Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1926 kl. 3 e. m.

Utlutande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändring i vissa delar av
lagen den 14 juni 1918 om fattigvården in. in. dels
ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 12 februari 1926 dagtecknad proposition, nr 106, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna
förslag till

1:°) lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422)
om fattigvården, och

2:o) lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 6 juni 1924
(nr 361) om samhällets barnavård.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft
följande i anledning därav väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 280 av herr Lyberg m. fl.; samt

inom andra kammaren:

nr 394 av herr Ericson i Boxholm m. fl.;

nr 404 av herr Ericson i Boxholm m. fl.;

nr 408 av herr Lindley m. fl.;

nr 409 av herr Magnusson i Tumhult; och

nr 412 av herr Holmström i Gävle.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda
lagförslagen, tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen, i
den mån ej redogörelse därför lämnas här nedan.

För vad motionärerna hemställt redogöres närmare här nedan under de
särskilda paragraferna i det under 1) här ovan avsedda lagförslag. Vidkommande
de skäl, som anförts för de i motionerna framställda yrkandena,
tillåter sig utskottet, i den mån desamma icke här nedan återgivas, hänvisa
till motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 2 avd. 22 höft. (Nr 25.) 963 26 1

Propositio nen.

Utskottet.

Motionerna
I: 280 och

II: 408.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 2d.

Det i förevarande proposition innefattade förslaget till ändringar i fattigvårdslagen
liar till huvudsakligt syfte att nedbringa antalet fattigvårdsprocesser.
Det i samband därmed avlämnade förslaget till ändringar i
lagen om samhällets barnavård har motsvarande syfte beträffande målen
enligt denna lag.

De i fattigvårdslagen föreslagna förändringarna avse huvudsakligen vissa
förtydliganden i 40—42 §§, bestämmelser i 50 och 51 §§ i syfte att
nedbringa antalet tvister om ersättningsbelopps storlek, komplettering av
stadgandena i 52 § om sökande fattigvårdsstyrelses utredningsskyldighet,
utbyggande av anmaningsförfarandet, varom stadgas i 53 och 54 §§, de
i 55 § intagna preskriptionsbestämmelserna, införande i 56 § av stadgan
den om påföljder för vissa försummelser av fattigvårdssamhälle, vissa
tillägg till bestämmelserna i 58 och 59 §§ samt införande i fattigvårdslagen
under 62 § av bestämmelser om ränta å fattigvårdskostnad och
ersättning för rättegångskostnader i fattigvårdsmål, varjämte vissa följdändringar
i andra paragrafer av lagen än de här nämnda erfordrats.

Mot det sålunda angivna syftet har utskottet, som av den framlagda
utredningen funnit, att snara och effektiva åtgärder äro för ändamålet av
behovet påkallade, givetvis icke någon erinran att framställa, och anser
sig utskottet hava grundade skäl för den förhoppningen, att de i propositionen
föreslagna åtgärderna skola visa sig i stort sett ägnade att befrämja
det angivna syftet. På några punkter har utskottet emellertid
funnit anledning framställa vissa erinringar och omarbeta förslaget. I
fråga därom får utskottet hänvisa till nedanstående under de särskilda
paragraferna lämnade redogörelse för utskottets uppfattning, i den män
densamma avviker från den mening, åt vilken Kungl. Maj:t i propositionen
givit uttryck.

Lagen om ändring i vissa delar av lagen om fattigvården.

40—42 §§.

I de förut omnämnda lika lydande motionerna I: 280 av herr Lyberg in. fl.
och II: 408 av herr Lindlcy in. fl. har erinrats därom, att svenska landstingsförbundet
i framställning till Kungl. Maj:t den 13 december 1923 samt
i det yttrande, som förbundet avgivit över det till grund för propositionen
liggande förslaget, framställt bland annat önskemål om viss ekonomisk
medansvarighet för primärkommunerna beträffande vårdkostnad enligt 40—
42 §§ i fattigvårdslagen, om kortvarig lasarettsvårds undantagande från
landstings ersättningsskyldighet samt om vissa förtydligande bestämmelser
beträffande ersättning för vård av kroniskt sjuka. I motionerna har vidare
erinrats bland annat därom, att i vissa av de yttranden, som avgivits
över det till grund för propositionen liggande förslaget dels ifrågasatts
tillskapande av större fattigvårdsdistrikt än de nuvarande såsom ett effek -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 3

tivt medel för fattigvårdsprocessernas nedbringande dels anmärkts att förslaget
alltför ensidigt inriktats på att minska antalet fattigvårdsprocesser
utan att taga hänsyn till att de föreslagna bestämmelserna inverkade på
målens beskaffenhet och ökade arbetet dels ock påpekats den betydelse,
som ett offentliggörande av andra av kammarrätten tillämpade normer än
den s. k. kammarrättens taxa kunde tänkas medföra. I motionerna har
yrkats dels avslag å de i propositionen föreslagna bestämmelserna angående
vårdersättnings beräknande — vartill utskottet återkommer vid behandlingen
av 50 och 51 §§ i förslaget — dels ock, att riksdagen måtte besluta
»i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan härom jämte frågan
om vårdavgifter i allmänhet för å lasarett och sjukstugor intagna utomlänspatienter’
ävensom de övriga spörsmål, som i enlighet med vad ovan
framhållits inverka på frågan om nedbringande av antalet fattigvårdsprocesser,
måtte i ett sammanhang underkastas en allsidig utredning, samt
att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna
utredning kan giva anledning.»

I motionen II: 409 har herr Magnusson i Tumhult hemställt, »att riksdagen
ville för sin del besluta, att i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården
följande ändringar skola göras:

1) i § 41 sista stycket skall uttrycket ''hälften av vårdkostnaden’ ändras
till ’en fjärdedel av vårdkostnaden’, samt

2) i § 42 skall införas bestämmelse därom, att ersättning av landstinget
skall lämnas först efter det vårdtiden överskridit 15 dagar per
kalenderår, oavsett om vården pågått i en följd eller i omgångar, och att
sådan ersättning skall lämnas endast för den tid, som överskrider dessa
15 dagar».

Under det att de i propositionen föreslagna åtgärderna huvudsakligen
inrikta sig på fattigvårdslagens processuella bestämmelser, syfta förevarande
motioner längre, i det att där, särskilt i fråga om bestämmelserna i 40—
42 §§ fattigvårdslagen, ifrågasättas ändringar av rätt så djupgående betydelse
för lagens innehåll i materiellt avseende.

Såsom även i motionerna I: 280 och II: 408 påpekats, ligger frågan
om ändring i dessa bestämmelser under Kungl. Maj:ts prövning på grund
av framställning i ämnet från svenska landstingsförbundet. Det synes vid
sådant förhållande utskottet icke lämpligt att, innan frågan blivit av Kungl.
Maj:t slutligt utredd, intaga ståndpunkt till de av herr Magnusson i Tumhult
i motionen II: 409 väckta ändringsförslagen.

Utskottet får vidare erinra därom, att innevarande riksdag i skrivelse
till Kungl. Maj:t (nr 5 A p. 66) anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes snarast
möjligt framlägga förslag rörande statsbidrag till sjukhem för kroniskt sjuka.
Då vid Kungl. Maj:ts utredning av denna fråga även landstingens bidragsskyldighet
torde komma att beröras, synes det utskottet icke erforderligt
att hos Kungl. Maj:t göra en sådan framställning, som i nu förevarande
del ifrågasättes i motionerna I: 280 och II: 408.

Motionen
II: 409.

Utskottet.

Proposi tionen.

Motionerna
I:280,

II: 408 och
II: 412-

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Ehuru utskottet av skäl, som nyss anförts, sålunda icke finner någon
särskild riksdagens framställning i ämnet av behovet påkallad, anser sig
utskottet dock icke böra underlåta att understryka behovet av att åtgärder
vidtagas för att det i 41 § fattigvårdslagen förekommande uttrycket »personer,
som lida av annan kronisk eller obotlig sjukdom än» etc. får den
avsedda tillämpningen. Missförhållanden torde nämligen liava förekommit
i såväl den ena som andra riktningen. För utskottet har nämligen uppgivits
dels, att det sökts ersättning för vård av sådana personer, som
icke avsetts med bestämmelsen i fråga, och dels att landsting vägrat ersättning
i sådana fall, där ersättning med hänsyn till sjukdomens beskaffenhet
bort utgå.

I detta sammanhang vill utskottet uttala den förhoppningen, att möjligheten
av att utsträcka 40 § fattigvårdslagen till att avse även blivande
statsanslag för fallandesjuka vederbörligen beaktas.

50 och Öl §§.

Kungl. Maj:ts förslag under dessa paragrafer innefattar till en början i
51 § första stycket ett uttryckligt angivande i lagen av de dömande
myndigheternas rätt till prövning av skäligheten av de ersättningsbelopp,
som yrkas i fattigvårdsmål.

Därjämte stadgas i 51 § andra stycket, att ersättningsbeloppen skulle
kunna, beträffande vård å anstalt eller inrättning, om och i den utsträckning
förhållandena det påkallade, samt för tid, som befunnes lämplig, med
tillämpning av ovan angivna skälighetsgrund, fastställas på förhand av
Konungen eller den myndighet, som Konungen därtill förordnade.

I 51 § tredje stycket stadgas likväl det undantaget, att ersättning för
dagavgift för vård å länslasarett eller av landsting underhållen sjukstuga
eller å annan, med länslasarett likställd, sjukvårdsinrättning skulle utgå
allenast efter det lägsta belopp, som i sådant hänseende bestämts för å
anstalten eller inrättningen intagna patienters vård.

I fråga om sistnämnda undantag har det i propositionen medgivits, att
härigenom skulle åstadkommas en överflyttning i viss mån av fattigvårdsbördan
från hemortskommunen till vistelsekommunen och från hemortskommunens
landsting till vistelsekommunens landsting samt att undantaget
kunde komma att strida mot huvudregeln, att ersättning för fattigvård
skall utgå med skäligt belopp, men hava skäl av praktisk natur varit avgörande
för Kungl. Maj:t.

Emot förslaget i nu avhandlade del, särskilt i vad angår nämnda undantag,
hava anmärkningar framställts i de motioner, som väckts, I: 280 av
herr Lyberg m. fl., II: 408 av herr Linäley m. fl. och II: 412 av herr
Holmström i Gävle.

