Statsutskottets utlåtande Nr 157.

1

Nr 157.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1926 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
angående ändring sårk eten å serafimerlasarettet m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I den till riksdagen den 7 januari 1926 avlåtna statsverkspropositionen har
Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten 75, föreslagit riksdagen
att, i avbidan på proposition angående nybyggnader för en ny medicinsk
högskola samt för ändringsarbeten å serafimerlasarettet in. m., för budgetåret
1926—1927 under åttonde huvudtiteln för ändamålet beräkna ett extra
reservationsanslag av 507,600 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 19 mars
1926 dagtecknad proposition, nr 216, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit riksdagen,
att till ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet i huvudsaklig
överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas den 24 september 1925
avgivna förslag för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra reservationsanslag
av 307,600 kronor, under förutsättning att ett lika stort belopp för samma
ändamål beviljas av Stockholms stad och Stockholms läns landsting.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,
nämligen,

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
G. Sederholm m. fl. (nr 301) och den andra inom andra kammaren av
herr E. Bernström m. fl. (nr 429) däruti hemställts, att riksdagen ville med
anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 216 besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa allsidig utredning
angående det ifrågasatta nya centralsjukhusets förläggning å annan
plats än Ladugårdsgärde, samt därefter till riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen må föranleda;

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 91 käft. (Nr 157.)

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

en inom första kammaren av herr I. Holmgren väckt motion (nr 302)
däruti hemställts att riksdagen måtte

dels, utöver av Kungl. Maj:t till ändringsarbeten å serafimerlasarettet äskade
medel, anslå 276,225 kronor eller det mindre belopp, som kan finnas skäligt,
att under förutsättning av bidrag från Stockholms stad och län i den
form och till belopp, som av Kungl. Maj:t godtages, användas till ytterligare
ändringsarbeten å lasarettet,

dels ock medgiva att, därest med Kungl. Maj:ts tillåtelse av serafimerlasarettet
för enahanda ändamål upptages lån å högst 1,314,350 kronor, vad
till förräntning av detta belopp och amortering därav å tid, som Kungl.
Maj:t bestämmer, erfordras, må såsom annan kostnad för lasarettsdriften fördelas
efter de grunder, som nu för sådan kostnad tillämpas eller framdeles
kunna varda av Kungl. Maj:t godkända; samt

eu inom andra kammaren av herr R. Wagnsson väckt motion (nr 430),
däruti hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa förnyad utredning av Karolinska
institutets och serafimerlasarettets byggnadsfrågor.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar andragna
skälen får utskottet hänvisa, i fråga om de båda förstnämnda motionerna,
till motion I: 301 samt i övrigt till respektive motioner.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet, erinrar departementschefen, hurusom
behovet av förbättrade lokaler för karolinska institutets teoretiska och
kliniska institutioner sedan lång tid varit trängande, på samma gång institutet
utvecklats i en omfattning och med en snabbhet, som man förut icke
kunnat förutse. Genom denna utveckling hade institutet kommit att intaga
platsen som rikets största medicinska högskola.

Departementschefen redogör vidare för ett av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga
framlagt förslag angående nya lokaler för karolinska institutets
kliniska institutioner och för de i anledning härav avgivna utlåtandena.

Givet är, framhåller departementschefen, att ett tillgodoseende av önskemålet
om nya byggnader och nya lokaler för den medicinska högskolan i
Stockholm är en fråga av synnerligen komplicerad beskaffenhet, som på
grund av sin ekonomiska räckvidd ej kan med ens avgöras utan tarvar ej
blott en lång beredelsetid utan även en lång tid för sitt realiserande. Med
hänsyn till särskilt sistnämnda omständighet anser departementschefen det
vara av vikt, att intresset främst riktas på den punkt, där behovet av förbättringar
visat sig vara mest framträdande, den nämligen, som rör de kliniska
institutionerna och särskilt dem, som äro förlagda till serafimerlasarettet.

Serafimerlasarettets kliniska institutioner skulle således i första hand tillgodoses
och först i andra rummet de teoretiska institutionerna. Det av 1919 års
sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda förslaget har också i främsta rummet

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

3

tagit sikte på den kliniska undervisningens behov, och departementschefen
anser de sakkunnigas principståndpunkt i detta hänseende vara den, varifrån
man bör utgå, då man söker finna en lösning av karolinska institutets och
dess institutioners byggnadsfrågor. Emellertid är — framhåller departementschefen
— sakkunnigförslaget av en så omfattande finansiell räckvidd,
att det enligt hans mening måste underkastas ett ytterligare övervägande i
syfte att söka få fram ett förslag, som utan alltför betungande kostnader för
det allmänna kan tillfredsställa den medicinska undervisningens och sjukvårdens
behov.

