Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande, Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1926 kl. 3 e. m.
Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande i anledning
av väckta motioner rörande förbättrade villkor för vissa
i lagen om allmän pensionsförsäkring avsedda invalider.
Sammansatta stats- och andra lagutskottet har till behandling förehaft de
tvenne likalydande motionerna nr 195 i första kammaren av herr Petrus Nilsson
m. fl. och nr 290 i andra kammaren av herrar Olsson i Kullenbergstorp
och Johansson i Kälkebo.
I motionerna anhålles att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t ville verkställa utredning rörande kostnaderna
för sådan ändring i lagen om allmän pensionsförsäkring, att de invalider,
som beviljats pensionstillägg och understöd utan att hava kommit i åtnjutande
av de förbättrade villkor, som stadgas i lagen den 13 oktober 1921
och lagen den 29 maj 1925, må beredas samma pensionstillägg och understöd,
som bestämmas i nämnda lagar, samt att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
över motionerna har utskottet, i den ordning § 46 i riksdagsordningen föreskriver,
begärt yttrande av pensionsstyrelsen. Av nämnda yttrande, vilket
såsom bilaga fogats vid detta utlåtande, framgår bland annat att kostnaderna
för genomförande av motionärernas förslag skulle för budgetåret 1926 1927
uppgå till omkring 15.2 miljoner kronor, vilken summa på grund av inträffande
dödsfall skulle komma att så småningom minskas och efter 5 respektive 10
och 15 år uppgå till 10.2 respektive 6.7 och 4.0 miljoner kronor.
Motionärernas önskemål, i vad desamma avse utförande av erforderliga kostnadsberäkningar
för den av motionärerna ifrågasatta ändringen i lagen om allmän
pensionsförsäkring synas sålunda genom pensionsstyrelsens yttrande i allt
väsentligt hava blivit tillgodosedda. En lagändring i överensstämmelse med
motionernas syfte skulle, såsom den av pensionsstyrelsen utförda kostnadsberäkningen
visar, komma att medföra högst betydande kostnader för det allmänna.
För budgetåret 1926—1927 skulle det erforderliga beloppet bliva
15.2 miljoner kronor, varav 11.4 miljoner kronor skulle komma att åvila staten
samt 3.8 miljoner kronor landsting och kommuner.
Bihang till riksdagens protokoll 19Z6. 6 samt. 3 avd. 10 höft. (Nr 10—Hd 1
Utskottet.
Utskottet.
2 Sammanstta stats- och andra lagutskottets utlåtande, Nr 10.
Beträffande den senare delen av motionärernas hemställan, nämligen att
Kungl. Maj :t måtte för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
rörande kostnaderna kunde föranleda, vill utskottet erinra om att förslag till
eu revidering av viktigare delar av den allmänna pensionsförsäkringen torde
vara att förvänta inom en snar framtid. Utskottet förutsätter att vid denna
revidering en avvägning mellan olika gruppers understödsbehov torde komma
att ske och att i samband därmed även den i motionerna berörda frågan kommer
att upptagas till prövning.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 maj 1926.
På sammansatta stats- och andra lagutskottets vägnar:
HJALMAR von SYDOW.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar von Sydow, G. G. Ekman, Johansson i Hälsingborg,
Booth, von Kock och fröken Hesselgren;
från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Carlsson-Frosterud*, Olsson i
Ivullenbergstorp och Johansson i Kälkebo.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar Olsson i Kullenbergstorp och Johansson i Kälkebo, som ansett
att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:
Motionärernas-----kommuner.
Att kostnaderna för genomförande av motionärernas förslag bliva avsevärda
är ofrånkomligt. Beträffande landstingen och i synnerhet primärkommunerna
bleve det sannolikt minskade kostnader för fattigvård, så att utgiftsökningen
för dessa bleve liten eller möjligen ingen, varemot för statens del kostnaderna
givetvis komma att ökas. Då emellertid motionärerna ej ifrågasatt, att deras
förslag skulle omedelbart träda i verkställighet, synes den antydan, som pensionsstyrelsen
givit i sitt utlåtande, att det vore en lämplig tidpunkt att eventuellt
göra förändringen från den 1 januari 1929, vara värd beaktande.
