Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1926 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående en ändamålsenlig
och ekonomiskt överkomlig organisation för sociala jordärenden.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 179,
hava herrar Herou, Samuelsson och Dahlén yrkat, att riksdagen ville anhålla
hos regeringen om ett övervägande och förslag till en ändamålsenlig och ekonomiskt
överkomlig organisation för sociala jordärenden.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för berörda hemställan, tillåter sig
utskottet att hänvisa till motionen.

Centralförvaltningen av statens domäner handhaves av domänstyrelsen, under
vars överinseende skogsstaten utövar den lokala skogs förvaltningen, däri inbegripet
upplåtelser av s. k. odlingslägenheter. Den lokala befattningen med kronans
jordbruksfastigheter jämte bestyren med upplåtelser av egnahemslägenheter
från dessa tillkomma länsstyrelserna med biträde i flertalet län av domänintendenter.
Enligt beslut av 1925 års riksdag handhaves kolonisationen å kronoparkerna
i de sex nordligaste länen av*kolonisationsnämnder, vilka i regel bestå
av vederbörande landshövding jämte representant för statens lokala skogsförvaltning
och minst en praktiskt förfaren man, företrädande jordbruks- och egnahemsintresset
inom länet. Ledningen av och kontrollen över sagda nämnders
verksamhet utövas genom jordbruksdepartementet. Förvaltningen av den ecklesiastika
jorden handhaves i vad angår den huvudsakliga skogsmarken av skogsstaten
samt i övrigt av länsstyrelserna och domkapitlen. För den tekniska jordbruksvärden
å enskild jord är lantbruks styr elsen centralorgan. Förmedlare mellan
staten och länen i flertalet lanthushållningsfrågor äro hushållningssällskapen,
under vilka underavdelningar inrättas inom varje socken eller annat motsvarande
område. För handhavandet av egnahemslåne- och jordförmedlingsverksamhet
utser varje sällskap en egnahemsnämnd, som biträdes av sockenombud.
Den centrala ledningen av egnahemsrörelsen är förlagd till jordbruksdepartementets
egnahemsbyrå. Uppsikt enligt lagen den 25 juni 1909 angående
uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarne och Värmland utövas inom varje

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 9 saml. 2 avd. 6 höft. (Nr 7.)

Gällande
statlig organisation
för
jordfrdgor.

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

Jordkom missionen.

1924 års
riksdag.

län av en jordbrukskommission, vars ledamöter utses av Konungen. För att
biträda nyttjanderättshavare i frågor, som beröra den s. k. ensittarlagen, förordnar
varje länsstyrelse lämplig person.

Jordkommissionen har i sitt den 11 november 1922 avgivna betänkande del IV
upptagit frågan om en enhetlig organisation för jordfrågan till övervägande i
samband med av kommissionen avgivna tvenne förslag angående lagstiftning
för anskaffande av jord för bildande av nya jordbruk. Det förslag, som betecknats
såsom nr 1, innehåller även ett förslag till lag om en statsorganisation för
sociala jordfrågor.

I motiven till detta lagförslag framhålles, att förslaget om statsåtgärder för
bildande av nya jordbruk förutsätter en särskild organisation samt att flera
andra sociala jordfrågor stode på dagordningen, vilka ställde anspråk på orga
nisation. Ansatser till splittring på jordfrågans område hade uppkommit, som
äventyrade att icke blott skapa olika villkor för samma ändamål utan även
belasta statsverket med flera organisationer, som arbetade efter olika grundsatser,
oberoende av varandra, och föranledande ökade kostnader.

