Statsutskottets utlåtande Nr 14.
1
JVr 74.
Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1926 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
beviljande av lån till aktiebolaget svenska
Amerikalinjen för anskaffande av fartyg till uppehållande
av bolagets regelbundna ångbåts förbindelse
mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater.
(4:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 19 februari 1926 dagtecknad proposition,
nr 190, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av
statsrådsprotokollet över handelsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
att
dels bland utgifter för kapitalökning, att utgå av tillfälliga lånemedel,
under rubriken låneunderstöd till lån till aktiebolaget svenska amerikalinjen
anvisa ett reservationsanslag av 8,000,000 kronor,
dels ock medgiva, att av ifrågavarande anslag må, för anskaffande av ett
systerfartyg till det ovannämnda bolag tillhöriga passagerarmotorfartyget
»Gripsholm» till uppehållande av bolagets regelbundna ångbåtsförbindelse
mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater, av riksgäldskontoret till bolaget
utlämnas lån, om det fartyg, som därmed avses, tillverkas vid svensk
verkstad, till hela anslagsbeloppet, men i annat fall till ett belopp av
6,000,000 kronor, att av bolaget åtnjutas på följande villkor:
att för lånet skall lämnas säkerhet, som av Kungl. Maj:t godkännes,
att lånet må lyftas av bolaget i den ordning, som av Kungl. Maj:t fastställes,
att å lyftat lånebelopp skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen med
fem procent,
att sedan lånet innehafts, om dess sammanlagda belopp utgör 8,000,000
kronor, under två år, men i annat fall under fem år från det bolaget blivit
i fartygsregistret inskrivet såsom ägare till det fartyg, som med lånet avses,
skall under de därpå följande tio åren årligen återbetalas en tiondel av
sammanlagda ursprungliga lånebeloppet, så att hela lånet varder senast
inom utgången av det tionde året till fullo guldet, samt
att i övrigt skola för lånets erhållande och åtnjutande bestämmelserna i
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 sand. 41 käft. (Nr 14.) 701 in
2
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
kungörelsen den 18 december 1903 angående villkoren för lån från fonden
för rederinäringens understödjande i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 26 januari 1926 dagtecknad skrift bar
aktiebolaget svenska amerikalinjen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte träffa
de anstalter, som kunde befinnas erforderliga för beviljande åt bolaget av
ett statslån å 8,000,000 kronor för anskaffande av ett fartyg till uppehållande
av bolagets regelbundna ångbåtsförbindelse mellan Sverige och Amerikas
Förenta Stater, vilket lån skulle löpa med lägsta möjliga ränta och amorteras
under förslagsvis tio år med början under tredje året från fartygets färdigställande.
Departementschefen har för egen del till statsrådsprotokollet yttrat följande:
»Det
lån, varom aktiebolaget svenska amerikalinjen sålunda gjort ansökning,
är av samma karaktär som de s. k. rederilånen, d. v. s. lånen till
tonnageanskaffning från fonden för rederinäringens understödjande. Såsom
kommerskollegium och statskontoret i sina över bolagets ansökning
avgivna utlåtanden vitsordat, äga bolaget och dess sjöfartsverksamliet i
allo de förutsättningar, som enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18
december 1903 angående villkoren för lån från fonden för rederinäringens
understödjande böra vara tillfinnandes för att lån ur denna fond skall
kunna beviljas bolaget. Det är emellertid utan vidare klart, att ur den
till 20,000,000 kronor uppgående rederilånefonden, som vanligen icke
lämnar tillgång till en sammanlagd årlig låneutdelning till ens halva beloppet
av det nu ifrågasatta lånet, kan icke detta betvdande lånekrav bliva
tillfredsställt. Vill man tillmötesgå bolagets framställning, torde det därför
bliva nödvändigt, att för ändamålet ett särskilt anslag äskas av riksdagen.