I de båda förstnämnda motionerna har yrkats, »att riksdagen måtte
besluta, dels avslå de av Kungl. Maj:t i propositionen nr 106 föreslagna
bestämmelserna angående vårdersättnings beräknande, dels i skrivelse

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 5

till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan härom jämte frågan om vårdavgifter
i allmänhet för å lasarett och sjukstugor intagna utomlänspatienter’ ävensom»
vissa andra spörsmål — vilka av utskottet berörts under 40—42 §§
— »måtte i ett sammanhang underkastas en allsidig utredning, samt att
Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning
kan giva anledning».

I motionen II: 412 har yrkats, »att riksdagen må besluta att för det
närvarande avslå den i Kungl. Maj:ts proposition nr 106 i § 51 föreslagna
ändringen syftande till att en högre taxa för utomläns- respektive
utomstadspatienter icke må tillämpas».

I de båda förstnämnda motionerna har — liksom i propositionen —
erinrats därom, att ifrågavarande undantag innebure ett avsteg från fattigvårdslagens
grundprincip, att hemkommunen och hemlandstinget skola bära
fattigvårdskostnaderna för inom deras områden hemmahörande understödstagare.
I samtliga motionerna har påpekats, att undantaget i fråga bröte
mot den nuvarande ordningen, att vederbörande landsting eller stad utanför
landsting själv ägde bestämma avgifterna vid sina respektive sjukvårdsinrättningar.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot den i 51 § första
stycket intagna huvudregeln om skäligheten såsom grund för vårdersättnings
beräknande.

Enligt utskottets mening är det emellertid icke tillrådligt att i fattigvårdslagstiftningen
införa ett så väsentligt avsteg från den angivna huvudregeln,
som den i 51 § tredje stycket föreslagna undantagsbestämmelsen
skulle innebära. Utskottet håller sålunda före, att även för vård å länslasarett
och av landsting underhållna sjukstugor och med länslasarett
likställda sjukvårdsinrättningar ersättning skall utgå med skäligt belopp
för erforderlig vård. Utskottet kan likväl icke dela den i de båda förstnämnda
motionerna uttalade uppfattningen, att den omständigheten, att
Kungl. Maj:ts förslag icke kan i oförändrat skick bifallas, bör föranleda,
att frågan om vårdersättnings beräknande och därmed sammanhängande
frågor böra underkastas ytterligare utredning. Med hänsyn till den stora
betydelsen av att hithörande spörsmål snarast möjligt vinna sin lösning,
har utskottet funnit det synnerligen angeläget att söka finna en lösning,
som lika effektivt som Kungl. Maj:ts förslag verkar till nedbringande av
antalet fattigvårdsprocesser rörande ersättningsbeloppens storlek, utan att
avvikelse sker från fattigvårdslagens bärande principer i den utsträckning,
som förekommit i Kungl. Maj:ts förslag.

En sådan lösning kan enligt utskottets mening ske därigenom att,
beträffande ersättningsbeloppen för vård å de i 51 § tredje stycket omförmälda
anstalterna, samma regler komma att gälla som beträffande ersättningsbeloppen
för annan fattigvård. Även de ersättningsbelopp, som
skola erläggas för vård å sjukstugor, länslasarett och liknande sjukvårds -

Utskottet.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

inrättningar böra givetvis, till underlättande av de dömande myndigheternas
arbete, kunna bestämmas på förhand i administrativ väg på sätt som
i Kungl. Maj:ts förslag avsetts i fråga om ersättning för vård å andra anstalter.
I nu angivet syfte torde tredje stycket i Öl § i Kungl. Maj:ts
förslag utgå.

Utskottet har visserligen funnit det synnerligen angeläget, att det arbete,
som kommer att erfordras av myndigheterna för ett dylikt fastställande av
ersättningsbelopps storlek, icke göres så omfattande och betungande, att
det uppväger eller ens tenderar att uppväga den minskning i arbetet med
fattigvårdsmålens avgörande, som skulle ernås genom ifrågavarande bestämmelse.
Då emellertid det material, som erfordras för bestämmande
av ersättningsbeloppens storlek, vad angår länslasaretten och därmed likställda
sjukvårdsinrättningar, torde i stort sett finnas inom medicinalstyrelsen,
synes det icke vara förenat med några större olägenheter att bestämma,
att den tariff angående vårdersättnings storlek, som må på förhand fastställas
av Konungen eller vederbörande myndighet, får avse alla slag av
anstalter.

Då behovet av en dylik tariff torde vara störst just vad angår länslasarett
och med dem likställda sjukvårdsinrättningar, förutsätter utskottet,
att ersättningsbelopp komma att för dem i föreslagen ordning
fastställas. Vad de av landstingen underhållna sjukstugorna angår, bör
det med hänsyn till att å dem i regel endast torde vårdas s. k. inomlänspatienter,
för vilkas vård några oskäligt höga avgifter icke lära fordras,
bliva beroende på utredning, om något fastställande av ersättningsbeloppen
för dem erfordras.

Vad angår de grunder, efter vilka ersättningsbeloppen skola fastställas,
har det i propositionen i stort sett endast angivits, att beloppet skulle
utgöra skälig kostnad för erforderlig vård. Frågan om vilka anstaltsutgifter
skola få inverka på beloppets storlek skulle vara beroende på Kungl.
Maj:ts eller vederbörande myndighets avgörande. Utskottet har icke ansett
sig böra i vidare mån inlåta sig på frågan härom än att utskottet velat
betona, att enligt utskottets uppfattning bland de på beloppets storlek
inverkande utgifterna icke synas böra inräknas utgifter för ny-, till- och
ombyggnader, för nyanskaffning av inventarier, för ränta och amortering
av kapital, som nedlagts i anstaltens byggnader och inventarier eller
för avskrivning å värdet av byggnader och inventarier, men däremot årliga
underhållskostnader, eventuellt beräknade efter medeltal för viss period,
beträffande såväl byggnader som inventarier samt kostnader för ersättning
av förbrukade inventarier.

Beträffande den tidrymd, för vilken en tariff bör upprättas, vill utskottet
giva uttryck åt den uppfattningen, att densamma till en början
icke bör vara längre än ett år.

Vad särskilt angår länslasaretten, av landsting underhållna sjukstugor
och andra, med länslasarett likställda, sjukvårdsinrättningar, torde det
vara uteslutet att fastställa högre ersättningsbelopp än som av dem själva

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 7

fordras för vård av s. k. utomlänspatienter. Det torde knappast vara
nödvändigt att fastställa ett särskilt belopp för varje dylik inrättning,
utan synas i händelse av behov inrättningarna kunna, efter någon lämplig
fördelningsgrund, uppdelas i ett antal grupper, varvid ersättningsbeloppet
dock icke får för någon sjukvårdsinrättning inom en viss grupp överstiga
det lägsta inom gruppens sjukvårdsinrättningar förekommande självkostnadspriset,
beräknat enligt ovan angivna grunder.

Utskottet förutsätter slutligen, att de ersättningsbelopp, som komma
att fastställas, bliva bindande icke blott vid ersättning fattigvårdssamhällen
emellan utan även vid uppgörelser med andra parter i fattigvårdsmål.
Länslasaretten, sjukstugorna och de med länslasaretten likställda sjukvårdsinrättningarna
skulle icke äga att avfordra fattigvårdssamhällena högre
belopp än som sålunda fastställts. Ett konsekvent genomförande av utskottets
förslag kräver följaktligen, att sådana ändringar i läsarettsstadgan
och eventuellt sjukstugestadgan, varigenom dessa sjukvårdsinrättningars
rätt i förevarande avseende blir författningsenligt reglerad, bliva av Kungl.
Maj:t genomförda.

53 §.

I syfte att tydligt utmärka, att det i 53 § 1 mom. förekommande
ordet »ofördröjligen» icke innebär, att den sökande fattigvårdssamhälle i
52 § ålagda utredningsskyldigheten må i något avseende eftersättas på
grund av förpliktelsen att ofördröjligen göra anmaning, har utskottet ansett
sig böra föreslå, att efter ordet »ofördröjligen» insättas orden »efter det
att den i 52 § föreskrivna utredning ägt rum».

56 §.

Utskottet har icke funnit annan anledning till erinran mot paragrafen
i dess av Kungl. Maj:t föreslagna lydelse än att däri intagna bestämmelse
om rätt för länsstyrelse att giva part vissa förelägganden vid
vite synes böra utgå. Enligt § 51 mom. 2 i landshövdingeinstruktionen
den 12 april 1918 (nr 198) äger vederbörande föredragande hos länsstyrelse
giva enskild part sådant föreläggande, varom här är fråga.
Genom nu ifrågavarande bestämmelse skulle det beredas länsstyrelse möjlighet
att även gent emot annan än enskild part, här närmast fattigvårdsstyrelserna,
utfärda förelägganden vid vite. En dylik befogenhet synes
emellertid utskottet icke erforderlig, utan snarare ägnad att väcka betänkligheter.

Den av utskottet föreslagna ändringen av 56 § föranleder, att av nu
ifrågavarande bestämmelse i 56 § betingad, av Kungl. Maj:t föreslagen
omformulering av 81 § i fattigvårdslagen icke behöver vidtagas.

Av skäl, som närmare angivas under 62 §, hava de av Kungl. Maj:t
föreslagna bestämmelserna om ränta ansetts lämpligen böra intagas under
ett särskilt moment, 3 mom., i 56 §, varvid desamma undergått eu
mindre, av överflyttningen föranledd omformulering.

Utskottet

Utskottet

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

Motionen
I: 394.

Utskottet.

Rättegångs

kostnader.

Motionen
I: 404.

58 §.

Genom att bestämmelserna om ränta icke upptagas i en särskild paragraf
i slutet av 8 kap. i fattigvårdslagen utan inpassas i 56 § kommer
det icke utan vidare stadgande att, såsom enligt Kungl. Maj:ts
förslag varit avsett, åligga fattigvårdssamliälle att gälda ränta jämväl, då
detsamma enligt 58 § förpliktats utgiva ersättning för fattigvårdskostpad.
Då emellertid den vidtagna omplaceringen av räntebestämmelserna givetvis
icke innebär någon ändring i sak i Kungl. Maj:ts i propositionen angivna
ståndpunkt i förevarande fråga, synes under 3 mom. i 58 § böra intagas
en hänvisning till 56 § 3 mom., som innehåller bestämmelserna om ränta.

