Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
1
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1926 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslag)
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 29 januari 1926 dagtecknad proposition, nr 81, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda förslag till lag om arbetstiden
å svenska fartyg (sjöarbetstidslag).
I samband med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft följande
inom riksdagen väckta motioner, nämligen
inom första kammaren:
nr 250 av herr Lindley;
nr 256 av herr Enhörning;
nr 263 av herr Carl Gustaf Ekman m. fl.; och
nr 266 av herr von Sydow m. fl.; samt
inom andra kammaren:
nr 371 av herr Löfgren i Stockholm;
nr 387 av herr Hamilton m. fl.;
nr 388 av herrar Lövgren i Nyborg och Törnkvist i Karlskrona; och
nr 391 av herr Lindman m. fl.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för det i propositionen framlagda
lagförslaget, tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen, i den mån ej
redogörelse därför lämnas här nedan.
Vad motionärerna hemställt återgives i det följande antingen i samband med
utskottets yttrande över behovet av fortsatt lagstiftning å förevarande område
eller under de särskilda paragraferna i lagförslaget. I motiveringen till herr
Enhörnings motion I: 256 har gjorts vissa uttalanden om åtskilliga bestämmelser
i lagen, vilka motionären ansett otillfredsställande. Då ändringsyrkanden
emellertid icke framställts, har utskottet icke upptagit motionärens förslag härutinnan
vid behandling av de särskilda paragraferna.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 9 saml. 2 avd. 20 Käft. (Nr 23.) 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
Utskottet.
Herr Löfgren i Stockholm har i sin motion II: 371 framfört, förutom vissa
sakliga ändringsförslag, jämväl förslag om formell omredigering av vissa rubriker
och av lagtexten till ett flertal paragrafer. Då utskottet icke funnit anledning
frångå Kungl. Maj:ts förslag i berörda hänseenden, har utskottet icke ansett
erforderligt att vid behandlingen av de särskilda paragraferna redogöra
för herr Löfgrens förslag härutinnan.
I fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
tillåter sig utskottet, i den mån ej redogörelse därför lämnas här nedan, att
hänvisa till motionerna.
I likhet med övriga arbetstidslagar upphör lagen den 24 oktober 1919 om
arbetstiden å svenska fartyg att gälla med 1926 års utgång. Fråga föreligger
därför huruvida lagen skall erhålla förlängd giltighet.
Genom beslut den 30 april 1925 anmodade Kungl. Maj:t kommerskollegium
att verkställa utredning rörande verkningarna av berörda lag samt till Kungl.
Maj :t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Efter
verkställande av den sålunda anbefallda utredningen har kommerskollegium
med utlåtande den 28 november 1925 till Kungl. Maj:t avgivit förslag till sjöarbetstidslag
samt till ändrad lydelse av vissa paragrafer i sjömanslagen. Vid
utredningens verkställande har kollegium funnit sin uppgift vara i främsta
rummet att undersöka, huruvida sjöarbetstidslagens verkningar äro av den art,
att dess upphävande bör tillrådas. Vad vid utredningen förekommit har icke
givit kollegium anledning till en dylik slutsats, utan har kollegium funnit sig
kunna tillstyrka, att lagen förlänas fortsatt giltighet, dock alltjämt allenast
tills vidare under någon kortare tid, som lämpligen kunde bestämmas till ytterligare
tre år. För detta förbehåll talade enligt kollega mening dels behovet av
ytterligare erfarenhet rörande lagens verkningar, innan dess olika stadganden
definitivt lagfästades, och dels framför allt hänsyn till de internationella förhållanden,
som ur lagstiftningssynpunkt alltjämt innebure samma stora ovisshet
som tidigare. Med den ställning till frågan om förlängning av lagens giltighet,
kollegium sålunda intagit, hade kollegium icke funnit sig böra i någon
större utsträckning föreslå några sakliga ändringar i lagens särskilda bestämmelser.
Kollegium betonade emellertid eftertryckligt, att av detta förhållande
alldeles icke finge dragas någon slutsats rörande behovet av dylika ändringar,
vilken fråga tvärtom syntes kollegium böra underkastas en omsorgsfull detaljprövning,
om och när det kunde bliva fråga om definitiv lagstiftning i ämnet.
De synpunkter, som kollegium sålunda anfört, hava icke godkänts av Kungl.
Maj:t. Vederbörande departementschef har ansett, att de erfarenheter, som
vunnits under de år lagen tillämpats, redan ådagalagt, att lagen i sina huvuddrag
är väl avvägd. Kungl. Maj:t har i överensstämmelse härmed föreslagit
att sjöarbetstidslagen nu antages utan begränsad giltighetstid.
I motionen I: 256 samt i de lika lydande motionerna I: 266 och II: 391 har
yrkats, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition.
I motionerna 1:263 och 11:387, vilka äro lika lydande, har hemställts, att
riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition, måtte för sin del antaga
Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.
3
en lag av i huvudsak enahanda innehåll som lagen den 29 juni 1923 angående
fortsatt tillämpning av lagen den 24 oktober 1919 om arbetstiden å svenska
fartyg, dock att lagen skulle gälla från den 1 januari 1927 till och med den
31 december 1929.
Slutligen har i motionen 11:371 hemställts, att riksdagen, med avslag å
Kungl. Maj :ts proposition i dess framlagda skick, måtte för sin del besluta
iortsatt tillämpning av sjöarbetstidslagen under en tid av ytterligare tre år
från och med den 1 januari 1927 med vissa i motionen närmare angivna jämkningar.
Den utredning, som verkställts av kommerskollegium, kan enligt utskottets
uppfattning icke anses hava givit vid handen att sjöarbetstidslagen vant för
rederinäringen sa betungande att dess upphävande av denna anledning kan
anses nödvändigt, även om lagstiftningen för denna näring givetvis medfört
ganska kännbara ekonomiska olägenheter. Otvivelaktigt är att lagen å andra
sidan bidragit att giva sjöfolket i icke ringa mån förbättrade arbets- och levnadsförhållanden.
Utskottet anser sig därför icke kunna förorda bifall till
det motionsvis framförda yrkandet att med innevarande års utgång lagstadgad
reglering av arbetstiden å svenska fartyg skulle upphöra. Den verkställda
utredningen giver emellertid vid handen att lagstiftningen även i den
av kommerskollegium föreslagna reviderade formen är behäftad med icke oväsentliga
brister och att tillräcklig erfarenhet ännu saknas för framställande
av förslag till dessas avhjälpande. Det kan därför enligt utskottets mening
icke vara ändamålsenligt att såsom definitiv besluta en lag, som redan vid
antagandet kan betecknas som bristfällig. Detta lagstiftningsområde har ju,
som känt är, under den gångna tiden visat sig vara i ovanligt hög grad svårt
att bedöma. Härtill kommer att hänsynen till de internationella förhållandena
på detta område innebära en maning till att framgå med försiktighet. Såsom
av kommerskollegii utredning framgår har flertalet av de stora sjöfartsidhande
nationerna alltjämt icke genomfört någon lagstiftning i ämnet. Det kan
givetvis icke vara lämpligt för vart land att genomföra definitiv lagstiftning
på området innan dylik lagstiftning vunnit större internationell räckvidd. Utskottet
anser sig därför böra tillråda antagandet av en sjöarbetstidslagstiftning
å ännu en försöksperiod, vilken lämpligen synes böra, i likhet med vad
som föreslagits beträffande den allmänna arbetstidslagen och lagen om begränsning
av tiden för bageri- och konditoriarbete, fastställas till fyra år.
Det med propositionen framlagda lagförslaget överensstämmer i huvudsak
med nu gällande lag i ämnet. Granskningen av nämnda lagförslag och de i
ämnet väckta motionerna har beträffande de särskilda lagrummen givit utskottet
anledning till de uttalanden och de ändringsförslag, som nedan anmärkas.
1 § 2 mom.
Herr Löfgren i Stockholm har i sin motion 11:371 föreslagit, att från lagens
tillämplighetsområde skulle undantagas alla befälhavare.
Motionen
II: 371.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
Motionen
II: 388.
Utskottet.
Motionen
II: 371.
Utskottet.
Motionen
II: 388.
