Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
1
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1926 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om
, förbättring av ofullständiga jordbruk.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till
lagutskott hänvisade motionen nr 135 i första kammaren av herr Lindhagen
och motionen nr 178 i andra kammaren av herrar Herou, Samuelsson
och Dahlia.
I motionerna har yrkats, att riksdagen ville anhålla hos Kungl. Maj:t att,
på sätt norrlandskommittén och jordkommissionen ansett nödigt, måtte
övervägas och för riksdagen framläggas förslag till lagstiftning om förbättring
av ofullständiga jordbruk.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för berörda yrkande tillåter sig
utskottet att hänvisa till motionernas innehåll.
I norrlandskommitténs den 27 oktober 1904 avlämnade betänkande föreslogs
bland andra åtgärder till vidmakthållande och stärkande av den självägande
jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarne samt
främjande av jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar utfärdande av en
särskild ägostyckningslag för de fem nordligaste länen ävensom särskilda
bestämmelser angående jordavsöndring i dessa och Kopparbergs län. Genom
de sålunda föreslagna åtgärderna avsågs att förhindra den olämpliga styckning
av jorden, som konstaterats äga rum, i synnerhet då trävarubolagen
skilde skogsmarken å sina fastigheter från den egentliga inägojorden. 1
anslutning till dessa lagförslag förordade kommittén tillika utfärdande av
provisoriskt förbud mot ägostyckning i de fem norra länen. Till motivering
härav anförde kommittén bl. a.:
Under tiden, sedan de gällande bestämmelserna om ägostyckning trätt i
kraft, både ett stort antal jordbrukslotter blivit avstyckade ''från sågverksindustriens
skogshemman, utan att ens deli allra nödvändigaste husbehovsskog
därvid medföljt. Och det vore att vänta, att, så snart kommitténs
förslag i avseende å ägostyckningsinstitutets reformerande blivit offentligen
framlagda, eu del sågverksbolag skulle skynda sig att avstycka inägorna
från sina hemman utan nödig skogs-, betes- och odlingsmark samt att det
skulle lyckas dem att medhinna detta, innan ens en provisorisk lag angående
förbud tillsvidare mot ägostyckning kunde bliva utfärdad. Det vore
sålunda att förvänta, att i Norrland komme att finnas ett avsevärt antal
Bihang till riksdagens protokoll 1926. .9 samt. 2 avd. 12 höft. (Nr 15). 1
Norrlandskommitténs
betänkande
och av detsamma
föranledd
lagstiftning
till
förebyggande
av ofullständiga
jordbruk.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
jordbruksfastighéter, som med avseende å sin framtida bestämmelse måste
anses vara på ett ödesdigert sätt stympade. Det kunde därför till äventyrs
bliva nödvändigt att taga under övervägande, huruvida icke åtgärder borde
vidtagas för att på expropriationsväg komplettera dessa fastigheter genom
deras utökande med nödig skogs-, betes- och odlingsmark. Särskilt torde
sådana åtgärder bliva nödvändiga, därest icke ägostyckmngsinstitutets tilllämpning
för den närmaste tiden inskränktes såsom ovan antytts. Kommittén
ansåge emellertid, att man i berörda hänseende kunde avvakta, vad
framtiden bure i sitt sköte, och att man för det dåvarande kunde inskränka
sig till antagande av en lag om förbud tillsvidare mot ägostyckning i de
fem nordligaste länen.
Till kommitténs utlåtande var emellertid fogad reservation av herr Lindhagen,
vilken med instämmande av herr Bromée i Billsta hemställde, att
staten måtte i och för upplåtelse till jordbrukare berättigas att från trävaruindustriens
hemman mot ersättning expropriera vad som erfordrades
bl. a. för redan utbrutna inägolotters komplettering i erforderlig mån med
inägor, husbehovsskog, odlingsmark och bete. Vid reservationen var fogat
ett utkast till lag om skyldighet i vissa fall för jordägare i Norrland och
Dalarne att avstå mark för jordbruksändamål, vilket förslag innehöll bestämmelser
i bl. a. nyss angivna syfte.
På grundval av norrlandskommitténs betänkande genomfördes år 1905
provisorisk lag med vissa inskränkande bestämmelser i fråga om ägostyckning
i de fem norrländska länen, år 1907 lag med vissa bestämmelser i
fråga om jordavsöndring i dessa och Kopparbergs län (den s. k. norrländska
jordavsöndringslagen) samt 1909 en definitiv ägostyckningslag för de fem
norrländska länen.
Enligt den norrländska ägostyckningslagen är rätt till ägoslyckning beroende
å att vederbörande länsstyrelse efter prövning av ansökning om
ägostyckningen lämnar tillstånd till densamma. Vid prövningen skall tillses,
att hemmanslott, som vid ägostyckning erhåller inägojord, med hänsyn
såväl till denna jords omfattning som ock till den myckenhet husbehovsskog,
odlings- och mulbetesmark, som tilldelas lotten, varder tjänlig för
jordbruk. Består hemmanslott huvudsakligen av skogsmark, må ändå att
lotten icke varder tjänlig för jordbruk dit läggas mindre del av inägojorden,
där sådant av särskilda omständigheter påkallas och hemmanets jordbruk
icke därigenom märkligen försvagas. Styckas inägojorden till olika hemmanslotter
och linnes ej å hemmanet tillräcklig skogs- och betesmark för
att bereda samtliga lotter erforderliga anslag i sådan mark, må tilldelningen
därefter jämkas. För egnahemsanläggningar eller industriella anläggningar
eller annat dylikt ändamål må hemman styckas annorledes än nu är
sagt. Till inägojord räknas ej slåltermyr eller kärräng, som i anseende
till läge eller beskaffenhet är av mindre värde.