59 §.

I den förut omnämnda motionen, I: 394, har herr Ericson i Boxholm
m. fl. hemställt, »att riksdagen ville besluta sådan ändring i Kungl.
Maj:ts proposition nr 106, att 59 § erhåller sådan lydelse, att orden
''skall sökas inom juni månad året efter det’ utbytas mot orden ''skall
sökas före utgången av året efter det’ etc».

Till stöd för motionen har åberopats bland annat, att vissa avgifter,
t. ex. vårdavgift till hospital, erläggas förskottsvis för nästinstundande
halvår samt att det icke vore lämpligt att föreskriva, att ersättning skulle
sökas hos landsting före utgången av juni månad året efter det, varunder
en dylik avgift förskottsvis utgivits för första halvåret av följande år.

Utskottet har visserligen funnit, att den av Kungl. Maj: t föreslagna
formuleringen överensstämmer, bortsett från själva tidsbegränsningen, med
motsvarande bestämmelse i 61 § rörande ansökan om gottgörelse av staten,
och därjämte inhämtat, att enligt praxis ansökan om gottgörelse av staten,
vilken ansökan ingivits inom rätt tid (februari månad) året efter det, å
vars första halvår dylik vårdavgift belöper — och således icke året efter
det att avgiften erlagts — upptagits till prövning (se Fattigvårdsmål, årg.
1921, ref. 47). Enär emellertid den föreslagna bestämmelsen måste anses
otydlig samt det icke torde vara förenat med några större olägenheter att
utsträcka ansökningstiden på sätt motionärerna hemställt, synes motionen
böra bifallas.

62 §.

I den av herr Ericson i Boxholm m. fl. väckta motionen, I: 404, har
yrkats, »att riksdagen må vidtaga den förändringen i Kungl. Maj:ts förslag
till lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården
m. in. att 2 mom. av 62 § av nämnda lag samt 2 mom. av 70 §
av förslaget till lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 6
juni 1924 om samhällets barnavård må utgå».

Till stöd för motionen har i huvudsak anförts, att det bleve svårt för
länsstyrelserna att tillerkänna sådana fattigvårdsstyrelser, som icke haft några

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

9

direkta utgifter för fattigvårdsmåls handläggning, någon rättegångskostnadsersättning,
att hänvisning till motsvarande bestämmelser i rättegångsbalken
icke syntes innebära tillräcklig anvisning för länsstyrelserna, efter
vilka grunder rättegångskostnadsersättning skulle utdömas, att ersättning
för rättegångskostnader allenast torde tillkomma sådana fattigvårdsstyrelser,
som genom anlitandet av juridiskt biträde och utbetalandet av ersättning
till detta styrkte sig hava gjort vissa utlägg i det mål, varom fråga vore,
att såsom följd härav de större kommunerna med egna ombudsmän för
fattigvårdsmåls handläggning bleve i hög grad gynnade, samt att målens
handläggning hos vederbörande myndigheter i avsevärd grad kunde försvåras
och tiden för deras handläggning kunde befaras bliva utsträckt på
grund av tvister just om huruvida rättegångskostnadsersättning borde utgå
eller ej. De föreslagna bestämmelserna om rättegångskostnadsersättning
i fattigvårdsmål borde enligt motionärernas mening icke inflyta i fattigvårdslagen.
Däremot syntes det fortfarande vara lämpligt, att kammarrätten
och vederbörande länsstyrelser, liksom nu vore fallet, ägde, när
särskilda omständigheter kunde sådant föranleda, utdöma viss rättegångskostnad.

Ehuru fattigvårdslagen nu icke innehåller något stadgande om rätt till
ersättning för rättegångskostnader, förekommer likväl med stöd av motiverna
för 1918 års fattigvårdslag utdömande av sådan ersättning dels
regelmässigt för läkarintyg och annan kostnad för anskaffande av bevisning
i processen och dels, fastän mera undantagsvis, för annan kostnad
i rättegången. Vid här angivna förhållande har det icke synts utskottet
nödvändigt att i fattigvårdslagen införa en direkt bestämmelse om en
sådan rätt. Med hänsyn till vad chefen för socialdepartementet enligt
det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet yttrat därom, att parter
i fattigvårdsmål först på allra senaste tiden börjat framställa yrkanden
om ersättning för rättegångskostnader, synes det tvärtom utskottet vara
lämpligt att avvakta, i vilken riktning den praxis kommer att gå, som
de dömande myndigheterna komma att följa i avseende å utdömande av
ersättning för rättegångskostnader, innan några särskilda lagstiftningsåtgärder
på området vidtagas. Sedan närmare erfarenhet därom vunnits,
torde det bliva lättare att avgöra, om det kräves särskilda för ändamålet
utformade regler eller ej.

Därest bestämmelsen om ersättning för rättegångskostnader skall utgå,
erfordras icke någon ändring av 78 § i lagen om fattigvården, varjämte
härav föranledes, att av bestämmelsen om ersättning för rättegångskostnader
betingade, av Kungl. Maj:t föreslagna stadganden i 67 § och
81 § 4 mom. i fattigvårdslagen icke vidare erfordras.

Mot de föreslagna bestämmelserna om ränta har utskottet icke funnit
anledning till erinran. Utskottet vill endast betona, att enligt dess upp -

Utskottet.

Kanta.

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

fattning fattigvårdssamliälle, som utgivit ränta, icke skall äga rätt till ersättning
därför av vare sig annat fattigvårdssamliälle, staten, landsting eller enskild
person. Att så även varit Kungl. Maj:ts mening, synes utskottet
framgå av såväl den angivna grunden för räntebestämmelserna eller avsikten
att motverka okynnesprocesser och hela det sätt, på vilket räntebestämmelserna
uppbyggts, särskilt den omständigheten att ränta skall
utgå endast efter process om huvudstolen, som även och framför allt att
särskilda bestämmelser, som innefatta eu dylik rätt till ersättning för utgiven
ränta, icke föreslagits till införande i fattigvårdslagen.

Då utskottet, enligt vad nyss är anfört, avstyrker godkännande av 62 §
2 mom., synas de i 1 mom. av samma paragraf i Kungl. Maj:ts förslag
intagna bestämmelserna om ränta lämpligen böra flyttas till 56 §. Härigenom
vunnes den fördelen, att det icke behövde vidtagas vare sig något
överförande av 62 § i gällande lag från 9 kap. till 8 kap. i lagen eller den
sammanslagning av de nuvarande 62 och 63 §§, som varit nödvändig för
att vinna lämplig plats åt bestämmelsen om ersättning för rättegångskostnader.

Därest nämnda sammanslagning av 62 och 63 §§ i nu gällande lag
icke verkställes, bliva jämväl de i propositionen föreslagna ändringarna i
64, 68 och 79 §§ fattigvårdslagen obehövliga. Slutligen betingas även
härav viss omformulering av 67 § i Kungl. Maj:ts förslag.

63 §.

Av skäl, som anförts under 62 §, erfordras icke enligt utskottets förslag
den sammanslagning av 62 och 63 §§ i gällande lag, som Kungl. Maj:ts
förslag innefattar. Således bibehålies 62 § i fattigvårdslagen vid sin nu
gällande lydelse, och 63 § undergår icke någon annan förändring än den
erforderliga hänvisningen till 51 §.

64 §.

Av skäl, som anförts under 62 §, erfordras icke någon ändring i 64 §
i dess nu gällande lydelse, vadan paragrafen bör utgå ur förslaget.

67 §.

Då eu sammanslagning av de nu gällande 62 och 63 §§ icke är avsedd
att äga rum, bör den i 67 § nu förefintliga hänvisningen till dessa paragrafer
bibehållas oförändrad.

Enär utskottet avstyrkt den i 62 § 2 mom. av Kungl. Maj:ts förslag
innefattade bestämmelsen om ersättning för rättegångskostnader, bör den
i 67 § intagna hänvisningen till nyssnämnda stadgande utgå.

Därest bestämmelserna om ränta, på sätt utskottet föreslagit, flyttas till
56 §, synes till undvikande av otydlighet den i 67 § nu förekommande
hänvisningen till 56 § böra begränsas så, att den icke kommer att omfatta
jämväl de där intagna räntebestämmelserna.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 11

68 §.

Av skäl, som anförts under 62 §, erfordras icke någon ändring i 68 §
i dess nu gällande lydelse, vadan paragrafen bör utgå ur förslaget.

78 §.

I överensstämmelse med utskottets under 62 § uttalade uppfattning,
att bestämmelser om ersättning för rättegångskostnader icke böra införas
i fattigvårdslagen, bör det föreslagna nya 6 mom. i 78 § utgå och 7
mom. i Kungl. Maj:ts förslag således bibehållas vid sin nuvarande iiummerbeteckning
såsom 6 mom. i paragrafen. Då i övrigt icke någon ändring
ifrågasatts i paragrafen i dess nu gällande lydelse, bör densamma
följaktligen i sin helhet utgå ur förslaget.

79 §.

Av skäl, som anförts under 62 §, erfordras icke någon ändring i 79 §
i dess nu gällande lydelse, vadan paragrafen bör utgå ur förslaget.

81 §.

Under hänvisning till vad utskottet anfört under 56 § får utskottet
avstyrka de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringar i 81 §, som sammanhänga
med förslaget om rätt för länsstyrelse att giva part vissa förelägganden
vid vite.

Ehuru utskottet, på sätt anförts under 62 §, avstyrkt införande i fattigvårdslagen
av en direkt bestämmelse om ersättning för rättegångskostnader
i fattigvårdsmål, synes det utskottet lämpligt att det, då sådan ersättning
likväl kan utdömas, i processhindrande syfte i 81 § 1 mom. av fattigvårdslagen
införes den av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelsen om att
talan ej må hos kammarrätten föras allenast beträffande kostnader i målet
hos länsstyrelsen. De bestämmelser om ersättning för rättegångskostnader,
som innehållas i 81 § 4 mom. i Kungl. Maj:ts förslag, böra däremot utgå.

Lagen om ändrad lydelse av vissa delar av lagen om samhällets

barnavård.

I Kungl. Maj ds förevarande lagförslag erfordras de ändringar, som
sammanhänga med utskottets avstyrkande av de föreslagna bestämmelserna
i fattigvårdslagen om ersättning för rättegångskostnader och rätt för länsstyrelse
att giva part vissa förelägganden vid vite.