Någon nyhet skulle icke ett dylikt förfarande innebära. I proposition (nr
198) till 1907 års riksdag föreslog nämligen Kungl. Maj:t riksdagen att
medgiva, att lån å 2,000,000 kronor finge beviljas det då under bildning
varande aktiebolaget svenska ostasiatiska kompaniet för anskaffande av
fartyg till uppehållande av regelbunden ångbåtsförbindelse mellan Sverige
och Ostasien, samt för sådant ändamål bemyndiga riksgäld skontoret att
tillhandahålla nämnda belopp. Detta förslag ränn också riksdagens bifall.
Det må i detta sammanhang framhållas, att kommerskollegii i ovanberörda
utlåtande den 4 juli 1914 gjorda uttalande, att ett bifall till den ansökningom
dels rederilån och dels statsunderstöd under visst antal år, som av
stiftarna av det nu ifrågavarande rederiföretaget, tidigare benämnt rederiaktiebolaget
Sverige—Nordamerika, före bolagets bildande riktades till
Kungl. Maj:t, skulle innebära en nyhet i den svenska sjöfartspolitiken,
endast avsåg det årliga statsunderstödet.
Den sjöfartsförbindelse, för vilkens vidare utveckling det ifrågasatta
iStatsutskottets utlåtande Nr 74.
3
lånet är avsett, torde så till vida kunna sägas intaga en särställning, som
dess upprättande och vidmakthållande omfattats med stort intresse av allmänheten
och betraktats som en angelägenhet av i viss män nationell
räckvidd. Detta förhållande visade sig redan vid aktieteckningen i det
nya företaget och tog sig nu senast vid motorfartyget »Gripsholms» insättande
i trafik livliga uttryck. Den främsta orsaken till denna linjens
förgrundsställning i den allmänna uppfattningen utgöres otvivelaktigt av
dess egenskap av att utgöra en direkt förbindelselänk mellan det land,
där miljoner svenskar och svenskars avkomlingar leva, och det gamla
hemlandet samt att sålunda liksom närma svensk-amerikanerna till de
hemmavarande och stärka sambandet mellan de förstnämnda och Sverige.
Men linjen är av betydelse för vårt land även ur den synpunkten att
den innebär möjlighet till en allt livligare direkt personlig samfärdsel
och därigenom främjar både det materiella och andliga utbytet mellan
Sverige och den världsmakt, som spelar en alltmer dominerade roll ekonomiskt
och kulturellt. I detta sammanhang torde slutligen förtjäna framhållas,
att den enda invändning kommerskollegium ansåg kunna framställas
i sitt utlåtande över den tidigare ansökningen om statens bistånd
till ifrågavarande linje, nämligen att tillvaron av denna linje skulle befordra
emigrationen, icke längre har fog för sig, sedan numer eu nödtvungen
stark begränsning av emigrationen inträtt genom den amerikanska
s. 1c. kvotalagen.
Den förebragta utredningen synes mig ådagalägga, att sjöfartsförbindelsen
i fråga nått en glädjande utveckling samt att även utsikterna för dess
fortsatta utveckling äro gynnsamma. För att befästa och förbättra sin
ställning i den skarpa konkurrensen med den utländska linjetrafiken mellan
Europa och Förenta Staterna måste emellertid sökandebolaget kunna förfoga
över snabbgående och bekvämt inredda fartyg, vilka i alla avseenden
stå på höjden av vad den moderna fartygstekniken kan åstadkomma. Det
blir därför en angelägenhet av yttersta vikt för bolaget att snarast möjligt
kunna ersätta det äldre tonnage, som i fråga om fartygsmaterielens beskaffenhet,
kostnadsbesparande driftsanordningar m. m. icke håller måttet.
Bolagets planer på anskaffande av ett nytt, stort och förstklassigt fartyg
synas stark motiveras av de föreliggande omständigheterna. Då bolaget
icke av egna tillgångar kan disponera det belopp av 16,000,000 kronor,
som anses vara för ändamålet erforderligt, och hela kapitalets anskaffning
på enskild väg antagligen endast skulle kunna ske på villkor, som för
företaget skulle bliva alltför betungande, anser sig bolagets styrelse emellertid
icke böra gå i författning om byggandet av ett nytt fartyg, såframt
icke dess hemställan om statens stöd i form av ett billigt lån med lång
amorteringstid kan bifallas.
