Statsutskottets utlåtande Nr lä.
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1926 kl. 1 e. ni.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag för kapitalökning å
statens under kommunikationsdepartementet hörande utlåning
sfonder.
(4:e avd.)
1 :o) Uti den till riksdagen den 7 januari 1926 avlåtna proposition angående Allmänna
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1926—1927 har Kungl. Maj:t fåiefoiulen
beträffande statens utlånings fonder, under åberopande av det vid propositionen
under rubrik »Utgifter för kapitalökning, bil. 1» fogade statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
(punkt 29) besluta, att de avsättningar till allmänna järnvägslånefonden, som
enligt riksdagens beslut skulle ske under budgetåren 1926—1929, i stället skola
äga rum under budgetåren 1927—1930.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 66 och 67 av åberopade statsrådsprotokollet.
Alltsedan år 1871 har riksdagen för särskilda femårsperioder till Kungl.
Maj :ts förfogande ställt ett bestämt anslag att i enlighet med av riksdagen
fastställda villkor utgå såsom lån till enskilda järnvägsanläggningar.
Senast skedde detta år 1923, då riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts i ämnet
gjorda framställning till låneunderstöd för enskilda järnvägar beviljade
och ställde till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag av 5,000,000 kronor, att
utgå under budgetåren 1924—1929 med 1,000,000 kronor för varje budgetår,
dock så att belopp, som ej blivit till utgående under ett av dessa budgetår anvisat,
finge för ett efterföljande budgetår av samma femårsperiod disponeras.
Därefter har riksdagen för avsättning till ifrågavarande fond anvisat för budgetåret
1924—1925 1,000,000 kronor och för budgetåret 1925—1926 1,000.000
kronor.
Av nämnda belopp, tillhopa 2,000,000 kronor, hava hittills tagits i anspråk
224,000 kronor, vadan 1,776,000 kronor återstå odisponerade.
I skrivelse den 15 september 1925 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
beträffande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål meddelat, att jämlikt
av riksdagen enligt skrivelse den 13 april 1923, nr 80, lämnat medgivande fon
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 15.
den komme att tagas i anspråk för ett lån av 45,000 kronor till Södra Kinnekulle
järnvägsaktiebolag, avsett att ersätta ett nämnda bolag tidigare beviljat
lån till samma belopp ur handels- och sjöfartsfonden. Vidare meddelar styrelsen,
att lån ur allmänna järnvägslånefonden söktes för tio nya järnvägsföretag,
för vilka samtliga med undantag av ett koncession vore beviljad. För
flertalet av dessa företag syntes dock frågan om företagens finansiering ännu
ej hava vunnit fast form, och ingen av järnvägarnas lånefrågor vore, med undantag
för banan Ingelstad—Älmeboda, ännu färdig till slutlig behandling.
Styrelsen torde dock inom nära tid få tillfälle återkomma jämväl till frågan
om lån för Katrineholm—Köpings järnväg.
Under angivna förhållanden har styrelsen ej för sin del funnit skäl föreligga
att föreslå någon avsättning till allmänna järnvägslånefonden för budgetåret
1926—1927.
Departementschefen har ansett anvisande av återstående för innevarande femårsperiod
beslutade avsättningar kunna framskjutas till budgetåren 1927—
1930.
Utskottets
yttrande.
Utskottet anser sig under denna punkt böra något beröra de av chefen för
finansdepartementet inledningsvis framlagda synpunkterna beträffande finansieringen
av statens lånefonder (Utgifter för kapitalökning sid. 8—11).
Av det kapital, tillhopa 266.5 miljoner kronor, som under budgetåret 1924—
1925 disponerats för vissa i en uppgjord sammanställning angivna fonder,
skulle, enligt vad sammanställningen utvisar, ett belopp av 73.8 miljoner kronor
få anses oförräntat på grund av förefintlig skillnad mellan å ena sidan gällande
upplåningsränta (cirka 5 procent) och å andra sidan tillämpade lägre
räntesatser vid utlämnandet av lån från fonden. I sistnämnda belopp ingå,
bl. a., av det av egnahemslånefonden disponerade, till i runt tal 120 miljoner
kronor uppgående kapitalet, cirka 40 miljoner kronor, av allmänna järnvägslånefondens
kapital å 55.8 miljoner kronor 2.4 miljoner kronor samt av bibanelånefondens
kapital å 7.6 miljoner kronor 2.5 miljoner kronor. Härtill kommer
emellertid det kapital, som nedlagts i vissa fonder, från vilka utlämnade lån
löpa räntefritt, sammanlagt cirka 10 miljoner kronor. Det totala oförräntade
beloppet uppgick alltså till i runt tal 83 miljoner kronor.