För vinnande av full överensstämmelse, på sätt som avsetts, mellan
fattigvårdslagen och lagen om samhällets barnavård i nu förevarande delar
synes i 70 § av sistnämnda lag böra införas en hänvisning till 67 § i
fattigvårdslagen i syfte att vad där stadgas om vilka uppgifter och handlingar
skola bifogas ansökan samt om målets behandling må bliva gäl -

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

lande även i mål, som anhängiggöra enligt 70 § i lagen om samhällets
barnavård.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med tillkännagivande att Kungl. Maj:ts
proposition nr 106 icke kunnat i oförändrat skick av riksdagen
bifallas, måtte för sin del antaga följande

(Kungl. Majds förslag.)

(Utskottets förslag.)

l:o) Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (ur 422)

om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 62 § i
lagen den 14 juni 1918 om fattigvården
skall överföras från dess 9
till dess 8 kap. samt att 40—42 §§,
50-60 §§, 62—64 §§, 67, 68, 78,
79 och 81 §§ i samma lag skola i
nedan angivna delar erhålla följande
ändrade lydelse:

40

Härigenom förordnas, att 40—42
§§, 50—60 §§, 63, 67 och 81 §§ i
lagen den 14 juni 1918 om fattigvården
skola i nedan angivna delar erhålla
följande ändrade lydelse:

§•

1 mom. Har fattigvårdssamhälle för person, som är i behov av fattigvård
enligt 1 §, erlagt avgift för vård å statens anstalter för sinnessjuka
eller sinnesslöa, för vilken ersättning ej kunnat uttagas av den vårdade
eller för honom försörjningspliktig person, och äro ej sådana omständigheter
för handen, att gottgörelse för vården enligt vad i 60 § sägs skall
lämnas av staten, då äger det samhälle, där den vårdade har hemortsrätt,
att för utgiven dagavgift och annan vårdkostnad utfå gottgörelse av det
landsting, inom vars område fattigvårdssamhället är beläget.

Lag samma — — -— ändamålet godkänd.

1 fråga om det belopp, varmed gottgörelse för lämnad vård skall utgå,
skall vad i 51 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Har åt sinnessjuk, som är i behov av fattigvård enligt 1 §,
beretts vård å kommunal anstalt, vilken godkänts såsom anstalt i den
ordning Konungen bestämt, äger det fattigvårdssamhälle, som har att ansvara
för vårdkostnaden, att under de förutsättningar, som för erhållande av ersättning
enligt 1 mom. stadgas, av vederbörande landsting erhålla gottgörelse
för hälften av vårdkostnaden, till beloppet bestämd på sätt i 1 mom.
sägs. Landstinget äger för beviljande av sådan gottgörelse uppställa de
ytterligare villkor, som kunna befinnas lämpliga.

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

41 §.

1 mom. Där fattig för vård intagits å anstalt för tuberkulösa eller
för vanföra, vilken åtnjuter statsbidrag, gäller om fattigvårdssamkälles
rätt att utfå gottgörelse för utgiven dagavgift och annan vårdkostnad vad
i 40 § 1 mom. sägs.

2 mom. Därest genom — — — intagen fattig.

Har fattigvårdssamliälle åt fattiga sjuka, som i nästföregående stycke
avses, å särskild, samhället eller annan tillhörig, anstalt eller å eu vid
fattigvårdsanstalt för ändamålet anordnad särskild avdelning, vilken står
under läkares tillsyn, berett vård, som av förste provinsialläkare intygas
vara tillfredsställande, äger det samhälle, som har att ansvara för vårdkostnaden,
av vederbörande landsting erhålla gottgörelse för hälften av
vårdkostnaden, till beloppet bestämd på sätt i 40 § 1 mom. sägs. Landstinget
äger för beviljande av sådan gottgörelse uppställa de villkor, som
kunna befinnas lämpliga.

42 §.

Där fattig för vård intagits å länslasarett eller av landsting underhållen
sjukstuga eller å annan, med länslasarett likställd, sjukvårdsinrättning,
gäller om fattigvårdssamhälles rätt att utfå gottgörelse för utgiven dagavgift
och annan vårdkostnad vad i 40 § 1 mom. sägs.

50 §.

1 mom. Fattigvårdssamliälle, som enligt 1 § lämnat fattigvård åt någon,
vilken har hemortsrätt inom annat samhälle, är, oavsett om skyldeman eller
annan bort jämlikt 3 eller 4 § ansvara för understödstagarens försörjning,
berättigat att erhålla ersättning för fattigvården av det senare samhället i
den omfattning och i den ordning, som här nedan sägs.

2 mom. Ersättning enligt 1 mom. utgår ej för fattigvård, som bestått i

bekostande åt skolbarn av kläder, underhåll eller annat, som avser att

sätta dem i tillfälle att begagna skolundervisningen,

läkar- eller förlossningshjälp eller medicin, då hjälpen eller medicinen
lämnats annorledes än i förening med vård å anstalt, eller

begravningslij älp.

51 §.

Ersättning för lämnad vård utgår med det belopp, vartill kostnaden
därför skäligen kan uppskattas.

Konungen eller den myndighet, som Konungen därtill förordnar, äger,
om och i den utsträckning förhållandena det påkalla, samt för tid, som
befinnes lämplig, efter vederbörandes hörande, fastställa det belopp, med
vilket, enligt nyss angiven grund, för vård å anstalt eller inrättning ersättning
skall i olika fall utgå.

14

Ändra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ersättning för dagavgift för vård
å länslasarett eller av landsting underhållen
sjukstuga eller å annan, med
länslasarett likställd, sjukvårdsinrättning
utgår dock allenast efter det lägsta
belopp, som i sådant hänseende bestämts
för å anstalten eller inrättningen intagna
patienters vård.

52 §.

1 mom. Har fångvårdsstyrelse lämnat fattigvård, för vilken den vill
söka ersättning av annat fattigvårdssamhälle eller av landsting eller av
staten, skall styrelsen ofördröjligen genom förhör med den nödställde eller
andra, som kunna meddela upplysning i ämnet, införskaffa ingående utredning
rörande

a) den nödställdes namn, ålder, födelseort och civilstånd,

b) fattigvårdsbeliovet och anledningen därtill,

c) fattigvård, som han förut åtnjutit,

d) senaste mantalsskrivningsort, eller, om den nödställde ej skulle äga
hemortsrätt därstädes, annan ort, varest han antages hava hemortsrätt, samt

e) personer, som äro pliktiga att försörja den nödställde, och deras
ekonomiska ställning.

Vid dylikt förhör skall särskilt utredas, huruvida för den nödställde
sökts eller erhållits pension eller understöd jämlikt lagen om allmän
pensionsförsäkring eller om han eljest erhåller understöd av annan eller
har egna tillgångar.

Är den nödställde gift eller minderårig, skola uppgifter, motsvarande
de under a), c) och d) omförmälda eller i nästföregående stycke avsedda,
inhämtas jämväl rörande make eller föräldrar.

De erhållna upplysningarna skola fullständigt upptagas i protokoll, vars
riktighet skall bestyrkas genom underskrift av den, som hållit förhöret,
samt så vitt möjligt av den, med vilken förhöret hållits.

Därest uppgift ej kan erhållas i ett eller annat av ovan angivna avseenden,
skall detta anmärkas i protokollet.

2 mom. Fångvårdsstyrelse!! bör från vederbörande myndigheter eller
annorledes söka införskaffa utredning i de i 1 mom. angivna hänseenden,
i vilka tillförlitliga eller fullständiga uppgifter icke kunnat vinnas genom
hållna förhör.

53 §. 53 §.

1 mom. Fångvårdsstyrelse, som 1 mom. Fångvårdsstyrelse, som
vill, att annat fattigvårdssamhälle skall vill, att annat fattigvårdssamhälle skall
utgiva ersättning för fattigvård eller utgiva ersättning för fattigvård eller

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 1 5

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

övertaga försörjningsskyldiglieten för övertaga försörj längs skyldigheten för
behövande, skall därom ofördröjligen behövande, skall därom ofördröjligen
hos fångvårdsstyrelse!! i detta sam- efter det att den i 52 § föreskrivna
hälle göra skriftlig anmaning. utredning ägt rum hos fattigvårds styrelsen

i detta samhälle göra skriftlig
anmaning.

Anmaning skall innehålla eu så vitt möjligt specificerad uppgift å fattigvårdskostnaden,
i vad den då kan angivas, med upplysning om tiden för
utbetalningen och för vård, för vilken ersättning yrkas, samt de grunder,
efter vilka den begärda ersättningen beräknats, ävensom uppgift, huruvida
vården fortfar eller vid tiden för anmaningens tillställande upphört.
Yid anmaningen skola i avskrift fogas ej mindre protokoll över förhör
enligt 52 § än även de övriga handlingar, på vilka fattigvårdsstyrelsen
kan vilja stödja sitt krav på ersättning.

2 mom. Fattigvårdsstyrelse, vilken erhållit anmaning, som i 1 mom.
avses, har att inom trettio dagar efter anmaningens mottagande därå avgiva
skriftligt svar.

Därest det framställda kravet icke alls eller icke till alla delar godkännes,
skall fattigvårdsstyrelse i svaret fullständigt angiva anledningen
till bestridandet samt i avskrift bifoga de handlingar, som styrelsen kan
vilja i sådant hänseende åberopa.

Medgives kravet delvis, skall i svaret jämväl angivas, efter vilka grunder
det godkända beloppet beräknats.

3 mom. Tillställande av anmaning ävensom av svar därå må ske genom
allmänna posten, och gäller därvid rekommendationsbevis å försändelsen
såsom bevis om tillställandet därav och mottagningsbevis såsom bevis om
dagen för försändelsens mottagande.

54 §.

1 mom. Bestrider fattigvårdsstyrelsen framställt krav eller har svar
icke avgivits inom tid, som i 53 § 2 mom. är föreskriven, äger den
fattigvårdsstyrelse, som gjort anmaningen, att hos Konungens befallningsliavande
i länet anhängiggöra sin talan.

Vid den skrift, varigenom talan anhängiggöres, skola fogas ej mindre,
vid påföljd, som i 56 § 1 mom. 2 stycket sägs, bevis, att anmaning skett,
tillika med avskrifter av anmaningen och erhållet svar därå jämte vidfogade
handlingar än även de bevis i övrigt, som fattigvårdsstyrelsen vill
åberopa.

