Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
1
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1926 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
Sveriges anslutning till den internationella
luftf ar t skonventionen.
Genom en den 19 februari 1926 dagtecknad proposition, nr 172, vilken
hänvisats till lagutskott, och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden, föreslagit riksdagen att godkänna den
i Paris den 13 oktober 1919 undertecknade luftfartskonventionen. under förutsättning
att de av internationella luftfartskommissionen den 25 oktober
1922 och den 30 juni 1923 beslutade ändringarna av artiklarna 5 och 34 i
konventionen träda i kraft.
Berörda konvention är i svensk översättning av följande lydelse:
Konvention
angående reglering av internationell luftfart.
Kapitel I.
Allmänna grundsatser.
Artikel 1.
De höga fördragsslutande parterna erkänna, att varje stat har fullständig
och uteslutande höghetsrätt i luftrummet över sitt territorium.
En stats territorium i den betydelse detta ord bär i förevarande konvention
omfattar såväl statens egentliga område som området för dess
kolonier, inbegripet territorialvattnet utmed nämnda områdens kuster.
Artikel 2.
Eu var av de fördragsslutande staterna förpliktar sig att i fredstid medgiva
övriga fördragsslutande staters luftfartyg rätt att på ofarligt sätt färdas
över förstnämnda stats område under förutsättning att de villkor, som stadgas
i förevarande konvention, bliva iakttagna.
Alla föreskrifter, som utfärdats av eu fördragsslutande stat rörande rätt för
luftfartyg, hemmahörande i annan fördragsslutande stat, att vinna tillträde
till dess territorium, skola tillämpas utan avseende å nationalitet.
Artikel 3.
En var av de fördragsslutande staterna är berättigad att av militära skäl
eller av hänsyn till allmän säkerhet förbjuda luftfartyg, hemmahörande i
annan fördragsslutande stat, att färdas över vissa områden inom sitt territo
Bihang
till riksdagens protokoll 1926. 9 samt. 2 avd. 16 höft. (Nr 19). 911 so
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
rium vid äventyr av i statens lagstiftning bestämt straff samt med förbehåll
att i detta hänseende icke någon åtskillnad skall göras mellan dess egna
och den andra fördragsslutande statens privata luftfartyg.
I så fall skola läget och utsträckningen av de förbjudna områdena på
förhand offentliggöras och delgivas övriga fördragsslutande stater.
Artikel 4.
Varje luftfartyg, som inkommer över ett förbjudet område, är skyldigt
att, så snart det får kännedom härom, giva den nödsignal, som är föreskriven
i § 17 av reglementet D, och skall landa utanför det förbjudna området
så snart och så nära detta område som möjligt på eu av flygplatserna i
den stat, över vars område luftfart olovligen ägt rum.
Kapitel IT.
Luftfartygs nationalitet.
Artikel 5.
Fördragsslutande stat må icke annat än genom ett särskilt och till tiden
begränsat bemyndigande medgiva luftfart över sitt område för luftfartyg,
som icke har någon av de fördragsslutande staternas nationalitet.
Av internationella luftfartskommissionen den 25 oktober 1922 beslutad
ändrad lydelse av art. 5.
Fördragsslutande stat må icke annat än genom ett särskilt och till tiden begränsat
bemyndigande medgiva luftfart över sitt område för luftfartyg'', som icke
har någon av de fördragsslutande staternas nationalitet, såvida icke förstnämnda
stat avslutat en särskild överenskommelse med det land, i vars luftfartygsregister
fartyget är infört. Bestämmelserna i denna särskilda överenskommelse
må dock icke inskränka de fördragsslutande staternas rättigheter enligt förevarande
konvention och skola vara i överensstämmelse med de i nämnda konvention
och därtill hörande reglementen fastställda regler. Denna särskilda överenskommelse
skall delgivas internationella luftfartskommissionen, som skall meddela
övriga fördragsslutande stater underrättelse om densamma.
Artikel 6.
Luftfartyg har den stats nationalitet, i vars luftfartygsregister det är infört
i överensstämmelse med föreskrifterna i avdelning I av reglementet A.
Artikel 7.
Luftfartyg må icke införas i en fördragsslutande stats luftfartygsregister,
såvida det icke i sin helhet tillhör undersåtar i denna stat.
