Statsutskottets utlåtande Nr 108.
1
Nr 108.
Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1926 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omklassificering
av postkontoren samt telegrafverkets och
statens järnvägars stationer m. m. jämte vissa i ämnet
väckta motioner.
(4:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 20 februari 1926 dagtecknad proposition,
nr 184, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag,
föreslagit riksdagen
l:o) dels godkänna de av föredragande departementschefen förordade
grunderna för omklassificering av postkontoren samt telegrafverkets och
statens järnvägars stationer, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen framlagt förslag utfärda
de övergångsbestämmelser, som vid omklassificeringens genomförande
erfordras;
2:o) besluta, att arvodena till nedannämnda befattningshavare vid postverket
skola från och med den 1 juli 1926 utgå med följande belopp för
år räknat:
generaldirektören och chefen ................................................... kronor 21,000,
postsparbanksfullmäktig, som icke tillika är fullmäktig i
riksbanken eller riksgäldskontoret ................................... » 3,500,
postsparbanksfullmäktig, som tillika är fullmäktig i riksbanken
eller riksgäldskontoret ........................................ » 1,800;
3:o) besluta med tillämpning från och med den 1 jul^ 1926,
att i den vid avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
fogade tjänsteförteckningen skola upptagas följande nya befattningar
nämligen
vid postverket:
i 26:e lönegraden: kamrer,
i 25:e » : postmästare av klass 1 A,
i 16:e » : stationsmästare av klass 5;
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 68 höft. (ISr 108.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
vid telegrafverket:
i 10:e lönegraden: kassör,
i 8:e » : kassör,
i 7:e » : inkasserare;
vid statens järnvägar:
i 25 lönegraden: stationsinspektor av klass 1 A;
att följande i nyssnämnda tjänsteförteckning upptagna befattningar
skola erhålla nedan angivna ändrade benämningar, nämligen
vid postverket:
postmästare av klass 1 benämningen postmästare av klass 1 B,
stationsmästare av klass 1, 2 och 3 benämningarna stationsmästare av
klass 6, 7 respektive 8;
vid statens järnvägar:
stationsinspektor av klass 1 benämningen stationsinspektor av klass 1 B;
att ur tjänsteförteckningen skola utgå följande befattningar, nämligen
vid postverket:
ur 24:e lönegraden: kamrer;
vid telegrafverket:
ur 7:e lönegraden: kassör;
4:o) besluta att antalet av följande befattningar skall från och med den
1 juli 1926 utgöra
vid postverket:
kamrer.............................................
postmästare av klass 1 A
sekreterare i 24:e lönegraden
postmästare av klass 1 B
» » » 2 ..................
notarie .............................................
vid telegrafverket:
telegrafkommissarie av klass 1 A
» é » » 1 B
» » » 2 ..
vid statens järnvägar:
stationsinspektor av klass 1 A ...
» » » 1 B ...
» » » 2.......
1
7
4
33
49
8;
7
20
22;
4
24
21;
5:o) medgiva, att vissa postexpeditörer och förste postexpeditörer må
personligen tilldelas avlöning i huvudsaklig överensstämmelse med av
departementschefen föreslagna grunder; samt
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
3
6:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att i 5 § 1 mom. och 42 § av avlöningsreglementet
ävensom i den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen
vidtaga de ändringar, som föranledas av riksdagens beslut beträffande befattningar
vid kommunikationsverken.
Vad angår utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet
till behandling förehaft åtskilliga inom riksdagen väckta, till utskottet
remitterade motioner.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr
117, av herrar T. Julin och M. Fehr och den andra inom andra kammaren,
nr 222, av herr A. Forssell m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte
medgiva, att postassistent, kontors- och stationsskrivare samt telegrafassistent,
som tillhört eller med tillämpning av avlöningsreglementets bestämmelse
om tillgodoräknande av tjänstetid kan anses hava tillhört för dem
bestämd lönegrads högsta löneklass i fyra år och uppnått en levnadsålder
av 40 år, skall äga att under de för uppflyttning i högre löneklass eljest
gällande villkor åtnjuta lön i närmast högre löneklass inom närliggande
lönegrad, såsom om denna senare löneklass tillhörde den för tjänstemannen
bestämda lönegraden.
Likaledes har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren, nr 270, av fröken K. Hesselgren och den andra inom andra
kammaren, nr 401, av fröken B. Wellin, yrkats, att riksdagen måtte besluta,
att post- och telegrafexpeditörer samt förste post- och förste telegrafexpeditörer
uppflyttas i 12:te respektive 13:de lönegraderna i gällande
tjänsteförteckning i enlighet med det av kommunikationsverkens lönenämnd
den 4 december 1925 avgivna utlåtande med förslag till förändrad
löneställning för befattningarna postexpeditör, telegrafexpeditör, förste
postexpeditör och förste telegrafexpeditör.
I en inom första kammaren av herr T. Julin väckt motion, nr 118, har
vidare hemställts, att riksdagen måtte medgiva utfärdande av övergångsbestämmelser
avseende vid postverket den 1 juli 1925 anställd kvinnlig
personal och innefattande, att postexpeditör och förste postexpeditör må,
så länge de kvarstå i innehavande befattning, äga uppbära lön i respek•
tive 15:e och 16:e lönegraden, att extra ordinarie postexpeditör och postexpeditörsaspirant
må vid anställning som ordinarie postexpeditör berättigas
uppbära lön i 15:e lönegraden samt att postexpeditör, extra ordinarie
postexpeditör och postexpeditörsaspirant må, därest hon framdeles vinner
anställning såsom förste postexpeditör, vara berättigad uppbära lön i 16:e
lönegraden.
Slutligen har av densamme i en inom första kammaren väckt motion,
nr 271, yrkats, att riksdagen måtte i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 184, i vad den rör antalet postmästarebefattningar av klasserna
4
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
1 A och 1 B, besluta, att antalen av dessa befattningar från och med den
1 juli 1926 skola utgöra:
postmästare av klass 1 A.......................................................................... 9
» » » 1B............................................................................. 31.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Rörande motionerna 1:117, 1:118 och II: 222 har utskottet i vederbörlig
ordning inhämtat yttrande från kommunikationsverkens lönenämnd, vilket
som bilaga fogats vid detta utlåtande.
Kungl. Maj:ts förevarande proposition innefattar dels förslag angående
omklassificering av postkontoren samt telegrafverkets och statens järnvägars
stationer i huvudsaklig överensstämmelse med ett av kommunikationsverkens
lönenämnd härutinnan utarbetat förslag, dels ock vissa förslag
angående inrättande av nya befattningar eller ändrad löneställning för
redan befintliga befattningar vid nyssnämnda verk.
Omklassificering av postkontoren samt telegrafverkets och statens
järnvägars stationer.
Genom avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
vilket reglemente trädde i kraft den 1 juli 1920, blevo föreståndarna
för postkontoren samt för telegrafverkets och statens järnvägars stationer
i likhet med övriga ordinarie tjänstemän vid ifrågavarande verk inordnade
i den för de olika verken gemensamma löneskalan. För statens järnvägar
bibehölls därvid den dåvarande klassindelningen av föreståndarbefattningarna,
under det beträffande post- och telegrafverken vissa förändringar
i nämnda hänseende genomfördes.
I anledning av proposition i ämnet den 12 mars 1920, nr 243, anmälde
riksdagen i skrivelse den 11 juni 1920 (nr 350), bland annat, att ett av
Kungl. Maj:t framlagt förslag angående klassificeringen av telegrafverkets
stationer blivit av riksdagen bifallet. Tillika förklarade sig riksdagen
dela den av föredragande departementschefen uttalade uppfattningen, att
klassificeringsfrågan för postverkets del borde underkastas förnyad utredning,
därvid ledigblivna postmästarbefattningar borde tillsättas endast på
förordnande.
Vid föredragning av riksdagens berörda skrivelse den 30 juni 1920 uppdrog
Kungl. Maj:t åt kommunikationsverkens lönenämnd att efter allsidig
förnyad utredning till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande en så
vitt möjligt enhetlig klassificering av postkontoren samt telegraf- och
järnvägsstationerna.
Statsutskottets utlåtande Nr 108. 5
Lönenämnden, som nu fullgjort det nämnden sålunda meddelade uppdraget,
har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 september 1925 framlagt
förslag till omklassificering av trafikanstalterna vid berörda tre
verk.
Innebörden av det av lönenämnden nu framlagda klassificeringsförslaget
har sammanfattats sålunda:
Inom varje verk ordnas trafikanstalterna i löpande följd med tillämpning
av poängskalor, olika för de olika verken, men med den gemensamma uppgiften
att för varje tillkommande enhet på skalan angiva en för samma
skala likformig stegring av stationsföreståndarens arbete och ansvar. Å
dessa skalor bestämmas gränserna mellan de olika klasserna med tillämpning
av en för verken gemensam eller till ett enhetligt resultat ledande
princip.
Vid den närmare utformningen av dessa huvudgrunder bar nämnden
byggt på ett närmast för statens järnvägar utarbetat system, vilket i allt
väsentligt använts även vid postkontorens klassificering och därjämte i vissa
huvuddrag kunnat tillämpas för telegrafverkets del. Enligt detta system
lämnas de hittills använda beräkningsgrunderna för fastställandet av en
stations sammanlagda trafiktal (exponentsumma) — u. v. s. bestämmandet av
vissa faktorer för de arbets- och ansvarsområden, som i allmänhet falla in
under stationstjänsten, och dessas avvägande i förhållande till varandra —
i huvudsak orubbade, men såsom en huvudsynpunkt tillkommer strävandet
att söka finna för varje station relativt riktiga siffermässiga uttryck för,
å ena sidan, det på stationen förekommande totala stationsledningsarbetet
och, å andra sidan, den därstädes för ändamålet tillgängliga arbetskraften.
Av förhållandet mellan dessa båda tal har ansetts framgå den på
stationsföreståndaren fallande delen av det arbete och det ansvar, varom
här är fråga.
Beträffande systemets närmare innebörd må nämnas följande:
För erhållande av ett enhetligt uttryck för det på en station förekommande
stationsledningsarbetet har man till en början att fastslå de olika
trafikfaktorernas värde med hänsyn till nämnda arbete. Den inbördes
värdesättning av de olika faktorerna, som ägt rum enligt det nuvarande
klassificeringssystemet, har icke ansetts för ändamålet tillfyllest. Vid en
granskning av det nuvarande systemet har lönenämnden emellertid funnit,
att de använda faktorerna med tillämpning av vissa angivna reduktionstal
för de olika faktorerna kunna sammanföras till en gemensam skala. Med
tillämpning av nämnda reduktionstal för de olika faktorerna erhålles för
varje station ett trafiktal, som angiver den stationen påvilande sammanlagda
arbets- och ansvarsbördan och som jämväl ansetts kunna tjäna som uttryck
för det totala stationsledningsarbetet.
För utförandet av stationsledningsarbetet å en viss station stå till förfogande
dels stationsföreståndaren därstädes och dels å stationen placerade
tjänstemän med sådan tjänsteställning och utbildning, att de äro kvalificerade
att härvid lämna stationsföreståndaren biträde. Till dylika kvalificerade
tjänstemän har nämnden vid statens järnvägar hänfört tjänstemän i nuvarande
10:e och högre lönegrader. Betydelsen av dessa tjänstemän för
stationsledningsarbetet har emellertid ansetts olika allt efter vederbörandes
tjänsteställning och kvalifikationer. Ett uttryck för denna relativa betydelse
har lönenämnden ansett sig kunna vinna genom att taga hänsyn till skill
-
Lönenämndcns
förslag
till klassificeringsgrunder.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
naden i avlöning för vederbörande befattningshavare. Nämnden har därvid
utgått från skillnaden mellan lägsta löneklassen å A-ort för å ena sidan 8:e
lönegraden (befattning i 9:e lönegraden förekommer ej vid statens järnvägar)
och å andra sidan 24:e lönegraden (stationsinspektor av klass 1) samt den
procentuella andel av berörda skillnad, som motsvarar löneökningen, sedd
i förhållande till 8:e lönegraden, för en var av de i ledningsarbetet deltagande
tjänstemännen. Med denna utgångspunkt och med vissa av särskilda
förhållanden föranledda jämkningar har nämnden angivit vederbörandes
betydelse för ledningsarbetet genom följande jämförelsetal:
bangårdsmästare, förste kontorsbiträde ................. |
............... 0.0 6 |
stationsskrivare .........................................''............ |
............... 0.14 |
förste stationsskrivare............................................... |
............... 0.41 |
förste telegrafist ......................................................... |
.............. 0.41 |
underinspektör............................................................. |
............... 0.64 |
expeditionsföreståndare ............................................ |
............... 0.71 |
Därest vederbörande stationsföreståndares arbete betecknas med talet 1,
kan med anlitande av nyss återgivna jämförelsetal för varje station uträknas
ett »ledningstab, som angiver omfattningen av den arbetskraft, vilken å
stationen står till förfogande för stationsledningsarbetets utförande. Den
kvot, som erhålles vid division av traflktalet med ledningstalet, angiver enligt
nämndens mening, huru mycket stationsledningsarbete, som kommer på
varje enhet av ledningstalet. Då enheten användes för att beteckna stationsföreståndaren,
skulle sålunda nämnda kvottal utgöra ett uttryck för det arbete
och ansvar, som ur stationsledningsarbetets synpunkt påvilar vederbörande
stationsföreståndare.
Ifrågavarande kvottal har emellertid ansetts böra undergå vissa höjningar
dels med hänsyn till det stationsföreståndaren åvilande allmänna
inspektionsarbetet, dels ock i förekommande fall med hänsyn till förekomsten
av nattjänst.
Stationsföreståndarens arbete och ansvar skulle sålunda siffermässigt uttryckas
genom summan av det vå angivet sätt uträknade kvottalet för
stationsledningsarbetet, poängtalet för inspektionsarbetet samt, i förekommande
fall, poängtillägget för nattjänsten.
Å den poängskala, som härigenom erhålles, bestämmas enligt nämndens
förslag gränserna för de olika stationsklasserna med hänsyn till avlöningsskillnaden
mellan de olika stationsföreståndargraderna. Härvid har nämnden
tagit som utgångspunkt löneskillnaden, beräknad efter lägsta löneklassen
å A-ort i vederbörande grad, mellan å ena sidan 8:e lönegraden (stationsmästare
av klass 7) och å andra sidan 24:e lönegraden (stationsinspektor av
klass 1).
