stigit över 25 och Kungl.
Maj:t på anmälan av föreningen förklarat hinder ej möta för uppförande av
nybyggnader för ytterligare 25 elever,

att till säkerhet för lånet lämnas i föreningens fastigheter 1 mantal Hall
nr 1, 1 mantal Hall nr 2, 1 mantal Hall nr 3, 1 mantal Håga nr 1 och 1
mantal Hågelby nr 1 i Östertälje socken meddelade inteckningar å tillhopa

200.000 kronor, liggande närmast efter 200,000 kronor,

att föreningen vid lyftande av ovannämnda belopp av 125,000 kronor och

75.000 kronor avlämnar av föreningen utfärdade förbindelser å dessa belopp
jämte sådana inteckningar, som förut angivits, till motsvarande belopp,

att ränta å lyftat lånebelopp efter en räntefot av fem procent skall erläggas
första gången den 31 december 1925 och sedan halvårsvis varje år
den 30 juni och 31 december, till dess lånet blivit till fullo guldet,

samt att lånet skall återgäldas i sammanhang därmed att förevarande avtal
upphör att gälla utan att nytt avtal träffas mellan staten och föreningen
rörande användningen av de i a) avsedda byggnaderna; dock att, om förevarande
avtal upphör till följd av uppsägning från statens sida utan att nytt
avtal rörande nämnda byggnaders användande träffas mellan staten och föreningen,
dessa byggnader jämte det i a) omförmälda jordområdet skola övertagas
av staten mot återställande av de för lånet utfärdade förbindelser
jämte till säkerhet därför lämnade inteckningar, därvid den fastighet, som

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

sålunda skall överlämnas till staten, icke må vara besvärad av någon inteckning.

3. För de i mom. 2 avsedda nybyggnaderna erlägger staten årlig byra,
som, då nybyggnader för 25 elever tagits i bruk, uppgår till 8,750 kronor,
och, sedan nybyggnader för ytterligare 25 elever tagits i bruk, till 14,000
kronor. Hyran erlägges halvårsvis i förskott, första gången den 31 december
1925.

4. Föreningen äger för varje i skyddshemmet intagen eller därifrån villkorligt
utskriven elev uppbära den skyddsliemsavgift och det statsbidrag,
vartill skyddshem i allmänhet äro berättigade.

5. Sedan av de i mom. 2 avsedda nybyggnader sådana för 25 elever
tagits i bruk, är föreningen berättigad till ersättning av statsmedel med 700
kronor för år räknat för varje ej belagd plats. Sedan nybyggnader för
ytterligare 25 elever tagits i bruk, erhåller föreningen ersättning av statsmedel
med 500 kronor för år räknat för en var av ifrågavarande 50 platser,
som icke är belagd. Ersättning enligt detta moment utgår endast för de
tider av året, då plats icke är belagd.

6. Denna överenskommelse gäller till den 1 januari 1936, då densamma
upphör, i händelse uppsägning från någondera sidan skett minst ett år före
nämnda dag. Sker ej sådan uppsägning, förblir överenskommelsen gällande
i ytterligare 10 år och så vidare på enahanda villkor.

Av nämnda överenskommelse framgår att i gengäld för de förpliktelser
till omhändertagande av vissa kategorier vanartade, som Oscar-Josephinaföreningen
åtagit sig gentemot staten, staten måst tillförsäkra föreningen
särskilda förmåner, nämligen ett lån å 200,000 kronor till uppförande av
anstaltsbyggnader för intill 50 vanartade elever över 15 år, årlig hyra uppgående
till 8,750 kronor eller 14,000 kronor efter det nybyggnader för 25
respektive 50 dylika elever tagits i bruk, samt ersättning för obelagda platser
inom dessa byggnader enligt närmare angivna grunder.

Föreningen äger därjämte på sätt i avtalet särskilt angivits att för varje
å skyddshemmet intagen eller därifrån utskriven elev uppbära den skyddshemsavgift
och det statsbidrag, vartill skyddshem i allmänhet äro berättigade.
För de belopp föreningen i sist angivna hänseenden äger uppbära
jämlikt kungörelse den 8 maj 1925 (nr 131) har jag i det föregående redogjort
(sid. 3).

Medan föreningen under hösten 1924 för sin del godkände det preliminära
förslaget till ovannämnda avtal fann sig föreningen emellertid samtidigt
nödgad att anhålla om statligt understöd för uppehållande av sin dittills
bedrivna verksamhet.

I skrivelse den 25 oktober 1924 ingick nämligen föreningen till Kungl.
Maj:t med framställning om utverkande hos riksdagen av ett extra statsbidrag
å 50,000 kronor. Såsom motiv härför anförde föreningen huvudsakligen
att vissa under åren 1923—1924 utförda större förbättrings- och moderniseringsarbeten
dragit en kostnad av 92,000 kronor, vartill kommit underhållsarbeten
om 48,000 kronor eller tillhopa 140,000 kronor. På grund härav
samt med hänsyn till betydande minskning av elevavgifterna genom nedgång
i elevantalet hade för täckande av uppkomna brister ej blott föreningens
fonderade kontanta medel måst helt tagas i anspråk utan för -

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

eningen även nödgats upptaga lån till belopp av omkring 160,000 kronor.
Ehuru anstalten numera kunde anses vara i gott och tidsenligt skick, måste
dock om ej den ekonomiska ställningen upphjälptes stora svårigheter möta
för att anstalten skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin nuvarande
och sin nya uppgift. i

Genom beslut den 2 januari 1925 fann emellertid Kungl. Maj:t den gjorda
framställningen icke föranleda någon vidare åtgärd.

I skrivelse den 31 augusti 1925 bär slutligen Oscar-Josepliina-föreningen
ånyo gjort framställning om bistånd från statens sida.

Föreningen har därvid framhållit, att föreningen under årens lopp fått
uppbära såsom bidrag de från föräldrar, kommuner och landsting utgående
elevavgifterna samt bidrag till eu början från fångvårdens besparingskassor
samt sedermera efter år 1903 från staten. Dessa inkomster hade de olika
åren något växlat. För det dåvarande uppbure föreningen från staten enligt
kungörelsen den 13 juni 1902 med däri sedermera vidtagen ändring 200
kronor om året för varje skyddsling intill dess han fyllt 18 år. Övriga avgifter
uppginge till 1,025 kronor om året därav 800 kronor från vederbörande
landsting så att föreningen för varje skyddsling åtnjöte 1,225 kronor
om året.

Efter erinran om de åren 1918 och 1921 beviljade tillfälliga statsbidragen
till gäldande av skulder å 15,000 kronor och 31,500 kronor anför föreningen
vidare:

Emellertid hade under de senaste tio åren krävts betydande summor för
att hålla kolonien i gång och i det skick, som dess uppgift betingade. Föreningen
hade därför måst anlita sina under tidernas lopp genom testamenten
och gåvor samlade penningefonder och dessutom upptaga lån å tillhopa
omkring 200,000 kronor mot inteckning i koloniens fastighet. Möjligheterna
för föreningen att uppbringa de medel, som för driften och underhållet erfordrades
utöver statsbidragen och elevavgifterna, vore härmed uttömda och
det läge sålunda i statsmakternas händer att antingen genom särskilda årsanslag
sätta föreningen i stånd att fortfarande uppehålla koloniens verksamhet
eller genom nekande av sådana anslag tvinga föreningen att nedlägga
verksamheten.

På grund av kungörelsen den 8 maj 1925 om statsbidrag till vissa kostnader
enligt lagen om samhällets barnavård m. m., som trädde i kraft med
den 1 januari 1926, komme de nu utgående elevavgifterna att nedsättas så
att desamma tillika med statsbidraget utgjorde, i stället för nu 1,225 kronor,
1,200 kronor, innebärande redan detta en minskad inkomst för föreningen.
Härtill komme att måhända på grund av den nya barnavårdslagen kommuner
och landsting icke i samma mån som hittills ämnade anlita åkerbrukskolonien
Hall, utan i stället sända de mera lättskötta till sina egna skyddshem,
vilket måste medföra, att kolonien än mindre än för tillfället kunde
fullt utnyttjas men dock måste hålla i det närmaste lika stor tjänstemannapersonal
med samma avlöningar.

Visserligen hade föreningen genom avtal med staten i anledning av den
nya lagen åtagit sig att till fostran å kolonien mottaga intill 50 elever av
högre ålder mot ett statsbidrag, som skulle under särskilda betingelser utgå
även för den del av nämnda antal för vilket platser funnes beredda men
icke toges i anspråk. Tillika hade av riksdagen anvisats byggnadsanslag för

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

de logementsbyggnader m. m. som erfordrades för det nya ändamålet. Men
ehuru härigenom och i betraktande av nämnda elevers högre ålder och därav
följande större arbetsförmåga föreningen trodde sig kunna utan ytterligare
bidrag fullgöra sitt åtagande i fråga om den nya avdelningen av kolonien,
syntes dock icke denna avdelning kunna påräknas giva något överskott
till understöd åt den befintliga för yngre elever använda delen. Skulle
denna del av nödtvång nedläggas, ville föreningen av tjänstepersonalen bibehålla
så många, som krävdes för ledningen av den nya avdelningen. Det
vore således icke föreningens mening att undandraga sig fullgörandet av
eller uppsäga det avtal, som av Kungl. Maj:t träffats med föreningen och
av 1925 års riksdag godkänts.

Till förklaring av det ekonomiska läge vari föreningen råkat anför föreningen
ytterligare:

Enligt upplysningar från statens uppfostringsanstalt å Bona droge eleverna
därstädes en kostnad av omkring 2,300 kronor årligen för en var och
motsvarande kostnad per elev vid Stockholms stads uppfostringsanstalt å
Skrubba stege till omkring 2,900 kronor. Jämfördes härmed summan av
statsbidrag och elevavgifter för eleverna å Hall, 1,225 kronor — tidigare
än mindre — kunde lätteligen inses, att år efter år måst vid sistnämnda
anstalt uppkomma ett underskott, vars fyllande småningom förtärt föreningens
disponibla tillgångar. Genom undanskjutande av reparationer och behövliga
förbättringar hade driften under de egentliga krigs- och krisåren med tillhjälp
av de förut omförmälta statsanslagen tillhopa 46,500 kronor kunnat
nöjaktigt upprätthållas. Med uppoffring av egna penningtillgångar hade
föreningen därefter satt koloniens hus och anordningar i fullgott stånd, anlagt
eldsläckningsledningar och nya sanitetsinrättningar m. m., allt i hopp
att Kungl. Maj:t och riksdagen skulle i kännedom om vikten och nödvändigheten
för det allmänna av koloniens verksamhet lämna föreningen det för
denna verksamhets fortsättning nödvändiga statsbidraget.

Om statsmakterna fortfarande funne sig böra lämna föreningen utan understöd,
funne föreningen sig nödgad att gå i författning om anstaltens försäljning
med undantag för den mindre del som erfordrades för driften av
den nya avdelningen för äldre elever. Föreningen kunde härvid icke dölja
för sig, att ett nedläggande av den dåvarande verksamheten vid Hall skulle
innebära ett svårt avbräck för barnavårdssaken i vårt land.

Föreningen framhåller härefter, att enligt gjorda beräkningar egendomen Hall
med inventarier vore värd minst 700,000 kronor. Om staten önskade inköpa
densamma i ändamål att fortfarande använda den såsom åkerbrukskoloni för
vanvårdad ungdom, ansåge sig föreningen dock för att säkerställa detta i
föreningens stadgar i främsta rummet upptagna ändamål kunna nedsätta
köpeskillingen till 500,000 kronor.