Enligt departementschefens uppfattning bör frågan om ett nytt kliniskt
sjukhus hänskjutas till förnyad utredning, därvid dels med hänsyn i främsta
rummet till att nå fram till ett ekonomiskt förmånligare förslag samt dessutom
med hänsyn till förefintligt sjukvårdsbehov och med aktgivande å den
i ärendet förebragta kritiken bör tagas i övervägande, vilka kliniker böra
omedelbart flyttas och vilka böra vänta eller flyttas vid en senare tidpunkt,
i samband varmed detaljerade ritningar och kostnadsberäkningar höra uppgöras
med hänsyn härtill, dels ock en allmän om än ej i detalj utformad
plan bör uppgöras rörande den tilltänkta utflyttningen och nybyggandet för
karolinska institutets teoretiska institutioner.

Med utgångspunkt från denna uppfattning om behovet av ett nytt kliniskt
sjukhus, vilket borde med det snaraste komma till stånd, har departementschefen
vidare upptagit frågan om ändringsarbeten å det nuvarande serafimerlasarettet.
Det av förenämnda sakkunniga i detta hänseende framlagda förslaget
slutar å ett belopp av 615,200 kronor, vilken summa de sakkunniga
tänkt sig skola så fördelas, att hälften, 307,600 kronor, bestrides av staten
och av återstående hälften två tredjedelar bestridas av Stockholms stad och
en tredjedel av Stockholms län. Den sålunda ifrågasatta fördelningsgrunden
har icke givit anledning till erinran från departementschefens sida. Han
anser den på staten ankommande delen av dessa kostnader böra anvisas
under förutsättning, att återstoden varder i enlighet med vad nyss sagts
beviljad av Stockholms stad och län, och borde i sinom tid, sedan beslut
föreligga om anvisande av olika myndigheter utav de för ändamålet erforderliga
medlen, direktionen för serafimerlasarettet inkomma till Kungl. Maj:t
med ett specificerat förslag till de ändringsarbeten, som böra vidtagas, vilket
förslag uppenbarligen bör vara i allt väsentligt grundat på ovanberörda
sakkunnigyttrande.

Den av departementschefen i utsikt ställda utredningen rörande förevarande
byggnadsfrågor anser departementschefen emellertid för sitt realiserande
fordra vissa givna förutsättningar. Den första av dessa förutsättningar
anser departementschefen sammanhänga med den medicinska undervisningens
krav på att äga ett för denna undervisning tillfredsställande sjukmaterial.
Den del av läkarutbildningen, som för den blivande läkarens praktiska

4

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

verksamhet utan gensägelse vore den viktigaste, utgjordes av de till de stora
allmänna sjukhusen förlagda kurserna och tjänstgöringarna. Och den mest
betydelsefulla förutsättningen för att denna s. k. kliniska tjänstgöring skulle
för den blivande läkaren bliva så god och allsidig som möjligt, vore att de
sjukhus, som upplätes för undervisningen, erbjöde ett för densamma lämpat
och framför allt rikhaltigt och omväxlande sjukmaterial. Departementschefen
anser det vara av utomordentlig vikt, att ett samarbete med Stockholms
stads sjukvårdsanstalter alltjämt vidmakthålles; det vore nämligen av
vital betydelse för den institutet åliggande läkarutbildningen att kunna förfoga
över det sjukmaterial som staden bjöde. Erfarenheten visade helt naturligt,
att ju större antal sjuka och ju mera rikhaltigt och omväxlande sjukmaterial,
som stode till undervisningens förfogande, desto större vore möjligheten
att giva undervisningen nödig bredd och fördjupning. Därför strävade också
allestädes de för den medicinska undervisningen ansvariga att tillgodogöra
sig så mycket som möjligt av det sjukmaterial, som kommunerna erbjöde.

