4

Statsutskottets utlåtande Nr 72.

Nr 72.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1926 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
avskrivning av viss del av statslån till Väderstad—Skänninge—Bränninge
järnvägsaktiebolag.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 20 februari 1926 avlåten proposition, nr 148, vilken
hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden nämnda dag, föreslagit riksdagen medgiva, att
statens den 31 december 1925 beräknade kapital- och räntefordran hos Väderstad—Skänninge—Bränninge
järnvägsaktiebolag på grund av det bolaget beviljade
statslån å 788,500 kronor må till den del, berörda fordran överstiger
320,000 kronor, avskrivas under de i förenämnda statsrådsprotokoll förordade
villkor

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Departementschefen har i ärendet erinrat, hurusom Väderstad—Skänninge
—Bränninge järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning numera vore sådan,
att bolaget redan innevarande år kunde bliva nödsakat att träda i likvidation.
En följd härav skulle sannolikt bliva, att staten nödgades övertaga och
trafikera järnvägen, en anordning, som ej minst med hänsyn till järnvägens
från statens järnvägar avvikande spårvidd om möjligt synes böra undvikas.
Departementschefen har i detta avseende vidare anfört följande:

»Då det icke torde vara möjligt, att staten någonsin skulle kunna erhålla
full likvid för sin fordran hos bolaget, gäller det närmast att söka
finna en sådan form för regleringen av bolagets skuldförhållande till staten,
att förlusten för statsverket blir så liten som möjligt. Att nedlägga
järnvägen och avyttra dess tillgångar synes dock åtminstone icke för närvarande
böra ifrågasättas, då banan trots motorfordonstrafikens starka utveckling
alltjämt torde hava en viss betydelse för näringslivet i de bygder,
den genomlöper. Möjlighet att låta banan övertagas av annat järnvägsföretag
och därigenom vinna ett bättre driftresultat synes knappast förefinnas.
Ej heller torde de besparingar och förenklingar, som hittills genomförts
och ytterligare lära kunna vidtagas, komma att medföra en sådan förbättring
av rörelsen, att därigenom en reglering av skuldfrågan undvikes.
Den lämpliga lösningen av detta spörsmål lärer därför vara, att staten för
att undvika bolagets trädande i likvidation nu nedskriver sin fordran hos
bolaget. I sådant hänseende finner jag mig kunna biträda fullmäktiges i

Statsutskottets utlåtande Nr 72.

o

riksgäldskontoret förslag, enligt vilket statens fordran skulle nedskrivas till
320,000 kronor, motsvarande järnvägens realisationsvärde, samt förräntning
ock amortering krävas endast i fråga om ett belopp av 70,000 kronor, vara
vid fortsatt järnvägsdrift avkastning synes kunna påräknas. För den sålunda
ifrågasatta regleringen av bolagets skuldförhållande till staten torde lämpligen
böra föreskrivas villkor i huvudsaklig överensstämmelse med vad fullmäktige
i riksgäldskontoret föreslagit.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att statens den 31 december 1925
beräknade kapital- och räntefordran hos Väderstad—Skänninge
—Bränninge järnvägsaktiebolag på grund av det bolaget beviljade
statslån å 788,500 kronor må till den del, berörda fordran
överstiger 320,000 kronor, avskrivas under de i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 20 februari 1926 förordade
villkor.

Stockholm den 19 mars 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KYAENZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 71.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 saml. 45 haft. (Nr 71—72.) 641 sfi 2