Statsutskottets utlåtande Nr 93.

1

Nr 93.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1926 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till ny provinsialläkartaxa jämte i ämnet
väckta motioner.

(3:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 5 februari 1926 dagtecknad proposition,
nr 75, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, begärt riksdagens yttrande över
ett propositionen bilagt förslag till taxa för arvode åt vissa i civil tjänst
anställda läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild
begäran, ävensom för tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion
eller myndighets uppdrag; och har Kungl. Maj:t tillika meddelat,
att Kungl. Maj:t, efter emottagande av riksdagens svar, vill företaga
den slutliga prövningen av samma förslag och förordna om utfärdande av
författning i ämnet.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft två motioner,
väckta inom andra kammaren, den ena (nr 360) av herr B. Mogård
m. fl. och den andra (nr 370) av herr K. Magnusson i Skövde.

I den förstnämnda motionen har hemställts, att riksdagen ville besluta
sådan ändring i Kungl. Maj:ts proposition rörande ny provinsialläkartaxa,
att i § 2 mom. 1 bestämmes, att vid enkel rådfrågning å läkarstation
minimibeloppet sättes till en krona och arvodet för förnyelse av recept
till 50 öre.

Till stöd för detta förslag har anförts följande:

»I samband med framläggandet av förslag till definitiv lönereglering
för förste provinsialläkare och provinsialläkare (Kungl. Maj:ts prop. nr 74)
har Kungl. Maj:t i proposition nr 75 till innevarande års riksdag begärt

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 saml. 51 haft. (Nr 93.) 893 26 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

riksdagens yttrande över bilagt förslag till ändringar i nu gällande taxa
för arvode åt provinsialläkare för viss sjukvård och tjänsteförrättning.

Denna taxa antogs så sent som år 1918 och skilde sig från den förut
gällande dels däri, att avgifterna bestämdes enligt graderad eller glidande
skala, varvid graderingen i fråga om arvodet lades i läkarens hand, dels
däri, att taxesatserna väsentligt höjdes. Såsom skäl för denna förändring
beträffande avgiftsprincipen och de därmed för allmänheten följande förhöjda
kostnaderna för läkarvård angavs nödvändigheten av ökade inkomster
för provinsialläkarna, varigenom då rådande brist på tjänsteläkare väntades
bliva hävd. Det förmenades nämligen, att denna inkomstförbättring av
hänsyn till statens hårt betungade ekonomi ej borde taga form av förhöjning
av den fasta lönen utan lämpligast kunde ske genom hårdare debitering
av patientavgifterna.

I nu föreliggande proposition till lönereglering för provinsialläkarna
föreslås en avsevärd löneökning, varigenom för det övervägande flertalet
av nämnda tjänsteläkare slutlönen förhöjes med 1,580 kronor. Redan i
skrivelse den 5 augusti 1925 hade medicinalstyrelsen emellertid framhållit,
att någon svårighet att få de lediga ordinarie provinsialläkaretjänsterna
besatta icke rådde, varigenom förut anförda skäl för en inkomstökning
för det närvarande icke kunde anses föreligga.

Då detta oaktat jämte avsevärd löneförbättring nu även föreslås ny
provinsialläkartaxa, innebärande i vissa avseenden anmärkningsvärd höjning
av arvodesbeloppen vid konsultation av provinsialläkare, måste detta ingiva
allvarliga betänkligheter. Den högtstående svenska läkarkåren är förvisso
värd sin hederliga försörjning. Dess krav på ökade inkomster böra dock
ej taga form av en skärpt beskattning av den sjukvårdsbehövande allmänheten.
De mindre bemedlade kunna härigenom bringas ur stånd att söka
eu behövlig läkarvård, medan åtskilliga komma att finna vägen till kvacksalvaren
lättare att gå, sedan läkartaxan höjts.

De väsentligaste höjningarna ha visserligen skett beträffande taxans
maximibelopp, i fråga om vilka ökningen blivit så gott som allmän. I
den mån dessa maximibelopp ej blivit de genomsnittliga prisen för läkarvården,
skulle de likväl rättvisligen komma att uttagas av den ekonomiskt
bättre situerade delen av allmänheten. Även här kunna förvisso med
skäl starka betänkligheter mot en taxeförhöjning inställa sig, i synnerhet
på den grund att inga uppgifter rörande den sannolika inkomststegring,
vilken genom maximigränsens förhöjning kan förmodas inträda för provinsialläkarna,
föreligger.

I ett avseende synes dock det framlagda taxeförslaget särskilt göra skäl
för en bestämd kritik. Den avser förslaget om att nu gällande minimibelopp
för arvode vid enkel rådfrågning å läkarstation må höjas från en
krona till två kronor. Denna förhöjning kan visserligen synas ringa. Densamma
kommer emellertid otvivelaktigt att huvudsakligen drabba den stora

Statsutskottets utlåtande Nr 1)3.