Utginge man sålunda — framhåller departementschefen — från att man
borde för framtiden söka träffa sådana anordningar, att den kliniska tjänstgöringen
vid landets största medicinska högskola bleve förlagd till de stora
allmänna sjukhusen i huvudstaden, måste man finna grundtanken i de sakkunnigas
förslag vara riktig att basera den föreslagna organisationen på ett
samarbete med Stockholms stad och i viss mån även med Stockholms län.
Ett genomförande av denna princip stötte emellertid vid realiserande av den
kliniska undervisningens byggnadskrav på avsevärda svårigheter, som ytterligare
komplicerades därav, att man i föreliggande fall hade att räkna med en tredje
faktor, nämligen serafimerlasarettet, vilket vore att betrakta såsom en självständig
stiftelse, om ock bidrag till dess driftkostnader lämnades av stat och
kommun. Enligt de sakkunniga skulle serafimerlasarettet förbliva den part,
som förmedlade statens och kommunernas intressen, varvid det nu bestående
samarbetet mellan lasarettet å ena sidan och staden och länet å den
andra skulle vidare utvecklas, så att staden och länet nu liksom vid föregående
tillfällen skulle deltaga i kostnaderna för lasarettets nydaning men
på ett sådant sätt, att kommunen och länet komme att dela kostnaderna såväl
för nybyggnaderna som för driften av serafimerlasarettet i proportion
till det gagn, de olika parterna hade av det nya sjukhuset. Förslaget förutsatte,
att det nya lasarettet allt fortfarande skulle bestrida viss del av den
sjukvård, som för karolinska institutets undervisning vore oumbärlig, och att
kostnaderna för sjukvården fördelades mellan staten såsom ansvarig för den
medicinska undervisningen och kommunerna såsom ansvariga för sjukvården.
Denna grundförutsättning eller så att säga ledande tanke i ett blivande
avtal har departementschefen icke kunnat finna annat än fullt riktig.

Huru emellertid denna princip för ett blivande avtal borde i sina detaljer
utformas, därom kunde givetvis — säger departementschefen — delade
meningar råda. Departementschefen anser det ej heller erforderligt att redan

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

5

nu en bestämd ståndpunkt intages till dessa detaljer. Vad han däremot
anser vara av betydelse är, att redan från början klarhet vinnes om de förutsättningar,
från vilka man borde utgå vid uppbyggande av den ifrågasatta
organisationen av det nya kliniska sjukhusets tillkomst och verksamhet.

Dessa förutsättningar eller grunder anser departementschefen kunna angivas
på följande sätt:

Därest till serafimerlasarettet under nyttjanderätt upplåtes tomt, tillhörig
staten, betalar lasarettet från och med tidpunkten för lasarettsverksamhetens
begynnande å denna tomt såsom ersättning härför till staten
eu årlig tomtavgift, beräknad med hänsyn till värdet av den mark, som
varder för ändamålet upplåten.

Kostnaderna för byggnadsföretaget fördelas lika på de i detsamma ingående
vårdplatserna.

Staten betalar dels byggnadskostnaderna för vårdplatserna för garnisonens
sjuka, dels mot det att staten med full äganderätt övertager lasarettets nuvarande
tomter med fastigheter, byggnadskostnaderna för de vårdplatser å tillhopa
240, vilka enligt nu gällande avtal äro av lasarettsdirektionen upplåtna
till sjuka från Stockholms stad och Stockholms län, dels ock byggnadskostnaderna
för de vårdplatser, vilka anses böra stå öppna för sjuka från hela riket.

Stockholms stad betalar byggnadskostnaderna för de vårdplatser, vilka
staden utöver de enligt nu gällande avtal å nuvarande serafimerlasarettet
befintliga (200) önskar förbehålla åt staden tillhöriga sjuka. ^

Stockholms län betalar byggnadskostnaderna för de vårdplatser, vilka
länet utöver de enligt nu gällande avtal å nuvarande serafimerlasarettet befintliga
(40) önskar förbehålla åt länet tillhöriga sjuka.

Byggnadskostnaderna för de vårdplatser, vilka äro förlagda till hel- eller
halvenskilt rum, betalas genom ett amorteringslån.

Lasarettets utrustning bekostas enligt de i det föregående angivna grunderna;
dock bekostar staten ensam den del av utrustningen, som förorsakas
av den medicinska undervisningen.

Lasarettets drift handhaves av en direktion, i vilken staten, Stockholms
stad och Stockholms län äro till lämpligt antal representerade.

Driftkostnaderna, däruti inbegripet kostnaderna för poliklinikerna, bestridas
sålunda:

staten betalar dels kostnaden för den medicinska undervisningen, dels
kostnaden för garnisonens sjuka, dels enligt vad nedan sägs viss del av
övriga kostnader;

alla å lasarettet intagna sjuka, med undantag för garnisonens sjuka,
betala fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgifter av
den, som enligt lagen om fattigvård är därför ansvarig (vederbörande fattigvårdssamhälle,
landsting eller kommun);

av restkostnaden, varmed förstås skillnaden mellan verkliga kostnaden
för underhållsdag och legosängsavgiften, betalas den ena hälften av staten,
den andra av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i landsting.

Då nu angivna allmänna grunder i sig innefatta frågor, vilka äro av betydelse
för spörsmålets vidare bedömande, har departementschefen ansett lämpligt
att nu framlägga desamma, och borde dessa grunder, därest någon erinran
mot dem icke av riksdagen framställdes, böra tjäna såsom en utgångspunkt
för den fortsatta prövningen av förevarande spörsmål.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Såsom den andra av ovanberörda förutsättningar för den fortsatta utredningen
angiver departementschefen fastställandet av en lämplig tomt för det
nya kliniska sjukhuset och karolinska institutets härmed förbundna teoretiska
institutioner.