Till grund för sättandet av gränserna mellan de olika stationsklasserna å
poängskalan skulle i enlighet härmed, efter vissa av särskilda förhållanden
föranledda jämkningar, komma att ligga följande procenttal:
stationsinspektor av klass 1
» » » 2
» » » 3
» » » 4
stationsmästare » » 5
» » » 6
» » » 7
l.oo,
0.8 0,
0.64,
0.48,
0.28,
0.14,
0.00.
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
Vid en tillämpning beträffande statens järnvägars stationer av nu angivna
grunder för klassificeringstalens bestämmande har nämnden funnit, att
poängtalen för de olika stationerna kunna ordnas med obetydliga mellanrum
i en löpande följd upp till omkring 300 poäng samt att ett fåtal enstaka
stationer äga högre poängtal, vilka genom betydande mellanrum skilja sig
från den övriga skalan. Dessa, de största stationerna, har nämnden ansett
icke böra verka förskjutande vid gränsbestämningen för de övriga stationerna.
Om man bortser från de exceptionellt höga poängtalen, skulle med användande
av de erhållna procentsiffrorna de olika klasserna komma att omfatta
följande latituder:
klass 1 poäng fr. o. m. och över 240
» 2 » » 192 t. o. m. 239
» 3 » » 144 » 191
» 4 » » 84 » 143
» 5 » » 42 » 83
» 6 » » 41 och därunder.
Å stationer av klass 7 (8:e lönegraden) samt trafikplatser förekommer i
regel icke något särskilt ledningsarbete av den art, som nämnden ansett
böra tagas i betraktande vid poängtalets beräknande.
De klassificeringsgrunder, för vilka ovan redogjorts, hava emellertid, enligt
vad nämnden framhållit, icke utan vidare kunnat tillämpas å andra
stationer än sådana, där de olika faktorerna hava sina normala värden i
förhållande till stationsledningen. Även beträffande stationer, där så icke
varit fallet — exempelvis vissa specialstationer, Värtan, Tomteboda m. fl. —
har dock det nu utvecklade tillvägagångssättet ansetts vara av stor betydelse,
enär därigenom kunnat angivas den klass, stationen under normala
förhållanden bort tillhöra. Härigenom hade bedömandet av det inflytande,
som de speciella förhållandena i varje särskilt fall borde utöva, i väsentlig
mån underlättats.
Det ovan angivna klassificeringssystemet kännetecknas bland annat därav,
att befälsuppsättningen å stationerna erhåller en icke oväsentlig betydelse
för klassificeringen. I vissa fall kan sålunda en station genom befälsstyrkans
minskning med en eller annan tjänsteman komma att hänföras till en
högre klass än eljest skulle hava blivit fallet. Då den nuvarande befälsuppsättningen
å stationerna icke beräknats med hänsyn till dessa förhållanden,
har lönenämnden utgått från, att en närmare undersökning borde
äga rum rörande möjligheten av en dylik personalminskning å vissa stationer.
I en del fall har lönenämnden funnit sig kunna förutsätta, att sådan
minskning av befälsstyrkan kommer till stånd, och därför i det föreliggande
förslaget hänfört stationen till den klass densamma efter indragningen rätteligen
bort tillhöra.
Det för statens järnvägar utarbetade klassificeringssystemet har lönenämnden,
såsom ovan nämnts, i huvudsak tillämpat även för postverkets
del. Därvid har nämnden utgått från den poängberäkning, som legat till
grund för de närmast förut genomförda klassificeringarna av postkontoren,
varjämte hänsyn tagits till vissa sedermera tillkomna rörelsegrenar.
Då det gällt att för varje kontor uträkna ett ledningstal, angivande den å
kontoret tillgängliga arbetskraften för ledningsarbetets utförande, har nämnden
emellertid såsom ledningspersonal räknat tjänstemän inom 8:e och högre
lönegrader. Anledningen till den avvikelse, som därvid gjorts från det vid
statens järnvägar tillämpade systemet (lägst 10:e lönegraden), ligger däri att
8 Statsutskottets utlåtande Nr 108.
vad postverket beträffar någon åtskillnad i förevarande hänseende icke ansetts
kunna göras mellan överpostiljoner (10:e lönegraden) och förste postiljoner
(8:e lönegraden), vilka fullgöra i allt väsentligt likartade göromål.
Vid beräknande av de biträdande ledningskrafternas värde har nämnden,
i överensstämmelse med förfaringssättet vid statens järnvägar, utgått från
den å varje befattningsgrupp fallande andelen i löneskillnaden mellan nuvarande
7:e lönegraden (graden närmast under förste postiljonsgraden), å
ena, och 24:e lönegraden (postmästare av klass 1), å andra sidan. Efter vissa
jämkningar i det i enlighet härmed erhållna resultatet har nämnden angivit
vederbörandes betydelse för ledningsarbetet med följande jämförelsetal:
förste postiljon........................................................................... 0.03
överpostil jon................................................................................ 0.0 9
postexpeditör) q
postassistent (
förste postexpeditör) q
förste postassistent /
kontrollör ................................................................................... 0.65
Genom division för varje postkontor av trafiktalet med ledningstalet erhålles
en kvot — poängtal — som enligt det tillämpade systemet skulle
giva uttryck för det föreståndaren ur ledningsarbetets synpunkt påvilande
arbete och ansvar. För postverkets del har nämnden icke räknat med särskild
poäng för det allmänna inspektionsarbetet eller för nattjänst.
Vid postkontorens ordnande i löpande följd efter poängtalen har det visat
sig, att de flesta postkontor hava poängtal, som med endast några få poängs
mellanrum fortlöpa i en sammanhängande följd upp till omkring 250 poäng,
under det att ett fåtal kontor skilja sig från den övriga skalan genom ett
väsentligt högre poängtal än 250. I likhet med vad som förutsatts beträffande
vissa järnvägsstationer har nämnden ansett riktigt att även för postverket
tillämpa sådan beräkningsgrund, att de enstaka högre poängtalen
icke komma att inverka å klassindelningen av övriga postkontor. I fråga
om gränsdragningen beträffande övriga kontor har nämnden tillämpat samma
metod som i fråga om järnvägsstationerna. Följande procentsiffror för de
olika klasserna hava därvid kommit till användning:
postkontor av klass 1 .................................................... l.o
» » » 2 .................................................... 0.8 o
» » » 3 .................................................... 0.64
» » » 4 ................................................... 0.4 8
av nämnden föreslagna anstalter av klass 5 ............ 0.2 8
» » » » » » 6 ............ 0.14
Med anlitande av dessa procenttal erhållas följande gränsbestämningar
för de särskilda postkontorsklasserna:
postkontor |
av |
klass |
i |
poäng |
från och med |
och över |
200 |
|||
» |
» |
» |
2 |
» |
» |
» |
» |
160 till och med 199 |
||
» |
» |
» |
3 |
» |
» |
» |
» |
120 » » |
» |
159 |
» |
» |
» |
4 |
» |
» |
» |
» |
70 » » |
» |
119, |
postanstalt |
» |
» |
5 |
» |
» |
» |
» |
35 » » |
» |
69 |
» |
» |
» |
6 |
» |
» |
» |
» |
och under |
34. |
De allmänna grunderna för postanstalternas klassificering har nämnden
emellertid ansett sig kunna tillämpa utan avvikelser endast beträffande så
-
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
9
dana anstalter, där de olika faktorerna hava sina normala värden i förhållande
till stationsledningen. Till följd därav har särskilt bedömande skett
beträffande vissa trafikanstalter, vid vilka särskilda förhållanden äro rådande,
exempelvis postkontor, belägna vid viktigare järnvägsknutpunkter och dylikt.
Vid klassificeringen av telegrafstationerna har lönenämnden följt de föreslagna
grunderna för de övriga båda verkens klassificering så tillvida, att
föreståndartjänsternas inbördes värde fastställts genom direkt poängsättning,
grundad på värdering av vissa trafikfaktorer, samt att gränserna mellan
de olika stationsklasserna i huvudsak bestämts med ledning av enahanda
procenträkning, som använts vid de andra verken.
Det av lönenämnden beträffande de andra två verken använda tillvägagångssättet
att ur varje stations trafiktal söka härleda ett mått på stationsförestån
darens andel i stationsledningsarbetet genom division av trafiktalet
med ett efter vissa regler uträknat ledningstal har däremot icke ansetts
användbart, då det gällt telegrafverkets stationer. De organisatoriska förhållandena
vid telegrafstationerna, speciellt i fråga om befälsuppsättningen,
erbjuda nämligen väsentliga olikheter i jämförelse med järnvägsstationerna.
Vid telegrafverket användes såsom biträdande befäl å stationerna, såväl för
den omedelbara trafikövervakningen som för det kamerala arbetet, nästan
uteslutande arbetskraft i relativt låga tjänstegrader. Endast å de största
stationerna har föreståndaren vid sin sida medhjälpare med högre kvalifikationer,
d. v. s. med samma bokliga och fackliga utbildning som han själv.
För varje trafikfaktor har därför trafiktalet medräknats till sitt fulla värde
npp till den gräns, vid vilken, enligt vunnen praktisk erfarenhet, stationsföreståndaren
under normala förhållanden måste för tjänstens behöriga
skötande tilldelas kvalificerad medhjälpare inom det ifrågavarande arbetsområdet.
Ovanför denna gräns har trafiktalet ansetts böra ingå med reducerat
värde i förhållande till beskaffenheten av den hjälp, som normalt
erfordras.
Vid poängsättningen har hänsyn tagits allenast till sådana trafikfaktorer,
som ansetts representera den normala stationstjänsten. Speciella funktioner
och arbetsuppgifter, vilka påvila viss enstaka station eller mindre grupp av
stationer, hava icke kommit till uttryck vid den allmänna värderingen. Dylika
specialuppgifter hava emellertid icke ansetts kunna lämnas ur räkningen,
då det gällt att fastställa omfattningen av stationsföreståndarnas arbete och
ansvar, så mycket mindre som de genom sin beskaffenhet i särskild grad
påvila föreståndaren rent personligen. Ett lämpligt sätt att låta ifrågavarande
specialförhållanden komma till sin rätt har nämnden funnit vara att
efter sakkunnig undersökning och uppskattning höja poängtalen för respektive
föreståndarbefattningar med så många procent, som i varje särskilt fall
ansetts motsvara den av stationens särskilda uppgifter förorsakade ökningen
i föreståndarens arbete och ansvar.
Även vid telegrafverket förekommer eu del enstaka stationer med så höga
poängtal enligt det använda beräkningssättet, att desamma enligt nämndens
mening icke böra inverka på klassificeringen av övriga stationer. De senare
hava ordnats efter en löpande poängskala, vars högsta gräns ligger ungefärligen
vid 425 poäng. Med tillämpning av samma regler, som ifrågasatts
beträffande järnvägsstationerna och postanstalterna, och med bortseende i
detta sammanhang från klass 1 A, vilken hänförts till samma lönegrad (den
26:e) som överpostmästare och överinspektörer, skulle de därefter följande
klasserna komma att omfatta följande poänglatituder nämligen:
10
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
klass 1 B poäng fr. o. m. 340 t. o. m. 425,
» 2 » » 272 » 339,
» 3 » » 204 » 271.
Beträffande lägre klasser kar lönenämnden av särskilda skäl i viss utsträckning
avvikit från ovan angivna regler för gränsbestämningen.
Beträffande de allmänna grunderna för lönenämndens klassificeringsförslag
har inom lönenämnden en reservant, med instämmande i denna del av en
annan reservant, anfört, att han icke kunnat förbehållslöst godkänna de
delvis nya principer, på vilka förslaget vore grundat. Reservanten förutsatte
emellertid, att desamma endast för denna gång försöksvis tillämpades, till
dess praktisk erfarenhet vunnes om deras lämplighet och att desamma
sålunda icke bleve för framtiden bindande, därest de skulle visa sig i praktiken
leda till organisatoriska eller andra olägenheter.
Mot de allmänna grunder, på vilka lönenämndens klassificeringsförslag
vilar, hava från verksstyrelsernas sida åtskilliga erinringar framställts. Då
emellertid styrelserna ansett sig kunna i stort sett godtaga det resultat,
vartill nämnden kommit, har ingen av styrelserna velat motsätta sig att en
klassificering nu genomföres i huvudsaklig överensstämmelse med lönenämndens
förslag. Beträffande den närmare innebörden av de gjorda erinringarna
får utskottet hänvisa till den i propositionen lämnade redogörelsen.
Rörande lönenämndens ifrågavarande klassificeringsprinciper har departementschefen
bl. a. anfört följande:
Departementschefen vore i likhet med lönenämnden av den mening, att
vid värdesättningen av stationsföreståndarens arbete och ansvar den övriga
befälsuppsättningen å en station borde tillmätas viss betydelse. Tillkomsten
av kvalificerad arbetskraft måste i regel anses innebära en lättnad för
stationsföreståndaren i ett eller annat avseende med möjlighet för honom i
vissa fall att utan höjning i klass mottaga ökade arbetsuppgifter, och borde
detta även komma till synes i poängberäkningen. Samtidigt kunde man
emellertid icke bortse från att en dylik förstärkning av ledningskrafterna
måste förutsättas vara betingad av en motsvarande ökning av de sammanlagda
arbetsuppgifterna inom stationstjänsten. Huruvida de av lönenämnden
använda beräkningsmetoderna innebure den riktigaste värdesättningen i förevarande
avseende kunde givetvis vara föremål för delade meningar. Särskilt
syntes användningen av det enligt nämndens metod beräknade ledningstalet
under vissa förhållanden kunna bliva missvisande. I många fall hade även
nämnden själv nödgats avvika från de allmänna reglerna för uppnående av
ett skäligt resultat. Under alla omständigheter hade det varit önskvärt,
såsom ock telegrafstyrelsen framhållit, om man kunnat finna en klassificeringsmetod,
som med större lätthanterlighet förenade möjlighet till smidigare
anpassning efter de olika verkens egenart. Oavsett huruvida sålunda nämndens
förslag i vissa delar kunde giva anledning till erinran, innebure detsamma
dock enligt departementschefens mening ett beaktansvärt steg för uppnående
av ett enhetligt klassificeringssystem vid ifrågavarande verk. Det resultat,
vartill nämnden kommit i fråga om de särskilda trafikanstalternas inplacering
i klasser, hade jämväl i stort sett kunnat av verksstyrelserna godtagas.
