Statsutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1926 kl. 2 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1926—1927 av utgifterna
för kapitalökning i avseende å post- och telegrafverken
samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

(4:e avd.)

Postverket.

l:o) Uti den till riksdagen den 7 januari 1926 avlåtna propositionen
{nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under hudgetåret 1926—
1927 har Kungl. Maj:t i avseende å postverket, under åberopande av det
vid propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1» fogade
statsrådsprotokollet, över kommunikationsärenden för nämnda dag föreslagit
riksdagen (punkt 1) att för inköp av inventarier för postverkets
behov för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av 750,000
kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet sid. 3—6.

Utskottet vill till en början, i anslutning till vissa av chefen för finansdepartementet
gjorda uttalanden beträffande finansieringen av kommunikationsverken
(utg. f. kapitalökn. sid. 2—7), anföra följande.

Vid ifrågavarande fyra kommunikationsverk, statens järnvägar, statens
vattenfallsverk, post- och telegrafverken, har kapitalanskaffningen sedan
gammalt i stor utsträckning skett genom anlitande av lånemedel. Detta förfaringssätt
har under normala tider framstått desto mera naturligt som det
i regel gällt företag, beslutade till fromma för samfärdseln och landets ekonomiska
utveckling, vilkas planläggning omfattar en lång framtid och som
i många fall endast så småningom kunnat beräknas lämna sin fulla avkastning.
Redan av statsutskottet vid 1853—1854 års riksdag framhölls
samtidens rättmätiga anspråk på att ej över hövan betungas i skatteväg
för åstadkommande av företag som huvudsakligen gagna efterkommande
generationer; en skuldsättning med sådant syfte befrämjade däremot endast

1 Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 saml. .9 höft. (Nr 9.)

Inköp av
inventarier.

[I.]1

Utskottets

yttrande.

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

nationalförmögenhetens fortfarande tillökning, vilket ingalunda kunde ge
framtida generationer anledning till missbelåtenhet. Utskottet har velat
erinra om detta, i sammanhang med planläggningen av det svenska stambaneväsendet
gjorda uttalande, vilket kan anses hava varit vägledande för
finansieringen icke blott av statens järnvägar utan även av nyanläggningar
vid övriga affärsverken.

Av det i statens järnvägar vid 1924 års utgång nedlagda kapitalet, uppgående
till 1,040 miljoner kronor, var ett belopp av cirka 850 miljoner
kronor anskaffat genom upplåning, medan återstoden — cirka en femtedel —
utgjordes av skattemedel eller i företaget nedlagda trafikmedel. Det av statens
vattenfallsverk vid 1924 års utgång disponerade kapitalet uppgick till
i runt tal 300 miljoner kronor, bestående med undantag av 25 miljoner
kronor av upplånt kapital. Motsvarande siffror för telegraf- och postverken
voro cirka 275, respektive 40 miljoner kronor, varav 240, respektive 20
miljoner kronor utgjorde lånemedel.

Såsom härav framgår, utgöres det i de fyra affärsverken nedlagda kapitalet
till övervägande del av lånemedel. Med hänsyn till de betydande belopp,
som investerats under krigsårens högkonjunktur samt följande år, är
av särskilt intresse att utröna, i vad mån anläggningarnas nuvarande totalvärde
motsvara gjorda kapitalutlägg. Av en i detta avseende i statsverkspropositionen
till 1924 års riksdag framlagd utredning inhämtas, att, i trots
av de betydande nyanläggningar, som tillkommit under högsta dyrtiden, det
bokförda totala värdet vid 1922 års slut av samtliga anläggningar inom
vart och ett av de fyra verken dock kunde beräknas väsentligt överstiga
vad de vid nyanläggning enligt 1922 års prisnivå skulle kostat.

Oavsett detta lärer likvisst finansieringsfrågan särskilt vad angår statens
järnvägar och statens vattenfallsverk alltjämt förtjäna den största uppmärksamhet.

Trots att förräntningskraven för statens järnvägars del under senare år
begränsats att avse allenast det upplånade kapitalet — ungefärligen motsvarande
vad som nedlagts i så kallade räntebärande bandelar — måste dock
transportavgifterna alltjämt hållas på en nivå med över 100 procent överstigande
1913 års taxor. Såsom förklaring härtill har åberopats bland annat
att 1913 års transportavgifter varit med hänsyn till då rådande prisläge för
låga och alltså icke användbara som jämförelse. I sitt den 29 december
1925 avgivna utlåtande över järnvägstaxekommitténs förslag har järnvägsstyrelsen
framhållit, att man vid ett definitivt fastställande av nya transportavgifter
för statens järnvägar måste räkna med en genomsnittlig taxestegring
av ungefärligen denna höjd i förhållande till de transportavgifter för person
och gods, som gällde 1913. Vid uppgörandet av dessa beräkningar har järnvägsstyrelsen
förutsatt icke blott att återstående anslag till de beslutade järnvägsbyggnaderna
i övre Norrland täckas av skattemedel utan ock att vad
som av 1923—1925 års riksdagar anvisats till linjerna Storuman—Sorsele,

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

3

Porjus—Jockmokk ock Lycksele—Storuman, sammanlagt 11.8 miljoner kronor,
efterhand skulle avföras från lånemedel, varför alltså skulle erfordras motsvarande
tillskott från andra statsinkomster. Detta önskemål har i statsverksproposition
vunnit beaktande, i vad avser nu äskade nya anslag till
dessa banor, varemot departementschefen ej ansett sig kunna förorda någon
åtgärd i syfte att tidigare beviljade lånemedelsanslag måtte överföras till
anslag av andra statsinkomster.

Vid bedömandet av det ekonomiska läget vid statens vattenfallsverk torde
kanaler och kraftverk från varandra böra särskiljas, varvid på dessa båda
rörelsegrenar torde böra uppdelas det kapital, som nedlagts i fastigheter och
centralförråd, vilka kunna betraktas såsom supplement till kanal- och kraftverksrörelsen.
I avseende å kanalrörelsen märkes härvid, att denna gått
med en i det närmaste konstant förlust under den senaste femårsperioden
utan att något som helst bidrag till förräntningen av däri nedlagda kapital,
cirka 50 miljoner kronor, kunnat lämnas. Vid kraftverken har däremot
resultatet successivt förbättrats. Under 1925 torde driftöverskottet komma
att ungefär motsvara räntorna på lånekapitalet. Full ränta på det totalt
för kraftverken disponerade kapitalet lär vara att förvänta i och med att de
betydande, för västra stambanans elektrifiering utförda anläggningarna under
innevarande år tagas i anspråk samt vidare Norrforsens kraftverk igångsättes
med åtföljande ökning av inkomsterna. I den mån kraftavsättningen ytterligare
ökas, lärer därutöver överskott kunna påräknas, motsvarande ränta å
de ränteförluster, som uppkommit under byggnads- och starttiden. Att däremot
de vattenfall, som inköpts för framtida behov, icke ännu kunna lämna
avkastning torde ligga i öppen dag. I avseende å kraftverkens landsbygdstaxor
må erinras, hurusom tillkallade sakkunniga i avgivet betänkande framhållit
såsom önskligt, att vissa sänkningar i dessa vidtoges. Såsom en förutsättning
härför har dock uppställts en mot inkomstminskningen svarande
nedskrivning av verkets kapital, varvid cfet för avskrivning erforderliga beloppet
skulle anvisas som särskilt anslag.

Även beträffande kanalverken har vattenfallsstyrlesem i annat sammanhang
framhållit såsom önskligt, att liknande avskrivningsåtgärder vidtoges.

Postverket har på senare tid lämnat god avkastning. Även telegrafverkets
förräntningsmöjligheter måste för närvarande betecknas som tillfredsställande.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att, såsom ovan antytts, frågan
om kapitalanskaffningen till kommunikationsverken är förtjänt av den
största uppmärksamhet. Särskilt gäller detta statens järnvägar och statens
vattenfallsverk. Om å ena sidan framstår som en faktor av stor betydelse
för landets ekonomiska liv att trafik- och krafttaxor vid dessa båda verk
icke bliva onormalt betungande, måste dock å andra sidan ur statsfinansiell
synpunkt fasthållas kraven på förräntning av det nedlagda kapitalet, åtmin -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

stone i vad detta är att hänföra till lånemedel. Ansvaret för att dessa båda
betingelser skola uppfyllas lärer i första hand åvila vederbörande verksstyrelser.
I betraktande av senaste årtiondets enastående ekonomiska omkastningar
torde dock få anses förklarligt om härvid statsmakternas medverkan till
genomförandet av vissa nedskrivningsåtgärder påkallas. Sålunda skulle med
hänsyn till nu angivna förhållanden det tvivelsutan vara önskligt att i
samband med skeende återbetalning av överskjutande oräntabla delar av
det i statens järnvägar och statens vattenfallsverk nedlagda lånekapitalet
en avskrivning härav kunde ske eller ock, på sätt järnvägsstyrelsen
föreslagit, att i vissa anläggningar placerat lånekapital kunde ersättas
av andra statsinkomster, vilket finge anses innebära, att ränteanspråken i
denna del tillsvidare eftergåves. På grund av den statsfinansiella situationen
och särskilt i betraktande av de betydande belopp, som enligt budgetförslaget
skulle tagas] i anspråk för täckning av andra kristidsförluster,
torde icke vid denna riksdag en sådan plan låta sig genomföra. Oavsett
detta lärer emellertid framstå som en angelägen uppgift att söka åvägabringa
en ökad amortering av det i affärsverken nedlagda lånekapitalet.

Departementschefen har föreslagit, att de nu begärda kapitalökningsanslagen
till vissa norrlandsbanor — i runt tal 4.3 5 miljoner kronor — helt skulle
täckas av skattemedel. Till frågan i vad mån sålunda eller i övrigt andra
statsinkomster än lånemedel vid innevarande riksdag må kunna tagas i anspråk
för beredande av kapitalökning vid kommunikationsverken, får emellertid
utskottet tillfälle framdeles återkomma i sammanhang med statsregleringen.

