Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1926 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om upphävande av legostadgan för husbönder
och tjänstehjon den 23 november 1833 m. m. dels och
en i ämnet väckt motion.

Genom en den 26 februari 1926 dagtecknad proposition, nr 183, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

l) Lag

om upphävande av legostadgan för husbönder och tjänstehjon den 23
november 1833 (nr 43 s. 1) in. m.

Härigenom förordnas, att legostadgan för husbönder och tjänstehjon den
23 november 1833 samt lagen den 29 maj 1925 (nr 143) om meddelande av
underrättelse i visst fall före vräkning ur tjänst m. m. skola upphöra att gälla
från och med den 24 oktober 1926; dock att dessförinnan gällande lag skall
tillämpas dels beträffande tjänsteavtal, som enligt legostadgan ingåtts före sistnämnda
dag, under den tjänsteperiod, för vilken avtalet då är bindande, dels
ock med avseende å de särskilda rättigheter och skyldigheter, som härflyta ur
sådant avtal.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till stadgande,
som genom denna lag blivit upphävt, vare hänvisningen förfallen.

2) Lag

om ändrad lydelse av 22 kap. 13 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 13 § strafflagen, sådant detta lagrum
lyder enligt lagen den 20 juni 1890 (nr 33), skall i nedan angiven del erhålla
följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 9 samt. 2 avd. 2h höft. (Nr 28.) 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

13 §•

Fordrar------- fängelse.

Lag samma vare, där man säljer eller annorledes emot vedergällning föryttrar
ont för gott, mängt för omängt eller det, varuti man vet fel vara, utan
att sådant uppenbara; eller säljer, städjer eller leger tvem ett.

Denna lag skall träda i kraft den 24 oktober 1926.

3) Lag

om ändrad lydelse av 37 och 41 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 37 och 41 §§ utsökningslagen skola, 37 § i dess
lydelse enligt lagen den 28 juni 1918 (nr 528), i nedan angivna delar erhålla
följande ändrade lydelse:

37 §.

Utmätningsman äge, utan särskilt bemyndigande, verkställa domstols laga
kraft ägande dom i tvistemål:

1) då skyldighet att gälda penningar eller varor blivit den tappande ålagd;

2) då någon blivit förpliktad att viss lös egendom till annan utgiva;

3) då domstolen förordnat angående kvarstad eller skingringsförbud;

4) då någon blivit förpliktad att avträda fast egendom eller dömt är om
flyttning i eller ur hus; och

5) då domen eljest innehåller förpliktande för den tappande att något fullgöra,
vid äventyr att det, om han tredskas, må genom vederpartens föranstaltande
utföras.

Om---vattenlagen.

41 §.

Har--— kvarstad.

Vad domstolen förordnat angående kvarstad och skingringsförbud må ock
utan hinder av förd klagan av utmätningsmannen verkställas.

Denna lag skall träda i kraft den 24 oktober 1926.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag, får
utskottet hänvisa till propositionens innehåll.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i anledning
av densamma inom andra kammaren av herr Persson i Falla m. fl. väckt
motion, nr 411, i vilken motion hemställts, att riksdagen måtte dels avslå förevarande
proposition dels ock besluta skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan,
att förslag till ny tjänsteavtalslag måtte utarbetas och föreläggas riksdagen.

I fråga om vad motionärerna anfört till stöd för denna hemställan får utskottet
hänvisa till motionen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

3

Såsom i propositionen erinrats avlät 1924 års riksdag, under åberopande av
vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande, nr 11.
skrivelse till Kungl. Maj:t, däri riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t snarast
matte, efter förebragt utredning i vissa angivna hänseenden, för riksdagen
framlägga de förslag, syftande till upphävande av legostadgan för husbönder
och tjänstehjon den 23 november 1833, vartill utredningen kunde giva anledning.