Efter avdrag av föreningens skulder å 200,000 kronor skulle föreningen då
äga ett återstående kapital av 300,000 kronor att användas för föreningens
dittills icke fullföljda uppgift att verka för frigivna fångar.

På grund av det sålunda anförda har föreningen hemställt, att Kungl.
Maj:t ville av riksdagen utverka dels ett anslag å 50,000 kronor till avbetalning
å föreningens skulder, dels ett förslagsanslag å högst 50,000 kronor
såsom bidrag till upprätthållande av verksamheten vid den föreningen tillhöriga
åkerbrukskolonien Hall under budgetåret 1926—1927. Därest sist -

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

nämnda yrkande icke skulle bifallas, bär föreningen anhållit, att Kungl.
Maj:t ville föreslå 1926 års riksdag att av föreningen inköpa dess lantegendom
Hall med där anlagda åkerbrukskoloni jämte döda och levande inventarier
för en kontant köpesumma av 500,000 kronor och de villkor i övrigt,
varom överenskommelse kunde träffas.

Vid anmälan i statsrådet den 16 oktober 1925 av föreningens ifrågavarande
skrivelse framhöll jag, att det för bedömande av framställningen och de
konsekvenser ett bifall till densamma skulle medföra för statsverket torde
vara erforderligt att anordna en undersökning angående föreningens ekonomiska
ställning samt åkerbrukskolonien och lantegendomen Halls tillstånd,
skötsel och värde. Ifrågavarande undersökning syntes mig böra utföras av
tillkallade sakkunniga, vilka torde böra utväljas så, att de representerade
insikter och erfarenhet i uppfostringsfrågor, i jordbruksdrift och i räkenskapsföring.

En av mig i anslutning härtill gjord hemställan om bemyndigande att
tillkalla tre sakkunniga för angivna ändamål vann Kungl. Majits bifall.

På grund av detta bemyndigande tillkallade jag sistnämnda dag direktören
för statens uppfostringsanstalt å Bona, filosofie kandidaten K. Blomquist,
godsägaren, kaptenen H. Lindhé å Hagby och t. f. förste revisorn
hos riksräkenskapsverket IT. Brunskog att såsom sakkunniga biträda med
verkställande av omförmälda undersökning.

Såsom förut nämnts hava de sakkunniga den 9 december 1925 slutfört
sitt uppdrag med avgivande av yttrande jämte förslag i ämnet.

I sitt yttrande hava de sakkunniga efter redogörelse för av föreningen gjorda
framställningar om statsunderstöd och statsinköp av åkerbrukskolonien
Hall samt förenämnda mellan staten och föreningen den 12 juni 1925 ingångna
överenskommelse framhållit bland annat, att de vid granskning av

1924 års räkenskaper funnit, att vid utgången av nämnda år föreningens
samtliga kapitaltillgångar och således även donationerna med undantag av
en i sparbank innestående fond — direktör F. Fants minnesfond å kronor
2,843: 19 — vore nedlagda i egendomen Hall med därtill hörande kolonibyggnader,
inventarier och förråd m. m.

För vinnande av eu sådan översikt av såväl föreningens som åkerbrukskoloniens
ekonomiska ställning, att därav kunde fullständigt framgå de skulder
och övriga betalningsförbindelser, för vilka föreningen hade att svara,
hava de sakkunniga låtit uppgöra preliminära bokslut per den 31 oktober

1925 för såväl föreningen som för åkerbrukskolonien.

Av de vid dessa bokslut framkomna siffror samt av vad de sakkunniga
i anslutning till en del av dessa siffror anfört framgår, att föreningens ekonomiska
ställning, vilken enligt de sakkunniga i stort sett kunde anses sammanfalla
med koloniens, den 31 oktober 1925 tedde sig på sätt framgår av
följande tablå:

Tillkallande
av sakkunniga.

Sakkunnigas

yttrande.

Undersökning
av
föreningens
och åkerbrukskoloniens

ekonomiska
ställning•

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Tillgångar.

Egendomen Halls fastig -

Kronor.

Åkerbrukskoloniens bygg -

307,721: 38
416,207: 78

nader

Kassabehållningar och

fordringar....................... 13,465:11

Södertälje sparbank ......... 2,843:19

Inventarier och förråd...... 209,401:78

Hågakolonien (den nya avdelningen)
..................... 7,853:68

Icke inbetalda förfallna
felevavgifter..................... 11,689: 44

Summa kr. 969,182: 36

Skulder.

Kronor.

Löpande räkning med
aktiebolaget Mälareban ken

i Södertälje............ 60,304: 45

Leverantörer och entreprenörer
m. fl. enligt räkningar
.............................. 66,610:30

Leverantörer och entreprenörer
enligt växelaccep ter.

................................. 70,863: 50

Ränte- och kapitalförsäk ringsanstalten

.............. 100,000: —

Stockholms läns sparbank 31,500: —
Direktör F. Fants minnesfond.
........................ 2,843:19''

Kosa Nachmansons stipendiefond
........................... 15,000: —

Donationsfonden för uppmuntran
av elever vid

Hall................................ 5,282:88-

Upplupna ej förfallna räntor
å sistnämnda två
donationer .................... 945: 51

Upplupna ej betalda räntor
för lånen i Ränteocli
kapitalförsäkringsanstalten
och Stockholms
läns sparbank för tiden

V7—31/io 1925................. 2,297:59

Förskotterade elevavgifter 25,513:55
Kapitalbehållning.............. 588,021:41

Summa kr. 969,182: 36

Av de i denna tablå under skulder upptagna beloppen utgjorde enligt
vad som framgår av de sakkunnigas yttrande samtliga beloppen verkliga
skulder med undantag av dels posten direktör F. Fants minnesfond å
kronor 2,843:19, för vilken post täckning fanns under tillgångar i tillgodohavande
hos Södertälje sparbank med samma belopp, dels posten förskotterade
elevavgifter å kronor 25,513: 55, avsedd att förbrukas under de återstående
två månaderna av år 1925 samt dels naturligen den redovisade kapitalbehållningen
å kronor 588,021: 41. De verkliga skulderna uppgingo alltså
den 31 oktober 1925 till kronor 352,804:21. Vid beräkning av skulderna
har enligt de sakkunniga hänsyn icke tagits till vad föreningen dittillserhållit
i låneunderstöd från staten jämlikt avtalet den 12 juni 1925.

Beträffande inkomsterna och utgifterna framhålla de sakkunniga, att enligt
räkenskaperna för år 1924 utgifterna för nämnda år överskjutit inkomsterna
med 49,837 kronor 94 öre; och enligt en av direktören för anstalten på begäran
verkställd överslagsberäkning i dylikt hänseende för tiden 1 januari—31
oktober 1925 skulle utgifterna hava överstigit inkomsterna med icke mindre

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

än 138,664 kronor 3 öre. Beträffande sistnämnda belopp bär emellertid från
de sakkunnigas sida påpekats, att i detsamma inginge även större engångsutgifter,
såsom kostnader för värme- och WC-anläggningar m. m., med ett
sammanlagt belopp av 88,016 kronor 7 öre. Den verkliga förlusten under
ifrågavarande tid kunde därför anses hava utgjort 50,647 kronor 96 öre.

På grund av den kännedom om Oscar-Josepliina-föreningens och dess
uppfostringsanstalts ekonomiska läge som de sakkunniga vunnit genom de
av dem sålunda verkställda undersökningarna förklara de sig dela den av
föreningen i förenämnda skrivelse den 31 augusti 1925 uttalade farhågan
för att föreningen kunde bliva nödsakad att nedlägga den av densamma
bedrivna verksamheten vid Hall i dess nuvarande omfattning. Det kunde
ock enligt de sakkunnigas uppfattning starkt ifrågasättas, huruvida föreningen
mäktade uppehålla driften av den nja avdelningen för äldre
elever, såsom i njssberörda skrivelse likväl antyddes såsom möjligt. På
grund av det obestridliga värde, som åkerbrukskolonien Hall måste anses
äga för skyddsuppfostringsverksamheten, uttala de sakkunniga den uppfattningen,
att ett nedläggande av verksamheten därstädes skulle innebära ett
svårt avbräck för barnavårdssaken i vårt land. Härjämte hava de sakkunniga
framhållit det erkännansvärda uti Oscar-Josephina-föreningens strävan
att utbygga och modernisera anstalten efter tidens krav, oaktat föreningen
härvid måst tillsätta de under årens lopp genom donationer m. m. erhållna
betydande kapitaltillgångarna.

Med hänsyn till sålunda anförda omständigheter anse de sakkunniga vara
ofrånkomligt, att staten träder emellan för att hjälpa föreningen ur dess
nuvarande ekonomiska obestånd.

Beträffande utvägarna för ernående av detta syfte hava de sakkunniga till
en början erinrat om att Oscar-Josephina-föreningen uppenbarligen tänkt sig
försäljningen av Hall såsom en sista utväg. De sakkunniga hade emellertid,
efter det de påbörjat den åt dem anförtrodda utredningen och sedan värdering
av lantegendomen Hall redan verkställts, blivit underrättade om att medel till
statsinköp av Hall av statsfinansiella skäl icke ansåges böra ifrågasättas.
Med anledning härav hade de sakkunniga i huvudsak ägnat sig åt att undersöka
i vilken utsträckning staten skulle på annat sätt behöva träda emellan för
säkerställande av uppfostringsarbetet å Hall dels i enlighet med koloniens
dittillsvarande uppgift såsom centralt skyddshem och dels i enlighet med
de förpliktelser, som föreningen påtagit sig genom förenämnda avtal med
staten av den 12 juni 1925.

Härvid hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen att staten bör
dels lämna föreningen ett statslån till lättande av dess skuldbörda och avvecklande
av dess förbindelser, dels ock bevilja föreningen årligt statsunderstöd
för undvikande av en eljest oundgängligen fortgående skuldsättning.

Yad först angår frågan om låneunderstöd erinra de sakkunniga därom
att enligt den av dem verkställda utredningen föreningens verkliga skulder

Åtgärder för
avhjälpande
av det
ekonomiska
obeståndet.

Statslån

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

den 31 oktober 1925 — oavsett vad som dittills erhållits i låneunderstöd av
staten enligt avtalet den 12 juni 1925 — uppgått till 352,804 kronor 21 öre.
Då fråga vore om storleken av ett statligt understöd hava emellertid de
sakkunniga ansett, att den verkliga skuldsumman vid angivna tidpunkt finge
något annorlunda bedömas. I dylikt fall borde nyssnämnda belopp å 352,804
kronor 21 öre reduceras med de belopp, till vilka Rosa Nachmansons stipendiefond
och donationsfonden för uppmuntran av elever vid Hall vid
samma tidpunkt sammanlagt uppgått eller till (15,000 + 5,282: 88) 20,282 kronor
88 öre. Den verkliga skuldsumman den 31 oktober 1925 skulle följaktligen
anses utgöra 332,521 kronor 33 öre. Till stöd för denna uppfattning
hava de sakkunniga framhållit att ett eventuellt av staten såsom låneunderstöd
lämnat belopp borde avse att dels avlyfta föreningens tyngande skuldbörda
och dels motverka de ogynnsamma ekonomiska följder en i stor
utsträckning anlitad varukredit måst medföra. Men att staten även skulle
återställa kapitaltillgångarna för i Hall nedlagda fonder måste anses uteslutet.
Dessa kapitaltillgångar finge om möjligt återställas genom disposition av
kommande års eventuella överskott.