Aktiebolag må icke registreras såsom ägare av luftfartyg, såvida det icke
har den stats nationalitet, i vars luftfartygsregister fartyget är infört, såvida
icke ordföranden i bolagets styrelse och två tredjedelar av övriga styrelseledamöter
hava nämnda stats nationalitet och såvida icke bolaget uppfyller
alla övriga bestämmelser, som må kunna vara föreskrivna i ifrågavarande
stats lagar.
Artikel 8.
Luftfartyg må icke med giltig verkan vara registrerat i flera stater.
Artikel 9.
De fördragsslutande staterna skola månatligen sinsemellan utväxla och
till den i artikel 34 omförmälda internationella luftfartskommissionen över
-
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1,9.
sända utdrag av luftfartygsregistret, innehållande förteckning å de fartyg,
som under den förflutna månaden införts i eller avförts ur registret.
Artikel 10.
Under internationell luftfart skall varje luftfartyg enligt bestämmelserna
i reglementet A vara försett med nationalitets- och registreringsmärke, ävensom
med uppgift om ägarens namn och hemort.
Kapitel III.
Luftvärdighetsbevis och certifikat för besättning.
Artikel 11.
Under internationell luftfart skall luftfartyg, i enlighet med bestämmelserna
i reglementet B, vara försett med luftvärdighetsbevis, utfärdat eller
godkänt av den stat, vars nationalitet luftfartyget har.
Artikel 12.
Befälhavare, förare, mekaniker och andra medlemmar av luftfartygs besättning
skola vara försedda med kompetens- och behörighetscertifikat, som
utfärdats i enlighet med bestämmelserna i reglementet E eller godkänts av
den stat, vars nationalitet luftfartyget har.
Artikel 13.
Luftvärdighetsbevis, kompetens- och behörighetscertifikat, vilka utfärdats
eller godkänts av den stat, vars nationalitet luftfartyget har. och vilka upprättats
jämlikt bestämmelser, som fastställts i reglementena B och E och
sedermera av internationella luftfartskommissionen, skola av de övriga staterna
erkännas såsom giltiga.
Yarje stat har rätt att, när fråga är om luftfärd inom dess egna gränser
och över dess eget område, vägra att erkänna ett för en av dess egna
medborgare av annan stat utfärdat kompetens- och behörighetscertifikat.
Artikel 14.
Luftfartyg må ej hava radioanläggning utan särskilt tillstånd av den
stat, vars nationalitet luftfartyget har. Radioanläggning må endast begagnas
av medlem av besättningen, som är i besittning av särskilt för ändamålet
utställt certifikat.
Luftfartyg, som användes för yrkesmässig luftfart och är i stånd att medföra
minst tio personer, skall vara försett med radioanläggning (utsändningsoch
mottagningsapparat), så snart regler för användande av sådana apparater
fastställts av internationella luftfartskommissionen.
Kommissionen må sedermera, enligt de bestämmelser, som den må komma
att fastställa, till alla andra slags luftfartyg utsträcka skyldigheten att hava
radioanläggning.
Kapitel IV.
Tillstånd till luftfart över utländskt område.
Artikel 15.
Luftfartyg, hemmahörande i en av de fördragsslutande staterna, har rätt
att färdas över annan fördragsslutande stats område utan att landa. Fartyget
skall därvid följa den väg, som må vara anvisad av den stat, över vars område
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
färden äger rum. I fall det kräves av hänsyn till allmän säkerhet, är luftfartyget
dock skyldigt landa, därest det erhåller befallning därom medelst de
i reglementet D föreskrivna signalerna.
Luftfartyg, som färdas från en stats område till en annans, skall, om sistnämnda
stats reglementariska bestämmelser så föreskriva, landa på en av
de av denna stat bestämda flygplatser. Uppgift om dessa flygplatser skall av
de fördragsslutande staterna lämnas internationella luftfartskommissionen,
som därom skall underrätta alla fördragsslutande stater.
För anordnande av internationell luftfartsled erfordras tillstånd av de
stater, över vilkas område leden skall framgå.
Artikel 16.
En var av de fördragsslutande staterna har rätt att till förmån för inhemska
luftfartyg utfärda bestämmelser om förbehåll och inskränkningar
beträffande yrkesmässig befordran av personer och gods mellan två punkter
inom eget område.
Sådana förbehåll och inskränkningar skola omedelbart offentliggöras och
delgivas internationella luftfartskommissionen, som därom skall underrätta
övriga fördragsslutande stater.
Artikel 17.