I avseende å det under förevarande punkt begärda anslaget till inköp
av inventarier för postverkets behov får utskottet anföra följande.

För inköp av inventarier hava anvisats för vart och ett av budgetåren
1923—1924 och 1924—1925 500,000 kronor samt för budgetåret 1925—1926

700,000 kronor.

I avgivet förslag i fråga om anslag till utgifter för kapitalökning för
budgetåret 1926—1927 har generalpoststyrelsen enligt vad i statsrådsprotokollet
framhålles, bland annat anfört, att för inventarieanskaffningar under
nämnda budgetår verkställts så detaljerade beräkningar som varit möjligt
och gåve dessa till resultat, att för ändamålet i fråga erfordrades ett belopp
av 1,000,000 kronor. Ehuru styrelsen räknat med förnyelsefondens
fortsatta användning för bestridande av kostnaderna för anskaffningar av
inventarier i ersättning för utrangerade dylika, ansåge sig styrelsen icke
kunna äska ett lägre belopp än det nyssnämnda med hänsyn till den fortsatta
trafikstegring, som kunde vara att emotse och vilken naturligtvis
föranledde utökning av redan befintlig inventariestock.

Sålunda erfordrades för den centrala upphandlingen av inventarier ett
belopp av i avrundat tal 100,000 kronor. För upphandlingar genom distrikts -

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

5

och lokalförvaltningarnas försorg erfordrades 115,000 kronor samt för
postgirorörelsens utveckling 100,000 kronor. Vidare behövdes för anskaffande
av nya maskiner och verktyg för postverkets verkstad, blanketttryckeri
och bokbinderi samt frimärkstryckeri ett belopp av 70,000 kronor
samt för nytillverkning av inventarier å postverkets verkstad 140,000 kronor.

Såsom jämväl framgår av berörda statsrådsprotokoll, har generalpoststyrelsen
ytterligare begärt anslag för budgetåret 1926—1927 för postdiligenstrafikens
utveckling. På anförda skäl har styrelsen hemställt om bemyndigande
att få anordna postdiligenstrafik å linjerna Kiruna—Vittangi—
Karesuando, Piteå—Skellefteå, Boden—Harads, Råneå—Niemisel—Gunnarsbyn,
Sundsvall—Bispgården—Ragunda och Ramsele—Backe ävensom att
utsträcka trafiken å linjen Sollefteå—Ramsele till Strömsund och å den
blivande linjen överkalix—Morjärv till Kalix. För genomförande av den
sålunda föreslagna utveckligen av diligenstrafiken har styrelsen beräknat
ett belopp av 250,000 kronor, utgörande kostnaden för nyanskaffning av
12 automobilomnibussar. Härtill har styrelsen ansett böra komma ett belopp
av 135,000 kronor för inköp av vanliga automobiler för utökning
av den huvudsakligen för posttransporter inom vederbörande samhällen
befintliga automobilparken samt för anskaffande av motorcyklar och elektriska
plattformsvagnar.

De i det föregående upptagna inventarieanskaffningarna skulle sålunda
draga en sammanlagd kostnad av 910,000 kronor. I detta belopp äro icke
inräknade utgifter för några nya ändamål utan allenast för utökning av
redan befintlig inventariestock. Emellertid bär generalpoststyrelsen ansett,
att ett belopp av cirka 65,000 kronor bör finnas tillgängligt för inköp av
erforderlig reservmaskin till inrikes postanvisningsrevisionen samt för eventuellt
anskaffande av frankerings- och adresseringsmaskiner. Därutöver har
det synts styrelsen angeläget, att något belopp, förslagsvis allenast 25,000
kronor, avsättes till mötande av eventuella prisfördyringar samt för sådana
ändamål, som icke nu kunna förutses, men varigenom postverkets driftkostnader
kunna nedbringas.

'' Departementschefen har föreslagit en nedsättning i det utav generalpoststyrelsen
begärda anslagsbeloppet till 750,000 kronor.

En väsentlig del av förevarande anslag skulle alltså användas för inköp av
automobilomnibussar, avsedda för utsträckning av den av postverket bedrivna
postdiligenstrafiken. Enligt vad av propositionen inhämtas, förberedes nu
igångsättande av dylik trafik på ett ytterligare antal linjer. Med hänsyn
till gagnet ur samfärdselsynpunkt av dessa nya kommunikationsleder har
utskottet intet att erinra mot, att medel till ifrågavarande ändamål
ställas till förfogande; att märka är att enligt vunnen erfarenhet trafiken
å ifrågavarande omnibuslinjer i allmänhet synes giva tillfredsställande ekonomiskt
resultat. Utskottet förutsätter dock, att innan en ny postdiligenslinje
öppnas, alltjämt såsom hittills medgivande härtill inhämtas av Kung!.

6 Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Maj:t, som icke lärer underlåta tillse, att vederbörlig hänsyn tages till andra
redan tidigare anlagda kommunikationsleder, för vilka den nya postdiligenstrafiken
skulle kunna medföra en mera kännbar konkurrens.

I övrigt skulle det begärda anslaget komma till användning för inköp
av andra motorfordon av olika slag, inventarieanskaffning samt för moderniseringsåtgärder,
som krävas på grund av poströrelsens alltjämt fortgående
utveckling.

Under åberopande härav får utskottet tillstyrka, att medel för ändamålet
beviljas med det av departementschefen föreslagna beloppet 750,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för inköp av inventarier för postverkets
behov för budgetåret 1926—1927 anvisa ett
reservationsanslag av 750,000 kronor.

^Posthus-. 2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 2) föreslagit riksdagen att för uppförande
Kristinehamn. av en Posthusbyggnad i Kristinehamn för budgetåret 1926—1927 anvisa ett
[2.] reservationsanslag av 97,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 9—11 i åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet anvisade 1921 års riksdag
för inköp för postverkets räkning av tomt i Kristinehamn för år 1922 ett
reservationsanslag av 32,900 kronor.

Genom brev den 27 juni 1921 bemyndigade Kungl. Maj:t generalpoststyrelsen
att för en köpeskilling av högst 32,900 kronor inköpa berörda, i
hörnet av Nya Kungsgatan och Tvärgatan i Kristinehamn belägna tomt.

I sin skrivelse till Kungl. Maj:t, den 28 augusti 1925 med förslag i fråga
om anslag till utgifter för kapitalökning för budgetåret 1926—1927 har
generalpoststyrelsen meddelat, att, som vissa tvivelsmål uppstått rörande
säljarens äganderätt till en mindre del av ifrågavarande tomt, köpet icke
kunnat definitivt slutföras, förrän äganderättsfrågan under hösten 1924 blivit
tillfredsställande ordnad. Härigenom hade frågan om uppförande av en
posthusbyggnad å tomten kommit att fördröjas.

Styrelsen har nu framlagt förslag till uppförande av dylik byggnad. Såsom
styrelsen i berörda skrivelse framhållit, hade styrelsen ursprungligen
tänkt, att byggnaden skulle givas sådana dimensioner, att inom densamma
kunde förutom post- och telegraflokaler inrymmas bostadslägenheter eller,
om så skulle anses lämpligare med hänsyn till läget och önskvärdheten att
bättre förränta det nedlagda kapitalet, till uthyrning avsedda affärslokaler.
Då emellertid telegrafverket, enligt vad under hand meddelats, icke för närvarande
torde önska inrymma telegraf- och telefonstationerna i postverkets

Statsutskottets utlåtande Nr 9. 7

fastighet, hade byggnaden planerats så, att telegrafverket lämpligen, när
verket så önskade, kunde erhålla sina lokaler i en flygelbyggnad å tomten.
Med denna anordning hade telegrafstyrelsen förklarat sig tillfredsställd.

Kostnaden för * uppförande av ifrågavarande nybyggnad, som skulle utgöras
av ett envåningshus med frontespis, har av generalpoststyrelsen beräknats
till 95,000 kronor. Huset, som skulle uppföras av s. k. gasbetong,
skulle alltså draga en byggnadskostnad per kubikmeter av 50 kronor. Byggnadsstyrelsen,
som yttrat sig i ärendet, har ansett den beräknade byggnadskostnaden
vara väl knappt tilltagen och föreslagit byggnadsbeloppets höjande
med omkring 2,000 kronor; och har generalpoststyrelsen i anledning härav
äskat ett anslag av 97,000 kronor för ändamålet.

Departementschefen anför i ärendet följande:

»Av vad sålunda förekommit torde framgå, att behov föreligger av nybyggnad
i Kristinehamn för postverkets räkning. Det förslag i sådant hänseende,
som av generalpoststyrelsen nu framlagts, synes såväl ur postal synpunkt
ändamålsenligt som ekonomiskt tillfredsställande för statsverket. Jag
anser mig därför böra tillstyrka förslaget. Byggnadskostnaden lärer i enlighet
med byggnadsstyrelsens förslag böra beräknas till 97,000 kronor.»

Utskottet hemställer,

att riksdagen må för uppförande av en posthusbyggnad
i Kristinehamn för budgetåret 1926—1927 anvisa
ett reservationsanslag av 97,000 kronor.

Telegrafverket.

3:o) Kungl. Maj:t har (punkt 3) föreslagit riksdagen medgiva att för full- Telefonstabordande
av en telefonstationsbyggnad å fastigheten nr 9 i kvarteret Jordgubben
i Stockholm må av förut omförmälda besparade anslagsmedel för holmen
telegrafverket användas ett belopp av högst 175,000 kronor. '' Stockholm.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom i proposition, nr 53, gjorda framställning
har nästlidet års riksdag medgivit, att av vissa angivna besparade
anslagsmedel för telegrafverket finge för inköp av fastigheten nr 9 i kvarteret
Jordgubben i Stockholm samt för påbörjande därstädes av en telefonstationsbyggnad,
för vilket arbete kostnaderna beräknats till 335,000 kronor, användas
ett belopp av 300,000 kronor.