Enligt förslaget skulle för en enhetlig och verkningsfull handläggning av
jordfrågor, som vore av social betydelse, finnas en av staten inrättad och ledd
organisation, grundad på en sammanfattning och utbyggnad av redan tillkomna
anstalter. Högsta ledningen skulle utövas av centralstyrelsen för sociala jordfrågor
med uppgift att representera enhetligheten i arbetet, att taga de ledande
initiativen och utöva inspektion över läns- och kommunorganen. Styrelsen
skulle ock utgöra instans för vissa besvärsmål. Inom varje län skulle finnas
en jordkommission, företrädande det praktiska initiativtagandet på orterna och
det omtänksamma verkställande arbetet därstädes samt med uppgift att lämna
allmänheten råd och upplysningar. Inom varje kommun skulle i mån av behov
finnas en jordkommitté med åliggande att i frågor, som berörde jord inom
dess verksamhetsområde, medverka vid utförandet av jordkommissionens uppgift.
Kommittén skulle med uppmärksamhet följa de angelägenheter, som berördes
av statens ifrågavarande verksamhet, skyndsamt bereda ingivna eller
remitterade framställningar, tillmötesgå ^allmänheten med råd och upplysningar
samt själv taga initiativ. Om jordkommitté ej inrättades, skulle kommunalnämnden
vara jordkommitté. Till medlemmar i de olika organen borde endast
utses personer, som kunde antagas äga erforderlig erfarenhet samt håg och
förståelse för jordfrågorna.

Vid 1924 års riksdag väcktes två likalydande motioner, nr 98 i första kammaren
av herr Lindhagen m. fl. och nr 179 i andra kammaren av herr Johansson
i Uppmälby m. fl., vari yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse hos
Kung! Maj:t hemställa, att Kung! Maj:t ville skyndsamt för riksdagen framlägga
förslag till en för handläggning av de sociala jordärendena lämpad organisation.

Andra lagutskottet, som till förberedande behandling förehade ifrågavarande
motioner, anförde i utlåtande nr 41 i huvudsak följande:

För den uppsikt, som en lagstiftning angående vanhävd av jord förutsatte,
erfordrades organ i orterna. I samband med spörsmålet om förbättrad arrendelagstiftning
för vissa grupper av nyttjanderättshavare torde frågan om det

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

3

praktiska organiserandet av den lijälp, statsmakterna avsåge att skänka genom
lagstiftningen, tränga till sin lösning. Därest en lagstiftning, som riktade
sig mot bulvanförhållanden i fråga om fast egendom, skulle erhålla önskvärd
effektivitet, krävdes givetvis framför allt, att uppsökandet och beivrandet av
bulvanskap, som även borde avse äldre sådana, anförtroddes åt en myndighet,
som med intresse för saken förenade god kännedom om fastighetsförhållandena
inom orten. Även tillämpningen av ensittarlagen krävde ostridigt, icke
minst ifall den ytterligare utvidgades, en bättre tillsyn, än som nu komme den
till del.

De uppgifter, som sålunda kunde ifrågakomma, syntes stå i det inbördes
samband, att de icke lämpligen kunde anförtros åt olika organ. Följden torde
eljest lätt kunna bliva en splittring, varigenom resultatet äventyrades och kostnaderna
för statsverket ökades. Huru denna organisation borde anordnas vore
beroende av det resultat en blivande fortsatt utredning av de olika, lagstiftningsspörsmålen
kunde giva, vadan riktlinjer icke för det dåvarande kunde uppdragas.
Utskottet ville endast framhålla, att starka skäl talade för, att jordfrågorna
gåves en central ledning, som möjliggjorde enhetlighet i deras behandling.

Erfordrades för omförmälda frågor en enhetlig organisation, borde jämväl
tagas under övervägande, huruvida icke därunder borde i större eller mindre
omfattning hänföras även övriga spörsmål, som innefattades under benämningen
den sociala jordfrågan, såsom statens kolonisationsverksamhet samt tilläventyrs
jämväl jordförmedlingen och egnahemslånerörelsen. Utskottet vilie
dock ej taga ståndpunkt till frågan, huruvida jordförmedlingen och egnahemslånefrågan
borde fortfarande i organisationsavseende avskiljas från de övriga
sociala jordfrågorna, vilket på många håll ansåges tillrådligast.