3

massan av samhällets ekonomiskt minst bärkraftiga medlemmar, för vilka
i synnerhet vid inträdd sjukdom och därmed ofta förbunden oförmåga till
inkomstförvärv en merutgift av en krona måste verka betungande och måhända
lända till ett undvikande av att söka erforderlig vård hos den legitimerade
läkarkonsten. Samhället kan visserligen erbjuda läkarvård i vissa
fall å fattigvårdens bekostnad. För många obemedlade torde fattigvård i
detta hänseende likväl synas motbjudande. I varje fall bör en dylik beklaglig
utveckling ej ske såsom en följd av att ökade inkomster skola beredas
läkarna. Att märka härvidlag är också, att det i Kungl. Maj:ts
prop. nr 76 äskade anslaget till lindring i de mindre bemedlade sjukvårdskostnader
endast avser personer å landsbygden, boende minst en mil
från läkare. Endast en ringa del av de obemedlade lärer kunna härigenom
påräkna lindring i sina sjukvårdskostnader. Då maximibeloppet för enkel
rådfrågning å läkarstation samtidigt föreslagits ökat till fyra kronor, synes
utan höjning av minimibeloppet provinsialläkarnas krav å ökade praktikinkomster
kunna tillfredsställas.

Dessa synpunkter gälla även den föreslagna ökningen av arvodet för
förnyelse av recept utan särskild rådfrågning.»

I motionen nr 370 har föreslagits, att riksdagen för sin del måtte
uttala,

att Kungl. Maj:t vid prövning av förslaget till ny provinsialläkartaxa
icke måtte medgiva några avsevärda höjningar av nuvarande taxa;

att rätten till tilläggsarvode enligt § 8 mom. 2 bortfaller och

att likaledes rätten till tilläggsarvode enligt § 10 bortfaller.

Såsom motivering för detta förslag har anförts följande:

»I motion av undertecknad jämte herr Norman till 1918 års riksdag
hemställdes i anledning av då föreliggande proposition om ändringar i
provinsialläkaretaxan, att densamma måtte ändras därhän, att likhet i avgifter
för läkarebesök måtte vinnas mellan från läkarens vistelseort fjärrboende
och närboende. Läkarekostnaderna bli med hittills tillämpade
taxor mycket betungande, där avstånden äro avsevärda, särskilt som till
arvodet komma väsentligt fördyrade skjutskostnader. Visserligen har genom
anslaget till lindring av mindre bemedlades läkarekostnader en viss lättnad
vunnits, ehuru dess vinnande är förenad med så avsevärda besvär, att den
icke i behövlig omfattning kommer till användning. Jag hyser därför fortfarande
den uppfattningen, att en utjämning av arvodena till lika belopp
oavsett avståndet till förrättningsplatsen vore mest rättvis och verksam,
men med kännedom om svårigheterna att på grund av enskild motion få
en dylik ändring genomförd nödgas jag avstå från yrkanden härutinnan.

Det måste emellertid verka beklämmande, att Kungl. Maj:t i till riksdagen
överlämnade propositionen nr 75 funnit skäl föreligga att under
nuvarande ekonomiska läge föreslå avsevärd höjning av läkaretaxan. Särskilt
för landsbygdens talrika mindre bemedlade befolkning blir en höjning

4

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

särdeles kännbar, ty, som förut antytts, stannar kostnaden för läkarebesök
ej vid blott arvode, utan därtill komma högst avsevärda kostnader för
skjuts. Jag anser därför den av Kung! Maj:t föreslagna taxehöjningen
icke böra av riksdagen bifallas.

Den nuvarande taxan upptager för läkarebiträde vid förlossningar ett extra
arvode utöver taxan av 5—25 kronor. Jag har förut i riksdagen vänt
mig mot detta arvode, som alldeles oskäligt betungar mindre bemedlade
hem, där alltid avsevärda ekonomiska bekymmer inträda vid åsyftade tillfällen.
Redan biträde av barnmorskan medför avsevärda utgifter, förlusten
av husmoderns arbetskraft för avsevärd tid och dess ersättande med
annan drager kostnader förutom andra kostnader, som här ej hehöva
nämnas. Från talrika håll har till mig framförts beklagandet över denna
mycket betungande rätt till extra arvode, och synes mig alla skäl tala för
dess avskaffande.

Den i Kungl. Maj:ts proposition bibehållna rätten att beräkna tilläggsarvode
vid rådfrågning nattetid synes mig böra utgå. Även om man beaktar
läkares behov av och krav på nattvila, kan det icke vara någon och
allra minst läkare obekant, att på kvällen och förnatten vanligen inträder
en försämring i den sjukes tillstånd, vilken föranleder hämtning av läkare.
Att under dessa omständigheter medgiva en ökning av taxan, synes mig
i hög grad olämpligt.»

Det propositionen bilagda förslaget till läkartaxa framgår av följande
sammanställning:

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

5

na

bestäm melser.

ode för
rådfrågning.

Taxa

för arvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och
för intyg, meddelade på enskild begäran, ävensom för tjänstförrättningar,
verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

A. För enskild sjukvård och på

§

1. Förste provinsialläkare, som tilllika
är provinsialläkare, provinsial-,
extra provinsial- eller biträdande provinsialläkare
eller vikarie för sådan
läkare äger att för enskild sjukvård,
som inom distriktet lämnas, ävensom
för intyg, som på enskild begäran meddelas,
erhålla arvode och i särskilda
fall reseersättning enligt här nedan
givna bestämmelser, där ej högre arvode
erbjudes.

2. När i denna taxa utrymme lämnas
för arvodets bestämmande inom angivna
gränser, skall av läkaren hänsyn
tagas såväl till sjukdomsfallets natur
samt det arbete, läkaren därpå måst
nedlägga, som ock till den betalningsskyldiges
förmåga att utgöra arvodet,
dock att av personer i ringa förmögenhetsvillkor
under alla förhållanden endast
det lägsta beloppet må fordras.