Jämlikt bemyndigande den 17 april 1925 har telegrafstyrelsen för en köpeskilling
av 138,285 kronor inköpt ifrågavarande fastighet.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Därefter har Kungl. Maj:t genom brev den 2 oktober 1925 anbefallt byggnadsstyrelsen
att i samarbete med telegrafstyrelsen låta å omförmälda tomt
uppföra en telefonstationsbyggnad.

Telegrafstyrelsen har nu i skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 augusti 1925
meddelat, att styrelsen, som komme att tillträda fastigheten den 1 oktober
1925, hade för avsikt att omedelbart därefter igångsätta byggnadsarbetet.
Då för arbetets påbörjande av ovannämnda 300,000 kronor funnes ett belopp
av 161,715 kronor disponibelt, skulle för stationsbyggnadens färdigställande
erfordras ytterligare omkring 175,000 kronor, och hemställer styrelsen, att
för ändamålet måtte av förberörda besparade anslagsmedel för telegrafverket
få användas ett belopp av högst 175,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva att för fullbordande av eu
telefonstationsbyggnad å fastigheten nr 9 i kvarteret
Jordgubben i Stockholm, må av förut omförmälda besparade
anslagsmedel för telegrafverket användas ett
belopp av högst 175,000 kronor.

SBad°i"8Lim9 4:0^ Kungl. Maj:t har (punkt 4) föreslagit riksdagen att för uppförande
hamn. av stationsbyggnad i Limhamn för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reser[4.
] vationsanslag av 103,000 kronox-.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade 1920
års riksdag för inköp för telegrafverkets räkning av tomten nr 9 i kvarteret
Vipan i Limhamn på tilläggsstat för år 1920 ett reservationsanslag av

32,000 kronor.

Jämlikt bemyndigande den 30 juni 1920 har telegrafstyrelsen därefter inköpt
omförmälda tomt.

Ändamålet med inköpet av tomten var att å densamma bredvid den därå
belägna byggnad, vari telegrafverkets station för närvarande är inrymd,
uppföra en ny stationsbyggnad, medan den nuvarande lokalen skulle användas
till bostäder åt verkets personal. I enlighet härmed upptog telegrafstyrelsen
även bland sina anslagsäskanden till 1920 års riksdag för år 1921 ett anslag
av 122,000 kronor för uppförande av ifrågavarande stationsbyggnad. Dåvarande
chefen för civildepartementet ansåg emellertid, att frågan om uppförande
av en ny stationsbyggnad kunde anstå till ett följande år. På grund
härav blev detta ärende icke framlagt för 1920 års riksdag.

I skrivelse under år 1923 och 1924 har sedermera telegrafstyrelsen gjort
förnyade framställningar om uppförande av berörda stationsbyggnad utan
att likväl dessa föranlett något Kungl. Maj:ts förslag i ärendet till riksdagen.

Statsutskottets utlåtande Nr 9. 9

Telegrafstyrelsen har nu åter upptagit denna fråga och hemställer, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att för uppförande å förberörda
tomt i Limhamn av en stationsbyggnad må av de till kassaförlag för
telegrafverket före år 1913 avsatta medel användas ett belopp av högst 95,000
kronor.

I utlåtande häröver har byggnadsstyrelsen förklarat sig icke hava annan
erinran att framställa än att kostnaden för den föreslagna stationsbyggnaden
syntes böra beräknas till 103,000 kronor.

Departementschefen yttrar i ärendet följande:

»Enligt vad jag inhämtat, funnos i telefonstationen i Limhamn i september
1925 omkring 140 nummer disponibla för nya abonnenter, vilket beräknas
räcka omkring två år. Genom vissa ej önskvärda förändringar i växelborden
inom den nuvarande stationslokalen skulle i nödfall plats kunna
beredas för ytterligare ett antal nummer, men komme i så fall luftutrymmet
för den erforderliga personalen, vilket redan nu är knappt, att bliva avsevärt
mindre än som ur hygienisk synpunkt kan anses lämpligt. Efter personligt
besök å platsen anser jag mig därför böra tillstyrka, att frågan om
uppförande av ny stationsbyggnad å den för ändamålet förvärvade tomten
underställes riksdagen.

Mot det av telegrafstyrelsen i sådant hänseende framlagda förslaget har
jag ej annat att erinra än att kostnaden för stationsbyggnaden torde böra
upptagas till det av byggnadsstyrelsen beräknade beloppet, 103,000 kronor.
Framhållas må, att, enligt vad verkställd utredning givit vid handen, det
ej kan anses lämpligt att i samband med den ifrågasatta nybyggnaden söka
tillgodose jämväl postverkets framtida lokalbehov.

Det för nybyggnaden erforderliga beloppet, 103,000 kronor, bör i enlighet
med vad jag inledningsvis anfört anvisas såsom särskilt anslag.»

Utskottet hemställer,

att riksdagen må för uppförande av stationsbyggnad
i Limhamn för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag
av 103,000 kronor.

5:o) Kungl. Maj:t har (punkt 5) föreslagit riksdagen att för inköp för inköp av tomt
telegrafverkets räkning av tomten nr 124 i Kalix municipalsamhälle samt
uppförande därstädes av en stationsbyggnad för budgetåret 1926—1927 an- stationsbygg.
visa ett reservationsanslag av 82,000 kronor. nai*

I Kalix municipalsamhälle förhyr telegrafverket av municipalsamliället
sedan ett flertal år för sin station därstädes en i tingshuset inrymd lägenhet.
Telegrafverket är emellertid uppsagt till avflyttning vid kontrakts -

10

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

tidens utgång den 1 januari 1928. Då lämplig stationslokal icke kunnat
förhyras inom samhället och lämplig byggnad ej heller finnes för inköp,
har telegrafstyrelsen, under förbehåll av att Kungl. Maj:ts tillstånd till
köpet erhålles före tillträdesdagen den 1 juni 1926, inköpt en inom samhället
belägen tomt för en köpeskilling av 650 kronor. Då såsom nämnts
det löpande kontraktet utgår med år 1927, måste den nya stationsbyggnad,
som telegrafstyrelsen har för avsikt att uppföra å tomten, påbörjas under
budgetåret 1926—1927. Telegrafstyrelsen har nu äskat anslag icke blott för
inköp av tomten utan även för uppförande av byggnaden. Under en antagen
byggnadskostnad av 45 kronor per kubikmeter skulle kostnaden för
nybyggnaden inklusive grund, dränering m. m. bliva omkring 75,000
kronor.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande över telegrafstyrelsens ifrågavarande
förslag framhållit, att det torde bliva erforderligt att neddraga den föreslagna
stationsbyggnadens grundmurar väsentligt djupare än vad å förslaget
angivits, varjämte styrelsen ansett kostnaden för byggnadsföretaget böra
beräknas till 82,000 krono!''.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har departementschefen tillstyrkt
telegrafstyrelsens förslag, dock med de av byggnadsstyrelsen föreslagna
ändringarna.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må för inköp för telegrafverkets räkning
av tomten nr 12i i Kalix municipalsamhälle
samt uppförande därstädes av en stationsbyggnad för
budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av

82,000 kronor.

6:o) Kungl. Maj:t har (punkt 6) föreslagit riksdagen att för tillbyggnad
av stationsbyggnaden vid Kasärntorget i Göteborg för budgetåret 1926—1927
anvisa ett reservationsanslag av 180,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 20—23 i
åberopade statsrådsprotokollet.

Telegrafstyrelsen har i ärendet anfört, bland annat, följande.

Telefonnätet i Göteborg betjänades för närvarande av 3 manuella stationer,
av vilka huvudstationen — belägen i gamla stationshuset vid Västra Hamngatan
— är synnerligen åldrig och utsliten, under det att de båda andra
stationerna, Masthuggsstationen — vid Fjärde Långgatan — och Drottningtorgsstationen
— i posthuset — äro fullt moderna stationer. Beslut hade
fattats om flyttning av huvudstationen till stationshuset vid Kasärntorget.
Förberedelser hade gjorts för att i denna nya huvudstation såsom en första
utbyggnad där uppsätta automatutrustning för 12,000 abonnenter. Denna
station skulle nämligen anordnas för automatisk drift, liksom så småningom
hela telefonnätet i Göteborg. Arbetet med denna första överflyttning av

12,000 abonnenter beräknades bliva färdigt under år 1928. För en fortsatt
inflyttning i den nya huvudstationen av de 8,000 abonnenter, som efter den

Tillbyggnad
av stationsbyggnaden

vid Kasärntorget
i
Göteborg.
[6.]

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

11

första flyttningen kvarbleve i den gamla huvudstationen, bleve det nödvändigt
att företaga en redan från början förutsedd påbyggnad av stationsbyggnadens
flygel åt Kasärntorget.

Genom överflyttning av 12,000 abonnenter till automatisk drift beräknade
man kunna spara 135 telefonistlöner. Denna besparing skulle bliva ännu
större, om icke trafiken mellan den gamla och den nya huvudstationen
(trunking) måste skötas manuellt, enär ej båda stationerna äro automatiska.
Denna trafik medtoge ett så stort antal arbetsplatser, att man vid överflyttning
av de återstående 8,000 abonnenterna räknade med att kunna indraga så
många arbetsplatser, att ytterligare 175 telefonistlöner inbesparas. Denna senare
abonnentöverflyttning borde av såväl ekonomiska skäl som av driftshänsyn
företagas i så nära följd som möjligt efter flyttningen av de 12,000 första
abonnenterna. Vinsten bleve så stor, att, om de 8,000 abonnenterna flyttades
2 år tidigare än annars vore nödvändigt, man genom billigare drift under
denna tid kunde inbespara hela kostnaden för lokalutvidgningen. Utrymmesförhållandena
i växelborden å den gamla stationen tilläte nämligen
icke att denna överflyttning uppskötes längre än till år 1931.