Genom den norrländska jordavsöndringslagen blev den i 20 § av 1896 års
lag om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring medgivna rätten
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
3
för ägare av hemman, vilket får klyvas, att av hemmanets ägovälde för
alltid avsöndra i en eller flera delar t. o. m. en femtedel av ägovidden så
tillvida begränsad för de av jordavsöndringslagen avsedda sex länen, att
inom desamma inägojord ej får avsöndras till den omfattning, att hemmanets
jordbruk därigenom märkligen försvagas. Vad sålunda stadgats utgör,
där avsöndringen erfordras för egnahemsanläggningar eller industriella anläggningar
eller annat dylikt ändamål, ej hinder för meddelande av å vederbörande
länsstyrelse ankommande tillstånd att, där omständigheterna därtill
föranleda, tillåta innehavare av hemman, varifrån avsöndring får ske,
att därifrån för alltid avsöndra mark, som ensam eller tillsammans med
vad redan kan vara från hemmanet för alltid avsöndrat utgör mera än
vad i 20 § av 1896 års lag sägs.
Sedan Kungl. Maj:t den 30 december 1911 uppdragit åt landshövdingen V^redning anJohan
Widén att verkställa utredning rörande verkningarna av lagen den ^ngarn^ao
4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att för- norrländska
värva fast egendom samt detta uppdrag sedermera vidgats till att avse ningl-Coch
jämväl verkningarna av nyss omnämnda särskilda lagstiftning för Norrland jordavsöndi
fråga om ägostyckning och jordavsöndring, framlade Widén i betänkande nn9slaQarnaden
16 juni 1913 resultatet av sin utredning. I detta betänkande anfördes
bl. a.:
Bolagens hemman hade i mycket betydande omfattning undergått ägostyckning,
vilken i de allra flesta fall åsyftat inägornas skiljande från den
egentliga skogsmarken. Det framginge ock, att dessa styckningar till långt
övervägande del blivit verkställda, innan den särskilda ägostyckningslagstiftningen
för Norrland trätt i kraft. 1 särskilt stor omfattning torde tillstånd
till ägostyckning sökts under åren näst före den inskränkande författningens
tillkomst. Det vore alltså uppenbart, att bland bolagen rått en livlig önskan
att i tid bestyra om verkställandet av dylika förrättningar, innan de genom
lagstiftning blevo tvingade att vid inägornas frånskiljande även medtaga erforderliga
delar av utmarken. Det hade upplysts, att flera av de största
jordägande bolagen redan före ikraftträdandet av 1905 års lag låtit ägostycka
så många av sina hemman, som överhuvud taget lämpade sig därför,
och att i övrigt jordavsöndringsinstitutet i stort antal fall använts under
tiden näst efter nyssnämnda lags antagande för att med kringgående därav
frånskilja inägojorden från hemmanen. I fråga om de ägostyckningar, som
ägt rum enligt de särskilt för Norrland i sådant avseende gällande lagarna,
gåve utredningen vid handen, att arealen av den inägolotterna tillagda inrösningsjorden
genomsnittligen uppgått till för de tre sydligare länen omkring
10 hektar samt i Västerbottens läns kusttrakter 6—8 hektar och i
dess lappmarker 30—40 hektar. För Norrbottens län kunde intet säkert
genomsnittstal angivas, då styckningarna varit så få. Arealen avrösningsjord,
som tilldelats inägolotterna, växlade betydligt. I Gävleborgs och Västernorrlands
län hade den uppgått till något över 15 hektar, i Jämtlands län till
över 30 hektar och i Västerbottens läns kusttrakter till ej fullt 15 hektar.
I sistnämnda läns lappmarker hade skogsanslagen varit ganska drygt tilltagna;
likaså vid de få styckningarna i Norrbottens län. Samtliga skogsanslag
understego emellertid i regel betydligt de minimibelopp, som av norrlands
-
4
Andra lagutskottets utlutande Nr 15.
Den värmländska
jordundersökningen
och
av denna föranledd
lagstiftning.
Jordkommis
sionen.
kommittén i dess förslag till ägostyckningslag angivits. Därtill komme, att
det ytterst sällan vore den bästa skogsmarken, som vid ägostyckning av bolagshemman
tillädes inägolotterna. I legd kunde den icke alls karaktäriseras
såsom god skogsmark. Å den tillagda skogslotten befintliga naturliga
ängsmarker och odlingsmark avskildes ofta. Likaså fråntoges inägolott, som
vore belägen intill sjö eller vattendrag, esomoftast själva strandområdet, även
då detta utgjordes av inägojord. På så sätt minskades hemmanets bärkraft
och utvecklingsmöjligheter väsentligt, och en i sådan riktning fortsatt utveckling
skulle medföra en betydande social olägenhet.
I betänkandet föreslogos vissa ändringar i den norrländska ägostyckningslagstiftningen.
Däremot framlades intet förslag till åtgärder i syfte att göra
de redan utbrutna inägolotterna ur jordbrukssynpunkt mera ändamålsenliga.
I det av särskilt tillkallade sakkunniga (den s. k. jordundersökningen) år
1915 framlagda betänkandet angående jordförhållandena i Värmlands län
föreslogs bl. a. utsträckande av de norrländska ägostycknings- och jordavsöndringslagarnas
tillämpningsområde till att omfatta jämväl nämnda län.