§

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad
eller annorstädes, utgår arvodet för
rådfrågningen, vare sig recept av läkaren
meddelas eller icke, med 1—3

enskild begäran meddelade intyg.

1.

1. Förste provinsialläkare, som tilllika
är provinsialläkare, provinsialeller
extra provinsialläkare eller biträdande
förste provinsialläkaren i
Gotlands län eller vikarie för läkare,
som nu är nämnd, äger att för enskild
sjukvård, som inom distriktet lämnas,
ävensom för intyg, som på enskild begäran
meddelas, erhålla arvode och i
särskilda fall reseersättning enligt här
nedan givna bestämmelser, där ej högre
arvode erbjudes.

2. När i denna taxa utrymme lämnas
för arvodets bestämmande inom angivna
gränser, skall av läkaren hänsyn
tagas såväl till sjukdomsfallets natur
samt det arbete, läkaren därpå måst
nedlägga, som ock till den betalningsskyldiges
förmåga att utgöra arvodet,
dock att under alla förhållanden endast
det lägsta beloppet må fordras av personer,
som äro berättigade till statsbidrag
enligt gällande bestämmelser
om lindring i mindre bemedlade patienters
å landsbygden sjukvårdskostnader
eller eljest äro i ringa förmögenhetsvillkor.

2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad
eller annorstädes, utgår arvodet för
rådfrågningen, vare sig recept av läkaren
meddelas eller icke, med 2—4

6

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

Arvode för
sjukbesök
inom två
kilometer.

Arvode för
sjukbesök
på avstånd
utöver två
kilometer.

(Nuvarande lydelse.)

kronor. För förnyelse av recept utan
särskild rådfrågning utgör arvodet 50
öre.

2. Det i mom. 1 bestämda arvode
för rådfrågning utgår icke vid sjukbesök,
varom här nedan stadgas; och
må, därest vid sjukbesök på. avstånd
från läkarens bostad, överskjutande
en halv mil, läkaren rådfrågas av någon,
som tillhör samma hushåll som den
sjuke, arvodet härför utgå med ett
belopp ej överstigande 1 krona.

(Föreslagen lydelse.)

kronor. För förnyelse av recept utan
särskild rådfrågning utgör arvodet 1
krona.

2. Det i mom. 1 bestämda arvodet
för rådfrågning utgår icke vid sjukbesök,
varom här nedan stadgas; och
må, därest vid sjukbesök på avstånd
från läkarens bostad, överskjutande
fem kilometer, läkaren rådfrågas av
någon, som tillhör samma hushåll
som den sjuke, arvodet härför utgå
med 1—2 kronor.

§ 3-

1. För varje besök, som av läkaren 1. För varje besök, som av läkaren

på anmodan göres hos sjuk på av- på anmodan göres hos sjuk på avstånd
ej överstigande två kilometer stånd ej överstigande två kilometer
från läkarens bostad eller från annat från läkarens bostad eller från annat
ställe inom distriktet, där han uppe- ställe inom distriktet, där han uppehåller
sig, utgår arvodet med 3—5 håller sig, utgår arvodet med 3—6
kronor. kronor.

2. Överstiger i fall, som i mom. 1 omförmäles, avståndet från läkarens
bostad en kilometer och finnes farbar väg till den sjuke, skall läkaren med
tjänlig skjuts befordras till och från sjukbesöket. Sker ej hämtning i sådant
fall, vare läkaren berättigad till gottgörelse för utgift, som han haft för sin
fortskaffning till och från stället.

Överstiger vid sjukbesök väglängden
till den sjuke från läkarens bostad
eller annat ställe inom distriktet, därifrån
resan anträdes, två kilometer,
utgår arvodet, för besök på avstånd
ej överstigande en halv mil, med 5—
7 kronor samt, för besök på längre
avstånd, med ytterligare 2 kronor för
varje överskjutande börjad halvmil
intill fyra mil och därefter med 2
kronor för varje överskjutande börjad
mil av väglängden till den sjuke, utan
rätt för läkaren till särskilt arvode för
återfärden.

4.

Överstiger vid sjukbesök väglängden
till den sjuke från läkarens bostad
eller annat ställe inom distriktet, därifrån
resan anträdes, två kilometer,
utgår arvodet, för besök på avstånd
ej överstigande fem kilometer med 5
—8 kronor samt, för besök på längre
avstånd, med ytterligare 2—3 kronor
för varje påbörjad ny sträcka av fem
kilometer av väglängden till den sjuke,
utan rätt för läkaren till särskild ersättning
för återfärden.

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

1

(Nuvarande lydelse.)

§

ordran 1. Till ocli från sjukbesök på avMn
sjuk- stånd överstigande två kilometer skall
besök på läkaren befordras med tjänlig skjuts,
avstånd ock må därtill användas även åkdon

utöver tvä »tit

lometer. efter en näst, såvida åkdonet kan efter
ortens sed såsom bekvämligt anses.
Vill läkaren i stället för den kämtandes
åkdon begagna eget lättare enbetsåkdon,
vare lian därtill berättigad.

2. Varder läkaren i fall, som i
mom. 1 sägs, ej hämtad, har han att
själv ombesörja sin befordran till och
från stället med rätt att därför uppbära
ersättning efter skjuts med en
häst jämte åkdonslega efter 35 öre för
milen.

