6
Statsutskottets utlåtande Nr 48.
Nr 48.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1926 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om flyttningshjälp åt kaptenen
F. M. Neumuller. (l:a avd.)
Uti en inom andra kammaren av herr B. F:son Holmgren väckt motion, nr 17,
har hemställts, att till kaptenen vid kungl. flottan F. M. Neumuller må få utgå
flyttningshjelp för en år 1921 verkställd flyttning från Stockholm till Karlskrona,
i enlighet med gällande föreskrifter angående flyttningshjälp åt personal
vid armén och marinen.
Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:
Kaptenen vid kungl. flottan F. M. Neumuller, som tillhörde flottans station
i Stockholm, blev från och med den 1 oktober år 1919 förflyttad till tjänstgöring
vid Karlskrona station. Dessförinnan hade emellertid Neumuller erhållit bifall
till en framställning om två månaders tjänstledighet, räknat från och med den
1 november samma ar, vilken ledighet efterföljdes av två års avsked, som vid
denna tid kunde erhållas med bibehållande av tur och utan att man vid återinträde
i tjänst blev i avlöningshänseende sämre ställd än jämnåriga kamrater.
Från den 1 till och med den 28 oktober år 1919 var Neumuller sjökommenderad
och avpolletterades sistnämnda dag i Stockholm. Som hans tjänstledighet
började den 1 november erhöll han av stationsbefälhavaren i Karlskrona tjänstledighet
under dagarna 29—31 oktober, varigenom kostnaderna för hans inställelse
i Karlskrona under dessa tre dagar besparades kronan.
Neumuller hade sålunda ingen anledning att verkställa flyttning av sin familj
och sitt bohag till Karlskrona, för vilken flyttning Neumuller reglementsenligt
var berättigad till ersättning, utan verkställde sin flyttning först då han, efter
utgången av de två år under vilka han haft avsked från lön, återinträdde i tjänst
vid Karlskrona station.
Neumuller gjorde då framställning om utbekommande av reglementsenlig ersättning
för sina flyttningskostnader, vilken framställning icke bifölls.
Då Neumuller faktiskt varit berättigad att vid förflyttning från Stockholms
till Karlskrona station erhålla ersättning för flyttningskostnaderna, synes mig
det förhållandet, att flyttningen ägt rum först år 1921, icke böra utgöra hinder
för honom att i likhet med andra befattningshavare åtnjuta sådan förmån, helst
Statsutskottets utlåtande Nr 48.
7
hans ekonomi genom en så stor opåräknad utgift, 1,937 kronor 50 öre, blivit bekymmersam.
”
Med stöd av § 46 riksdagsordningen har utskottet inhämtat yttrande över
motionen från försvarsväsendets lönenämnd, som anfört följande:
”Sedan försvarsväsendets lönenämnd den 5 februari 1926 av Kungl. Maj:t
anbefallts avgiva yttrande över en inom andra kammaren väckt motion, nr
17, angående flyttningshjälp åt kaptenen vid flottan F. M. Neumuller, får
lönenämnden anföra följande:
Vid tidpunkten för Neumullers placering på Karlskrona station voro de
i kungörelsen den 23 maj 1919 (nr 543) angående flyttningshjälp åt personal
vid armén och marinen meddelade bestämmelserna gällande. Enligt § 1 i
nämnda kungörelse ägde, bland annat, på aktiv stat anställd officer utbekomma
flyttningshjälp enligt i kungörelsen angivna grunder, därest han
av Konungen förklarades berättigad att vid förflyttning från en förläggningssort
till en annan åtnjuta dylik hjälp. Enligt dessa bestämmelser ankom
det sålunda på Kungl. Maj:t att pröva, huruvida flyttningshjälp borde
utgå eller icke.
Nu gällande bestämmelser angående ersättning för flyttningskostnad åt
officerare återfinnas i 9 kap. av kungörelsen den 31 december 1921 (nr 831)
med vissa tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena den
29 juni 1921. Enligt dessa bestämmelser handläggas frågor om ersättning
för kostnader, som i 2—6 §§ av sagda kapitel avses, av arméförvaltningens
civila departement beträffande personal, tillhörande armén, och av marinförvaltningen
i fråga om personal, tillhörande marinen.
Såsom motionen giver vid handen, har Neumuller lios Kungl. Maj:t hemställt
om flyttningshjälps utbekommande. Enligt vad lönenämnden från försvarsdepartementet
inhämtat, bär Neumuller i särskilda i december 1921
dagtecknade skrivelser anhållit, att hans i oktober 1921 företagna resa från
Stockholm till Karlskrona för återinträde i tjänst måtte få betraktas såsom
återresa till egen station efter slutad sjökommendering i stället för den
i oktober 1919 ej verkställda samt att honom måtte tillerkännas ersättning
för med sagda resa förenade kostnader ävensom för kostnaderna för hans
familjs flyttning, vilken sedermera verkställdes i september 1922. Vidare
har Neumuller, då framställningarna härutinnan icke vunno Kungl. Maj:ts
bifall, i en i september 1923 dagtecknad skrivelse hemställt att av nåd bliva
tilldelad ersättning för ifrågavarande flyttning. Sistnämnda framställning
fann Kungl. Maj:t jämlikt beslut den 19 januari 1924 icke föranleda något
Kungl. Maj:ts vidare yttrande.
Enligt vad lönenämnden inhämtat, har Neumuller under avskedstiden varit
bosatt i Stockholm. Hade Neumuller vid tidpunkten för avslutad sjökommendering
i oktober 1919 hemställt om flyttningsersättning, torde sådan
ersättning hava medgivits honom. Då emellertid Neumuller, därest han vid
sagda tidpunkt inställt sig till tjänstgöring i Karlskrona, själv nödgats bekosta
återresa till Stockholm och för den händelse han hade för avsikt att
efter utgången av avskedstiden återinträda i tjänst, jämväl återresa till
Karlskrona, torde Neumuller hava ansett det med sin fördel mest förenligt
att icke företaga någon flyttning till Karlskrona i oktober 1919.
Vid sådant förhållande och då tillräckliga skål icke synas föreligga att
i förevarande fall bevilja en avlöningsförmån, varför Kungl. Maja ansett
fog saknas, får lönenämnden avstyrka bifall till den i motionen gjorda framställningen.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 48.
Utskottets
yttrande.
Lönenämnden anser det föreligga så, mycket större skäl att intaga denna
ståndpunkt, som ett bifall till en enstaka framställning sådan som den här
ifrågavarande kan leda till obillighet gentemot andra befattningshavare, för
vilka annan möjlighet ej står till buds än en i författningsenlig ordning utövad
tillämpning av gällande avlöningsbestämmelser.”
Utskottet, som delar den av lönenämnden i ovanstående utlåtande uttalade uppfattningen
i ärendet, har följaktligen ansett sig icke böra tillstyrka det i motionen
framställda förslaget.
Utskottet får alltså hemställa,
att herr Holmgrens förevarande motion (II: 17) icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 mars 1926.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KYARNZEUIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvamzelius, A. C. Lindblad, Oscar Olsson, J. L.
Widell, C. P. V. Nilsson i Gränebo, C. G. Ekman, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist,
E. J. G. Rosén, E. A. Hallin, J. G. Walles och J. Jeansson;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A. Wiklund, C.
R. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp,
A. A. Lömkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, J. Jönsson i Revinge,
O. Nilsson i Örebro och C. Lindskog.