Utskottet.
Herrar Lövgren i Nyborg och Törnkvist i Karlskrona hava i sm motion
II: 388 yrkat, att de med c) och e) betecknade styckena i momentet matte
utgå.
I fråga om herr Löfgrens i Stockholm yrkande om undantagande av alla
befälhavare från lagens tillämpning vill utskottet erinra om att denna fråga
var föremål för behandling vid den revision av lagen, som ägde rum vid 1923
års riksdag. Ehuru förslag från olika håll framställts om undantagande av
alla befälhavare från tillämpningen av sjöarbetstidslagstiftningen, blev sådant
förslag likväl icke upptaget i propositionen till riksdagen och kom ej
heller motionsvis under riksdagens prövning. Frågan har ej heller upptagits
i det till grund för förevarande proposition liggande förslaget från kommerskollegium.
Utskottet har icke ansett att ändring i begärd riktning under den fortsatta
provisorietiden bör vidtagas.
Ej heller har utskottet ansett lämpligt förorda bifall till herrar Lövgrens i
Nyborg och Törnkvists i Karlskrona förslag om borttagande av de med c)
och e) betecknade styckena.
2 § 2 mom.
Herr Löfgren i Stockholm har i sin motion 11:371 föreslagit förkortning
från 1 timme till V2 timme av den tid, vartill annat uppehåll i skepp stjänsten
än måltidsrast skall uppgå för att få undantagas vid beräknande av arbetstiden.
Utskottet hyser den uppfattningen att detta ändringsförslag, som till sina
konsekvenser icke är fullt utrett, icke lämpligen bör genomföras under det nu
föreslagna provisoriet.
3 §•
Herrar Lövgren i Nyborg och Törnkvist i Karlskrona hava i sin motion
II: 388 hemställt att till paragrafen måtte fogas följande tillägg:. »Härunder
inrymmas icke s. k. stationsvakter.»
Herrar Lövgrens i Nyborg och Törnkvists i Karlskrona hemställan innebär,
att sådant vaktsystem, som består däruti, att vakttidens längd bestämmes av
gångtiden mellan vissa platser (stationer), icke skulle fa anordnas till sjöss
å resor, som under vanliga förhållanden kräva mera än tolv timmars oavbruten
gång.
Såsom framgår av kommerskollegii redogörelse för förevarande spörsmål
(prop. sid. 49 ff.) hävdar kollegium den uppfattningen, att ifrågavarande
vaktsystem bör lika väl som systemet med tidvakter kunna anses som vaktindelning
i lagens mening. Enligt vad kollegium uppgiver hava vid tillämpningen
av sådant vaktsystem några missförhållanden icke visat sig i praktiken,
då frågan i allmänhet blivit genom fria avtal löst på ett för sjöfolket betryggande
sätt.
Med hänsyn till vad av kollegium anförts och då, enligt vad utskottet inhämtat,
anordnande av ifrågavarande vaktsystem oftast föranletts av fram
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
5
ställningar från sjöfolkets egen sida, har utskottet icke ansett sig böra för
den nu föreslagna provisorietiden förorda ändring i av motionärerna angiven
riktning.
4 §.
I sitt i ärendet avgivna yttrande hade kommerskollegium föreslagit, förutom
ett par formella ändringar, jämväl saklig omarbetning i två hänseenden. Genom
det ena av dessa förslag skulle arbetstidens begränsning till sexton timmar
under två dygn för motormän och smörjare göras beroende i första hand av att
det för fartygets behöriga bemanning nödiga antalet maskinister uppgår till
minst tre samt i andra hand av att motormännens resp. smörjarnas antal uppgår
till minst samma tal. Genom den andra ändringen avser kollegium att
reglera arbetstiden för eldare å oljeeldade fartyg enligt samma grunder, som
nu gälla och efter kollegii förslag fortfarande skulle gälla för kollämpare.
Arbetstiden för eldare å oljeeldat fartyg komme enligt kollegii förslag sålunda
icke att, såsom arbetstiden för andra eldare, bestämmas med hänsyn till fartygets
användning i olika farter och till dess maskinstyrka.
Byråchefen Th. Furst, vilken såsom representant för socialstyrelsen närvarit
vid förevarande ärendes slutliga handläggning inom kommerskollegium, har
framhållit, att de ovannämnda sakliga ändringarna i förhållande till nuvarande
bestämmelser syntes avsedda att reglera mera sällan förekommande fall, där
liksom hittills skett arbetstiden fortfarande lämpligen borde ordnas genom
dispensförfarande.
I propositionen hava kollegii ifrågavarande sakliga ändringsförslag icke
upptagits.
Herr Löfgren i Stockholm har emellertid i sin motion II: 371 framfört de av
kommerskollegium föreslagna ändringarna.
Då utskottet hyser den uppfattningen, att dispensförfarande icke hör i förevarande
fall tillitas för att åstadkomma rättelse, föreslår utskottet, att paragrafen
erhåller den av kommerskollegium förordade lydelsen.
8 §.
I fråga om denna paragraf föreligga ändringsförslag i två hänseenden, nämligen
dels rörande den av Kungl. Maj:t föreslagna utökningen av arbetstiden i
hamn å söckendag med hänsyn till förberedelse- eller avslutningsarbeten och
dels rörande frågan om vakttjänsten i hamn.
a) Frågan om utökning av arbetstiden i hamn för nödvändiga förberedelseeller
avslutningsarbeten.
I sitt författningsförslag hade kommerskollegium ifrågasatt eu utökning av
den ordinarie arbetstiden i hamn å söckendag från åtta (i tropikerna sju) timmar
till åtta och en halv (i tropikerna sju och en halv) timmar.
Till stöd härför hade kommerskollegium framhållit, att den överskjutande
halvtimmen krävdes för vissa förberedelse- och avslutningsarbeten — s. k. klargöring,
såsom lastluckornas av- och påläggning, lastpråmarnas förtöjning m. m.
— som borde omedelbart föregå eller efterfölja lastnings- och lossningsarbetet
och vilkas verkställande vore nödvändiga för ett rationellt utnyttjande av den
Kommers
kollegium.
Kungl.
Maj.t.
Motionen
II: 371.
Utskottet.
Kommers
kollegium.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
Föredragande
departementschefen.
Motionerna
I: 250 och
II: 388.
Utskottet.
Kommers
kollegium.
till åtta timmar begränsade tid, som finge disponeras för lastningen och lossningen.
Med avseende härå hade av kollegium vidare anförts uttalanden av
såväl kollegii sjötekniska biträde som socialstyrelsen, av vilka uttalanden syntes
framgå, att dessa funnit de nuvarande arbetstidsbestämmelserna hava till följd,
att påläggandet av lastluckorna numera oftare än före lagens tillkomst uraktlätes,
vilket i sin ordning skulle hava medfört åtskilliga olycksfall. Ett ytterligare
skäl för utökning av arbetstiden ansåge kollegium ligga i det förhållandet,
att den allmänna arbetstidslagen numera i 7 § innehölle ett stadgande, som
för utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten medgåve en
ännu större utökning, än den av kollegium i fråga om arbetstiden å fartyg föreslagna,
av den eljest stadgade ordinarie arbetstiden. Slutligen borde enligt kollegii
mening avseende fästas vid skillnaden mellan industriarbetarnas och sjöfolkets
arbetsförhållanden i det avseendet, att de förra arbetarna i motsats mot
sjöfolket hade att, förutom den egentliga arbetstiden, räkna med en viss, ofta
avsevärd, tid för förflyttningen till och från arbetsplatsen, för vilken tid någon
ersättning ej åtnjötes.
Beträffande kommerskollegii ifrågavarande förslag hade byråchefen Furst
uttalat som sin mening, att syftet med förslaget syntes kunna vinnas genom
att låta utökningen avse allenast för ifrågavarande förberedelse- och avslutningsarbeten
nödvändigt antal sjömän.
Föredragande departementschefen har i likhet med byråchefen Furst funnit
att det för vinnande av det med förslaget avsedda syftet vore fullt tillräckligt
att låta den av kollegium föreslagna utökningen av den ordinarie arbetstiden, i
likhet med motsvarande bestämmelse i den allmänna arbetstidslagen, avse allenast
det för ifrågavarande förberedelse- eller avslutningsarbeten nödvändiga
antalet sjömän.