I likhet med departementschefen finner utskottet det önskligt, att en snabbare
avbetalning av nämnda del av det i utlåningsfonderna nedlagda lånekapitalet
kan äga rum. Till det förslag i sådan riktning, som förelagts årets riksdag,
får utskottet tillfälle att återkomma i annat sammanhang.
I avseende å sättet för tillförandet av nytt kapital till lånefonderna bör
likvisst erinras, hurusom under de senaste åren, till undvikande av fortsatta förräntningsunderskott,
lånemedel anlitats allenast i den mån avkastning å upplåga
medel beräknats kunna erhållas, medan återstoden utgått av skattemedel
och därmed jämförliga statsinkomster.
Enligt vad av departementschefen omnämnts, hava vissa smärre kapitalförluster
uppstått för en del utlåningsfonder. Det synes utskottet önskvärt,
att i sammanhang med de övriga åtgärder, som vidtagits för vinnande av klar
-
Statsutskottets utlåtande Nr 15.
het rörande de olika utlåningsfondernas allmänna ställning och förräntningsmöjligheter,
en utredning kommer till stånd i fråga om storleken av dessa
förluster samt om och i vad mån ersättning för de avskrivningar i vederbörande
fonders räkenskaper, som på grund härav må hava gjorts, bör genom anslag å
riksstaten beredas.
Vad därefter särskilt angår allmänna järnvägslånefonden, vill utskottet erinra
om de svårigheter, som visat sig föreligga för ett flertal med lån från fonden
understödda järnvägsföretag att fullgöra dem åvilande amorteringar och räntebetalningar.
För nästkommande budgetår är visserligen icke något nytt anslag •
för kapitalökning till fonden äskat. Enligt vad som i propositionen upplyses,
föreligga emellertid framställningar om lån från fonden till icke mindre än
10 nya företag, för vilka samtliga, med undantag av ett, koncession redan är
beviljad. I anledning av de ytterligare påfrestningar å järn vägslånefonden,
som sålunda synas vara att vänta, föranlåtes utskottet erinra om 1925 års riksdags
vid behandling av frågan om fortsatt anslag till bibanelånefonden gjorda,
under nästföljande punkt närmare återgivna uttalande om vikten av att framgå
med varsamhet, då det gäller statens medverkan till nya järnvägsanläggningar.
Dessa synpunkter torde böra vara vägledande även vid prövningen av
framdeles uppkommande frågor om lån från allmänna järnvägslånef onden.
Under åberopande härav och då utskottet icke funnit anledning till erinran
mot Kungl. Maj:ts nu under denna punkt framställda förslag om uppskov med
avsättningarna till järnvägslånefonden, hemställer utskottet,
att riksdagen må besluta, att de avsättningar till allmänna
järnvägslånefonden, som enligt riksdagens beslut skulle ske under
budgetåren 1926—1929, i stället skola äga rum under
budgetåren 1927—1930.
2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 30) föreslagit riksdagen, att Kungl. Maj:t Bibanemå
jämväl för tiden efter 1925 års utgång förfoga över samtliga av riksdagen lånefonden
anvisade medel för avsättning till fonden för att underlätta åstadkommandet
av bibanor i vissa delar av riket.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 67—69 av åberopade statsrådsprotokollet.
I anledning av ett i statsverkspropositionen till 1925 års riksdag gjort förslag
om anvisande av anslag till bibanelånef onden anförde riksdagen (skrivelse
nr 51, punkt 2) bland annat följande:
Frågan om verkställande av de ytterligare avsättningar, som vore erforderliga
för att uppbringa fonden till tidigare beslutat belopp av 24,000,000 kronor,
syntes böra bliva beroende av det faktiskt föreliggande medelsbehovet. Utredning
härom torde böra genom Kungl. Maj:ts försorg verkställas.
En särskild anledning för en dylik undersöknings företagande vore den omkastning
med avseende å prisförhållanden och beträffande den allmänna ekonomiska
situationen i övrigt, som inträtt sedan beslutet om fondens utökningvid
1920 års riksdag fattades. På det järnvägsekonomiska området hade för
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 15.