Emellertid hålla de sakkunniga före, att det erforderliga lånet dock
måste beräknas till 350,000 kronor eller sålunda till ett belopp, som med
17,478 kronor 67 öre överskjuter föreningens i nu förevarande sammanhang
beräknade verkliga skuldsumma den 31 sistlidna oktober. Ett lånebelopp
av 350,000 kronor anse nämligen de sakkunniga nödvändigt för erhållande
av en reserv till täckande av en del av den förlust, som otvivelaktigt torde
komma att uppstå å verksamheten under tiden 1 november 1925—30 juni
1926. Med ledning av senast tillgängliga uppgifter beträffande koloniens
inkomster och utgifter och under förutsättning av minskade kostnader för
reparationsarbeten torde bristen under sistberörda tid enligt de sakkunniga
komma att uppgå till omkring 30,000 kronor. Den brist utöver 17,478 kronor
67 öre, som sålunda torde komma att uppstå, anse de sakkunniga böra
täckas genom timmerförsäljning från egendomen Halls skog.

Yid beviljande av det sålunda ifrågasatta statslånet å 350,000 kronor
hava de sakkunniga tänkt sig att i fråga om säkerhet, räntefot, tid och övriga
villkor skulle i tillämpliga delar följas de grunder, som fastställts beträffande
det tidigare i avtalet den 12 juni 1925 omförmälda statslånet å 200,000 kronor.
Härvid är dock att märka, att de sakkunniga avsett att det nya lånet skulle
med hela beloppet ställas till föreningens disposition efter ingången av budgetåret
1926—1927.

I avseende å den säkerhet för ett sålunda lämnat ytterligare låneunderstöd,
som kunde erhållas i egendomen Hall, hänvisa sakkunniga till av dem
lämnad utredning rörande de inteckningar, som nu besvära Hall m. m.

Av denna utredning framgår, att penninginteckningar om tillhopa 375,000
kronor enligt gravationsbevis av den 29 augusti 1925 belasta samtliga eller
vissa av hemmanen Hall nr 1—3, vart och ett om ett mantal, samt hemmanen
Håga nr 1 och Hagelby nr 1, vartdera om ett mantal, vilka fem
hemman tillhopa utgöra egendomen Hall. Två inteckningar om tillhopa -

27

Kunrjl, Maj:ts proposition nr 124.

125.000 kronor kava lämnats såsom säkerhet för det lån å nämnda belopp,
som av staten jämlikt mom. 2 b) i överenskommelsen den 12 juni 1925 tilldelats
föreningen för uppförande av nybyggnader för 25 vanartade över 15
år. Övriga inteckningar innekavas av Känte- och kapitalförsäkringsanstalten
ock Stockholms läns sparbank till säkerhet för beviljade lån samt av Aktiebolaget
Mälarebankens avdelningskontor i Södertälje till säkerhet för löpande
räkning. Statens nyssnämnda inteckningar om tillhopa 125,000 kronor
ligga med förmånsrätt efter inteckningar om tillhopa 200,000 kronor.

Enligt samma utredning är i 1923 års vederbörande taxeringslängder
själva egendomen Hall taxerad till 305,600 kronor, däri skogsvärde ingår
med 96,400 kronor, och byggnaderna för eleverna upptagna till 248,000 kronor.

I förevarande sammanhang framhålles emellertid, att enligt ett av den i
jord- och skogsbruksdrift förfarne sakkunnige, godsägaren Lindhé med biträde
av jordbrukskonsulenten i Södermanlands län A. Norrgård avgivet
och yttrandet bifogat utlåtande värdet av egendomen Hall med för jordbruket
nödvändiga hus och yttre inventarier med fråndragande av beräknat
liusbekovsvirke kunde uppskattas till 524,708 kronor 75 öre. Till detta belopp
borde läggas dels det värde å 416,207 kronor 78 öre, varmed koloniens
byggnader utbalanserats i 1924 års räkenskaper och vilket de sakkunniga
av närmare angivna skäl icke anse för högt, dels ock det av de sakkunniga
godtagna värdet av 60,943 kronor 46 öre för koloniens inventarier
enligt nyssnämnda räkenskaper. De sakkunniga hava då beträffande lantegendomen
och åkerbrukskolonien Hall kommit till ett sammanlagt värde
av 1,000,859 kronor 99 öre.

Då den av Oscar-Josephina-föreningen bedrivna verksamheten i icke ringa
mån vore avsedd att bota skador, vilka i många fall varit en följd av föräldrars
rusdrycksmissbruk, finna de sakkunniga för sin del lämpligt, om det
föreslagna ytterligare låneunderstödet å 350,000 kronor finge utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel, å vilken fond enligt de sakkunniga lämnad
upplysning tillgång härtill funnes. Om detta förslag godtoges, kunde det
ock ifrågasättas, huruvida icke det enligt 1925 års riksdagsbeslut föreningen
beviljade låneunderstödet, som utgått av tillfälliga lånemedel, i stället borde
tagas i anspråk av fonden av rusdrycksmedel. Till stöd härför bringa de
sakkunniga i erinran att, då Kungl. Maj:t till 1921 års riksdag bebådade
proposition om statsinköp av Hall, medel härtill föreslagits böra preliminärt
beräknas utgå av förenämnda fond.

Yad härefter angår frågan om årligt statsunderstöd hava de sakkunniga
såsom redan förut antytts funnit ett dylikt understöd vara nödigt för att
täcka de i förhållande till inkomsterna eljest oundgängliga merutgifterna
och undvika ytterligare skuldsättning. De inkomster, som efter ikraftträdande
med 1926 års ingång av lagen om samhällets barnavård och på grund
av förut omförmälda avtal den 12 juni 1925 komma att stå till åkerbrukskolonien
Halls förfogande, kunna nämligen enligt de sakkunniga även med
iakttagande av den största sparsamhet och försiktighet icke förslå till täckande
av koloniens årliga driftkostnader.

Ärligt statsunderstöd.

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 124.

I detta sammanhang erinra de sakkunniga därom att Oscar-Josephinaföreningen
i sin skrivelse den 31 augusti 1925 påvisat, att till följd av bestämmelserna
i kungörelsen den 8 maj 1925 om statsbidrag till vissa kostnader
enligt lagen om samhällets barnavård m. m. de för närvarande utgående
elevavgifterna komme att nedsättas, så att desamma tillika med statsbidraget
skulle utgöra 1,200 kronor i stället för 1/225 kronor för år och elev.
Vidare både föreningen i samma skrivelse uttalat farhågor för att eu följd av
den nya barnavårdslagens tillämpning kunde bliva, att åkerbrukskolonien Hall
icke komme att i samma utsträckning som förut anlitas av kommuner och
landsting, utan att de mera lättskötta vanartade komme att bliva överlämnade
till de av landstingen och städer, som ej deltaga i landsting, anordnade skyddshemmen.
Detta kunde enligt föreningens åsikt medföra, att kolonien än
mindre än nu kunde fullt utnyttjas men dock måste hålla i det närmaste
lika stor tjänstepersonal med samma avlöning som för närvarande.

I anledning härav framhålla de sakkunniga följande:

Avtalet den 12 juni 1925 syntes innebära, att de å åkerbrukskolonien
Hall disponibla platserna i första hand skulle stå till förfogande för tilllämpning
av bestämmelserna i §§ 2, 3 och 4 i kungörelsen den 8 maj 1925
med vissa föreskrifter i anledning av lagen om samhällets barnavård. Bedömandet
huruvida vanartad, vare sig över eller under femton år, borde
intagas i sådant skyddshem eller sådana avdelningar av skyddshem, som
omförmäldes i 43 § 2 och 3 mom. av lagen om samhällets barnavård, tillkomme
i första hand barnavårdsnämnd som enligt § 35 av berörda lag
hade att draga försorg om att för skyddsuppfostran omhändertaget vanartat
barn bleve intaget i skyddshem. Endast för den händelse att i avseende å
från barnavårdsnämnd till styrelse för skyddshem, som omförmäldes i 43 §•
2 eller 3 mom. i lagen om samhällets barnavård, inkommen ansökan om
barns intagning i skyddshem av berörda art yppades olika meningar därom
huruvida ansökningen borde bifallas skulle enligt § 5 av sist åberopade
kungörelse innan ärendet avgjordes skyddsliemsinspektörens yttrande inhämtas.
Fördelningen av de för skyddsuppfostran omhändertagna vanartade
kunde alltså innan någon praxis hunnit utbildas komma att äga rum efter
rätt så skiftande bedömningsgrunder. Dock torde man väl kunna förvänta
att genom skyddshemsinspektörens vägledande verksamhet och den
överblick han erhölle fördelningen av skyddshemseleverna komme att äga
rum på sådant sätt att de å Hall disponibla platserna bleve utnyttjade på
det sätt och i den utsträckning som varit avsedda.

Med hänsyn till det sålunda anförda anse emellertid de sakkunniga fogkunna
finnas för den i Oscar-Josephina-föreningens skrivelse uttalade farhågan
att kolonien Halls beläggning kunde komma att minskas eller åtminstone
bliva ojämn. Föreningen hade också med allt skäl under de förberedande
underhandlingar som ägt rum före berörda avtals preliminära
godkännande framhållit behovet av garantier för de förluster för kolonien,
som genom obelagda platser kunde uppkomma. Den av föreningen betingade
och genom avtalet den 12 juni 1925 tillerkända ersättningen med respektive
700 kronor och 500 kronor för år riiknat för varje ej belagd plats avsåge
emellertid endast de intill 25, respektive 50 skyddshemselevplatser för vanartade
gossar över 15 år, som föreningen åtagit sig att mottaga i för ifrågavarande
elevkategori avsedd särskild avdelning.

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Enligt de sakkunnigas uppfattning borde dock föreningen fortfarande få
anses vara oförhindrad att å sitt skyddshem åkerbrukskolonien Hall från
barnavårdsnämnd mottaga även sådana vanartade gossar under 15 år, som
omförmäldes i 1 mom. av 43 § i barnavårdslagen, d. v. s. sådana som
icke på grund av sin ålder eller vanartens beskaffenhet ansåges böra överlämnas
till särskilda av staten eller annan upprättade skyddshem eller avdelningar
i skyddshem, givetvis dock under den förutsättning att de å Hall
disponibla platserna icke behövde tagas i anspråk enligt avtalet den 12 juni
1925. För Halls ekonomi vore det nämligen av den allra största betydelse
att dess platsutrymme bleve i möjligaste mån belagt.

De sakkunniga förklara att de ansett sig böra beröra frågan om platsutr}
mmets utnyttjande vid åkerbrukskolonien Hall innan de överginge till
eu beräkning av inkomster och utgifter för åkerbrukskolonien för tiden 1
juli 1926 oO juni 192*. Verkställandet av en dylik beräkning i den mån
en sådan läte sig göra hade befunnits nödig för att kunna närmare bedöma
behovet av ytterligare bidrag av statsmedel till driftkostnaderna vid
Hall.

Under hänvisning till en yttrandet bifogad uppgift angående elevantalet
för månad å Hall under tiden 1 december 1924—30 november 1925, enligt
Tliten uppgift antalet växlat mellan lägst 111 och högst 183 och för november
1925 utgjort 175, hava de sakkunniga funnit antagligt, att under perioden
1 juli 1926 30 juni 1927 ett medeltal elever av 200 kunde påräknas. Därvid
har dock betonats att på grund av förut angivna förhållanden beträffande
dispositionen av platsutrymmet några mera säkra beräkningsgrunder icke
iunde följas.