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
11
Såsom jämväl från verkens sida framhållits, vore det synnerligen angeläget,
att föreliggande fråga snarast möjligt vunne sin lösning. Det system
med förordnande å föreståndarbefattningarna, som införts i avvaktan på
klassificeringens genomförande, hade redan erhållit stor omfattning och för
verken medfört åtskilliga olägenheter i organisatoriskt hänseende. I främsta
rummet hade dessa olägenheter drabbat postverket, och kunde till belysande
av förordnandesystemets omfattning vid detta verk nämnas, att antalet
lediga postmästare änster, vilka icke kunnat tillsättas utan uppehållas
på förordnande, samt befattningar i succession, å vilka förordnanden meddelats,
uppginge till sammanlagt 248.
Med hänsyn till det nu anförda och då departementschefen för egen del
icke funnit anledning till annat än mindre avvikelser från klassificeringsförslagets
resultat hade departementschefen ansett detta förslag kunna utan
ytterligare utredning i huvudsak läggas till grund för en ändrad klassindelning
av ifrågavarande trafikanstalter. Därvid förutsatte departementschefen,
att de till grund för förslaget liggande beräkningsgrunderna icke fastsloges
såsom för framtiden bindande. När på grund av ändrade trafikförhållanden
eller eljest en omklassificering framdeles påkallades syntes därför utredning
böra ske, huruvida och i vad mån jämkning av berörda grunder kunde
vara behövlig. I fråga om anstalter av sådan klass, att föreståndarbefattningarnas
antal icke underställdes riksdagen, syntes det därjämte böra tillkomma
Kungl. Maj:t att i samband med prövningen av personalstaterna
vidtaga de mindre jämkningar i klassindelningen, som kunde finnas påkallade.
Beträffande härefter lönenämndens förslag i vad detsamma avser trafikanstalternas
placering i de olika klasserna må här allenast följande anföras.
Lönenämnden har ansett behov föreligga att uppdela de postkontor och
järnvägsstationer, som nu tillhöra klass 1, i tvenne klasser, benämnda klass
1 A och klass 1 B. Härom har nämnden anfört följande.
Förutom nyss berörda trafikanstalter, vilkas föreståndare hänförts till
26:e eller högre lönegrad, funnes även vissa postkontor och järnvägsstationer
av klass 1, vilka i fråga om högt poängtal eller eljest med hänsyn till
deras betydelse samt därstädes förekommande ansvarsfullt och svårskött
föreståndarskap intoge en särställning i jämförelse med övriga anstalter.
Vissa av dessa befattningar hade ock tidigare varit högre placerade i lönehänseende
än övriga anstalter av första klass. Sålunda hade före den 1
juli 1920 funnits postmästarbefattningar av klass 1 A och klass 1 B med
högre avlöning för de förra än för de senare. Det hade från olika håll och
vid skilda tillfällen bland annat från generalpoststyrelsen ifrågasatts, att
dessa särskilt betydande anstalters föreståndare borde tillerkännas en något
högre löneställning än vad för närvarande vore fallet. Yrkandena härutinnan
funne lönenämnden för sin del befogade. Med hänsyn därtill att från och
med den 1 juli 1925 tillkommit en lönegrad mellan de grader, till vilka
överpostmästare med flera samt postmästare av klass 1 med flera blivit hänförda,
ville lönenämnden för sin del föreslå, att vissa postmästarbefattningar
av klass 1 och stationsinspektorsbefattningar av klass 1 uppflyttades till
nämnda lönegrad (den 25:e) med klassbenämning 1 A. Däremot funne
nämnden någon motsvarande uppflyttning av telegrafkommissariebefattningar
till 25:e lönegraden icke böra ifrågakomma. De befattningar, som inordnats
Innebörden åt
lönenämndens
klassificerings
förslag.
12 Statsutskottets utlåtande Nr 108.
i 24:e lönegraden, funne nämnden böra vid samtliga verken betecknas med
klassnumret 1 B.
Enligt nämndens förslag skulle till klass 1 A hänföras följande nu i klass
1 placerade postkontor och järnvägsstationer, nämligen postkontoren i Örebro,
Hälsingborg, Norrköping, Östersund, Uppsala och Gävle, samt järnvägsstationerna
i Hallsberg, Nässjö, Örebro och Norrköping.
I den nu gällande för män och kvinnor gemensamma tjänsteförteckningen
äro postmästarbefattningarna av klasserna 3 och 4 inordnade i 20:e respektive
18:e lönegraderna. De olika stationsmästarklasserna vid postverket äro
hänförda till respektive 12:e, 7:e och 5:e lönegraderna. För stationsmästarna,
vilka förestå postexpeditioner, äro fordringarna på utbildning lägre än för
postmästarna.
Beträffande frågan om inrättandet av postexpeditioner av ny klass har
lönenämnden anfört, att vissa postexpeditioner av klass 1 numera nått en
sådan utveckling, att deras föreståndare skäligen borde tillhöra en högre
lönegrad än den 12:e. Då därtill komme, att vissa postkontor av klass 4
hade så låga poängtal, att de icke längre borde tillhöra nämnda klass utan
nedflyttas i en lägre sådan, hade lönenämnden tagit under övervägande,
huruvida icke en ny klass av postanstalter borde inrättas mellan postkontoren
av klass 4 och postexpeditionerna av klass 1, en fråga, varåt även generalpoststyrelsen
och 1923 års postkommitterade ägnat uppmärksamhet.
Med stöd av den verkställda utredningen har lönenämnden föreslagit, att
i 18:e lönegraden vid postverket inrättas en ny befattningsgrupp med benämning
stationsmästare av klass 5 (stationsmästare av klass 5 vid statens
järnvägar äro placerade i samma lönegrad). Dessa befattningar skulle, enligt
lönenämndens mening, kunna sökas och innehavas även av personal med
lägre formell utbildning än postmästarnas. För de nuvarande befattningsgrupperna,
stationsmästare av klass 1, 2 och 3, föreslår lönenämnden nummerbeteckningarna
klass 6, 7 och 8.
Frågan om antalet och klassificeringen av postexpeditioner av klass 6, 7
och 8 har icke av lönenämnden upptagits till närmare behandling i samband
med klassificeringen i övrigt, utan har nämnden ansett att denna fråga borde
göras till föremål för särskild prövning. Nämnden har emellertid i förslaget
i klass 6 upptagit de nuvarande postexpeditioner av klass 1, vilka icke ansetts
böra uppflyttas till klass 5.
Vad angår telegrafverkets stationsföreståndare må nämnas, att före den 1
juli 1925 telegrafkommissarietjänsterna av klasserna 5 och 6 voro förbehållna
kvinnliga befattningshavare. Dessa föreståndartjänster hava numera gjorts
tillgängliga för personer av båda könen och inordnats i den för män och
kvinnor gemensamma löneskalan. Till följd härav har ock bortfallit det
tidigare föreliggande hindret att, vid ökning av rörelsen, uppflytta en station
med kvinnlig föreståndare till högre klass än den 5:e på annat sätt än genom
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
13
utbytande av den kvinnliga föreståndaren mot en manlig sådan, ett utbyte
som endast i undantagsfall kunnat göras eller ansetts lämpligt att vidtaga.
Med hänsyn till nu angivna förhållande hava icke mindre än 14 telegrafstationer
av hittillsvarande klass 5 av lönenämnden ansetts böra uppflyttas
till klass 4, varjämte ansetts skäligt, att en telegrafstation, varest
rörelsen hastigt nått en stor utveckling och som nu har många understationer
och linjer, spridda över ett särdeles stort område, uppflyttas från klass 6 till
klass 4.
Vid statens järnvägar har lönenämnden beträffande gränsdragningen mellan
stationer av klass 6 och stationer av lägre klass samt antalet anstalter i
dessa klasser icke uppställt några allmänna principer, utan har lönenämnden
ansett sig i detta hänseende böra utgå från de nu rådande faktiska förhållandena.
Mot lönenämndens förslag till placering av trafikanstalterna i de olika
klasserna hava generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen framställt vissa
erinringar, i huvudsak gående ut på ändring i klassificeringen av vissa
särskilt namngivna postkontor och järnvägsstationer. Framställningar i
samma syfte hava ock till Kungl. Maj:t inkommit från vissa tjänstemannasammanslutningar
eller enskilda befattningshavare. I anledning härav har
departementschefen ansett sig böra i berörda hänseende vidtaga en del smärre
jämkningar i lönenämndens förslag. I fråga härom får utskottet hänvisa
till den i propositionen lämnade redogörelsen.
Enligt lönenämndens förslag med de av departementschefen förordade
jämkningarna skulle antalet anstalter inom de särskilda klasserna — bortsett
från de nuvarande stationsmästarklasserna vid postverket — bliva
följande:
Klass |
Postverket |
Telegraf- verket |
Statens järn-vägar |
överpostmästare, Telegrafkommissarier av klass 1 A, |
|||
Överinspektörer................................................ |
3 |
7 |
3 |
1 \ .................................................. |
7 |
_ |
4 |
\ b ...................................................... |
33 |
20 |
24 |
49 |
99 |
21 |
|
72 |
16 |
39 |
|
71 |
22 |
56 |
|
14 |
25 |
143 |
|
29 |
213 |
||
7 eller trafikplatser ............................................ |
— |
79 |
Antalet uppflyttningar och nedflyttningar i klass vid de olika verken
enligt det av departementschefen förordade förslaget — bortsett från nyin
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
Kostnads
beräkning.
Övergångsanordningar
vid omklassificeringens
genomförande.
rättade trafikanstalter — framgår av nedanstående tablå. Motsvarande siffror
enligt nämndens förslag angivas inom parentes.
Uppflyttningar Nedflyttningar
Postverket .................................................................... 55 (51) 21 (24)
Telegrafverket................................................................ 35 4
Statens järnvägar ..... 72 (77) 24 (28).
Enligt inom vederbörande verk utförd beräkning skulle vid genomförande
av departementschefens förslag kostnadsökningen för uppflyttningar, avrundad
till jämna hundratal kronor, utgöra 139,300 kronor samt kostnadsminskningen
för nedflyttningar 49,600 kronor, vadan den verkliga kostnadsökningen
sålunda skulle bliva omkring 89,700 kronor. Motsvarande siffra
utgör enligt lönenämndens förslag'' 88,500 kronor. Till grund för beräkningarna
har i varje särskilt fall lagts den lön, som i näst högsta löneklassen
inom den lönegrad, befattningen tillhör respektive föreslagits att
tillhöra, utgår inom den ortsgrupp, varest vederbörande anstaltsföreståndare
är placerad. Den beräknade kostnadsminskningen för nedflyttningar kan
självfallet icke omedelbart inträda i hela sin utsträckning med hänsyn till
vissa av de nuvarande ordinarie tjänstinnehavarnas placering i lönegrad.
Den av departementschefen nu förordade klassindelningen av trafikanstalterna
är avsedd att tillämpas från och med den 1 juli 1926. I vad mån
de ifrågasatta förändringarna vid denna tidpunkt kunna i full utsträckning
genomföras vore emellertid, såsom departementschefen framhållit, beroende
av, huruvida vederbörande föreståndares ställning icke lade hinder i vägen
för en omedelbar nedflyttning i klass av de trafikanstalter, som äro avsedda
till dylik sänkning. Innehade föreståndaren för sådan anstalt ordinarie befattning
inom anstaltens nuvarande klass, kunde en nedflyttning ske — förutom
i mån av vederbörandes avgång ur tjänst — allenast i samband med
föreståndarens förflyttning antingen efter befordran eller till annan anstalt
inom samma klass som den förutvarande. Enär antalet uppflyttningar vid
samtliga verk överstege antalet nedflyttningar och med hänsyn till det stora
antalet vakanta föreståndarbefattningar syntes hinder mot en dylik förflyttning
i regel ej möta, och syntes förslaget sålunda i stort sett kunna genomföras
vid den avsedda tidpunkten. I vissa fall, då en till nedflyttning föreslagen
anstalt förestodes av ordinarie befattningshavare av anstaltens nuvarande
klass, syntes emellertid en förflyttning av föreståndaren på grund
av ålder eller andra särskilda förhållanden, såsom dryga flyttningskostnader,
icke kunna ifrågasättas. På grund av stadgandet i 14 § 1 mom. tredje
stycket av gällande avlöningsreglemente skulle i nu angivna fall föreståndarna
bibehållas i nuvarande lönegrad. Därvid borde de, tills vidare eller
intill dess en förflyttning lämpligen kunde ske, uppföras å övergångsstat,
under det ett motsvarande antal befattningar i vederbörande lägre grad
hölles vakanta. Då antalet av de tjänstemän, som borde ifrågakomma till
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
15
uppförande å övergångsstat, för närvarande ej kunde bestämt angivas, syntes
det böra ankomma på Kungl. Maj:t att jämväl i fråga om befattningar,
vilkas antal fastställdes av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt, efter
förslag av vederbörande verksstyrelse årligen tills vidare bestämma övergångsstaternas
omfattning.
I detta sammanhang har departementschefen uttalat, att hinder icke borde
möta, att postmästaren av klass 4 i Båstad Hedda Helena Rosengren, som i
samband med överförande från och med den 1 juli 1925 av de kvinnliga
befattningshavarna till den för män och kvinnor gemensamma löneplanen
uppfördes å övergångsstat, nu avfördes från övergångsstat och uppfördes å
gällande stat såsom postmästare av nämnda klass, därest nämligen Båstads
kontor i enlighet med föreliggande omklassificeringsförslag hänfördes till
ifrågavarande klass. En ifrågasatt retroaktiv utbetalning av löneförmåner
enligt de nya bestämmelserna till Rosengren för tiden före den 1 juli 1926
har dock departementschefen icke kunnat tillstyrka.
Htöver ovan antydda övergångsanordningar beträffande vissa ordinarie
föreståndarbefattningar hava jämväl särskilda anordningar ansetts vara påkallade
med hänsyn till det vid postverket rådande förordnandesystemet.
Vid sistnämnda verk har, såsom framgår av det förut anförda, på grund
av Kungl. Maj:ts brev den 30 juni 1920 ett stort antal vakanta postmästartjänster
och tjänster i succession tillsatts allenast på förordnande.
Beträffande förevarande spörsmål yttrar departementschefen följande:
»Därest det föreliggande klassificeringsförslaget för postverkets del godkännes,
lärer anledning att uppehålla det generella förbudet mot vakanta
postmästartjänsters återbesättande icke längre förefinnas, och skulle alltså
hinder ej möta att med ordinarie innehavare tillsätta de postmästartjänster,
som hittills på grund av brevet den 30 juni 1920 uppehållits på förordnande.