I motionerna I: 250 av herr Bindley samt II: 888 av herrar Lövgren i Nyborg
och Törnkvist i Karlskrona har yrkats, att den i propositionen föreslagna bestämmelsen
om den ordinarie arbetstidens utökning för nödvändiga förberedelseeller
avslutningsarbeten måtte utgå.
Utskottet biträder de av kommerskollegium anförda skälen för utökning av
arbetstiden för ifrågavarande ändamål och ansluter sig till den i propositionen
föreslagna anordningen att låta utökningen avse allenast det för ifrågavarande
arbeten nödvändiga antalet sjömän. Utskottet finner sig alltså icke kunna tillstyrka
bifall till motionerna.
b) Frågan om vakttjänst i hamn.
I sitt författningsförslag hade kollegium under 12 § upptagit de i sista stycket
i 10 § i sjöarbetstidslagen inrymda bestämmelserna om vakttjänst i hamn.
I förstnämnda paragraf hade sålunda under f) upptagits »nödig vakttjänst i
hamn» och hade vidare införts ett nytt stycke av följande lydelse: »För under
f) omförmäld vakttjänst, som förrättas å annan tid än under ordinarie arbetstid,
skall antingen motsvarande fritid vara beredd eller beredas under samma dygn
eller närmast föregående eller efterföljande helgfria dygn eller ock ersättning
utgå såsom för övertidsarbete.» Slutligen hade vidtagits viss av dessa ändringar
föranledd formell jämkning i paragrafens innehåll.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 28. 7
I motiveringen till sitt ifrågavarande förslag hade kollegium anfört bl. afföljande:
Den
lösning av frågan om vakttjänst i hamn, som Kollegii förenämnda förslag
utgör, är till sin principiella innebörd ett återupptagande av det utav
1921 års sakkunniga framlagda förslaget om vakttjänsts förläggande till vilken
tid av dygnet som helst, vilket jämväl behandlats i en av Kollegium
med skrivelse den 8 mars 1921 till riksdagens andra lagutskott överlämnad
promemoria (se nämnda utskotts utlåtande nr 33/1921). De gångna
åren hava givit en rik erfarenhet av de besvär och olägenheter, som vållats
av ifrågavarande stadgande, vars tillämpning i viss utsträckning synes hava
medfört en brytning med vad förut varit att anse såsom sjömansbruk. Till
närmare utredning härutinnan får Kollegium hänvisa till innehållet i ovannämnda
promemoria ävensom till det av 1921 års sakkunniga avgivna utlåtandet,
i vilka aktstycken fullgoda skäl synas förebragta för en ändring i syfte
att möjliggöra uttagande av vakttjänst i hamn å vilken tid som helst av dygnet
under enahanda villkor, som hittills gällt för anordnande av dylik tjänst under
natten. Härjämte vill Kollegium erinra därom, att vakttjänst under vissa
omständigheter utan tvivel må anses vara säkerhetsarbete och såsom sådant
kunna åläggas utan särskild ersättning samt utan begränsning till vare sig
timantal eller tid på dygnet, ehuru förefintligheten av stadgandet om nattvakttjänst
synes hava undanskymt detta förhållande. Då emellertid tillämpningen
av vakttjänststadgandet med dess bestämmelse om fritid eller övertidsersättning
är till sjöfolkets fördel, synes det lämpligare att söka åstadkomma
rättelse i de avseenden, som särskilt givit upphov till olägenheter, än att genom
att lämna saken därhän eventuellt giva anledning till en allmännare tilllämpning
å vakttjänstgöring i hamn av de för säkerhetstjänst särskilt gällande
bestämmelserna.
Som en av de kraftigast påtalade olägenheter, som stadgandet i dess nuvarande
avfattning medfört, är omöjligheten att mot kompensation genom fritid
uttaga vakttjänst på helgdag och då denna frågas ordnande på ett enkelt och
lättfattligt sätt stött på hinder, så länge stadgandet om vakttjänsten förbundits
med bestämmelserna rörande ordinarie arbetstid i hamn med däri förekommande
förbud mot skeppstjänst å helgdag (med visst undantag), har den
lämpligaste lösningen befunnits vara, att sammanföra stadgandet om vakttjänst
i hamn med föreskrifterna om bland annat säkerhetstjänst, dock med bibehållande
i stort sett av samma villkor för vakttjänstens uttagande, som hittills
gällt. Detta sammanförande har synts desto lämpligare som vakttjänst onekligen,
med hänsyn till både vakttjänstens art såsom arbete betraktat och den
alldeles särskilda behandling denna art av skeppstjänst rönt i lagen, måste
anses avsevärt skilja sig från vanlig skeppstjänst, vartill kommer att vakttjänst,
såsom ovan framhållits, i viss mån är av säkerhetstjänsts natur. Kollegium
har sålunda berett vakttjänsten rum i förevarande paragraf, vars övriga
stadganden därvid emellertid kunnat lämnas orubbade, bortsett ifrån ett
par smärre, uteslutande redaktionella ändringar.
Den huvudsakliga följden av den ändrade behandling, som vakttjänststadgandet
enligt Kollegii förslag erhållit, är materiellt sett dels att vakttjänst
såsom sådan kan förrättas jämväl mellan klockan 6 f. m. och 6 e. m., dels ock
att det enligt lagens stadgande om övertidsarbete tillåtna antalet övertidstimmar
icke röner någon minskning genom uttagande av vakttjänst. Något väsentligt
intrång i principen om arbetstidens begränsning sådan densamma uttryckts
i lagen torde emellertid icke härmed kunna anses hava ägt rum. då
det synes ligga i sakens natur, att vakttjänst icke anordnas i större utsträckning
än som är oundgängligen nödvändigt, för vilket ock en viss garanti torde
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
Föredragande
departementschefen.
Kungl.
Maj.t.
Motionen
II: 371.
Utskottet.
ligga uti bestämmelse om fritidskompensation eller övertidsersättning. Däremot
torde med stadgandets placering i förevarande paragraf hava vunnits ett
från sjömanshåll eftersträvat resultat, nämligen att vakttjänsten tydligt utmärkts
såsom en från vanligt arbete helt skild art av skeppstjänst och att
sålunda en till vaktman beordrad sjöman icke kan åläggas förrätta med vakttjänstens
natur oförenligt arbete, såsom målning, rostknackning och dylikt,
vilket hittills emellanåt lärer hava förekommit.
I fråga om detta kollegii förslag anfördes vid ärendets föredragning i statsrådet
av chefen för handelsdepartementet följande:
För egen del vill jag icke motsätta mig en lagändring i syfte att vakttjänst
å helgdag, må kunna kompenseras med motsvarande ledighet från skeppstjänsten
i övrigt. Detta syfte synes mig emellertid lämpligast vinnas genom att,
med bibehållande av bestämmelsen om nattvakttstjänst i dess nuvarande sammanhang,
till denna bestämmelse foga ett tillägg av innebörd att jämväl för
vakttjänst å helgdag må i stället för ersättning för övertidsarbete kunna beredas
mot vakttjänsten svarande ledighet. Att vidtaga en så genomgripande förändring
i principerna för den gällande sjöarbetstidslagstiftningen, som kommerskollegii
förslag innebär, finner jag däremot varken lämpligt eller av något
behov påkallat.
I fråga om förläggningen av den ledighet, med vilken den till tiden mellan
klockan G e. m. och klockan 6 f. m. eller till helgdag förlagda vakttjänsten
må kunna kompenseras, anser jag, i motsats till kommerskollegium, att denna
ledighet i varje fall bör förläggas till helgfritt dygn och att sålunda den för
lättare rengöring såsom ordinarie arbetstid å helgdag medgivna tiden av en
timme icke må användas såsom kompensation ens i fall, då vakttjänsten ägt
rum å helgdag. Jag föreslår följaktligen, att bestämmelserna i ämnet avfattas
i överensstämmelse härmed.