Till motivering härför anfördes huvudsakligen:
Ehuru ägostyckningsförfarandet icke vunnit någon allmän tillämpning från
bolags eller skogsspekulanters sida, gåvo likväl de ägostyckningar, som ägt
rum, till större delen anledning till samma anmärkningar, som riktats
mot ägostyckningarna i de norrländska länen, innan en speciell lagstiftning
för dessa ännu kommit till stånd. Husbehovsskog, betesrätt och utmark
tillädes sålunda inägolotterna intill eller under det minimum, som
oundgängligen vore nödvändigt. Särskilt vore detta fallet vid de ägostyckningar,
varigenom enskilda skogsspekulanter, ofta kort efter sina fastighetsförvärv,
avskilde inägorna från skogsmarken. Men vanligen voro ägostyckningarna
mindre tillfredsställande, även när bolagen understundom utstyckade
inägorna.
Genom år 1917 tillkomna lagar blevo de norrländska ägostycknings- och
jordavsöndringslagarna utsträckta att gälla jämväl för Värmlands län.
Då jordkommissionen den 29 november 1918 tillsattes, uppdrogs åt denna
bl. a. att verkställa utredning och avgiva förslag, huruvida och i vad mån
tvångsavlösning av jord för tillgodoseende av jordbruksändamål, utöver vad
för det dåvarande vore stadgat, borde på lagstiftningens väg genomföras.
Till fullgörande härav avlämnade kommissionen den 28 februari 1923 principutlåtande
rörande lagbestämmelser om avlösning av vissa arrendejordbruk
samt förbättring av ofullständiga jordbruk jämte ett av kommissionens
ordförande, herr Lindhagen, för dennes del uppgjort utkast till lag i förenämnda
ämnen.
Innan utskottet övergår att redogöra för innehållet i berörda utlåtande
och lagutkast, såvitt angår nu förevarande fråga, må emellertid anmärkas,
att kommissionen den 11 november 1922 till Kungl. Maj:t överlämnat redogörelse
för en på kommissionens föranstaltande verkställd utredning angående
verkningarna av de norrländska ägostycknings- och jordavsöndrings
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. ö
lagarna, såvitt anginge tiden 1913—1918. Denna utredning, vilken utgör
en komplettering av den förut berörda Widénska utredningen, utvisar, att
en ökning av genomsnittsarealen av de avstyckade inägolotterna under angivna
tid ägt rum i alla län med undantag för Jämtlands län. I förhållande
till de i Widénska utredningen förekommande siffrorna uppgår ökningen
för inrösningsjorden till i genomsnitt för samtliga län 4,i hektar. Beträffande
avrösningsjorden är ökningen i medeltal för samtliga län 12 har.
Denna sistnämnda ökning angives emellertid väsentligen bero på det stora
antalet styckningar, som ägt rum i det nordligaste länet.
Vidare må bär från en på grundval av svaren å en av kommissionen
företagen enquéte utarbetad redogörelse återgivas följande till belysning av
det i motionerna väckta spörsmål:
Ägostyckningar och jordavsöndringar från bondhemman hava ej varit talrika.
Då understundom dylik jorddelning ägt rum, synes den så gott som
alltid hava skett på ett sätt, som ej äventyrat bondgårdarnas bestånd såsom
självständiga jordbruk, och har varken skogsmark eller inägojord frånsålts
i större omfattning än att den för hemmanen behållna jorden av olika ägoslag
varit tillräcklig. Något annat synes ej heller hava varit att förvänta, då
man av uppgiftslämnarnas meddelanden erfar, att böndernas nämnda obenägenhet
att frånsälja någon del av sina hemman oftast är orsakad just
av farhåga, att jordbruket skall skadas. När därför ägostyckning eller
jorda vsöndring förekommit, har densamma oftast bestått däri, att något
från gården avlägset liggande skogsskifte eller någon obekvämt belägen
nyodling eller inäga försålts. 1 de fall, då köparen av det från ett bondhemman
ägostyckade eller avsöndrade jordområdet avsett att därå driva
jordbruk, har det ofta visat sig, att den nya brukningsdelen varit alltför
liten för att brukaren skulle å densamma kunna vinna sin bärgning.
Ägoslyckning eller jordavsöndring synes hava varit mycket vanlig i fråga
om jord, som förvärvats av bolag och enskilda spekulanter utanför de verkliga
jordbrukarnas yrkesklass. Då avsikten med bolagens och de enskilda
spekulanternas jordförvärv i det övervägande antalet fall varit att komma
i besittning av skogstillgångarna å de köpta fastigheterna, är det givet, att
dessa i icke-jordbrukares ägo komna fastigheter ofta blivit föremål för
ägostyckning eller jordavsöndring på så sätt, att inägojorden försålts till
jordbrukare, medan de delar av fastigheterna, som varit skogbärande,
stannat i säljarnas händer. Köparen av inägojorden har ofta nog ej tilldelats
någon skogsmark. I de fall, då med inägojorden följt skog, har
denna sällan varit tillräcklig för husbehovet. Vad ovan anförts om inägojordens
försäljning med ringa eller ingen tilldelning av skogsmark, gäller
huvudsakligast skogsbygderna i södra Sverige, framför allt Kronobergs län
och Jönköpings län samt norra delen av Kristianstads län. Från dessa
trakter förspörjes vidare, hurusom dylika jordbruk utan skogstillgång ej
kunna giva sina brukare full bärgning, utan äro dessa hänvisade till att
genom skogsarbeten och dylikt åt bolag och enskilda industriidkare söka
vinna sin huvudsakliga utkomst. Ej sällan komma ägarna till dessa svaga
jordbruk på obestånd, så att de måste lämna sina fastigheter. Inom Älvsborgs
län synas förhållandena hava varit något gynnsammare.
