Statsutskottets utlåtande Nr 77.

It

lSTr 77.

Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1926 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds framställning
angående ersättningar åt vissa befattningshavare
inom utrikesförvaltningen eller deras rättsinnehavare
för förluster förorsakade i samband med tjänstgöring
i Ryssland jämte en i ämnet väckt motion.

(l:a avd.)

Uti den till riksdagen avlåtna, den 7 januari 1926 dagtecknade propositionen
angående statsverkets tillstånd ocli behov under budgetåret 1926—1927
har Kungl. Maj:t under tredje huvudtiteln (punkt 28 av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för nämnda dag)
föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition, som kunde varda
riksdagen i ärendet förelagd, till ersättningar åt vissa befattningshavare för
förlust av i Ryssland kvarlämnad egendom för budgetåret 1926—1927 beräkna
ett extra anslag av 280,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t uti en till riksdagen avlåten, den 20 februari
1926 dagteeknad proposition (nr 185), under åberopande av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att till ersättningar åt vissa befattningshavare inom
utrikesförvaltningen eller deras rättsinnehavare för förluster förorsakade i
samband med tjänstgöring i Ryssland för budgetåret 1926—1927 anvisa ett
extra anslag av 280,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 31 och 32
av åberopade statsrådsprotokollet den 7 januari 1926 samt till omförmälda
statsrådsprotokoll den 20 februari 1926.

Vidare har uti en inom andra kammaren av herr G. A. Björkman väckt
motion (nr 379) hemställts, att för det i kungl. propositionen, nr 185, angivna
ändamål måtte, utöver det av Kungl. Maj:t äskade beloppet av 280,000 kronor,
anvisas ytterligare 57,000 kronor, eller således ett extra anslag av 337,000
kronor.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning,
vilken avser bifall till statskontorets nedan omförmälda förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.

Under erinran att riksdagen sedan en följd av år anvisat medel till ersättningar
för mistning av bohag i Ryssland åt framlidne envoyén P. H. E.
Brändströms arvingar och likaledes framlidne generalkonsuln C. A. Askers

12

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

änka, anförde departementschefen i den vid 1925 års riksdag framlagda
statsverkspropositionen, att den utredning, som igångsatts i syfte att åvägabringa
en definitiv reglering av berörda krav, ansetts böra utsträckas att omfatta
jämväl de förluster av motsvarande art, som kunde hava drabbat vissa
andra avlönade befattningshavare, vilka tjänstgjorde i Ryssland vid tiden för
de diplomatiska förbindelsernas avbrytande. Utredningen kunde emellertid
ej fullföljas därhän, att frågan om dylik slutlig reglering då kunde föreläggas
riksdagen. I* stället anvisade riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition
nr 189 därom framställda förslag, för budgetåret 1925—1926 ett extra
anslag av 20,000 kronor, varigenom möjlighet öppnades för Kixngl. Maj:t att
under nämnda budgetår i avvaktan på en slutlig uppgörelse bereda någon
ekonomisk lättnad åt sådana tjänstemän, som särskilt hårt träffats genom de
i Ryssland lidna förlusterna.

Jämlikt lämnat bemyndigande har ministern för utrikes ärendena den 30
april 1925 såsom särskild sakkunnig att biträda vid slutförandet av den inom
utrikesdepartementet pågående utredningen i ämnet tillkallat överdirektören
i statistiska centralbyrån J. L. Widell.

I skrivelse den 12 februari 1926 har överdirektör Widell avgivit redogörelse
för resultatet av den numera slutförda utredningen ävensom framlagt
förslag till slutgiltig reglering av de föreliggande kraven.

I början av sistlidne oktober månad hade till Stockholm överförts sådant
i statens fastighet i Leningrad befintligt lösöre, som antingen med säkerhet
konstaterats eller möjligen kunde antagas tillhöra någon av de personer, från
vilkas sida ersättningsanspråk framställts. I dessas närvaro hade därefter
under ifrågavarande sakkunniges ledning nämnda lösöre varit föremål för en
ingående granskning och värdering, varefter sådana föremål, som kunnat
identifieras, utlämnats till ägarna. Värderingen, vilken verkställts med biträde
av särskilt tillkallade experter, hade inriktats på att såväl kontrollera
de av ägarna uppgivna värdena med hänsynstagande till prisläget vid den
tidpunkt dessa åsatts som att fastställa det värde de olika föremålen skulle
haft i nuvarande stund, därest de befunnit sig i det skick, vari ägarna nödgats
lämna dem. Uppskattning hade vidare skett av kostnaderna för nödiga
reparationer av sådana skador, som tillkommit under den tid ägarna varit
förlustiga sitt lösöre ävensom av annan under nämnda tid uppkommen värdeminskning.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Vid de tillfällen, då statsmakterna tidigare haft att behandla nu förevarande
ersättningsfrågor, har uttalats önskvärdheten av att en definitiv reglering
därav snarast möjligt måtte åvägabringas. Då förhållandena nu medgiva
att så kan ske, vill jag i likhet med den sakkunnige understryka, att vederbörande
icke torde kunna göra gällande något rättsligt anspråk mot svenska
staten med anledning av de i Ryssland lidna förlusterna, men att å andra
sidan synnerligen starka billighetsskäl tala för att staten lämnar en skälig
gottgörelse för förluster, vilka nu ifrågavarande lönade befattningshavare
lidit på grund av sin anställning i statens tjänst.