I det i propositionen innefattade lagförslaget har vakttjänsten bibehållits såsom
ordinarie arbetstid. För att nå det av departementschefen angivna syftet
har till bestämmelsen om vakttjänst fogats följande tillägg: »Jämväl för vakttjänst
å helgdag må i stället för ersättning för övertidsarbete kunna beredas mot
vakttjänsten svarande fritid under närmast föregående eller närmast efterföljande
helgfria dygn.»
I sin motion II: 371 har herr Löfgren i Stockholm hemställt, att kommerskollegii
förenämnda förslag måtte läggas till grund för lagstiftningen i ämnet.
Såsom av det ovanstående framgår ligger den huvudsakliga skillnaden mellan
kommerskollegii och Kungl. Maj ds förslag till bestämmelser om vakttjänsten i
hamn däri att kommerskollegium sammanfört bestämmelserna om sådan vakttjänst
med föreskrifterna om säkerhetstjänst, medan Kungl. Maj :t i sitt förslag
avsett att vakttjänsten liksom hittills skall vara förbunden med bestämmelserna
rörande ordinarie arbetstid i hamn. Den reella innebörden av olikheten mellan
de båda förslagen torde i huvudsak vara den att enligt kollegii förslag de begränsningar
av övertidsarbete, som lagen uppställer, icke hava avseende å den
tid, sjömän användas till vakttjänst, under det att enligt Kungl. Maj ds förslag
så skulle vara fallet.
Utskottet anser vägande skäl tala för kommerskollegii förslag i ämnet. Otvivelaktigt
är att vakttjänst i hamn till sin art väsentligt skiljer sig från vanlig
skeppstjänst. Vakttjänsten består nämligen till ankars huvudsakligen i att
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
9
genom märken i land eller sjömärken iakttaga om fartyget skulle råka i drift
samt i dylikt fall varsko befälet ävensom att hava tillsyn över lanternorna.
Ligger fartyget vid kaj, består vakttjänsten mest i uppsikt över förtöjning och
landgång. [Vakttjänst är sålunda till sitt innehåll närmast ett med säkerhetstjänsten
jämförbart uppdrag. Genom att inarbeta bestämmelserna om vakttjänst
bland stadgandena rörande säkerhetstjänsten vinnes en icke oväsentlig
klarhet och reda i lagens uppställning. Någon fara för oskäligt utnyttjande
av besättningens arbetstid på grund av att stadgandena om begränsning av
övertidsarbete icke längre skulle hava tillämpning å vakttjänst anser utskottet
icke föreligga. Otvivelaktigt är, att en garanti mot missbruk bland annat ligger
i bestämmelsen om fritidskompensation eller övertidsersättning.
9 §•
Herrar Lövgren i Nyborg och Törnkvist i Karlskrona yrka i sin motion II:
388, att i paragrafen måtte inarbetas en bestämmelse, som tydligt klargör, att
den med lagrummet avsedda arbetstiden icke får tagas i bruk för rena underhållsarbeten,
som icke sammanhänga med fartygets ankomst till eller avgång
från hamn.
I fråga om berörda yrkande vill utskottet bringa i erinran det uttalande i
ämnet, som gjordes av chefen för finansdepartementet i propositionen nr 364
till 1919 års lagtima riksdag. Departementschefen anförde nämligen om det
föreslagna lagrummet rörande arbetstiden vid ankomst till eller avgång från
hamn (12 §) följande:
Vilket arbete, som faller under bestämmelserna i denna paragraf, torde höra
bedömas efter omständigheterna i det föreliggande fallet. Givetvis hör dit allt
arbete, som omedelbart äger samband med fartygets inlöpande i och förtöjning
i hamn eller dess avgång ur hamnen. Emellertid bör jämväl annat arbete kunna
åläggas sjöman, t. ex. lossning eller lastning av passagerares effekter eller
av styckegods i mindre omfattning. Däremot bör befälhavare icke anses berättigad
på grund av ifrågavarande bestämmelse att t. ex. efter ankomst till hamn,
där hela lasten eller en väsentligare del av densamma skall lossas, påbörja lossningsarbetet
å tid, då sjömans ordinarie arbetstid annars ej infaller.
Då sålunda, någon otydlighet beträffande stadgandets innebörd icke torde
förefinnas, har utskottet icke ansett erforderligt att vidtaga ändring i den av
ifrågavarande motionärer angivna riktningen.
10 §.
Bestämmelserna om rätt för sjömän att en gång i månaden åtnjuta ledighet
från skeppstjänsten för att få tillfälle att under affärs- och expeditionstid gå
i land hade icke upptagits i kommerskollegii reviderade förslag till sjöarbetstidslagstiftning.
Om ett stadgande av detta innehåll överhuvud taget alltjämt
vore behövligt, borde detsamma enligt kollegii mening överflyttas till sjömanslagen,
därvid stadgandet emellertid torde böra erhålla en avfattning, som i motsats
till nuvarande lydelsen begränsade ledighetens åtnjutande till sådana fall,
då detta vore av behovet påkallat i och för förverkligande av det angivna syftet
att bereda sjömännen tillfälle att ombesörja egna angelägenheter.
Motionen
II: 388.
Utskottet.
Kommers
kollegium.
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
Kungl.
Maj:t.
Motionen
II: 371.
Motionen
II: 388.
Utskottet.
Motionen
I: 250.
Utskottet.
Motionen
II: 388.
Utskottet.
Motionen
II: 371.
Föredragande departementschefen har emellertid ansett ifrågavarande bestämmelser
tillhöra sjöarbetstidslagstiftningen. I propositionen har därför
stadgandet i fråga upptagits i dess nuvarande lydelse.
Herr Löfgren i Stockholm har i sin motion II: 371 yrkat, att bestämmelsen
måtte utgå ur sjöarbetstidslagstiftningen.
Herrar Lövgren i Nyborg och Törnkvist i Karlskrona hava i sin motion
II: 388 hemställt, att bestämmelsen måtte givas sådant innehåll, att, om befälhavare
utan giltigt skäl nekade sjöman ifrågavarande ledighet, denne skulle
i stället för ledigheten erhålla ersättning såsom för övertid.
Utskottet anser icke lämpligt att för den nu föreslagna provisorietiden förorda
ändring beträffande ifrågavarande paragraf. Herrar Lövgrens i Nyborg
och Törnkvists i Karlskrona förslag kan utskottet icke biträda.
12 §.
Herr Lindley har i sin motion 1:250 hemställt, att andra stycket i paragrafen
måtte erhålla följande ändrade lydelse:
»Att sjöman icke må användas till skeppstjänst mera än tjugufyra timmar
under två på varandra följande dygn och så anordnat att sjöman beredes tillfälle
till minst åtta timmars sammanhängande vilotid under varje dygn, samt»
De synpunkter, som av herr Lindley anförts till stöd för berörda yrkande,
anser utskottet värda beaktande. Utskottet anser emellertid förevarande spörsmål
vara så invecklat, att man icke utan särskild utredning kan bedöma frågan
om lagstiftningsåtgärder för att råda bot på de uppgivna missförhållandena.
Även om den av motionären föreslagna lagändringen skulle genomföras,
torde det med motionen avsedda syftet likväl icke uppnås, då den av honom
föreslagna bestämmelsen icke skulle hindra, att sjöman uttoges till 24 timmars
sammanhängande tjänstgöring. Utskottet har ansett lämpligt föreslå, att
riksdagen avlåter skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t.
13 §.
I fråga om den ändring, som utskottet föreslår beträffande inordnande under
denna paragraf av vakttjänst i hamn, har förut redogjorts under 8 §.
Herrar Lövgren i Nyborg och Törnkvist i Karlskrona hava i sin motion
II: 388 föreslagit, att punkten d) rörande askhissning till sjöss måtte utgå eller
sådan ändring vidtagas, att dylikt arbete bleve betalt såsom övertidsarbete.
Utskottet vill erinra om att samma yrkande framställts av herr Lövgren i
Nyborg vid 1919 års lagtima och urtima riksdagar utan att vinna riksdagens
bifall. Utskottet anser icke skäl föreligga att nu frångå den uppfattning
riksdagen intagit i denna fråga.
16 §.
