Statsutskottets utlåtande Nr 33.

3

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1926 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till handlanden
Fr. Ekman för på grund av monopolisering av vin- och
sprithandeln förlorad näring.

(3:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr E. Lithander väckt motion, nr 259,
vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har hemställts,
att riksdagen ville besluta tilldela herr Fr. Ekman, Göteborg, ersättning för
på grund av monopoliseringen av vin- och sprithandeln förlorad näring
med ett belopp av 3,000 kronor per år räknat från den 1 januari 1919.

Beloppet har synts motionären lämpligen böra utgå från av aktiebolaget
Vin- och spritcentralen till statsverket inlevererade medel.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.

Med anledning av förevarande förslag vill utskottet till en början erinra
om, att då frågan om ersättning till vissa näringsidkare i anledning av
genomförandet av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av
rusdrycker m. m. i proposition nr 287 förelädes 1920 års riksdag, föredragande
departementschefen i fråga om spörsmålet om ersättning till handelsresande,
personal och agenter inom spirituosahanteringen anförde, bland
annat, att aktiebolaget Vin- och spritcentralen förklarat sig villigt att till
prövning upptaga ansökningar från personal om erhållande av ekonomiskt
understöd samt att efter bästa förmåga pröva varje fall för sig och antingen
skaffa vederbörande lämplig anställning eller ock månatligen eller på annat
periodiskt sätt utbetala det understöd, respektive den ersättning i ett för
allt, som kunde synas befogad. Då bolaget kunde förväntas uppfylla den
lämnade förbindelsen och, på samma sätt som redan under åren 1918 och
1919 samt början av 1920 ägt rum, pröva möjligen tillkommande nya ersättningsfall,
uttalade departementschefen såsom sin mening, att ifrågavarande
ersättningsspörsmål erhållit en sådan lösning, att någon särskild
åtgärd från statsmakternas sida icke syntes honom vara erforderlig. Departementschefen
anmälde samtidigt, att i några fall enskilda ersättningssökande,
bland annat den i motionen omförmälte Ekman, direkt till Kungl. Maj:t
inkommit med framställningar om ersättning. Enär emellertid med hänsyn
till vad under ärendenas behandling upplysts, någon befogad erinran icke
kunde göras mot de i aktiebolaget Vin- och spritcentralen fattade besluten,

Utskottets

yttrande.

4

Statsutskottets utlåtande AV 33.

syntes framställningarna departementschefen icke böra föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.

I den skrivelse, i vilken riksdagen anmälde sitt beslut i anledning av
förenämnda proposition, anförde riksdagen, bland annat, att riksdagen vid
prövning av vad i ärendet förekommit och de slutsatser, som i propositionen
blivit uttalade, funnit sig kunna i allt väsentligt ansluta sig till desamma.

Såsom den föreliggande motionen giver vid handen, bar Ekman, som vid
tidpunkten för den nya rusdryckslagstiftningens genomförande bedrev agenturverksamhet
inom vin- och spirituosabranschen i Göteborg, av Vin- och spritcentralen
tillerkänts en årlig pension av 1,000 kronor från och med den 1
januari 1919.

Av en motionen närsluten bilaga inhämtas, att Ekmans nettoinkomst på
försålda varor inom sagda bransch under åren 1911—1918 uppgått till följande
belopp:

År 1911 .........................

........................... kronor

443: 04

» 1912 .........................

.......................... »

314:88

» 1913 .........................

.......................... »

635: ro

» 1914 ..........................

.......................... »

2,288: 12

» 1915 ..........................

.......................... »

1,427: 94

» 1916 ..........................

.......................... »

837:78

» 1917 ..........................

.......................... »

3,105: i o

» 1918 ..........................

.......................... »

42: —

Av dessa siffror framgår således, att under fem av de åtta år, denna tablå
omfattar, Ekmans inkomst av här ifrågavarande slag understigit beloppet
av den pension, som tillerkänts Ekman och under tre av sagda år icke ens
uppgått till hälften av detta belopp. Ekmans medelårsinkomst för hela åttaårsperioden
uppgick till omkring 1,130 kronor. Vid sådant förhållande synes
det utskottet uppenbart, att den Ekman beviljade pensionen, som i det närmaste
motsvarar hela hans medelårsinkomst av verksamheten under åttaårsperioden
och väsentligen överstiger den inkomst, Ekman under flertalet av
dessa år haft av sin verksamhet, måste betraktas såsom för Ekman synnerligen
förmånligt beräknad.

Utskottet vill slutligen hava påpekat, att, enligt vad till utskottets kännedom
kommit, Ekman, utöver sin pension, i december sistlidet år erhållit ett
tillfälligt understöd från Vin- och spritcentralen å 500 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att herr Lithanders ifrågavarande motion, II: 259, icke
må vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 2 mars 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtande nr 32.