2 mom. Har anmaning gjorts hos ett fattigvårdssamliälle, men anledning
sedermera yppats, att understödstagaren äger hemortsrätt inom annat
fattigvårdssamhälle, må talan föras mot detta samhälle, ändå att anmaning
hos dess fattigvårdsstyrelse ej föregått. Talan utan föregående anmaning
må ock föras, därest vid förhör enligt 52 § eller eljest upplysning

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

icke vunnits, vilket samhälle ersättnings- eller försörjningsskyldigheten
åligger.

Fattigvårdsstyrelse, som utan föregående anmaning anliängiggör talan,
liar att vid ansökningen foga de uppgifter, som jämlikt 53 § skola innehållas
i anmaning, samt, där så ske kan, de handlingar, som enligt samma
paragraf skola medfölja denna.

55 §.

Talan, som i 54 § sägs, skall anliängiggöras inom etthundratjugu dagar,
efter det fattigvård, för vilken rätt till ersättning förefinnes, börjat utgå,
eller gottgörelse för sådan vård av den sökande fattigvårdsstyrelsen utgivits
till annan, som i dess ställe eller mot dess ansvarsförbindelse lämnat
vården. Yäckes ej talan inom sådan tid, skall rätten till ersättning för
fattigvårdskostnad, som utgivits mer än etthundratjugu dagar före det
ansökningen hos Konungens befallningshavande gjordes, anses förfallen.

Yad sålunda stadgats gäller ej för det fall, att fattigvårdsstyrelse, hos
vilken anmaning gjorts enligt 53 §, förklarat sig till alla delar godkänna
kravet, men ersättning sedermera ej lämnats.

56 §.

1 mom. Konungens befallningshavande hör över ansökningen fattigvårdsstyrelsen
i det eller de samhällen, mot vilka kravet riktas eller som
eljest kunna antagas vara ersättningsskyldiga, samt införskaffar genom
parterna eller låter själv införskaffa den ytterligare utredning, som må
vara behövlig för målets prövning.

Har fattigvårdssamhälle försummat iakttaga vad i 54 § 1 mom. föreskrives
angående de handlingar, som skola fogas vid ansökningen, äger
Konungens befallningshavande föreskriva viss tid, inom vilken det försummade
skall fullgöras, vid äventyr, om det underlåtes, att ansökningen icke
upptages till vidare behandling.

Konungens befallningshavande äger
jämväl förelägga part att inkomma
med upplysningar, förklaringar eller
yttranden vid vite från och med fem
till och med etthundra kronor eller
vid äventyr att målet avgöres i befintligt
skick. När förelagt vite försittes,
äger Konungens befallningshavande
fälla till sådant vite. Vite,
som sålunda ådömes, tillfaller kronan
och förvandlas efter allmän lag.

2 mom. Finnes anledning till antagande, att den nödställde har hemortsrätt
inom fattigvårdssamhälle i annat län, överlämnas målet till handläggning
av Konungens befallningshavande därstädes.

Konungens befallningshavande äger
jämväl förelägga part att inkomma
med upplysningar, förklaringar eller
yttranden vid äventyr att målet avgöres
i befintligt skick.

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

3 mom. Fattigvårdssamhälle, vilket
i mål, som i denna paragraf avses,
förpliktats att utgiva ersättning för
fattigvårdskostnad, åligger tillika att
å utdömda belopp samt å belopp, varom
parterna i utslaget må hava hänvisats
att i brist av åsämjande föra särskild
talan och som avse vård under tiden
till och med dagen för Konungens
befallningshavandes utslag, gälda ränta
efter fem för hundra om året från ingången
av kalenderkvartalet näst efter
det, då kostnaden utgavs, till dess betalning
sker, dock att ränta icke i
något fall utgår för tiden före ingången
av kalenderkvartalet näst efter
dagen för delgivning av den till
Konungens befallning shav ande i målet
ingivna ansökningen.

57 §.

Har fattigvårdssamhälle---avhämta honom.

Hemsändning, som---leva åtskilda.

Yppas i fråga om hemsändning olika meningar mellan vederbörande
fattigvårdsstyrelser, eller bestrider understödstagaren eller, där han ej själv
kan tillvarataga sin rätt, sådan honom närstående person, som i nästföregående
stycke av denna paragraf sägs, att hemsändning får ske, må sådan
ej äga rum, utan att Konungens befallningskavande, efter det vederbörande
blivit hörda och erforderlig utredning införskaffats, därtill lämnat
tillstånd; och gäller om behandling av sådant mål vad i 56 § 1 mom.
3 stycket sägs.

Hemortssamhälle är — — — är erforderlig

Ö''

58 .§■

1 mom. Där allmän anstalt eller inrättning jämlikt gällande föreskrifter
åt någon lämnat underhåll och vård, varför den vill erhålla ersättning av
fattigvårdssamhälle, som i egenskap av vistelsesamhälle eller hemortssamhälle
är pliktigt att sörja därför, skall anstalten eller inrättningen utan
uppskov bevisligen underrätta fattigvårdsstyrelsen i samhället om tiden
för vårdens början. Har ansvarsförbindelse från styrelsen icke lämnats
för ifrågavarande vard, skall samtidigt göras uttrycklig förfrågan om samhället
är villigt att utgiva ersättning för vården.

Talan mot visst fattigvårdssamhälle angående ersättning, som nu sagts,
anhängiggöres hos Konungens befallningskavande. Sådan talan skall

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 9 saml. 2 avd. 22 höft. (Nr 25.) %3 26 2

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

väckas inom ettliundratjugu dagar från det vården börjat utgå, vid äventyr,
om det försummas, att rätt till ersättning för vård, som lämnats
mer än ettliundratjugu dagar före det ansökningen hos Konungens befallningshavande
gjordes, skall anses förfallen.

Yad sålunda stadgats angående tiden för väckande av talan hos Konungens
befallningshavande gäller ej för det fall, att fattigvårdsstyrelse
lämnat ansvarsförbindelse för vården eller i anledning av förfrågan, som i
1 stycket sägs, förklarat sig villig att till alla delar utgiva ersättning därför.

2 mom. I fråga om det belopp, varmed ersättning för lämnad vård
skall enligt denna paragraf utgå, skall vad i 51 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.

3 mom. Vid anhängiggörande av talan, som i denna paragraf avses,
bör anstalten eller inrättningen, där så ske kan, meddela sådana upplysningar,
som skola upptagas i protokoll, varom i 52 § förmäles; och gäller
om målets behandling vad i 56 § 1 mom. 1 och 3 styckena sägs.

I fråga om fattigvårdssamhälles
skyldighet att gälda ränta skall vad
i 56 § 3 mom. stadgas äga motsvarande
tillämpning.

4 mom. Vad nu stadgats skall i tillämpliga delar äga giltighet för
det fall att offentlig myndighet åt någon lämnat underhåll och vård, varför
fattigvårdssamliälle är pliktigt att giva ersättning.

59 §.

Gottgörelse av landsting för vårdkostnad,
varom i 40, 41 och 42 §§
förmäles, skall sökas inom juni månad
året efter det, då kostnaden av fattigvårdssamhället
utgivits, vid äventyr,
om det försummas, att rätt till gottgörelse
för den kostnad skall anses
förfallen. Har fråga om skyldighet
att vidkännas kostnaden varit föremål
för tvist mellan fattigvårdssamhällen
eller talan mot enskild eller har ansökning
gjorts om gottgörelse för kostnaden
från staten, skall talan väckas
inom juni månad året efter det, då
Konungens befallningshavandes utslag
eller beslut i ersättningsfrågan vunnit
laga kraft mot samhället eller, om
utslaget eller beslutet överklagats,
efter det då kammarrättens utslag
blivit fattigvårdsstyrelsen delgivet.

59 §.

Gottgörelse av landsting för vårdkostnad,
varom i 40, 41 och 42 §§
förmäles, skall sökas före utgången
av året efter det då kostnaden av
fattigvårdssamhället utgivits, vid äventyr,
om det försummas, att rätt till
gottgörelse för den kostnad skall anses
förfallen. Har fråga om skyldighet
att vidkännas kostnaden varit föremål
för tvist mellan fattigvårdssamhällen
eller talan mot enskild eller har ansökning
gjorts om gottgörelse för kostnaden
från staten, skall talan väckas
före utgången av året efter det, då
Konungens befallningshavandes utslag
eller beslut i ersättningsfrågan vunnit
laga kraft mot samhället eller, om
utslaget eller beslutet överklagats,
efter det då kammarrättens utslag
blivit fattigvårdsstyrelsen delgivet.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

19

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vid ansökningen skola fogas följande handlingar:

a) avskrift av protokoll över förhör enligt 52 §;

b) specificerad uppgift å fattigvårdskostnaden med angivande särskilt
för varje understödstagare av tiden för utbetalningen och för vård, för
vilken ersättning yrkas, samt de grunder, efter vilka den begärda gottgörelsen
beräknats; skolande uppgiften, där den ej åtföljes av behöriga
verifikationer, vara till riktigheten styrkt av fattigvårdsstyrelsens ordförande
eller kassaförvaltare; samt

c) utredning rörande de personers hemortsrätt, ansökningen gäller, samt
redogörelse för de åtgärder, som må hava vidtagits för utbekommande
av ersättning av annat fattigvårdssamhälle eller av staten eller enskild
person, därvid i berörda hänseenden meddelade utslag eller beslut böra
bifogas.

Därest gottgörelse helt eller delvis vägras för vårdkostnad, som här
sägs, äger fattigvårdsstyrelsen att, med bifogande i avskrift av ansökningshandlingarna,
hos Konungens befallningshavande föra talan om utfående
av den sökta gottgörelsen. Sådan talan skall, vid äventyr, som i 1 stycket
sägs, väckas inom etthundratjugu dagar från det meddelande erhölls om
landstingets beslut; och gäller om målets behandling i motsvarande tilllämpning
vad i 56 § 1 mom. stadgas.

60 §.

1 mom. För fattigvård —- — —-av staten.

2 mom. Har, efter — — — såsom fattigvård.

Dylik gottgörelse utgår dock endast, om fattigvården meddelats, innan
någon av ifrågavarande personer återvänt till samhället eller omedelbart
därefter. Därest hemortssamhället fått ersätta av annan utgiven fattigvård,
erhålles gottgörelse endast så vitt berörda tid av tre år förflutit,
innan hemortssamhället antingen mottagit anmaning, som i 53 § sägs,
eller, i de fall, då enligt 54 § 2 mom. talan om ersättning för utgiven
fattigvård må föras utan föregående anmaning, erhållit del av den till Konungens
befallningshavande i målet ingivna ansökning.