§

Ersättning 1. Begagnar läkaren, där han ej
for med skjuts befordras, för resa vid
beräknad sjukbesök på avstånd, överstigande tva
efter tid. kiiometer, eller för del av sådan resa,
järnväg eller ångfartyg, eller måste
vid besök på sådant avstånd vägen
eller någon del därav tillryggaläggas
på båt, till häst eller till fots, skall
arvodet för besöket beräknas efter
den tid, aom för färden åtgår, sålunda
att arvodet utgår med 2 kronor
50 öre för varje börjad timme, intill
tio timmar, och för längre tid med 1
krona 50 öre för varje börjad timme,
dock att arvodet för sådan resa icke
i något fall må understiga 5 kronor;
skolande denna beräkningsgrund tilllämpas
jämväl om skjuts jämte något
av nu nämnda fortskaffningssätt användes.
Vid bestämmandet av den
tid, som för färden åtgått, inberäknas
även den tid, läkaren måst under färden
avvakta järnvägs- eller ångfartygslägenhet;
ägande dock den betalningsskyldige
att, där han vill undgå kostnaden

(Föreslagen lydelse.)

5.

1. Till och från sjukbesök på avstånd
överstigande två kilometer skall
läkaren befordras med tjänlig skjuts,
och må därtill användas även åkdon
efter en häst, såvida åkdonet kan efter
ortens sed anses såsom bekvämligt.
Då läkaren hämtas med hästskjuts,
må han begagna eget lättare enbetsåkdonistället
för denhämtandes åkdon.

2. Varder läkaren i fall, som i
mom. 1 sägs, ej hämtad, har han att
själv ombesörja sin befordran till och
från stället med rätt att därför uppbära
gottgörelse enligt allmänna resereglementet.

6.

1. Begagnar läkaren annat färdmedel
än skjuts för resa vid sjukbesök
på avstånd, överstigande två kilometer,
eller för del av sådan resa, skall arvodet
för besöket beräknas efter den
tid, som för färden åtgår, sålunda att
arvodet utgår med 2,5 0—3,5 0 kronor
för varje börjad timme, dock att arvodet
för sådan resa icke i något fall må
understiga 5 kronor. Vid bestämmandet
av den tid, som för färden åtgått,
inberäknas även den tid, läkaren måst
under färden avvakta järnvägs-, fartygs-
eller spårvägslägenhet; ägande
dock den betalningsskyldige att, där
han vill undgå kostnaden för väntetid
under hemfärden, själv ombesörja läkarens
fortskaffning till hans hem.
Däremot inberäknas icke den tid, som
åtgår för nattlogi, som i mom. 2 sägs.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

(Nuvarande lydelse.)

för väntetid under hemfärden, själv
ombesörja läkarens fortskaffning till
hans hem. Däremot inberäknas icke
den tid, som åtgår för nattlogi, som
i mom. 2 sägs.

2. Vid resa, varom i denna paragraf
förmäles, tillkommer läkaren utom arvode
även reseersättning för färd på
järnväg efter avgift för plats i första
klassens vagn och för färd på ångfartyg
efter avgift för enkel hyttplats
eller, när hytt ej förekommer, en
salongsplats; börande, därest läkaren
måste själv ombesörja färd med båt,
häst eller skjuts, honom ersättas stadgad
eller, där taxa icke finnes, betingad
lega. Har läkaren haft utgift
för transport av reseffekter eller, vid
sjukbesök på avstånd överstigande 4
mil, för nattlogi, skall sådan utgift
honom gottgöras.

(Föreslagen lydelse.)

2. Vid resa, varom i denna paragraf
förmäles, tillkommer läkaren utom arvode
även resekostnadsersättning enligt
allmänna resereglementet. Har
läkaren haft särskild utgift för transport
av instrument eller annan icke
personlig utrustning eller, vid sjukbesök
på avstånd överstigande 40 kilometer,
för nattlogi, skall sådan utgift
gottgöras honom.

§

Ersättning 1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter besjukbesök
me<l avvikande från eller fortsättning av vägen besöka annan sjuk,

under en skall för värjo sådant ytterligare sjukbesök arvode, efter de i § 3 mom. 1
resetur. och § 4 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa, beräknad efter väglängden
från den nya vägens början till den sjukes bostad; och vare den, som kallat
läkaren till det senare besöket, skyldig att, vid avvägen eller där den nya
vägen börjar, hämta läkaren samt ombesörja hans hemfärd.

2. Skall, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas, läkarens arvode,
enligt vad i § 6 sägs, för något eller några av besöken beräknas efter tid,
gäller samma beräkningsgrund för hela reseturen; skolande arvodet mellan
de betalningsskyldiga fördelas efter den tid, som åtgått för färden till och
från varje särskilt sjukbesök, och svare var för den hämtningsskyldighet
eller reseersättning, som efter ovan stadgade grunder på honom belöper.

§ 8.

Särskilt 1. För nedan angivna undersök- 1. För nedan angivna undersök&
speciaf0” IlinSar, vilka må utföras endast efter ningar, vilka må utföras endast efter
undersök- överenskommelse med patienten, skola överenskommelse med patienten, skola
”förbära11 n*°ver lön*! stadgade arvode och utöver förut stadgade arvode och reseförioss-
reseersättning, där sådan ifrågakom- ersättning, där sådan ifrågakommer,
nine- mer, följande arvoden erläggas: följande arvoden erläggas:

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

9

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

för undersökning å magsaft

kr. 3—5,

förundersökningåmagsaft kr. 3—7: 50

för undersökning mera tids-

» undersökning mera

ödande å urin..................