Likaledes skulle ett återbesättande kunna ske av de tjänster, å vilka förordnanden
i succession meddelats och som på grund av ordinarie innehavarens
befordran bliva lediga, detta dock under förutsättning att vederbörande befattning
icke bör hållas vakant med hänsyn till pågående utredningar rörande
vissa organisatoriska förhållanden vid postverket.
Rörande sättet för nu berörda tjänsters återbesättande har jag icke kunnat
tillstyrka pcstmästareföreningens framställning, som närmast skulle innebära
likställighet i förevarande avseende mellan tillförordnade och ordinarie postmästare.
Emellertid måste beaktas, att med hänsyn till det stora antal
tjänster, varom här är fråga, ett ledigförklarande av samtliga dessa tjänster
skulle kunna medföra störa praktiska svårigheter. Då de tjänstemän, som
nu innehava förordnanden ä tjänsterna, i regel erhållit sina förordnanden
efter öppen tävlan, torde jämväl i flertalet fall, då kontoret icke sänkts i
klass, den förordnade utan ny tävlan kunna befordras till den tjänst, han
uppehållit. I vissa fall, exempelvis då vederbörande kontor uppflyttas i
klass, kan dock en ny tävlan tänkas vara lämplig. Att på förhand uppdraga
allmänna regler i förevarande avseende lärer knappast vara möjligt, utan
torde avgörandet i varje fall böra överlämnas åt verksstyrelsen. Detta kan
lämpligen ske på det sätt, att generalpoststyrelsen bemyndigas att, i den mån
styrelsen så prövar lämpligt, vid tillsättandet av befattningar, som nu uppe
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
hållas på förordnande, erhållet efter öppen tävlan, utfärda konstitutorial utan
iakttagande av bestämmelserna i styrelsens instruktion rörande befattnings
kungörande till ansökning.
Man har jämväl att i detta sammanhang taga ståndpunkt till frågan, i vad
mån ett tillgodoräknande av ifrågavarande förordnanden bör ske för vederbörandes
placering i löneklass. I detta hänseende torde särskilda föreskrifter
erfordras allenast beträffande förordnanden, varå bestämmelserna i brevet
den 10 september 1920 tillämpats.
Till en början torde det böra fastslås, att förordnanden av ifrågavarande
slag å postmästartjänster skola, oavsett vilken klass vederbörande postkontor
efter omregleringen kan komma att tillhöra, tillgodoräknas såsom innehavda
i den klass kontoret därförut tillhört. Skulle emellertid de allmänna
grunderna för tillgodoräknandet av förordnanden (12 § 1 mom. avlöningsreglementet)
utan vidare tillämpas även på dylika postmästarförordnanden,
komme i många fall en tillförordnad postmästare, som befordras till ordinarie,
att lida löneminskning. Detta har sin förklaring däri, att enligt nyssnämnda
grunder förordnandetiden får tillgodoräknas allenast i den mån densamma
överstiger tre år, under det de tillförordnade postmästarna i föreliggande
fall redan från förordnandets början i stort sett uppburit de med
den uppehållna tjänsten förenade förmånerna, avlöningsförhöjningar däri
inbegripna. På grund härav och med hänsyn till de olägenheter, som uppskovet
med klassificeringens genomförande i många avseenden medfört för
posttjänstemännen, anser jag billigheten kräva en sådan avvikelse från de
allmänna reglerna, att ifrågavarande tjänstemän för placering i löneklass
tillgodoräknas hela förordnandetiden. Vad nu är sagt gäller jämväl i fråga
om tjänstemän, som efter öppen tävlan erhållit förordnande i succession
efter tillförordnad postmästare.»
Slutligen må nämnas, att postmästareföreningen och posttjänstemännens
förening hos Kungl. Maj:t gjort framställning i syfte att de belopp, svarande
mot avgifter till civilstatens änke- och pupillkassa, vilka på grund av
bestämmelserna i brevet den 10 september 1920 avdragits från därav berörda
tjänstemäns löner och innehållits av postverket, måtte i viss omfattning
få användas såsom bidrag till befordringsavgift till kassan för
tjänsteman, som i sammanhang med postkontorets klassificering konstituerades
till ordinarie innehavare av tjänst, å vilken han vid sagda tidpunkt
innehade förordnande på grund av brevet den 30 juni 1920. Dessa
bidrag vore avsedda att täcka den höjning av befordringsavgiften för ifrågavarande
tjänstemän, som föranletts av deras i avvaktan på klassificeringens
genomförande uppskjutna befordran.
I sistnämnda ärende hava utlåtanden avgivits av statskontoret, generalpoststyrelsen
samt styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa, vilka
samtliga av billighetsskäl tillstyrkt föreningarnas framställning.
Härom har departementschefen anfört:
»Beträffande slutligen frågan om bidrag till de ökade befordringsavgifter
till civilstatens änke- och pupillkassa, som föranledas av de ifrågavarande
tjänstemännens försenade utnämning, kunna visserligen billighetsskäl åberopas
för ett bifall till de i denna fråga gjorda framställningarna. Å andra
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
17
sidan kan man dock icke bortse från, att den tjänstemannagrupp, varom
nu är fråga, i avlöningshänseende intagit en i viss mån bättre ställning
än tjänstemän inom andra verk, vilka i avvaktan på omorganisation eller
på grund av andra liknande omständigheter, över vilka tjänstemännen icke
kunnat råda, fått vänta på ordinarie befordran. Därest mitt förslag rörande
förordnandetidens tillgodoräknande vinner bifall, torde ytterligare förmåner
icke böra ifrågasättas. Att märka är, att de föreslagna bidragen för tjänstemännen
själva äro av relativt liten betydelse, under det att desamma för
statsverkets del skulle kunna leda till konsekvenser, som ej kunna fullt överblickas.
»
Då vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens medgivande
har departementschefen ansett bemyndigande böra utverkas för Kungl.
Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen angivna
grunder utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras för genomförande
av den föreslagna omklassificeringen.
Frågor om förbättrad löneställning för vissa befattningshavare samt om
inrättande av nya befattningar vid kommunikationsverken.
Till Kungl. Maj:t hava inkommit åtskilliga framställningar, avseende en
högre placering å löneskalan av vissa förutvarande kvinnliga befattningar.
Främst är därvid att märka vissa framställningar rörande postexpeditörer
och telegrafexpeditörer samt förste postexpeditörer och förste telegrafexpeditörer,
vilka befattningar placerats i ll:e respektive 12:e lönegraden, medan
de förutvarande manliga befattningarna, postassistenter och telegrafassistenter
respektive förste postassistenter och förste telegrafassistenter, äro
upptagna i 15:e respektive 17:e lönegraden.
I förevarande avseende har posttjänstemännens förening hemställt, att
åtgärder måtte vidtagas för nuvarande kvinnliga postexpeditörers och förste
postexpeditörers uppflyttning i 15:e respektive 17:e lönegraden. I häröver
avgivet utlåtande har generalpoststyrelsen på anförda skäl tillstyrkt föreningens
hemställan om de nuvarande postexpeditörernas placering i 15:e
lönegraden. Vad angår nu i tjänst varande förste postexpeditörer har styrelsen
förordat en uppflyttning i 16:e lönegraden.
Vidare har kvinnliga telegrafpersonalens förening hemställt, att telegrafexpeditörerna
måtte uppflyttas till åtminstone 12:e och förste telegrafexpeditörerna
till 15:e lönegraden.
I utlåtande över berörda framställning har telegrafstyrelsen erinrat, att
styrelsen tidigare uttalat sig för att vid inplacering enligt den kvalitativa
metoden telegrafexpeditörer och förste telegrafexpeditörer borde inpassas i
13:e respektive 15:e lönegraden. I anslutning härtill ansåge sig styrelsen
böra tillstyrka de ifrågasatta uppflyttningarna.
Kommunikationsverkens lönenämnd, som yttrat sig i anledning av dessa
framställningar, har för sin del föreslagit, att såväl de i nuvarande ll:e
Bihang till riksdagens protokoll 1926. C sand. 68 höft. (Nr 108.) 2
F ramställningar
angående
förutvarande
kvinnliga
befattningar
i 11:e och
12;e lönegraderna.
18
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
lönegraden placerade befattningarna postexpeditör och telegrafexpeditör som
ock de till 12:e lönegraden hänförda befattningarna förste postexpeditör och
förste telegrafexpeditör måtte uppflyttas till den lönegrad, som är närmast
högre än den, respektive befattningar för närvarande tillhöra, varigenom de
båda förstnämnda befattningarna skulle komma att placeras i 12:e lönegraden
och de båda senare i 13e lönegraden. I detta sammanhang har lönenämnden
förordat, att jämväl vid postverket inrättas befattningen kansliskrivare i ll:e
lönegraden.
Två ledamöter av lönenämnden hava avstyrkt lönenämndens förslag.
Med anledning av ovanberörda framställningar om uppflyttning i lönegrad
av post- och telegrafexpeditörer m. fl. kvinnliga tjänstemän hava styrelserna
för de kvinnliga telefontjänstemannaföreningarnas centralförening och för
telegrafverkets kvinnliga kontorspersonals förening hos Kungl. Maj:t hemställt,
att övriga, av kvinnor nu innehavda befattningar vid telegrafverket
i ll:e och 12:e lönegraderna, nämligen vaktföreståndare, kansliskrivare och
kopist respektive förste vaktföreståndare och förste kassör, måtte fortfarande
placeras i samma lönegrader som telegrafexpeditör respektive förste telegrafexpeditör.
Enahanda framställning har gjorts av statsbanornas kvinnliga
tjänstemannaförening beträffande de i nyssnämnda lönegrader placerade befattningarna
kansliskrivare respektive förste kansliskrivare vid statens järnvägar.
Framställningarna hava, i vad de avse personal vid telegrafverket, tillstyrkts
av telegrafstyrelsen och beträffande tjänstemän vid statens järnvägar
avstyrkts av järnvägsstyrelsen.
Kommunikationsverkens lönenämnd har för sin del avstyrkt samtliga sist
berörda framställningar.
I anledning av förutnämnda framställningar har departementschefen för
egen del till en början bl. a. anfört, att rubbningar i den föregående år beslutade
inplaceringen av de kvinnliga befattningarna å den nya gemensamma
löneskalan icke efter så kort tid böra vidtagas utan synnerligen starka skäl
och utan fullt tillfredsställande utredning rörande därav följande konsekvenser.
Post- och telegrafexpeditörer samt förste post- och förste telegrafexpeditörer
intoge emellertid en särställning i fråga om kompetensförordningar
och arten av dem påvilande göromål.
Efter att hava lämnat en kort redogörelse för vissa förslag till uppdelning
av arbetet mellan postexpeditörer och postassistenter och till avveckling
av det övertaliga antalet postassistenter, som avgivits av generalpoststyrelsen,
samt för de åtgärder, som i berörda syfte hittills vidtagits
av Kungl. Maj:t, varvid departementschefen ock framhållit, att beträffande
telegrafverket den där sedan länge i enahanda riktning pågående omläggningen
av arbets- och utbildningsförhållandena för telegrafexpeditörer och
telegrafassistenter ännu icke vunnit sin avslutning, har departementschefen
beträffande frågan om uppflyttning av postexpeditörs- och telegrafexpeditörsbefattningarna
i högre lönegrad yttrat följande:
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
19
»Med hänsyn till det nu anförda och innan berörda omläggningar hunnit
genomföras och verkningarna därav kunnat överblickas kan jag icke, på sätt
lönenämnden ifrågasatt, förorda en allmän uppflyttning av de befattningar,
varom här är fråga.
Därest postexpeditörsbefattningen bibehålies i sin nuvarande lönegrad,
lärer det av lönenämnden anförda skälet till inrättande av en ny befattning
i samma lönegrad, kansliskrivare, icke föreligga; och torde i övrigt frågan
om behovet av denna nya befattning böra ytterligare utredas.
Vid bedömande av frågan angående de nuvarande postexpeditörernas och
förste postexpeditörernas ställning i avlöningshänseende bör beaktas, att
dessa befattningshavare, vilka i fråga om utbildning äga samma kompetens
som assistenterna, jämväl hittills i stort sett utfört lika kvalificerat arbete
som dessa. En uppdelning av arbetsuppgifterna i antydd riktning mellan
assistenter och befattningshavare i lägre grad lärer ej heller kunna fullt
genomföras förr än assistentkåren nedbringats till ett antal, som motsvarar
de mera kvalificerade uppgifter, som skulle ankomma på denna befattningsgrupp.
Ur denna synpunkt torde ordningen för genomförandet av den erforderliga
minskningen av assistentkåren även i detta sammanhang vara av
intresse.
I sistnämnda fråga har jag icke kunnat biträda generalpoststyrelsens
mening. Visserligen är det tydligt, att befordringarna till postassistents
grad icke kunna helt inställas. Ett sådant förfaringssätt skulle uppenbarligen
medföra betänkliga följder, framför allt i fråga om den högre personalens
rekrytering. Med vederbörligt hänsynstagande härtill bör emellertid
— utan avseende å antalet av nuvarande icke ordinarie personal — en successiv
minskning av postassistentkåren i mån av avgång omedelbart igångsättas,
så att, därest vid inträffad ledighet tjänsten icke anses böra ur rekryteringssynpunkt
återbesättas, densamma skulle ersättas med lägre befattningshavare.
Även med den nu ifrågasatta ordningen torde övergången till det nya
systemet komma att kräva avsevärd tid, och det övervägande antalet av de
högre utbildade postexpeditörerna komma säkerligen att för lång tid framåt
få utföra arbete av samma svårighetsgrad som ett stort antal postassistenter.
Med hänsyn härtill synes mig billigheten kräva, att de personligen
erhålla en något bättre löneställning än de postexpeditörer, som icke äga
denna högre utbildning och därför icke kunna utnyttjas på samma sätt.
Jämväl statsutskottet har föregående år funnit vissa skäl tala för beredande
av en något bättre löneställning för ifrågavarande befattningshavare. Efter
övervägande av denna fråga har jag funnit mig böra föreslå, att postexpeditörer
med den för assistenter och postexpeditörer hittills gemensamma
postala utbildningen må personligen tilldelas avlöning enligt de för 12:e
lönegraden stadgade grunder. I enlighet härmed torde förste postexpeditörer
med nyss angiven utbildning böra personligen tilldelas avlöning enligt 13:e
lönegraden. Däremot torde de av lönenämnden omförmälda, för närvarande
å övergångsstat placerade kvinnliga postexpeditörer, vilka tidigare varit kontorsskrivare
i postsparbanken, ävensom vissa andra postexpeditörer, vilka
sakna postal utbildning, icke böra berättigas till högre löneställning än de
för närvarande innehava.