Med hänsyn till vad jag förut anfört om ifrågavarande sjöfartsförbindelses
stora betydelse för vårt land anser jag för min del synnerligen önskvärt,
att statsmakterna under sådana förhållanden genom ett statslån be
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
reda bolaget möjligheter till anskaffning av det nya fartyg, som torde vara
behövligt för att bolaget skall kunna hävda sin ställning i den internationella
konkurrensen. De av bolaget företedda räntabilitetskalkylerna ådagalägga
möjligheten för bolaget att, under förutsättning av att det erhåller
ett statslån av tillräcklig storlek, finansiera fartygsanskaffningen och med
det nya fartygets hjälp vinna ökad utveckling av trafiken. Jag tillstyrker
därför, att framställning om beviljande åt bolaget av ett dylikt lån avlåtes
till riksdagen.
I fråga om lånets belopp och lånevillkoren får jag anföra följande:
Yad först angår lånebeloppet, delar jag kommerskollegii uppfattning om
angelägenheten av att fartygsbygget kommer till utförande inom Sverige
och ansluter mig därför till kollegii förslag om två alternativa lånebelopp,
det ena å 8,000,000 och det andra å 6,000,000 kronor, allt eftersom fartyget
bygges vid svenskt eller utländskt varv. En dylik anordning torde
nämligen vara ägnad att i sin mån sporra till fartygsbjrggets placering
inom landet.
Mot bolagets önskan att successivt i mån av behov lyfta lånet har jag
intet att erinra. De närmare bestämmelserna härom torde överlämnas åt
Kungl. Maj:t att fastställa. Staten synes mig ock böra tillmötesgå de av
bolaget i dess senare framställning i ämnet uttalade önskemålen i fråga om
planer för amorteringen av de alternativa lånebeloppen.
Av skäl, som statskontoret anfört, finner jag i likhet med detta ämbetsverk
ändamålsenligt, att räntan å lånet bestämmes att under hela lånetiden
utgå med fem procent per år.
Till säkerhet för lånet har bolaget erbjudit sig att lämna inteckning i
motorfartyget -v Gripsholm >; till betryggande belopp. Denna säkerhet har
statskontoret förklarat sig, därest prövningen av lånesäkerlieten överlämnades
åt ämbetsverket, icke kunna godkänna. I detta sammanhang hava åberopats
vissa principer, som ämbetsverket ansett sig böra tillämpa vid prövningen
av erbjuden inteckningssäkerliet för rederilån och för vilka det redogjort
i ett den 6 december 1923 till Kungl. Maj:t avgivet utlåtande över
eu av Sveriges redareförening gjord ansökning om lindring i kraven på
säkerhet för rederilån. I anledning härav vill jag i korthet erinra om vad
statskontoret i ämnet anförde i sistnämnda utlåtande.
Såsom säkerhet för rederilån hade godkänts borgen eller inteckning i
fartyg jämte för fartyget utfärdat, på statskontoret vederbörligen transporterat
försäkringsbrev eller ock båda slagen av säkerhet. Trots vissa betänkligheter
hade emellertid statskontoret med hänsyn, bland annat, till de
svårigheter, som visat sig förbundna med anskaffandet av borgen för rederilån,
alltmer sökt tillmötesgå gjorda framställningar om godtagande av fartygsinteckning
såsom enda säkerhet, men allenast under vissa villkor.