» 2-3,

tidsödande å urin ......

* 2—4:50

för prövning å njurfunktionen

» 5,

för prövning å njurfunk-

» undersökning å blod ......

» 3—5,

tionen..........................

» 5,

» » »bakterier

» 3—5,

för undersökning å blod

» 3—7:50

» » »avföring

» 3—5,

i> » » bak-

» » av ögats

ferier

» 3—7: 50

brytningsförhållanden......

* 1—5,

» » » avfö-

ring

» 3—7: 50

» » av ögats

brytningsförhållanden

» 1—7:50

för annan detaljundersökning,
som tar läkarens
tid ock sakkunskap
särskilt i anspråk ...... kr. 2—7: 50

2. För läkarens biträde vid barnförlossning skall, utöver stadgade arvode
ock reseersättning, där sådan ifrågakommer, betalas ytterligare arvode från
och med 5 kronor till ock med 25 kronor.

§ 9.

Särskilt 1. För besiktning av levande person 1. För besiktning avlevande person

besiktning för utrönande av sinnesbeskaffenhet för utrönande av sinnesbeskaffenhet
ä lerande jämte däröver utfärdad attest njute jämte däröver utfärdad attest njute
person åkaren ett arvode av 10 kronor. För läkaren ett arvode av 20 kronor. För
annan besiktning å levande person annan besiktning å levande person
jämte attest däröver utgår arvodet jämte attest däröver utgår arvodet
med 3 kronor, där ej annat arvode med 5 kronor, där ej annat arvode är
är särskilt stadgat. särskilt stadgat.

2. För utfärdande av sådant intyg om dödsorsaken, som omförmäles i
3 § under b) av kungörelsen den 14 september 1917 (nr 659) angående villkor
för eldbegängelse, njute läkaren i arvode 10 kronor.

3. Har vid besiktning, som i denna paragraf är sagd, resa erfordrats, åtnjute
läkaren dessutom arvode och reseersättning såsom för sjukbesök är
stadgat.

§ io.

Förhöjt 1. Anlitas läkaren under tiden 1. Anlitas läkaren under tiden

mellan klockan 11 e. m. och klockan mellan klockan 11 e. m. och klockan
der viss 8 f. m. eller faller resa för sjukbesök 8 f. m. eller faller resa för sjukbesök
tld- eller del av resan inom samma tid, eller del av resan inom samma tid,
utgår arvodet för rådfrågning med 50 utgår arvodet för rådfrågning och
procent förhöjning och för sjukbesök undersökning med 50 procent förhöjmed
förhöjning av 1 krona för varje ning och för sjukbesök med förhöjning

10

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

börjad timme, som under ovan an- av 1—2 kronor för varje börjad timme,
givna tid för besök eller resa åtgått, som under ovan angivna tid för besök

eller resa åtgått.

2. Förhöjning, som nu är sagd, äger dock icke rum, då fråga är om biträde
vid barnförlossning.

§ 11-

Läkaryård, 1. Har kommun enligt därom av kommunalnämndsordförande utfärdat
kommun åtagit sig att betala läkarvård för vissa fattiga eller mindre bemedlade

för Tisan medlemmar av kommunen, må dock resa för sjukbesök på kommunens be^sUer*
kostnad av läkaren företagas, utom i trängande fall, endast såvida medmindro
givande därtill av kommunalmyndigheten lämnats,
b-aiade 2. För likvids erhållande i fall, varom i denna paragraf sägs, äger läkaren
att, med bifogande av lämnade intyg, kvartalsvis till kommunalmyndigheten
ingiva räkning å läkaren tillkommande arvode och reseersättning.

§ 12.

Enskildas Arvode och reseersättning enligt denna taxa, vilka skola av enskild person
skyldighet Såldas, åligger det den sjuke eller den, som för dennes vård och underhåll
enligt ansvarar, eller den, som eljest för annan person anlitat läkaren, att vid andenna
taxa. fordran erlägga.

§ 13-

Handräck- Tredskas den betalningsskyldige att erlägga arvode eller reseersättning
betSni” enbgt denna taxa, njute läkaren för utbekommande därav handräckning hos
gens utbe-överexekutor, där läkaren styrker, att räkning å beloppet blivit minst fjorton
kommando, dagar före ansökningens ingivande till överexekutor tillställd den betalningsskyldige.

B. För tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion
eller myndighets uppdrag.

§

Ersättning För tjänstförrättning, som för allf°rrätt"8*»m^n
bålso- eller sjukvård av förste
i allmän- provinsialläkare, som icke tillika är
hot. provinsialläkare, ävensom av de i § 1
omförmälda läkare på grund av gällande
instruktion eller myndighets
uppdrag utföres å ställe på längre
avstånd från läkarens bostad än två
kilometer, utgår ersättning efter den
klass i gällande resereglemente, som
är för provinsialläkare bestämd, men
för tjänstförrättning, utförd på avstånd

14.