Ett flertal tomter i huvudstadens mer eller mindre omedelbara närhet har
under utredningens gång varit föremål för närmare övervägande. Såsom
framgår av statsrådsprotokollet, har departementschefen ägnat denna fråga
en ingående prövning.

Sedan gammalt har Kungsholmen utgjort ett centrum för den medicinska
undervisningen, och där hava också ett flertal allmänna sjukhus och sjukvårdsinrättningar
samlats. Det har givetvis, framhåller departementschefen,
legat närmast till hands, att man vid sökandet efter en tomt för ett nytt
kliniskt sjukhus först kastat blicken på nämnda stadsdel. Den enda staten
tillhöriga där belägna tomt, som kunnat ifrågasättas, hade varit ett tomtområde
vid Marieberg, eventuellt tillökat med områden från nuvarande Konradsberg.
Mot tomtens läge anser departementschefen intet vara att erinra; tvärtom skulle
där uppförda sjukhus erhålla en utmärkt belägenhet invid Mälaren och vetta mot
söder. Däremot gjorde såväl tomtens areal — en alltför begränsad och mot söder
avsmalnande byggnadsyta — som de där rådande terrängförhållandena, att
densamma enligt departementschefens mening icke kunde anses lämplig för ett
så stort byggnadsföretag som det nu ifrågavarande. Därest hit skulle förläggas
en medicinsk högskola med dithörande kliniska och teoretiska institutioner,
måste tomten i fråga uppenbarligen utvidgas med stora delar av närgränsande
områden. Dessa sistnämndas för byggnadsarbeten av nu ifrågavarande
art synnerligen olämpliga beskaffenhet komme — på grund av omfattande
sprängnings- och schaktningsarbeten — att väsentligt höja byggnadskostnaderna.
Då härtill komme, att den ifrågasatta ingångslinjen till
Stockholm av västra stambanan — den s. k. Smedsuddslinjen — vore tänkt
så förlagd, att järnvägslinjen skulle skära denna tomt, har departementschefen
icke funnit ett allvarligt reflekterande å densamma böra ifrågakomma.

Längre ut på Kungsholmen ligger en staden tillhörig tomt, Kristinebergstomten.
Mot denna tomt erinrar departementschefen, att densamma vore för liten
och att dess mot norr sluttande läge i hög grad komplicerade och nästan omöjliggjorde
ett rationellt utnyttjande av densamma för sjukhusändamål. Då härtill
komme, att densamma förvärvats av Stockholms stad för exploatering
för industriändamål och att stadsplanetävlan beträffande detta område för
närvarande påginge, har departementschefen ansett densamma icke kunna tagas
i betraktande i nu förevarande sammanhang.

Av de norr om staden belägna tomterna hade områden vid Karlberg och
Norrbacka under utredningens gång varit föremål för närmare omprövning.
Båda tomterna tillhörde staten och vore tillräckligt stora för ändamålet. De
vore emellertid, erinrar departementschefen, starkt kuperade, och deras ianspråktagande
skulle medföra omfattande och dyrbara sprängningsarbeten även -

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

7

som nödvändiggöra ett spritt och därför mera kostsamt byggnadssätt än det
nu för tiden eftersträvade mera koncentrerade, som kunde komma till användning
å en mera plan yta. Vad som dock framför allt gjorde, att man efter
departementschefens mening icke kunde taga dessa tomter i allvarligt övervägande,
vore deras läge i förhållande till en del ännu svävande trafikfrågor —
Karlbergstomten skulle genomskäras av den ovanberörda Smedsuddslinjen ■—-och deras belägenhet alldeles intill rangeringsbangården vid Tomteboda och
beträffande Norrbackatomten dessutom dennas läge omedelbart vid den stora
godsstationen vid Norrtull. Sistnämnda omständigheter gjorde dem enligt departementschefens
mening olämpliga för sjukhusändamål, då bullret från
dessa stationer, där arbetet påginge även under större delen av natten, måste
komma att inverka i hög grad störande på de sjuka.

En vid Experimentalfältet belägen tomt anser departementschefen väl lämpad
för ändamålet, men densamma vore upptagen av lantbruksakademiens
lokaler och anläggningar. Då en förflyttning av dessa näppeligen i detta
sammanhang syntes kunna ifrågasättas, har departementschefen icke ansett
denna tomt böra nu komma i betraktande, helst det gällde ett relativt snabbt
igångsättande av de planerade byggnadsföretagen.

