Statszitskottets utlåtande Nr 76.
9
Nr 76.
Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1926 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kangl. Maj ds proposition angående
anslag för beredande av ökade förmåner åt
personal, tjänstgörande å undervattensbåt.
(l:a avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1926 dagtecknad proposition
(nr 205), vilken för förberedande behandling hänvisats till statsutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att för beredande av ökade förmåner under sjökommendering åt personal,
tjänstgörande å undervattensbåt, för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra
reservationsanslag av 71,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag är föranlett av den för närvarande
rådande svårigheten att rekrytera den för undervattensbåtvapnet erforderliga
personalen.
I avseende å vakanserna bland sagda vapens personal har inspektören
för undervattensbåtvapnet anfört följande:
»Även i fördelaktigaste fall — d. v. s. därest inga underofficerare beviljades
frivillig övergång till övergångsstat — belöpte sig vakanserna för närvarande
till ej mindre än 35—36 %. Beviljades åter nyssnämnd övergång,
stege siffran till 39 % för undervattensbåtstyrmän och ej mindre än 50 % för
undervattensbåtmaskinister.
Dessa vakanser hade sålunda nu bringat det därhän, att det med stora omkostnader
och arheten anskaffade, i sin helhet första linjen tillhörande undervattensbåtvapnet
ej längre kunde helt utnyttjas till landets försvar. Detta vapen
utgjorde dock otvivelaktigt en högst betydande del av rikets försvarskrafter,
och att icke fullt utnyttja detsamma på grund av vakanser i dess bemanning
vore icke förenligt med sund ekonomi och torde icke heller kunna anses varken
försvarligt eller med rikets säkerhet förenligt.
o Under dessa förhållanden syntes det uppenbart, att åtgärder omedelbart
måste vidtagas för vakansernas fyllande snarast möjligt och så snabbt, att ytterligare
avskedstagande förhindrades. Därest tvångskommendering ansåges
utesluten, torde det bliva nödvändigt att säkerställa den frivilliga rekryteringen
genom förbättrade avlöningsförmåner. I betraktande av att den personal,
som erfordrades för undervattensbåtvapnets bemanning, vore relativt fåtalig,
komme en rimlig löneförhöjning icke att uppgå till avsevärt belopp, i
varje fall motsvarades kostnaden väl av den för landet stora fördelen av ett
fullt brukbar! undervattensbåtvapen.»
10
Statsutskottets utlåtande Nr 76.
Utskottets
yttrande.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Vad inspektören för undervattensbåtvapnet anfört rörande vakanserna inom
nämnda vapens personal synes mig innebära ett så allvarligt förhållande, att
åtgärder i syfte att stimulera rekryteringen av berörda personal ofördröjligen
torde böra vidtagas. Detta så mycket mera som det på grund av särskilda omständigheter
icke kan undvikas att i enstaka fall medgiva även underofficerare
vid undervattensbåtvapnet överföring till övergångsstat. För fyllande av vakanserna
torde tvångskommendering i varje fall icke böra anlitas, förrän andra
åtgärder visat sig icke leda till önskat resultat. Den utväg, som närmast bör
prövas, är den av myndigheterna förordade, nämligen att bereda ifrågavarande
personal en mera gynnad ställning i avlöningshänseende. Den av inspektören
för undervattensbåtvapnet föreslagna höjningen av den fasta lönen representerar
måhända rent psykologiskt det bästa greppet på frågan, men, då även en
ökning av sjötillägget torde kunna leda till avsett resultat, anser jag i likhet
med de i ärendet hörda myndigheterna sistnämnda utväg böra i första hand
försöksvis anlitas. I samband med den utredning angående begränsning av
kostnaderna för sjöavlöningsförmånerna, som för närvarande pågår och vilken
är avsedd att läggas till grund för ändrade bestämmelser i ämnet från och med
ingången av nästa budgetår, torde alltså i ovan angivna syfte en reglering av
undervattensbåtpersonalens sjötillägg böra övervägas. Medel för bestridande
av härav föranledda kostnader, vilka med stöd av marinmyndigheternas beräkningar
torde böra upptagas till 71,000 kronor, hava visserligen icke kunnat
beräknas i årets statsverksproposition, men beloppet i fråga torde likväl kunna
beredas plats å budgeten samt i frågans nuvarande läge lämpligen böra beviljas
i form av särskilt extra anslag.»
Då Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag icke givit anledning till erinran
från utskottets sida, får utskottet hemställa,
att riksdagen må för beredande av ökade förmåner under sjökommendering
åt personal, tjänstgörande å undervattensbåt, för
budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra reservationsanslag av
71,000 kronor.
Stockholm den 22 mars 1926.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVAENZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 75.