Statsutskottets utlåtande Nr 78.
1
Nr 78.
Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 192(i kl. 1 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ansökningar
av landsfiskalerna Gustaf Insulander och Emil Lundgren
i fråga om ersättning för vissa belopp, som förskingrats
av dem underlydande fjärdingsman.
(3:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1926 dagtecknad proposition,
nr 168, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att i anledning av ansökningar av landsfiskalerna Gustaf Insulander
och Emil Lundgren må från anslaget till oförutsedda utgifter utbetalas
dels till Insulander ett belopp av 2,156 kronor 78 öre, utgörande av honom
till statsverket inbetald ersättning för av fjärdingsmannen Erik Johan Bast
icke redovisade uppbördsmedel, dels ock ett belopp av 3,441 kronor 65
öre för beredande av ersättning till Älvsborgs läns landsting, pensionsstyrelsen,
vederbörande häradsskrivare och Nödinge kommun för dem tillkommande
medel, som av fjärdingsmannen Carl Alfred Thorn förskingrats,
mot skyldighet för Insulander och Lundgren att till kronan överlåta sina
motsvarande fordringsrätter hos respektive Bast och Thorn,
samt att därjämte Lundgren befrias från att ersätta kronan ett belopp av
794 kronor 47 öre, utgörande kronan tillkommande medel, som likaledes
blivit av Thorn förskingrade.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
Enligt gällande bestämmelser åligger det landsfiskal att i egenskap av
utmätningsman inom sitt distrikt verkställa indrivning och redovisning av,
utom annat, krono- och kommunalutskylder samt böter. Före den 1 januari
1926 gällde enligt § 3 i förordningen den 14 december 1917 (nr 916) angående
föreskrifter om indrivning av krono- och kommunalutskylder, allmänna
avgifter in. m. (restindrivningsförordningen), att landsfiskal, som åt
honom underlydande fjärdingsman uppdragit att ombesörja indrivning
och för sådant ändamål verkställa utmätning av lös egendom, själv var
skyldig att svara för redovisningen och för skada, som av fjärdingsmannens
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 49 höft. (Nr 78—80.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
Utskottets
yttrande.
fel eller försummelse kunde uppkomma. Enligt § 7 i förordningen den
14 december 1917 (nr 915) angående indrivning och redovisning av böter
gällde härutinnan enahanda bestämmelse som i avseende å restindrivningen.
I detta sammanhang må erinras om att statsverket jämlikt lagen den 10
juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats
av ämbets- eller tjänstemän m. fl., svarar för sådan skada bland
annat i fall, då ämbets- eller tjänsteman, som enligt 1 kap. utsökningslagen
äger att med utmätningsmål taga befattning, tillgriper eller förskingrar
vad han fått om händer enligt särskilda stadganden om utmätning för
kommunalutskylder, allmänna avgifter m. in. Skada, som föranletts av
brottsligt förfarande eller vållande av substitut för sådan tjänsteman, ersattes
före den 1 januari 1926 däremot icke av statsverket. För sådan
skada kunde vederbörande endast vända sig mot utmätningsmannen.
Från och med innevarande års ingång hava emellertid nu omförmälda
bestämmelser blivit ändrade. Jämlikt lagen den 6 juni 1925 (nr 178) om
ändring i vissa delar av nyssberörda lag den 10 juli 1899 ansvarar statsverket
sålunda för tillgrepp och förskingring av den, som av utmätningsman
erhållit i uppdrag att verkställa indrivning eller utmätning. Denna
bestämmelse äger dock ej tillämpning i avseende å tillgrepp och förskingring,
som inträffat före den 1 januari 1926. I restindrivningsförordningen
samt i förordningen om indrivning och redovisning av böter har i anslutning
härtill med giltighet från och med innevarande år den ändringen
genomförts, att bestämmelsen om utmätningsmans ansvar för substitut uteslutits
(se svensk författningssamling 1925 nr 499 och 500).
Redan före nämnda författningsändringar har av statsmakterna vid olika
tillfällen erkänts, att det icke överensstämmer med billighet, att utmätningsman
under alla omständigheter skall svara för substitutets förskingringar.
Efter framställning av Kungl. Maj:t (prop. 195) medgav sålunda 1920 års
riksdag, att kronofogden C. O. Helmer befriades från att ersätta kronan vissa
av en kronolänsman förskingrade kommunalutskylder, vilka blivit kommunen
ersatta av statsmedel. Vidare beviljade, efter framställning av Kungl.
Maj:t (prop. nr 217/1921 och 153/1922), 1921 och 1922 års riksdagar ersättning
till tredje stadsfogden i Stockholm V. Karlson för vissa belopp, som
av honom till statsverket erlagts för täckande av brist, vilken uppkommit
genom e. o. uppbördsmäns förskingring av indrivna utskylder.
Av skäl, som i propositionen anförts till stöd för förevarande förslag, och
sedan utskottet tagit närmare del av innehållet i den av landsfiskalen Lundgren
med föranledande av länsstyrelsens i Älvsborgs län yttrande till Kungl.
Maj:t ingivna, i propositionen omförmälda skrivelse, har utskottet ansett sig
icke böra motsätta sig förslagen ifråga, och får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må medgiva,
att i anledning av ansökningar av landsfiskalerna
Gustaf Insulander och Emil Lundgren må från anslaget
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
3
till oförutsedda utgifter utbetalas dels till Insulan der ett
belopp av 2,156 kronor 78 öre, utgörande av honom till
statsverket inbetald ersättning för av fjärdingsmannen
Erik Johan Bast icke redovisade uppbördsmedel, dels
ock ett belopp av 3,441 kronor 65 öre för beredande av
ersättning till Älvborgs läns landsting, pensionsstyrelsen,
vederbörande häradsskrivare och Nödinge kommun för
dem tillkommande medel, som av fjärdingsmannen Carl
Alfred Thorn förskingrats, mot skyldighet för Insulander
ock Lundgren att till kronan överlåta sina motsvarande
fordringsrätter hos respektive Bast och Thorn,
samt att därjämte Lundgren befrias från att ersätta
kronan ett belopp av 794 kronor 47 öre, utgörande
kronan tillkommande medel, som likaledes blivit av
Thorn förskingrade.
Stockholm den 22 mars 1926.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, .4. C. Lindblad, Oscar Olsson,
J. L. Widell, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, E. J. G. Rosén, E. A. Hallin, J. G.
Walles, C. I. Asplund, A. R. Rooth och C. A. Carlsson i Gävle.
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun.
S. Bengtsson i Norup, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. J. Tömkvisl
i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, J. Jönsson i Revinge, B. F son Holmgren, E. Andersson
i Prästbol, S. Persson i Fritorp och E. G. E. Eriksson i Stockholm.