Vattenkraftslånefonden -
hallandena pa sista tiden också skärpts genom den tillväxande automobiltrafiken,
vilken visat sig mäktig till en för järnvägarna kännbar konkurrens i fråga
om befordran såväl av personer som gods. Riksdagen hade ansett sig böra
erinra om dessa synpunkter, som torde böra vinna beaktande vid prövningen
av de ärenden angående anslag från ifrågavarande fond till nya järnvägsföretag,
som framdeles kunde uppkomma. Att märka vore, att en dylik prövning
av ett tilltänkt banföretags berättigande ur nationalekonomiska synpunkter
mginge bland de huvudbetingelser, som uppställts såsom villkor för att
staten pa här angivet sätt skulle lämna sin medverkan för anläggningens förverkligande.
Under åberopande av vad sålunda anförts, anmälde riksdagen, att Kung]
Majrts förslag om avsättning till fonden för budgetåret 1925—1926 icke av
riksdagen bifallits.
Efter det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sedermera inkommit med sålunda
infordrad utredning, har departementschefen härutinnan nu anfört följande.
»Enligt vad jag inhämtat, bedrives arbetet å ifrågavarande tre banbyggnader,
sedan vissa arbetskonflikter bilagts, numera i full utsträckning, och, såvitt
nu kan bedömas, torde företagen komma att bliva fullbordade under loppet
av ar 1928. Då det lånebelopp 16,416,800 kronor, som väg- och vattenbygglaofi™!
anglV- såsom erforderligt för banbyggnaderna intill den 1 juli
i o oor> aaa i aV dittills för ifrågavarande fond anvisade anslag, tillhopa
1 b,800,000 kronor, erfordras ej för fullföljande av nu pågående arbeten någon
avsättning till fonden för ^nästkommande budgetår. Huruvida låneunderstöd
kali komma att beviljas från fonden åt ytterligare något enskilt järnvägsföretag,
undandrager sig för närvarande bedömande.
På grund av vad sålunda anförts finner jag mig icke kunna tillstyrka vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens framställning i fråga om avsättning till fonden
under nästkommande budgetår.
Såsom av det föregående framgår, har Kungl. Maj:t medgivits rätt att förfoga
over samtliga av riksdagen för avsättning till fonden anvisade medel
till utgången av år 1925. Dylikt särskilt medgivande, vilket leder sitt ursprung^
tran 1911 ars riksdag, synes icke längre erforderligt, sedan anslagen
till ifrågavarande fond numera erhållit reservationsanslags natur. Som ernellertid
den vid medgivandet fogade tidsbegränsningen utgör hinder för Kungl.
M.aj:t att etter 1925 års utgång förfoga över redan anvisade medel, torde Kung]
Maj:t hora medgivas rätt att jämväl för tiden efter 1925 års utgång förfoga
över samtliga för avsättning till fonden anvisade medel.»
Med tillstyrkande av förevarande förslag, hemställer utskottet.
att riksdagen må medgiva, att Kungl. Maj:t må jämväl för
tiden efter 1925 ars utgång förfoga över samtliga av riksdagen
anvisade medel för avsättning till fonden för uti underlätta
åstadkommandet av bibanor i vissa delar av riket.
3.o) Kungl. Maj:t har (punkt 31) föreslagit riksdagen att såsom kapitalökning
för vattenkraftslånefonden för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.
Med anledning av Kungl. Majrts därom gjorda framställning har 1919
års lagtima riksdag beslutat inrättandet av den så kallade vattenkraftslånefonden.
Från fonden, som förvaltas av statskontoret, må lån beviljas me
-
Statsutskottets utlåtande Nr 15.
9
nigheter, bolag, föreningar eller enskilda dels till företag, vilka avse utbyggande
av statens vattenfall eller tillgodogörande av enskilda tillhöriga vattenfall,
da tillgodogörandet är av mera allmänt intresse, dels till vissa mindre,
lokala vattenkraftsanläggningar för distribution inom orten av elektrisk energi,
dels ock till vattenregleringsföretag, då dessa äro av allmännare betydelse.
Lånen skola i främsta rummet avse tillgodogörande av förut ej utnyttjade
kraftkällor, men ma jämväl beviljas till redan utförd eller under bvggnad
varande anläggning.
Den tillämpade utlåningsräntan uppgår till 5 procent. Amorteringstiden för
lån från fonden är högst 40 år.
Till utredning angående fondens kapitaltillgång och utlåningen från fonden
finnes i propositionen intagen följande tablå.