3 mom. Gottgörelse, som — — — enskild person.

Fattigvård, som omförmäles i 50 § Fattigvård, som omförmäles i 50 §
2 mom. 1 styclcet, gottgöres av staten 2 mom., gottgöres av staten endast
endast för det fall, att understöds- för det fall, att understödstagaren
tagaren icke är svensk medborgare, icke är svensk medborgare.

4 mom. I fråga om det belopp, varmed gottgörelse för lämnad vård
skall enligt denna paragraf utgå, skall vad i 51 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.

62 §.

1 mom. Fattigvårdssamhälle, som (62 § bibehålies vid sin nu gälförpliktats
att utgiva ersättning för lande lydelse. — Ang. 62 § 1 mom.

20

Andra lagutskottets

(Kungl. Maj.ts förslag.)
fattigvårdskostnad, åligger tillika att
å utdömda belopp samt å belopp, varom
parterna i utslaget må hava hänvisats
att i brist av åsämjande föra särskild
talan och som avse vård under tiden
till och med dagen för Konungens befallningshav
andes utslag, gälda ränta
efter fem för hundra om året från
ingången av kalenderkvartalet näst efter
det, då kostnaden utgavs, till dess betalning
sker, dock att ränta icke i
något fall utgår för tiden före ingången
av kalenderkvartalet näst efter dagen
för delgivning av den till Konungens
befallningshavande i målet ingivna ansökningen.

2 mom. I fråga om tvister, som
i detta kapitel avses, skall vad i rättegångsbalken
stadgas angående rättegångskostnad
äga motsvarande tilllämpning.

utlåtande Nr 25.

(Utskottets förslag.)

i Kungl. Maj:ts förslag jfr 56 § 3
mom. i utskottets förslag.)

9 KAP.

Om fattigvårdssamhälles rätt
mot understöd sta gare och
för dem försörjningspliktiga
personer.

63 §.

1 mom. Fattigvårdsstyrelse äger att
av den, som åtnjutit fattigvård, uttaga
ersättning därför, i den mån styrelsen
icke finner skäl till eftergift. För
fattigvård, som någon erhållit, innan
han fyllt sexton år, må ersättning
dock icke uttagas ur hans arbetsförtjänst.

Har någon mottagits till stadigvarande
försörjning, äger fattigvårdsstyrelsen
omhändertaga egendom, som
vid mottagandet tillhör understödstagaren
eller, medan han åtnjuter försörjning,
tillfaller honom, samt därav

(Kapitelrubriken bibehålles vid den
placering, den äger i gällande lag.)

63 §.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

21

(Kurtgl. Maj:ts förslag.)
bereda sig ersättning för fattigvård,
som lämnas honom. Fattigvårdsstyrclsen
äger hos vederbörande polismyndighet
erhålla handräckning för
sådan egendoms omhändertagande.

2 mom. Har fattigvårdssamhälle
tillskyndats kostnad för fattigvård,
som enligt 1 § lämnats någon, för
vilkens försörjning skyldeman eller
annan enligt 3 eller 4 § bort ansvara,
äger fångvårdsstyrelse!! att av
den, vilken ansvarigheten åligger, uttaga
ersättning för denna kostnad, i
den mån styrelsen icke finner skäl
till eftergift.

Har någon, som enligt dom eller
avtal är pliktig att till fullgörande
av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva
underhållsbidrag till barn eller
adoptivbarn, försummat att fullgöra
denna plikt, och har fattigvård till
följd härav måst lämnas den underhållsberättigade,
då äger fattigvårdsstyrelsen
ej sådan rätt till ersättning,
som i första stycket sägs, mot den
av föräldrarna eller adoptivföräldrarna,
som icke gjort sig skyldig till försummelse
av sin underhållsskyldighet.
I fall, som här avses, skall i
fattig vårdsstyrelsens protokoll göras
anteckning om anledningen till fattigvårdsbehovet
och den begränsning i
fattigvårdsstyrelsens rätt till ersättning,
som nu är sagd.

I fråga om det belopp, varmed ersättning
för lämnad vård skall enligt
detta moment utgå, skall vad i 51 §
stadgas äga motsvarande tillämpning.

64 §.

Lär fattigvårdssamhälle för vård
å sjukvårdsinrättning eller å förbättrings-
eller uppfostringsanstalt eller
till åtgärder för förebyggande av fram -

(TJtskottets förslag.)

Har fattigvårdssamhälle — — —
— — — — till eftergift.

Har någon, som
är sagd.

I fråga om det belopp, varmed ersättning
för lämnad vård skall enligt
denna paragraf utgå, skall vad i 51 §
stadgas äga motsvarande tillämpning.

(64 § bibehålies vid sin nu gällande
lydelse.)

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
tida fattigvårdsbehov eller för ändamål,
som i 37 § 2 stycket sägs, anslagit
särskilda medel till fattigvårdsstyrelsens
förfogande, ankommer det
på fattigvårdssamhället att bestämma,
huruvida ersättningsskyldighet, varom
i 63 § stadgas, skall äga rum för
understöd, som utlämnas av dessa
medel.

67 §.

Talan om utbekommande av ersättning
enligt 63 § ävensom om utgivande
av försörjningsbidrag, som i
66 § sägs, anhängiggöres hos Konungens
befallningshavande i länet.
Yid ansökningen skola fogas de uppgifter,
som jämlikt 53 § skola innehållas
i anmaning, samt, där så ske
kan, de handlingar, som enligt samma
paragraf skola medfölja denna; och
gäller om målets behandling i motsvarande
tillämpning vad i 56 §
stadgas.

I fråga om ersättning för kostnader
hos Konungens befallningshavande skall
vad i 62 § 2 mom. sägs äga motsvarande
tillämpning.

68 §.

Om tiden för anhängiggörande av
talan om ersättning enligt 63 § skall
vad enligt allmänna lagen gäller om
preskription av fordran äga tillämpning.

78 §.

1 mom. Över fattigvårdsstyrelses

— — — Konungens befallningshavande.

2 mom. Oavsett huruvida — —■

— missförhållandets avhjälpande.

En var---eller fattigvårds konsulent.

(Utskottets förslag.)

67 §.

Talan om utbekommande av ersättning
enligt 62 och 63 §§ ävensom
om utgivande av försörjningsbidrag,
som i 66 § sägs, anhängiggöres
hos Konungens befallningshavande
i länet. Yid ansökningen
skola fogas de uppgifter, som jämlikt
53 § skola innehållas i anmaning,
samt, där så ske kan, de handlingar,
som enligt samma paragraf skola medfölja
denna; och gäller om målets
behandling i motsvarande tillämpning
vad i 56 § 1 och 2 mom. stadgas.

(68 § bibeliålles vid sin nu gällande
lydelse.)

(78 § bibehålies vid sin nu gällande
lydelse.)

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

23

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 mom. Över varning — — —
varningens befogenhet.

4 mom. Över fattigvårdsstyrelsens

— — — vad i 1 mom. sägs.

5 mom. Fattigvårdsstyrelse, som

— — — erhållit del.

6 mom. I fråga om ersättning för
kostnader hos Konungens befallningshavande
i sådana mål enligt 1 mom.,
som avse vägran av fattigvårdsstyrelse
att lämna fattigvård eller sättet för
fattigvårds meddelande, och i mål, som
avses i 2 mom., skall vad i 62 §

2 mom. sägs äga motsvarande tillämpning.

7 mom. Utdrag av fattigvårdseller
anstaltsstyrelses protokoll i ärende,
som i denna § sägs, skall utan avgift
tillhandahållas den, som är i behov
därav för klagan över styrelsens beslut.

79 §.

Är någon missnöjd med handräckning,
som av polismyndighet meddelats
enligt 63 § 1 mom. 2 stycket för omhändertagande
av egendom, som där
sägs, eller jämlikt 72 § för inställande
till arbete eller återhämtande till fattigvårdsanstalt,
må han däröver anföra
besvär hos Konungens befallning skavande
inom trettio dagar från handräckningens
fullbordande.

(79 § bibekålles vid sin nu gäl
lande lydelse.)

81 §.

1 mom. År någon —--hos

kammarrätten.

Lag samma vare i fråga om Konungens
befallningshavandes beslut, varigenom
någon i mål, som i 1 stycket
avses, blivit dömd till utgivande av
vite.

Talan må dock ej hos kammarrätten
föras allenast beträffande ränta å

81 §''

1 mom. År någon missnöjd med
Konungens befallningshavandes utslag
i mål om fullgörande av försörjningsplikt,
eller om hemsändning eller om
ersättning för fattigvårds- eller hemsändningskostnad
eller i mål, som
omförmälas i 78 § 1 och 2 mom.,
må han däröver anföra besvär hos
kammarrätten; dock må talan hos

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Majds förslag.)
fattigvårdskostnad eller kostnader i
målet hos Konungens befallningshavande.

Besvären skola innan klockan tolv
å trettionde dagen efter den, då
klaganden erhållit del av utslaget eller
beslutet, avlämnas till Konungens befallningshavande,
som över besvären
infordrar vederbörandes förklaring och,
sedan sådan inkommit, till kammarrätten
insänder handlingarna i målet
jämte bevis om utslagets eller beslutets
delgivning och eget utlåtande.

2 mom. Är utslaget — — —

3 mom. Har mål, som rör viss
persons hemortsrätt och fattigvårdssamhälles
därav beroende anspråk på
ersättning för hans fattigvård, förevarit
hos Konungens befallningshavande
i särskilda län, och anföras
besvär över det i huvudsaken sist
meddelade utslaget, då må ock i sammanhang
därmed föras klagan över
annat dessförinnan i målet meddelat
beslut, som eg avser utdömande av vite,
och må sådant beslut ej utgöra hinder
för sakens prövning i dess helhet.

4 mom. I fråga om ersättning för
kostnaderna hos kammarrätten i mål
om fullgörande av försörjningsplikt,
om hemsändning samt om ersättning
för fattigvårds- eller hemsändningskostnad
ävensom i mål, som omförmälas
i 78 § 6 mom., skall vad i
62 § 2 mom. stadgas äga motsvarande
tillämpning.