Luftfartyg, hemmahörande i en fördragsslutande stat, som fastställt förbehåll
och inskränkningar i enlighet med artikel 16, ma underkastas samma
förbehåll och inskränkningar i varje annan fördragsslutande stat, även om
denna icke pålägger andra främmande luftfartyg samma förbehåll och inskränkningar.
Artikel 18.
Luftfartyg, som färdas över en fördragsslutande stats område, därunder
inbegripet av förhållandena nödvändiggjorda landningar och uppehåll, må
kunna befrias från beslag på grund av intrång i rätt till patent, ritning eller
mönster genom ställande av säkerhet, vars storlek i saknad av godvillig
överenskommelse snarast möjligt skall bestämmas av vederbörande myndighet
å den ort, där beslaget ägt rum.
Kapitel V.
Föreskrifter, som skola iakttagas vid avgång, under färd och vid landning.
Artikel 19.
Yarje luftfartyg, som användes i internationell luftfart, skall vara försett
med:
a) registreringsbevis enligt reglementet A;
b) luftvärdighetsbevis enligt reglementet B;
c) certifikat för befälhavare, förare och övrig besättning enligt reglementet
E; ,
d) om luftfartyget befordrar passagerare, förteckning over deras namn;
e) om luftfartyget medför gods, konossement och godslista;
f) dagböcker enligt reglementet C; och
g) om luftfartyget har radioanläggning, tillstånd föreskrivet i artikel 14.
Artikel 20.
Dagböcker skola förvaras under två år, räknat från den dag, då sista anteckningen
infördes i desamma.
Andra lagutskottets utlåtande Nr W.
o
Artikel 21.
Vid luftfartygs avgång och landning äro vederbörande lands myndigheter
under alla förhållanden berättigade att visitera fartyget och att granska de
handlingar, med vilka det skall vara försett.
Artikel 22.
De fördragsslutande staternas luftfartyg hava vid landning och särskilt
i fall av nöd rätt till samma hjälpmedel som inhemska luftfartyg.
Artikel 23.
Bärgning av luftfartyg, som gjort haveri å sjön, skall, så vitt ej annorlunda
överenskommits, ske i enlighet med sjörättens grundsatser.
Artikel 24.
Varje flygplats i en fördragsslutande stat, som mot erläggande av vissa
avgifter är öppen för där hemmahörande luftfartyg, skall på enahanda villkor
vara öppen för luftfartyg, hemmahörande i övriga fördragsslutande stater.
För var och en av dessa flygplatser skall en enda taxa för landning och
uppehåll vara fastställd, vilken utan åtskillnad skall tillämpas å inhemska
och utländska luftfartyg.
Artikel 25.
En var av de fördragsslutande staterna förpliktar sig att träffa anstalter
för att säkerställa, att varje luftfartyg, som färdas inom dess område, och
varje _ luftfartyg, som för dess nationalitetsmärke, skall, var det än befinner
sig, iakttaga de regler, som äro föreskrivna i reglementet D.
En var av de fördragsslutande staterna förpliktar sig att åtala och bestraffa
den, som överträder dessa regler.
Kapitel VI.
Föremål, som icke må befordras.
Artikel 26.
Befordran å luftfartyg av explosiva varor, krigsvapen eller krigsammunition
är förbjuden i internationell luftfart. Utländskt luftfartyg må icke befordra
varor av detta slag från ett ställe till ett annat inom en och samma fördragsslutande
stats område.
Artikel 27.
Varje stat må förbjuda eller utfärda föreskrifter om medförandet eller
användandet av fotografiapparater å luftfartyg. Alla bestämmelser av detta
slag skola omedelbart delgivas internationella luftfartskommissionen, som
därom skall underrätta övriga fördragsslutande stater.
Artikel 28.
En var av de fördragsslutande staterna må av hänsyn till allmän ordning
underkasta befordran av andra föremål än dem, som omförmälas i
artiklarna 26 och 27, inskränkande bestämmelser. Sådana bestämmelser
skola omedelbart delgivas internationella luftfartskommissionen, som därom
skall underrätta övriga fördragsslutande stater.
Artikel 29.
Alla inskränkande bestämmelser av i artikel 28 nämnd art skola gälla i
samma omfattning beträffande inhemska och utländska luftfartyg.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
Kapitel VIK
Statsluftfartyg.
Artikel 30.
Såsom statsluftfartyg anses:
a) militära luftfartyg; samt
b) luftfartyg, som uteslutande användas för någon statens verksamhet
såsom för post-, tull- eller polisväsendet.
