Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1926 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om bestämmelse rörande viss
märkning av importerade handskar och hundsk ämnen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 204,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lovén hemställt, att riksdagen
måtte besluta att å importerade handskar och handskämnen ordet ”Import”
skall anbringas å högra handsken under handskens storleksnummer.

Till stöd för motionen har anförts följande:

Importen av finare handskar, s. k. lyxhandskar, har under senare år antagit
stora proportioner. År 1900 importerades sålunda 8,314 kg. och år 1924
ända till 31,809 kg. Det är huvudsakligen från s. k. valutasvaga länder, som
importen äger rum.

På 1 kg. lyx- eller lättare handskar räknas cirka 36 par handskar. 1924 års
import betyder alltså, att 1,145,124 par handskar importerades till Sverige.

Den stora importen av dessa lyxvaror är på god väg att rent av taga död
på en förut blomstrande svensk industri. Och härtill kommer, att den importerade
varan är av betydligt sämre kvalité än den av svensk tillverkning.

Dessutom är det så, att en köpare i regel icke är i stånd att avgöra, om den
vara han erhåller är av svensk eller utländsk tillverkning, enär ordet ”Import”
oftast är åstämplat antingen nere i handskfingret eller också å en särskild
banderoll, omslutande visst kvantum importerade varor.

Det torde vara eu rimlig begäran, att eu köpare av handskar genast kan se,
om det är svensk eller utländsk vara lian erhåller. Och för den del av svenska
folket, som hyllar satsen: Köp svenska varor!, är det nödvändigt, att det å utländsk
vara klart och tydligt angives, att den är importerad.

Frågan om obligatorisk märkning av utländska varor, som hit införas för Historik.
försäljning, i och för angivande av deras utländska ursprung har förut varit
föremål för övervägande, och hava även i några specialförfattningar bestämmelser
härom införts beträffande vissa varuslag.

I patentlagstiftningskommitténs den 20 september 1911 avgivna betänkande Patentmed
förslag till lag angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig lagstiftningsursprungsbeteckning
m. m. blev även frågan om obligatorisk märkning berörd,

Kommittén uttalade som sin uppfattning att en dylik obligatorisk föreskrift vore igi5
onödigt sträng och nästan omöjlig att efterleva i vissa fall, särskilt i fråga
om mycket små föremål.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 9 samt. 2 avd. 5 käft. (Nr 5—6.)

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

Samma kommitté berörde jämväl denna fråga i sitt den 5 maj 1915 avgivna
betänkande med förslag till lag mot illojal konkurrens m. m. ocli framhöll därvid,
att meddelandet av erforderliga bestämmelser i ämnet torde falla under
Konungens ekonomiska lagstiftning.

Vissa special- Rörande vissa importerade industriprodukter, skodon, sill- och bindsulläder samt
författningar j''em]äder oeh spelkort ävensom margarin in. m. föreligger redan nu skyldighet
i ämnet. pjrse Varorna med stämpel, som ådagalägger det utländska ursprunget. Detaljerade
föreskrifter äro i dylika fall meddelade rörande sättet för märkningens
utförande. Såsom exempel härå må nämnas förordningen den 13 oktober 1905
angående kontroll å tillverkningen av margarin oeh margarinost m. m., kungörelsen
den 5 februari 1909 angående införsel av samt handel med vissa slag
av utländskt frö, förordningen den 11 april 1919 angående förbud mot förtyngning
av vissa lädersorter m. m., förordningen den 9 maj 1919 angående
förbud mot användning av papp och konstläder i skodon, kungörelsen den 13
juni 1919 angående stämpelavgift för spelkort och förordningen den 30 september
1921 angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror och djurfett.

Skrivelse i Sveriges industriförbund ingav den 10 mars 1922 en framställning till Kungl.