Kostnaden för det ifrågasatta byggnadsarbetet, som skulle bestå däri, att
flygeln åt Kasärntorget, som nu är lägre och till största delen också smalare
än flygeln åt Kungsgatan, helt utbygges till sin fulla bredd och höjd.
har beräknats till 610,000 kronor. Enligt vad telegrafstyrelsen framhållit,
bör den del av kostnaden, som kommer på ändringar inom den gamla
delen av fastigheten, i enlighet med vad som skett vid andra liknande
byggnadsföretag, avföras såsom driftskostnad, och blott den del, som motsvarar
den nytillkomna byggnadsmassan, bekostas genom kapitalökningsmedel.
I enlighet härmed bör enligt telegrafstyrelsens mening 210,000
kronor avföras å driftskostnadsstaten och ett belopp av 400,000 kronor
äskas såsom anslag.

Byggnadsstyrelsen har i yttrande över förslaget ansett de beräknade
kostnaderna för byggnadsföretaget kunna sänkas till 570,000 kronor.

Härtill har departementschefen givit sin anslutning och ansett, att av
sistnämnda summa 380,000 kronor böra anvisas såsom särskilt anslag. Då
ifrågavarande arbete ej skulle fullbordas förrän under 1928, har departementschefen
funnit anslaget utan olägenhet kunna fördelas på två budgetår
och därför föreslagit, att för nästkommande budgetår för ändamålet
anvisas 180,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för tillbyggnad av stationsbyggnaden
vid Kasärntorget i Göteborg för budgetåret 1926—1927
anvisa ett reservationsanslag av 180,000 kronor.

7:o) I en inom andra kammaren av friherre T. Alströmer och herr A. motion anGustafsson
i Kasenberg väckt motion (nr 51) har hemställts, att riksdagen 9^ende byg^gmåtte
besluta att anslå 210,000 kronor till uppförandet i Alingsås å därför och telegraf
redan för ändamålet inköpt tomt av en byggnad, avsedd för expeditions- i Alingsås.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Fortsatt utveckling
av
statens telefon-
och telegrafväsende.

[7.]

lokaler m. m. för post och telegraf enligt redan genom post- och telegrafverkens
försorg anskaffade ritningar.

Beträffande detta förslag kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

8:o) Kungl. Maj:t har (punkt 7) föreslagit riksdagen att för fortsatt utveckling
av statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1926—1927
anvisa ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 24—29 av åberopade statsrådsprotokollet.

För fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende äskade
Kungl. Maj:t av 1925 års riksdag för budgetåret 1925—1926 ett anslag av

10.000. 000 kronor, varav omkring 2,000,000 kronor avsågos till en telefonkabel
mellan Sverige och Finland. Riksdagen anförde, att frågan om möjligheterna
till kabelanläggningens genomförande syntes befinna sig på ett sådant
förberedande stadium, att medel för ändamålet knappast torde behöva
finnas tillgängliga redan under budgetåret 1925—1926, samt begränsade med
hänsyn härtill det begärda anslagsbeloppet till 8,000,000 kronor. Av detta
belopp voro 973,583 kronor 91 öre avsedda till avbetalning enligt kontraktet
med aktiebolaget Stockholmstelefon angående inköp av det enskilda telefonnätet
i Stockholm med omnejd.

I skrivelse den 25 augusti 1925 har telegrafstyrelsen gjort framställning
om anvisande av anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1926—
1927. Styrelsen meddelar därvid till en början, att av tidigare för ändamålet
anvisade medel vid 1924 års utgång återstodo 11,653,687 kronor 49
öre, att av de för arbetsåret 1925 sålunda tillgängliga medlen 19,653,687
kronor 49 öre för närvarande ett belopp av 14,931,561 kronor 76 öre beräknades
åtgå under år 1925 samt att återstoden, 4,722,125 kronor 73 öre, syntes
komma att förslå för tiden till den 1 juli 1926.

På anförda skäl har styrelsen hemställt, att för fortsatt utveckling av
statens telefon- och telegrafväsende måtte för budgetåret 1926—1927 anvisas

16.000. 000 kronor.

Av köpeskillingen för aktiebolaget Stockholmstelefons telefonnät återstår
enligt vad som upplyses nu att betala 6,000,000 kronor, vilket belopp enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 20 mars 1925 skulle gäldas den 1 april 1927.

Vad beträffar rundradiorörelsen, hava de i nästlidet års statsverksproposition
omförmälda fem rundradiostationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall
och Boden numera tagits i bruk och bedriver aktiebolaget Radiotjänst
enligt därom träffad överenskommelse med telegrafstyrelsen sedan den 1 januari
1925 rundradiorörelse från dessa stationer.

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

13

Telegrafstyrelsen har hemställt om bemyndigande att uppföra ytterligare
en rundradiostation för en kostnad av högst 1,050,000 kronor att utgå av
anslaget till fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende. Till
stöd härför har styrelsen i huvudsak anfört:

Då, såsom var att förutse, ovanberörda fem stationer icke visat sig tillnärmelsevis
täcka behovet, hade av intresserade radioklubbar på olika platser i
landet upprättats mindre sändarestationer för att tillgodose det lokala behovet
av möjlighet till mottagning med kristallapparater, till vilka stationer på bekostnad
av telegrafverket och aktiebolaget Radiotjänst anordnats erforderliga ledningar
för överförande av program från de av bolaget betjänade stationerna.

Antalet licenser för mottagningsapparater uppgingo den 1 juli 1925 till
omkring 100,000 och beräknades vid ingången av år 1926 licensantalet till
omkring 120,000 samt inkomsterna av licensavgifter till omkring 1,320,000
kronor, varav telegrafverket jämlikt avtalet med aktiebolaget Radiotjänst
erhölle hälften eller omkring 660,000 kronor. Då årskostnaden för de
fem rundradiostationernas underhåll och drift, inberäknat kostnaden för
omhänderhavande av licensrörelsen, uppskattades till omkring 500,000 kronor,
torde rörelsen alltså redan under år 1925 komma att uppvisa ett betydande
överskott.

" Styrelsen funne därför tiden vara inne att framlägga förslag till vidare
utbyggnad av rundradionätet, och ansåge sig styrelsen i sådant avseende
med hänsyn till svårigheten att förse det växande antalet småstationer med
ledningar böra föreslå anläggandet an en stor central utsändningsstation.
Den planerade storstationen skulle med en antenneffekt av minst 20 kilowatt
och en våglängd av omkring 1,350 meter möjliggöra mottagning med
kristallapparater på ett avstånd av intill 200 kilometer från stationen, vilket
avstånd kunde ökas till 300 kilometer och därutöver i mån av effektivare
antennanordningar. För att de tätast bebyggda delarna av landet skulle
komma att falla inom det inre kristallområdet med 200 kilometers radie,
borde stationen förläggas till plats i Mellansverige, ej nordligare än Örebro
och ej sydligare än Motala. Därigenom skulle en befolkning av omkring

2,000,000 personer, som nu icke hade möjlighet att med kristallapparater
avlyssna svensk rundradio, beredas tillfälle därtill, varjämte landets befolkning
i övrigt skulle kunna med en- eller fler rörsapparater bättre än hittills
tillgodogöra sig de svenska radioprogrammen. Anläggningskostnaden för
stationen, till vilken programmen normalt komme att medelst tråd överföras
från Stockholm, beräknades icke överstiga 1,050,000 kronor, och årskostnaderna
för stationen — drift, ränta och tioårig amortering UPP~
skattades till 330,000 kronor, vilket belopp beräknades bliva täckt av avgifterna
för det ökade antal licenser, som tillkomsten av denna station komme
att tillföra rundradiorörelsen.

På grund av rådande ekonomiska förliallanden bär depaitementscliefen
ansett det av telegrafstyrelsen begärda beloppet, 16,000,000 kronor, böra nedsättas
till 15,000,000 kronor, vilket belopp nu äskas.

Medan för innevarande budgetår till fortsatt utveckling av statens telefon-
och telegrafväsende anvisats 8,000,000 kronor, begäres nu för 1926—
1927 ett belopp av 15,000,000 kronor för samma ändamål. Av sistnämnda

Utskottets

yttrande.

14

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

summa åtgår dock 6,000,000 kronor till slutlikvid för aktiebolaget Stockholmstelefons
anläggningar i enlighet med tidigare ingånget avtal.

Av återstående 9,000,000 kronor avses ett belopp av cirka 2,000,000
kronor för bestridande av halva kostnaden för anläggning av en ny telefonkabel
mellan Sverige och Tyskland. I avseende härå vill utskottet
erinra att, enligt vad av propostionen framgår, samtliga de åtta nuvarande
telefonledningarna mellan Sverige och Tyskland redan äro tagna i
anspråk för trafiken de bada länderna emellan. Under alla förhållanden
synes alltså en utökning av ifrågavarande kabelförbindelse under en snar
framtid bliva erforderlig. Närmast påkallas dock nu den nya kabeln med
hänsyn till en planerad utvidgning av det internationella telefonnätet,
varigenom möjlighet skulle öppnas för en utsträckning av de svenska
telefonförbindelserna till England och Frankrike med flera länder.

Enligt vad utskottet inhämtat, torde en tillfredsställande förräntning
av det i den nya kabeln nedlagda kapitalet så gott som omedelbart vara
att vänta. Med hänsyn härtill och i betraktande också av gagnet ur
allmän samfärdselsynpunkt av nämnda anläggning har utskottet ansett
sig böra tillstyrka, att medel ställas till förfogande för täckande av Sveriges
andel i densamma.

