10

Statsutskottets utlåtande Nr 39.

tfr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1926 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
framdragande över svenskt område av väg
från Kveli i Norge över Skogen till Tunsjö, jämväl
i Norge.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 5 februari 1925 avlåten proposition, nr 96, vilken
hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att avtal i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet omförmälda
förslag må träffas med norska staten om framdragande över svenskt
område av väg från Kveli över Skogen till Tunsjö.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande förslag avser anläggande från norsk sida av en landsväg
från Kveli över Skogen till Tunsjö med sådan sträckning, att en del av
vägen på sträckan Kveli—Skogen kommer att gå över svenskt område.

Vägen, som är avsedd till utfartsväg från Tunsjö kapellförsamling i Norge
skulle, enligt vad av propositionen inhämtas, i sålunda angiven sträckning
medföra beaktansvärda fördelar för den svenska gränsbefolkningen, särskilt
invånarna i Björkvattnets by inom Frostvikens socken, vilka år 1923 utgjorde
126 personer och som för närvarande äro illa lottade i fråga om vägförbindelser.

Enligt förenämnda förslag till avtal skulle svenska staten vara skyldig
att förvärva den för vägens framdragande över svenskt område erforderliga
marken och att till norska staten utan ersättning upplåta rätt att därå anlägga
och nyttja allmän väg. Den till utförande ifrågasatta vägsträckan från Kveli
över Björkvattnet till Skogen utgör inalles 15,753 meter och falla 7,583 meter
av densamma inom Sverige. Med hänsyn till vederbörande markägares utfästelse
komme uppfyllandet av nyssnämnda villkor icke att föranleda annan
utgift för kronan än ersättning till markägaren för skog, som skadas eller bort
hugges vid vägens framdragande, vilken ersättning förväntas bliva jämförelsevis
obetydlig. Enligt avtalet skulle svenska undersåtar äga rätt att begagna

Statsutskottets utlåtande Nr 39.

11

vägen. Dess underhåll sommar och vinter skulle ombesörjas av det norska
vägväsendet, men skulle svenska statsverket deltaga i underhållskostnaden
i samma proportion som byn Björkvattnets invånarantal stode till Tunsjö
kapellförsamlings invånarantal. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har uppskattat
Sveriges andel i den årliga underhållskostnaden till omkring 635
kronor. I avtalsförslaget har vidare stadgats rätt för svenska staten att
viss tid efter uppsägning övertaga väganläggningen mot ersättande av dess
värde vid tiden för övertagandet. Med avseende å väganläggningens värde
må nämnas, att enligt upprättat kostnadsförslag anläggningskostnaderna beräknas
inom svenskt territorium uppgå till 17 kronor 46 öre per meter med
broar samt 16 kronor 35 öre per meter utan broar, allt i norska kronor,
samt med en medelförtjänst av 1.25—1.40 kronor per timme. I svenskt
mynt och efter svensk arbetsförtjänst torde dessa kostnader per meter väg
motsvara i medeltal 13 respektive 12 kronor. Efter väganläggningens övertagande
skulle dock norska undersåtar äga rätt att begagna vägen mot den
ersättning, varom överenskommelse kunde träffas mellan de båda rikena.
Slutligen skulle vissa lättnader beredas de vägfarande i fråga om tull, automobilskatt
och andra avgifter vid passerandet av den del av vägen, som
skrälle komma att ligga å svenskt område.

Börande innebörden för Sveriges del av de i avtalsförslaget intagna bestämmelserna
har departementschefen yttrat följande:

»De förpliktelser, som sålunda enligt avtalsförslaget skulle komma att åvila
svenska staten, synas mig icke vara av den betydenhet, att av sådan anledning
hinder bör anses föreligga att tillmötesgå förevarande, från norsk sida,
framställda önskemål. Vid bedömandet av de ekonomiska konsekvenserna
för statsverket torde man, på sätt generaltullstyrelsen anfört, även böra
räkna med en ökning av gränsbevakningen, men synes detta förhållande icke
böra tillmätas avgörande betydelse, helst behov härav redan nu torde hava
gjort sig gällande. Jag anser alltså, att från svensk sida hinder icke bör
resas mot en överenskommelse i huvudsaklig överensstämmelse med omförmälda
förslag. Yid avtalets slutliga utformande torde dock vissa jämkningar
i de föreslagna villkoren visa sig erforderliga. De enligt förslaget ifrågasatta
lättnaderna för de vägfarande i fråga om tull och andra avgifter torde, på
sätt de hörda myndigheterna närmare utvecklat, kunna åvägabringas i administrativ
väg. Med hänsyn till de förpliktelser, som enligt det ifrågasatta avtalet
skulle komma att åligga svenska staten, synes emellertid frågan om
avtalets godkännande böra underställas riksdagen. Avtalet synes icke komma
att medföra behov av särskilt anslag, då däri förutsatta utgifter för vägunderhåll
och gottgörelse åt vederbörande markägare torde kunna bestridas
från anslaget till vägar och kommunikationer.»

Med tillstyrkande av Kungi. Maj:ts ifrågavarande förslag får utskottet
hemställa

att riksdagen må medgiva, att avtal i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet över kommunikations -

Utskottets

yttrande

12

Statsutskottets utlåtande Nr 39.

ärenden den 5 februari 1926 omförmälda förslag må träffas
med norska staten om framdragande över svenskt område av
väg från Kveli över Skogen till Tunsjö.

Stockholm den 2 mars 1926.

A statsutskottets vägnar:

S. H. KYAENZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 35,

Stockholm, K, L. Beckmans Boktr., 19215.