Statsutskottets utlåtande Nr 77. 13

Med utgångspunkt härifrån har den sakkunnige ansett sig böra begränsa
sitt förslag till sådana förluster, vilka kunde betraktas som direkt föranledda
av vederbörandes ställning som statstjänstemän, under det att exempelvis
sådana krav icke upptagits, som avsett i ryska företag eller fastigheter nedlagd
privat förmögenhet eller sådant i Kyssland inköpt lösöre, vars förvärvande
vore att betrakta som kapitalplacering.

Den egendom, som sålunda ansetts böra komma i fråga vid ersättningskravens
bedömande, har med hänsyn till dess större eller mindre oumbärbgliet
för ägarna av den sakkunnige uppdelats i olika kategorier, för vilka
ersättning beräknats enligt i viss mån skilda principer. För förlust av kläder
(gruPP A) vilka givetvis tämligen omedelbart måst ersättas med nya —
har föreslagits gottgörelse med värdet vid tiden för förlusten ävensom 5 %
ranta för år darå. Samma princip har förordats beträffande sådan förlust
av penningmedel samt av vissa nödvändiga konsumtionsvaror, som vant en
direkt följd av vederbörandes tjänstgöring i Ryssland. För förlorat bohag
i egentlig mening (grupp B) har föreslagits ersättning med det värde, detsamma
skulle haft enligt nuvarande prisläge därest det funnits i behåll i
samma skick, vari ägarna nödgades lämna det, varjämte förordats, att ägarna
med belopp motsvarande 20 % av nämnda värde skulle hållas skadeslösa
därför att de under de gångna åren ej kunnat förfoga över bohaget. För
förlust av konst- och lyxföremål (grupp C) har föreslagits gottgörelse enligt
samma principer som för bohag i egentlig mening, under det att däremot
någon ersättning för mistningen därav under den förflutna tiden icke beräknats.
Slutligen har föreslagits gottgörelse för skada och värdeminskning
å till ägarna numera återställda föremål.

Statskontoret har beträffande den föreslagna ersättningen för mistning
av bohag ifrågasatt, huruvida icke densamma vore väl lågt satt samt anfört,
att en gottgörelse av 40 % av bohagens nuvarande värde — eller med andra
ord dubbelt så mycket som av den sakkunnige föreslagits — mera torde
motsvara den verkligen lidna förlusten. Statskontoret synes härvid hava utgått
från att ränta med något mer än 5 % för år borde beräknas å värdet
av det bohag, vederbörande varit förlustiga I anledning av vad av statskontoret
i detta avseende anförts torde emellertid böra framhållas, att den i sakkunnigutlåtandet
förordade gottgörelsen, vilken är ämnad att vara kompensation
för de merutgifter för möblerad bostad eller för inköp av nytt bohag
som åsamkats vederbörande på grund av avsaknaden av de i Ryssland kvarlämnade
tillhörigheterna, visserligen uttryckts i viss procent av bohagens
värde, men att densamma därför icke är avsedd att utgöra ränta å det
kapital, som varit nedlagt uti ifrågavarande lösöre. Det är endast av praktiska
skäl, som denna ersättning bestämts till viss bråkdel av föremålens
värde, och det är alltså ej fråga om någon ränteberäkning. Att märka är
ock, att, därest bohagen aldrig undandragits ägarnas besittning, däri nedlagt
kapital givetvis varit räntelöst. Bland annat med hänsyn härtill anser
jag mig böra ansluta mig till den i sakkunnigutlåtandet föreslagna beräkningsgrunden
.

