Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
1
Nr 101.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa pensioner
från allmänna indragningsstaten; given Stockholms slott den 5
februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—3:o hemställt.
GUSTAF.
C. E. Svensson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Under-, statsråden
Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, AVigforss.
Möller, Levinson.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson anför, beträffande
ärendet under punkten l:o efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
:
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 9 september 1925 dagtecknad skrift har
dåvarande expeditionsvakten hos försäkringsinspektionen Per Erik Andersson
— med förmälan att han, som den 25 påföljande oktober uppnådde en
ålder av 70 år och i följd därav sistnämnda dag komme att avgå med pension
från sin befattning hos inspektionen, vid avgången endast kunde komma
i åtnjutande av avkortad pension — anhållit, att Kungl. Maj:t ville föreslå
1926 års riksdag medgiva, att han finge till utfyllnad av nämnda pension tillgodoräkna
sig den tid han tjänstgjort hos riksdagen och dess verk.
Av berörda skrift bifogade handlingar framgår, att Andersson, som är
född den 25 oktober 1855, varit anställd hos försäkringsinspektionen sedan
Bihang till riksdagens protokoll 1026. 1 samt. 83 höft. (,Vr 101.) 1
[1-]
Ang. tilläggspension
åt
förre expeditionsvakten
hos försäkringsinspektionen
P. E.
Andersson.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
den 1 januari 1904 samt att lian tjänstgjort dels som nattvakt vid nationalmuseum
sedan den 15 februari 1898 — vilken tjänst han fortfarande bestrider
— dels som e. o. vaktmästare hos riksgäldskontoret under tiden den
(i december 1888—1892, dels ock som vaktmästare under 1899—1903 års
riksdagar hos riksdagens andra kammare, under 1888—1895 och 1898 års
riksdagar hos riksdagens statsutskott, under åren 1898—1903 hos riksdagens
revisorer och hos 1903, 1908 och 1918 års kyrkomöten.
Då Anderssons tjiinstetid hos försäkringsinspektionen och nationalmuseum
uppgått till endast 27 år 8 månader och 10 dagar, varav 5 år 10 månader
och 15 dagar vid nationalmuseum under åren 1898—1903, och följaktligen
allenast 27 tjänstår kunnat tagas i beräkning vid fastställandet av hans pension,
har denna med iakttagande av föreskriven avrundning bestämts till 27/35
av det för Andersson gällande pensionsunderlaget, 1,044 kronor, eller till
1,272 kronor.
Avsked från expeditionsvaktsbefattningen har beviljats Andersson från
och med den 26 oktober 1925.
Över berörda framställning hava utlåtanden avgivits av försäkringsinspektionen
den 30 september 1925 och av statskontoret den 8 januari 1926.
Försäkrings- Försäkringsinspektionen har förordat bifall till framställningen.
in&pelitionen.
Statskontoret. Efter att hava erinrat att vid beräknandet av pensionen åt sökanden hänsyn
tagits till allenast den tid lian tjänstgjort hos försäkringsinspektionen
och omedelbart dessförinnan vid nationalmuseum anför statskontoret i sitt
förenämnda utlåtande följande:
»Sökanden har nu begärt att jämväl få tillgodoräkna sig sin tjänstetid
hos riksdagen och dess verk. Denna tid torde, till den del densamma icke
på grund av att sökanden samtidigt innehaft anställning vid nationalmuseum
redan medtagits vid bestämmandet av den honom tillerkända pensionen,
uppgå till omkring 57* år. Ett tillgodoräknande av nämnda tid lärer
emellertid icke böra ske utan att riksdagens medgivande härtill inhämtats.
Medtages nämnda tid, skulle sökanden kunna förklaras berättigad uppbära
pension med 33/35 av det för honom gällande pensionsunderlaget.