L nder sålunda angiven förutsättning beträffande elevfrekvensen under
tiden 1 juli 1926—30 juni 1927 hava de sakkunniga uppgjort följande förslag
till inkomst- och utgiftsstat för samma tid för skyddshemmet åkerbrukskolonien
Hall, vilket förslag även vore avsett att tills vidare tjäna såsom normalstat
för kolonien.

Inkomster: Kronor.

Statsbidrag enligt kungörelsen den 8 maj 1925 om statsbidrag
till vissa kostnader enligt lagen om samhällets barnavård m. m.,

§ 2, ä 200 kronor för envar av 200 elever ................................’ 40 000-_

Skyddshemsavgifter enligt § 7 av berörda kungörelse ä 1,000 kronor
för elev .................................................................................. 200 000-_

Statsbidrag enligt mom. 3 av avtalet den 12 juni 1925 mellan
Kungl. Maj:t och kronan samt Oscar-Josephina-föreningen i
form av hyra för de platser vid åkerbrukskolonien Hall, vilka
enligt mom. 1 b) av nämnda avtal där upplåtas i särskild avdelning
för sådana vanartade över 15 år som avses i 43 § 2 mom.

av lagen om samhällets barnavård.............................................. 8 750:_

Statsbidrag att utgå såsom hyra för de platser å åkerbrukskoloni011
Hall, vilka enligt förberörda avtal mom. 1 a) skola upplåtas
i koloniens nuvarande byggnader dels för vanartade gossar
under 15 år, som på grund av vanartens beskaffenhet
böra intagas i skyddshem eller skyddshemsavdelning som avses
i 43 § 2 mom. i lagen om samhällets barnavård dels ock

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

för sådana vanartade, som på grund av kroppslig sjukdom
eller psykisk undermålighet böra omhändertagas för skydds uppfostran

enligt 43 § 3 mom. samma lag................................

Statsbidrag till avlöningar åt vissa befattningshavare vid åkerbrukskolonien
................................................................................

Inkomst av hyror för åt befattningshavare upplåtna bostäder,

förslagsvis.........................................................................................

Inkomst av till befattningshavare försåld elektrisk energi, förslagsvis
...........................................................................................

Disponibel vinst å jord- och skogsbruket vid Hall, förslagsvis . .

Kronor

Utgifter:

Byggnader:

"Underhåll av koloniens byggnader, förslagsvis ...........................

Till anordningar för vård åt psykiskt undermåliga elever m. m.
Underhåll av åt befattningshavare upplåtna bostäder, förslagsvis

Mathållning:

jämte tillökning i utgiften för kost åt sjuka elever och konvalescenter,
förslagsvis

200 X 365 x 80 ......................................................... 58,400: —

tillökning................................................................... 3,600: —

Beklädnad och sängkläder:

förslagsvis................................................................ .......................

Inventarier och deras underhåll:

förslagsvis.........................................................................................

Eldning och belysning:

förslagsvis..........................................................................................

Benhållning och tvätt:

Inköp av renhållnings- och tvättmateriel, renhållningskörslor
m. m., förslagsvis .........*..............................................................

Undervisning:

Böcker och undervisningsmateriel, förslagsvis ...........................

Hälso- och sjukvård:

Sjukattiralj, medikamenter och förbandsartiklar m. m., sjukhusavgifter,
tandvård, läkares resor m. m., förslagsvis ...............

Utrustning och resekostnader för från kolonien avgående elever samt
kostnader för elever, som placerats utanför kolonien utan att därför
slutligt utskrivas:

förslagsvis..........................................................................................

Expenser och diverse:

Kolonistyrelsens rese- och förvaltningskostnad, utgifter för
revision och dylikt, ersättning till koloniens jordbruk för
körslor, avvikna elevers efterspanande och återförande,
skrivmateriel, porton, telefon, frakter, tidningsprenumeration,
annonser m. m. samt diverse utgifter, som ej kunna hänföras
till förestående titlar, förslagsvis .............................................

Kronor.

24,500: —

41,160: —

7,000: —

1,000: —
15.000: —

337,410: —

10,000: —
7,000: —
2,000: —

62,000: —
30,000: —

6,000: —
25,000: —

7,000: —
4,000: —

5,000: —

12,000: —

12,485: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

31

Avlöningskostnader:

att utgå av koloniens medel, förslagsvis..................... 67,000: —

att bestridas av staten, högst....................................... 41,160:_

Lönetillägg och dyrtidstillägg, förslagsvis
Häntor:

Kronor.

108,160: —

22,000: —

5 % å av staten lämnade lån, tillhopa (125,000 + 350,000) 475,000

kronor ........................................................................................ 23,750: —

b % å 15,000 kronor, »Fru Kosa Nachmansons stipendiefond» 750: —

5 % å 5,300 kronor, »donationsfonden till uppmuntran åt elever» 265: —

Kronor 337,410: —

Av här intagna förslag till stat framgår, att de sakkunniga ifrågasatt, att
det särskilda årliga statsunderstödet bör utgå i form av dels hyresbidrag
och dels bidrag till avlöningar åt vissa befattningshavare vid anstalten.

Vad angår hyresbidraget torde jag först här få erinra om att enligt Hyresbidragmom.
3 i förenämnda överenskommelse av den 12 juni 1925 staten för de i
mom. 2 av samma överenskommelse omförmälda byggnaderna — d. v. s. de
byggnader, som av föreningen skola uppföras för omhändertagande av intill
50 särskilt kvalificerade vanartade barn över 15 år — har att erlägga årlig
h} ra. Denna hyra skall då nybyggnader för 25 elever tagits i bruk uppgå
till 8.750 kronor och sedan nybyggnader för ytterligare 25 elever tagits i bruk
till 14,000 kronor. Hyran skall erläggas halvårsvis i förskott.

Ifrågavarande hyra är fixerad till ett belopp, som motsvarar sju procent
a det föreningen jämlikt mom. 2 b) i avtalet för nybyggnadernas successiva
utförande tillförsäkrade statslånet å 200,000 kronor, fördelat i två poster å

125.000 kronor och 75,000 kronor.

Däremot har föreningen icke vare sig på grund av avtalet eller av annan
grund rätt till hyreser sätt ning för de elevplatser, som enligt mom. 1 a) i
nyssnämnda avtal skola i åkerbrukskolonien Halls nuvarande byggnader till
det antal dessa medgiva beredas för dels vanartade gossar under 15 år,
vilka på grund av vanartens beskaffenhet anses böra intagas i skyddshem
eller skyddshemsavdelning som avses i 43 § 2 mom. i lagen om samhällets
barnavård, dels ock sadana vanartade, som på grund av kroppslig sjukdom
eller psykisk undermålighet anses böra intagas i skyddshem eller skyddshemsavdelning
varom förmäles i 43 § 3 mom. samma lag.

De sakkunniga hava nu förordat, att statsbidrag i form av årlig hyra jämväl
bör erlaggas för de lokaler inom de nuvarande anstaltsbyggnaderna, som
tagas i anspråk för nyss angivna elevplatser. Denna hyra synes de sakkunniga
böra utgå efter enahanda grunder, som fastställts i fråga om hyran
för ovan omförmälda nybyggnader. Hyresbeloppet föreslås i enlighet härmed
böra med utbetalning halvårsvis i förskott utgå med 24,500 kronor för
år, vilket belopp motsvarar 7 procent å det ifrågasatta nya statslånet å

350.000 kronor. På sätt sker med den enligt förenämnda avtal utgående
hyran synes det nu föreslagna hyresbeloppet böra bestridas från förslagsanslaget
till skyddsuppfostran.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Avlönings bidrag.

Beträffande härefter förslaget om statsbidrag till avlöningar åt vissa befattningshavare
vid anstalten hava de sakkunniga först ansett sig böra lämna
en detaljerad redogörelse för de år 1925 gällande bestämmelserna rörande
avlöningar och i samband därmed utgående förmaner till befattningshavare
vid Hall. Av denna redogörelse torde här endast huvuddragen behöva åter -

givas.

Enligt Oscar-Josephina-föreningens styrelses protokoll den 9 januari 1924
hade nämnda styrelse bestämt att avlöningen till de mera fast anställda befattningshavarna
utom skollärarna skulle utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de för ordinarie tjänstemän vid statens civila verk gällande bestämmelserna
enligt följande lönegrader i den i avlöningsreglementet den 22 juni
1921 intagna löneplanen (lydelse före den 1 juli 1925) nämligen:

lönegrad

direktör.................................... B 16

pastor....................................... » 11

assistent.................................... » 10

inspektor ................................. » 9

överförman .............................. » 8

lönegrad

maskinist,ladufogde,trädgårds -

mästare, rättare .................. B 2

förman....................................... 8 1

bokhållare................................. C 3

sjuksyster................................ » 3

Å grundlönerna skulle beräknas dyrtidstillägg enligt för statens nyreglerade
verk gällande bestämmelser.

För anvisade bostäder jämte i förekommande fall härmed förenade förmåner
skulle befattningshavare erlägga avgift enligt vad av direktören
bestämdes.

Beträffande uppflyttning i löneklass skulle följas de bestämmelser, som
gällde enligt förenämnda avlöningsreglemente med iakttagande, att för tjänst -göring i likvärdig befattning utom Hall kunde tillgodoräknas högst en löne Därest

i något fall avlöningen enligt den nya staten skulle understiga vad
tjänsteman för det dåvarande åtnjöte, skulle han tillsvidare åtnjuta lönefyllnad

i likhet därmed. .

I fråga om lärarne borde följas vad i allmänhet funnes bestämt for lärare

i folkskolans tjänst.

Naturaförmåner, utöver vad med bostadslägenheterna förenats och tor
vilka avgift erlades, skulle icke tillkomma dessa befattningshavare.

Beträffande vid Hall anställda löntagare, som icke inginge i ovannamnda
löneplan, skulle avlöning utgå och uppsägningstid åtnjutas enligt överenskommelse.
i .

I enlighet härmed hade avlöningar beräknade efter C-ort och inklusive

omkring tjugu procents dyrtidstillägg utgått till bland andra.

Årslön

Dyrtids tillägg -

Direktören ........................

Pastorn och förste läraren

Assistenten .....................

1 lärare jämte fri bostad...

1 d:o jämte d:o.................

1 överförman ..................

med kr.

Tillhopa kr.

8,100

4,932

4,608

3,450

4,000

3,750

28,840

1,620

986

1,162

1,204

894

5,866

20

Särskilt

arvode

Summa

1,700

600

600

600

20; 3,500

Såsom hyra för upplåtna bostäder hade ovanstående befattningshavare utom
lärarna betalat ........................................................................... kr.

Återstod kr.

11,420

6,518

6,370

5,254

4,000

4,644

20

38,206

1,782

36,424

20

20

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Samtliga nyssnämnda befattningshavare åtnjöte emellertid tillsvidare fritt
bränsle till bostäderna. Direktören både därjämte fria trädgård sprodukter.
Det till denne utgående arvodet såsom sekreterare hos Oscar-Josephinaföreningen
järnte representationsersättning och städningsbidrag uppginge till
1,700 kronor för år. Pastorn och förste läraren samt en lärare åtnjöte utöver
sina ordinarie avlöningsförmåner vardera 000 kronor om året såsom
avdelningsföreståndare. Direktörsassistenten »såsom ansvarig för överförmanskapet»
erhölle därför 600 kronor om året och en förman för »skötsel
av arresten» 400 kronor om året. Samma belopp jämte 2 grisar erhölle
ladugårdsförmannen för skötsel av svinhuset.

Till samtliga befattningshavare såväl vid kolonien som vid egendomen
ut "inge kontant avlöning inklusive dyrtidstillägg med 134,386 kronor 20 öre.
Sammanlagda influtna hyresbeloppet vore 6,132 kronor.