ämnet från Maj :t) vari hemställdes om åtgärders vidtagande ”i syfte dels att vissa efter

Sveriges in- u^re(jnjn„ fastställda varuslag ej må från utrikes ort till riket införas för fördustriför blind

1922 säljning, med mindre än att varorna äro försedda med tydlig ursprungsbeteckning
eller särskilt importmärke, anbringat på ett i ögonen fallande sätt
enligt särskilt fastställda grunder, dels även att förbud måtte utfärdas mot
saluhållande av dylik utländsk vara, å vilken berörda beteckning eller märke
icke finnes åsatt”. Framställningen överlämnades den 16 mars från handelsdepartementet
till justitiedepartementet för att tagas i övervägande vid fortsatt
behandling av frågan om lagstiftning mot illojal konkurrens.

Motion i äm- I en vid 1922 års riksdag inom andra kammaren väckt motion nr 89 hemställde
net vid 1922 }ierr Lindqvist i Halmstad, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anärs
riksdag, pet täcktes Kungl. Maj :t låta utarbeta och för riksdagen framlägga för slag

till sådan ändring i lagen angående förbud mot införsel till riket av varor
med oriktig ursprungsbeteckning, varigenom importörer av färdiga guld-, silvereller
nysilvervaror bleve skyldiga att förse importerad vara med ordet ”Import”.

Andra lagutskottet, som till förberedande behandling förehade motionen, hänvisade
i sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 6, till Sveriges industriförbunds
ovanberörda skrivelse samt hemställde, då den av motionären för visst varuslag
väckta frågan i ett vidare sammanhang skulle komma att inom den allra
närmaste tiden dragas under Kungl. Maj :ts prövning, att motionen icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Motioner i Vid 1923 års riksdag väcktes motioner i ämnet inom båda kamrarna, i första

ämnet vid kammaren av herrar Wahl och Lindstrand (motion nr 114) och i andra kam1923
års
riksdag.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

3

maren av herr Lindqvist i Halmstad (motion nr 166). Under framhållande av
att patentlagstiftningskommitténs verksamhet enligt Kungl. Maj ds beslut den
24 november 1922 förklarats skola vila från och med ingången av år 1923 och
att det närmast ankommit på nämnda kommitté att verkställa sådan utredning,
varom industriförbundet hemställt, yrkade motionärerna, att riksdagen ville
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t efter verkställd utredning
snarast möjligt måtte utfärda bestämmelse därom, att de i gällande tulltaxa för
inkommande varor under rubrikerna 812, 816—820, 825—833, 839—846, 848—
851, 861—862, 928—930 upptagna varuslag ävensom de övriga varuslag, som
Kungl. Maj :t kunde finna nödigt medtaga, icke skulle få från utrikes ort till
riket införas för försäljning med mindre de voro försedda med tydlig ursprungsbeteckning
eller särskilt importmärkc, aubragt på ett i ögonen fallande sätt
enligt särskilt fastställda grunder.

Den i första kammaren väckta motionen hänvisades (ill förberedande behandling
av dess andra tillfälliga utskott och den i andra kammaren väckta motionen
överlämnades till dess fjärde tillfälliga utskott.