Statskontoret har emellertid samtidigt med förevarande ansökning till behandling
förehaft en framställning från t. f. chefen för nationalmuseum om
beredande åt sökanden av tilläggspension till det högsta belopp, som kunde
anses skäligt med hänsyn till hans långa och väl vitsordade tjänstgöring såsom
nattvakt vid nationalmuseum under åren 1898—1925. Hänsyn till sökandens
berörda tjänstgöring har emellertid tagits vid utmätandet av hans pension,
i den mån tjänstgöringen icke fullgjorts vid sidan av den med anställningen
i försäkringsinspektionen förenade tjänstgöringen. Enligt vad statskontoret
inhämtat bestrider sökanden allt fortfarande befattningen såsom
nattvakt, men har avsked meddelats honom från expeditionsvaktstjänsten.
Då något avseende torde böra tillmätas den omständigheten att sökanden
i mera än 21 år samtidigt bestritt befattningar såväl inom försäkringsinspektionen
som vid nationalmuseum, och då det arbete, som av honom utförts
under förutnämnda anställning hos riksdagen, skäligen torde i pensions
-
Kung!.. Maj:ts proposition Nr 101. 3
hänseende böra få tillgodoräknas honom, får statskontoret hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att expeditionsvakten P. E.
Andersson må från och med dagen näst efter den, varunder han erhåller
avsked från sin anställning som nattvakt vid nationalmuseum, uppbära tillläggspension
å allmänna indragningsstaten med ett belopp, utgörande skillnaden
mellan honom enligt statskontorets beslut den 17 september 1925 tillerkänd
pension och full pension å hans befattning såsom expeditionsvakt,
eller med 372 kronor för år.»
Under åberopande av vad i ärendet förekommit anser även jag mig böra
föreslå beredande av tilläggspension åt Andersson. Mot det av statskontoret
föreslagna pensionsbeloppet, sättet för detsammas bestridande och tidpunkten,
varifrån pensionen skulle utgå, har jag icke något att erinra.
Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre expeditionsvakten hos försäkringsinspektionen
Per Erik Andersson må, räknat från och med dagen
näst efter den, varunder han erhåller avsked från sin
anställning som nattvakt vid nationalmuseum, under sin
återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta,
utöver honom författningsenligt tillerkänd pension
å 1,272 kronor för år, en tillläggspension av 372
kronor årligen.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har Gerda Martina Elisabet Larsson,
född Laurell, änka efter förre skeppsmätningsöverkontrollören Karl Oskar
Larsson, anhållit, att någon pension av statsmedel måtte beredas henne.
Vid ansökningen hava fogats dels prästbevis, utvisande att sökanden är
född den 30 november 1858, dels bouppteckning efter förre skeppmätningsöverkontrollören
Karl Oskar Larsson, varav inhämtats, att han, som varit
född den 7 november 1853, avlidit den 12 augusti 1925 och såsom stärbhusdelägare
efterlämnat änkan Larsson, två myndiga barn och en omyndig
sonson, son till ett avlidet tredje barn, samt att behållningen i boet utgjorde
4,967 kronor 1 öre. Därjämte har företetts ett intyg av innehåll, att sökanden
utöver den henne tillkommande andelen i boet efter mannen icke ägde
andra tillgångar än dels ett kapital om 25,000 kronor, som tillfallit henne
genom testamente efter en hennes släkting, dels ock på grund av äktenskapsförord
diverse lösören till ett värde av omkring 900 kronor.
Avsked från befattningen såsom skeppsmätningsöverkontrollör och överinspektör
hos kommerskollegium beviljades sökandens avlidne man med utgången
av november månad 1921. Han innehade då 44 tjänstår i statens
tjänst. Nämnda befattning hade han dock icke innehaft längre än från och
med den 1 januari 1920 — från och med vilken dag befattningen blev uppförd
å kommerskollegii ordinarie stat — varför han vid sin avgång från
tjänsten enligt gällande pensionsbestämmelser icke var berättigad till full
Departements
chefen.
Ant7. pension
åt förre
skeppsmätningsöverkontrollören
K. O.
Larssons änka
G. M. E.
Larsson.
4
Kommerskol
legium.
Statskontoret.