Vidare skulle för uppförande av en ny större rundradiostation i Mellansverige
erfordras ett belopp av i runt tal 1,000,000 kronor. Ej heller
detta förslag har givit utskottet anledning till erinran. Utskottet anser
sig emellertid i detta sammanhang böra erinra om det alltjämt växande
intresset för rundradion, som tagit sig uttryck i en oväntat livlig licenstillströmning
i början av detta år.

Enligt vad utskottet inhämtat, kan uppförandet av den nu tilltänkta
storstationen icke betecknas som en slutgiltig lösning av rundradioproblemet,
som givetvis måste taga sikte på, att mottagning skall vara möjlig i hela
landet med användandet av de billigare apparattyperna. För utskottet
har framhållits såsom ej endast önskligt, utan även på grund av den
situation, som uppkommit genom den kraftiga anslutningen, hart när
ofrånkomligt att redan under innevarande år, så snart våglängdsfrågan i
någon mån klarnat och erfarenheterna från utlandets nyligen färdigblivna
större stationer av olika storlekar hunnit inhämtas, kunna få fortsätta
med rundradionätets vidare utbyggnad.

I anledning härav vill utskottet uttala, att hinder icke bör möta för
telegrafstyrelsen att, efter inhämtande av Kungl. Maj:ts bemyndigande,
få inom ramen för av riksdagen anvisade medel för fortsatt utveckling
av statens telegraf- och telefonväsende och utan undanskjutande av övriga
ändamål, uppföra ytterligare stationer för rundradionätets komplettering.
De åtgärder, som härutinnan vidtagas, torde böra av Kungl. Maj:t anmälas
för nästkommande riksdag.

På grund av nu anförda förhållanden och med hänsyn till de övriga
utvidgningar på telefon- och telegrafväsendets område, som — i betrak -

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

15

tande särskilt av en alltjämt fortgående ökning av telefonabonnenternasantal
— kunna förutses nödvändiga, har utskottet icke ansett någon nedsättning
i det av Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet böra företagas.
Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må för fortsatt utveckling av statens
telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1926—1927
anvisa ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor.

Statens järnvägar.

9:o) Kungl. Maj:t har (punkt 8) föreslagit riksdagen att för omläggning
av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade
anordningar vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1926—1927
anvisa ett reservationsanslag av 3,050,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 32—33 i
åberopade statsrådsprotokollet.

Med anledning av Kungl. Maj:ts i proposition, nr 171, gjorda framställning
i ämnet har 1923 års riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att under viss
angiven förutsättning å svenska statens vägnar godkänna det mellan delegerade
för staten och Stockholms stad den 15 februari 1923 träffade preliminära
avtalet rörande Stockholms bangårdsfråga. Kostnaderna för de i berörda
avtal avsedda arbetena för omläggning av västra stambanans ingångslinje
över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar vid Stockholms
centralstation m. m. beräknades år 1923 till 15,450,000 kronor, och förutsattes
därvid, att härav 3,900,000 kronor skulle utgå av förnyelsefondsmedel
och 11,550,000 kronor av riksdagen anvisas såsom särskilt anslag.

I sin skrivelse den 13 september 1924 med anslagsäskanden till 1925 års
riksdag framlade järnvägsstyrelsen ett förslag till utvidgning av den 1923
års riksdag underställda planen för förbättrade anordningar vid Stockholms
centralstation. Berörda förslag innebar dels eu breddning av sparsystemet
å bangården, dels ock vissa ytterligare ändringar inom centralstationshuset,
särskilt i avseende å banhallens takkonstruktion. Den av utvidgningen föranledda
kostnadsökningen, 1,100,000 kronor, föreslogs skola, liksom samtliga
arbeten med förbättrade anordningar vid centralstationen, bestridas med
medel från förnyelsefonden. Vad sålunda av järnvägsstyrelsen föreslagits
lämnades av såväl Kungl. Maj:t som riksdagen utan erinran.

För anläggningarna i deras helhet skulle sålunda erfordras sammanlagt

16,550,000 kronor, varav 5,000,000 kronor att utgå av förnyelsefondsmedel.

Hittills hava av anslagsmedel för ifrågavarande arbeten för budgetåren
1923—1924, 1924—1925 och 1925—1926 anvisats tillhopa 7,000,000 kronor,
därav 1,000,000 kronor av 1925 års riksdag. Anledningen till att större
belopp då ej anvisades var den förskjutning av arbetena med den blivande

Omläggning
av västra
stambanans
ingångslinje
över Hammarbyleden
samt
förbättrade
anordningar
vid Stockholms
centralstation

m. m.

[8.]

16

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

Spåranordningar
i anslutning
till
förefintliga
spårsystem.

[9.]

järnvägsbron över Hammarbyleden, som förorsakades därav, att något avgörande
från Stockholms stads sida ännu vid ingången av år 1925 icke
träffats rörande frågan om anordnande i samband med nämnda järnvägsbro
av en bro för gatutrafik.

Järnvägsstyrelsen meddelar nu, att, sedan Stockholms stadsfullmäktige
den 9 mars fattat beslut i ärendet, arbetet med järnvägsbron kunnat
igångsättas under maj månad 1925. Utöver hittills anvisade belopp erfordrades
av anslagsmedel 4,550,000 kronor och av medel från förnyelsefonden

2.300.000 kronor. Av anslagsmedel behövdes för budgetåret 1926—1927 ett
belopp av 3,050,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har föreslagit, att av uppkommen behållning, 624,955
kronor 21 öre, å vissa tidigare beviljade kapitalökningsanslag ett belopp av

600.000 kronor skulle användas för nya arbeten. Emellertid har departementschefen
ansett att för ändamålet bordetagas i anspråk ett belopp, som
för slutsummans avjämnande torde kunna upptagas till 619,000 kronor.

Vidare har styrelsen meddelat, att å tidigare beviljade anslag för anläggande
av ytterligare ett järnvägsspår från Örebro över Hallsberg till
Laxå beräknas uppkomma ett överskott å 200,000 kronor.

I anledning härav skulle för nya arbeten stå till förfogande överskottsmedel
om tillhopa 819,000 kronor, vilket belopp föreslås att tagas i anspråk
för vissa av departementschefen framlagda och av utskottet i det följande
tillstyrkta ändamål.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl Maj:ts under
nu förevarande punkt framlagda förslag hemställer,

att riksdagen må för omläggning av västra stambanans
ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade
anordningar vid Stockholms centralstation
m. m. för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag
av 3,050,000 kronor.

10:o) Kungl. Maj:t har (punkt 9) föreslagit riksdagen att av i statsrådsprotokollet
omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för
utförande av spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem användas
ett belopp av 230,000 kronor.

Vad angår utredningen i detta ärende får utskottet hänvisa till sid. 33—34
i åberopade statsrådsprotokollet.

Järnvägsstyrelsen har äskat ett anslag för budgetåret 1926—1927 av 230,000
kronor för utläggning av två nya mottagningsspår vid Tomteboda station
och därvid anfört följande:

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

17

»Vid Tomteboda utföres som bekant ett synnerligen omfattande växlingsarbete
för godstågen förande vagnar genom samt från och till Stockholms
olika stationer. Av tidtabellstekniska skäl och även av hänsyn till trafikens
art är därvid tågrörelsen i mycket stor omfattning koncentrerad till natten
samt kvälls- och morgontimmarna. Ombesörjandet av den sålunda till vissa
tider koncentrerade tågrörelsen och växlingsarbetet i övrigt på stationen stöter
ofta på svårigheter på grund av begränsat utrymme på bangården, och särskilt
framträder bristen av tillräckligt antal spår i tågmottagningsgruppen, belägen
i bangårdens norra ände. Dessa bristande utrymmen på den för transportarbetet
på Stockholms så viktiga stora rangeringsbangården lägga en hämsko
på järnvägens möjligheter att — på sätt som annars önskvärt vore, ej minst
för trafikanternas rätta betjänande och förbättrande av transportlägenheterna
för deras räkning — företaga omläggningar av tåg, enär sådana omläggningar
ofta komma att förutsätta ett än mera koncentrerat arbete å bangården.
Önskvärdheten och behovet av ökat spårutrymme därstädes har
därför gjort sig alltmera gällande.

Redan nu kan det vid vissa tillfällen inträffa, att tåg icke kunna omedelbart
mottagas å rätt plats å bangårdens mottagningsspär, och att tågen ibland
måste intagas å riktningsgruppen, där de kunna hindra pågående växlingsarbete
och varifrån de sedan måste utväxlas till mottagningsgruppen med
dess utdragsspår. Detta skulle kunna undvikas, om visst bättre spårutrymme
Ange beredas. Å stationen erfordras därvid i första hand förstorandet av
mottagningsgruppen genom utläggande av ytterligare två ankomstspår för
godståg. Härigenom skulle stationen vinna dels möjlighet att mera samtidigt
kunna mottaga flera ankommande gods- och växlingståg än för närvarande,
dels större rörelsefrihet i arbetet å riktningsgruppen. Vid den för närvarande
något stagnerade utvecklingen av trafikrörelsen har styrelsen visserligen hittills
ansett sig böra låta något anstå med sin framställning att få utföra detta
förbättringsarbete, men i själva verket är det så, att oavsett trafikstorleken,
så har behovet av rörelsefrihet att kunna ordna transporttjänsten på lämpligt
sätt för trafikanterna och på ett driftsekonomiskt sätt för järnvägen framträtt
allt starkare och'' detta ej minst med hänsyn till den skarpa konkurrensen
med andra befordringsmedel, som numera förekommer. Men härtill kommer,
att arbetet, som annars måhända kunnat uppskjutas något år, blir särskilt
påfordrat att utföra samtidigt med utförandet av den elektriska driften på
huvudbanan från Stockholm söderut.