Jordstvckningsbolagens och de enskilda jordstyckningsspekulanternas
fi
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
verksamhet har till övervägande del berört egendomar i de trakter, där för
jordbruksnäringen funnits mera gynnsamma förutsättningar och där det
på den grund varit av mindre betydelse för jordbrukets bestånd, om skogsmark
tillagts de genom styckningarna bildade nya jordbruken. Det är
därför mera sällan det i uppgiftslämnarnas meddelanden göras några erinringar
av det innehåll, att jordbrukens fortbestånd äventyrats därigenom,
att det ej erhållit tillräcklig skogsmark. Även där skogstillgångar funnits,
synes jordstyckningsföretagens jorddelning hava skett efter mera sunda
principer än övriga bolags och enskilda spekulanters avstyckningar av jord.
För jordstyckningsbolagen och jordstyckningsspekulanterna har ju huvuduppgiften
varit egendomarnas styckning, och dessa jordägare, till skillnad
från andra bolag och enskilda spekulanter, hava sålunda ej för egen del
behållit skogsmarken, utan vanligen uppdelat densamma på de nya jordbruken.
Emellertid kan det ej förnekas, att även jordstyckningsbolagen
och de enskilda spekulanterna i jordstyckning understundom förfarit i likhet
med andra bolag och enskilda spekulanter i de fall, då styckningar
verkställts av egendomar med större skogstillgångar, i det att åkerjorden
och ängsmarken avsöndrats och styckats till småbruk, medan skogen behållits.
Ofta nog har även tillgått så, att, sedan skogstillgångarna tillgodogjorts,
egendomarna i sin helhet styckats och försålts i smärre lotter.
Då dylikt förekommit i trakter, varest skogstillgångar äro nödvändiga
för jordbrukets stöd, hava de genom styckningarna uppkomna nya jordbruken
givetvis gått till mötes en vansklig framtid. Jordstyckningar i större
skala synas dock hava varit ganska sällsynta inom de trakter, där skogstillgång
är för jordbruket ett oeftergivligt villkor. Såsom förut nämnts,
hava nämligen jordstyckningsbolagens och de enskilda jordstyckningsspekulanternas
verksamhet huvudsakligen varit förlagd till områden, där
skogstillgången ej är av avgörande betydelse för jordbruket. Från dessa
områden återfinnas många uttalanden, som giva vid handen, att de genom
de senaste årtiondenas lagstiftning tillkomna lättnaderna i jordstyckningsförfarandet
varit av stor betydelse för bildandet av mindre, självständiga
jordbruk. Ett ökat antal självägande jordbrukare hava sålunda tillkommit
under årens lopp, vilket visat sina gynnsamma verkningar främst ur allmän
social synpunkt. Men även för jordbrukets skötsel har uppdelningen av
större jorddomäner i mindre jordbruk ej sällan visat sig mycket fördelaktig.
Särskilt gäller detta frånsäljning av avsides belägna utägor, vilka
under den tid, de ingått i större jordbruks drift, i regel åtnjutit eu ganska
svag hävd, men, sedan de avsöndrats till småbruk, blivit föremål för en omsorgsfull
och intresserad skötsel från de nya självägande småbrukarnas sida.
Uttalanden om att de genom ägostyckningar och jordavsöndringar nybildade
småbruken i vissa fall blivit för små, så att ägarna icke därå
kunnat erhålla sin utkomst, komma ofta till synes i uppgiftslämnarnas
utsagor, vilket gör, att den i det föregående berörda jorddelning, som verkställts
av olika jordstyckningsföretag, ej företer endast gynnsamma, utan
även ofördelaktiga sidor. Bortsett från Södermanlands län, där jordstyckningen
i allmänhet förlupit på ett tillfredsställande sätt, synes särskilt den
inom Mälarlänen genom ägostyckningar och jordavsöndringar i stor skala
skedda jordparcelleringen haft till resultat, att mångenstädes bildats jordbruk
med alltför liten areal för att kunna giva brukarne ens den nödtorftigaste
bärgning. Även inom vissa trakter av södra Sverige, särskilt i
Kronobergs län och norra delen av Kristianstads län, har i ej ringa ut
-
é
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. ~
sträckning förekommit jordstyckning med liknande resultat. Från Skaraborgs
län samt, om ock i mindre omfattning, från Älvsborgs län omtalas
likaledes, att de genom ägostyckningar och avsöndringar tillkomna nya
jordbruken tilltagits så små, att de ej kunnat bereda sina ägare utkomst,
något som måste anses synnerligen olyckligt i bygder, där det ej gives
tillfällen till extraförtjänster genom dagsverken hos större jordbrukare eller
genom arbete vid industriella företag. Att jordstyckningsbolagen och andra
jordstyckningsspekulanter ofta nog styckat egendomarna i allt för små
lotter, är väl i första hand beroende därpå, att köparna till de avstyckade
jordlotterna ej befunnit sig i sådana ekonomiska omständigheter, att de
kunnat förvärva för full besutenhet tillräckliga arealer. Det i många fall
otillfredsställande resultatet av jorddelningen kan därför ej uteslutande
läggas jordstyckningsbolagen och jordstyckningsspekulanterna till last.