Yttrande i ärendet inhämtades från Sveriges industriförbund och från
styrelsen för Sveriges hantverksorganisation. Sveriges industriförbund
hänvisade till sin redan till Kungl. Maj :t ingivna skrivelse i ärendet
och förklarade sig i stort sett dela motionärens uppfattning, att de i
motionen angivna varuslagen i första hand borde komma ifråga vid importmärkning,
men underströk behovet av en föregående utredning i ämnet. Styrelsen
för Sveriges hantverksorganisation tillstyrkte bifall till motionen, men
uttalade därjämte önskvärdheten av, att föreskrifterna om ursprungsbeteckning
eller importmärke utvidgades att omfatta jämväl andra sådana varuslag,
som vore föremål för nämnvärd import och vilka tillverkades inom landet.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 10, uttalade första kammarens andra
tillfälliga utskott sin anslutning till såväl motionen som de över densamma
avgivna yttrandena däruti, att den ifrågasatta märkningen i vissa fall av importerade
varor med säkerhet skulle vara till gagn för såväl den konsumerande
allmänheten som de av frågan berörda producerande företagen. Utskottet hänvisade
emellertid till, att en motion i enahanda syfte väckts vid 1922 års riksdag,
men då avslagits under åberopande av att frågan då inom en nära framtid
komme att i ett vidare sammanhang dragas inför Kungl. Maj :ts prövning.
Med stöd av vad som i avgivna yttranden anförts, ansåge sig visserligen utskottet
kunna utgå ifrån att en märkesbeteckning av nu ifrågasatt slag just för
de i motionen angivna varuslagen vore av behovet påkallad, men saknade möjlighet
att bedöma, huruvida icke ett lika starkt behov kunde föreligga i fråga
om åtskilliga andra varuslag. Den närmare specifieeringen av de varuslag, som
borde ifrågakomma, syntes utskottet böra åstadkommas genom en alknän utredning
av frågan. Utskottet förutsatte även, att en sådan .snarast möjligt
skulle komma att bliva följden av industriförbundets ovan nämnda framställning.
Genom en sådan utredning skulle även de ekonomiska och praktiska kon -

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

Utredning i
ärendet inom
handelsdepartementet.

Utskottet.

sekvenserna av de ifrågasatta åtgärderna komma att belysas. Dessa vore nämligen
på frågans dåvarande läge icke möjliga att överblicka. Utskottet hemställde
därför, att motionen icke måtte till någon första kammarens åtgärd
föranleda.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott hemställde likaledes, under åberopande
av samma motiv som första kammarens utskott, att motionen icke måtte
till någon andra kammarens åtgärd föranleda.

Riksdagens kamrar fattade sina beslut i överensstämmelse med utskottens
hemställan.

Ovannämnda framställning i ärendet från Sveriges industriförbund blev
jämte eu i samma syfte från handelskammaren i Örebro och Västmanlands län
den 30 maj 1922 till Kungl. Maj :t ingiven framställning den 3 december 1923
överlämnad från justitiedepartementet till handelsdepartementet med anhållan,
att erforderliga åtgärder måtte vidtagas för åvägabringande av en utredning
rörande behovet av den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden och sättet för dess
genomförande, varvid, under beaktande av vad vid frågans behandling i riksdagen
förekommit, särskild uppmärksamhet borde ägnas spörsmålet om de olika
slag av varor, vilka skulle kunna inbegripas under en eventuell lagstiftning i
ämnet.

Den av justitiedepartementet begärda utredningen upptogs inom handelsdepartementet
i början av år 1924 och torde nu vara i det närmaste slutförd.
Under utredningen har ett stort antal representanter för näringslivet — jämväl
för handskfabrikationen — blivit i tillfälle att yttra sig genom att besvara
utsända frågeformulär. Utskottet har varit i tillfälle att taga del av de inkomna
svaren. En granskning av desamma visar, att inom industri- och handelskretsar
olika åsikter råda rörande såväl behovet som lämpligheten av lagstiftning
i ämnet.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår är utredningen rörande
frågan om införande av obligatorisk märkning av utländska varor, som hit
införas för försäljning, inom kort slutförd och torde på grund härav kunna
förutsättas, att Kungl. Maj :t inom den närmaste tiden kommer att fatta beslut
i ärendet. Vid sådant förhållande anser utskottet icke lämpligt att nu taga
ståndpunkt rörande märkning av ett särskilt varuslag.

Utskottet tillåter sig fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 februari 1926.

På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

5

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow*, von Kock*, greve
Spens, von Stockenström, Thorberg*, Petrén* och Luterkorl;
från andra kammaren: herrar Öberg, Hage, Johansson i Kälkebo, Ros,
Johansson i Sollefteå, Andersson i Rasjön* och Hedvall.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.