Härigenom komma nämligen de med elektriska lokomotiv framförda godstågen
söderifrån att kunna framföras utan lokomotivbyte ända till den plats
på bangården, varifrån vagnsrangeringsarbetet sedan kan begynna. Därmed
uppträder tidsvinst och arbetsbesparing och en motsvarande besparing i driftskostnaderna,
vilken styrelsen beräknar uppgå till omkring 14,000 kronor per
år, utgörande alltså en god förräntning av det till 230,000 kronor beräknade
erforderliga kapitalutlägget för spårarbetet ifråga. Vid bedömandet av förslagets
ekonomiska innebörd är emellertid därtill väl att bemärka, att arbetet,
enligt vad styrelsen förut framhållit, i varje fall av andra än rent driftsekonomiska
skäl måste komma till utförande under den närmaste tiden.»

Med hänsyn till den betydelse ifrågavarande station har för godstågsrörelsen
och då, enligt vad järnvägsstyrelsen anfört, den besparing i driftskostnaderna,
som sku le uppstå, därest ifrågavarande spåranläggning komme
till stånd, beräknas innebära en god förräntning av det för spåranläggningen
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 sand. 9 höft. (Nr 9.) 2

Utskottets

yttrande.

18

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

erforderliga kapi tal utlägget, har utskottet ansett sig höra tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag. Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 7 januari 1926 omförmälda
besparade anslagsmedel för statens järnvägar
må för utförande av spåranordningar i anslutning till
förefintliga spårsystem användas ett belopp av 230,000
kronor.

Gångbroar
och gångtunnlar.

[10.]

Speciella anläggningar
å
bangårdar.

[11.]

anordningar
vid
huvudverkstäderna.

[12.]

Anordningar
för förbättrad
driftsekonomi
vid vis?a
lokomotivstationer.

[13.]

ll:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 10) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av förut omförmälda
besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för
gångbroar och gångtunnlar användas ett belopp av
50,000 kronor.

12:o) Under erinran, hurusom Kungl. Maj:ts under förevarande punkt
(punkt 11) gjorda framställning avser förbättring av plattformsanordningarna
vid Uttran, får utskottet, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av förut omförmälda
besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för
speciella anläggningar å bangårdar användas ett belopp
av 54,000 kronor.

13:o) I enlighet med Kungl. Majrts framställda förslag (punkt 12) hemställer
utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av förut omförmälda
besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för
sanitära anordningar vid huvudverkstäderna användas
ett belopp av 50,000 kronor.

14:o) Under erinran, att Kungl. Maj:ts under förevarande punkt (punkt
13) framställda förslag avser anskaffning av moderna uppvärmningsanordningar,
elektrifiering av diverse maskinerier m. m. får utskottet, som icke
funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av förut omförmälda
besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för
anordningar för förbättrad driftsekonomi vid vissa
lokomotiv stationer användas ett belopp av 50,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

19

15:o) Kungl. Maj:t har (punkt 14) föreslagit riksdagen, att av förut omförmälda
besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för elektriska belysningsanläggningar
användas ett belopp av 275,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 39 — 40 i åberopade statsrådsprotokollet.

Elektriska

belysnings anläggningar.

[14.]

För utförande av elektriska belysningsanläggningar har riksdagen för
åren 1917—1920 och 1922 anvisat tillhopa 1,079,000 kronor.

I sin skrivelse med anslagsäskanden till 1924 års riksdag framlade järnvägsstyrelsen
ett förslag att i samband med elektrifieringen av linjen Stockholm—Göteborg
med energi från de för den elektriska driften avsedda ledningarna
anordna elektrisk belysning i vid linjen belägna husbyggnader och
andra anläggningar, och begärde styrelsen för ändamålet ett anslag av

700,000 kronor.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beviljade 1924 års riksdag för ändamålet
150,000 kronor. Därefter bar 1925 års riksdag under förevarande
rubrik för budgetåret 1925—1926 beviljat 275,000 kronor för ifrågavarande
arbeten vid linjen Stockholm—Göteborg, vilka avse endast den för uttagande
av energi erforderliga ledningen utmed linjen.

Med hänsyn till önskvärdheten att få utföra omförmälda arbeten i möjligast
nära samband med anordningarna för den elektriska tågdriften begär
nu järnvägsstyrelsen återstående erforderligt belopp, 275,000 kronor, för
budgetåret 1926—1927.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, hemställer,

att riksdagen må medgiva, att av förut omförmälda
besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för
elektriska belysningsanläggningar användas ett belopp
av 275,000 kronor.

16:o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 15) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 41) i ämnet
innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må

dels medgiva, att av förut omförmälda besparade anslagsmedel
för statens järnvägar må såsom dispositionsanslag
för oförutsedda och mindre arbeten användas
ett belopp av 110,000 kronor;

dels ock för ändamålet för budgetåret 1926—1927 anvisa
ett reservationsanslag av 690,000 kronor.

Dispositionsanslag
för
oförutsedda
och mindre
arbeten.

[15.]

20

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Inlandsbanan
mellan Volgsjön
och
Gällivare.
[16.]

17:o) Kungl. Maj:t har (punkt 16) föreslagit riksdagen att för fortsättande
av arbetena å inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret
1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av 2,850,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet för utskottet hänvisa till sid. 42—44 i

åberopade statsrådsprotokollet.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition och i riksdagen väckt motion
har 1916 års riksdag, under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark
m. m., beslutat fortsättande av inlandsbanan från Volgsjön förbi Vilhelmina
kyrkoby, Stensele, Sorsele, Jokkmokk^och Porjus fram till Gällivare ävensom
anläggande av sidospår från lämplig punkt å bansträckan Volgsjön—
Stensele till Malgomajsjön och anordnande därstädes av en mindre hamnplats.
För arbeten å ifrågavarande banbyggnad, som med dess av 1917 års
riksdag beslutade sträckning över Kasker och med tillämpande av före kristidens
inträdande gällande priser beräknats i sin helhet draga en kostnad av

30,150,000 kronor, hava för tiden från och med år 1917 till och med budgetåret
1925—1926 beviljats sammanlagt 30,400,000 kronor, varjämte Kungl.
Maj:t genom beslut den 2 december 1921 till bedrivande av nödhjälpsarbeten
å inlandsbanan anvisat 350,000 kronor. Sammanlagt hava alltså för ifrågavarande
banbyggnad varit tillgängliga 30,750,000 kronor.

För budgetåret 1926—1927 har järnvägsstyrelsen för fortsättande av arbetena
å inlandsbanan hemställt om anvisande av ett anslag av 2,850,000
kronor.

Departementschefen anför i ärendet följande:

»Järnvägsstyrelsens anslagskrav för nya statsbanebyggnader under budgetåret
1926—1927 avse endast fortsättningsanslag till redan beslutade banbyggnader.
Även om det ur statsfinansiell synpunkt alltjämt är nödvändigt att
söka såvitt möjligt hålla dessa anslag nere, måste dock tillses, att anslagen
icke tillmätas mindre än att ett ekonomiskt bedrivande av arbetena möjliggöres.
Därjämte är att märka, att, såsom redan i nästlidet års statsverksproposition
framhölls, färdigställandet av flera statsbanebyggnader och större byggnadsarbeten
vid de trafikerade statsbanorna, utan att motsvarande nya företag
igångsatts, medfört minskade möjligheter för arbetarstammens sysselsättande.

Med anledning härav hava vissa åtgärder vidtagits för att under vintern, då
järnvägsbyggandet i allmänhet bedrives i mindre omfattning, skaffa arbete
åt sysslolösa järnvägsarbetare. Sålunda bemyndigade Kungl. Maj:t på framställning
av järnvägsstyrelsen genom beslut den 16 januari 1925 styrelsen
att, för beredande av sysselsiittning åt ett trettiotal under vintern vid inlandsbanan
norr om Storuman ledigblivna järnvägsarbetare, omedelbart å sträckan
Storuman — Stensele av tvärbanan Hiillnäs—Stensele bedriva för årstiden lämpligen
utförbara terrasseringsarbeten, dock under villkor att arbetena endast
bedreves under vintermånaderna och i den omfattning, att kostnaderna begränsades
till högst 35,000 kronor. Beträffande möjligheten att under innevarande
vinter i största möjliga utsträckning bibehålla arbetsstyrkan vid
statens järnvägsbyggnader har verkställd utredning givit vid handen, att på
grund av bland annat färdigställandet under hösten 1925 av statsbanan Forsmo—Hoting
ett entledigande av arbetare i långt större utsträckning än vad

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

21

föregående år om hösten varit vanligt torde bliva ofrånkomligt. Sålunda
beräknades av 1,950 järnvägsarbetare endast omkring 1,130 man kunna beredas
sysselsättning över innevarande vinter mot 1,500 man vintern 1924—
1925, vadan omkring 820 man vid vinterns inträde måst entledigas, därest
icke något arbete, som lämpligen kunde bedrivas vintertid, finge igångsättas.
På framställning av järnvägsstyrelsen bar därför Kungl. Maj:t genom beslut
den 23 oktober 1925 bemyndigat styrelsen att, bland annat för beredande av
sysselsättning åt ett femtiotal av statens järnvägsbyggnaders arbetare, vilka
eljest instundande vinter måst entledigas, vid Storumans station och å linjen
närmast utanför denna samt å linjesträckan Storuman—Stensele utföra vissa
angivna arbeten, dock under villkor att arbetena endast bedreves under vintern
1925 — 1926 och att kostnaderna för arbetena i sin helhet begränsades till
högst 110,000 kronor.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter har jag icke ansett mig böra
föreslå någon nedsättning i de äskade anslagen för fortsatt bedrivande under
nästkommande budgetår av arbetena å inlandsbanan samt å tvärbanorna
Hällnäs—Stensele och Jörn—Gubblijaure.