Vad man däremot kan förebrå dem är, att, efter vad som ofta framhålles,
till mindre jordbruk och s. k. egna hem ej sällan utskiftats den till egendomarna
hörande sämre jorden, medan de bästa ägorna behållits vid
huvudgården.
En omständighet, som även i många fall bidragit till det mindre gynnsamma
resultatet av jordstyckningarna är, att köparna till de avstyckade
områdena understundom icke varit jordbrukare utan personer från andra
vrkesklasser. Givet är, att det för dylika personer blivit särskilt vanskligt
att å de små och ofta nog av skuld betungade områdena vinna sin utkomst.
Tillika må anmärkas, att kommissionen i en den 10 januari 1923 till
chefen för justitiedepartementet ingiven skrivelse angående förlängning av
vissa arrendeavtal anfört bl. a.:
Den tillämnade lagstiftningens om avlösning av arrendejordbruk uppgift
vore bl. a. att tillse, att de avlösta arrendejordbruken erhölle tillräckligt
med odlingsbar jord samt husbehovsskog och bete, de sistnämnda förmånerna
i den mån de kunde skäligen erhållas. Det läge i sakens natur,
att ett sålunda nybildat jordbruk måste om möjligt vara tillräckligt för att
försörja en familj. Erfarenheterna icke minst från egnahemsrörelsen både
ådagalagt, huru misslyckat ett upprättande av nya jordbruk i allmänhet
bleve utan en sådan förtänksamhet. Det läge emellertid självfallet i de stora
jordägarnas, särskilt bolagens, intresse att förekomma eu sådan förpliktelse
genom att på något sätt gå lagstiftningen i förväg. Från kommunalnämnderna
hade också på kommissionens förfrågan meddelats, att ägostvckningar,
som enligt gällande lag finge okontrollerat äga rum hur som helst,
mångenstädes skett och fortfarande påginge på sådant sätt, att arrendejordbruk
utbrötes utan att erhålla behöriga tilldelningar. Enligt vad som
försports hade i stor utsträckning ägostyckningar av arrendejordbruk även
ägt rum på lager utan försäljning tillsvidare, varmed ej förnuftigtvis kunde
avses annat än att på det sättet vara beredd att kunna möta och mota
en blivande lagstiftning.
1 sitt ovan berörda principutlåtande anförde kommissionen, såvitt angår
frågan om förbättrande av ofullständiga jordbruk, bl. a. följande:
Såsom av norrlandskommitténs utredning framginge, både, innan den
norrländska ägostyckningslagen tillkommit, i ganska stor utsträckning
gamla bondejordbruk blivit av bolag utbrutna på ett för jordbruket oför
-
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
delaktigt sätt. Likaledes visade värmlandsundersökningens och jordkommissionens
enquéter, att i övriga delar av riket en sådan företeelse gjort
sig gällande och fortfarande ägde rum. Av bolag plägade ock utstyckas
jordbruk på lager utan någon omedelbar försäljning. Det vore uppenbart
en stor skada för del allmänna och framtida släkten, att möjligheterna
till självständiga jordbruk och särskilt de gamla bondgårdarnas återupprättande
på detta sätt opåtalt skövlades. Detta gåve, såvitt kommissionen
förstode, fullt fog att genom lagstiftningens mellankomst förbättra dessa
felaktigt utbrutna jordbruk med felande tillbehör från huvudfastigheten.
Norrlandskommittén hade länge varit sysselsatt med formulering av lagbestämmelser
i sådant syfte. Emellertid hade kommitténs majoritet på
sistone beslutat att ej framföra denna fråga. Tiden för upptagande av
kommitténs uppslag syntes jordkommissionen nu vara inne. Möjligheten
till en dylik rekonstruktion av jordbruk borde därvid utsträckas till hela
landet.
Det funnes emellertid bär och var i vårt land talrika mindre jordbruk,
som icke uppkommit på förenämnda sätt, men i alla fall vore förkrympta
och otjänliga för sitt ändamål. När i närheten funnes större egendomar,
tillhöriga bolag, och även andra, från vilka, utan synnerlig olägenhet för
huvudfastigheterna, tillfälle erbjödes alt kunna komplettera de ofullständiga
jordbruken, borde en sådan utväg hållas öppen av lagstiftningen även för
sådana fall, att de båda fastigheterna icke uppkommit genom den enas
utbrytning ur den andra utan tillhörde olika kamerala enheter.
Med gällande lag kunde i detta senare fall någon juridisk sammanslagning
icke äga rum. Detta hindrade dock icke, att ett bärkraftigt jordbruk
kunde bildas genom att i samma ägares hand sammanföra två eller liera
stycken från olika fastigheter. Emellertid borde i den nya skifteslagstiftningen
särskild uppmärksamhet ägnas åt möjligheten att sammanföra dylika
ägor till eu odelbar fastighet.