För tjänstförrättning, som för allmän
hälso- eller sjukvård av förste
provinsialläkare, av biträdande förste
provinsialläkare, ävensom av nu ej
angivna, i § 1 omförmälda läkare på
grund av gällande instruktion eller
myndighets uppdrag utföres å ställe
på längre avstånd från läkarens bostad
än två kilometer, utgår resekostnads-
och traktamentsersättning enligt
gällande resereglemente, men för
tjänstförrättning utförd på avstånd

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

11

(Nuvarande lydelse.)

ej överstigande två kilometer från
lians bostad, utgår, där ej för vissa
tjänstförrättningar särskilt arvode, enligt
vad i § 15 sägs, är bestämt, ersättning
med 5 kronor i dagtraktamente,
utan rätt för läkaren att beräkna
reseersättning.

(Föreslagen lydelse.)

ej överstigande två kilometer från
frans bostad utgår, där ej för förrättningen
annat arvode, enligt vad i
§ 15 sägs, är bestämt, arvode med 10
kronor för dag, utan rätt för läkaren
att beräkna resekostnads- eller traktamentsersättning.

ttning 1. För nedannämnda tjänstförrätttjänstför-
ningar tillkommer läkaren, jämte erttningar.
sättning enligt gällande resereglemente,
där sådan jämlikt § 14 ifrågakommer,
arvode med följande belopp:

för rättsmedicinsk undersökning av
död människas kropp, med protokoll
ocli utlåtande i två utskrifter
.............................. 20 kronor;

för undersökning till upptäckande
av arsenikSyrligfret i fast form, jämte
protokoll i två utskrifter... 5 kronor;

för undersökning av levande person
till utrönande av hans sinnesbeskaffenhet,
jämte utlåtande i två utskrifter.
...................................... 10 kronor;

samt för annan undersökning eller
besiktning å levande person eller personer,
jämte utlåtande i två utskrifter
...................................... 5 kronor;

beroende likväl dessa arvodens åtnjutande
på de till förrättningen hörande
handlingars godkännande vid den
granskning, de i medicinalstyrelsen
äro underkastade.

2. För besiktning av död människas
kropp och avgivande av sådant
yttrande om dödssättet, som omför -

15.

1. För nedannämnda tjänstförrättningar
tillkommer läkaren, jämte resekostnads-
och traktamentsersättning
enligt gällande resereglemente, arvode
med följande belopp:

för rättsmedicinsk undersökning av
död människas kropp, med protokoll
och utlåtande i två utskrifter
............................ 40 kronor;

för undersökning till upptäckande
av arseniksyrlighet i fast form, jämte
protokoll i två utskrifter... 5 kronor;

för undersökning av levande person
till utrönande av hans sinnesbeskaffenhet,
jämte utlåtande i två utskrifter.
...................................... 20 kronor;

för undersökning av levande persons
sinnesbeskaffenhet i rättsmedicinskt
syfte jämte utlåtande i två utskrifter
............................. 70 kronor;

samt för annan undersökning eller
besiktning å levande person eller personer,
jämte utlåtande i två utskrifter
................................ 5—25 kronor;

beroende likväl dessa arvodens åtnjutande
på de till förrättningen hörande
handlingars godkännande vid
den granskning, de i medicinalstyrelsen
äro underkastade och beträffande
det ovan sist omförmälda arvodet
jämväl på dettas godkännande av
medicinalstyrelsen.

2. För besiktning av död människas
kropp och avgivande av sådant
yttrande om dödssättet, som omför -

12

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

mäles i 3 § under c) av kungörelsen mäles i 3 § under c) av kungörelsen
den 14 september 1917 angående den 14 september 1917 (nr 659) angåvillkor
för eldbegängelse, utgår arvode ende villkor för eldbegängelse, utgår
med 10 kronor jämte ersättning enligt arvode med 10 kronor jämte resegällande
resereglemente, där sådan kostnads- och traktamentsersättning
jämlikt § 14 ifrågakommer. enligt gällande resereglemente.

3. Yerkställes skyddskoppympning
å ympnings- eller besiktningsmöte
eller eljest på föranstaltande av hälsovårdsmyndighet,
skall, där ersättning
till ympare eller besiktningsförrättare
enligt lagen om skyddskoppympning
den 2 juni 1916 skall gäldas av statsmedel,
ersättningen utgå med 75 öre
för varje ympad person och med 25
öre för varje besiktigad person, jämte
resekostnads- och traktamentsersättning
enligt gällande resereglemente.

§ 16.

För tjänstförrättning, varom i §§ 14 och 15 sägs, utgår ersättning av
förtjänst- statsmedel, där ej annorlunda är i särskild författning bestämt,
förrättningar.

^yttrande Såsom utskottet i sitt tidigare denna dag avgivna utlåtande i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående definitiv lönereglering för förste
provinsialläkare och provinsialläkare m. m. anfört, har utskottet med hänsyn
till det nära samband, nämnda proposition äger med den nu föreliggande,
i ett sammanhang till prövning förehaft propositionerna i fråga.
Utskottet vill ock erinra därom, att, då utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att provinsialläkarnas löner fastställdes på sätt Kungl. Maj:t ifrågasatt,
utskottet uttalat, att utskottet icke kunde förorda, att jämkningar i provinsialläkartaxan
vidtoges i den omfattning, Kungl. Maj:t föreslagit.