Övriga luftfartyg anses såsom privata luftfartyg.
Alla statsluftfartyg med undantag av militär-, tull- eller polisluftfartyg
skola behandlas såsom privata luftfartyg och äro för den skull underkastade
alla bestämmelser i förevarande konvention.
Artikel 31.
Varje luftfartyg, som står under befäl av diirtill beordrad militär person,
anses såsom militärt.
Artikel 32.
Militärt luftfartyg, tillhörigt eu av de fördragsslutande staterna, må var
ken färdas över eller landa på annan fördragsslutande stats område utan
att därtill hava erhållit särskilt tillstånd. Föreligger sådant tillstånd, åtnjuter
det militära luftfartyget, såvida icke annorlunda bestämts, i princip de
förmåner, som vanligen tillkomma främmande krigsfartyg.
Militärt luftfartyg, som är nödsakat att landa eller som uppfordras eller
beordras landa, må icke till följd härav göra anspråk på de förmånei'', som avses
i första stycket.
Artikel 33.
Genom särskilda avtal, som träffas mellan de olika staterna, skall bestämmas,
i vilka fall polis- och tulluftfartyg må erhålla tillstånd att överskrida
gränserna. I intet fall skola de åtnjuta de förmåner, som avses i
artikel 32.
Kapitel Vill.
Internationella lnftfartskonimissionen.
Artikel 34.
Under benämning den internationella luftfartskommissionen skall upprättas
en internationell kommission, vilken skall stå under Nationernas förbunds
ledning och bestå av:
två ombud för var och en av följande stater: Amerikas Förenta Stater,
Frankrike, Italien och Japan;
ett ombud för Storbritannien och ett för varje brittisk dominion och för
Indien;
ett ombud för var och en av övriga fördragsslutande stater.
Var och en av de fem förstnämnda staterna (Storbritannien med dess
dominions och Indien räknas härvid såsom en stat) skall hava så många
röster, att desammas antal, multiplicerat med fem, med minst en röst överstiger
samtliga de övriga fördragsslutande staternas röster.
Alla andra stater än de fem förstnämnda skola vardera hava en röst.
Internationella luftfartskommissionen skall själv fastställa reglerna för sin
verksamhet och bestämma den ort, där den skall hava sitt säte, men den är
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
t
oförhindrad att sammanträda på sådan annan ort, som den må finna lämplig.
Dess första sammanträde skall hållas i Paris. Kallelse till detta sammanträde
skall utfärdas av franska regeringen, så snart denna från mer än
hälften av de stater, som undertecknat förevarande konvention, erhållit underrättelse
att de ratificerat samma konvention.
Det åligger kommissionen:
a) att från de fördragsslutande staterna emottaga eller hos dem framställa
förslag om ändring av bestämmelserna i förevarande konvention och att
tillkännagiva antagna förändringar;
b) att fullgöra de åligganden, som tilldelats kommissionen genom förevarande
artikel samt artiklarna 9, 13, 14, 15, 16, 27, 28, 36 och 37 i förevarande
konvention;
c) att vidtaga^ändringar i bestämmelserna i reglementena A—G;
d) att samla och meddela de fördragsslutande staterna alla slags underrättelser
angående internationell luftfart;
e) att samla och meddela de fördragsslutande staterna alla upplysningar
angående radiotelegrafi, väderlekstjänst och läkarvetenskap, som hava
intresse för luftfart;
f) att ombesörja utgivandet av kartor för luftfart i enlighet med bestämmelserna
i reglementet F; och
g) att avgiva utlåtande i frågor, som staterna må kunna underställa dess
prövning.
Ändring av bestämmelserna i något av reglementena må verkställas av
internationella luftfartskommissionen, om nämnda ändring gillas av tre fjärdedelar
av högsta möjliga antalet röster, d. v. s. av det sammanlagda antal
röster, som kunde avgivas, därest samtliga stater vore närvarande. Ändringen
träder i kraft, så snart den genom internationella luftfartskommissionen
delgivits samtliga fördragsslutande stater.
Varje ändring, som föreslås i någon av förevarande konventions artiklar,
skall dryftas av internationella luftfartskommissionen, vare sig ändringen
framställts av en av de fördragsslutande staterna eller av kommissionen
själv. Ingen ändring av detta slag må för godkännande underställas de
fördragsslutande staterna, såvida den icke gillats av minst två tredjedelar
av högsta möjliga antalet röster.