De ovan anförda skälen för en förbättring av vissa postexpeditörers löneställning
torde icke i samma mån kunna åberopas till stöd för en liknande
förmån för de nuvarande telegrafexpeditörerna. Sålunda har, såsom ovan
antytts, vid telegrafverket en uppdelning av arbetsuppgifter mellan telegraf
-
20
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
Kassör vid
telegrafverket.
assistenter och telegrafexpeditörer sedan flera år tillbaka ägt rum, därvid de
mera kvalificerade uppgifterna förbehållits assistenterna, och hava i enlighet
härmed assistentbefattningar successivt utbytts mot telegrafexpeditörsbefattningar.
Ej heller i fråga om kompetensfordringarna äro befattningarna likställda,
i det den fackliga utbildningen för assistenterna varit mera omfattande
än motsvarande utbildning för de hittillsvarande kvinnliga befattningarna.
Därest, på sätt jag föreslagit, en nedskrivning av postassistenternas antal
omedelbart igångsättes, kommer emellertid en stor del av de nuvarande
extra ordinarie postassistenterna, vilka erhållit den för ifrågavarande befattning
erforderliga utbildningen, icke att inom rimlig tid kunna vinna befordran
till ordinarie assistent. Med hänsyn särskilt till de otillfredsställande
pensionsförliållanden, som skulle bliva en följd av allt för lång extra
ordinarie anställning, synes möjlighet böra beredas dessa befattningshavare
att inom icke alltför lång tid vinna ordinarie anställning utan att de därigenom
bliva i lönehänseende allt för ogynnsamt ställda. Detta torde lämpligen
kunna ordnas genom ett medgivande, att nu anställd extra ordinarie
postassistent må, i den mån lediga postexpeditörsbefattningar finnas och
vederbörande därtill anses böra ifrågakomma, kunna konstitueras till postexpeditör
med rätt att, i likhet med de kvinnliga postexpeditörerna med
samma utbildning, personligen placeras i 12:e lönegraden samt att inom
denna ram bibehållas vid av honom vid ordinarieblivandet i den extra
ordinarie anställningen innehavd lön.
De av mig nu förordade övergångsanordningarna beträffande avlöningen
till vissa postexpeditörer och förste postexpeditörer, vilka torde få tillämpas
från och med den 1 juli 1926, kräva riksdagens medgivande, och torde därför
bemyndigande böra utverkas för Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser
i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med av mig angivna grunder.»
I skrivelse den 26 augusti 1925 har telegrafstyrelsen hemställt, dels att
kassör vid telegrafverket måtte uppflyttas från 7:e till 8:e lönegraden och
dels att vid telegrafverket måtte inrättas en ny kassörsbefattning med placering
i 10:e lönegraden. Denna framställning har tillstyrkts av kommunikationsverkens
lönenämnd.
Departementschefen har anfört följande beträffande kassörernas vid telegrafverket
löneställning:
»Den löneställning, kassörerna vid telegrafverket vid inplaceringen å den
gemensamma löneskalan från och med den 1 juli 1925 erhållit, synes, enligt
vad utredningen giver vid handen, icke stå i skäligt förhållande till beskaffenheten
av deras arbetsuppgifter och till deras ställning gentemot dem
underlydande personal. Jämväl statsutskottet vid 1925 års riksdag har funnit
dessa befattningars placering i löneskalan mindre gynnsam. Jag anser
alltså skäl föreligga att bereda dessa befattningshavare en förbättrad löneställning
och vill i sådant hänseende förorda telegrafstyrelsens av lönenämnden
tillstyrkta förslag, att kassörsbefattningen uppflyttas till 8:e lönegraden
samt att för större stationer inrättas en ny kassörsbefattning i 10:e lönegraden.
Förste kassörsbefattningen torde alltjämt böra bibehållas i 12:e lönegraden.
I fråga om dessa befattningars fördelning på de tre lönegraderna
synas i huvudsak kunna tillämpas de av lönenämnden föreslagna grunder.»
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
21
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 september 1925 har genalpoststyrelsen
gjort framställning om tilläggsarvode till vissa personer i anledning av postgirorörelsens
införande.
Styrelsens förslag innebär, att nu utgående arvoden till generaldirektören
liksom ock till postsparbanksfullmäktige, vilka senare enligt av Kungl. Maj:t
utfärdade bestämmelser deltaga i handläggningen av postgiroärendena i generalpoststyrelsen,
skulle böjas, generaldirektörens arvode med 2,000 kronor,
till 22,000 kronor, arvodet till den fullmäktige, som icke tillika är fullmäktig
i riksbanken eller riksgäldskontoret, med 500 kronor till 3,500 kronor, och arvodet
till de övriga postsparbanksfullmäktige med 800 kronor till 2,000 kronor.
Vidare har styrelsen föreslagit, att kamreraren och notarien å generalpoststyrelsens
femte byrå måtte i anledning av postgirogöromålens handläggning
å nämnda byrå och den på grund härav uppkomna ökningen i
arbetet för dessa tjänstemän tillerkännas särskilda avlöningstillägg till belopp,
motsvarande skillnaden mellan nu utgående avlöningar och den avlöning,
vederbörande skulle hava uppburit, därest kamrerartjänsten tillhört
27:e och notarietjänsten 24:e lönegraden, eller för kamrern 960 kronor och
notarien 912 kronor.
I över denna hemställan avgivet yttrande har kommunikationsverkens
lönenämnd ansett det av generalpoststyrelsen ifrågasatta arvodestillägget åt
generaldirektören skäligen böra bestämmas till hälften av det arvode, som
före postsparbankens omorganisation med 2,000 kronor utgick till generaldirektören
i egenskap av ordförande i styrelsen för postsparbanken, varigenom
generaldirektörens arvode skulle bliva 21,000 kronor. Mot det föreslagna
avlöningstillägget, 500 kronor, till den postsparbanksfullmäktige, som
icke tillika är fullmäktig i riksbanken eller riksgäldskontoret, har lönenämnden
icke haft något att erinra, varemot avlöningstillägget till var och
en av de övriga postsparbanksfullmäktige synts lönenämnden böra begränsas
till 600 kronor.
Lönenämnden har däremot, huvudsakligen av principiella skäl, avstyrkt
generalpoststyrelsens förslag om provisoriska avlöningstillägg till kamrern
och notarien å generalpoststyrelsens femte byrå och ansett det eventuellt
böra tagas under övervägande, huruvida ifrågavarande tjänster, vilka nu
tillhöra 24:e, respektive 21:a lönegraden, böra utbytas mot ordinarie befattningar
inom högre lönegrader, än de angivna.
Sedan generalpoststyrelsen i anledning härav hemställt om placering av
kamrersbefattningen i 27:e lönegraden och utbytande av notariebefattningen
mot en sekreterartjänst i 24:e lönegraden, har lönenämnden sedermera tillstyrkt
sistberörda förslag om uppflyttning av förevarande befattningar, dock,
vad angår kamrern, endast till 26:e lönegraden.
I fråga om placeringen i löneklass av de nuvarande innehavarna av här
oinhandlade befattningar efter tjänsternas uppflyttning i lönegrad anser lönenämnden
böra tillämpas enahanda övergångsbestämmelser, som enligt punkt
A 2 i kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 214) meddelats beträffande inne
-
Förbättrade
avlöningsförmåner
åt
vissa befattningshavare
i
postverket.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
havare av befattning, vilken från och med den 1 juli 1925 uppflyttats
från förutvarande 15:e lönegraden till 26:e lönegraden å den nya löneplanen.
Till vad lönenämnden sålunda förordat såväl ifråga om arvoden till generaldirektören
och postsparbanksfullmäktige som ock vad angår ändrad löneställning
för kamrern och notarien å generalpoststyrelsens femte byrå och
sistnämnda befattningshavares placering övergångsvis i löneklass har departementschefen
givit sin anslutning.
Inrättande av [ skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 augusti 1925 har telegrafstyrelsen
kasserar
tjänster
vid gjort framställning om beredande av särskilt arvode åt de befattningshavare
telegrafverket, vid telegrafverket, som förrätta göromål som inkasserare å telefonstationerna
i Stockholm, utgörande för närvarande 33 tjänstemän i stationsförmans-, förste
stationsbiträdes- och stationsbiträdesgraderna. Styrelsens framställning går
ut på att de till inkasserare för närvarande utgående felräkningspenningar,
till beloppet högst 500 kronor, skulle uppdelas i dels ett fast arvode, vilket
finge behållas vid semester och i viss omfattning även vid tjänstledighet
för sjukdom, dels felräkningspenningar till ett mindre belopp. Arvodet och
felräkningspenningarna hava föreslagits till respektive 300 kronor och 240
kronor.
Kommunikationsverkens lönenämnd, som ansett anordningen med ett särskilt,
fast arvode vid sidan av den enligt löneplanen utgående lönen mindre
lämplig, har i avgivit yttrande i stället förordat, att inkasserarna å Stockholms
telefonstationer måtte tilldelas en placering å löneskalan, som i stort
sett motsvarade den av telegrafstyrelsen ifrågasatta omläggningen, varvid
samtidigt beloppet av de till dem utgående felräkningspenningarna borde
minskas. I sådant avseende har lönenämnden föreslagit, att ifrågavarande
inkasserare i regel hänföras till 7:de lönegraden, samt att de för dem avsedda
felräkningspenningarna fastställas att utgå med högst 300 kronor för
år räknat. De nu i 8:e lönegraden placerade inkasserarna borde enligt lönenämndens
mening fortfarande bibehållas i nämnda lönegrad och bolde därjämte,
för att icke lida minskning i sina hittillsvarande inkomster av tjänsten,
så länge de förrättade här omhandlade inkasseringsgöromål åtnjuta
felräkningspenningar med till dem för närvarande utgående belopp. I mån
av avgång syntes emellertid även sistnämnda tjänstemän böra ersättas med
befattningshavare inom 7:e lönegraden och med felräkningspenningar enligt
sålunda föreslagna grunder.
Departementschefen har tillstyrkt lönenämndens ifrågavarande förslag.
Övriga fram- Slutligen må i detta sammanhang omnämnas, att framställningar till Kungl.
^“förbättrad™ ^aj:t inkommit dels från kvinnliga telefontjänstemannaföreningarnas centrallöneställning
förening om uppflyttning av befattningen rikstelefonist från 6:e till 7:e
m. m. lönegraden, dels från trafiktjänstemännens riksförbund om beredande av
avlöningsförbättring för vissa i 15:e lönegraden placerade tjänstemän,
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
23
dels från telegrafverkets personalförbund om uppflyttning av befattningen
reparatör vid telegrafverket från 7:e till 8:e lönegraden, dels ock från
telegrafstyrelsen om inrättandet av en ny ordinarie notariebefattning å
styrelsens linjebyrå. Beträffande de tre förstnämnda framställningarna har
departementschefen icke funnit anledning att härutinnan framlägga förslag.
I fråga om inrättande av en ny notariebefattning i telegrafstyrelsen har
departementschefen ansett därmed tillsvidare kunna anstå.
Ett genomförande av de i det föregående angivna av departementschefen
förordade förslagen skulle medföra åtskilliga ändringar i den vid gällande
avlöningsreglemente för kommunikationsverken fogade tjänsteförteckningen.
Det har emellertid synts departementschefen av praktiska skäl lämpligt, att
särskilt förslag om ändring i tjänsteförteckningen icke behöver underställas
riksdagen för varje gång sådan jämkning sker beträffande befattning vid
dessa verk, att tjänsteförteckningen därav beröres. Ett förslag i sådan riktning
har jämväl, såvitt civilförvaltningen angår, framlagts i innevarande
års statsverksproposition, avdelningen »Utgifter, för flera huvudtitlar gemensamma
frågor», under punkten »Personalindragningar i statsdepartementen»
(sid. 30 och 31). I överensstämmelse härmed skulle även beträffande kommunikationsverkens
avlöningsreglemente Kungl. Maj:t nu av riksdagen bemyndigas
att för varje år verkställa de ändringar i tjänsteförteckningen,
som föranledas av riksdagens beslut beträffande befattningar vid kommunikationsverken.
I anslutning härtill skulle Kungl. Maj:t jämväl bemyndigas att vidtaga
de redaktionella ändringar i 5 § 1 mom. och 42 § av avlöningsreglementet,
som må föranledas av riksdagens beslut beträffande i dessa författningsrum
uppräknade befattningshavare.
Sedan ett antal år tillbaka äro trafikanstalterna vid postverket, telegrafverket
och statens järnvägar med hänsyn särskilt till den löneställning,
som ansetts böra tillkomma de särskilda anstalternas föreståndare,
indelade i klasser.
Beträffande postverket utarbetades av 1907 års postkommission vissa
klassificeringsgrunder, vilka kommo i tillämpning vid den år 1910 genom%
förda regleringen och sedermera, med vissa jämkningar, jämväl tillämpades
vid 1915 års reglering. Enligt dessa grunder, vilka i huvudsak
överensstämde med redan tidigare antagna principer, ordnades postkontoren
inbördes efter poängberäkning, därvid hänsyn togs till vissa vid postkontoren
förekommande rörelsegrenar. Bland dessa rörelsegrenar eller
faktorer, vilka sålunda skulle uttrycka rörelsens storlek för de olika kontoren
med särskilt avseende fästat vid föreståndarens arbete och ansvar,
må nämnas antalet avgångna assurerade brevpostförsändelser vid postkontoret,
antalet avgångna oassurerade postsaksförsändelser och postanvisningar,
antalet avgångna rekommenderade försändelser och oassurerade
Utskottets
yttrande.
Omklassificering
av postkontoren
samt
telegrafverkets
och statens
järnvägars
stationer.
Grunderna
för omklassificeringen.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
paket, antalet avgångna assurerade försändelser, antalet ankomna värdeförsändelser,
in- och utbetalade postanvisningsmedel, underlydande personal
m. m.
Sedan år 1917 tillämpas vid statens järnvägar ett klassificeringssystem,
enligt vilket klassificeringen sker med användande av trafiktal, som erhållas
för vissa trafikrörelsens storlek utmärkande faktorer såsom antalet
personal, antalet tåg, antalet till- och avkopplade vagnar, totaluppbörd,
efterkrav m. m. För klassificeringens verkställande reduceras de särskilda
faktorernas masstal efter vissa grunder, varefter de reducerade talen omvärderas
i exponenttal, vilkas summa (trafiktalet) ansetts utgöra uttrycket
för det relativa arbete och ansvar, som påvila stationsföreståndaren.