Herr Löfgren i Stockholm har i sin motion 11:371 yrkat sådan ändring i
paragrafen, att uttrycket »övertidsarbete, bestående av lastning eller lossning»
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
11
bleve utbytt mot uttrycket »övertidsarbete, bestående uti hanterande av last
vid lastning eller lossning».
I sitt den 19 maj 1922 avgivna utlåtande hava de särskilda sakkunniga, som
genom beslut den 30 augusti 1921 tillkallats av kommerskollegium för undersökning
rörande verkningarna av sjöarbetstidslagen, i denna fråga anfört bl. a.
följande:
Arbete med lastning och lossning torde numera i regel icke vara av sådant
slag, att särskilda stadganden rörande dylikt arbete äro motiverade. För att så
skulle vara fallet, synes lastning och lossning böra bestå i verkligt tungt
arbete, såsom bärande eller forslande av gods. Sådant arbete torde numera i
regel utföras av stuveriarbetare, och består besättningens arbete därvid huvudsakligen
i skötande av vinschar och dylikt, vilket icke torde kunna betraktas
såsom så ansträngande, att den högre övertidsersättningen under alla omständigheter
kan anses skälig. Vidare har detta stadgande framkallat åtskilliga fastigheter
rörande vad med lastning och lossning skall förstås. Exempelvis har
det gjorts gällande, att arbete i maskineriet för vinscharnas drivande vore arbete
med lastning och lossning i lagens mening, till vilken tolkning kollegium även
anslutit sig. Det synes emellertid de sakkunniga oegentligt, att en maskinist
skall få tillgodoräkna sig dubbel ersättning enbart på den grund, att maskinens
kraft användes för vinscharna, medan rättighet till dylik högre ersättning
icke föreligger, om kraften användes för ankarspelets drivande, allt medan maskinisten
kanske själv är okunnig om, för vad slags arbete han för ögonblicket
tages i anspråk.. Ett fixerande av begreppen lastning och lossning torde därför
vara ofrånkomligt, och synes härvid endast arbete, varvid sjömannen tager
direkt befattning med godset såsom genom flyttande, bärande eller forslande,
böra räknas till arbete med lastning eller lossning i lagens mening.
Dessa av de sakkunniga anförda synpunkter anser utskottet väl värda beaktande.
Desamma visa, att lagrummet i dess nuvarande lydelse ingalunda kan
anses vara tillfredsställande. Såsom herr Löfgren i Stockholm framhållit i
sin motion, torde med stadgandet hava avsetts allenast det tyngre arbete, som
ligger i ett direkt befattningstagande med last såsom vid bärande och forslande
av gods och icke sådant arbete som skötseln av vinscharna eller arbete i maskineriet
för vinscharnas drivande. Den av herr Löfgren föreslagna omformuleringen
av paragrafen innebär därför enligt utskottets mening allenast ett förtydligande
av vad som vid lagrummets tillkomst torde hava avsetts att bliva
föremål för reglering.
18 §.
Herrar Lövgren i Nyborg och Törnkvist i Karlskrona hava i sin motion
II: 388 hemställt om ändrade grunder för förande av övertidsjournal. För att
få en säker utgångspunkt för bedömande av manskapets övertid anse motionärerna
erforderligt, att övertidsjournalen föres på sådant sätt, att i densamma antecknas
all arbetstid, oberoende av om den anses såsom övertid eller ej.
Utskottet har icke funnit tillräcklig grund föreligga för en så genomgripande
ändring beträffande övertidsjournalens förande, som här föreslagits. Den ökning
i arbetet, som härigenom skulle åläggas vederbörande, anser utskottet icke
motsvara den ökade säkerhet för övertidsersättningens beräknande, som motionärerna
avse.
Utskottet.
Motionen
II: 388.
Utskottet.
Motionen
IT 371.
Utskottet.
Lagens tilllämpningsområde.
12 Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.
21 §.
Herr Löfgren i Stockholm föreslår i sin motion II: 371, att böteslatituden
måtte sänkas från 10—1,000 kronor till 5—500 kronor.
Utskottet har icke ansett skäl föreligga till mildring av straffbestämmelserna
i förevarande fall.
Ikraftträdelsebestämmelsen.
I fråga om giltighetstiden för den föreslagna lagen har utskottet, såsom av
det föregående framgår, funnit sig böra förorda, att lagen göres provisorisk
med en giltighetstid av fyra år från ikraftträdandet den 1 januari 1927.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick
antagas, måtte för sin del antaga följande
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Lag
om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslag).
Härigenom förordnas som följer:
1 kapitlet.
Inledande bestämmelser.
1§.
1 mom. Denna lag äger, med nedan omförmälda undantag, tillämpning beträffande
arbete, som å svenskt fartyg mot betalning anställd person för fartygets
räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag ombord å fartyget eller
annorstädes utför.
2 mom. Från lagens tillämpning undantages arbete, som utföres av
befälhavare å fartyg, å vilket utom befälhavaren minst två personer äro anställda;
förste
styrman å fartyg, varest ytterligare minst en styrman finnes;
förste maskinist å fartyg, varest ytterligare minst en maskinist finnes;
läkare och telegrafist;
person, som är anställd huvudsakligen för passagerares förplägning och
uppassning med därtill hörande rengöring och diskning eller för passagerares
räkning i övrigt;
person, tillhörande redarens familj; samt
person, vilken är anställd å fartyg av följande slag, nämligen:
a) kronan tillhörigt fartyg, om vilket Konungen icke annorlunda förordnat,
h) fiske- eller fångstfartyg, då det såsom sådant användes,
c) isbrytar- eller bärgningsfartyg, då det såsom sådant användes,
d) lustfartyg,
e) segelfartyg, med eller utan hjälpmaskin, vars bruttodräktighet icke överstiger
100 ton, samt annat fartyg, som icke äger en nettodräktighet av minst 20
ton, såvida ej Konungen om fartyg, varom nu är sagt, annorlunda förordnat.
Andra lagutskottets utlåtande Nr US.
13
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
3 mom. När synnerliga skäl därtill äro, må Konungen eller den myndighet,
åt vilken Konungen må hava uppdragit att i vissa avseenden därutinnan utöva
beslutanderätt, medgiva undantag jämväl i övrigt från tillämpningen av denna
lag.
2§.
1 mom. I denna lag förstås med Definitio
skeppstjänst:
arbete varom i 1 § 1 mom. sägs; ner m- m
sjöman:
en var som förrättar skeppstjänst, varå lagen äger tillämpning;
oavbruten gång: att icke land angöres eller eljest beröring med land äger rum
under längre tid än två timmar vid varje tillfälle;
helgdag: söndag eller här i riket bruklig helgdag;
oceanfart: fart bortom 61 grader nordlig latitud (Bergen), 11 grader västlig
longitud (Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud (Brest);
nordsjöfart: annan fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen Esbjerg
—''TexeL
2 mom. Vid beräknande av arbetstid enligt denna lag skola undantagas dels
måltidsrast dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, försåvitt detsamma varar
minst en timme.
2 kapitlet.
Ordinarie arbetstid för sjöman å fartyg, som nyttjas å längre resa.
3 §.
I detta kapitel meddelade bestämmelser avse sjöman å fartyg, som nyttjas Vaktindelå
resa, vilken under vanliga förhållanden kräver mera än tolv timmars oav- rang.
bruten gång. Till sjöss å dylik resa skall skeppstjänst vara indelad i vakter
(skift) på allmänt brukligt sätt.
4 §.
Beträffande arbetstiden till sjöss för sjöman, vilkens skeppstjänst är indelad Ordinarie
i vakter, gäller, ar 6et*l!wi tiU
att arbetstiden icke må under två på varandra följande dygn överstiga tjugo- m°an vilkens
fyra timmar; _ _ skeppstjänst
att, i fall det för fartygets behöriga bemanning nödiga antalet styrmän upp- är indelad i
går till minst tre, arbetstiden för styrman icke må under två på varandra följande vakter.
dygn överstiga aderton timmar;
att, i fall det för fartygets behöriga
bemanning nödiga antalet maskinister
uppgår till minst tre, arbetstiden icke
må för sådan sjöman ävensom ej heller
för motormän eller smörjare under
två på varandra följande dygn överstiga
sexton timmar, dock beträffande
motormän och smörjare under förutsättning
tillika att dessas antal likaledes
uppgår till minst tre;
att, i fall det för fartygets behöriga
bemanning nödiga antalet kollämpare
eller eldare å oljeeldat ångfartyg upp
-
satt, i fall det för fartygets behöriga
bemanning nödiga antalet maskinister,
motormän, smörjare eller kollämpare
uppgår till minst tre, arbetstiden för
sådan sjöman icke må under två på
varandra följande dygn överstiga sexton
timmar;
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.