I förenämnda utlåtande anförde utskottet, efter att hava lämnat redogörelse
bl. a. för tidigare väckta förslag om legostadgans avskaffande:

Av den [ovan] lämnade redogörelsen framgår, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t såväl den 11 maj 1918 som den 12 juni 1920 uttalat sig för att
legostadgan, såsom i många avseenden otillfredsställande och ej tillämpbar,
måtte avskaffas. Skilda meningar hava emellertid yppats, huruvida i samband
med stadgans avskaffande borde sörjas för tillkomsten i dess ställe av
för nutida förhållanden — särskilt för arbete å jordbruksområdet — avpassade
avtalsbestämmelser eller avskaffandet av stadgan borde ske oberoende
därav. Medan i båda de förenämnda riksdagsskrivelserna uttalats anslutning
till den förra meningen, bygger åter den föreliggande motionen liksom de
vid 1921 ars riksdag i ämnet väckta motionerna å den senare uppfattningen.

Till stöd för denna kan anföras, att, enligt vad av vunna upplysningar
synes framgå, legostadgan för stora delar av landet alltmera kommit ur tilllämpning.
Anledningen härtill är att söka dels däri, att kollektiva avtal, utan
tillitande tillika av städselförfarande, numera inom jordbruksområdet kommit
till större användning än förut, samt att i län, där dylika avtal förekomma,
desamma till större eller mindre del tillämpas jämväl å avtal på förevarande
område emellan till respektive organisationer ej anslutna personer, och dels
däri, att anställningar överhuvud såväl inom jordbruket som ock i husligt
arbete i stad och på landet allt oftare tillkomma utan iakttagande av de
former legostadgan föreskriver. Även i fäll, där nämnda former vid avtalets
ingående iakttagits, torde stadgans kvarvarande bestämmelser, såsom i månsra
avseenden föråldrade, endast till en del efterföljas.

Ehuru vägande skäl ur de avr riksdagen förut angivna synpunkter alltjämt
synas tala för tillkomsten av nya i lag reglerade avtalsbestämmelser å ifrågavarande
område, torde dock tvivel kunna råda, huruvida tillräcklig grund
numera förefinnes för den av riksdagen tidigare intagna ståndpunkten att
göra legostadgans upphävande direkt beroende av genomförandet i dess
ställe av en dylik lagstiftning. Utsikterna att inom en beräknelig framtid
fa till stånd en sådan lagstiftning, till vilken förarbeten ej påbegynts, synas
ej vara stora. Oförnekligt torde även vara, att vissa av de ännu kvarvarande
bestämmelserna i legostadgan, särskilt stadgandet om husbondes rätt
att, om han så vill, till tjänstetidens slut få innehålla hela den överenskomna
lönen, präglas av en påtaglig obillighet emot vederbörande tjänare.
Kravet å stadgans snara upphävande torde ock uppbäras av en allt starkare
opinion bland arbetstagarna å området, särskilt från lantarbetarnas sida.

Innan ståndpunkt tages till det genom förevarande motion ånyo framförda
kravet å stadgans omedelbara upphävande oberoende av tillkomsten
av nya, densamma ersättande bestämmelser, synes emellertid önskligt att
fa närmare utrönt, dels i vilken utsträckning inom landet stadgan alltjämt
tillämpas och dels i vad mån, där så ej är fallet, olägenheter för respektive
kontrahenter mött genom att densamma, såsom ersatt av avtal i annan ordning,
bragts ur tillämpning.

Utskottet.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

Ett ytterligare skäl för att ej nu på grund av motionen omedelbart skrida till
upphävande av legostadgan ligger i det samband, som förefinnes emellan samma
stadga och andra lagbestämmelser. Sålunda föreskrives exempelvis i fattigvårdslagens
4 §, att, där på grund av särskild författning husbonde eller
annan arbetsgivare har att lämna underhåll och vård åt tjänare eller arbetare,
det åligger honom att gentemot det allmänna ansvara för att detta
fullgöres så, att tjänare och arbetare ej falla fattigvården till last. Ett upphävande
av legostadgan har således till följd, att husbonde befrias från den
honom i detta hänseende hittills påvilande skyldigheten.

Härtill kommer, att för upphävande av legostadgan synas vissa övergångsbestämmelser,
syftande till reglerande av de vid tiden för stadgans upphävande
löpande tjänsteavtal, vara erforderliga.