Åtskilliga befattningshavares avlöningar vore uppdelade på olika konton
för såväl kolonien som jordbruket.

A id övervägande av vilken form som vore den lämpligaste för det årliga
statsbidrag, som måste lämnas utöver de bidrag, vilka utginge dels jämlikt
kungörelsen den 8 maj 1925 om statsbidrag till vissa kostnader enligt lagen
om samhällets barnavård m. in. och dels enligt avtalet den 12 juni 1925,
samt det bidrag som föreslagits utgå såsom hyra för de i nu befintliga
byggnader disponibla elevplatserna hava de sakkunniga funnit, att ett årligt
bidrag till bestridande av avlöningar åt de befattningshavare, på vilka ledningen
av uppjostringsarbetet i huvudsak vilade, skulle vara det lämpligaste.

Till stöd härför har framhållits, att sistnämnda bidragsform av statsmakterna
godkänts i avseende å det ekonomiska stöd, som av statsmedel jämlikt
avtal utginge till svenska diakoniss-sällskapet för den vid sällskapets skyddshem
vid Viebäck i Jönköpings län lämnade vården åt minderåriga kvinnliga
lagöverträdare, om vilka domstol förordnat att de skola insättas i allmän
uppfostringsanstalt. Enligt berörda avtal utginge sålunda av statsmedel
bland annat bidrag till lön och underhåll åt föreståndarinnor och biträden
vid \ iebäck samt till avlöning av lärarinna och av prästerligt biträde därstädes.
A id bestämmande av avlöningsförmånerna för befattningshavare vid
åkerbrukskolonien Hall hade såsom av den lämnade redogörelsen framginge
redan förut hänsyn tagits till avlöningsreglementet för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.
De sakkunniga hade även vid beräknandet av det av dem ifrågasatta
avlöningsbidraget ansett avlöningarna böra utgå efter dylik grund, därvid
emellertid avlöningarna beräknats efter lägsta löneklass i ortsgrupp A
av den lönegrad, som befunnits svara mot befattningarnas art och med tagen
hänsyn jämväl till nu till vederbörande befattningshavare utgående sammanlagda
avlöningsförmåner.

I avseende å antalet av befattningshavare, till vilkas avlöning skulle utgå
bidrag av statsmedel, hade de sakkunniga ansett sig böra beakta den ökning
av uppfostringspersonalen, som erfordrades efter det den nya avdelningen
för äldre elever tagits i bruk, varjämte en för sin uppgift särskilt
utbildad och lämplig lärare och avdelningsföreståndare ansetts behövlig för
vården av de psykiskt undermåliga vilka hänvisades till kolonien.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 102 höft. (Nr 124.) 117 S6 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

I förevarande avseende hava de sakkunniga ytterligare anfört i huvudsak
följande.

På sätt i annat sammanhang komme att utvecklas hade de sakkunniga
i avseende å organisationen av åkerbrukskolonien Hall med de nya
uppgifter den skulle erhålla med 1926 års ingång funnit en ytterligare uppdelning
inom kolonien av eleverna efter deras olika art och uppfostringsbarhet
vara nödig. Därest de barn som komme till Hall skulle där kunna
bliva omhändertagna på det personliga sätt som vart och ett behövde
krävdes, att de olika elevgrupperna ställdes under ledning av personer vilkas
ställning bleve sådan att de både kunde och ville taga det fostrareansvar
som ålåge dem. De sakkunniga hade vid undersökningen av den nuvarande
organisationen å Hall trott sig finna, att en utveckling i nu ifrågavarande
avseende där behövdes. De förmenade ock, att med ett tillbörligt tillgodoseende
av undervisningens krav såväl pastorn, vilken tillika vore förste
lärare, som övriga lärare borde kunna i egenskap av avdelningsföreståndare
mer än hittills skett tagas i anspråk för elevernas personliga vård. För
skötseln av de olika avdelningarna erfordrades ock — jämte deras föreståndare
— uppsyningsman av sådan personlig läggning och de kvalifikationer
i övrigt att de på ett faderligt sätt kunde taga sig an de på skyddshemmet
intagna barnen.

Under åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts hava de sakkunniga
föreslagit, att statens bidrag till avlöningar åt befattningshavare vid åkerbrukskolonien
Hall skulle utgå på det sätt och i den omfattning som framginge
av följande tablå:

Lägsta

Lönegrad. löneklass i

ortsgrupp A.

1 direktör.......................................................................... B 26 7,140: —

1 pastor, tillika förste lärare......................................... B 23 5,880: —

1 lärare och avdelningsföreståndare, tillika gymnastik och

idrottsledare.......................................................... B 18 4,260: —

1 lärare och avdelningsföreståndare för specialavdelningen
för själsligt undermåliga elever..................... B 18 4,260: —

1 lärare och avdelningsföreståndare............................. B 17 3,960: —

2 d:o .ko .............................. B 17 7,920: —

1 uppsyningsman ............................................................ B 10 2,580: —

2 d:o ........................................................... B10 5,160: —

kronor 41,160: —

Avlöningsbidraget, vilket sålunda skulle utgå med ett belopp av högst
41,160 kronor, föreslå de sakkunniga skola bestridas från det ordinarie förslagsanslaget
till skyddsuppfostran; och borde styrelsen för åkerbrukskolonien
Hall åläggas att i koloniens räkenskaper låta lämna sådan redovisning
av avlöningsbidraget, att dess användning kunde kontrolleras.

De sakkunniga hava i detta sammanhang meddelat, att de vid läsningen
av Oscar-Josephina-föreningens styrelseprotokoll iakttagit att frågan om
Hallpersonalens pensionering varit föremål för övervägande. Då befattningshavarna
vid Hall icke hade pensionsavgifter att erlägga men dock efter
särskilda framställningar i flera fall fått pensioner beviljade av riksdagen,

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

hade de sakkunniga i samband med förslaget till det belopp vartill lönebidraget
skulle bestämmas övervägt huruvida mot pensionsavgifterna svarande
belopp borde avdragas. Men då de sakkunniga stannat för att föreslå
lönerna beräknade efter lägsta löneklass inom respektive lönegrader och förutsatt
att lönetillägg i den män sådana av Hallstyrelsen prövades skäliga
finge bestridas av till nämnda styrelses disposition stående andra medel,
hade de icke funnit sig böra ifrågasätta några dylika avdrag. Då riksdagen
hittills efter särskilda framställningar beviljat pensioner till befattningshavare
vid Hall med längre tjänstetid — för närvarande utginge pensioner i tre
dylika fall — hava de sakkunniga ansett att särskilda framställningar i
dylikt syfte vid behov allt fortfarande borde göras. På motsvarande sätt
borde förfaras i fråga om pension eller ålderdomsunderstöd åt änkor efter
förutvarande befattningshavare vid anstalten. Dylika pensioner eller understöd
hade hittills av Oscar-Josephina-föreningens styrelse beviljats att utgå
dels av medel som tidigare stått till föreningens förfogande och dels av
medel tillhörande åkerbrukskolonien.

Förutom beträffande ovannämnda i den föreslagna staten upptagna poster
för statsbidrag till hyra och för dylikt bidrag till avlöningar hava särskilda
motiveringar lämnats i fråga om ett flertal övriga poster. Jag torde icke
här behöva lämna redogörelse för dessa motiveringar, vilka i stort sett synas
mig övertygande, utan tillåter jag mig härutinnan hänvisa till de sakkunnigas
yttrande (sid. 52—55). Detta yttrande jämte övriga handlingar i ärendet
skall givetvis i händelse av proposition tillhandahållas riksdagens vederbörande
utskott. Här tillåter jag mig endast beröra en å utgiftssidan upptagen
post å 7,000 kronor till anordningar för vård åt psykiskt undermåliga
elever m. m.

Enligt den plan beträffande omläggning av elevernas förläggning inom
anstalten i syfte bland annat att åstadkomma en större specialisering efter
elevernas vanartsgrad m. m., vilken av Oscar-Josephina-föreningen år 1924
framlades i samband med då pågående underhandlingar angående avtal med
staten om omhändertagande av särskilt kvalificerade vanartade (se beträffande
denna plan 1925 års statsverksproposition femte huvudtiteln, sid. 121) avsåg
föreningen att tills vidare placera de psykiskt efterblivna i anstaltens s. k.
specialavdelning, vilken då var utrymd. Skulle det visa sig att utrymmet
i denna specialavdelning ej vore tillräckligt funnes det enligt föreningen
möjlighet att för ändamålet ändra den gamla bageri- och tvättbyggnaden
vilken läge ganska avskild för sig inom koloniens område.

De sakkunniga hava nu förklarat, att användandet för de psykiskt efterblivna
av nyssnämnda specialavdelning icke kunde annat än provisoriskt tillfredsställa
de krav, som måste ställas på en avdelning för dylika elever.
Den tid, som stått de sakkunniga till buds för den åt dem anförtrodda utredningen,
hade icke räckt till för utarbetande av närmare förslag i detta
hänseende, men det av7 föreningen antydda projektet att för ändamålet ändra
den gamla bageri- och tvättbyggnaden hade synts de sakkunniga värt en
närmare prövning.

36

Kontroll och
planläggning
av medelsförvaltningen

vid Hall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Därest specialavdelningen icke vidare komme att användas för de psykiskt
efterblivna finna de sakkunniga denna avdelning böra användas till lokal
för nykomlingar bland eleverna. Med denna anordning avse de sakkunniga
även att minska antalet elever i övriga avdelningar och därigenom bidraga
till önskvärd ytterligare gruppindelning av eleverna för ernående av den i
lagen om samhällets barnavård åsyftade individuella personliga vården och
handledningen av desamma.

Med hänsyn till önskvärdheten av att skaffa en lämplig lokal för de
psykiskt efterblivna förklara sig de sakkunniga hava i staten uppfört ovannämnda
belopp å 7,000 kronor. Detta belopp vore emellertid därjämte avsett
att eventuellt lämna bidrag till kostnaderna för underhåll av koloniens
byggnader. Sedan den ovan ifrågasatta särskilda anordningen för de själsligt
undermåliga vidtagits, torde nämligen underhållet av koloniens övriga
byggnader, ehuru de nyligen till stor del genomgått eu grundlig reparation,
dock kräva större kostnader än som kunde täckas av det i förslaget till stat
för ändamålet upptagna beloppet å 10,000 kronor. Det borde nämligen bemärkas
dels att samtliga byggnader vore utsatta för en mycket stark slitning
och dels att det tidigare vid Hall visat sig att underhållsarbeten uppskjutna
på grund av bristande medel varit orsaken till starka ekonomiska
påfrestningar.

Såsom villkor för ytterligare understöd av statsmedel till åkerbrukskolonien
Hall i den form och i den utsträckning som föreslagits anse de sakkunniga
böra stadgas föreskrifter av den art, att nödig kontroll å och klok planläggning
av koloniens medelsförvaltning erhållas.

I detta sammanhang erinra de sakkunniga därom att de under utredningens
gång erhållit anmodan att yttra sig över det av mig i det föregående omnämnda
förslaget till nytt reglemente för åkerbrukskolonien Hall, som OscarJosephina-föreningen
för fastställelse ingivit till Kungl. Maj:t.

Med hänsyn till nu antydda förhållanden ifrågasätta de sakkunniga vissa
ändringar i nämnda förslag till reglemente.