Enligt vad den nu ifrågavarande propositionen utvisar, har till grund
för det framlagda förslaget till ny provinsialläkartaxa lagts ett av 1916
års provinsialläkardistriktskommitté uppgjort förslag i ämnet och hava
medicinalstyrelsen, rikets länsstyrelser och förste provinsialläkarna ävensom
1902 års löneregleringskommitté avgivit yttranden i frågan. Medan
medicinalstyrelsen, länsstyrelserna och förste provinsialläkarna i stort sett
tillstyrkt förslaget, hava åter reduceringar av de ifrågasatta taxebeloppen
i rätt stor utsträckning förordats av löneregleringskommittén. I vad dessa
reduceringar gälla minimibeloppen för arvoden för enskild sjukvård och
för intyg, meddelade på enskild begäran, hava desamma synts departementschefen
befogade. De nuvarande minimibeloppen skulle alltså bibe -

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

13

hållas oförändrade utom i ett avseende, nämligen för arvodet vid enkel
rådfrågning å läkarstationen, vars minimibelopp föreslagits att höjas från
1 krona till 2 kronor. Till departementschefens, av löneregleringskommittén
förordade förslag i nu berörda hänseende har utskottet ansett sig
böra ansluta sig, dock att utskottet icke funnit skäl förebragta för en
förhöjning av minimiarvodesbeloppet vid enkel rådfrågning å läkarstationen.
Detta belopp torde sålunda jämväl hädanefter böra utgöra 1 krona.
Likaså synes utskottet arvodena för förnyelse av recept utan särskild rådfrågning
samt för rådfrågning av någon, som tillhört samma hushåll som
den sjuke, vid besök av läkaren på avstånd från läkarens bostad, överstigande
fem kilometer, böra bibehållas vid nu fixerade belopp. I förstnämnda
hänseende överensstämmer sålunda utskottets ståndpunkt med det
yrkande, som framställts i motionen II: 360.

Det föreliggande förslaget går vidare ut på ett bibehållande av den
s. k. glidande taxan, innebärande frihet för läkaren att i vissa fall bestämma
sitt arvode inom vissa angivna gränser. På anförda skäl har nu departementschefen
emellertid ifrågasatt, att, med undantag för arvodet för biträde
vid förlossningar, arvodesbeloppens maximum skulle undergå höjningar
med belopp av olika storlek. I betraktande av de fasta avlöningsförmåner,
utskottet för provinsialläkarna tillstyrkt och då enligt utskottets
mening de maximibelopp, som nu äro stadgade, måste anses utgöra skälig
ersättning för läkarens arbete, har utskottet dock ansett sig böra stanna
för att maximibeloppen bibehållas oförändrade. I sammanhang härmed
må erinras, att i det föreliggande förslaget ett allmänt stadgande i § 8
mom. 1 föreslagits av innebörd, att för varje annan i sagda moment ej
omförmäld detaljundersökning, som tar läkarens tid och sakkunskap särskilt
i anspråk, arvode skulle erläggas med 2 kronor—7 kronor 50 öre.
Mot tillägget i fråga har utskottet icke haft annan erinran än att maximibeloppet
synts utskottet böra fixeras till 5 kronor.

Därest vid sjukbesök våglängden till den sjuke från läkarens bostad
eller annat ställe inom distriktet, därifrån resan anträdes, överstiger två
kilometer, utgår arvodet för närvarande enligt § 4 i taxan för besök på
avstånd ej överstigande en halv mil med 5—7 kronor samt för besök på
längre avstånd med ytterligare 2 kronor för varje överskjutande börjad
halvmil intill fyra mil och därefter med 2 kronor för varje överskjutande
börjad mil av våglängden till den sjuke utan rätt för läkaren till särskilt
arvode för återfärden. Enligt Kung! Maj:ts nu framlagda förslag skulle
arvodet utgå för besök på avstånd ej överstigande fem kilometer med
5—8 kronor samt för besök på längre avstånd med ytterligare 2—3
kronor för varje påbörjad ny sträcka av fem kilometer av våglängden till
den sjuke, likaledes utan rätt för läkaren till särskild ersättning för återfärden.
Den nuvarande bestämmelsen att vid längre resor ersättningen
skall utgå med högre belopp per mil för kortare avstånd än för längre
synes ock utskottet ur läkarens synpunkt otillfredsställande. En kortare
resa är givetvis långt mindre ansträngande för läkaren än en längre och

14

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

en långvarig resa kan självfallet ej sällan medföra minskning i inkomster
av praktik. Billiglietsskäl synes utskottet för den skull tala för att åtminstone
samma beräkningsgrund tillämpas beträffande den längre som
beträffande den kortare resan. Att i enlighet med vad Kungl. Maj:t
föreslagit, maximiarvodet för besök ej överstigande fem kilometer skulle
höjas till 8 kronor, har utskottet dock icke ansett sig kunna förorda.
Enligt utskottets mening torde det nu gällande maximiarvodet böra bibehållas
oförändrat och ersättningen för besök på längre avstånd, med hänsyn
särskilt till de nuvarande möjligheterna att färdas med motorfordon,
kunna begränsas till 40 öre för varje påbörjad kilometer, dock utan rätt
för läkaren till särskild ersättning för återfärden.