Vid telegrafverket har före 1920 någon klassificering på nu angivet sätt
icke förekommit, huvudsakligen på grund av det vid detta verk tidigare
rådande provisionssystemet. Nämnda år godkände emellertid riksdagen
en provisorisk klassificering av telegrafverkets stationer, vilken jämväl
bygger på poängberäkning på grundval av vissa vid telegrafstationerna
förekommande faktorer, såsom totaluppbörd, omfattningen av förekommande
underhållsarbete, antalet understationer och deras storlek och betydelse ur
arbetssynpunkt m. m.
Det omklassificeringsförslag, som innefattas i Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och som i allt väsentligt överensstämmer med ett av kommunikationsverkens
lönenämnd utarbetat förslag i ämnet, har föranletts av
den för kommunikationsverken nya gemensamma lönereglering, som beslutades
av 1919 års riksdag. Vid genomförandet av denna lönereglering
kommo jämväl stationsföreståndarna vid berörda tre verk att inplaceras
å den för kommunikationsverkens befattningshavare gemensamma löneskalan
och detta på så sätt, att föreståndare för trafikanstalt med samma
klassbeteckning vid ifrågavarande verk i regel inordnades i samma lönegrad.
Redan i och med löneregleringens genomförande vidtogos vid postverket
vissa jämkningar i klassificeringsliänseende, i det att dåvarande
postkontor av klasserna 1 A och 1 B och 2 A och 2 B sammanfördes till
allenast två klasser. För telegrafverkets del genomfördes, såsom redan
nämnts, år 1920 en provisorisk klassificering av telegrafstationerna. En
mera allmän omreglering av trafikanstalternas klassificering ansågs emellertid
nödvändig. Vid lönefrågans behandling framhöllo såväl kommunikationsverkens
lönekommitté som ock vederbörande departementschef, att
sammanförandet av föreståndarbefattningarna på antytt sätt i en gemensam
löneskala förutsatte en omklassificering av trafikanstalterna vid berörda
verk efter såvitt möjligt enhetliga grunder, som dock borde lämna
rum för beaktande av varje verks säregna förhållanden. För post- och
telegrafverkens del erfordrades en omklassificering jämväl på grund av de
organisatoriska förändringar, som ägt rum i samband med löneregleringen
samt beträffande telegrafverket även på grund av uppbördsprovisionens
borttagande.
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
25
Den sålunda av skilda anledningar såsom nödig ansedda enhetliga omklassificeringen
av de tre verkens trafikanstalter har dock hittills ännu
icke kommit till stånd i avvaktan på den utredning, kommunikationsverkens
lönenämnd, såsom i det föregående blivit nämnt, anbefallts att verkställa.
Av propositionen framgår, att lönenämnden ansett sig böra före
klassificeringsproblemets upptagande till definitiv behandling avvakta dels
inträdandet av mera stabila förhållanden, särskilt ifråga om järnvägstrafiken
och även beträffande rörelsen vid post- och telegrafverken, dels
ock de förslag och utredningar, som kunde komma att framläggas av
1923 års postkommitterade.
Vid upprättande av föreliggande klassificeringsförslag har lönenämnden,
såsom i propositionen blivit upplyst, icke funnit möjligt att åstadkomma
någon på objektiva och reella grunder vilande värdesättning av de avgörande
trafikfaktorerna vid ett verk i förhållande till motsvarande faktorer
vid de andra verken. Nämnden har följaktligen utgått från att de
inom varje särskilt verk hittills tillämpade klassificeringsgrunderna, i vad
de avse hänsynstagande till vissa trafikfaktorer och deras inbördes värdesättning,
icke borde undergå annan förändring än som betingades av utvecklingen
inom verket självt. Det av lönenämnden föreslagna nya systemet
avser huvudsakligen att vid användning med vissa jämkningar av de
nuvarande poängskalorna vid de särskilda verken tillämpa möjligast enhetliga
grunder för bestämmandet av gränserna mellan de olika klasserna
med hänsyn till det föreståndaren åvilande arbetet och tjänsteansvaret.
Vid bedömandet av frågan, huruvida de av lönenämnden i sådant hänseende
föreslagna grunderna kunna anses lämpade att läggas till grund för
en med hänsyn till de faktiska trafikförhållandena möjligast tillförlitlig
klassindelning av trafikanstalterna, har utskottet icke kunnat undgå att
beakta de erinringar, som mot förslaget framställts av de utav ärendet berörda
verksstyrelserna. Såsom framgår av den utav departementschefen i
ämnet lämnade redogörelsen, har sålunda poststyrelsen funnit införandet av
det s. k. ledningstalet i beräkningsgrunderna innebära en icke nödvändig
komplicering av metoden för klassificeringen. Det rent siffermässigt beräknade
inflytandet, som värdet av de biträdande ledningskrafterna ansetts böra
utöva å löneställningen för en trafikanstalts föreståndare, kan enligt vad
generalpoststyrelsen anfört åtminstone beträffande vissa postkontor komma
att innebära en undervärdering av föreståndarens arbete och ansvar. Ej
heller järnvägsstyrelsen har kunnat till alla delar godkänna förslagets grundprinciper.
Järnvägsstyrelsen riktar sig härvid huvudsakligen mot en av
förslagets grundtankar, nämligen att stationsföreståndarens andel i stationsledningsarbetet
skulle stå i omvänt förhållande till antalet honom underställda
befälspersoner. Enligt styrelsens uttalade uppfattning förhåller det
sig så, att stationsföreståndaren å en station, där man ansett sig böra placera
en större uppsättning av befälspersonal, utför ett mera kvalificerat arbete
än å en station, där befälsuppsättningen är mindre. I det senare fallet
26
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
Om klassificeringens
resultat.
måste stationsföreståndaren själv övertaga en del arbete, som i och för sig
skulle kräva mindre kvalificerad arbetskraft, och vore förty icke värd den
högre lön, som borde utgå i det förra fallet. Enligt vad telegrafstyrelsen
likaledes yttrat, hade det varit önskvärt, om man kunnat finna en klassificeringsmetod,
som med större lätthanterlighet förenade möjlighet till smidigare
anpassning efter de olika verkens egenart. De sålunda av ämbetsverken
gjorda erinringarna mot förslaget lära icke kunna frånkännas berättigande.
Emellertid bör enligt utskottets förmenande ej lämnas ur sikte, att ett
uppskov med omklassificeringens genomförande i avvaktan på ytterligare
utredning i ämnet icke kan äga rum utan stora olägenheter för vederbörande
verk i organisatoriskt och andra hänseenden. Redan nu har, såsom ock
departementschefen framhållit, förordnandesystemet, särskilt vid postverket,
tagit en mindre önskvärd omfattning och skulle givetvis ännu mera tilltaga,
därest klassificeringsfrågan nu ej vunne sin lösning. Härtill kommer, att
vid postverket och telegrafverket trafikrörelsen under de senare åren nått
en sådan utveckling, att en omklassificering av trafikanstalterna vid dessa
verk även av denna anledning är av behovet påkallad. Utan att göra något
bestämt uttalande, huruvida de till grund för förslaget liggande klassificeringsprinciperna
kunna anses innebära den lyckligaste lösningen av det spörsmål,
varom fråga är, vill dock utskottet framhålla såsom en förtjänst hos förslaget,
att en enhetlig metod kunnat utfinnas och tillämpas för bestämmande av
gränserna mellan de olika klasserna vid de särskilda verken och detta utan
mera väsentliga rubbningar i de vid varje särskilt verk förefintliga trafikfaktorernas
värde inbördes. Att märka är ock, att vid den nu föreslagna
klassindelningen ett försök blivit gjort att avväga varje särskild anstalts
placering i klass, icke såsom förut efter det samlade trafikarbetet å anstalten
utan i förhållande till den del av samma arbete, som påvilar anstaltens
föreståndare. Ett dylikt hänsynstagande vid klassindelningen till föreståndarens
uppgift vid utförandet av det anstalten på vilande trafikarbetet synes
utskottet väl motiverat på grund av det förevarande klassificeringsspörsmålets
nära samband med stationsföreståndarnas vid de tre verken inplacering
å den gemensamma löneskalan.
Vid den prövning utskottet alltså ägnat de föreslagna nya klassiliceringsgrunderna,
har utskottet funnit övervägande skäl tala för att dessa nu av
riksdagen godtagas såsom grundval för den förestående omklassificeringen.
Skulle framdeles efter vunnen erfarenhet de nya klassificeringsgrunderna
visa sig i väsentliga delar vara i behov av jämkningar eller omarbetning,
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att härutinnan föranstalta om utredning
och för riksdagen framlägga de förslag, som härav kunna föranledas.
Vad härefter angår Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, i vad det avser
den i enlighet med de nya klassificeringsprinciperna verkställda fördelningen
av postverkets, telegrafverkets och statens järnv ägars trafikanstalter å de sär
-
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
27
skilda klasserna, är till en början att märka, att förslaget i denna del innebär
en utbrytning ur den nuvarande klass 1 av vissa anstalter vid postverket
och statens järnvägar, vilka i fråga om arten och omfattningen av
föreståndarens arbete mera väsentligt skilja sig från övriga anstalter av denna
klass. Dessa anstalter skulle nu uppflyttas i en nybildad klass 1A och
skulle föreståndaren för en sådan anstalt åtnjuta lön enligt 25:e lönegraden.
I anslutning härtill skulle den nuvarande klass 1 benämnas 1 B.
Vidare avser förslaget bland annat inrättande av en ny klass postexpeditioner,
till vilka skulle hänföras dels de största av de nuvarande postexpeditionerna
av klass 1 dels ock vissa postkontor av klass 4 med låga poängtal.
Föreståndaren för sådan postexpedition, vilken skulle benämnas postexpedition
av klass 5, skulle placeras i 16:e lönegraden.
Då de skäl, som anförts till stöd för förslaget i dessa delar, synts utskottet
övertygande, har utskottet icke funnit anledning till erinran mot vad sålunda
föreslagits.
Vad angår själva inplaceringen av vederbörande trafikanstalter i de olika
klasserna, har departementschefen, såsom förut nämnts, vidtagit vissa jämkningar
i lönenämndens förslag, vilka jämkningar huvudsakligen grunda sig
på de av verksstyrelserna gjorda erinringar. Utskottet, som ansett någon
erinran ej heller vara att framställa mot den av departementschefen sålunda
förordade klassindelningens detaljer, får alltså tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag
jämväl i nu berörda hänseenden.
Måhända skall det visa sig, att efter genomförandet av det föreliggande
omklassificeringsförslaget en omflyttning i klass av en eller annan anstalt
kan på grund av inträffade växlingar i trafikrörelsens eller av eljest på anstaltens
placering i klass inverkande omständigheter bliva av behovet påkallad.
I fråga om anstalter av sådan klass, att föreståndarbefattningarnas
antal skola underställas riksdagens prövning, lärer Kungl. Maj:t icke underlåta
att, för såvitt en sådan omflyttning förutsätter ändring i antalet dylika
föreståndarbefattningar, för riksdagen framlägga förslag i nu berörda hänseende.
I övrigt lärer Kungl. Maj:t vara oförhindrad att, där grundad anledning
därtill förefinnes, i samband med prövning av personalstaterna vidtaga
mindre jämkningar i klassindelningen.
I den av herr Julin väckta motionen (I: 271) har hemställts, att postkontoren
Stockholm 16 och Borås måtte uppflyttas från nuvarande klass 1 till
den nya klassen 1 A och att alltså antalet postmästare av klass 1 A som
följd härav bestämmes till 9 och antalet postmästare av klass 1 B till 31
i stället för det av Kungl. Maj:t föreslagna antalet 7 respektive 33.
Visserligen framgår såväl av motionen som av den i propositionen lämnade
redogörelsen, att poströrelsen vid nämnda postkontor och särskilt vid
postkontoret Stockholm 16 är av den omfattning, att vissa motiv kunna anföras
för en uppflyttning till klass 1 A jämväl av dessa postkontor. Axutredningen
synes emellertid ådagalagt, att ifrågavarande postkontor med
hänsyn till föreståndarens tjänsteåligganden icke kunna sägas vara fullt
28
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
Öv ergångs -anordningar.
Frågor om
förbättrad
löneställning
för vissa befattningshavare
samt
om inrättande
av nya befattningar
vid
kommunikationsverken.
Postexpeditörer
och
förste postexpeditörer,
telegrafexpeditörer
och
förste telegrafexpeditörer.
jämförbara med de kontor, som nu föreslagits till uppflyttning i den nya
klassen 1 A. Vid sådant förhållande har utskottet icke ansett sig kunna
tillstyrka bifall till det i förevarande motion gjorda yrkandet.
Vad slutligen angår placering i klass av det blivande bangårdspostkontoret
i Stockholm, torde på de av departementschefen anförda skäl böra
därmed tillsvidare anstå.
Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser tidpunkten för den nya klassindelningens
genomförande och uppföljande å övergångsstat i vissa fall av ordinarie
föreståndare för till nedflyttning föreslagen trafikanstalt, föranleder
icke till någon erinran från utskottets sida.
I detta sammanhang får utskottet tillstyrka, att föreståndaren för Båstads
postkontor, postmästaren av klass 4 i övergångsstat Hedda Helena Rosengren,
i enlighet med vad departementschefen förordat, från och med den 1 juli
1926 avföres från övergångsstat och uppföres å gällande stat såsom postmästare
av nämnda klass med rätt att för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna
den tid, hon dessförinnan varit ordinarie föreståndare för berörda
postkontor.
Jämväl de övergångsanordningar i övrigt vid omklassificeringens genomförande,
som av departementschefen förordats för tillämpning, synas utskottet
godtagbara. Då vissa av dessa innebära, avvikelse från de lönebestämmelser,
som på grund av riksdagens tidigare beslut för närvarande
äro för kommunikationsverkens befattningshavare gällande, torde det få ankomma
på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med de av
departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunder utfärda de föreskrifter,
som kunna erfordras för genomförande av den föreslagna omklassificeringen.