Vad särskilt inlandsbanans södra del beträffar, bar riksdagen år 1923 uttalat,
att den då beslutade fortsättningen av arbetena närmast skulle avse ett
fortsättande i långsamt tempo från Storuman upp till Vindelälven. Huruvida,
vid ett eventuellt avbrytande av inlandsbanebyggandet för kortare eller
längre tid i dessa trakter, platsen söder om Vindelälven vore lämpad som
ändstation kom icke under bedömande vid fattandet av riksdagens förenämnda
beslut. Som järnvägsstyrelsen nu framhåller, skulle, därest banan erhölle
sin slutstation på södra stranden av älven, järnvägen icke bliva till beräknad
nytta för den i trakten kring banans slutpunkt boende befolkningen, då
denna huvudsakligen är bosatt norr om älven och broförbindelse bär saknas.

Huru det än kan komma att ställa sig med fortsättandet av inlandsbanan,
synes det dock lämpligt, att banbyggnaden, till båtnad för kringliggande
bygd, nu fortsättes till närmaste för stations anordnande lämpliga plats norr
om älven. På grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda
styrelsens förslag om inlandsbanans framdragande till Blattnicksele.

Såsom järnvägsstyrelsen yttrat, erfordras för bedrivande av arbetena å
inlandsbanan under nästa budgetår i ovan angiven utsträckning ett belopp av

2,850,000 kronor. På sätt chefen för finansdepartementet kommer att senare
denna dag närmare utveckla torde detta belopp böra utgå av andra statsinkomster
än lånemedel.»

Såsom framgår av departementschefens anförande till statsrådsprotokollet
utgöra de för nya statsbanebyggnader äskade anslagsbeloppen fortsättningsanslag
för redan beslutade banbyggnader. Då de nu begärda anslagsbeloppen
torde vara erforderliga för att ett fortsatt utbyggande av inlandsbanan
i enlighet med riksdagens beslut skall kunna ske på det ur ekonomisk
synpunkt mest fördelaktiga sätt, har utskottet ansett sig böra tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag. Genom anvisande av nu begärda anslag skulle ock
sysselsättning kunna i större omfattning beredas arbetsstyrkan vid statens
järnvägsbyggnader.

Beträffande särskilt frågan om framdragande av inlandsbanans södra del
till Blattnicksele synes det jämväl utskottet vara av stor betydelse att, oavsett
vad som kan komma att beslutas framdeles rörande banans fortsättande,

Utskottets

yttrande.

Statsbanan

Forsmo—

Hoting.

[17.]

Statsbanan

Hällnäs

Stensele.

[18.]

Statsbanan
Järn—Gubblijaure.

[19]

Överflyttning
från allmänna
järn vägslånefonden
till
statens järnvägars
fond
av köpeskillingarna
för
de av statsverket
förvärvade

Svartälvs
och Kävlinge
—Sjöbo järnvägar.

[20.]

22 Statsutskottets utlåtande Nr 9.

denna dock nu framdrages till en för befolkningen i dessa trakter lämplig
punkt.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må för fortsättande av arbetena å inlandsbanan
mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret
1926 —1927 anvisa ett reservationsanslag av 2,850,000
kronor.

18:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 17) får utskottet hemställa,

att riksdagen må för fullbordande av statsbanan
Forsmo—Hoting för budgetåret 1926—1927 anvisa ett
reservationsanslag av 860,000 kronor.

19:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 18) och under hänvisning
till vad utskottet under punkt 17 anfört hemställer utskottet,

att riksdagen må till fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele
för budgetåret 1926—1927 anvisa ett
reservationsanslag av 1,500,000 kronor.

20:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 19) och under hänvisning
till vad utskottet anfört under punkt 17 hemställer utskottet,

att riksdagen må till fortsättning av statsbanan Jörn
—Gubblijaure för budgetåret 1926—1927 anvisa ett
reservationsanslag av 2,000,000 kronor.

21:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 20)

att för överflyttning från allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars
fond av köpeskillingarna för de av statsverket förvärvade Svartälvs
och Kävlinge—Sjöbo järnvägar för budgetåret 1926—1927 anvisa ett
anslag av 1,759,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisar utskottet till sid. 49—51 av
åberopade statsrådsprotokollet.

Sedan Svartälvs järnvägsaktiebolag, vilket tidigare erhållit lån ur allmänna
järnvägslånefonden till belopp av 341,000 kronor för anläggning
av Svartälvs järnväg, försatts i konkurs, inropade riksgäldskontoret å
exekutiv auktion den 23 mars 1910 för statsverkets räkning berörda järnväg
för en köpeskilling av 399,000 kronor.

Efter det Landskrona—Kävlinge—Sjöbo järnvägsaktiebolag, vilket bolag
jämväl tilldelats lån ur allmänna järnvägslånefonden till belopp av 1,192,000

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

23

kronor för anläggning av Kävlinge—Sjöbo järnväg, försatts i konkurs,
har riksgäldskontoret å exekutiv auktion den 30 augusti 1924 för statsverkets
räkning inköpt nämnda järnväg för en köpeskilling av 1,360,000
kronor.

Genom brev den 29 april 1910 respektive den 27 september 1924 har
Kungl. Maj:t ställt ifrågavarande av staten övertagna enskilda järnvägar
under järnvägsstyrelsens förvaltning.

Sedermera har Kungl. Maj:t på framställning av järnvägsstyrelsen
genom brev den 28 november 1924 fastställt allmänna bestämmelser för
av staten övertagna enskilda järnvägars förvaltning. Därvid har bland
annat föreskrivits, att kapitalvärdet för övertagen järnväg skulle under
särskild rubrik upptagas i statens järnvägars anläggningskonto. Värdet
skulle uppföras med belopp, svarande mot den kostnad, som järnvägens
förvärvande betingat, och alltså, därest järnvägen inropats på exekutiv
auktion, med inköpssumman, ökad med i samband med köpet och eventuell
driftsomläggning uppstående kostnader; kapitalöverflyttningen från
vederbörande lånefond till statens järnvägars fond skulle dock ske över
riksstaten.

Tillika har Kungl. Maj:t föreskrivit, att ifrågavarande allmänna bestämmelser
skulle, utan hinder av förut givna föreskrifter, gälla beträffande
Svartälvs järnväg ävensom en annan av staten övertagen enskild
järnväg, vilken numera försålts, varjämte Kungl. Maj:t förklarat sig vilja
eljest vid inköp av enskild järnväg för varje särskilt fall förordna, huruvida
eller med vilka jämkningar berörda allmänna bestämmelser skulle
äga tillämpning.

I skrivelse den 18 november 1925 till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
hava fullmäktige i riksgäldskontoret under åberopande
av ovan omförmälda stadgande i brevet den 28 november 1924
anhållit om vidtagande av åtgärder för att förberörda köpeskillingar för
Svartälvs och Kävlinge—Sjöbo järnvägar å 399,000 respektive 1,360,000
kronor måtte över riksstaten för budgetåret 1926—1927 överflyttas från
allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars fond.

I yttrande den 11 december 1925 har järnvägsstyrelsen tillstyrkt fullmäktiges
i riksgäldskontoret framställning.

Departementschefen anför i ärendet följande:

»I sin ovan omförmälda skrivelse den 7 december 1925 har järnvägstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte dels bestämma, att Kävlinge—Sjöbo
järnväg skulle i bokförings- och taxehänseende införlivas med statens järnvägar
helst från och med början av år 1926, dels ock till 1926 års riksdag
avlåta proposition angående visst medgivande beträffande tjänstemännens
avlöning. Till det av järnvägsstyrelsen sålunda väckta spörsmålet är ej erforderligt
att nu taga ståndpunkt, utan torde oberoende därav åtgärd nu
kunna vidtagas för att banans kapitalvärde, i enlighet med vad förberörda den
28 november 1924 meddelade bestämmelser förutsätta, påföres statens järnvägars
fond. Enahanda överföring torde även böra ske beträffande Svart -

24

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

älvs järnvägs kapitalvärde. Jag anser mig alltså böra tillstyrka fullmäktiges
i riksgäldskontoret framställning, att köpeskillingarna för Svartälv
och Kävlinge —Sjöbo järnvägar, tillhopa 1,759,000 kronor, överflyttas från
allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars fond. På sätt statskontoret
i sitt ovan omförmälda utlåtande den 1 juli 1924 antytt, torde härvid lämpligen
böra förfaras så, att nyssnämnda belopp, 1,759,000 kronor, uppföres
på inkomstsidan i riksstaten för budgetåret 1926—1927 under rubriken: »I
anspråk tagna kapitaltillgångar, allmänna järnvägslånefonden» och att under
utgifter för kapitalökning, statens järnvägar, för samma budgetår anvisas
ett anslag till enahanda belopp. Av ifrågavarande 1,759,000 kronor hava

1,533,000 kronor — motsvarande sammanlagda kapitalbeloppet av de statslån,
som på sin tid utlämnats för anläggning av omförmälda båda järnvägar —
upplånats av riksgäldskontoret, under det att återstående 226,000 kronor äro
att anse såsom en tillgång, uppkommen av andra statsinkomster än lånemedel.
I enlighet härmed har chefen för finansdepartementet i förslaget till
riksstat för budgetåret 1926—1927 bland inkomsterna under ovannämnda
rubriker upptagit ett belopp av 1,759,000 kronor med nyss angivna fördelning
mellan lånemedel och andra statsinkomster.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer
utskottet,

att riksdagen må för överflyttning från allmänna
järnvägslånefonden till statens järnvägars fond av köpeskillingarna
för de av statsverket förvärvade Svartälvs
och Kävlinge—Sjöbo järnvägar för budgetåret 1926—
1927 anvisa ett anslag av 1,759,000 kronor.