Ändringar, som vidtagas i konventionens artiklar (med undantag av reglementena)
skola, innan de träda i kraft, hava uttryckligen godkänts av de fördragsslutande
staterna.
Kostnaderna för internationella luftfartskommissionens organisation och
verksamhet skola bestridas av de fördragsslutande staterna i förhållande
till det antal röster, varöver de förfoga.
Kostnader, som föranledas av sändande av tekniska ombud, skola bestridas
av vederbörande stater.
Av internationella luftfartskommissionen den 30 juni 1923 beslutad ändrad
lydelse av artikel 34.
Under benämning — —----de övriga fördragsslutande staterna.
Varje i kommissionen företrädd stat (Storbritannien med dess dominions och
Indien räknas härvid såsom en stat) har en röst.
Internationella luftfartskommissionen bestämmer — — — — — — i
frågor, som staterna må kunna underställa dess prövning.
Ändring av bestämmelserna i något av reglementena må kunna verkställas
av internationella luftfartskommissionen, därest nämnda ändring gillas av
tre fjärdedelar av högsta möjliga antal röster, d. v. s. av det sammanlagda antal
röster, som kunde avgivas, därest samtliga stater vore närvarande. Denna
majoritet bör dessutom innefatta minst tre av följande fem stater: Amerikas
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
Förenta Stater, Brittiska riket, Frankrike, Italien och Japan. Ändringen träder
i kraft, så snart den genom internationella luftfartskommissionen delgivits
samtliga fördragsslutande stater.''
Varje ändring — — — —--av de fördragsslutande staterna.
Kostnaderna för internationella iuftfartskominissionens organisation och
verksamhet skola bestridas av de fördragsslutande staterna. Totalbeloppet
fördelas i lika delar å samtliga fördragsslutande stater, dock att Amerikas
Förenta Stater, Brittiska riket, Frankrike, Italien och Japan skola erlägga
dubbelt så stor andel som var och en av de övriga staterna.
Kostnader, som föranledas-----— skola bestridas av vederbö
rande
stater.
Kapitel IX.
Slutbestämmelser,
Artikel 35.
De höga fördragsslutande parterna förbinda sig, var och en i vad densamma
angår, att i möjligaste mån samarbeta för åstadkommande av internationella
åtgärder beträffande:
a) samlande och distribuerande av statistiska, fortlöpande eller speciella
väderleksunderrättelser i enlighet med bestämmelserna i reglementet G;
b) offentliggörande av likartade luftfartskartor samt genomförande av ett
gemensamt system för orienteringsmärken i terrängen i enlighet med bestämmelserna
i reglementet F;
c) användande av radioförbindelse i luftfartens tjänst, upprättande av erforderliga
radiostationer och iakttagande av de internationella reglerna för
radiomeddelanden.
Artikel 36.
Allmänna bestämmelser rörande tullväsendet, i vad angår den internationella
luftfarten, äro föremål för särskilt avtal, vilket såsom reglemente H
är fogat till förevarande konvention.
Inga bestämmelser i förevarande konvention må tolkas såsom utgörande
hinder för de fördragsslutande staterna att i enlighet med de i konventionen
fastställda grundsatserna sinsemellan avsluta särskilda avtal beträffande tull-,
polis-, post- eller andra angelägenheter, som äro av gemensam betydelse för
luftfarten. Dessa avtal skola omedelbart delgivas internationella luftfartskommissionen,
som därom skall underrätta övriga fördragsslutande stater.
Artikel 37.
I händelse av meningsskiljaktighet mellan två eller flera stater angående
tolkningen av förevarande konvention skall tvisten avgöras av den fasta
mellanfolkliga domstol, som skall upprättas av Nationernas förbund och,
innan denna domstol börjar sin verksamhet, genom skiljedom.
Om parterna icke direkt kunna komma överens om val av skiljemän,
skola de förfara på följande sätt:
Var och en av parterna utser en skiljeman och skiljemännen sammanträda
för att utse ordförande. Om skiljemännen icke kunna enas, skall
vardera parten utse en tredje stat och de sålunda utsedda staterna skola
välja ordförande i skiljenämnden antingen i samförstånd eller så att var
och en föreslår en person och lotten sedermera avgör, vilken av dessa personer
som skall vara utsedd.