Vände man sig vidare mot trakterna söder om Stockholm, både tre härstädes
liggande tomter varit föremål för närmare uppmärksamhet från
departementschefens sida. Den staten tillhöriga Johannishovstomten hade ansetts
vara i hög grad olämplig för ändamålet. Den jämna delen av denna
tomt vore redan för en avsevärd tid uthyrd till idrottsplats, och den söderut
liggande terrängen vore så starkt kuperad, att den skulle draga mycket höga
byggnadskostnader, vartill komrne, att den gränsar intill Stockholms stads
slakthus och dithörande industriella anläggningar. Nämnda omständigheter
anser departementschefen böra utesluta densamma från närmare beaktande.

^irsta-tomten eller det s. k. Afstå gärde omfattade ett fullt tillräckligt stort
område och erbjöde en plan yta, å vilken efter departementschefens uppfattning
de erforderliga byggnaderna kunde utan fördyrande sprängningsocli
planeringsarbeten givas en god och ändamålsenlig placering. Emot denna
tomt talade dess avlägsna belägenhet, som ansåges medföra svårigheter såväl
för de studerande som för erhållande av ett tillfredsställande sjukmaterial
för poliklinikerna.

Vad därefter beträffar Enskede-tomizn, framhåller departementschefen, att
densamma tillhörde Stockholms stad och onekligen vore av beskaffenhet att
kunna tagas i övervägande. För densammas utnyttjande för ifrågavarande
ändamål talade dels dess storlek, dels dess jämna och för byggnadsarbeten
lämpade byggnadsyta men mot densamma dess ej endast i och för sig avlägsna
utan från de allmänna förbindelselederna isolerade läge.

Departementschefen kommer sist till det av sjukhusbyggnad ssakkunniga
föreslagna området å Ladugårdsgärdet. Denna tomts lämplighet för karolinska
institutets kliniska och teoretiska institutioner hade blivit vid olika tillfällen

8

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Utskottets

yttrande.

vitsordad. Tomten erbjöde, framhåller departementschefen, med sin storlek
och sin plana byggnadsyta samma fördelar som tomterna å Arsta gärde och
vid Enskede men saknade den med dessa tomter förenade nackdelen av deras
avlägsna läge. De skäl, som talade emot tomten å Ladugårdsgärdet, vore dels
militära, dels ock av ekonomisk art. De av de militära myndigheterna anförda
synpunkterna anser departementschefen dock icke i och för sig vara
av beskaffenhet att böra stå hindrande i vägen för disponerande av ett område,
som i övrigt befunnits lämpligt. Vad de ekonomiska synpunkterna
beträffar, hade synnerlig vikt fästs vid desamma, därvid framhållits det utomordentligt
höga värde, som marken å Ladugårdsgärdet måste anses äga.

Såsom framgår av departementschefens redogörelse, är det tre områden,
som han anser vara förtjänta att framför andra komma i fråga; dessa äro
de ovannämnda tomterna å Arsta gärde, vid Enskede och å Ladugårdsgärdet.

Då det gällde att träffa ett val mellan dessa områden ställer sig departementschefen
i hög grad tveksam. De ekonomiska synpunkterna talade enligt
departementschefens mening med sådan styrka emot den medicinska högskolans
förläggande till Ladugårdsgärdet, att man måhända nödgades avstå från
tanken härpå. Skulle riksdagen dela denna uppfattning anser departementschefen,
att man i första hand borde räkna med endera av de nyss omförmälda
tomterna å Arsta gärde och vid Enskede såsom plats för karolinska institutets
kliniska och teoretiska institutioner. För att vinna en fast utgångspunkt
för det fortsatta utredningsarbetet, finner departementschefen det vara av
vikt, att redan nu riksdagen sattes i tillfälle att uttala sig i fråga om disponerande
av för ändamålet lämplig tomt.

Motionsvis har, främst av ekonomiska skäl, yrkats på ett undantagande
av Ladugårdsgärdestomten vid en eventuell förnyad utredning angående tomtområden
för den nya medicinska högskolan.

Det förslag, som från sjukhusbyggnadssakkunnigas sida föreligger angående
nya lokaler för serafimerlasarettet, är av en synnerligen omfattande
räckvidd och innebär högst betydande anspråk på statens ekonomiska medverkan.
Utskottet måste ställa sig ytterst betänksam gentemot de i statsrådsprotokollet
angivna planerna, ej minst med hänsyn till de ekonomiska
konsekvenser, desamma äro ägnade att medföra. Vad som främst givit utskottet
anledning till tvekan är, huruvida ett så stort kliniskt sjukhus, som
förslaget avser, verkligen är av förhållandena påkallat för tillgodoseende av
läkarutbildningen i landet. Det synes utskottet icke tillräckligt utrett, huruvida
icke serafimerlasarettet allt fortfarande skulle kunna, låt vara efter
vissa ändrings- och tillbyggnadsarbeten, fylla de krav den medicinska undervisningen
rimligen kan uppställa.