Markförvärv. 22:o) Kungl. Maj:t har (punkt 21) föreslagit riksdagen att för mark[21-]
förvärv för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av 300,000
kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 51—52 i åberopade statsrådsprotokollet.

Sedan en följd av år hava av riksdagen beviljats anslag för inköp av
mark vid en del järnvägsstationer, där utvidgningar äro avsedda att
komma till stånd, liksom även av mark, behövlig för vissa dubbelspåranordningar.
Senast hava för ändamålet av 1921 års riksdag för år 1922
anvisats 400,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har nu för ifrågavarande ändamål äskat ett anslag
av 400,000 kronor. Departementschefen har emellertid, med hänsyn till
att under rådande konjunkturer utvidgningar av befintliga anläggningar
under den närmaste tiden alltjämt borde ske endast i mera begränsad
omfattning, förordat en nedsättning i anslagsbeloppet till 300,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag får utskottet
hemställa,

Statsutskottets utlåtande Nr k.

25

att riksdagen må för markförvärv för budgetåret
1926—1927 anvisa ett reservationslag 300,000 kronor.

Statens vattenfallsverk.

23:o) Kungl. Maj:t har (punkt 22) föreslagit riksdagen att för kompletterings-
och förbättringsarbeten å Trollhätte kanal för budgetåret 1926—
1927 anvisa ett reservationsanslag av 80,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 53 och 54 i åberopade statsrådsprotokollet.

Under erinran att ifrågavarande anslag avser verkställandet av vissa
förbättringsarbeten, särskilt till beredande av ökad trafiksäkerhet för större
fartyg vid passerandet av Trollhätte kanal, hemställer utskottet,

att riksdagen må för kompletterings- och förbättringsarbeten
å Trollhätte kanal för budgetåret 1926—1927
anvisa ett reservationsanslag av <80.000 kronor.

24:o) Kungl. Maj:t har (punkt 23) föreslagit riksdagen att för fullbordande
av arbetena första utbyggnaden av lilla Edets kraftstation för budgetåret
1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av 850,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet, sid. 55 och 56.

För utförande av kraftstationen vid Lilla Edet hava för aren 1918—1922
samt för budgetåren 1923—1924 och 1925—1926 under utgifter för kapitalökning
anvisats tillhopa 10,350,000 kronor, varjämte 1922 års riksdag funnit
hinder icke möta för Kungl. Maj:t att disponera intill ett belopp av högst

3,500,000 kronor av de medel, som samma riksdag anvisat för arbetslöshetens
bekämpande. För utförande av ifrågavarande arbeten har alltså ett
belopp av sammanlagt 13,850,000 kronor stått till förfogande.

Kostnaderna för anläggningen i dess helhet beräknades vid ärendets behandling
vid 1922 års riksdag till 13,850,000 kronor.

På sätt styrelsen redan anmält i skrivelser den 29 september 1923 och den
30 september 1924, hava arbetena försenats och fördyrats till följd av arbetskonflikter,
vilka pågått dels från juni 1923 till februari 1924. dels ock från
maj till december 1924.

Ifrågavarande å kraftverksbygget vid Lilla Edet inträffade kostnadsökning,
utöver vad som ursprungligen vid beslutet år 1922 om anläggningen beräknades
erforderligt, är huvudsakligen att tillskriva sedermera inträffade oförutsedda
höjningar i arbetslönerna.

Bihang till riksdagens t>rotokall 1926. 6 saml. !) haft. (Sr 9.1 :>

Kompletterings-
och
förbättringsarbeten
å
Trollhätte
kanal.
[22.]

k t skot tets
yttrande.

Första utbyggnaden
av
Lilla Edets
kraftstation.

[23.]

Utskottet*

yttrande.

26

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Med tillstyrkande av Kung]. Maj ds förslag hemställer utskottet.

att riksdagen för fullbordande av arbetena med första
utbyggnaden av Lilla Edets kraftstation för budgetåret
1926—1927 må anvisa ett reservationsanslag av 850.000
kronor.

Profilregte- 25:o) Kungl. Majd har (punkt 24) föreslagit riksdagen att för profilregle ring

av Göta r;ntr av Göta älv mellan Trollhättan och Vargön för budgetåret 1926—1927

alv melIin .

Trollhättan anvisa ett reservationsanslag av 550,000 kronor.

och V®r9ön- Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 56—58 av åberopade statsrådsprotokollet.

För profilreglering av Göta älv mellan Trollhättan och Vargön har riksdagen
för åren 1920—1922 och tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat till
hopa 3,700,000 kronor.

I den skrivelse den 27 september 1921, som låg till grund för 1922 års
riksdags beslut om anvisande av anslag för ifrågavarande arbeten för första
halvåret 1923, anförde vattenfallsstyrelsen, att kostnaderna för profilregleringsföretaget
då beräknades kunna uppgå till 3,700,000 kronor, men att, då
skadeersättningar utgjorde en avsevärd del av kostnaden för företaget och
dessas belopp vore beroende på vederbörande vattendomstols avgörande, den
slutliga kostnaden icke då kunde definitivt uppgivas.

Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 26 september 1925 i detta ämne
anfört bland annat följande:

Totalkostnaden för genomförandet av profilregleringen beräknades numera
komma att uppgå till 4,250,000 kronor, d. v. s. 550,000 kronor mer än vad
som tidigare beräknats och hittills beviljats, nämligen 3,700,000 kronor.
Förutom att styrelsen på skäl, som ovan anförts, sett sig nödsakad utgiva
vissa enligt styrelsens mening alltför höga skadeersättningsbelopp, som av
Västerbygdens vattendomstol och vattenöverdomstolen blivit bestämda, och
därigenom förorsakats en väsentlig merkostnad, hade utförandet av arbetena,
som innefattade bland annat sprängandet av en cirka 3 kilometerlångdräneringstunnel
under industri- och bostadsområdena i Trollhättan samt utförandet av en
mer än 5 kilometer lång skyddsvall och dräneringskanal utmed älvens östra strand
norr om Trollhättan, visat sig kräva företagande av flera oförutsedda men
av domstolen bestämda arbeten av komplicerad art samt reparationskostnader
och dylikt å enskilda tillhöriga byggnader, som genom arbetets utförande
tagit skada. Då profilregleringens genomförande trots de högre kostnaderna
dels nu komme till direkt och avsevärd nytta under den rådande kraftbristen,
som vore en följd av den torra väderleken, dels bleve till stadigvarande stor
nytta för såväl kraftstationen i Trollhättan som i Lilla Edet, särskilt sedan
elektrifieringen av statsbanan Stockholm—Göteborg blivit igångsatt, ansåge
styrelsen, att vinsten av företaget komme att fullt motsvara de havda kostnaderna.

utskottets Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har av däri närmare angivna
yttrande, anledningar kostnaderna för ifrågavarande är 1921 till 3,700,000 kronor be -

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

27

räknade företag i verkligheten kommit att uppgå till 4,250,000 kronor. Då det
emellertid torde vara oundvikligt att anslag för täckning av ifrågavarande
kostnadsökning nu ställes till förfogande, får utskottet hemställa.

att för profilreglering av Göta älv mellan Trollhättan
och Vargön för budgetåret 1926—1927 anvisas ett reservationsanslag
av 550.000 kronor.

26:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 25) och under åberopande
av vad statsrådsprotokollet (sid. 58 och 59) i ämnet innehåller, får
utskottet hemställa,

att riksdagen må för bestridande av kostnader i samband
med domstolsbehandling av frågan om Vänerns
reglering förbudgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag
av 300,000 kronor.

27:o) Kungl. Ma,j:t har (punkt 26) föreslagit riksdagen att för anskaffande
av ytterligare två ångpannor för ångkraftstationen i Västerås m. m. må
användas vissa i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 7
januari 1926 omförmälda besparade anslagsmedel för statens vatten fallsverk
om tillhopa 850,000 kronor.

Beträffande Kungl. Maj:ts förevarande förslag kommer utskottet att framdeles
under riksdagen avgiva utlåtande, vilket utskottet skolat härigenom för
riksdagen

anmäla.

28:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 27) och under erinran
att det ifrågasatta beloppet allenast utgör fortsättningsanslag, hemställer
utskottet,

att riksdagen må för första utbyggnaden av kraftstationen
vid Norrforsen för budgetåret 1926—1927 anvisa
ett reservationsanslag av 1,190,000 kronor.

29:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 28) hemställer utskottet,

att riksdagen må för utförande av distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten vid statens
kraftverk för budgetåret 1926—1927 anvisa ett
reservationsanslag av 1,200,000 kronor.

Kostnader i
samband med
domstolsbehandling
av
frågan om
Vänerns
reglering.

[25.]

Anskaffande
av ytterligare
två ång
pannor för
ångkraftstationen
i
Västerås
m. m.
[26.]

Första utbyggnaden
av
kraftstationen
vid NorrfjrseB.

T27.]

Distnbutionsanläggningar

och därmed
sammanhängande

arbeten
vid statens
kraftvern.

[28.]

28

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

30:o) Beträffande sättet för täckande av de utav utskottet här ovan tillstyrkta
anslagen kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva
utlåtande, vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 12 februari 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarn-elius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersteii,
Oscar Olsson, J. L. Widell, C. P. V. Nilsson i Gränebo, C. G. Ekman, J. Nilsson i Malmö.
E. A. Hallin. J. Jeansson, G. Nabb och C. Johansson i Hälsingborg:

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, P. Af. Olsson
i Blädinge. O. Olsson i Kullenbergstorp, E. Kristensson i Göteborg, J. Jönsson i Revinge.
O. Nilsson i Örebro, It. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, S. Persson i Fritorp. E. G.
E. Eriksson i Stockholm och K. S. V. Word.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.