Det av herr Lindhagen uppgjorda, vid kommissionens utlåtande fogade
utkastet till lag om avlösning av osjälvständiga jordbruk samt förbättring
av ofullständiga jordbruk innehåller i sistnämnda hänseende huvudsakligen
följande bestämmelser:
Från bolag, ekonomisk förening, enskild spekulant eller annan större
egendomsägare tillhörig fastighet utbrutet och avyttrat förutvarande arrendeeller
därmed likställt jordbruk, vars odlade jord beträffande kameralt självständig,
under huvudgård lydande fastighet ej överstiger 25 hektar och, i
fråga om torp eller annan kameralt osjälvständig jordbrukslägenhet, ej
överstiger 25 hektar och, inberäknat ängs- och hagmark, ej understiger 2
hektar och som till uppenbart men för jordbruket vid utbrytandet och avyttringen
ej försetts med jord eller servitutsrätt uti i lagutkastet närmare
angiven utsträckning, skall kunna för vad sålunda felas erhålla fyllnad
från den fastighet, varifrån det utbrutits. För det fall att jordbruket utbrutits
genom ägostyckning utan att sedermera överlåtas till annan ägare,
skall sådan komplettering ock kunna äga rum. Även i andra än sålunda
angivna fall kan ofullständigt jordbruk med minst 2, högst 10 hektar åkerjord
på enahanda sätt förbättras med mark eller servitutsrätt från annan
fastighet, oavsett huruvida jordbruket ursprungligen utbrutits från denna
eller icke. Förutsättningarna härför äro, att uppenbart behov därav före
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
9
något synnerligt men i fråga om jordbrukets drift och skogens
vård ej tillskyndas den fastighet, som skall avstå mark eller servitutsrätt,
och att sistnämnda fastighet antingen tillhör bolag, ekonomisk förening
eller enskild spekulant eller innehåller mera än 75 hektar åker eller 150
hektar skogsmark. Kan frivillig uppgörelse ej träffas angående väckt anspråk
på visst områdes avskiljande, skall frågan, efter framställning av
jordkommissionen i länet, prövas av eu avlösningsnämnd, bestående av en
lantmätare som ordförande samt två kommunala ledamöter, samtliga utsedda
på visst närmare angivet sätt. Till förrättningen, vilken skall vara
att anse som en laga lantmäteriförrättning, skall kallas jordägaren samt
inteckningshavare och övriga rättsägare beträffande det område, om vars
frånskiljande det är fråga. Lösen för området bestämmes efter det värde,
som med hänsyn till dess läge och beskaffenhet kan anses skäligt. Till
ledning skall tjäna taxeringsvärdet å den fastighet, vartill området hör.
Lider annan än jordens ägare intrång genom frånskiljandet, skall ersättning
utgivas. Jorden skall utbrytas genom ägostyckning eller avsöndring.
Kostnaden för förrättningen skall i första hand gäldas av staten. Nittio
dagar efter det avlösningsnämndens beslut om frånskiljandet vunnit laga
kraft, skall jordkommissionen bos länsstyrelsen nedsätta den bestämda
löseskillingen. Sedan beslut om fastställelse av ägostyckning eller avsöndring
vunnit laga kraft, skall länsstyrelsen fördela löseskillingen, därvid, för
den händelse det frånskilda området på grund av inteckning häftar för
fordran, avkomsträtt eller annan förmån eller enligt 11 kapitlet 2 § jordabalken
kan i ägarens hand häfta för fordran eller annan rätt, som nyss
sagts, bestämmelserna om fördelning hos överexekutor av köpeskillingen
för utmätningsvis såld fast egendom skola lända till efterrättelse. Området
övergår till nye ägaren fritt från ansvar för intecknad gäld eller annan
rätt av nyss angiven beskaffenhet. Området skall därefter enligt närmare
angivna regler sammanläggas med den hemmanslott eller lägenhet, för vars
förbättrande det avskilts, till eu fastighet. Är den ursprungliga hemmanslotten
eller lägenheten besvärad av inteckning, skall denna vara gällande
jämväl i det tillagda området.
Till jordkommissionens principutlåtande, såvitt här är i fråga, hava anslutit
sig fyra ledamöter av kommissionen, nämligen herrar Lindhagen,
Ingeström, Johansson i Uppmälby och Pettersson i Hällbacken.
Två ledamöter av kommissionen, herrar Ehrenborg och Jansson i Edsbäcken,
hava för sin del framlagt ett .särskilt utkast till lag om rätt i vissa
fall för arrendator att inlösa på arrende innehaft område. Detta förslag
innefattar, såsom av rubriken framgår, inga bestämmelser angående förbättring
av ofullständiga jordbruk.
Återstående två ledamöter, herrar Wohlin och Olsson i Kullenbergstorp,
hava avgivit ett särskilt principuttalande, däri emellertid sistnämnda fråga
ej heller blivit berörd.
I de yttranden, som infordrats över jordkommissionens betänkande, del yttranden
VI, varuti dess ovannämnda principutlåtande om avlösning av vissa mindre överiord^om
... . missionens
arrendejordbruk samt förbättring av ofullständiga jordbruk ingår, hava sär- betänkande.
skilda uttalanden angående kommissionens förslag i sistnämnda hänseende
i allmänhet icke gjorts. Undantagsvis förekomma dock sådana.
10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anför sålunda: Vad principutlåtandet innehåller
om förbättring av ofullständiga jordbruk finner länsstyrelsen beaktansvärt.
Det finnes här i länet åtskilliga hemmanslotter, uppkomna genom
ägostyckning före norrländska ägostyckningslagens tillkomst, vilka utbrutits
på sådant sätt, att de måste sägas vara olämpliga för jordbruksändamål.
En komplettering av dessa vore därför synnerligen önskvärd. Därest
med hänsyn jämväl till andra orter missförhållandena på detta område
finnas vara av sådan omfattning, att en särskild lagstiftning anses böra
komma till stånd, är länsstyrelsen dock icke beredd att giva sin anslutning
till det förslag, att ett ofullständigt jordbruk kompletteras med mark
från annan fastighet än den, från vilken jordbruket tidigare utbrutits. Härtill
vill länsstyrelsen hava framhållit, att eu särskilt noggrann prövning av
kompletteringens behövlighet bör äga rum, innan sådan sker.