Genom den av nästföregående års riksdag beslutade inplaceringen av de
kvinnliga befattningshavarna å en för manliga och kvinnliga befattningshavare
gemensam löneplan blevo vissa vid kommunikationsverken anställda,
i förutvarande 5:e och 6:e kvinnliga lönegraderna placerade tjänstemän, däribland
kvinnliga postexpeditörer och förste postexpeditörer, inordnade i ll:e
respektive 12:e lönegraden. I anledning av gjorda framställningar om förbättrad
löneställning för ifrågavarande befattningshavare har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen, att nu i tjänst varande postexpeditörer och förste postexpeditörer
måtte uppflyttas i 12:e respektive 13:e lönegraden.
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
29
För närvarande råder i kompetenshänseende icke någon skillnad mellan
postexpeditörer och förste postexpeditörer å ena och postassistenter å den
andra sidan. De förra hava ock hittills i stort sett utfört lika kvalificerat
arbete som de senare. De krav på förbättrad löneställning, som nu framkommit,
äro grundade på dessa förhållanden. Visserligen förberedes, såsom
i propositionen blivit upplyst, en omläggning av arbetsförhållandena
för ifrågavarande befattningshavargrupper, varigenom de mera kvalificerade
av de arbetsuppgifter, som hittills utförts av postassistenter och postexpeditörer
gemensamt, skulle förbehållas postassistenterna, medan huvuddelen
skulle anförtros åt en grupp tjänstemän i förste postexpeditörs- och
postexpeditörsgrad med mindre omfattande postal utbildning än den, de
nuvarande postexpeditörerna innehava. Fn sådan omläggning torde dock
först i en framtid kunna visa sina verkningar, nämligen i den mån nyrekrytering
av postexpeditörs- och förste postexpeditörsbefattningar med
sådan lägre fackutbildad personal i någon mera nämnvärd mån hinner
äga rum.
För de nuvarande befattningshavarna i dessa grader lärer, såsom ock
departementschefen antytt, någon egentlig förändring i arbetsuppgifter för
ansenlig tid framåt icke komma att inträda.
Under sådana förhållanden synes den av Kungl. Maj:t föreslagna övergångsåtgärden
att bereda nu i tjänst varande befattningshavare i nämnda
tjänstegrader någon förbättring i deras löneställning vara ur billighetssynpunkt
försvarlig. Och då utskottet funnit omfattningen av den föreslagna
löneförbättringen lämplig, får utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag. Den förbättring i lönehänseende, som utskottet
sålunda ansett böra tillkomma nu anställda postexpeditörer och förste postexpeditörer,
synes utskottet jämväl böra tilldelas nuvarande telegrafexpeditörer
och förste telegrafexpeditörer.
Däremot har utskottet icke ansett tillräckligt grundad anledning föreligga
att, såsom ock påyrkats, vidtaga en allmän uppflyttning av befattningshavare
i postexpeditörs- och förste postexpeditörsgraderna samt i
telegrafexpeditörs- och förste telegrafexpeditörsgraderna eller av vissa i
lönehänseende med nämnda tjänstemän nu jämställda kvinnliga befattningshavare
vid övriga kommunikationsverk.
I sammanhang med frågan om förbättrade löneförmåner för nu i tjänst
varande postexpeditörer och förste postexpeditörer har departementschefen
förordat vissa riktlinjer för avveckling av det i anledning av förutnämnda
omläggning vid postverket av vissa befattningshavaregruppers arbetsförhållanden
uppkommande övertaliga antalet postassistenter. I samband
härmed har ock departementschefen förordat, att nu anställd extra ordinarie
postassistent må, i den mån lediga postexpeditörsbefattningar finnas och
vederbörande därtill anses böra ifrågakomma, kunna konstitueras till postexpeditör
med rätt att, i likhet med de kvinnliga postexpeditörerna med
samma utbildning, personligen placeras i 12:e lönegraden samt att inom
30
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
Kassör vid
telegrafverket.
Förbättrade
avlöningsförmåner
åt
vissa befattningshavare
i postverket.
Inrättande
av inkasserartjänster
vid telegrafverket.
denna ram bibehållas vid av honom vid ordinarieblivandet i den extra
ordinarie anställningen innehavd lön. Vad i nu angivna hänseenden
föreslagits, har icke givit utskottet anledning till erinran.
Av det nu anförda framgår, att utskottet icke kunnat tillstyrka bifall till
vare sig den av herr Julin i ämnet väckta motionen (1:118) om uppflyttning
av nu anställda postexpeditörer och förste postexpeditörer i 15:e respektive
16:e lönegraden m. m. eller de av fröken Hesselgren och fröken Wellin
väckta motionerna (I: 270, II: 401) om uppflyttning av post- och telegrafexpeditörer
i 12:e lönegraden och förste post- och förste telegrafexpeditörer
i 13:e lönegraden.
Kungl. Maj:ts förslag beträffande befattningen kassör vid telegrafverket
innebär, att den nuvarande kassörsbefattningen skulle uppdelas i tvenne,
av vilka den ena skulle hänföras till 8:e och den andra till 10:e lönegraden.
Till grund för de särskilda befattningarnas hänförande till den ena
eller andra av ifrågavarande lönegrader skulle ligga det med befattningen
förenade uppbördsansvaret.
Då de skäl, som anförts för denna anordning, synts utskottet vägande,
vill utskottet tillstyrka bifall till nämnda Kungl. Majrts förslag.
Enligt Kungl. Maj:ts i förevarande proposition framlagda förslag skulle
vidare befattningarna såsom kamrerare å generalpoststyrelsens femte byrå
i anledning av de med postgirorörelsen förenade ökade göromålen uppflyttas
till 26:e lönegraden samt notariebefattningen av samma anledning
omändras till en sekreterarbefattning i 24:e lönegraden. Därjämte föreslås
av nämnda anledning ökade arvoden åt generaldirektören och postsparbanksfullmäktige.
Vad sålunda föreslagits har föranlett utskottet till erinran allenast i
vad angår arvodesförhöjningen till postsparbanksfullmäktige. Sedan riksdagen
nu i anledning av väckt motion beslutat hos Kungl. Maj:t anhålla
om utredning, huruvida och i vad mån fullmäktigesystemet inom statsförvaltningen
och de affärsdrivande verken bör avvecklas, begränsas och
bibehållas ävensom i övrigt förenklingar och besparingar på detta och
närbesläktade områden må kunna vidtagas, har utskottet ansett med prövning
av arvodesförhöjning till postsparbanksfullmäktige böra anstå, till
dess den sålunda begärda utredningen föreliggar avslutad.
Av de förslag till omläggning av löneförmånerna för de befattningshavare
i inkasserartjänst å telegrafstationerna i Stockholm, som framlagts
dels av telegrafstyrelsen dels av kommunikationsverkens lönenämnd, har
departementschefen ansett sig böra förorda lönenämndens förslag. Utskottet
ansluter sig till departementschefens i ärendet uttalade uppfattning och
tillstyrker alltså, att vid telegrafverket inrättas en ny befattning, benämnd
inkasserare, med placering i 7:e lönegraden.
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
31
I motionerna 1:117 och II: 222 har yrkats, att postassistent vid postverket,
telegrafassistent vid telegrafverket samt stationsskrivare och kontorsskrivare
vid statens järnvägar måtte efter uppnådda 40 år komma i
åtnjutande av visst lönetillägg. Om ock vissa billighetsskäl synas utskottet
kunna anföras för ett bifall till nämnda motioner, har dock utskottet,
särskilt med hänsyn till svårigheten att överblicka de konsekvenser, ett
bifall till motionerna skulle kunna medföra med avseende å andra befattningshavargrupper,
nu måst ställa sig avvisande till det i motionerna
framställda yrkandet.
Med förmälan, att utskottet i övrigt icke haft något att erinra mot de förslag,
som innefattas i förevarande proposition, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition samt fröken Hesselgrens motion
I: 270 och fröken Wellins motion II: 401 och med avslag
å herrar Julins och Fehrs motion 1:117, herr
Julins motioner 1:118 och 1:271 samt herr Forssells
m. fl. motion II: 222,
a) dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 20
februari 1926 förordade grunderna för omklassificering
av postkontoren samt telegrafverkets och statens järnvägars
stationer, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att
i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
framlagt förslag utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid omklassificeringens genomförande erfordras;
b)
besluta, att arvodet till generaldirektören och chefen
för postverket skall från och med den 1 juli 1926
utgå med ett belopp, för år räknat, av 21,000 kronor;
c) besluta med tillämpning från och med den 1 juli
1926,
att i den vid avlöningsreglementet den 19 juni 1919
för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk fogade tjänsteförteckningen
skola upptagas följande nya befattningar,
nämligen
vid postverket:
i 26:e lönegraden: kamrer,
» 25:e » : postmästare av klass 1 A,
» 16:e » : stationsmästare av klass 5;
32
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
vid telegrafverket:
i 10:e lönegraden: kassör,
» 8:e » : kassör,
» 7:e » : inkasserare;
vid statens järnvägar:
i 25:e lönegraden: stationsinspektor av klass 1 A;
att följande i nyssnämnda tjänsteförteckning upptagna
befattningar skola erhålla nedan angivna ändrade
benämningar, nämligen
vid postverket:
postmästare av klass 1 benämningen postmästare av
klass 1 B,
stationsmästare av klass 1, 2 och 3 benämningarna
stationsmästare av klass 6, 7 respektive 8;
vid statens järnvägar:
stationsinspektor av klass 1 benämningen stationsinspektor
av klass 1 B;
att ur tjänsteförteckningen skola utgå följande befattningar,
nämligen
vid postverket:
ur 24:e lönegraden: kamrer;
vid telegrafverket:
ur 7:e lönegraden: kassör;
d) besluta, att antalet av följande befattningar skall
från och med den 1 juli 1926 utgöra
vid postverket:
kamrer.............................*............................................. 1
postmästare av klass 1 A .......................................... 7
sekreterare i 24:e lönegraden .................................... 4
postmästare av klass 1 B ......................................... 33
» » » 2............................................... 49
notarie......................................................................... 8;
vid telegrafverket:
telegrafkommissarie av klass 1 A ........................... 7
» » » 1 B .......................... 20
» » »2 ............................. 22;
vid statens järnvägar:
stationsinspektor av klass 1 A ................................. 4
» » » 1 B ................................. 24
» » » 2.................................... 21;
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
33
e) medgiva, att vissa postexpeditörer och förste postexpeditörer
må personligen tilldelas avlöning i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen
föreslagna grunder, och att vissa telegrafexpeditörer
och förste telegrafexpeditörer må i lönehänseende tilldelas
samma förmån;
f) bemyndiga Ivungl. Maj:t att i 5 § 1 mom. av avlöningsreglementet
ävensom i den vid reglementet
fogade tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar, som
föranledas av riksdagens beslut beträffande befattningar
vid kommunikationsverken.
Stockholm den 30 april 1926.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet luna närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius. A. C. Lindblad, Oscar Olsson, J. L.
Widell, C. G. Ekman, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, E. J. G. Rosén, J. G. Walles, J. Jeansson,
A. R. Rooth och Alexander Nilsson;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Kåstock, K. V. Rydén, .4. \V ibland, C. R.
Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, J. Jönsson i Revinge.
B■ F:son Holmgren, S. J. Karlsson i Nynäshamn, E. G■ E- Eriksson i Stockholm och K. S. V.
Ward.
Reservation
av herr C. G. Ekman beträffande vissa delar av motiveringen.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 68 höft. (Nr 108.)
3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
Bilaga.
Till riksdagens statsutskott.
Genom remissresolution den 12 februari 1926 har Kungl. Maj:t anbefallt
kommunikationsverkens lönenämnd att, i enlighet med statsutskottets i
skrivelse den 5 februari 1926 gjorda hemställan, avgiva och senast den 1
mars 1926 till utskottet överlämna yttrande över nedan angivna inom
riksdagen väckta motioner, nämligen:
dels två likalydande motioner, nr 117 i första kammaren av herrar T.
Julin och M. Fehr, samt nr 222 i andra kammaren av herr A. Forssell m. fl.
angående avlöningsförbättring för vissa postassistenter, kontors- och stationsskrivare
samt telegrafassistenter;
dels ock motionen nr 118 i första kammaren av herr T. Julin, angående
vissa övergångsbestämmelser rörande löneförmåner för vid postverket den
1 juli 1925 anställd kvinnlig personal.
Enär sagda motioner avse frågor, vilka beröras i Kungl. Maj:ts proposition
den 20 februari 1926, nr 184, angående omklaissifioering av postkontoren
samt telegrafverkets och statens järnvägars stationer m. m., och
därför torde komma att av riksdagen upptagas till behandling i samband
med bemälda proposition, har lönenämnden vid uppdragets fullgörande
ansett sig böra avvakta propositionens framläggande. Av samma anledning
får lönenämnden här i ett gemensamt utlåtande behandla de olika
motionerna.
I de lika lydande motionerna nr 117 i första kammaren och nr 222 i
andra kammaren hemställes, att riksdagen måtte medgiva, att postassistent,
kontors- och stationsskrivare samt telegrafassistent, som tillhört
eller med tillämpning av avlöningsreglementets bestämmelser om tillgodoräknande
av tjänstetid kan anses hava tillhört för dem bestämd lönegrads
högsta löneklass i fyra år och uppnått en levnadsålder av 40 år, skall äga
att under de för uppflyttning i högre löneklass eljest gällande villkor åtnjuta
lön i närmast högre löneklass inom närliggande lönegrad, såsom om
denna senare löneklass tillhörde den för tjänstemannen bestämda lönegraden.
Med anledning av dessa motioner får lönenämnden anföra, att nämnden
tidigare vid olika tillfällen uttalat sig rörande eu ifrågasatt löneförbättring
av nyss angiven innebörd för de befattningsgrupper, som i motionen
avses. Till följd av remiss avgav lönenämnden sålunda den 11 juni 1924
till Kungl. Maj:t infordrat yttrande över en av trafiktjänstemännens riksförbund
gjord framställning om vidtagande av åtgärder i syfte att genom
ändring av gällande avlöningsreglemente eller genom provisorisk löneförbättring
bereda tjänsteman, som innehade befattning såsom manlig postexpeditör
(vilken befattning numera benämnes postassistent), telegrafassistent,
manlig kontorsskrivare eller stationsskrivare förbättrade löneförmåner.
I berörda framställning hade i första hand föreslagits, att
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
35
ifrågavarande befattningsgrupper måtte uppflyttas från dåvarande 8:e
(nuvarande 15:e) till dåvarande 9:e (nuvarande 16:e) lönegraden. Alternativt
hade därjämte framställts yrkande om tilldelande åt vederbörande
befattningshavare av löneförbättring enligt i huvudsak samma grunder,
som förordas i nu omhandlade motionerna nr 117 och 222.