Sammansatta stats- och andra lagutstcottets utlåtande, Nr 10.
3
Om motionärernas förslag genomfördes, skulle det vara en god hjälp för
många fattiga invalider och åldringar, vilka skulle kunna utan anlitande av
fattigvård draga sig fram. Utskottet tvekar ej att uttala att ett genomförande
av motionärernas förslag skulle bringa ekonomisk hjälp där den allra bäst behöves
och beröra fattiga på alla orter inom landet. Med denna uppfattning
anser sig utskottet kunna framhålla, att den ifrågavarande ändringen borde genomföras
innan några avsevärda statsanslag till nya sociala ändamål ifrågakomma.
Avgörande för genomförande av motionärernas förslag är emellertid
statens möjlighet att åtaga sig den finansiella börda, som därmed följer, och
då endast Kungl. Maj :t kan utreda och besvara den frågan, får utskottet föreslå,
att riksdagen avlåter en skrivelse därom.
Utskottet får således hemställa,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om utredning avseende sådan ändring i lagen om allmän
pensionsförsäkring, att de invalider, som fått sina pensionstillägg
och understöd reglerade utan att hava kommit i åtnjutande
av de förbättrade villkor, som tillkommit i lag av den
13 okt. 1921 och 29 maj 1925, må beredas samma pensionstillägg
och understöd, som bestämmas genom nämnda lagändringar,
samt att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
2) av herr Jansson i Falun.
4
Sammansätta stats- och andra lagutskottets utlåtande, Nr 10.
Bilaga.
Till riksdagens sammansatta stats- och andra lagutskott.
Kungl. Maj :t har i skrivelse den 26 februari 1926 anbefallt pensionsstyrelsen
att till riksdagens sammansatta stats- och andra lagutskott avgiva yttrande
över dels en inom första kammaren väckt motion, nr 195, om förbättrade
villkor för vissa i lagen om allmän pensionsförsäkring avsedda invalider, dels
och en inom andra kammaren väckt motion, nr 290, om beredande av höjt pensionstillägg
och understöd i vissa fall enligt samma lag.
Med anledning härav får pensionsstyrelsen anföra följande.
De bägge motionerna, som äro av lika lydelse, utmynna i en anhållan, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.
Maj :t ville verkställa utredning rörande kostnaderna för sådan ändring i lagen
om allmän pensionsförsäkring, att de invalider, som beviljats pensionstillägg
och understöd utan att hava kommit i åtnjutande av de förbättrade villkor, som
stadgades i lagen den 13 oktober 1921 och lagen den 29 maj 1925, bereddes
samma pensionstillägg och understöd, som bestämdes i nämnda lagar, samt att
Kungl. Maj :t måtte för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Tre olika sätt för beräkningen av pensionstilläggens och understödens belopp
förekomma för närvarande.
Enligt 6 § i lagen om allmän pensionsförsäkring, sådant detta lagrum lyder
enligt lagen den 13 oktober 1921, utgör pensionstillägget (understödet) för
år räknat för man 225 och för kvinna 210 kronor med avdrag av sex tiondelar
av det belopp, varmed pensionstagarens årsinkomst må överstiga 50 kronor.
Därjämte utgår i vissa fall pensionstillägg för barn, utgörande för år 102 kronor
för varje barn med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten
ma överstiga 425 kronor för man, 400 kronor för kvinna samt 825
kronor för äkta makar.