5 mom. Konungens befallningshavandes
utslag, som i 1 mom. avses,
ävensom kammarrättens utslag i dylika
mål skola skyndsamt genom Konungens
befallningshavandes försorg
delgivas, förutom sökande och klagande,
jämväl förklarande i de fall,

(Utskottets förslag.)

kammarrätten ej föras allenast beträffande
ränta å fattigvårdskostnad
eller kostnader i målet hos Konungens
befallningshavande.

Besvären skola---eget ut låtande.

— föreskriven ordning.

3 mom. Har mål, som — — —
dess helhet.

4 mom. Konungens befallningshavandes
— — — anfordran tillhandahållas.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

25

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

då antingen genom utslaget försörjnings-
eller ersättningsskyldighet honom
ådömts eller ock målet av honom
såsom sökande först anhängiggjorts;
och skall bevis om delgivningen av
Konungens befallningshavande vederbörande
vid anfordran tillhandahållas.

6 mom. Yad i 1 och 5 mom. 5 mom. Yad i — — — avses
stadgas skall i tillämpliga delar gälla i 61 § 1 mom.
i fråga om besvär över Konungens
befallningshavandes beslut i ärende,
som avses i 61 § 1 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927; därvid dock skall iakttagas,
att belopp, som avses i 51 § 2 stycket, må fastställas före nämnda dag;
att vad i denna lag stadgas angående ersättning för fattigvård icke skall
tillämpas i fråga om fattigvård, som utgått, innan lagen trätt i kraft, utan
skall i sådant hänseende iakttagas vad hittills varit föreskrivet;

att bestämmelserna om ränta å fattigvårdskostnad icke skola gälla i fråga
om fattigvård, som utgått, innan lagen trätt i kraft, eller för vilken fattigvårdssamhälle
förpliktats att utgiva ersättning i mål, däri ansökning inkommit
till Konungens befallningshavande före den 1 januari 1927; samt

att i annan lag eller författning förekommande hänvisning till de paragrafer
i lagen om fattigvården, som genom denna lag ändras, skall avse
deras vid varje tid gällande lydelse, med iakttagande av vad i dessa övergångsbestämmelser
sägs.

2:o) Lag

om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361)
om samhällets barnavård.

Härigenom förordnas, att 65 §, 68 § 2 mom., 70 och 84 §§ i lagen
den 6 juni 1924 om samhällets barnavård skola i nedan angivna delar
erhålla följande ändrade lydelse:

65 §.

I avseende — —- — — och kommun.

I avseende å skyldighet att erlägga I avseende å skyldighet att erlägga
ränta å kostnad för omhändertaget ränta å kostnad för omhändertaget
barn ävensom i avseende å rättegångs- barn gäller i tillämpliga delar vad för
kostnad gäller i tillämpliga delar vad motsvarande fall är stadgat i 56 §
för motsvarande fall är stadgat i 62 § 3 mom. i lagen om fattigvården,
i lagen om fattigvården.

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Majds förslag.)

(Utskottets förslag.)

68 §.

2 mom. För kostnaden — — — barnets föräldrar.

Anspråk på — — — de sina.

Make, som — — — för barnet.

Har barn — — — för barnet.

I fråga om det belopp, varmed ersättning för kostnad för omhändertaget
barn skall enligt detta moment utgå, gäller i tillämpliga delar vad för
motsvarande fall är stadgat i Öl § i lagen om fattigvården.

70 §.

Talan om — — — — — — — — — — — — — i länet.

Om den — — — — — — — — — — — —- han finnes.

I fråga om ersättning för kostnader
hos länsstyrelsen skall vad i 62 §
2 mom. i lagen om fattigvården stadgas
äga motsvarande tillämpning.

84 §.

1 mom. År någon missnöjd med
länsstyrelses utslag angående

a) ersättning för kostnad för omhändertaget
barn eller angående skyldighet
att ansvara för sådan kostnad,

b) fastställelse av eller jämkning
i bidragsskyldighet enligt 71 §,

c) hemsändning eller ersättning för
hemsändningskostnad,

d) behandlingen vid fullgörande av
arbetsskyldighet eller kvarhållande av
arbetsskyldig å anstalt eller i arbete,
eller

e) gottgörelse av staten jämlikt

63 §,

må han däröver anföra besvär hos
kammarrätten.

Lag samma vare i fråga om länsstyrelses
beslut, varigenom någon i mål,
som i första stycket avses, blivit dömd
till utgivande av vite.

I fråga om de uppgifter och handlingar,
vilka skola fogas vid ansökning,
som här avses, samt i fråga om
målets behandling skall vad i 67 § i
lagen om fattigvården stadgas äga
motsvarande tillämpning.

84 §.

1 mom. År någon missnöjd med
länsstyrelses utslag angående

a) ersättning för kostnad för omhändertaget
barn eller angående skyldighet
att ansvara för sådan kostnad,

b) fastställelse av eller jämkning
i bidragsskyldighet enligt 71 §,

c) hemsändning eller ersättning för
hemsändningskostnad,

d) behandlingen vid fullgörande av
arbetsskyldighet eller kvarhållande av
arbetsskyldig å anstalt eller i arbete,
eller

e) gottgörelse av staten jämlikt

63 §,

må han däröver anföra besvär hos
kammarrätten; dock må talan hos
kammarrätten ej föras allenast beträffande
ränta å kostnad för omhändertaget
barn eller kostnader i
målet hos länsstyrelsen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

27

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Talan må dock ej hos kammarrätten
föras allenast beträffande ränta å
kostnad för omhändertaget barn eller
kostnader i målet hos länsstyrelsen.

Besvären skola innan klockan tolv
å trettionde dagen efter den, då
klaganden erhållit del av utslaget
eller heslutet, avlämnas till länsstyrelsen,
som över besvären infordrar
vederbörandes förklaring och, sedan
sådan inkommit, till kammarrätten
insänder handlingarna i målet jämte
bevis om utslagets eller heslutets delgivning
och eget utlåtande.

2 mom. År utslaget

3 mom. I fråga om ersättning
för kostnaderna hos kammarrätten i
mål, som i 1 mom. a), h) och c) av
ses, skall vad i 62 § 2 mom. i lagen
om fattigvården stadgas äga motsvarande
tillämpning.

4 mom. Bestämmelserna i 81 § 3
och 5 mom. i lagen om fattigvården
skola äga motsvarande tillämpning
beträffande mål enligt denna lag.

5 mom. Över kammarrättens beslut
i mål och ärenden, som avses i
denna lag, må ej klagan föras.

(Utskottets förslag.)

Besvären skola —--eget ut låtande.

3 mom. Bestämmelserna i — —

■ denna lag.

4 mom. Över kammarrättens —

■ — klagan föras.

föreskriven ordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

B) att motionerna I: 280 samt II: 394, 404, 408, 409
och 412 måtte anses besvarade genom vad utskottet ovan
under A) hemställt.

Stockholm den 4 maj 1926.

På andra lagutskottets vägnar:

K. Gr. WESTMAN.

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Proposi tionen.

Utskottet.

Motionerna
1:280 och
II: 408.

Proposi tionen.

Utskottet.

Utskottet.

Motionen
1:394.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Kock, greve Spens, von
Stockenström, Petrén, Martin Svensson, Åkerberg och Luterkort;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Magnusson
i Skövde, Ödström, Johansson i Kälkebo, Johansson i Sollefteå och Pettersson i Hällbacken.

Reservation:

av lierrar K. G. Westman, greve Spens, Luterkort och Johansson i
Kälkebo, vilka ansett, att utskottet icke bort tillstyrka införande i fattigvårdslagen
och lagen om samhällets barnavård av bestämmelser om ränta
samt att i följd härav utskottets utlåtande bort i nedan angivna delar
hava följande ändrade lydelse:

»Genom en den 12 februari 1926 dagtecknad = utskottets förslag--

— — hänvisa till motionerna.

Det i förevarande proposition = utskottets förslag — — -—- nämnda
erfordrats.

Mot det sålunda angivna syftet har utskottet, som av den framlagda
utredningen funnit, att snara och effektiva åtgärder äro för ändamålet av
behovet påkallade, givetvis icke någon erinran att framställa. På några
punkter har utskottet emellertid funnit anledning framställa vissa erinringar
och omarbeta förslaget. I fråga därom får utskottet hänvisa till
nedanstående under de särskilda paragraferna lämnade redogörelse för
utskottets uppfattning, i den mån densamma avvikit från den mening, åt
vilken Kungl. Maj:t i propositionen givit uttryck.

Lagen om ändring i vissa delar av lagen om fattigvården.

40—42 §§.

I de förut omnämnda = utskottets förslag — — — vederbörligen
beaktas.

50 och Öl §§.

Kungl. Maj:ts förslag under dessa paragrafer = utskottets förslag —

— — bliva av Kungl. Maj:t genomförda.

53 §.

I syfte att = utskottets förslag — — — utredning ägt rum».

56 §.

Utskottet har icke = utskottets förslag---icke behöver vidtagas.

59 §.

I den förut omnämnda motionen, I: 394, har = utskottets förslag —

— — synes motionen böra bifallas.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 29

62 §.

Beträffande förslaget om ränta å fattigvårdskostnad, får utskottet erinra
därom, att andra lagutskottet vid 1925 års riksdag (se utlåtande nr 13)
uttalat, att enligt utskottets uppfattning det överensstämde med billighet
och rättvisa, att fattigvårdssamhälle finge gälda ränta å fattigvårdskostnad,
som annan förskotterat, ehuru utskottet dock måste erkänna, att vissa
praktiska svårigheter uppställde sig särskilt i fråga om ränteberäkning
vid åläggande av betalningsskyldighet för framtiden. Att skäl finnas för
tveksamhet rörande lämpligheten av ränteinstitutets införande i fattigvårdslagen
har även kommit till uttryck i flera av de yttranden, vilka i ämnet
avgivits av hörda myndigheter och korporationer. Vid sådant förhållande
synes det utskottet lämpligast, att man först avvaktar, i vad mån övriga
av Kungl. Maj:t föreslagna och av utskottet tillstyrkta åtgärder i syfte
att nedbringa antalet fattigvårdsprocesser komma att inverka å fattigvårdsmålens
antal, och anser sig utskottet således icke böra tillstyrka, att bestämmelser
om ränta å fattigvårdskostnad nu införas i fattigvårdslagen.