Att i fråga om statens hela verksamhet på detta område vunnes större enhet,
målmedvetenhet och planmässighet, måste emellertid givetvis i hög grad
verka befrämjande för resultatet. Det dubbelarbete, som med frågornas nuvarande
splittring å olika organ vore i viss mån ofrånkomligt, borde ock i
huvudsak undvikas. En inskränkning av de kostnader, som statsverket för
det dåvarande måste vidkännas för de skilda organisationerna, syntes möjligen
också genom ett sammanförande av frågorna kunna förväntas.

Även från allmänhetens synpunkt måste det vara välkommet, att de svårigheter
och olägenheter, som frågornas splittring å olika organ medförde för
menige man, undanröjdes genom deras sammanförande i görligaste mån under
en enhetlig organisation.

Slutligen finge icke förbises, att det i varje fall ej kunde undgås, att för
de nya sociala jordlagar, som även enligt utskottets förmenande borde tillkomma,
en organisation krävdes för deras tillämpning. Möjligheten av dessa
organisationers inpassning i ett enhetligt och planmässigt system kunde ej
vara annat än ett framstående önskemål.

Syntes sålunda störa fördelar i olika avseenden stå att vinna genom ett
dylikt sammanförande av frågorna, torde det emellertid ingalunda böra förbises,
att därmed även vore förenade åtskilliga vanskligheter. Det närmare
bedömandet av de olika synpunkter, som härvid kunde göra sig gällande,
kunde icke äga rum annat än i samband med det eventuella framläggandet
av de lagförslag, som av utskottet förordats till antagande. Utskottet vore
emellertid fullt enigt med jordkommissionen härutinnan, att en nyorganisation
endast borde planläggas såsom en sammanfattning och utbyggning av
de nuvarande organisationerna.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

1925 års
riksdag.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. M.aj: t måtte taga under övervägande behovet och lämpligheten av en
för sociala jordärenden lämpad organisation samt för riksdagen framlägga de
förslag, som härutinnan kunde erfordras.

Reservation anmäldes av herrar Bror Petrén, greve Spens, Lundell och Magnusson
i Skövde, vilka ansågo, att utskottet bort hemställa, att motionerna ej
skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.

I första kammaren avslogs utskottets hemställan, medan andra kammaren antog
skrivelseförslaget. Frågan hade alltså fallit.

Vid 1925 års riksdag väoktes åter motioner i ämnet, i första kammaren av herr
Lindhagen med instämmande beträffande motionens yrkande av herr Luterkort
m. fl. (motion nr 169) och i andra kammaren av herr Pettersson i Hällbacken
m. fl. (motion nr 174), i vilka motioner yrkades, att riksdagen ville anhålla hos
regeringen om ett övervägande och förslag till en ändamålsenlig och ekonomiskt
överkomlig organisation för sociala jordärenden.

Dessa motioner behandlades av sammansatt andra lag- och jordbruksutskott,
vilket utskott i utlåtande nr 2 anförde följande:

Utskottet kan ansluta sig till vad andra lagutskottet hemställde i förenämnda
yttrande nr 41 vid 1924 års riksdag. Det torde nämligen vara
önskvärt, att ett övervägande kommer till stånd om behovet Liksom om lämpligheten
av en för de sociala jordärendena lämpad organisation. 1 den män
lagstiftningen beträffande dessa frågor utvidgas, torde det vara ofrånkomligt,
att uppmärksamhet även ägnas spörsmålet om den organisation, som må erfordras
för åtgärdernas ändamålsenliga genomförande och beredande av effektivitet
åt lagarna. Till 1925 års riksdag hava flera nya förslag framlagts
berörande den sociala jordfrågan, varjämte ytterligare utredningar pågå eller
av riksdagen begärts. Bland annat må erinras om Kungl. Maj:ts förslag i
propositionen nr 90 angående kolonisation å kronoparker i Norrland och
Dal ar ne, vari ifrågasättes införande av en helt ny organisationsform genom
särskilda kolonisationsnämnder i de sex nordligaste länen. Därest den av
utskottet i särskilt utlåtande nr 1 ifrågasatta utredningen rörande rikets kolonisation
må komma att leda till resultat, torde ytterligare anledning uppstå
att nogsamt överväga sammanhanget mellan hithörande och närbesläktade
organisationsanordningar.