14

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Ej heller i övrigt har jag något att erinra mot de av den sakkunnige
förordade principerna eller mot de av honom beräknade ersättningsbeloppen.
Yad särskilt angår frågan om den gottgörelse, som redan utgått till stärbhusen
efter envoyén Brändström och generalkonsul Asker, samt denna gottgörelses
förhållande till den totala ersättning, om vars bestämmande fråga
nu är, har den sakkunnige på anförda skäl icke ansett sig böra fatta bestämd
ståndpunkt utan har han i detta avseende avgivit tvenne alternativa
förslag. I överensstämmelse med vad av statskontoret härutinnan anförts
anser jag, att de av stärbhusen redan uppburna beloppen böra gå i avräkning
å den nu ifrågasatta gottgörelsen.

Yad den sakkunnige föreslagit beträffande de villkor, varmed ersättningsbeloppens
utanordnande borde förbindas, anser jag mig böra biträda. Vederbörande
torde sålunda böra avstå från varje ytterligare krav mot svenska
staten på grund av de förluster i samband med tjänstgöringen i Byssland,
för vilka de emottagna beloppen utgöra gottgörelse, ävensom å statsverket
överlåta sina mot ryska staten — eller annan skadeståndsskyldig — riktade
krav i den mån dessa nu bliva reglerade. Vidare torde äganderätten till
den egendom, för vars förlust gottgörelse lämnas, böra uttryckligen överlåtas
å statsverket, dock med bibehållen rätt för ägarna att efter värdeiing
inlösa sådana föremål, som till äventyrs i en framtid må kunna tillrätta -

skaffas.

I enlighet med det nu anförda skulle ersättningar med nedan angivna
belopp beräknas för följande personer:

Framlidne envoyen P. H. E. Brändströms stärbhus......... kronor

» generalkonsuln C. A. Askers stärbhus ............ »

Generalkonsuln K. E. Widerström.......................................

Legationsrådet friherre A. Koskull.......................................

Förutv. kanslisten O. Lundberg .........................................

Förutv. liandelsattachén E. Hagberg....................................

Fröken O. Hallberg .............................................................

Kanslisten G. H. Sandberg.........................;.........................

Framlidne kommendörkaptenen H. O. Elliots stärbhus

Majoren A. Claeson ..............................................................

Fröken R. Sarwé....................................................................

Fru E. Winberg .....................................................................

Kaptenen T. Orre ...............................................................

Förutv. t. f. kanslisten R. Ericsson ....................................

T. f. konsuln E. Ytterberg .................................................

Fil. d:r G. Langenfelt ...............................................

Kommendörkaptenen G. W:son Lilliehöök ........................

Legationsrådet F. Malmar ...................................................

Fru G. Bergström ............................................................... ;>

67,750

54,500

46,600

28,425

28,228

26,337

8,750

8,000

6,000

5,400

3,375

3,315

3.000

2.000
1,540
1,520
1,140

600

600

15

50

Summa kronor 297,080

65

I likhet med vad i sakkunnigutlåtandet anförts vill jag framhålla, att ovanstående
ersättningsbelopp ej torde böra betraktas som i allo definitiva, i det
att i ett par fall frågan om äganderätten till vissa av de från Leningrad överförda
föremålen ännu ej helt klarlagts. Jämväl i övrigt synes det lämpligt

Statsutskottets utlåtande Nr 77. 15

att, i händelse av bifall till förevarande förslag, möjlighet lämnas öppen för
Kungl. Maj:t att vid utanordnandet av ersättningarna företaga mindre jämkningar
i de föreslagna beloppen. Med hänsyn härtill synes ovan angivna
slutsumma, 297,080: 65 kronor, vid beräkningen av det totala anslagsbehovet
för ändamålet böra avrundas uppåt till 300,000 kronor. Då 1925 års riksdag,
som ovan nämnts, ställt ett belopp av 20,000 kronor till Kungl. Maj ds
förfogande för utbetalande av förskott å de slutgiltiga ersättningsbeloppen,
torde alltså 280,000 kronor nu böra av riksdagen äskas för ändamålet.»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, har,
med hänsyn till vad departementschefen anfört gent emot statskontorets
ståndpunkt i frågan, ansett sig böra avstyrka den i ämnet väckta motionen,
och får utskottet sålunda hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majds förslag och
med avslag å herr Björkmans ovanberörda motion (II: 379),
till ersättningar åt vissa befattningshavare inom utrikesförvaltningen
eller deras rättsinnehavare för förluster förorsakade i samband
med tjänstgöring i Ryssland för budgetåret 1926—1927 anvisa
ett extra anslag av 280,000 kronor.

Stockholm den 22 mars 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 75.

Reservation

av herr B. F:son Holmgren, som ansett att utskottet bort tillstyrka den
i ämnet väckta motionen.

Utskottets

yttrande.