I den av herr Ericson i Boxholm m. fl. väckta = utskottets förslag —
— — — för ändamålet utformade regler eller ej.

Därest de av Kungl. Maj:t i 62 § föreslagna bestämmelserna om ränta
och ersättning för rättegångskostnader uteslutas, behöver icke vidtagas vare
sig något överförande av 62 § i fattigvårdslagen från 9 kap. till 8 kaji.
i lagen eller den sammanslagning av 62 och 63 §§, som varit nödvändig
för att vinna lämplig plats åt nämnda bestämmelser. I så fall erfordras
icke heller någon ändring av 78 § fattigvårdslagen eller de av Kungl.
Maj:t föreslagna stadganden i 67 § och 81 § 4 mom. i samma lag,
som sammanhänga med bestämmelserna om ersättning för rättegångskostnader.
Under nyss angiven förutsättning bör vidare den i 81 § av Kungl.
Maj:t föreslagna bestämmelsen om begränsad klagorätt beträffande ränta utgå.

Om nämnda sammanslagning av 62 och 63 §§ i nu gällande lag icke
verkställes, bliva jämväl de i propositionen föreslagna ändringarna i 64,
68 och 79 §§ fattigvårdslagen obehövliga. Slutligen betingas även härav
viss omformulering av 67 § i Kungl. Maj:ts förslag.

63 §.

Av skäl, som = utskottets förslag — —- — hänvisningen till 51 §.

64 §.

Av skäl, som = utskottets förslag — — — bör utgå ur förslaget.

67 §.

Då en sammanslagning = utskottets förslag — — — stadgande utgå.

Ränta.

Rättegångs kostnader.

Jlotionen

I: 404.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

68 §.

Av skäl, som = utskottets förslag — — — bör utgå ur förslaget.

78 §.

I överensstämmelse = utskottets förslag — — — utgå ur förslaget.

79 §.

Av skäl, som = utskottets förslag — — — bör utgå ur förslaget.

81 §.

Under hänvisning = utskottets förslag — — — vid vite.

Då utskottet, på sätt anförts under 62 §, avstyrkt införande i fattigvårdslagen
av bestämmelser om ränta, torde motsvarande bestämmelse i
81 § i Kungl. Maj:ts förslag jämväl böra utgå.

Ehuru utskottet == utskottets förslag — — — böra däremot utgå.

Övergångsbestämmelserna.

I enlighet med vad utskottet under 62 § anfört därom, att bestämmelser
om ränta icke böra införas i fattigvårdslagen, bör det stycke i övergångsbestämmelserna
enligt Kungl. Maj:ts förslag, som handlar om ränta, utgå
ur förslaget.

Lagen om ändrad lydelse av vissa delar av lagen om samhällets

barnavård.

I Kungl. Maj:ts förevarande lagförslag erfordras de ändringar, som
sammanhänga med utskottets avstyrkande av de föreslagna bestämmelserna
i fattigvård slagen om ränta, ersättning för rättegångskostnader och rätt för
länsstyrelse att giva part vissa förelägganden vid vite.

För vinnande av = utskottets förslag — — — lagen om samhällets
barnavård.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med tillkännagivande att Kungl. Maj:ts
proposition nr 106 icke kunnat i oförändrat skick av riksdagen
bifallas, måtte för sin del antaga följande

l:o) Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422)

om fattigvården.

Härigenom förordnas = utskottets förslag — — — ändrade lydelse:

40 §.

(— utskottets förslag.)

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

31

41 §.

(== utskottets förslag.)

42 §.

(= utskottets förslag.)

50 §.

(== utskottets förslag.)

51 §.

(= utskottets förslag.)

52 §.

(= utskottets förslag.)

53 §•

(= utskottets förslag.)

54 §.

(= utskottets förslag.)

55 §.

(= utskottets förslag.)

56 §.

1 mom. Konungens befallningshavande liör över ansökningen fattigvårdsstyrelsen
i det eller de samhällen, mot vilka kravet riktas eller som
eljest kunna antagas vara ersättningsskyldiga, samt införskaffar genom parterna
eller låter själv införskaffa den ytterligare utredning, som må vara
behövlig för målets prövning.

Har fattigvårdssamhälle försummat iakttaga vad i 54 § 1 mom. föreskrives
angående de handlingar, som skola fogas vid ansökningen, äger
Konungens befallningshavande föreskriva viss tid, inom vilken det försummade
skall fullgöras, vid äventyr, om det underlåtes, att ansökningen icke
upptages till vidare behandling.

Konungens befallningshavande äger jämväl förelägga part att inkomma
med upplysningar, förklaringar eller yttranden vid äventyr att målet avgöres
i befintligt skick.

2 mom. Finnes anledning till antagande, att den nödställde har hemortsrätt
inom fattigvårdssamhälle i annat län, överlämnas målet till handläggning
av Konungens befallningshavande därstädes.

32 Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

57 §.

(= utskottets förslag.)

58 §.

1 mom. Där allmän anstalt eller inrättning jämlikt gällande föreskrifter
åt någon lämnat underhåll och vård, varför den vill erhålla ersättning av
fattigvårdssamliälle, som i egenskap av vistelsesamhälle eller liemortssamhälle
är pliktigt att sörja därför, skall anstalten eller inrättningen utan
uppskov bevisligen underrätta fattigvårdsstyrelsen i samhället om tiden för
vårdens början. Har ansvarsförbindelse från styrelsen icke lämnats för
ifrågavarande vård, skall samtidigt göras uttrycklig förfrågan om samhället
är villigt att utgiva ersättning för vården.

Talan mot visst fattigvårdssamliälle angående ersättning, som nu sagts,
anhängiggöres hos Konungens befallningshavande. Sådan talan skall väckas
inom etthundratjugu dagar från det vården börjat utgå, vid äventyr, om
det försummas, att rätt till ersättning för vård, som lämnats mer än etthundratjugu
dagar före det ansökningen hos Konungens befallningshavande
gjordes, skall anses förfallen.

Yad sålunda stadgats angående tiden för väckande av talan hos Konungens
befallningshavande gäller ej för det fall, att fattigvårdsstyrelse
lämnat ansvarsförbindelse för vården eller i anledning av förfrågan, som i
1 stycket sägs, förklarat sig villig att till alla delar utgiva ersättning
därför.

2 mom. I fråga om det belopp, varmed ersättning för lämnad vård
skall enligt denna paragraf utgå, skall vad i 51 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.

3 mom. Vid anhängiggörande av talan, som i denna paragraf avses,
bör anstalten eller inrättningen, där så ske kan, meddela sådana upplysningar,
som skola upptagas i protokoll, varom i 52 § förmäles; och gäller
om målets behandling vad i 56 § 1 mom. 1 och 3 styckena sägs.

4 mom. Vad nu stadgats skall i tillämpliga delar äga giltighet för
det fall att offentlig myndighet åt någon lämnat underhåll och vård, varför
fattigvårdssamhälle är pliktigt att giva ersättning.

59 §.

(= utskottets förslag.)

60 §.

(= utskottets förslag.)

63 §.

(= utskottets förslag.)

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

33

67 §.

Talan om utbekommande av ersättning enligt 62 och 63 §§ ävensom
om utgivande av försörjningsbidrag, som i 66 § sägs, anhängiggöres bos
Konungens befallningshavande i länet. Vid ansökningen skola fogas de
uppgifter, som jämlikt 53 § skola innehållas i anmaning, samt, där så
ske kan, de handlingar, som enligt samma paragraf skola medfölja denna;
och gäller om målets behandling i motsvarande tillämpning vad i 56 §
stadgas.

81 §.

1 mom. Är någon missnöjd med Konungens befallningsliavandes utslag
i mål om fullgörande av försörjningsplikt, eller om hemsändning
eller om ersättning för fattigvårds- eller hemsändningskostnad eller i mål,
som omförmälas i 78 § 1 och 2 mom., må han däröver anföra besvär
hos kammarrätten; dock ma talan hos kammarrätten ej föras allenast beträffande
kostnader i målet hos Konungens befallningshavande.

Besvären skola — — — eget utlåtande.

2 mom. Är utslaget — — — föreskriven ordning.

3 mom. Har mål, som — — — dess helhet.

4 mom. Konungens befallningshavandes---anfordran tillhanda hållas.

5 mom. Vad i---avses i 61 § 1 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927; därvid dock skall iakttagas,
att belopp, som avses i 51 § 2 stycket, må fastställas före nämnda dag;
att vad i denna lag stadgas angående ersättning för fattigvård icke skall
tillämpas i fråga om fattigvård, som utgått, innan lagen trätt i kraft, utan
skall i sådant hänseende iakttagas vad hittills varit föreskrivet; samt
att i annan lag eller författning förekommande hänvisning till de paragrafer
i lagen om fattigvården, som genom denna lag ändras, skall avse
deras vid varje tid gällande lydelse, med iakttagande av vad i dessa övergångsbestämmelser
sägs.

2:o) Lag

om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361)
om samhällets barnavård.

Härigenom förordnas, att 68 § 2 mom., 70 och 84 §§ i lagen den 6
juni 1924 om samhällets barnavård skola i nedan angivna delar erhålla
följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1926 9 saml. 2 avd. 22 ha/t. (Nr 25J S63 26 3

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

68 §

(= utskottets förslag.)

70 §.

(= utskottets förslag.)

84 §.

1 mom. Är någon missnöjd med länsstyrelses utslag angående

a) ersättning för kostnad för omhändertaget barn eller angående skyldighet
att ansvara för sådan kostnad,

b) fastställelse av eller jämkning i bidragsskyldighet enligt 71 §,

c) hemsändning eller ersättning för hemsändningskostnad,

d) behandlingen vid fullgörande av arbetsskyldighet eller kvarhållande av
arbetsskyldig å anstalt eller i arbete, eller

e) gottgörelse av staten jämlikt 63 §,

må han däröver anföra besvär hos kammarrätten; dock må talan hos
kammarrätten ej föras allenast beträffande kostnader i målet hos länsstyrelsen.

Besvären skola — — — eget utlåtande.

2 mom. Är utslaget — — — föreskriven ordning.

3 mom. Bestämmelserna i — — — denna lag.

4 mom. Över kammarrättens — — — klagan föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

B) att motionerna I: 280 samt II: 394, 404, 408, 409
och 412 måtte anses besvarade genom vad utskottet ovan
under A) hemställt.»

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.