Sålunda hade statskontoret ansett, att inteckningar såsom enbart hypotek
för lån borde vara meddelade i flera fartyg — en serie av tre stycken
hade därvid ansetts vara det minsta antal, som borde ifrågakomma — samt
Statsutskottets utlåtande Nr li. 5
att, vad anginge fördelningen av inteckningarna mellan de tre fartygen,
ett vart av fartygen borde intecknas till belopp, motsvarande ungefär två
tredjedelar av lånesumman. I ett fall hade dock på grund av särskilda
förhållanden medgivits, att säkerheten finge utgöras av inteckningar i allenast
två fartyg. Med avseende å den proportion, vari pantens värde borde
stå till lånet, hade statskontoret till en början uppställt den fordran, att
fartygens sammanlagda värde borde representera ett belopp, motsvarande
ungefär fyra gånger det beviljade lånet. Under sedermera inträdd depressionstid
hade det emellertid icke visat sig möjligt att, om rederilånefonden
överhuvud skulle kunna tjäna sitt ändamål, uppehålla denna proportion
mellan fartygsvärde och lånesumma, och ämbetsverket hade ansett sig
handla riktigt, då lindringar härutinnan i görligaste mån beretts lånesökandena.
Sålunda hade under de senaste åren utlämnats rederilån mot
inteckningar, beviljade i fartyg, vilkas sammanlagda värde motsvarat ett
belopp av tre gånger lånesumman, och i några fall hade fartygsvärdena
endast uppgått till det dubbla lånebeloppet.
Med hänsyn till att vissa förhållanden, såsom försäljning av ett eller
flera av bolagets äldre fartyg, kunna nödvändiggöra någon jämkning av
de villkor, som av statskontoret i allmänhet uppställas i fråga om säkerheten
för rederilån, torde lämpligen böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att
efter närmare utredning och prövning av de förebragta omständigheterna
bestämma arten och omfattningen av den säkerhet, som bör presteras för
lånet.
I övrigt torde för åtnjutande av lånet böra i tillämpliga delar gälla bestämmelserna
i den förut omnämnda kungörelsen den 18 december 1903
angående villkoren för lån från fonden för rederinäringens understödjande.
I enlighet med statskontorets förslag torde lånet böra utgå av tillfälliga
lånemedel och anvisas å riksstaten under rubriken låneunderstöd såsom
reservationsanslag. Lånet synes lämpligen kunna utlämnas från riksgäldskontoret.
»
Då ifrågavarande rederiföretag, Svenska amerikalinjen, för ett tiotal år
sedan tillkom, skedde detta, såsom i propositionen inhämtas, under en
oväntat stor anslutning från icke blott de närmast intresserade enskildas
och korporationernas utan ock den stora allmänhetens sida. Tack vare
detta har bolaget hittills — i motsats till ett flertal andra liknande kommunikationsföretag
— så gott som helt kunnat fullfölja sin uppgift utan
något understöd från statens sida. Eedan det stora intresse, varmed
ifrågavarande rederiföretag sålunda från början omfattats, torde utgöra ett
påtagligt bevis för den stora betydelse som allmänt tillmätes förefintligheten
av en dylik svensk förbindelseled med Nordamerikas förenta stater.
Trafiken på svenska amerikalinjen uppehälles för närvarande med de
tre fartygen Stockholm, Drottningholm och Gripsholm. Medan motorfartyget
Gripsholm alldeles nyligen färdigbyggts och insatts i trafik, har
Utskottets
yttrande.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
ångaren Stockholm redan nått den ålder att den snart måste utrangeras.
Den är nu avsedd att ersättas med ett nybyggt fartyg, vilket med hänsyn
bland annat till önskvärdheten av att trafiken på linjen må kunna bedrivas
med möjligast likvärdiga fartyg, ansetts böra bliva av samma typ
som Gripsliolm. Kostnaderna härför beräknas till 16,000,000 kronor.
För ett lyckligt genomförande av planen förutsättes dock beviljandet av
statslån intill omkring hälften av kostnaden.
För egen del måste utskottet finna befästandet och utvecklandet av
ifrågavarande förbindelseled mellan Sverige och Nordamerika vara ett nationellt
intresse, vilket är förtjänt av statens understöd. Såsom av utredningen
i ärendet framgår, har visserligen ångbåtslinjen i fråga redan
nått en glädjande utveckling, men om företaget skall kunna bestå i den
internationella konkurrensen, synes dock angeläget att erforderlig förnyelse
av fartygsmaterielen äger rum.