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
pension. Med hänsyn till hans långvariga verksamhet i statens tjänst tilldelade
honom emellertid 1921 års riksdag med bifall till en i sådant avseende
avlåten proposition en årlig tilläggspension av 3,000 kronor, varigenom
han tillsammans med vad enligt civila pensionslagen tillkom honom i pension
erhöll 5,000 kronor eller den pension, varav han skulle ha kommit i åtnjutande,
därest han vid sin avgång från tjänsten varit berättigad till full
pension.
Då sökandens man först vid uppnådda 66 levnadsår fatt ordinarie anställning
i statstjänst, kunde han icke vinna delaktighet i civilstatens änkeoch
pupillkassa.
Över förevarande ansökning hava utlåtanden avgivits av kommerskollegium
den 3 december 1925 och av statskontoret den 21 januari 1926.
Kommerskollegium har tillstyrkt bifall till ansökningen.
Statskontoret har anfört i huvudsak följande.
Med hänsyn till att sökanden, som visserligen vore ägare till ett kapital
av 25,000 kronor, på grund av hög ålder torde få anses oförmögen att genom
eget arbete bidraga till sin försörjning samt i betraktande av hennes mans
långvariga och väl vitsordade arbete i statens tjänst ville det synas statskontoret
vara med billighet överensstämmande, att något årligt understöd
av statsmedel bereddes henne. Beträffande understödets belopp vore att
märka, att sökanden skulle hava kommit i åtnjutande av pension till ett
belopp av 1,250 kronor från civilstatens iinko- och pupillkassa, därest mannen
varit delägare i kassan. Dä några pensionsavgifter i förevarande fall icke
blivit erlagda, syntes likväl en nedsättning böra ske, förslagsvis till 900
kronor. Statskontoret hade emellertid i annat sammanhang föreslagit, att
varje pension, som hädanefter beviljades av riksdagen, avpassades till sådant
belopp, att i själva pensionen inginge ekvivalent för pensionstillägg och för
skillnaden mellan reducerat och oreducerat dyrtidstillägg. Då eu oreglerad
änkepension å 900 kronor motsvarades av en reglerad sådan å 1,020 kronor,
tillstyrkte statskontoret, att sökanden Ange, räknat från och med månaden
näst efter den, i vilken sökandens man avlidit, å allmänna indragningsstaten,
så länge hon förbleve änka, åtnjuta eu årlig pension av 1,020 kronor.
Ehuru sökandens ekonomiska ställning enligt vad upplyst blivit icke
är sådan, att särskilt ömmande omständigheter kunna anses föreligga uti
ifrågavarande fall, synas mig dock, med hänsyn särskilt därtill att sökandens
man icke kunnat vinna delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa,
starka billighetsskäl tala för att pension beredes henne av statsmedel.
I fråga om beloppet av pensionen och sättet för densammas bestridande
ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit. Tidpunkten,
från vilken pensionen bör utgå, synes mig dock skäligen kunna
framflyttas till den 1 januari 1926.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1U1. 5
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att framlidne skeppsmätningsöverkontrollören och överinspektören
Karl Oskar Larssons änka Gerda Martina
Elisabet Larsson, född Lamell, må räknat från och med
den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension av 1,020 kronor.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har Anna Mårtensson, född Libell,
änka efter förre läraren vid navigationsskolan i Malmö Olof Mårtensson,
rnhållit, att pension eller understöd av statsmedel måtte beviljas henne.
Till stöd för denna framställning har sökanden anfört, bland annat,
följande.
Sökandens man, som varit född den 27 mars 1849, hade varit lärare
vid navigationsskolan i Härnösand under åren 1882—1897 och vid navigationsskolan
i Malmö under åren 1897—1914, vilket sistnämnda år han
efter uppnådd pensionsålder avgått från sin befattning med pension.