Beträffande beräkningen av inkomsten stadgas i 7 § pensionsförsäkringslagen,
sådant detta lagrum lyder enligt lagen den 13 oktober 1921, att, där
denna inkomst helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, vid uppskattning
av dessa förmåners årliga värde skall som regel iakttagas, att, där naturaförmånerna
räcka till full, om än torftig försörjning, deras årliga värde ej
må, uppskattas till lägre belopp än 425 kronor för man och 400 kronor för
kvinna, och att, där naturaförmånerna ej räcka till full försörjning, deras
arliga värde uppskattas till motsvarande lägre belopp, ävensom att årliga värdet
av bostad ej må uppskattas till lägre belopp än 60 kronor.
Dessa bestämmelser äro tillämpliga på dem, som äro födda år 1907 eller
senare, på dem, som efter 1922 års ingång blivit till arbete varaktigt oförmögna,
samt på dem, som först efter 1925 års ingång gjort ansökan om pensionstillägg
eller understöd.
För övriga personer, berättigade till pensionstillägg eller understöd, beräknas
dessas belopp enligt 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av pensionsförsäkringslagen, sådant detta lagrum lyder enligt
lagen den 29 maj 1925.
Samynansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande, A r 10.
5
Man har därvid att skilja på två grupper personer. Den ena omfattar pensionstagare,
som äro födda tidigast år 1847 och vilkas rätt till pensionstillägg
eller understöd inträtt först efter utgången av år 1918, dock med undantag
för dem, som redan vid 1914 års ingång voro till arbete varaktigt oiormogna
samt under år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit lull torsörjning
antingen av enskilda eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården
eller välgörenhetsinrättningar. Den andra gruppen omfattar dels sistberörda
kategori pensionstagare, dels sådana, som. äro födda före år 1847 dels
ock sådana, vilka äro födda efter år 1846, och vilkas rätt till pensionstillägg
eller understöd inträtt före utgången av år 1918. „
För den förra gruppen utgör pensionstilläggets (understödets) belopp tor ar
räknat för man 150 och för kvinna 140 kronor med avdrag av sex tiondelar- av
det belopp, varmed pensionstagarens årsinkomst må överstiga 50 kronor. .Pensionstillägget
höjes med 0.08 procent för varje krona av till fullo erlagda pensionsavgifter.
Årsbeloppet av pensionstillägg för barn utgör här 75 kronor ior
varje barn med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten
må överstiga 300 kronor för man, 283 kronor för kvinna och ,>83 kronor ihäkta
makar. Vid uppskattningen av inkomst av naturaförmåner skall laggas
till grund ett värde å full försörjning av 300 kronor för man och 283 kronor
för kvinna. Lägsta värdet av bostadsförmån skall utgöra 50 kronor. Eljest
sker beräkningen av inkomsten såsom för pensionstillägg enligt lagen den
13 oktober 1921. . , ,
För den senare gruppen utgör beloppet av pensionstillägg och understöd tor
år räknat för man 150 och för kvinna 140 kronor med avdrag, där årsinkomsten
överstiger 50 kronor, av halva årsinkomsten, dock att om årsinkomsten
uppgår till 50, men icke till 100 kronor, avdrag skall ske allenast med
det belopp varmed årsinkomsten överstiger 50 kronor. Pensionstillägget höjes
även i detta fall med 0.08 % för varje krona av till fullo erlagda pensionsavgifter.
Pensionstillägg för barn och årsinkomst av naturaförmåner beräknas pa
samma sätt som för den förra gruppen. ...
Enligt pensionsstyrelsens mening är motionernas syfte synnerligen behjartansvärt.
Att styrelsen hittills icke framkommit med förslag i samma riktning
beror därpå, att kostnaderna för en dylik förhöjning skulle bli betydande.
Den 1 juli 1926 torde pensionstillägg och understöd komma att utgå enligt
de äldre bestämmelserna till inemot 220,000 personer, och ett genomförande
från denna tidpunkt av motionärernas förslag skulle för budgetåret 1926- 1921
medföra en ökad kostnad, som kan beräknas till omkring 15.2 miljoner kronor.
Statens andel utgör 3/4 härav eller 11.4 miljoner kronor.