Lantbruksstyrelsen har framhållit, bl. a., att, därest vid hittills å frivillighetens
väg skedd frigörelse av torpställen och mindre arrendejordbruk
åsidosatts något, som skäligen bort iakttagas för att i alla hänseenden åt
det nya jordbruket skänka de bästa möjliga förutsättningar för jordbruksdriftens
framgångsrika bedrivande, torde detta förhållande knappast påkalla
en särskild lagstiftning av mera genomgripande och omfattande natur.
Skulle några bestämmelser i förevarande avseende anses önskvärda utöver
redan befintliga, torde dessa eventuellt kunna införas i gällande lagar om
fastighets delning.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län har förklarat sig icke hava något att erinra
mot principuttalandet.
Övriga myndigheter hava ställt sig avvisande mot utlåtandet i dess helhet,
därvid framhållits, att något behov av den ifrågasatta lagstiftningen ej
förefunnes samt att densamma skulle medföra ett alltför starkt ingrepp i
äganderätten och medföra betänkliga konsekvenser.
Norrländska Vidare må erinras, att under år 1924 tillkommit särskilda lagar an*
nOutslagens gående dels ägostyckning inom de på bekostnad eller med understöd av
utsträckning staten storskiftade delarna av Kopparbergs län, dels utsträckning av norrOndska
ägostyckningslagens tillämpningsområde till att omfatta, förutom
övriga delar av Kopparbergs län, jämväl Stockholms, Uppsala, Örebro och
Västmanlands län och dels norrländska jordavsöndringslagens tillämpningsområde
till att omfatta jämväl Stockholms, ^Uppsala, Örebro och Västmanlands
län.
Frågans bc- Vid 1925 års riksdag väcktes inom båda kamrarna motioner med samma
hmiliäririkt yrkanden som i de nu ifrågavarande, nämligen i första kammaren av herr
(lag. Lindhagen med instämmande beträffande motionens yrkande av herr Luterkort
m. fl. (motion nr 168) och i andra kammaren av herr Pettersson i
Hällbacken m. fl. (motion nr 173).
Över motionerna avgav andra lagutskottet utlåtande, nr 31, däri utskottet,
sedan redogörelse lämnats för frågans tidigare behandling, anförde följande:
Under de senaste årtiondena har man i avsevärd utsträckning sökt att
genom lämplig lagstiftning förhindra en ur jordbrukssynpunkt ofördelaktig
styckning av jorden, och torde del kunna förutsättas, att detta strävande
skall i ökad omfattning göra sig gällande vid genomförandet av den nya
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 11
skifteslagstiftning, vartill förslag torde vara att förvänta till nästkommande
års riksdag.
Emellertid torde det vara obestridligt, att i trots härav inom vårt land
förefinnes ett ej ringa antal jordbruk, vilka icke i den utsträckning, det ur
synpunkten av deras ändamålsenlighet såsom självständiga försörjningskällor
vore önskligt, äro försedda med odlad eller odlingsbar jord, husbehovsskog,
bete och annat dylikt tillbehör. Anledningarna härtill äro
givetvis mångahanda. En av de måhända viktigaste torde vara att söka
i det utnyttjande, som trävarubolag och skogsspekulanter i Norrland gjort
av den tidigare även där förefintliga möjligheten att från skogsmarken avskilja
inägojorden utan hänsyn till de därigenom uppkomna inägolotternas
lämplighet såsom självständiga jordbruksfastigheter. Jämväl den av staten
understödda egnahemsrörelsen torde under tidigare år ofta hava givit upphov
till alltför små och för litet bärkraftiga jordbruk. Emellertid må ej
förglömmas, att de ekonomiska konjunkturerna och vissa förändringar i
avseende å jordbruksdriften givetvis också härvidlag spelat in. Lotter, som
vid utbrytningen från annan fastighet måhända med rätta beräknats i och
för sig eller i förening med andra i trakten till buds stående förvärvskällor
kunna giva tillräckligt uppehälle för en familj, hava sedermera på grund
av ändrade konjunkturer och driftsmetoder eller genom bortfallandet av
möjligheter till biförtjänst kommit att framstå såsom i jordbrukshänseende
ofullständiga.
Åtgärder, som underlätta att på lämpligt sätt komplettera dylika ofullständiga
jordbruk, äro enligt utskottets mening väl förtjänta att understödjas.
Av ej ringa vikt härutinnan torde vara att få undanröjt de hinder, som för
närvarande uppställa sig emot sammanläggning av olika fastigheter eller
fastighetsdelar å landet. Såsom i det föregående antytts, torde detta önskemål
kunna förväntas komma alt i eu snar framtid bliva tillgodosett i samband
med den nya skifteslagstiftningen, Av betydelse härvidlag torde ock
vara att få underlättat möjligheterna alt göra frånskilda fastighetsdelar
gravationsfria. Detta är nämligen, såsom bekant, för närvarande i många
fall förenat med ej obetydliga svårigheter och kostnader.
Dä motionärerna nu påyrka övervägande och framläggande av förslag
bil lagstiftning angående förbättring av ofullständiga jordbruk, torde det
få förutsättas, att denna lagstiftning avses att byggas a rätt till expropriation,
på föranstaltande och bekostnad i första band av staten, utav för ändamålet
nödiga områden från såväl den fastighet, varifrån det ofullständiga
jordbruket utbrutits, som ock annan angränsande fastighet, allt i huvudsaklig
överensstämmelse med det vid jordkommissionens ovan berörda principutlåtande
fogade, av herr Lindhagen uppgjorda lagutkastet. Mot en tvångslagstiftning
av den sålunda ifrågasatta innebörden resa sig avsevärda betänkligheter.