Det synes följaktligen vara av vikt, att frågan om de sociala jordärendenas
offentliga handläggning snarast göres till föremål för utredning i syfte att
förebygga onödig, dyrbar och åtgärdernas effektivitet skadande splittring.
Utan att i övrigt vilja uppdraga några närmare riktlinjer för eu dylik utredning,
vill utskottet dock betona, att det icke torde vara önskvärt att för
berörda frågors handläggning få tillskapat något nytt centralt ämbetsverk.
Starka skäl synas också tala för, att egnahemsrörelsen, åtminstone tills
vidare, i huvudsak bibehålies vid sin nuvarande organisation.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande behovet och lämpligheten av en
för sociala jordärenden lämpad organisation samt för riksdagen framlägga de
förslag, som härutinnan kunde erfordras.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7. 5

Reservation anmäldes av herr Sederholm, vilken, med instämmande av herrar
Bror Petrén, greve Spens, Andersson i Fältenborg, Magnusson i Skövde, Ödslröm,
Hedlund i Häste och Johanson i Hallagården, yrkat, att utskottets yttrande
bort erhålla följande avfattning:

Det är givet, att i samma mån som lagstiftningsåtgärder vidtagas, avsedda
att påverka eller leda formerna för jordbesittningen och jordens tillgodogörande
i viss riktning, vissa organ äro av nöden för att förläna en sådan
lagstiftning nödig effektivitet. Så hava hushållningssällskapen genom sina
egnahemsnämnder att handhava den av staten understödda egnahemsverksamheten,
ägodelningsrätterna och lantmäterikåren skifteslagstiftningen o. s. v.

Det synes utskottet likaledes påtagligt, att, i samma mån som lagstiftningen
på hithörande områden för sin tillämpning kräver organ utöver redan
befintliga, ett naturligt och ofrånkomligt komplement till en sådan lagstiftning
måste vara att tillskapa sådana, eventuellt att omorganisera eller komplettera
redan befintliga. Givetvis måste vid en dylik organisations genomförande
tillses, att — kanske bättre än som nu är fallet — likartade uppgifter
samlas hos samma organ liksom oek att nödig samverkan mellan olika
sådana äger rum i fråga om uppgifter, som ligga nära eller ingripa i varandra.
Även dessa synpunkters beaktande sammanhänga direkt med själva
lagstiftningen.

Däremot kan ej utskottet dela motionärerna® uppfattning angående lämpligheten
att till ett bestämt stats- resp. ortsorgan sammanföra handhavandet
av alla frågor, som kunna inbegripas under benämningen: sociala jordfrågor.
Själva detta begrepp är åtminstone ännu synnerligen svävande. Det torde
visserligen i sig innesluta alla jordfrågor, som hava en större eller mindre
''social’ innebörd, men är i övrigt av synnerligen skiftande innehåll, vilket
medför, att dit hänförliga ärenden ofta kräva vitt skilda förutsättningar av
de personer, som skola handhava dem. Att då tillskapa särskilda stats- och
ortsorgan för handläggning av samtliga eller flertalet av dessa ärenden torde
icke vara ändamålsenligt.

Det är möjligt, att, om och i den mån en utvidgad social jordlagstiftning
kommer till stånd, viss om- eller nyorganisation av för dess genomförande
erforderliga organ kan bliva av nöden. Men det synes utskottet riktigast,
att åtgärder härför då organiskt få växa fram ur det vid varje tidpunkt
förefintliga behovet och att icke en organisation tillskapas, innan man ännu
känner, vilka uppgifter den skall hava att fylla.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att motionerna
I: 169 och II: 174 icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan avslogs av båda kamrarna.