Ordinarie
arbetstid till
sjöss för
dagman.
Ordinarie
arbetstid till
sjöss för
kök sp er sonal.
Ordinarie
arbetstid i
hamn vid
kortare uppehåll.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
att arbetstiden för eldare å ångfartygtyg
i oceanfart eller å sådant fartyg
i nordsjöfart, vars maskinstyrka
uppgår till minst tvåhundrafemtio indikerade
hästkrafter, eller å dylikt fartyg,
som är statt i inskränktare fart
och vars maskinstyrka uppgår till
minst sexhundra indikerade hästkrafter,
icke må, i fall resan under vanliga
förhållanden kräver mera än tjugofyra
timmars oavbruten gång, under två på
varandra följande dygn överstiga sexton
timmar; samt
att a helgdag sjöman icke ma användas till annan skeppstjänst än dels vad
som erfordras för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering dels
ock, där det kan anses inga i sjömannens åligganden, lättare rengöring eller
sadant arbete, som, enligt vad i 6 § stadgas, kan å helgdag åläggas i nämnda
paragraf avsedd personal.
(Utskottets förslag.)
går till minst tre, arbetstiden för sådan
sjöman icke må under två på varandra
följande dygn överstiga sexton timmar;
att
arbetstiden för eldare å annat än
oljeeldat ångfartyg i oceanfart eller å
sådant fartyg i nordsjöfart, vars maskinstyrka
uppgår till minst tvåhundrafemtio
indikerade hästkrafter, eller å
dylikt fartyg, som är statt i inskränktare
fart och vars maskinstyrka uppgår
till minst sexhundra indikerade
hästkrafter, icke må, i fall resan under
vanliga förhållanden kräver mera
än tjugofyra timmars oavbruten gång,
under två på varandra följande dygn
överstiga sexton timmar; samt
5 §.
Till sjöss ma sjöman, vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter och som ej
tillhör den i 6 § om förmäl da personal, å söckendag ej användas till skeppstjänst
mera än nio timmar och å helgdag ej till annan skeppstjänst än högst en
timmes lättare rengöringsarbete, i den mån sådant rengöringsarbete kan anses
ingå i sjömannens åligganden.
Arbetstiden till sjöss för sjöman, som i denna paragraf avses (dagman), skall
förläggas å söckendag mellan klockan 6 f. in. och klockan 8 e. m. samt å helgdag
mellan klockan 6 och klockan 9 f. m.
6 §.
Till sjöss ma sjöman, vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter och som är
anställd för tillsyn a provianten, för tillredning eller servering av kosten eller
för uppassning i övrigt eller för den rengöring eller diskning, som med dylikt
arbete äger samband, a söckendag icke användas till skeppstjänst mera än tolv
timmar och a helgdag ej till annan skeppstjänst än tillredning och servering
av kosten jämte tillhörande diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt
den lättare rengöring, som kan anses ingå i sjömannens åligganden.
Arbetstiden till sjöss för sjömän, som i denna paragraf avses (kökspersonat),
skall förläggas mellan klockan 5 f. m. och klockan 8 e. m.
7 §.
Under fartygs uppehåll i hamn må befälhavare, därest fartygets avgång
skall .äga rum senast under dygnet näst efter det, varunder fartyget ankommit
till hamnen, anordna skeppstjänsten i enlighet med de bestämmelser, som
äga tillämpning, då fartyget är till sjöss.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
15
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
8 §•
Därest fartygs uppehåll i hamn avses att vara längre, än i 7 § omförmäles,
eller skepp stjänsten vid kortare uppehåll dock ej varder anordnad så, som i
nämnda paragraf sägs, skall beträffande sjömans ordinarie arbetstid gälla,
att sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, icke må å söckendag användas
till skeppstjänst mera än åtta, i tropikerna sju, timmar, dock att nödigt antal
sådana sjömän må under sammanlagt ytterligare högst en halv timme användas
till utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten {klargöring);
att
sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, icke må å helgdag användas till
annan skeppstjänst än högst en timmes lättare rengöringsarbete, i den mån
sådant rengöringsarbete kan anses ingå i sjömannens åligganden;
att sjöman, som tillhör kökspersonalen, icke må å söckendag användas till
skeppstjänst mera än tolv timmar och å helgdag ej till annan skeppstjänst än
tillredning och servering av kosten jämte tillhörande diskning ävensom nödig
uppassning i övrigt samt den lättare rengöring, som kan anses ingå i sjömannens
åligganden; samt
att arbetstiden skall förläggas för sjöman, som ej tillhör kökspersonalen. å
söckendag mellan klockan 6 f. m. och klockan 6 e. m. och å helgdag mellan
klockan 6 och klockan 9 f. m., såvida ej annat överenskommes eller är i
vederbörande hamn brukligt, samt för kökspersonalen mellan klockan 5 f. m.
och klockan 7 e. m., såframt ej annat föranledes av sådan ändrad förläggning av
arbetstid, varom nyss nämnts.
För nödig vakttjänst må arbetstiden
kunna förläggas mellan klockan 6 e. m.
och klockan G f. m.; dock skall i sådant
fall antingen motsvarande fritid
vara beredd eller beredas under närmast
föregående, samma eller närmast
efterföljande helgfria dygn eller ock
ersättning utgå såsom för övertidsarbete.
Jämväl för vakttjänst å helgdag
må i stället för ersättning för övertidsarbete
kunna beredas mot vakttjänsten
svarande fritid under närmast föregående
eller närmast efterföljande helgfria
dygn.
9 §•
1 mom. Då fartyg, som nyttjas i nordsjö- eller vidsträcktare fart, ankommer
till eller avgår från hamn, må sjöman användas till skeppstjänst utöver
vad här ovan stadgats, dock icke längre tid, än att arbetstiden under två på
varandra följande dygn må utgöra högst
aderton timmar för styrman, viikens arbetstid enligt 4 § icke må överstiga
denna tid;
sexton timmar för sådan sjöman, vilkens arbetstid enligt 4 § icke må överstiga
denna tid; samt
tjugofyra timmar för annan sjöman.
2 mom. Då fartyg, som nyttjas i inskränktare fart än nordsjöfart, ankommer
till eller avgår från hamn, må sjöman användas till skeppstjänst utöver
vad här ovan stadgats, dock icke längre tid, än att arbetstiden under ett
dygn må utgöra högst
Ordinarie
arbetstid i
hamn vid
längre uppehåll.
Ordinarie
arbetstid vid
ankomst till
eller avgång
från hamn.
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.
Ledighet
från skeppstjänsten.
Ordinarie
arbetstid för
sjöman å
fartyg med
vaktmdelning.
Ordinarie
arbetstid till
sjöss och i
hamn för
sjöman å
fartyg utan
vaktindelning.
Säkerhetstjänst
m. m.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
åtta timmar för sjöman, vilkens arbetstid enligt 4 § icke må överstiga sexton
timmar under två på varandra följande dygn; samt
tolv timmar för annan sjöman.
10 §.
Under fartygs uppehåll i hamn skall sjöman, för att få tillfälle att under
affärs- och expeditionstid gå i land, en gång i månaden åtnjuta ledighet från
skeppstjänsten för tiden efter klockan 12 middagen å dag, då affärs- och
expeditionslokaler hållas öppna, överstiger icke fartygs oavbrutna uppehåll
i hamn fyrtioåtta timmar, må dock sådan ledighet påfordras allenast, såvida
fartygets avgång därigenom icke fördröjes.
3 kapitlet.
Ordinarie arbetstid för sjöman å fartyg, som nyttjas å kortare resa.
11 §.