Kalenderår resp. budgetår |
Anslag kronor |
Sökta lån |
Beviljade lån |
Lyftade lån kronor |
Inne- stående lån kronor |
Lånebe-lopp, som |
Ej dispo-nerat |
Disponi-bel kapi-talbe-hållning |
||
An- tal |
kronor |
An- tal |
kronor |
|||||||
1920 . . . |
2,000,000 |
31 |
4,595,137 |
19 |
2,000,000 |
1,900,000 |
100,000 |
100,000 |
||
1921 . . . |
2,000,000 |
24 |
2,734,200 |
12 |
1,053,000 |
864,000 |
100,000 |
89,000 |
947,000 |
1,036,000 |
1922. . . |
2,000,000 |
25 |
3,498,101 |
6 |
1,715,000 |
1,565,000 |
— |
150,000 |
285,000 |
435,000 |
1923—24 . |
2,000,000 |
26 |
3,865,900 |
14 |
1,625,000 |
1,300,000 |
50,000 |
275,000 |
1 |
|
1924—25 . |
500,000 |
37 |
4,766,118 |
*)1 |
600,000 |
600,000 |
_ |
> 275,000 |
550,000 |
|
1925-26 . |
500,000 |
52 |
5,866,485 |
— |
— |
— |
— |
500,000 |
500,000 |
|
9.000,000 |
195 |
2) 25,825,941 |
526,998,0000,229,000; |
150,000 |
614,000 |
2,007.000 2,621,000 |
Rörande anslagsbehovet för 1926—1927 hava vederbörande myndigheter,
kommerskollegium samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med förmälan att
under år 1925 ingivits 52 ansökningar till ett sammanlagt belopp av 5,866,485
kronor, anfört bland annat följande:
»En närmare utredning och granskning av dessa ansökningar har ännu ej medhunmts.
Av ansökningarna synes emellertid en icke ringa del avse äldre anläggningar
eller härröra från företag, vilka vid tidigare lånefördelningar icke
ansetts böra erhålla lån.
Därest fördelningen av lån bland nu ifrågavarande sökande skulle ske efter
i huvudsak samma principer som under föregående år, skulle härför åtgå minst
2,300,000 kronor.
o För samtliga nu inneliggande ansökningar för åren 1924 och 1925 skulle
således enligt angivna beräkningsgrunder erfordras ett sammanlagt belopp av
över 3,600,000 kronor, mot vilket, såsom ovan nämnts, svarar ett disponibelt
kapitalbelopp av något mindre än 3,000,000 kronor. På grund härav måste
tydligen en sträng prövning av lånebehovet företagas, dock bör i allt fall ej
beräknas uppstå någon behållning för utdelning till framtida sökande.
1 Ytterligare c:a 15 lån komina att tillstyrkas inom närmaste tid.
2 I vissa fall hava ansökningar, som icke eller endast delvis beviljats, blivit återupprepade.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 74 käft. (N:r lh_15.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 15.
Utskottets
yttrande.
Luft/artslånefonden -
Under dessa förhållanden synes det visserligen i hög grad önskvärt, att en
avsättning till fonden för budgetåret 1926—1927 av det preliminärt angivna
beloppet, en miljon kronor, kunde ske. Med hänsyn till nödvändigheten av
att i möjligaste mån begränsa kraven på statens finansiella stöd, och med
fästat avseende jämväl på den tidsutdräkt, som vid prövningen av låneansökningar
och lånens utlämnande ej kan undgås och varigenom för det närvarande
jämförelsevis betydande belopp kvarstå odisponerade, anse sig ämbetsverken
emellertid även för nästkommande budgetår böra inskränka anslagskravet
till 500,000 kronor.»
Utskottet får tillstyrka att som kapitalökning för vattenkraftslånefonden anvisas
för nästkommande budgetår det av Kungl. Maj :t äskade beloppet 500,000
kronor.
Då utskottet ej heller funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
att täckning för hela det såsom kapitalökningsanslag anvisade beloppet skall
beträffande denna fond — från vilken utlämnade lån löpa med en räntesats av
5 procent — utgå av lånemedel, hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom kapitalökning för vattenkraftslånefonden
för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor, att utgå av lånemedel.
4:o) Kungl. Maj:t har (punkt 32) föreslagit riksdagen att såsom kapitalökning
för luftfartslånefonden för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag
av 600,000 kronor.
Beträffande detta förslag kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande, vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 5 februari 1926.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: lierrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Oscar Olsson,
J. L. Widell, C. P. V. Nilsson i Gränebo, C. G. Lieman, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist,
J. G. Walles, J. Jeansson, G. Kobb och A. R. Rooth;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A. Wiklund,
S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, E.
Krisinnsson i Göteborg, J. Jönsson i Revinge, B. F:son Holmgren, E. Andersson i
Prästbol, C. Lindskog och P. C. Jonsson.
Stockholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
260422