Departementschefen angiver såsom cn förutsättning för den medicinska
undervisningen i Stockholm ett samarbete med Stockholms stad. Ehuruväl

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

9

tvekan kan råda, huruvida ett sådant samarbete bör betraktas såsom en
oeftergivlig fordran vid tillgodoseendet av en ändamålsenlig läkarutbildning,
har utskottet dock icke ansett, att tanken härpå bör i frågans nuvarande
läge tillbakavisas, därvid dock utskottet håller före, att frågan bör från principiell
ståndpunkt upptagas till förnyat skärskådande. De av departementschefen
från hans ståndpunkt angivna grunderna för ett avtal med
Stockholms stad innehålla emellertid moment, där enligt utskottets mening
betydligt förmånligare villkor för statsverket måste anses vara oeftergivliga.
Även härutinnan synes en förnyad utredning erforderlig i syfte att nå
fram till en överenskommelse, där statens intressen bliva väsentligt bättre
tillgodosedda. Vid en sådan utredning torde böra tagas i betraktande, huruvida
icke de villkor, som gällt och gälla i fråga om nybyggnader för och
underhåll av Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, i tillämpliga delar
kunna tjäna till ledning.

Utskottet har följaktligen icke kunnat undgå den uppfattningen, att en
förnyad utredning i hela den föreliggande frågan är nödvändig. I avvaktan
på denna utredning torde det nuvarande serafimerlasarettet alltjämt böra äga
bestånd och fullgöra sina uppgifter i den medicinska undervisningens tjänst.
Utskottet har vid sådant förhållande intet att erinra mot det av Kungl.
Maj:t äskade anslaget till vissa ändringsarbeten å lasarettet. Däremot har
utskottet i det skede, vari frågan nu befinner sig, icke funnit sig kunna
förorda bifall till herr Holmgrens i ämnet väckta motion.

Departementschefen har från förutsättningen av nybyggnader för en ny
medicinsk högskola angivit en del tomter i Stockholms närhet, vilka varit
föremål för övervägande såsom förläggningsplatser för den nya högskolan.
Skulle den förnyade utredning, utskottet håller för nödvändig, ådagalägga,
att det nuvarande serafimerlasarettet icke längre kan, även med därvid vidtagna
utvidgnings- och förbättringsarbeten, motsvara den medicinska undervisningens
behov, utan att lasarettet behöver förflyttas till en annan plats,
lärer frågan om den lämpligaste tomten härför då ånyo uppkomma till prövning.
Utskottet vill framhålla, att denna fråga bör under angivna förutsättning
underkastas en förnyad noggrann undersökning, och vill nu icke i
annan mån uttala sig härutinnan, än att utskottet vill framhålla, att den i
statsrådsprotokollet omnämnda tomten å Ladugårdsgärdet icke bör, med hänsyn
till det höga försäljningsvärde marken här betingar, under några förhållanden
vidare komma i betraktande. Dock vill utskottet framhålla, hurusom
i utredningen beträffande varje ifrågasatt plats bör angivas det beräknade
tomtvärdet, då ju endast härigenom klar översikt kan vinnas över de
verkliga kostnaderna för sjukhusbygget.

Vid den av utskottet sålunda förordade nya utredningen torde jämväl
frågan om garnisonssjukhusets sammanförande med serafimerlasarettet böra
bliva föremål för ytterligare övervägande särskilt vad den finansiella sidan
av saken angår.

10

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Med vad utskottet sålunda anfört, torde såväl herrar Sederholms m. fl.,
och Bernströms m. fl. som herr Wagnssons ovanberörda motioner få anses
besvarade.

Utskottet hemställer alltså,

1) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
till ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet i huvudsaklig
överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas
den 24 september 1925 avgivna förslag för budgetåret 1926—
1927 anvisa ett extra reservationsanslag av 307,600 kronor,
under förutsättning att ett lika stort belopp för samma ändamål
beviljas av Stockholms stad och Stockholms läns landsting; 2)

att riksdagen må avslå herr Holmgrens ovanberörda
motion I: 302;

3) att herrar Sederholms m. fl. och Bernströms m. fl. ovanberörda
motioner, I: 301 och II: 429, må anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört;

4) att herr Wagnssons ovanberörda motion II: 430 må
anses besvarad med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 20 maj 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande:

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell, C. P. V.

Nilsson i Gränebo, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, E. J. G. Rosén, E. A. Hallin,
C. J. G. Swartz, G. Kobb, D. A. Petrén och I. H. E. Pauli;
från andra kammaren: A. Anderson i Häst ock, K. V. Rydén, C. R. Jansson i Falun,
S. Bengtsson i Norup, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp,
A. Å. Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren,
J. Olsson i Digernäs, 8. Persson i Fritorp och P. C. Jonsson.