Nyttjas fartyg å resa, vilken under vanliga förhållanden kräver högst
tolv timmars oavbruten gång, och är skeppstjänst indelad i vakter på allmänt
brukligt sätt, skola bestämmelserna i 2 kapitlet lända till efterrättelse.
12 §.
Nyttjas fartyg å resa, vilken under vanliga förhållanden kräver högst
tolv timmars oavbruten gång, men är ej skeppstjänst indelad i vakter på allmänt
brukligt sätt, skall beträffande arbetstiden såväl till sjöss som i hamn
gälla,
att sjöman icke må användas till skeppstjänst mera än tjugofyra timmar under
två på varandra följande dygn; samt
att annan än kökspersonalen tillhörande sjöman ej heller må användas mera
än sextiotre timmar i veckan.
Vad i 10 § sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande sjöman å fartyg,
som i denna paragraf avses.
4 kapitlet.
Säkerhetstjänst och övertidsarbete m. m.
13 §.
Utan hinder av vad här ovan stadgats må sjöman användas till skeppstjänst,
då fråga är om:
a) skeppstjänst, som med hänsyn till säkerheten för fartyg, liv eller gods
eller till fartygs navigering eller manövrering till sjöss nödvändigt måste utföras
å annan tid, än sjömannen eljest har att förrätta skeppstjänst;
b) skeppstjänst, som erfordras för lämnande av hjälp, varom i 34 a, 223
eller 223 a § sjölagen sägs;
c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap,
som i enlighet med vad därom särskilt stadgas varda anställda;
d) askhissning till sjöss; samt d) askhissning till sjöss;
e) skeppstjänst, som föranledes där- e) skeppstjänst, som föranledes där
av,
att besättningen blivit under pågå- av, att besättningen blivit under pågående
resa förminskad. ende resa förminskad; samt
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
IT
(Kungl. Maj:ts förslag.)
För skeppstjänst, som sjöman utför
på grund av bestämmelserna i denna
paragraf, är han, såvitt ej annat överenskommits,
icke berättigad till ersättning
i vidare mån, än i 23 § sjömanslagen
sägs.
(Utskottets förslag.)
f) nödig vakttjänst i hamn.
För skeppstjänst, som sjöman utför
på grund av bestämmelserna under a)
—e) här ovan, är han, såvitt ej annat
överenskommits, icke berättigad till
ersättning i vidare mån, än i 23 § sjömanslagen
sägs.
För under f) omförmäld vakttjänst,
som förrättas å annan tid än under ordinarie
arbetstid, skall antingen motsvarande
fritid vara beredd eller beredas
under samma dygn eller närmast
föregående eller efterföljande helgfria
dygn eller ock ersättning utgå såsom
för övertidsarbete.
14 §.
Sjöman vare, med de begränsningar som angivas i 15 §, pliktig att i större Övertidsutsträckning
och å andra tider, än i 2 och 3 kapitlen sägs, mot ersättning ut- arbete.
föra jämväl annan än i 13 § omförmäld skeppstjänst (övertidsarbete).
övertidsarbete, som erfordras för vidtagande av åtgärd, som blivit påbjuden
av myndighet i hamn och som måste företagas å tid, då sjöman eljest endast
må användas till skeppstjänst, som i 13 § omförmäles, skall icke vara underkastat
de i 15 § angivna begränsningar, men skall ersättning enligt 16 § utgå
därför.
15 §.
1 mom. Å fartyg, där skeppstjänst är indelad i vakter på allmänt bruk- Begränsning
ligt sätt, må till sjöss eller under dygn, då fartyg ankommer till eller av
går
från hamn, övertidsarbete icke åläggas sjöman, såvida tiden för hans
skeppstjänst därigenom skulle under två på varandra följande dygn med mera
än sex timmar överskjuta den ordinarie arbetstiden.
2 mom. Befinner sig fartyg, där skeppstjänst är indelad i vakter på allmänt
brukligt sätt, i hamn, må sjöman icke användas till övertidsarbete
å söckeyidag, därest tiden för sjömannens skeppstjänst därigenom skulle antingen
överstiga den ordinarie arbetstiden för samma dygn med mera än sex
timmar eller under två på varandra följande dygn uppgå till mera än tjugoåtta
timmar; samt
å helgdag, därest sjömannens skeppstjänst under samma dag därigenom
skulle överstiga åtta, i tropikerna sju, timmar.
Till övertidsarbete för annan lastning eller lossning än sådan, som avser
passagerares effekter eller post eller gods, vars lastning eller lossning ej kan
utan fara för godset uppskjutas, må sjöman ej användas å helgdag eller oftare
än varannan dag, såframt icke övertidsarbetet erfordras för att fartygets avgång
ej må avsevärt fördröjas.
3 mom. Å fartyg, där skeppstjänst icke är indelad i vakter på allmänt
brukligt sätt, må sjöman icke användas till övertidsarbete, därest den tid,
varunder han såväl i hamn som till sjöss utför skeppstjänst, därigenom skulle
under två på varandra följande dygn överstiga trettio timmar.
■I mom. Till övertidsarbete må sjöman icke användas mera än aderton timmar
i veckan.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 9 sand. 2 avd. 20 höft. (Nr 23.) 2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.
Ersättning
för Övertidsarbete
-
Ogiltigt avtal.
Övertids
journal.
Lagen tillgänglig
ombord.
Tillsyn å
lagens efterlevnad.
Straff
bestämmel
ser.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
16 §.
Ersättning för övertidsarbete skall, för timme beräknat, utgöra, när arbetet
utföres å söckendag, minst en etthundrafemtiondel och, när arbetet utföres å
helgdag, minst en sjuttiofemtedel av sjömannens kontanta månadslön, oberäknat
kostpenningar eller däremot svarande ersättning.
Har sjöman någon dag mera än två Har sjöman någon dag mera än två
timmar använts till övertidsarbete, be- timmar använts till övertidsarbete, be
-
stående av lastning eller lossning,
skall, därest han under närmast följande
dag eller dagar användes för enahanda
arbete, sjömannen för det å sistberörda
dag eller dagar utförda övertidsarbete
av sådan art utfå ersättning
efter den för övertidsarbete å helgdag
stadgade beräkningsgrund, ändock att
arbetet utförts å söckendag.
stående uti hanterande av last vid lastning
eller lossning, skall, därest han
under närmast följande dag eller dagar
användes för enahanda arbete, sjömannen
för det å sistberörda dag eller dagar
utförda övertidsarbete av sådan
art utfå ersättning efter den för övertidsarbete
å helgdag stadgade beräkningsgrund,
ändock att arbetet utförts
å söckendag.
Ersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete utföres.
För varje påbörjad halvtimme betalas ersättning såsom för halvtimme.
5 kapitlet.
Övriga bestämmelser -
17 §.
. Innehåller avtal om skeppstjänst villkor stridande mot denna lag, vare det
villkor utan verkan.
18 §.
För varje dag, varunder övertidsarbete förekommer, åligger det befälhavaren
att senast nästföljande dag härom göra anteckning i särskild övertidsjournal,
upprättad enligt formulär, som fastställes av fartygsinspektionens
chefsmyndighet.
Ej må någon, vars rätt är därav beroende, förvägras att om övertidsjournals
innehåll undfå nödig kännedom och att därav taga skriftligt utdrag.
Övertidsjournal skall av redaren förvaras minst två år efter dess avslutning.
19 §-
Befälhavare skall tillse, att ett exemplar av denna lag finnes tillgängligt ombord
å fartyget.
20 §.
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av fartygsinspektionens tillsynsorgan;
och skall i övrigt beträffande tillsynen i tillämpliga delar lända till
efterrättelse vad i 1, 6 och 7 kapitlen lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om
tillsyn å fartyg finnes stadgat.
Närmare föreskrifter angående tillsynens utövande meddelas av Konungen.
21 §.
Befälhavare, som använder sjöman till skeppstjänst i strid mot vad i denna
lag stadgas eller som bryter mot bestämmelsen i 10 §, straffes med böter från
och med tio till och med ettusen kronor.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
19
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Lika med befälhavare straffes redare, där förseelsen visas hava skett med
hans vetskap och vilja.
22 §.