Genom inträffande dödsfall minskas emellertid kostnaden för ett genomförande
av den föreslagna reformen avsevärt för varje år och skulle enligt
approximativ beräkning uppgå till följande belopp: för budgetåret 1931 193^
till 10.2 miljoner kronor (statens andel alltså 7.7 miljoner kronor), för budgetåret
1936—1937 till 6.7 miljoner kronor (statens andel 5.0 miljoner kronor)
och för budgetåret 1941—1942 till 4.0 miljoner kronor (statens andel 3.0 miljoner
kronor). v
För att få beloppen av de pensionstillägg och understöd, som utgå enligt
äldre bestämmelser, förhöjda till exakt de belopp, som motsvara de enligt lagen
den 13 oktober 1921 utgående, skulle för ett mycket stort antal pensionstagare
en omräkning av årsinkomsten erfordras. Såsom ovan nämnts, beräknas nämligen
värdet av naturaförmåner annorlunda enligt 1921 års. lag än enligt de
äldre bestämmelserna. Detta skulle icke kunna ske, med mindre man genomginge
de gamla ansökningshandlingarna, något som skulle förorsaka ett mycket
omfattande och besvärligt arbete. För en stor del av det betydande antal
pensionstagare, vilkas pensionstillägg höjts med 0.08 procent för varje krona
6
Sammansätta stats- och andra lagutskottets utlåtande, Nr 10.
av till fullo erlagda pensionsavgifter, skulle likaledes tarvas en omräkning med
ledning av pensionsansöknmgarna. Denna förhöjning är dock nästan undantagslöst
ytterst obetydlig.
På grund av de med ett dylikt förfarande förknippade svårigheterna synes
det nödvändigt att verkställa den eventuella omräkningen av pensionstilläggen
och understöd pa ett mera summariskt sätt. Huru en förhöjning av de pensionstillägg
och understöd, som utgå enligt de äldre bestämmelserna, lämpligen
skall beräknas, torde dock icke behöva tagas i närmare övervägande förr än i
samband med den av motionärerna föreslagna utredningen.
, Angående den tidpunkt vid vilken en förhöjning av pensionsbeloppen bör
träda i kraft, är följande att beakta. De enligt pensionsförsäkringslagen utgående
pensionerna, med undantag av pensionstillägg för barn, utbetalas genom
postverkets försorg pa sa sätt, att pensionstagaren å postanstalten uppvisar sitt
pensionsbrev jämte tillhörande kvittenshäfte, ur vilket senare vederbörande
postfunktionär uttager ett mot utbetalningsperioden svarande kvitto.
Därest en omfattande förhöjning av pensionsbeloppen skall genomföras,
skulle det ur arbets- och kostnadssynpunkt vara fördelaktigt, om detta kunde
ske från en tidpunkt, vid vilken kvittenshäftena utlöpa. Pensionsstyrelsen
har ansett sig höra framhålla detta, även om den ökade administrationskostnad,
som skulle vara förenad med en omläggning under en kvittensperiod, måhända
icke kan anses utgöra fullgiltig anledning att framflytta den tidpunkt från
vilken en förhöjning skulle kunna ifrågakomma. Då nu gällande kvittenshäften
avse perioden 1924 1928, skall ombyte av kvittenshäften härnäst äga
rum vid 1929 års ingång. Kostnaden för den ifrågasatta förhöjningen av pensionstillägg
och understöd beräknas för år 1929 till 12.4 miljoner kronor och
statens andel därav således till 9.3 miljoner kronor.
Därest de statsfinansiella förhallandena befinnas tillåta ett genomförande
under de närmaste åren av den i motionerna ifrågasatta förhöjningen av vissa
pensionstillägg och understöd, synes det pensionsstyrelsen lämpligt, att den
förslagna utredningen verkställes.
Stockholm den 18 mars 1926.
ADOLF AF JOCHNICK.
Karl Dickman. Hugo Elliot. Erik Stridsberg.