Meningsskiljaktigheter beträffande de tekniska reglementen, som höra till
förevarande konvention, skola avgöras av den internationella luftfartskommissionen,
med enkel majoritet.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
9
Om tvisten avser frågan, huruvida det gäller en tolkning av själva konventionen
eller ett av dess reglementen, tillkommer det den i första stycket
av denna artikel omförmälda skiljedomstolen att träffa slutgiltigt avgörande.
Artikel 38.
I händelse av krig skola bestämmelserna i förevarande konvention icke
inskränka de fördragsslutande staternas handlingsfrihet vare sig såsom krigförande
eller såsom neutrala.
Artikel 39.
Bestämmelserna i förevarande konvention kompletteras av reglementena
A—H, vilka under förbehåll av bestämmelsen i artikel 34 mom. c) hava
samma giltighet som och skola träda i kraft samtidigt med själva konventionen.
Artikel 40.
Brittiska dominions och Indien betraktas såsom stater i vad angår förevarande
konvention.
Protektoratsländers eller i Nationernas förbunds namn förvaltade territoriers
områden och undersåtar skola, i vad angår denna konvention, likställas
med skydds- eller mandatstaternas områden och medborgare.
Artikel 41.
De stater, vilka icke deltagit i kriget 1914—1919, må kunna ansluta sig till
förevarande konvention.
Denna anslutning skall på diplomatisk väg delgivas franska republikens
regering och genom denna alla stater, som undertecknat eller anslutit sig till
konventionen.
Artikel 42.
Stat, som deltagit i kriget 1914—1919 och icke undertecknat förevarande
konvention, skall icke kunna ansluta sig till densamma, såvida icke ifrågavarande
stat är medlem av Nationernas förbund eller, till den 1 januari 1923,
såvida icke de allierade och associerade makter, vilka undertecknat den med
ifrågavarande stat avslutade fredstraktaten, lämna sitt samtycke till anslutningen.
Efter den 1 januari 1923 må dylik anslutning kunna äga rum, därest
den genom omröstning i enlighet med det i art. 34 i förevarande konvention
stadgade förfaringssättet medgives av minst tre fjärdedelar av de stater, som
undertecknat eller anslutit sig till konventionen.
Framställning om anslutning skall ställas till franska republikens regering,
som därom skall underrätta övriga fördragsslutande makter. Såvida
icke den stat, som gör framställningen, i egenskap av medlem av Nationernas
förbund är utan vidare behörig att tillträda konventionen, skall franska
regeringen mottaga nämnda makters röster och för dem tillkännagiva resultatet
av omröstningen.
Artikel 43.
Förevarande konvention må icke uppsägas före den 1 januari 1922. I
händelse av uppsägning, skall denna delgivas franska republikens regering,
som därom skall underrätta övriga fördragsslutande parter. Uppsägningen
skall icke träda i kraft, förrän minst ett år förflutit efter nämnda delgivning,
och skall gälla blott beträffande den stat, som verkställt uppsägningen.
Förevarande konvention skall ratificeras.
Varje makt skall överlämna sin ratifikation till franska regeringen, genom
vars försorg underrättelse därom skall lämnas övriga signatärmakter.
Ratifikationerna skola deponeras i franska regeringens arkiv.
Utskottet.
10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
Förevarande konvention skall för varje stat, som undertecknat densamma,
träda i kraft gent emot andra stater, vilka redan ratificerat konventionen,
fyrtio dagar efter deponeringen av ifrågavarande stats ratifikation.
Så snart förevarande konvention trätt i kraft, skall franska regeringen
översända en bestyrkt avskrift av konventionen till de makter, vilka på grund
av fredstraktaterna förbundit sig att tillämpa luftfärdsregler, överensstämmande
med dem, vilka fastställts i nämnda konvention.
Som skedde i Paris den trettonde oktober nittonhundranitton i ett enda
exemplar, som skall vara deponerat i franska regeringens arkiv, och varav
bestyrkta avskrifter skola tillställas de fördragsslutande staterna. Nämnda
exemplar, dagtecknat såsom här ovan är sagt, må kunna undertecknas till
och med den tolfte april nittonhundratjugu.
Till bekräftelse härav hava nedanstående befullmäktigade ombud, vilkas
fullmakter befunnits vara i god och behörig form, undertecknat förevarande
konvention, vars franska, engelska och italienska texter skola hava samma
giltighet.
Beträffande grunderna för Kungl. Maj:ts ifrågavarande hemställan fär
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
propositionens innehåll.