Bryter befälhavare eller redare mot bestämmelse, som är meddelad i 18 §, Straff bestraffes
med böter från och med fem till och med femhundra kronor. stämmelse.
23 §.
Har befälhavare, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, Strafffört
falsk övertidsjournal eller övertidsjournalen ändrat eller förstört, undan- bestämmelstuckit
eller oläslig gjort, straffes med böter från och med fem till och med
femhundra kronor eller fängelse i högst sex månader.
Har redare gjort sig skyldig till förseelse, som nu sagts, eller visas sådan
av befälhavaren begången förseelse hava skett med redarens vetskap och vilja,
vare han förfallen till enahanda ansvar.
24 §.
Åsidosätter befälhavare den skyldighet, som enligt 19 § åligger honom, sträf- Strafffes
med böter från och med fem till och med etthundra kronor. ’ bestämmel
se.
25 §.
Allmän åklagare åligger att tala å förseelse, varom i denna lag sägs. Åtal.
26 §.
Om domstol i tvistemål; som bör bedömas efter denna lag, skall vad i 86—- Laga dom88
§§ sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning. sto1 * tviste
mål.
27 §.
Om domstol i mål rörande förseelse, varom i denna lag sägs, skall vad i 89 § Laga domsjömanslagen
stadgas äga motsvarande tillämpning. stol i brott
mål.
28 §.
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och skola vid bristande Bötestillgang
till deras fulla gäldande förvandlas enligt allmänna strafflagen. förvandling
_ m. in.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1927.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1927 samt gäller till och med den
31 december 1930; skolande dels beträffande
sådan under tiden för lagens
giltighet begången förseelse, som avses
i 21—24 §§, dels ock i fråga om domstol
i tvistemål, som bör bedömas efter
denna lag, vad i lagen är stadgat fortfara
att gälla även efter sistnämnda
dag.
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Vederbörande myndighet äger att
jämväl innan denna lag trätt i kraft
meddela undantag, som avses i 1 § 3
mom.
Eftergift, som med stöd av lagen den
24 oktober 1919 om arbetstiden å
svenska fartyg beviljats utan begränsning
till viss tid, skall, i den mån vederbörande
myndighet ej annorlunda
bestämmer, fortfarande tillsvidare äga
giltighet.
B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning rörande
lämpligheten av det i herr Lindleys motion nr 250 i
första kammaren framförda spörsmålet om sådan ändring av
bestämmelserna i sjöarbetstidslagen, att sjöman å fartyg utan
vaktindelning till skydd för överansträngning beredes viss sammanhängande
vilotid under varje dygn, ävensom för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda;
C) att motionerna nr 250, 256, 263 och 266 i första kammaren
samt nr 371, 387, 388 och 391 i andra kammaren, i den mån
de icke blivit besvarade genom vad utskottet ovan hemställt,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 april 1926.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Kock, Sigfrid Hansson, greve
Spens, von Stockenström, Thorberg*, Martin Svensson* och Åkerberg;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Öberg, Hagman, Magnusson
i Skövde*, Ödström, Johanson i Stockholm*, Holmström i Stockholm och Lindgren i
Dingelvik*.
'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
21
Reservationer:
I fråga om utskottets hemställan under punkt A).
1) av herrar greve Spens, Martin Svensson och Magnusson i Skövde, vilka
ansett, att utskottet, i anslutning till de av herrar von Sydow m. fl. och Lindman
m. fl. i ämnet väckta motionerna, bort hemställa om avslag å propositionen
;
2) av herrar Sigfrid Hansson, Thorherg, Åkerberg, Magnusson i Kalmar.
Hagman, Johanson i Stockholm och Holmström i Stockholm, vilka anfört:
»Resultatet av den av kommerskollegium verkställda utredningen angående
sjöarbetstidslagens verkningar giver vid handen, att denna lag, utan att ha vållat
rederinäringen några större olägenheter, tillförsäkrat sjöfolket så betydelsefulla
lättnader i arbets- och levnadsvillkoren, att ett definitivt fastställande
av densamma vore synnerligen välbetänkt. Denna lag har liksom den
allmänna arbetstidslagen tillämpats mer än sex år, en tidsperiod, som på goda
grunder torde kunna anses tillräcklig för ett bedömande av lagstiftningens
ändamålsenlighet. En ytterligare utsträckning av försökstiden kan knappast
anses vara sakligt motiverad och lär väl inte komma att få någon betydelse
för dem, som önska göra nya erfarenhetsrön. Det är visserligen sant, att denna
lag är behäftad med icke oväsentliga brister, vilka dock äro av den art att
sjöfolket framför allt har anledning att beklaga sig över dem, men i den mån
det blir möjligt att förbättra lagen, torde detta kunna ske lika lätt om den
nu erhåller definitiv giltighet som om den endast förlänas provisorisk karaktär.
Mot de av Kungl. Maj:t föreslagna lagändringarna ha vi intet att erinra.
Beträffande den av herr Bindley i motionen 1:250 föreslagna ändrade lydelsen
av 12 § andra stycket förena vi oss med utskottet i dess hemställan om
skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning.
På grund av vad vi sålunda anfört, få vi hemställa,
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
»
Beträffande utskottets hemställan under punkt B.
av greve Spens, som med instämmande av herr Martin Svensson yrkat avslag
å utskottets hemställan om skrivelse samt till stöd för detta yrkande
anfört följande:
»Utskottets ifrågavarande skrivelseförslag grundar sig på de i herr Lindleys
motion nr 250 i första kammaren lämnade uppgifter, att Kungl. Kommerskollegium
med stöd av nu gällande och av utskottet till provisorisk förnyelse
föreslagna bestämmelser i sjöarbetstidslagen skulle hava medgivit bolag, som
idkar pråmtrafik, rätt att av sina pråmskeppare uttaga under två på varandra
följande dygn 30 timmars styrtid i följd, inberäknat övertidsarbete — med
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
undantag dock av 2 timmars uppehåll efter 12 timmar — samt att på sådant
sätt under 4 veckor i följd uttaga av skepparna 252 timmars ordinarie arbete
och 72 timmars övertidsarbete. Å Mälaren lära skepparna enligt uppgift i
samma motion få under ett och samma dygn hava till och med 14 timmars
styrtid. Enligt vad jag inhämtat från transportaktiebolaget i Stockholm lär
emellertid ovannämnda långa styrtid icke hava uttagits i den utsträckning,
som ovan nämnts, annat än möjligen i något enstaka undantagsfall. Tillstånd
att uttaga nyssnämnda arbetstid under fyra veckor har meddelats av Kungl.
Maj:t i dispensväg och icke av Kommerskollegium.
Tydligt är, att säregna förhållanden vidlåda denna pråmtrafik i inre farvatten.
Dess art nödvändiggör, att arbetstiden får uttagas i vissa perioder.
Under en avsevärd tid är skepparens arbete begränsat till att endast hava
tillsyn över pråmen. Att tjänstgöringen icke kan betecknas som ansträngande
torde framgå därav, att sammanlagda arbetstiden under tiden juni—november
1924 för styrning, stussning, tillsyn under lastning eller lossning ävensom
lämpning av last enligt uppgjord statistik lär hava utgjort i genomsnitt 6.37
timmar per dag och skeppare. Att skepparna icke heller taga skada till sin
hälsa synes framgå därav, att medelåldern hos desamma för närvarande utgör
52 */2 år, samt att deras anställningstid i medeltal utgör 17.8 år.
Redan genom den begränsning, som hittills skett, av arbetstiden till visst
antal timmar under fyra veckor lär det hava visat sig ytterst svårt att få
pråmtrafiken ekonomiskt bärig. Genom ytterligare inskränkning av arbetstiden
skulle även andra svårigheter uppstå. Det torde då bliva nödvändigt att
utöka pråmbesättningen med en man. Kajutorna skulle då behöva utvidgas
för att bliva godkända för två män. Därigenom skulle dels inkräktning ske
på lastutrymmet och dels skepparna berövas tillfälle att, såsom nu vanligen
lär ske, å pråmarna medhava sina hustrur, vilka laga mat åt dem. Med stor
sannolikhet kunna kraftiga protester mot sådan ändring motses från nuvarande
skepparkår.»
Stockholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
i161328