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

11

Reservationer:

1) av herrar O. Bergqvist, C. J. G. Swartz, B. H. Petrén, I. H. E. Pauli,
A. Anderson i Råstock, K. V. Bydén, A. A:son Törnkvist i Karlskrona och
P. C. Jonsson, vilka ansett att utskottets motivering bort hava följande
lydelse:

»De yttre betingelserna för karolinska institutets verksamhet kunna ingalunda
anses motsvara institutets nuvarande utveckling. Behovet av förbättrade
och nya lokaler för dess olika institutioner har sedan länge varit
allmänt erkänt, och ett tillgodoseende av kravet i detta hänseende torde icke
utan men för den medicinska undervisningen kunna längre undanskjutas.
Utskottet är lika med departementschefen övertygad om nödvändigheten att
åtgärder i berörda hänseende med det snaraste komma till stånd. I enlighet
med vad departementschefen framhållit, har utskottet funnit, att det föreliggande
trängande behovet måste tillgodoses förmedelst nya byggnader.
Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen liksom ock vid
besök, som ledamöter av utskottet å ort och ställe gjort, har utskottet erhållit
den bestämda uppfattningen, att det ej är möjligt att genom till- och
påbyggnader å det nuvarande serafimerlasarettet eller genom nybyggnader
å dess nuvarande begränsade tomtområde erhålla lokaler och utrymmen,
som kunna tillfredsställa den medicinska undervisningens behov. Utskottet
håller följaktligen före, att den enda utvägen att vinna en ändamålsenlig
lösning av den föreliggande frågan är att söka träffa anordningar för uppförande
av nya byggnader för den medicinska högskolan i Stockholm. Givet
är emellertid, att, därest man utgår från förutsättningen av uppförande med
det snaraste av nya byggnader för karolinska institutets kliniska institutioner,
utskottet icke är benäget tillstyrka åtgärder, som betinga nedläggande av
större kostnader å det nuvarande lasarettet än vad som är oundgängligen
nödvändigt för uppehållande av dess verksamhet under tiden intill dess ett
nytt kliniskt sjukhus kommer till stånd. Utskottet har därför ansett sig
höra tillstyrka Kung! Maj:ts förslag i detta hänseende, men kan icke förorda
vad i samma avseende ifrågasatts i herr Holmgrens ovanberörda motion.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet, har departementschefen tänkt sig,
att den stora frågan om nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en medicinsk
högskola skall hänskjutas till förnyad utredning. Utskottet finner eu
dylik skyndsam utredning synnerligen önsklig, och bör givetvis därvid i
främsta rummet beaktas synpunkten att söka nedbringa kostnaderna till
skäliga proportioner. I samband härmed torde, likaledes i besparingssyfte,
böra tagas i övervägande, huruvida icke i förhållande till det föreliggande
förslaget utrymmena i de olika klinikerna kunna i vissa fall begränsas och
ytterligare inskränkningar kunna göras, särskilt i avseende å laboratorier
och andra för de medicinskt-vetenskapliga undersökningarna avsedda anordningar.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Utskottet är vidare med departementschefen fullt ense därutinnan, att det
är av en utomordentlig betydelse för läkarutbildningen vid landets största
medicinska högskola att kunna förfoga, över det sjukmaterial, som de stora
kommunala sjukhusen i Stockholm erbjuda. Med hänsyn härtill anser utskottet
lika med departementschefen fullt riktigt, att vid genomförande av
den ifrågasatta organisationen ett samarbete kommer till stånd med Stockholms
stad, eu anordning, som enligt utskottets mening principiellt sett
måste lända till båtnad för båda parterna. I detta hänseende har departementschefen
angivit vissa allmänna grunder. Utskottet har icke nu velat i
vidare mån uttala sig om dessa grunder än att utskottet håller före, att desamma
böra underkastas en förnyad revision, därvid bör tillses, att statsverkets
intressen varda på ett bättre sätt tillgodosedda än det föreliggande
förslaget giver vid handen. I avseende å ett annat kliniskt undervisningssjukhus
i vårt land — Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund — har
staten bidragit såväl till nybyggnader som till de årliga driftkostnaderna, och
de villkor, som härutinnan varit och äro gällande, torde få i stort sett anses
bättre än det föreliggande förslaget tillgodose statens berättigade intressen.

Vad vidare angår frågan om förläggningsplatsen för en ny medicinsk
högskola, har utskottet ägnat denna fråga en ingående uppmärksamhet,
och genom besök, som medlemmar av utskottet företagit till nästan samtliga
av departementschefen angivna tomter, har utskottet sökt bilda sig en
uppfattning om den tomt, som från olika synpunkter kan anses lämplig och
ändamålsenlig såsom förläggningsplats för den nya medicinska högskolan.