Den 13 oktober 1919 avslöto de vid fredskonferensen i Paris representerade
allierade och associerade makterna en konvention angående reglering
av den internationella luftfarten. Sedan nio av signatärmakterna
ratificerat konventionen och Persien anslutit sig till densamma, trädde den
i kraft den 11 juli 1922. Sedermera hava åtskilliga andra makter ratificerat
eller anslutit sig till konventionen, som för närvarande är gällande
för följande länder:
Australiska statsförbundet, Belgien, Bulgarien, Oanada, Chile, Frankrike,
Grekland, Indien, Irländska fristaten, Italien, Japan, Nya Zeeland, Persien,
Polen, Portugal, Rumänien, Serbo-Kroato-Slovenska Staten, Siarn, Storbritannien,
Sydafrikanska Unionen, Tjeckoslovakien och Uruguay.
Yissa av de länder, som undertecknat konventionen, däribland Amerikas
Förenta Stater och några av de sydamerikanska staterna, hava underlåtit
att ratificera densamma.
I fråga om den internationella luftfartskonventionens huvudbestämmelser
må här framhållas följande:
Enligt konventionen skall en var av de fördragsslutande staterna förplikta
sig att i fredstid medgiva luftfartyg hemmahörande i någon annan
av de fördragsslutande staterna rätt att på ofarligt sätt färdas över förstnämnda
stats område under förutsättning att de villkor, som föreskrivas
i konventionen, bliva iakttagna (art. 2). Fn var av de fördragsslutande
staterna är berättigad att av militära skäl eller av hänsyn till allmän
säkerhet förbjuda luftfartyg, hemmahörande i någon annan av de fördragsslutande
staterna, att färdas över vissa områden inom sitt territorium vid
äventyr av i statens lagstiftning bestämt straff men med förbehåll att i
Andra lagutskottets utlåtande Nry 19.
11
detta hänseende samma bestämmelser skola gälla beträffande privata luftfartyg,
hemmahörande i den andra fördragsslutande staten, som beträffande
dess egna privata luftfartyg (art. 3). Fördragsslutande stat får icke annat
än genom ett särskilt och till tiden begränsat tillstånd medgiva luftfart
över sitt område för luftfartyg, som icke har någon av de fördragsslutande
staternas nationalitet (art. 5). Konventionens bestämmelser hava avseende
å alla luftfartyg med undantag av militär-, tull- eller polisluftfartyg (art.
30). De fördragsslutande staternas gemensamma luftfartsangelägenheter
handhavas av en ständig internationell kommission, sammansatt av ombud
för dessa stater. Kommissionen är ställd under Nationernas förbunds
överinseende och dess sekretariat är förlagt till Paris (art. 34). Stater,
som icke deltagit i världskriget, må kunna ansluta sig till konventionen
genom en till franska utrikesdepartementet avgiven notifikation (art. 41).
Till konventionen höra 8 reglementen, som innehålla detalj föreskrifter,
angående vissa luftfarten rörande förhållanden.
Vid skilda konferenser mellan ombud för Sverige, Danmark, Finland
och Norge, i vilka senare deltogo även ombud för Nederländerna och
Schweiz, blevo bestämmelserna i den internationella luftfartskonventionen
föremål för övervägande. Därvid restes åtskilliga betänkligheter mot vissa
bestämmelser i konventionen, vilka betänkligheter i synnerhet rörde art. 5.
Enligt inhämtade underrättelser angående tolkningen av nämnda artikel
skulle denna komma att utgöra hinder för fördragsslutande stat att på
ömsesidighetens grund etablera regelbunden luftfart med icke fördragsslutande
stat. Vidare var röstfördelningen inom den internationella luftfartskommissionen
enligt art. 34 ordnad på ett sätt, som bland annat
skulle medföra ständig majoritet för Amerikas Förenta Stater, Brittiska
riket, Frankrike, Italien och Japan, därest dessa länder vore ense.
I syfte att få luftfartsförhållandena avtalsmässigt reglerade med närliggande
länder valdes på olika håll en annan väg för ordnandet av lufttrafiken,
nämligen avslutandet av • separatöverenskommelser. Sverige ingick
sålunda efter hand särskilda luftfartsöverenskommelser med Danmark,
Nederländerna, Norge, Polen, Storbritannien och Tyskland. Av dessa
överenskommelser hava de med Nederländerna och Polen ingångna ännu
icke trätt i kraft.