Beträffande förstberörda yrkande framhöll lönenämnden i sitt utlåtande
över riksförbundets framställning bland annat, att en uppflyttning i lönegrad
av ifrågavarande befattningar skulle innebära ett sönderbrytande på
en viktig punkt av den för icke länge sedan efter ingående undersökningar
fastställda skalan för de olika tjänstekategoriernas vid kommunikationsverken
inordnande i det nya lönesystemet. Detta skulle helt visst medföra
avsevärda, ehuru svårberäkneliga konsekvenser för andra hefattningsgrupper,
i det att en höjning av ifrågavarande tjänster komme att bliva av
betydelse icke blott för de tjänstekategorier, som vore närmast över- eller
underställda de sålunda avsedda, utan även — såsom bland annat poststyrelsen
i ett avgivet yttrande framhållit — för vissa sidoordnade befattningar.
Lönenämnden ansåg sig därför icke kunna tillstyrka bifall till
riksförbundets yrkande om uppflyttning av de i förbundets framställning
omförmälda befattningsgrupperna till dåvarande 9:e lönegraden.
Vad anginge det av riksförbundet alternativt framställda yrkandet om
tilldelande åt vederbörande befattningshavare av en extra löneklass efter
viss tids tjänstgöring, syntes det lönenämnden, att i huvudsak samma omständigheter
som talade mot en verklig uppflyttning i lönegrad av befattningarna
i fråga, även kunde åberopas mot den sålunda föreslagna anordningen.
Denna syntes dessutom ur löneteknisk synpunkt föga tilltalande
och hade, såvitt lönenämnden kände, under det nya lönesystemets tid tidigare
vidtagits allenast beträffande vissa kammarskrivare vid tullverket,
vilka ansetts böra tillerkännas berörda förmån med hänsyn till den långa
tid, varunder de varit anställda i verket före befordringen till ordinarie
tjänst. På grund av vad sålunda anförts avstyrkte lönenämnden bifall
även till nyssberörda av trafiktjänstemännens riksförbund framställda
alternativa yrkande.
Genom beslut den 19 december 1924 fann Kungl. Maj:t förbundets framställning
icke föranleda någon Kungl. Majrts vidare åtgärd.
I en till Kung!. Maj:t ingiven skrift av den 4 november 1925 förnyade
trafiktjänstemännens riksförbund sedermera sitt tidigare såsom ett särskilt
alternativ framställda yrkande om tilldelande av en ytterligare löneklass
åt nyssbemälda tjänstemän, vilka från och med den 1 juli 1925 tillhöra
den nya 15:e lönegraden. Förbundet hemställde sålunda, att ifrågavarande
tjänstemän, sedan de tillhört eller beräknats hava tillhört högsta
löneklassen inom berörda lönegrad i fyra år, skulle äga att under de för
uppflyttning i högre löneklass eljest föreskrivna villkor åtnjuta lön i närmast
högre löneklass inom närliggande lönegrad, såsom om denna senare
löneklass tillhörde den för vederbörande bestämda lönegraden.
Börande denna hemställan åberopade lönenämnden i infordrat utlåtande
den 15 december 1925 vad nämnden anfört i sitt ovanberörda yttrande
den 11 juni 1924. Nämnden, som därjämte hänvisade till av vederbörande
verksstyrelser gjorda, avstyrkande uttalanden över riksförbundets framställning,
ville särskilt betona, att nämnden ingalunda förbisåge eller underskattade
betydelsen av de för befattningshavarna helt visst mycket
kännbara olägenheter, som hänförde sig till den under depressionstiden inträffade
stagnation i fråga om befordringar till högre tjänster. Liknande
36
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
olägenheter hade emellertid gjort sig gällande inom de flesta områden av
st als ve rksa mheten. Vad kommuntkationsverken beträffade, syntes för
övrigt den svåraste tiden i berörda avseende av allt att döma vara överstånden.
Särskilt av vissa utav järnvägsstyrelsen lämnade meddelanden
framginge nämligen, att åtminstone inom vissa tjänsteområden eu återgång
till mera normala befordringisförhållanden redan inträtt eller kunde
för en nära framtid ställas i utsikt.
Vidare framhöll lönenämnden, att en av riksförbundet omförmäld, vid
1925 års riksdag beslutad löneförbättring av motsvarande innebörd för
vissa lokomotiveldare icke kunde anses prejudicerande beträffande de i
riksförbundets framställning omförmälda befattningsgrupperna. Lönenämnden
ville för sin del understryka ett av järnvägsstyrelsen i ärendet
gjort uttalande rörande den särställning med hänsyn till befordringsutsikterna,
som lokomotiveldarbefattningen av kända anledningar sedan gammalt
intagit och som visade sig däri, att under normala förhållanden i
stort sett varje lokomotiveldare kunna påräkna att inom viss tid bliva befordrad
till lokomotivförare.
Därest den av riksförbundet ifrågasätta förmånen komme att tillerkännas
de befattningshavare, för vilkas intressen förbundet gjort sig till tolk,
skulle detta enligt lönenämndens mening medföra vittgående konsekvenser
i form av liknande krav från andra befattningshavares sida, och skulle
dessa krav knappast kunna avvisas genom att göra gällande, att speciella
omständigheter talat för ett tillgodoseende just av de tjänstegrupper, vilkas
önskemål blivit av riksförbundet framförda.
Lönenämnden hemställde därför — med avvikande mening av suppleanten
Petrelius — att den av trafiktjänstemännens riksförbund gjorda framställningen
icke måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Enligt vad som framgår av det vid propositionen nr 184/1926 fogade utdraget
av statsrådsprotokollet (sid. 58, 59), har föredragande departementschefen
förklarat sig ej finna anledning att framlägga förslag i nu omhandlade
fråga. Vid sådant förhållande och då enligt lönenämndens mening
några nya omständigheter icke tillkommit till stöd för den ifrågasatta
löneförbättringen för postassistenter m. fl. befattningshavare i nuvarande
15:e lönegraden, kan lönenämnden här huvudsakligen inskränka
sig till att såsom yttrande över förevarande motioner nr 117 och 222 åberopa
vad nämnden anfört i sina ovanberörda utlåtanden den 11 juni 1924
och den 15 december 1925.
I nämnda motioner hava emellertid lämnats en del uppgifter till belysande
av de a v 1 ö ni ngsf ö r höj n i n g a r, som vid den å r 1919 beslutade löneregleringen
tillkommit, å ena sidan, nu ifrågavarande befattningar inom den
nya 15:e lönegraden och, å andra sidan, eu del befattningsgrupper inom
andra, mer eller mindre närliggande lönegrader. Då dessa uppgifter, på
grund av att de allenast avse ökningen i slutavlöning å billigaste ort, enligt
lönenämndens mening giva en alltför ensidig bild av löneregleringens
verkliga innebörd för olika tjänstekategorier, anser sig lönenämnden här
höra komplettera desamma genom meddelande av en tablå över den löneökning
(liksom i motionerna med bortseende från dyrtidstillägg), som dels
i lägsta och dels i högsta löneklassen inom vederbörande lönegrader .samt
å såväl billigaste som dyraste ort tillkommit befattningshavarna inom de
i motionerna angivna tjänstegrupperna.
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
37
Denna löneökning utgör:
Å billigaste ort i A dyraste ort
Befattning: |
begynnelse- lön kronor |
slutlön kronor |
begynnelse-: lön kronor |
slutlön kronor |
|
för stationskarl m. fl. .................................... |
315 |
345 |
500 |
599 |
|
» vagnskötare, maskin- och pannskötare ......... |
345 |
285 |
551 |
545 |
|
» lokomotiveldare m. fl.............................. |
405 |
435 |
707 |
731 |
|
! » stationsförman in. fl. ................................. |
585 |
405 |
863 |
707 |
|
! » stallförman m. fl........................................ |
■495 |
405 |
758 |
707 |
|
j » tågmästare m. fl........................................ |
465 |
105 |
755 |
819 |
|
| » lokomotivförare och maskinist .................. |
765 |
465 |
1,127 |
1,011 |
|
1 » verkstadsmästare ....................................... |
795 |
825 |
1,275 |
1,341 |
|
1 » vagnmästare och ledningsmästare ............... |
795 |
465 |
1,275 |
1,041 |
|
» stationsskrivare m. fl.................................. |
930 |
. 210 |
1,410 |
870 |
|
» lokomotivmästare...................................... |
645 ‘ |
405 |
1.101 |
1,113 |
|
» förste stationsskrivare och bokhållare ......... |
720 |
480 |
1,152 |
960 |
|
» underinspektör m. fl.................................. |
1 |
540 : |
480 |
1,008 |
1,112 |
» byråassistent m. fl. ................................... |
480 |
540 |
960 |
1,268 |
Av ovanstående tablå framgår, att de av motionärerna lämnade uppgifterna
angående löneökningen i slutavlöning å billigaste ort icke ensamma
kunna läggas till grund för ett bedömande av den erbållna löneförbättringen,
utan att hänsyn även måste tagas till begynnelselönen och förhållandena
å dyrorterna, varvid ökningen för de i motionerna avsedda befattningarna,
såsom tabellen utvisar, ställer sig väsentligt gynnsammare.
Det må därjämte framhållas, att av ifrågavarande befattningshavare i läte
lönegraden endast en eller annan enstaka tjänsteman torde vara stationerad
å ort, tillhörande den billigaste ortsgruppen.
Lönenämnden övergår härefter till motionen nr 118 i första kammaren,
vari hemställes, att riksdagen må medgiva utfärdande av övergångsbestämmelser
avseende vid postverket den 1 juli 1925 anställd kvinnlig personal
och innefattande att postexpeditör och förste postexpeditör må, så
länge de kvarstå i innehavande befattning, äga uppbära lön i respektive
15:e och 16:e lönegraden, att extra ordinarie postexpeditör och postexpeditörsaspirant
må vid anställning som ordinarie postexpeditör berättigas
upphöra lön i 15:e lönegraden, samt att postexpeditör, extra ordinarie postexpeditör
och postexpeditörsaspkrant må, därest hon framdeles vinner
anställning såsom förste postexpeditör, vara berättigad uppbära lön i 16:e
lönegraden.
Rörande uppkomsten och utvecklingen av frågan om förbättring av löneförmånerna
för här avsedda befattningshavare tillåter sig lönenämnden
hänvisa till den utförliga redogörelse härutinnan, vilken meddelats i propositionen
nr 184/1926, sid. 39—46.
Vad i föreliggande motion nr 118 anförts har icke givit lönenämnden
anledning att frångå den uppfattning, åt vilken lönenämnden givit uttryck
i sitt den 4 december 1925 avlämnade, i propositionen återgivna utlåtande
över en av poststyrelsen gjord framställning rörande vissa över
Bihcuig
till riksdagens protokoll 1926. 6 saml. 68 höft. (Nr 108.) 4
38
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
gångsanordningar beträffande avlöningsförmånerna för kvinnliga befattningshavare
inom postexpeditörs- och förste postexpeditörsgraderna. Såsom
yttrande i anledning av nu förevarande motion får lönenämnden därför
åberopa sitt berörda utlåtande, vilket, med uteslutande allenast av ingress
och yrkande, återfinnes å sid. 42—45 i propositionen.
I sagda yttrande föreslog lönenämliden — dock med avvikande mening
av ledamöterna N. A. Nilsson och P. Nilsson — på anförda skål, att följande
ändringar måtte vidtagas i den vid avlöningsreglementet den 19 juni
1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk fogade tjänsfeförteckningen, nämligen: att de nu
i ll:e lönegraden under respektive postverket och telegrafverket inordnade
befattningarna postexpeditör och telegrafexpeditör i stället uppfördes
i 12:e lönegraden; att de i 12:e lönegraden under samma verk inordnade
befattningarna förste postexpeditör och förste telegrafexpeditör i
stället uppfördes i 13:e lönegraden, samt att i ll:e lönegraden under postverket
infördes befattningen kansliskrivare.
Genom de övergångsbestämmelser, som meddelats i anledning av de
från och med den 1 juli 1925 gällande ändringarna i avlöningsreglementet den
19 juni 1919, hava de kvinnliga befattningshavare, vilka före den 1 juli
1925 innehade anställning vid postverket inom här ifrågavarande tjänstegrupper,
enligt lönenämndens mening blivit tillgodosedda i afl den utsträckning,
som kan anses skälig, och hava härvid följts de regler, som i
allmänhet pläga tillämpas vid löneregleringar eller vid övergång till förändrade
avlöningsbestämmelser. Såsom lönenämnden i utlåtandet den 4
december 1925 framhållit, synes det nämnden mindre lämpligt, att ett antal
befattningshavare inom vissa tjänstegrupper, utan att detta nödvändiggjordes
av vederbörandes rätt att vara tryggad mot löneminskning vid
övergång till den nya lönestaten, skulle komma att allt framgent, så länge
de kvarstode i innehavande befattning, till följd av en särskild övergångsanordning
intaga en förmånligare löneställning än den, som i avlöningsreglementet
blivit för vederbörande tjänstekategorier bestämd. Lika litet
anser sig lönenämnden kunna förorda bifall till de i motionen framställda
yrkandena därom att nuvarande ordinarie eller icke-ordinarie befattningshavare
inom ifrågavarande tjänstegrupper skulle äga att vid framtida befordran
till ordinarie tjänst såsom förste postexpeditör, respektive postexpeditör
äga att åtnjuta avlöning enligt de i motionen angivna grunderna.
Den av lönenämnden föreslagna, definitiva uppflyttningen i lönegrad av
här omhandlade befattningar torde — även oavsett att densamma i och
för sig lärer få anses tillräckligt motiverad — erbjuda åtskilliga såväl
sakliga som lönetekniska fördelar i jämförelse med de av motionären
ifrågasatta anordningarna eller andra, liknande förslag till förbättrande
övergångsvis av löneställningen för vissa av de befattningshavare, om
vilka nu är fråga.
Lönenämnden anser sig på grund av vad här ovan anförts böra avstyrka
bifall till de i statsutskottets skrivelse den 5 februari 1926 ornförmälda
motionerna.
I behandlingen av detta ärende hava deltagit undertecknad, lönenämndens
ordförande, samt ledamöterna N. A. Nilsson, P. Nilsson, Hamilton,
Eriksson, Wallin och Gärde.
Stockholm den 2 mars 1926.
CARL EKMAN.
Gudmund Silf ver stolpe.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, J926.