Dessutom hade han under tiden från och med den 1 augusti 1912 till och
med den 30 juni 1924 varit föreståndare för nautisk-meteorologiska byråns
och sjökarteverkets kontrollstation i Malmö. Lärarna vid navigationsskolorna
hade år 1908 erhållit möjlighet att bliva delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa. Sökandens man, som samma år fyllt 59 år, hade
emellertid icke begagnat sig av denna förmån på grund av de avsevärda
retroaktiva avgifter, som skulle ålegat honom i händelse av hans
inträde i kassan. Tillgångarna i boet vore små, sökanden själv vore
sjuklig och hade dessutom en minderårig son att försörja.
Vid ansökningen hava fogats dels prästbevis, utvisande att sökanden
är född den 27 oktober 1874 och att hon i äktenskapet med den avlidne
mannen äger sonen Sten Nils Henry, som är född den 1 december 1911,
dels läkarintyg, bestyrkande att hon lider av kronisk sjukdom och att
hennes arbetsförmåga på grund härav är nedsatt. Därjämte hava företetts
intyg, som vitsorda sökandens uppgifter om mannens anställningsförhållanden
och varav i övrigt inhämtas, att han fullgjort sina tjänsteåligganden
på ett hedrande sätt, att han avlidit den 28 oktober 1925 och
att behållningen i boet icke överstigit 5,000 kronor.
På grund av remisser hava kommerskollegium den 12 december 1925
och statskontoret den 21 januari 1926 avgivit utlåtande i ärendet.
Kommerskollegium har i korthet tillstyrkt ansökningen.
Statskontoret har anfört i huvudsak följande.
Då i förevarande fall ömmande omständigheter syntes föreligga och då
sökandens man under i det närmaste 42 år innehaft väl vitsordade anllihang
till riksdagens protokoll 1026. 1 sand. 8.0 höft. (Nr 101.) 2
[3.]
Ang.
pensioner åt
förre navigationsskolläraren
O. Mårtenssons
änka
och son.
Kommers
kollegium.
Statskontoret.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
Departements
chefen.
ö
ställningar i statens tjänst, finge statskontoret tillstyrka, att årliga pensioner
av statsmedel bereddes hans efterlevande att utgå från och med
månaden näst efter den, i vilken han avlidit. Därest mannen varit delägare
i förenämnda änke- och pupillkassa, skulle från densamma pension
hava utgått till änkan med 800 kronor och till sonen med 40 procent
därav eller med 320 kronor. Då emellertid några pensionsavgifter i förevarande
fall icke blivit erlagda, syntes ifrågavarande belopp böra något
nedsättas, förslagsvis till 600 kronor respektive 240 kronor. Oreglerade
pensioner åt efterlevande efter befattningshavare i statens tjänst å 600
kronor för änka och 240 kronor för ensamt barn med pensionsberättigad
moder motsvarades av reglerade pensioner å 686 kronor respektive 274
kronor eller, efter utjämning till med 12 delbara tal, 684 och 276 kronor.
I enlighet härmed borde pension utgå till sökanden, så länge hon förbleve
änka, med 684 kronor och till makarnas son till och med det år, varunder
han uppnådde 18 års ålder, med 276 kronor.
Med hänsyn till de i ärendet upplysta omständigheter finner jag billigheten
bjuda, att åt änkan Mårtensson och hennes son beredas för deras
svaga ekonomiska ställning välbehövliga understöd av statsmedel. Mot
de av statskontoret föreslagna pensionsbeloppen och sättet för desammas
bestridande har jag intet att erinra. Dock synes mig jämväl i detta fall
tidpunkten, från vilken pensionerna böra utgå, skäligen kunna framflyttas
till den 1 januari 1926.
Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att framlidne navigationsskolläraren Olof Mårtenssons
änka Anna Mårtensson, född Libell, och makarnas
minderåriga son Sten Nils Henry må, räknat från och
med den 1 januari 1926, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension änkan, så länge hon förbliver
änka, till belopp av 684 kronor och sonen till
och med det år, varunder lian uppnår 18 års ålder,
till belopp av 276 kronor.
Vad chefen för handelsdepartementet sålunda under
punkterna l:o—3:o hemställt, däri statsrådets övriga
ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t Konungen
bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet skall
till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils Hellcnius.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.