Med hänsyn till att frågan om legostadgans upphävande i de av riksdagen
förut i ämnet till Kung!. Maj:t avlåtna skrivelserna gjorts direkt beroende
av åvägabringande i dess ställe av nya lagbestämmelser å området,
synes utskottet i anslutning till vad ovan anförts, att giltiga skal förefinnas
till avlåtande av en förnyad skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t, däri med hemställan
om utredning i ovan av utskottet angivna hänseenden påkallas framläggande
för riksdagen av de förslag, syftande till legostadgans upphävande,
vartill utredningen kan giva anledning.

Den av riksdagen begärda utredningen anförtroddes åt socialstyrelsen.
Resultatet av den verkställda utredningen har av styrelsen framlagts
med skrivelser den 21 oktober 1925 och den 6 november samma år. Socialstyrelsen
har funnit utredningen giva vid handen, att legostadgan nästan
helt förlorat sin betydelse för det husliga arbetet och att den numera
har allmännare tillämpning endast inom jordbruksarbetet i vissa landsdelar,
inom dessa dock icke allestädes eller gällande för alla arbetarkategorier.
Av utredningen har framgått, att det torde förnämligast vara i
fråga om lantbrukets gifta tjänare (statare) och tjänare i husbondens
kost, som legostadgan ännu äger aktualitet. Antalet personer, vilkas avtalsförhållanden
nu regleras i enlighet med legostadgans traditionella former,
har uppskattats till 60,000 (av tillhopa 220,000 lantarbetare eller, om torpare
av lönarbetartyp medräknas, cirka 275,000). Utredningen giver vidare
vid handen, att avvecklingen av legostadgans tillämpning i vissa trakter skett
under inflytande från ortens industriella arbetsställen och där använda fria
avtal. En motsvarande avlösningsprocess hade även skett i rena jordbruksbygder.
Så vitt av utredningen framgår har därmed icke varit förbunden
någon förändring i avseende å arbetsförhållandets grundkaraktär, utan är den
fasta årstjänsten allt fortfarande den dominerande anställningsformen förgjordbrukets
ordinarie arbetarstam. Beträffande legostadgans ännu kvarstående
särskilda stadganden har av styrelsen anförts, att den funnit den verkställda
utredningen ådagalägga, att vräkning ur tjänsten numera nästan aldrig tilllämpas.
I fråga om den arbetsgivare enligt legostadgan åvilande vårdnadsplikten
vid sjukdom har av styrelsen framhållits, att utvecklingen under de
senare åren gått i riktning mot en avskrivning av den enskilde arbetsgivarens
skyldigheter i sådant hänseende och det allmännas övertagande av dylik omvårdnad.
Aven om den ekonomiska konsekvensen för kommunerna av ett över -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28. 5

tagande av den ännu i legostadgan kvarstående vårdnadsplikten icke finge
underskattas, syntes det styrelsen, som om överflyttandet på kommunerna .jämväl
av den återstående delen av sjukvårdsplikten icke borde medföra några avsevärdare
olägenheter för dem. Vad nu sagts anser styrelsen hava giltighet
jamval med avseende å husbondes skyldighet enligt legostadgan att draga försorg
om trotjänares ålderdom. Legostadgans bestämmelser om påföljd för
misshandel av tjänstehjon, om rätt att innehålla lön till tjänsteårets slut med
flera dylika bestämmelser äro enligt styrelsens förmenande faktiskt satta ur
kraft. Då stadgans fortsatta giltighet synts styrelsen icke vara’betingad av
några mera betydande praktiska intressen, men väl ägnad att alstra och vidmakthålla
en felaktig uppfattning rörande en modern avtalslagstiftnings ändamål
och innebörd, har styrelsen ansett lämpligt, att legostadgan omedelbart avskaffas.
Om så sker och statsmakterna därmed undanröja även skenet av att
vilja vidhålla en otidsenlig och för stora folklager stötande lag, skulle enligt
styrelsens mening bättre utgångspunkter givas för en önskvärd, mera lidelsefri
behandling av frågan om en för de aktuella förhållandena anpassad avtalslagstiftning
och det icke blott för jordbruket, utan måhända för näringslivet i allmänhet.