I nu gällande bestämmelser uti § 6 mom. 1, som avse ersättning för
sjukbesök, i de fall ersättningen beräknas efter tid, förekommer en liknande
beräkning som i § 4, varigenom arvodet vid färd intill tio timmar
utgår efter förmånligare grunder än för tid därutöver. Av enahanda skäl,
som anförts ifråga om bestämmelserna i § 4, finner sig utskottet böra
tillstyrka, att arvodet må oberoende av den använda tidens längd utgå med
2 kronor 50 öre för varje börjad timme, dock att arvodet för sådan resa
icke i något fall må understiga 5 kronor. Däremot kan utskottet icke
tillstyrka någon förhöjning därutöver av arvodet enligt sagda moment.
I denna del ansluter sig alltså utskottets ståndpunkt till 1902 års löneregleringskommittés
förslag i ämnet.

I § 9 av nu gällande taxa stadgas, att för besiktning av levande person
för utrönande av sinnesbeskaffenhet jämte däröver utfärdad attest läkaren
må åtnjuta ett arvode av 10 kronor. För annan besiktning å levande
person jämte attest däröver utgår arvodet med 3 kronor, där ej annat
arvode är särskilt stadgat. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle ifrågavarande
arvoden nu höjas till 20 respektive 5 kronor. Löneregleringskommittén
har för sin del icke kunnat tillstyrka större höjning av arvodet
för besiktning av levande person för utrönande av sinnesbeskaffenhet än
till 15 kronor, varemot kommittén icke funnit något att erinra emot, att
det i nu ifrågavarande mom. omförmälda arvodet för annan besiktning å
levande person höjes på sätt Kungl. Maj:t föreslagit. Till löneregleringskommitténs
ståndpunkt i denna del ansluter sig ock utskottet.

Enligt § 10 av den nu gällande taxan må arvodet för sjukbesök, därest
detsamma infaller under tiden mellan kl. 11 e. in. och kl. 8 f. in., utgå
med 1 kronas förhöjning för varje börjad timme, som under angivna tid
för besök eller resa åtgått. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle nu arvodet
ifråga bestämmas till 1 — 2 kronor. Enligt utskottets mening torde emellertid
någon ändring i storleken av ifrågavarande arvode icke böra vidtagas
utan synas de nu gällande bestämmelserna i ämnet böra bibehållas
oförändrade. Det motions vis väckta yrkandet om borttagande av nu ifrågavarande
tilläggsarvode kan utskottet alltså icke tillstyrka. Utskottet vill
erinra om, att enahanda vid 1918 års lagtima riksdag motionsvis väckt
yrkande av riksdagen avslogs.

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

15

Uti § 15 angivas arvodena för vissa tjänsteförrättningar. Kungl. Maj:t
har nu föreslagit en höjning av så gott som samtliga belopp, varjämte
särskilt arvode upptagits för undersökning av levande persons sinnesbeskaffenhet
i rättsmedicinskt syfte jämte utlåtande därutöver. De sålunda
föreslagna nya arvodesbeloppen har utskottet icke kunnat undgå att finna
väl högt tilltagna. Utskottet, som funnit de av löneregleringskommittén
föreslagna beloppen för nu ifrågavarande arvoden i allmänhet väl avvägda,
får tillstyrka, att beloppen ifråga bestämmas på följande sätt:

för rättsmedicinsk undersökning av död människas kropp, med protokoll
och utlåtande i två utskrifter, 40 kronor;

för undersökning till upptäckande av arseniksyrlighet i fast form, jämte
protokoll i två utskrifter, oförändrat belopp, 5 kronor;

för undersökning av levande person till utrönande av hans sinnesbeskaffenhet,
jämte utlåtande i två utskrifter, 15 kronor;

för undersökning av levande persons sinnesbeskaffenhet i rättsmedicinskt
syfte, jämte utlåtande i två utskrifter, 60 kronor;

samt för annan undersökning eller besiktning å levande person eller
personer, jämte utlåtande i två utskrifter, 5—-15 kronor.

De förslag till ändringar i läkartaxan, Kungl. Maj:t i övrigt framlagt,
hava icke givit utskottet anledning till erinran. Härav följer att utskottet
icke kunnat tillstyrka det motionsvis väckta yrkandet om borttagande av
rätt till tilläggsarvode enligt § 8 mom. 2. Enahanda yrkande, som motionsvis
förelädes 1918 års lagtima riksdag, avslogs ock av riksdagen.

Utskottet vill slutligen hava uttalat önskvärdheten av att innehållet av
provinsialläkartaxans bestämmelser genom lämpliga anordningar, så långt
möjligt är, bekantgöres för allmänheten.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med anledning av Kungl. Majrts förevarande
framställning och herr Magnussons i Skövde ovanberörda
motion (II: 370) samt med bifall till herr Mogårds
m. fl. förenämnda motion (II: 360) må förklara, att riksdagen
för sin del finner gällande taxa för arvode åt vissa i
civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och för
intyg, meddelade på enskild begäran, ävensom för tjänsteförrättningar,
verkställda enligt gällande instruktion eller
myndighets uppdrag, böra, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit
ändras; dock med de jämkningar utskottet härovan förordat.

Stockholm den 23 april 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

16

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, J. G. Walles, J. Jeansson,
G. Kobb, A. It. Eooth, C. A. Carlsson i Gävle och D. A. Petrén;

från andra kammaren: herrar K. V. Rydén, A. Wiklund, C. R. Jansson i
Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp,
A. A. Törnkvist i Karlskrona, J. Jönsson i Revinge, O. Nilsson i Örebro,
B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs och O. Andersson i Höör.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.