Enligt förslaget till reglemente skulle ledningen av koloniens angelägenheter
utövas av Oscar-Josephina-föreningens styrelse. Denna styrelse skulle
såsom hittills i föreningens stadgar är bestämt bestå av fem personer, av
vilka Konungen skulle utse två och föreningen bland sina ledamöter välja
tre. Dessa senare skulle väljas för en tid av fyra år. Föreningen skulle
därjämte utse för lika lång tid två suppleanter. Med hänsyn till att åkerbrukskolonien
Halls styrelse vid bifall till det framställda förslaget om ytterligare
statsunderstöd skulle komma att i än större utsträckning än hittills hava
att ansvara för förvaltningen av statsmedel synes det de sakkunniga lämpligt,
att den föreslagna sammansättningen av föreningens styrelse ändras
därhän, att av styrelsen ordföranden och två ledamöter utses av Konungen
och två ledamöter genom val av föreningen bland dess medlemmar. Av de
av Konungen utsedda ledamöterna borde årligen avgå en i den ordning, som
första gången medelst lottning mellan dessa ledamöter blivit bestämd. Styrelsen
för föreningen borde åläggas skyldighet att göra anmälan hos Kungl.
Maj:t om uppkommen ledighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124. 37

Ur kontrollsynpunkt samt för att bereda styrelsen tillfälle att å platsen
följa verksamheten, förorda de sakkunniga att i reglementet intages bestämmelse
av innehåll att styrelsen skall utöver i övrigt erforderliga extra
sammantraden å Hall en gång i varje kvartal hålla ordinarie sammanträde
därstädes.

I reglementsföislaget intaget stadgande om utseende inom styrrelsen av
en skattmästare finna de sakkunniga kunna utgå i händelse av bifall till de
sakkunnigas förslag om styrelsens sammansättning samt om i reglementet
intoges föreskrifter i anslutning till det förslag rörande redovisning och uppbörd
m. in., som de sakkunniga ansåge sig böra framlägga. I sistnämnda
hänseende anföra de sakkunniga, att det torde vara nödvändigt, att vid
skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall med dess betydande omfattning funnes
anställd eu av styrelsen tillsatt inför densamma ansvarig redogörare och
uppbördsman, som mottoge samtliga för kolonien avsedda medel, vare sig
dessa dit direkt inflöte eller av honom disponerades efter beslut av styrelsen
i sådana fall då medlen blivit till styrelsen överlämnade. Anstaltens
direktör syntes böra vara kassakontrollant, och det borde åligga honom att
minst en gång i varje månad verkställa kassainventering.

I leglementet anse de sakkunniga ock böra bland styrelsens åligganden
stadgas skyldighet att vaka däröver att till kolonien inflytande statsmedel,
skyddshemsavgifter och övriga inkomster i behörig ordning handhavas, detta
i syfte att styrelsens gemensamma ansvar för förvaltningen skulle komma
till tydligt uttryck.

I lämpligt sammanhang i reglementet finna de sakkunniga även böra föreskrivas,
att vid varje ordinarie sammanträde direktören skall hava att föredraga
a\ redogöraren avgiven kassarapport för nästföregående kvartal och
kassaforslag for påföljande kvartal, kassaförslaget utarbetat efter samråd med
direktören.

Med hänsyn till den ekonomiska förvaltningen anse de sakkunniga, att
reglementet i övrigt borde givas sådan avfattning att utbetalningar av koloniens
medel komme att ske efter styrelsens beslut antingen på grund av
kassaforslag som blivit för löpande kvartal av styrelsen godkända eller på
grund av styrelsens särskilda beslut då det gällde utgifter av annan art än
dem som i kassaförslaget upptagits. Genom den fullständiga överblick av
medelsbehoven, som vederbörande föredragande i styrelsen i nyss angivna
sammanhang borde lämna, skulle anordningar kunna genom styrelsen träffas
för att penningar funnes disponibla för kontant betalning. Komsumtionskredit
och betalning medelst accepter syntes nämligen icke böra förekomma
vid en publik inrättning av Halls art.

I anslutning till den av de sakkunniga föreslagna organisationen av styrelsen
för åkerbrukskolonien Hall anse dessa, att åkerbrukskoloniens räkenskaper
och förvaltning även böra underkastas revision i annan ordning än
Oscar-Josephina-föreningen i reglementsförslaget utgått ifrån. Medan i detta
förslag förutsatts att revision av åkerbrukskoloniens räkenskaper skall såsom
hittills äga rum genom av föreningen valda revisorer anse de sakkunniga,

38

Kungl. Maj-.ts proposition nr 124.

att ifrågavarande revision skall verkställas av två revisorer, utsedda den
ene av Kungl. Maj:t efter förslag av riksräkenskapsverket och den andre av
nämnda förening. Stadgande av nu angivna innebörd synes de sakkunniga
böra intagas i reglementet.

Slutligen framhålla de sakkunniga att reglementet för åkerbrukskolonien
Hall i övrigt bör avfattas och uppställas i nära anslutning till av Kungl.
Maj:t utfärdade stadgar för liknande institutioner.

Avgivna Över det av de sakkunniga avgivna förslaget hava yttranden avgivits av
yttranden, styrelsen för Oscar-Josephina-föreningen, statskontoret samt statens inspektör
för fattigvård och barnavård.

Oscar- Styrelsen för Oscar-Josepliina-föreningen har i sitt yttrande förklarat, att

Josephina- föreningen icke hade något att erinra mot förslaget. Härvid har föreningen
fm cm gc anförf huvudsakligen följande.

Av de sakkunnigas med mycken omsorg verkställda utredning torde
Kungl. Maj:t finna bestyrkt, att den hittills vid åkerbrukskolonien Hall bedrivna
verksamheten fortfarande vore av vikt för det allmänna ävensom att
denna verksamhet icke kunde av föreningen upprätthållas utan ekonomiskt
stöd från statsmakternas sida. Framför koloniens övertagande av staten på
sätt föreningen alternativt hemställt hade de sakkunniga tillstyrkt bland
annat att bevilja föreningen årsunderstöd av statsmedel dels i form av hyra
för elevplatserna i nu befintliga byggnader med 24,500 kronor och dels i
form av bidrag till avlöningar med beräknade 41,160 kronor varjämte föreningen
till konsolidering av sin spridda gäld skulle tilldelas ett statslån å
tillhopa 350,000 kronor att förräntas efter 5 procent om året. Häremot
skulle enligt förslaget föreningen åtaga sig att genomföra viss omorganisation
av koloniens förvaltning m. m. ävensom att vidtaga sådana ändringar
i föreningens stadgar att ordföranden jämte två ledamöter i styrelsen samt
en av revisorerna komme att utses av Kungl. Maj:t ävensom att styrelsen
skulle hålla ordinarie sammanträden å kolonien en gång varje kvartal m. m.

Under tillförsikt att efter ernående av den säkrare grundval för verksamheten
som de föreslagna statsbidragen innebure föreningen skulle kunna på
tillfredsställande sätt allt fortfarande fullgöra de anförtrodda uppgifterna
tilläte sig styrelsen meddela att styrelsen icke hade något att erinra mot
det föreliggande förslaget.

Statskontoret. I sitt yttrande av den 23 december 1925 anför statskontoret att statskontoret
i likhet med de sakkunniga anser det hava ådagalagts, att såväl
den sedan ett femtiotal år bedrivna verksamheten vid Oscar-Josephina-föreningens
åkerbrukskoloni Hall som den nya skyddshemsverksamhet, vilken
jämlikt avtal med staten skulle upptagas, komme att äventyras, därest icke
hjälp i eu eller annan form bereddes föreningen. Ett nedläggande av verksamheten
vid Hall skulle särskilt med hänsyn till att lagen om samhällets
barnavård trädde i tillämpning den 1 januari 1926 medföra synnerligen betänkliga
följder för barnavårdssaken i landet. Statskontoret ansåge sig därför
icke böra motsätta sig, att staten här trädde hjälpande emellan.

Beträffande de av de sakkunniga framlagda förslagen till understödjande
och hjälpande av Oscar-Josephina-föreningens verksamhet vid Hall fram -

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

håller statskontoret, att deras genomförande skulle medföra avsevärda kostnader
för statsverket. Vid beräkning av inkomsterna hade de sakkunniga
utgått från att i medeltal 200 platser skulle vara belagda vid Hall. Därest
så hög beläggning under något år icke ernåddes, komme emellertid anstaltens
inkomster icke att uppgå till beräknade belopp, medan utgifterna givetvis
icke kunde i motsvarande grad nedbringas. På grund härav torde det
icke ''ara uteslutet, att ytterligare bidrag för uppehållande av anstaltens
verksamhet komme att erfordras.

I syfte att nedbringa statens totala kostnader för verksamheten vid Hall
har statskontoret ifrågasatt att i de redan befintliga byggnaderna tills vidare
bereda plats för de 25 elever över 15 år, för vilka de enligt avtalet den 12
juni 1925 beslutade byggnaderna skulle i första hand avses, och i samband
därmed uppskjuta uppförandet av nämnda byggnader. Härutinnan anför
statskontoret följande.

I de nuvarande anstaltsbyggnaderna vid Hall finge emottagas intill 210
elever. Under tiden december 1924—november 1925 hade emellertid medeltalet
intagna elever utgjort allenast 177. En avsevärd underbeläggning av
anstalten förefunnes således för det dåvarande. I de redan befintliga byggnaderna
syntes därför kunna beredas plats för de 25 elever över 15 år, för
idka de enligt avtalet den 12 juni 1925 beslutade nybyggnaderna skulle i
första hand avses. Het torde sålunda kunna ifrågasättas, att åtminstone
tills vidare intill dess större behov av platser för elever under 15 år gjorde
sig gällande uppskjuta uppförandet av nybyggnaderna. Huruvida en sådan
anordning även ur andra än ekonomiska synpunkter kunde anses lämpligt
undandroge sig statskontorets bedömande. ’

Härest emellertid den av statskontoret ifrågasatta begränsningen av verksamheten
vid Hall ansåges icke böra ske, håller statskontoret före, att statsunderstöd
i den omfattning, som de sakkunniga föreslagit, torde erfordras
för uppehållande av verksamheten. Het av de sakkunniga föreslagna sättet
för föreningens bispringande stode även i överensstämmelse med de principer,
som kommit till användning beträffande statsunderstöd åt andra dylika
anstalter.

Häieftei förklarar sig statskontoret icke hava något att erinra mot de
sakkunnigas förslag dels att det ytterligare låneunderstödet skulle anvisas
från statsverkets fond av rusdrycksmedel, dels ock att vid bifall därtill även
det föreningen enligt beslut av 1925 års riksdag beviljade låneunderstödet
å 200,000 kronor, vilket anvisats av tillfälliga lånemedel, skulle ersättas från
samma fond.

Hå det föreslagna låneunderstödet i främsta rummet skulle användas till
betalning av föreningens skulder, anser statskontoret, att de inteckningar i
föreningens fasta egendom, som lämnats såsom säkerhet för vissa av dessa
skulder, borde till statsverket överlämnas såsom säkerhet för det nya låneunderstödet.
Härjämte borde föreningen, som för det redan beviljade låneunderstödet
till statskontoret avlämnat inteckningar i fastigheterna å tillhopa

125,000 kronor, tillförbindas att till säkerhet för dels det nya låneunderstödet
dels ock det belopp av 125,000 kronor av det redan beviljade understödet,

40

Statens
inspektör för
fattigvård och
barnavård.

Kungl. Majits proposition nr 124.

som skulle användas för ett första utbyggande av anstalten enligt avtalet
den 12 juni 1925, avlämna ytterligare inteckningar i fastigheterna till belopp,
som erfordrades för att hela inteckningssäkerheten skall uppgå till (125,000
+ 350,000) 475,000 kronor, allt med bästa förmånsrätt.