Vid den undersökning, som utskottet vidtagit, har utskottet visserligen
funnit den ifrågasatta tomten å Ladugårdsgärdet vara den, som från alla
synpunkter skulle vara den mest fördelaktiga i nu förevarande avseende;
med hänsyn emellertid till det stora markvärde, denna tomt anses representera,
och i syfte att ej beskära staten möjlighet att kunna till försäljning
exploatera här befintliga områden, har utskottet icke ansett sig kunna förorda,
att denna tomt kommer i betraktande för nu ifrågavarande ändamål.

Vad de övriga av departementschefen angivna tomterna beträffar, erbjuda
visserligen de å Söder belägna tomtområdena vissa fördelar, särskilt områdena
vid Lnskede och Arsta gärde i sin jämna och för byggnadsarbeten
lämpade byggnadsyta. Mot detsamma talar emellertid framför allt deras i
förhållande till stadens centrala delar alltför avlägsna läge. Det torde nämligen
få anses i hög grad olämpligt att så långt bort förlägga en medicinsk
högskola, dit flera hundra studenter dagligen och ofta flera gånger om dagen
måste begiva sig för att följa undervisningen, och än mer ett stort kliniskt
sjukhus med dess många och omfattande polikliniker. Vad som för den
kliniska undervisningen framstår såsom en oeftergivlig förutsättning, är tillgången
till ett rikt och omväxlande poliklinikmaterial, och från denna synpunkt
torde det vara uteslutet att förlägga ett sjukhus av nu ifrågavarande
beskaffenhet till platser, som ligga så avlägset från stadens mera bebyggda

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

13

delar som de ifrågasatta tomterna på Söder. Komma härtill de olägenheter
i övrigt, som det avlägsna läget måste medföra för de å klinikerna intagna
sjuka, synes man icke kunna närmare reflektera å de föreslagna södertomterna.

De å Kungsholmen belägna tomterna Kristineberg och Marieberg-Konradsberg,
anser utskottet ävenledes olämpliga. Tomterna torde vara alltför små
och erbjuda för byggnadsarbeten i hög grad olämpliga terrängförbållanden,
vartill kommer, att en hel del stora sjukhus redan nu äro förlagda till
Kungsholmen, vadan uppförande av ytterligare ett stort sjukhuskomplex
härstädes icke torde vara att betrakta såsom önskligt.

Norrbacka-tomten, som ligger inom Solna kommun, är belägen mellan
två stora rangeringsbangårdar. Det dag och natt pågående bullret från
dessa stationer måste komma att inverka i hög grad störande och menligt
på de sjuka. Tomtens av åtskilliga berg söndersplittrade terräng torde i
hög grad försvåra uppförande av ett sjukhus efter moderna principer och i allt
fall så väsentligt fördyra anläggnings- och byggnadskostnaderna, att ett närmare
reflekterande på denna tomt icke synes tillrådligt.

Tomten vid Experimentalfältet anser utskottet lika med departementschefen
icke nu böra kunna komma i betraktande.

Av de utav departementschefen omnämnda tomtområdena återstår sålunda
endast en, nämligen tomten vid Karlberg, vilken utskottet anser kunna bliva
föremål för ett närmare övervägande. Emellertid har utskottet funnit sig
böra till uppmärksammande vid ett eventuellt val framhålla ytterligare ett
område, vilket icke, såvitt av statsrådsprotokollet framgår, hittills varit föremål
för någon mer ingående undersökning. Detta område — för korthetens
skull benämnt Fältrittklubbens bana — är beläget å Norra Djurgården väster
om Livgardets till häst kasern och norr om Östermalms idrottsplats mellan
Sturevägen, Gasverksvägen samt järnvägsspåret till Värtahamnen; en del av
detta område utgöres nu av Fältrittklubbens bana. Nu senast angivna två
tomter har utskottet ansett vara av beskaffenhet att böra göras till föremål
för en ny och jämförande undersökning, och detta så mycket mer, som området
vid Fältrittklubbens bana hittills icke veterligen varit föremål för någon
undersökning i nu berörda hänseende.

Med vad utskottet sålunda anfört i tomtfrågan torde herrar Sederholms
m. fl. och Bernströms m. fl. ovanberörda motioner få anses besvarade.

Av vad utskottet vidare i det föregående anfört, torde jämväl den av
herr Wagnsson väckta motionen få anses besvarad.»

2) av lierr JB. F:son Holmgren, vilken ansett, att utskottet bort tillstyrka
bifall till herr I. Holmgrens motion I: 302;

3) av herr C. P. V. Nilsson i Gränebo, samt

4) av J. Nilsson i Malmö.