Den i ärendet verkställda, utredningen giver enligt utskottets mening vid
handen, att tillräcklig grund numera icke förefinnes för den av riksdagen tidigare
intagna standpunkten att göra legostadgans upphävande direkt beroende
av genomförandet i dess ställe av en efter nutida förhållanden anpassad avtalslagstiftning,
särskilt för arbete å jordbruksområdet. Såsom föredragande departementschefen
anfört torde det icke finnas fog för den från vissa håll uttryckta
farhågan, att legostadgans borttagande skulle kunna medföra ett försvagande
av avtalshelgden. I de delar av landet, där legostadgan numera är
så gott som okänd, torde, såsom erinrats, icke hava inträtt något osäkerhetstillstand
med avseende a avtalsförhållandena eller någon ändring i uppfattningen
rörande betydelsen av åtagna förpliktelser. Då vidare av utredningen
vunnits klarhet därutinnan, att de ännu kvarstående särskilda stadgandena i
legostadgan utan nämnvärd olägenhet kunna undvaras, har utskottet icke tvekat
att ansluta sig till propositionens förslag om stadgans omedelbara upphävande.
De i propositionen föreslagna ändringarna i strafflagen och utsökningslagen
äro allenast av formell innebörd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;
samt

B) att motionen nr 411 i andra kammaren icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 maj 1926.

På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Kock, Sigfrid Hansson*, greve
Spens, von Stockenström, Martin Svensson, Åkerberg och Luterkort;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Magnusson i
Skövde*, Holmström i Stockholm, Andersson i Rasjön, Pettersson i Hällbacken och
Lindgren i Dingelvik*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar K. G. Westman, greve Spens, Martin Svensson, Öberg och Magnusson
i Skövde, som anfört:

»Ehuru även vi dela den uppfattningen, att legostadgan icke motsvarar kraven
på en modern arbetsavtalslagstiftning, kunna vi icke härav draga den slutsatsen,
att den bör omedelbart avskaffas. Vi kvarstå i stället på den ståndpunkt,
som riksdagen intill år 1924 intagit eller att legostadgan borde bibehållas
tills den ersättes med en efter tidsförhållandena anpassad avtalsform.

Den vid propositionen fogade utredningen ger vid handen, att legostadgan
för närvarande kommer till användning i större omfattning än förut varit känt,
i det att omkring 60,000 avtalsförhållanden äro reglerade enligt densamma.
Dess största betydelse är, att den genom att fastslå bestämmelsen om årsanställning
i sin mån bidrager till att ge fasthet åt arbetsförhållandena inom
jordbruket. Visserligen har den åsikten uttalats, att legostadgans avskaffande
knappast skulle medföra någon förändring i fråga om anställningsförhållandenas
art och stabilitet, enär årsanställningen skulle uppbäras av arbetarnas
och arbetsgivarnas samstämmande intressen. Men häremot synes kunna göras
en befogad invändning. Att användningen av årsavtal överensstämmer med
jordbruksarbetarnas intresse är för den, som känner förhållandena på landsbygden,
tydligt. Men vad åter beträffar arbetsgivarna är det lika tydligt,
att deras intresse av årsavtal är begränsat till att gälla med avseende å
den personal, som kan beredas full sysselsättning året om. I fråga om den
arbetskraft, som behövs för säsongarbete, kan det givetvis, om avtalsformen
anpassas efter de rent ekonomiska synpunkterna, visa sig fördelaktigt att
använda kortare avtalstider. I de delar av vårt land, där legostadgan företrädesvis
är i bruk, har den utan tvivel främjat användningen av årsavtal
även för sistnämnda grupp av arbetare. Om legostadgan avskaffas, kan det
befaras, att utvecklingen kommer att gå i den riktningen att arbetsavtal på
kortare tid komma att användas i större omfattning, vilket icke är önskvärt
ur social synpunkt.

Ett upphävande av legostadgan utan att den samtidigt ersättes med annan
arbetsavtalslagstiftning är även ägnat att i många fall medföra osäkerhet om
innebörden av ingångna avtal och deras rättsliga verkningar i det ena eller
andra avseendet med därav följande ökad anledning till tvister.

Med stöd av vad vi sålunda anfört, anse vi att utskottet bort hemställa,

att förevarande proposition icke må av riksdagen bifallas.»

Stockholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

261488