Beträffande räntefot och övriga villkor för det nya låneunderstödet har
statskontoret förordat vad de sakkunniga härutinnan föreslagit.

Slutligen förklarar statskontoret sig icke hava något att erinra mot de
av de sakkunniga ifrågasatta ändringarna och tilläggen till det föreliggande
förslaget till nytt reglemente för skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har i sitt den 31 december
1925 avgivna utlåtande framhållit, att den undersökning som de sakkunniga
företagit rörande åkerbrukskolonien Hall givit det bestämda resultatet att
om icke ett ingripande till stöd för anstalten komme till stånd från något
håll anstalten endast under någon kortare tid framåt kunde existera i sin
nuvarande omfattning.

Under erinran om att det ingripande från statens sida de sakkunniga
uti ifrågavarande hänseende förordat innefattade ett icke oväsentligt belopp
framhåller inspektören att innan staten sålunda trädde hjälpande emellan
frågan om anstaltens behövlighet för sitt ändamål borde undersökas.

Inspektören har därför ansett sig böra verkställa en dylik undersökning.
I sitt yttrande anför han i detta ämne i huvudsak följande.

Frågan om behövligheten av åkerbrukskolonien Hall sammanhängde med
frågan om ordnandet av hela skyddshemsvården i enlighet med 1924 års
lag om samhällets barnavård. Men långt innan antagandet av denna lag
som skulle träda i kraft år 1926, hade ett behov av differentiering i skyddsliemsarbetet
gjort sig gällande. Man hade funnit det i högsta grad menligt
för ernåendet av ett gott resultat, att i samma anstalt sammanföra yngre
jämförelsevis oskyldiga barn med äldre eller sådana som vore svårt vanartade.
Besultatet måste bliva att de yngre och relativt godartade elementen
rönte en mycket ogynnsam påverkan av de andra. Då de av landstingen
upprättade skyddshemmen vore avsedda för sina respektive områden, finge
de ett elevmaterial, som i stort sett vore detsamma. Olägenheterna av att
sålunda varje landstingsområde skulle omhändertaga vanartade av mycket
olika kategorier hade emellertid väsentligt förminskats därigenom, att man
till Hall kunnat avskilja de äldre och svåruppfostrade elementen. Hall
hade på detta sätt så småningom utvecklats till en för hela landet avsedd
anstalt för svårt vanartade och svåruppfostrade gossar.

Om nu åkerbrukskolonien Hall måste nedläggas skulle hela den hittillsvarande
skyddshemsverksamheten lida ett betänkligt avbräck. Men ännu
väsentligare vore att det skulle möta nästan oöverstigliga hinder för skyddshemmen
att upptaga den nya verksamhet, som genom 1924 års lag vore föreskriven.

Genom 22 § c) jämförd med 43 § 2 och 3 mom. i den nya lagen skulle
skyddshemsvården utökas till att omfatta åldersgruppen 15—18 år. Det vore
naturligtvis så gott som omöjligt att fostra dessa äldre kategorier som enligt
lagen kunde kvarhållas ända till 21 års ålder å landstingens skyddshem.
Likaså vore det förenat med stora olägenheter att fostra vanartade, som samtidigt
vore kroppsligt sjuka eller psykiskt abnorma tillsammans med friska och
normala individer. Under sådana förhållanden förefunnes ett oavvisligt behov

41

Kung!. Maj:ts proposition nr 124.

av anstalter, som toge hand om de ovan angivna grupperna vanartade. En
sådan anstalt för gossar hade just Hall avsetts att bliva och överenskommelse
därutinnan hade under år 1925 träffats mellan Kungl. Maj:t och kronan
och föreningen. Plan för uppförande av särskild byggnad för 15—18-åringarna med plats för 25 elever både även godkänts av Kungl. Maj:t och
byggnadsarbetet påbörjats. För ändamålet hade föreningen beviljats ett
lån av statsmedel å 200,000 kronor, varav 125,000 kronor redan utbetalats
och återstoden skulle lämnas, då antalet elever av ifrågavarande kategori
stigit över 25 och Kungl. Maj:t på anmälan av föreningen förklarat hinder
ej möta för uppförande av nybyggnader för ytterligare 25 elever. För de
svårare vanartade under 15 år och kroppsligt sjuka eller psykiskt undermåliga
skulle enligt överenskommelsen koloniens nuvarande byggnader användas.
Under sådana förhållanden och då väl uppförandet av en ny anstalt
för detta ändamål på annat håll vore utesluten torde det för tillämpningen
av lagen om samhällets barnavård vara alldeles nödvändigt, att åkerbrukskolonien
Hall finge för framtiden fortsätta sin verksamhet.

För egen del hade inspektören ej i sin tjänstutövning haft anledning
inspektera Hall, enär dylika anstalter hittills ej fallit under hans verksamhet.
Emellertid hade han genom tillfälliga besök under senare år och efter
studium av de sakkunnigas undersökning bibragts den uppfattningen, att
anstalten i stort sett vore tjänlig för uppgiften. Särskilt gällde detta naturligtvis
den nya avdelningen, som ju varit föremål för godkännande av Kungl.

Maj:t. Men också den övriga delen av anstalten torde vara tjänlig för sitt
syfte, även om de nyligen vidtagna förbättringarna kunde ha verkställts
något annorlunda i vissa detaljer. Vad beträffade anstaltens läge och möjligheten
att därstädes bereda sysselsättning av alla slag kunde anstalten
sägas uppfylla mycket högt ställda krav. Genomfördes de förändringar och
förbättringar, som sakkunniga ansett böra äga rum särskilt i fråga om de själsligt
undermåligas behandling och den ytterligare specialisering, som de i
övrigt funnit önskvärd, torde anstalten väl kunna fullgöra sin uppgift.

Ur nu anförda synpunkter anser inspektören sig kunna på det livligaste
tillstyrka att Oscar-Josephina-föreningen erhåller statens kraftiga hjälp för
att kunna fortsätta sin verksamhet vid åkerbrukskolonien Hall. Såsom
ytterligare motivering för eu dylik hjälp har inspektören framhållit, att föreningen
tidigare och under en lång följd av år med stora bidrag från enskilda
personer uppehållit en verksamhet, som väl närmast ålegat det allmänna.

Körande sättet för beredande av statligt understöd ansluter sig inspektören
till de sakkunnigas förslag. Beträffande såväl statslånets som de årliga
bidragens storlek finner inspektören dem vara väl avvägda och därför
böra tillstyrkas.

Slutligen framhåller inspektören lämpligheten av att vid bifall till det av
de sakkunniga framställda förslaget om statsunderstöd staten tillförsäkras
större inflytande å skötseln av ifrågavarande anstalt och en starkare kontroll
å densamma. Det av de sakkunniga i nämnda avseenden framställda
förslaget syntes lämpligt avvägt.

Det torde av de sakkunnigas undersökning vara uppenbart, att Oscar- DepartementsJosephina-föreningen
och det av föreningen drivna skyddshemmet åkerbruks- chefen.
kolonien Hall befinna sig i sådant ekonomiskt trångmål att verksamheten

Bihang till riksdagens protokoll 1926. L samt. 102 käft. (Nr 124.) in 26 4

42

Kung!,. Maj:ts proposition nr 124.

vid skyddshemmet allvarligt äventyras därest icke hjälp i en eller annan
form inom närmaste tiden lämnas.

Ett bispringande från statens sida har förordats av såväl de sakkunniga
som de hörda myndigheterna, nämligen statskontoret samt statens inspektör
för fattigvård och barnavård. Såsom huvudsakligt skäl härför har framhållits
de betänkliga följder ett nedläggande i större eller mindre omfattning av
verksamheten vid Hall skulle medföra för skyddshemsvården, särskilt då
denna vård med ikraftträdandet av lagen om samhällets barnavård står inför
vidgade och synnerligen krävande uppgifter.

Nyss angivna skäl är även för mig avgörande, då jag nu förordar att
staten bör träda emellan för uppehållande av verksamheten vid Hall.

Vid ett dylikt ingripande från statens sida torde närmast kunna följas
endera av följande två huvudlinjer, nämligen inköp av egendomen Hall med
den där befintliga anstalten eller ytterligare understöd åt Oscar-Josepliinaföreningen
för anstaltens fortsatta drivande.

Beträffande frågan om statsinköp har jag såsom av det föregående framgår
redan under utredningsarbetets gång låtit de sakkunniga erhålla kännedom
om att jag av statsfinansiella skäl ansåge en dylik åtgärd icke böra tillgripas.
Denna uppfattning hyser jag fortfarande. Men även om hinder av
statsfinansiell art enligt min uppfattning ej förelåge skulle jag dock icke
anse mig böra förorda ett statsinköp. Anlitande av nämnda utväg skulle
nämligen i viss mån innefatta ett avsteg från den av mig hävdade och av
statsmakterna godtagna grundsatsen att de för tillämpning av lagen om
samhällets barnavård erforderliga centrala anstalterna böra inrättas och
drivas av härtill lämpliga organisationer med understöd från statens sida.

Det statliga ingripande varom nu är fråga torde därför i anslutning till det
nyss sagda böra ske genom lämnande av ytterligare statligt understöd åt
Oscar-Josephina-föreningen för möjliggörande genom denna förenings försorg
av fortsatt verksamhet å Hall.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle ett bispringande från statens sida
ske i form av dels statslån och dels årligt statsbidrag. Statslånet hava de
sakkunniga av närmare angivna skäl ansett icke kunna sättas till lägre
belopp än 350,000 kronor. Det årliga bidraget skulle lämnas dels såsom
hyresbidrag och dels såsom avlöningsbidrag. Hyresbidraget skulle utgå för
de lokaler inom de nuvarande anstaltsbyggnaderna vid åkerbrukskolonien
Hall som avses för de i mom. la) av förberörda överenskommelse den 12
juni 1925 omförmälda eleverna, d. v. s. vissa vanartade under 15 år samt
vissa med kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet behäftade vanartade.
Lönebidraget skulle användas till avlöningar till sådana befattningshavare
vid anstalten, på vilka uppfostringsarbetet i huvudsak vilar. Hyresbidraget
har föreslagits till 24,500 kronor och avlöningsbidraget till högst
41,160 kronor allt för år räknat.

Med hänsyn dels till det betydande belopp i form av engångs- och årsbidrag
som de sakkunnigas förslag sålunda innebure dels ock till det föreningen
redan enligt ovannämnda överenskommelse den 12 juni 1925 med -

Kungl. Maj:ls proposition nr 124.

43

givna låneunderstödet å 200,000 kronor har statskontoret under hänvisning
till det relativt låga elevantalet under senare tid framfört tanken på ett begränsande
av verksamheten vid Hall. Detta skulle ske på det sätt att i de
redan befintliga byggnaderna skulle beredas plats för de 25 elever över 15
år, för vilka i nyssnämnda överenskommelse omförmälda nybyggnader skulle
i första hand avses. Härigenom skulle åtminstone tills vidare intill dess
större behov av platser för elever under 15 år gjorde sig gällande kunna
anstå med uppförandet av nybyggnaderna.