I betraktande av vad sålunda och i övrigt anförts till stöd för bolagets
framställning om statslån, vill utskottet tillstyrka att dylikt låneunderstöd
beviljas bolaget i den omfattning och på de huvudsakliga villkor, som i
propositionen angives. Det blivande lånebeloppet — avsett att efter vissa
års amorteringsfrihet återbetalas under en tid av tio år — skulle alltså
utgå med 8,000,000 kronor, respektive 6,000,000 kronor allteftersom
fartyget bygges på svenskt eller utländskt varv. Givetvis är det dock
önskvärt att ifrågavarande beställning i största möjliga omfattning förbeliålles
svensk industri, och utskottet vill förutsätta, att vid arbetets
planläggning befintliga möjligheter till förverkligandet av detta önskemål
i görligaste mån beaktas.
Till säkerhet för det blivande lånet har bolaget erbjudit sig att lämna
inteckning i Gripsholm »till betryggande belopp». Utskottet vill i detta
avseende hava uttalat, att de av statskontoret uppställda kraven i fråga om
säkerhet vid utlämnande av rederilån även i detta fall synas böra tilllämpas
eller, i händelse sådan säkerhet icke kan av bolaget presteras,
annan därmed jämförlig säkerhet bör av bolaget lämnas.
Det torde tillkomma Kungl. Maj:t att fastställa de närmare villkoren
för statslånet.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet, som
icke funnit anledning till erinran mot departementschefens i enlighet med
statskontorets tillstyrkan gjorda förslag att täckning för anvisat låneanslag
beredes av tillfälliga lånemedel, hemställa,
att riksdagen må
a) bland utgifter för kapitalökning, att utgå av tillfälliga
lånemedel, under rubriken låneunderstöd till lån till aktiebolaget
svenska amerikalinjen anvisa ett reservationsanslag
av 8,000,000 kronor;
b) medgiva, att av ifrågavarande anslag må, för anskaffande
av ett systerfartyg till det ovannämnda bolag tillhöriga
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
7
passagerarmotorfartyget »Gripsholm» till uppehållande av
bolagets regelbunda ångb&tsförbindelse mellan Sverige och
Amerikas Förenta Stater, av riksgäldskontoret till bolaget
utlämnas lån, om det fartyg, som därmed avses, tillverkas
vid svensk verkstad, till hela anslagsbeloppet, men i annat
fall till ett belopp av 6,000,000 kronor, att av bolaget
åtnjutas på följande villkor:
att för lånet skall lämnas säkerhet, som av Kung]. Maj:t
godkännes,
att lånet må lyftas av bolaget i den ordning, som av
Kungl. Maj:t fastställes,
att å lyftat lånebelopp skall erläggas årlig ränta från
lvftningsdagen med fem procent,
att sedan lånet innehafts, om dess sammanlagda belopp
utgör 8,000,000 kronor, under två år, men i annat fall
under fem år från det bolaget blivit i fartygsregistret inskrivet
såsom ägare till det fartyg, som med lånet avses,
skall under de därpå följande tio åren årligen återbetalas
en tiondel av sammanlagda ursprungliga lånebeloppet, så
att hela lånet varder senast inom utgången av det tionde
året till fullo guldet, samt
att i övrigt skola för lånets erhållande och åtnjutande
bestämmelserna i kungörelsen den 18 december 1903 angående
villkoren för lån från fonden för rederinäringens
understödjande i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Stockholm den 22 mars 1926.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Oscar
Olsson, J. L. Widell, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, E. J. 6. Rosén
E. A. Hallin, J. G. Walles, C. I. Asplund, G. Kobl/ och A. R. Rootli;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,
S. Bengtsson i Norup, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp, A Å.
Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, J. Jönsson i Revinge, E. Andersson
i Prästbol, S. Persson i Fritorp, E. G. E. Eriksson i Stockholm och O. E. F. Pörte.