Såväl vid riksdagen 1924 som vid förra årets riksdag framfördes i motioner
förslag att riksdagen måtte avlåta skrivelse till Kungl. Maj:t i nu förevarande
fråga. Riksdagen ansåg emellertid skäl icke föreligga att med anledning härav
vidtaga någon åtgärd. Av den redogörelse, som i det föregående lämnats för de
framställda förslagen, framgår, att den utredning, som vid dessa tillfällen ifrågasattes,
skulle avse behovet och lämpligheten av att under en form för enhetlig
behandling sammanföra skilda problem från de sociala jordfrågornas vidsträckta
område. Meningen var alltså, att man skulle utgå från arbetsuppgifter

Utskottets

yttrande.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

och arbetsformer, som dels hittills utbildats och dels kunde väntas tillkomma
under den närmaste framtiden, samt uppbygga en med hänsyn till deras beskaffenhet
lämpad samarbetsorganisation.

Utskottet anser sig böra erinra därom, att för närvarande utredningar pågå,
som röra organisationsfrågor och äro av betydelse vid uppgörandet av
en plan för en dylik organisation. Till de frågor, som ansetts falla
inom här ifrågavarande organisations verksamhetsområde, höra bland andra
frågorna om social arrendelagstiftning och vanhävdslagstiftning. Dessa frågor
äro för närvarande föremål för utredning inom justitiedepartementet av
särskilt tillkallade sakkunniga (jordsakkunniga). Genom skrivelse den 29 april
1925 bär vidare riksdagen givit anledning till en utredning i ett annat hithörande
spörsmål. I nämnda skrivelse anhöll nämligen riksdagen, att Kungl. Maj:t
ville föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt kolonisation å odlingsbar
jord skulle kunna genom statliga åtgärder åvägabringas inom landet i
vidare utsträckning än nu vore fallet, samt för riksdagen framlägga de förslag,
som därav kunde föranledas. Denna riksdagens skrivelse föranledde, att Kungl.
Maj:t den 6 juni 1925 bemyndigade chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla
särskilda sakkunniga för verkställande inom jordbruksdepartementet av
utredning av frågan om ytterligare åtgärder för främjande av kolonisation å
mark i enskild ägo (1925 års kolonisationssakkunniga). Vid sin hemställan
om bemyndigande att tillkalla nämnda sakkunniga anförde departementschefen
till statsrådsprotokollet bland annat följande: ”Vid utredningen av omfattningen
och formerna för statens understödjande av ifrågavarande kolonisationsverksamhet
torde böra övervägas, huruvida detta bör grundas på av staten redan
bedriven understöds- och lånerörelse genom medverkan av egnahemslånefonden,
avdikningsanslagen och odlingslånefonden, allmänna och norrländska nyodlingsfonderna
m. fl. — varvid en speciell anpassning av villkoren för anslag och lån
för detta ändamål givetvis kan bliva nödvändig — eller på för detta ändamål
särskilt vidtagna anordningar, antingen såsom skett i fråga om kronoparkskolonisationen
genom statens direkta medverkan eller genom grundandet av en
kooperativ understöds- och låneverksamhet. Beroende av vilkendera av dessa
vägar, som befinnes lämpligast, lärer bliva, om det direkta handhavandet av denna
kolonisation skall uppdragas åt egnahemsnämnderna i länen — eventuellt annan
med hushållningssällskapen samarbetande, för detta ändamål nyskapad organisation
— eller åt mera statliga organ eller åt helt frivilliga sammanslutningar.
För den händelse dylika statliga organ prövas böra handhava kolonisationen,
torde även särskilt böra utredas, på vad sätt anskaffning och inköp av odlingsbar
mark för statens räkning bör ordnas.”

Såsom framgår av vad utskottet sålunda anfört pågå för närvarande utredningar,
vilka röra organisationsfrågor och äro av den betydelse, att deras resultat
synas böra avvaktas, innan riksdagen upptager det i motionen väckta spörsmålet
till saklig prövning.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

7

Utskottet tillåter sig därför hemställa,

att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 februari 1926.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Sigfrid Hansson, greve Spens, von
Stockenström och Frändén, fröken Hesselgren samt herrar Lindhagen* och Åkerberg*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Magnusson i
Skövde*, Ödström, Johansson i Kälkebo, Pettersson i Hallbäcken och Hedvall.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1926. A.-B. Hasse W. Tullbergs boktr.