Vidtagandet av en sådan anordning, vars lämplighet ur andra än ekonomiska
synpunkter statskontoret uttryckligen förklarat sig icke kunna bedöma,
måste jag emellertid bestämt avstyrka. Av motiven till lagen om samhällets
barnavård framgår att lämpligheten av att i samma anstalt sammanföra vanartade
över 15 år med svårt vanartade yngre barn blivit ifrågasatt samt att
fattigvårdslagstiftningskommittén och föredragande departementschefen ansett
sig kunna tillstyrka en dylik anordning endast under förutsättning att lämpliga
lokala anordningar kunde åvägabringas. Möjlighet härtill torde emellertid
icke föreligga inom de nuvarande lokalerna å Hall. Avsikten med uppförande
därstädes av särskilda byggnader belägna på jämförelsevis stort avstånd
från den nuvarande anstalten har varit, att de äldre vanartade eleverna,
av vilka en del tillhöra den kategori, som hittills behandlats såsom lösdrivare
och internerats å tvångsarbetsanstalt, skulle avskiljas från de yngre dels för
att erhålla en sådan fostran som för dem skulle vara erforderlig dels ock
för att skydda de yngre eleverna från skadlig påverkan. Om nu eleverna
över 15 år sammanfördes med de övriga, skulle den i lagen om samhällets
barnavård särskilt åsyftade specialiseringen efter elevernas ålder och vanartens
beskaffenhet svårligen kunna komma till stånd. En dylik åtgärd
torde ur barnavårdens synpunkt näppeligen kunna anses försvarlig beträffande
en för hela landet avsedd central anstalt med uppgift att inrymma olika
kategorier vanartade i alla åldrar upp till 21 år.

Aven i ett annat avseende skulle den av statskontoret ifrågasatta anordningen
enligt min uppfattning vara mindre lycklig. I de nuvarande lokalerna
finnes ingen möjlighet att under nätterna isolera eleverna från varandra,
utan de äro inlogerade i större sovsalar, rymmande ett icke obetydligt
antal elever. De i avtalet den 12 juni 1925 omförmälda nybyggnaderna
äro däremot avsedda att huvudsakligen innehålla smärre enkelrum, så att
eleverna kunna under sovtid hållas noggrant avskilda från varandra. Liknande
anordningar finnas bland annat vid statens uppfostringsanstalt å Bona,
vilken är avsedd för ungdom, som i avseende å ålder och egenskaper i övrigt
i stort sett stå mycket nära de ynglingar, vilka torde komma att intagas i
de nu ifrågavarande nybyggnaderna. Det torde bland på förevarande område
erfarna personer råda en allmän uppfattning om nödvändigheten av att,
då fråga är om vanartade, tillhörande de något högre åldersgrupperna, fullt
betryggande isoleringsmöjligheter föreligga av den art jag nyss angivit. Men
detta skulle icke bliva fallet om den av statskontoret i besparingssyfte
ifrågasatta anordningen komme till stånd.

44

Kungl. Majtfs proposition nr 124.

I detta sammanhang får jag meddela, att enligt från anstalten i dagarna
inhämtad upplysning uppförandet av en bostadsbyggnad för inrymmande av
25 vanartade över 15 år fortskridit så långt att arbetet med tegelbeläggning
av byggnadens andra och sista våning pågår.

Vidkommande elevfrekvensen å Hall har underbeläggning å anstalten
förekommit under det gångna året. Lagen om samhällets barnavård har
emellertid trätt i kraft med ingången av år 1926. Det torde visserligen vara
svårt att göra några bestämda antaganden om huru snart det större intresse
för den barnavårdande verksamheten, som kan förväntas föreligga hos de
nya särskilt för uppgiften i fråga utsedda barnavårdsnämnderna, tager sig uttryck
i en stegring av de omhändertagnas antal. Sannolikheten torde dock
tala för att inom kort tid en dylik stegring skall göra sig kännbar, även
genom en ökad beläggning å Hall. Då härtill kommer att uppfostran i
skyddshem enligt den nya lagen skall beredas kategorier av vanartade som
hittills icke varit föremål härför och att åldersgränsen för slutlig utskrivning
blivit höjd, tala ytterligare skäl för behovet av att bibehålla den nuvarande
anstaltens utrymme för omhändertagande av de svårare vanartade under 15
år samt de kroppsligt sjuka och psykiskt abnorma.

Ur nu anförda synpunkter kan jag icke förorda någon inskränkning av
vid anstalten förefintliga eller i enlighet med förenämnda överenskommelse
avsedda anordningar för omhändertagande av olika kategorier av vanartade.
Tvärtom anser jag mig böra framhålla önskvärdheten av att av de sakkunniga
förordade åtgärder för ytterligare specialisering av vårdverksamheten
vid anstalten må i nödig omfattning och inom rimlig tid kunna komma till
stånd.

Vid nu angivna förhållanden och då jag i likhet med statskontoret
och statens inspektör för fattigvård och barnavård funnit de av de sakkunniga
för statslånet samt hyres- och avlöningsbidragen föreslagna beloppen
övertygande motiverade och väl avvägda får jag förorda att föreningen lämnas
statligt understöd i sålunda angivna former och med i varje fall föreslagna
belopp.

Vidkommande det nya statslånet å 350,000 kronor hava de sakkunniga
hemställt, att detta lån skulle anvisas från statsverkets fond av rusdrycksmedel
samt att vid bifall härtill det föreningen tidigare beviljade låneunderstödet
å 200,000 kronor vilket anvisats av tillfälliga lånemedel måtte få ersättas
från samma fond. Statskontoret har förklarat sig intet hava att erinra
häremot.

För min del kan jag dock icke biträda detta förslag. Icke blott nyssnämnda
till Oscar-Josephina-föreningen förut lämnade lån utan även de lån
som 1925 års riksdag samtidigt beviljade till andra institutioner för omhändertagande
av vissa kategorier av vanartade bestämdes nämligen att utgå
av tillfälliga lånemedel. Det av de sakkunniga anförda skälet för att nu anlita
rusdrycksmedelsfonden eller att Oäcar-Josepliina-föreningens verksamhet i viss
mån är avsedd att bota skador, vilka i många fall orsakats av föräldrars rusdrycksmissbruk,
synes mig icke vara tillräckligt bärande för att föranleda avvikelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

45

från den hittills tillämpade anordningen för beredande av medel till låneunderstöd
i sådana fall som förevarande. Jag hemställer alltså, att det nya
lånet liksom det tidigare beviljade skall utgå av tillfälliga lånemedel.

I fråga om räntefot, säkerhet, tid och övriga villkor för lånet hava de
sakkunniga förordat, att i tillämpliga delar skulle följas de grunder som
stadgats beträffande det äldre lånet i överenskommelsen den 12 juni 1925,
dock att beträffande tiden för lånets utbetalande lånet skulle med hela beloppet
ställas till föreningens förfogande efter ingången av budgetåret 1926—
1927.

De sakkunnigas förslag i förevarande hänseenden giver jag min anslutning
med den jämkning som av statskontoret föreslagits i syfte att bereda
inteckningssäkerhet med bästa förmånsrätt för såväl det nu ifrågasatta lånet
å 350,000 kronor som det belopp å 125,000 kronor av det äldre lånet, som
skall användas för ett första utbyggande av anstalten enligt ovannämnda överenskommelse.

Beträffande det årliga hyresbidraget har jag intet att erinra mot de sakkunnigas
förslag att nämnda hyresbidrag skall utgå efter enahanda grunder
som i berörda överenskommelse fastställts i fråga om hyra för nybyggnaderna
för vanartade över 15 år. Nu ifrågavarande hyresbidrag bör alltså oavsett
beläggningen utbetalas halvårsvis i förskott, första gången den 1 juli 1926.

Yad angår avlöningsbidraget torde på sätt de sakkunniga förordat styrelsen
för åkerbrukskolonien böra åläggas att i koloniens räkenskaper
lämna sådan redovisning för bidraget att dess användning kan vederbörligen
kontrolleras. Det ifrågavarande bidragsbeloppet, 41,160 kronor, bör givetvis
betraktas såsom ett maximum för år räknat. Ivungl. Maj:t torde lämpligen
böra meddela erforderliga föreskrifter rörande bidragets utbetalande m. m.,
därvid de sakkunnigas förslag till avlöningar i huvudsak lärer böra tjäna till
ledning.

Såsom villkor för ytterligare understöd av statsmedel i den form och den
utsträckning som ingå i de sakkunnigas förslag hava dessa ansett, att staten
borde tillförsäkras större inflytande å anstaltens skötsel och föreskrifter utfärdas
för ernående av en klok medelsförvaltning. Yad de sakkunniga i
sådant avseende föreslagit i samband med granskning av det föreliggande
förslaget till nytt reglemente för åkerbrukskolonien finner jag i likhet med
de hörda myndigheterna vara lämpligt och sålunda i allt väsentligt böra
vinna beaktande vid fastställande av ett dylikt reglemente. Med den slutliga
prövningen av reglementsförsiaget lärer i anslutning härtill böra anstå till
dess förevarande fråga om statsunderstöd blivit avgjord.

I det föregående har jag förordat, att det ordinarie förslagsanslaget till
skyddsuppfostran för budgetåret 1926—1927 efter en fördubbling av det för
innevarande budgetperiod anvisade anslaget å 180,000 kronor som endast
avser halvår skulle ökas med 40,000 kronor. Denna ökning skulle betingas
av ett bifall till mitt förslag om ingående av avtal med samariterhemmet i
Uppsala och Stockholms stadsmission angående omhändertagande av en de!
av uppfostringsverksamheten för vissa vanartade flickor.

Bihang till riksdagens protokoll 1026. 1 samt. 102 Käft. (Nr 124.) m 26 5

Hemställan.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Enligt de sakkunnigas förslag böra förut angivna hyresbidrag å 24,500
kronor och avlöningsbidrag å 41,160 kronor jämväl utgå av nämnda anslag.
Häremot har jag i likhet med statskontoret icke något att invända. Anslaget
till skyddsuppfostran torde alltså för nästa budgetår böra i riksstaten uppföras
med ett belopp av 465,660 kronor eller i avrundat tal 466,000 kronor.
Sistnämnda belopp är detsamma som i riksstatsförslaget för berörda budgetår
blivit beräknat för ändamålet.

På grund av vad jag här ovan i skilda hänseenden anfört får jag hemställa
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till skyddsuppfostran,

nu 180,000 kronor, med 286,000 kronor till...... kronor 466,000;

dels medgiva, att från nämnda anslag må utgå hyra för två
skyddshem, anordnade det ena av samariterhemmet i Uppsala
och det andra av Stockholms stadsmission, ävensom ersättning
för icke belagda platser i dessa skyddshem m. m., i enlighet
med av mig här ovan angivna grunder;

dels medgiva, att från samma anslag må från och med den
1 juli 1926 utgå ej mindre hyra för de lokaler inom de nuvarande
anstaltsbyggnaderna vid skyddshemmet åkerbrukskolonien
Hall, som avses för de i mom. 1 a) av överenskommelse
den 12 juni 1925 mellan Kungl. Maj:t och kronan å ena samt
föreningen till minne av Konung Oscar I och Drottning
Josephina å andra sidan omförmälda vanartade än även bidrag
till avlöningar åt vissa befattningshavare vid nämnda
skyddshem, allt i enlighet med av mig här ovan förordade
grunder;

dels ock bland utgifter för kapitalökning, att utgå av tillfälliga
lånemedel, under rubriken låneunderstöd anvisa

ej mindre såsom reservationsanslag följande belopp näm -

ligen :

till lån till samariterhemmet i Uppsala............ kronor 100,000;

till lån till Stockholms stadsmission ............... » 145,000;

än även till lån till föreningen till minne av Konung Oscar I
och Drottning Josephina ett belopp av............ kronor 350,000.

Yad departementschefen sålunda hemställt däruti statsrådets
övriga ledamöter instämma behagar Hans Maj:t
Konungen bifalla samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.