Sedermera har emellertid den internationella luftfartskommissionen å
sammanträde i London den 25 oktober 1922 antagit ett sådant tillägg
till artikel 5, att i konventionen deltagande stat finge tillåta luftfartyg,
som ej vore hemmahörande i någon av de fördragsslutande staterna, att
färdas över dess område, såvida nämnda stat avslutit en särskild luftfartskonvention
med det land, som fartyget tillhörde. Bestämmelserna i denna
särskilda konvention finge dock icke inskränka de fördragsslutande staternas
rättigheter och skulle stå i överensstämmelse med de regler, som
fastställts genom den internationella konventionen och därtill hörande
reglementen. Vidare beslöt nämnda kommission å sammanträde i London
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
den 30 juni 1923 sådan ändring i artikel 34, att varje stat tillerkändes
en röst inom kommissionen, varvid Amerikas Förenta Staters, Brittiska
rikets, Frankrikes, Italiens och Japans intressen särskilt tillgodosågos allenast
så, att i fråga om vissa viktigare beslut, för vilka fordras tre fjärdedelars
majoritet inom kommissionen, bestämdes, att medverkan av åtminstone
tre av dessa makter skulle erfordras för beshits giltighet. De
rörande omförmälda ändringar upprättade protokollen hava undertecknats
av alla de stater, för vilka konventionen vid ifrågavarande tidpunkter var
gällande, men enligt bestämmelserna i protokollen skola ändringarna icke
träda i kraft, förrän de ratificerats av samtliga dessa stater. Sådan ratificering
hade vid propositionens avlämnande verkställts av alla ifrågakommande
stater, med undantag för Portugal, som icke ratificerat ändringen
av artikel 34, samt Serbo-Kroato-Slovenska Staten, som icke ratificerat
vare sig nämnda ändring eller tillägget till artikel 5. Efter propositionens
avlämnande har emellertid underrättelse ingått, att portugisiska regeringen
den 15 mars 1926 låtit hos kommissionens sekretariat deponera Portugals
ratifikationsinstrument till protokollet rörande ändring av artikel 34.
Enligt artikel 34 i konventionen skola kostnaderna för den internationella
kommissionen gäldas av de fördragsslutande staterna. Totalbeloppet
fördelas i lika delar å samtliga fördragsslutande stater, dock att Amerikas
Förenta Stater, Brittiska riket, Frankrike, Italien och Japan skola erlägga
dubbelt så stor andel som var och en av de övriga staterna. Med nuvarande
växelkurs skulle utgifterna för Sveriges anslutning till konventionen
enligt en av kommissionens sekretariat uppgjord beräkning icke komma
att överstiga 1,700 kronor. Dessa medel har departementschefen ansett
böra utbetalas från sjätte huvudtitelns ordinarie reservationsanslag å 20,000
kronor till vägar och kommunikationer, vilket anslag för nästkommande
budgetår skulle förslå härtill. Utgifter, som föranledas av sändande av
ombud till kommissionens sammanträden, hava ansetts kunna bestridas av
sjätte huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter.
Sveriges anslutning till den internationella luftfartskonventionen skulle
även medföra vissa ändringar i förordningen den 26 maj 1922 (nr 383)
om luftfart, beträffande vilken förordning riksdagens yttrande inhämtats.
Då ifrågavarande förordning är i huvudsak byggd på bestämmelser i den
internationella luftfartskonventionen, torde ändringarna icke bliva av större
betydenhet.
I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet ett biträdande
av konventionen vara till fördel för den svenska luftfarten. Utskottet
vill i sådant hänseende erinra, hurusom av propositionen framgår,
att aktiebolaget Aerotransport hos utrikesdepartementet hemställt om avslutande
av luf tf artsöverenskommelser med Frankrike och Belgien, enär
saknaden av sådana vållat avbräck i bolagets rörelse, och att från italienska
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
13
regeringen gjorts framställning om avslutande av luftfartsöverenskommelse
mellan Sverige ock Italien.
Utskottet tillstyrker därför, att Sverige ansluter sig till den internationella
luftfartskonventionen, så snart ovan angivna ändringar i artiklarna 5
och 34 trätt i kraft.
Utskottet får fördenskull hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 23 april 1926.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Kock, Sigfrid Hansson,
greve Spens, von Stockenström, Martin Svensson, Åkerberg och Luterkort;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Ödström, Ros,
Johansson i Sollefteå, Pettersson i Hällbacken, Lindgren i Dingelvik och Hedvall.