Att medgiva expropriationsrätt för ett behov av nu förevarande
slag, vilket i praktiken måste visa sig vara ytterst svårbedömbart
och föremål för skiftande subjektiva meningar, skulle utan tvivel komma
att visa sig bliva förenat med ej ringa vanskligheter. Än mera torde detta
bliva fallet, när expropriationsrätten skulle kunna göras gällande gent emot
personer, vilka för bedrivande av sin likartade förvärvsverksamhet måhända
äro i åtskilligt beroende av tillgången till del område, som med expropriationen
är avsett, och vilka ej haft något som helst att göra med uppkomsten
av det missförhållande, som genom expropriationen skulle rättas till.
Medgivas må emellertid, att beträffande särskilt av trävarubolagen före
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
norrländska ägostyckningslagens tillkomst inom av denna berörda län
vidtagna ägostyckningar, vid vilka för jordbruk avsedda liemmanslotter
utlagts utan tillräcklig skogstilldelning in. in., statliga åtgärder kunna
länkas behöva ifrågakomma för att bereda sålunda utbrutna jordbruk för
deras bärighet erforderliga ytterligare tilldelningar från respektive huvudfastigheter.
Huruvida åvägabringande av en särskild lagstiftning skall visa sig
vara för detta ändamål erforderligt, låter sig ej på grundval av nu föreliggande
uppgifter bedöma. Skulle hinder befinnas möta för frivilliga
förvärv från vederbörande bolag av nödiga tilläggsområden, torde i samband
med andra hithörande spörsmål denna fråga böra upptagas till vidare
övervägande. Att härom nu på grundval av förevarande motioner gorå
en särskild framställning till Kungl. Maj:t finner emellertid utskottet ej
vara av förhållandena påkallat.
Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Reservationer anfördes inom utskottet dels av herrar Linder, Svensson i
Skönsberg och Olovson i Västerås, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med anledning av förevarande motioner måtte besluta
skrivelse till Kungl. Maj:t i motionernas syfte, och dels av herr Lindhagen,
som ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen ville hos regeringen
begära övervägande av en lagstiftning och andra åtgärder för förbättring
av ofullständiga jordbruk.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar.
1925års kolo- Utskottet vill bringa i erinran, att Kungl. Maj:t den 6 juni 1925 beslutit
nisationssak- tillkalla vissa sakkunniga för verkställande av utredning av frågan om
I925 års °un- ytterligare åtgärder för främjande av kolonisation å mark i enskild ägo
dersöknings- (1925 års kolonisationssakkunniga) ävensom att Kungl. Maj:t den 21 augusti
för upplåtelse 1925 beslutit dels uppdraga åt dessa sakkunniga att verkställa utredning,
av jord. i vilken omfattning och under vilka former bistånd borde av staten lämnas
arrendatorer för avhjälpande av de med frilösningen av arrendejordbruk
förknippade finansiella svårigheter, dels ock uppdraga åt ordföranden hos
förutnämnda sakkunniga att jämte två sakkunniga personer verkställa
undersökning rörande enskilda jordägares benägenhet att avyttra arrendejordbruk
till respektive brukare samt mark för bildande av nya jordbruk
liksom för utvidgning av ofullständiga jordbruk. Sistnämnda sakkunniga
(1925 års undersökningskommission för upplåtelse av jord) tillkallades den
21 augusti 1925.
Närmare redogörelse för de uppdrag, som lämnats ovan nämnda sakkunniga,
finnes intagen i utskottets denna dag avgivna utlåtande nr 14 i
anledning av väckta motioner angående expropriationslagstiftning för främjande
av kolonisationen dels i Norrland och Dalarne dels ock i södra och
mellersta delarna av riket; och tillåter sig utskottet att hänvisa till denna
redogörelse.
Utskottet vill emellertid i detta sammanhang särskilt framhålla följande
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
13
yttrande av chefen för jordbruksdepartementet i uttalande till statsrådsprotokollet
den 21 augusti 1925, vari han uppmärksammar jämväl spörsmålen
om utökning av ofullständiga jordbruk. Sedan departementschefen
förklarat, att han anslöte sig till den av riksdagen begärda utredningen
beträffande åtgärder för främjande av frilösning av arrendejordbruk, anförde
departementschefen följande:
Vad som närmast tarvas är en undersökning för utrönande av den verkliga
omfattning, i vilken jordägarna äro villiga att avhända sig arrendejordbruk
av den art här avses; varjämte bör undersökas, huruvida på
denna väg sådana villkor kunna ernås, som äro ekonomiskt antagliga för
brukarna.
Undersökningen bör emellertid icke stanna allenast vid frågan om frilösning
av nuvarande arrendejordbruk, utan jämväl utsträckas att omfatta
annan mark i bolagens och enskilda spekulanters ägo, som lämpligen bör
mobiliseras för jordbruksnybildning eller för utökning av ofullständiga
jordbruk.
För undersökningens utförande torde det vara erforderligt, att från jordägarna
införskaffas noggranna uppgifter beträffande vederbörandes benägenhet
att utan tvångsåtgärder avyttra jordbruk eller för jordbruk lämplig
mark. Dessa uppgifter böra särskilt omfatta arealen av den jord, som kan
bliva föremål för frivillig avyttring, dess fördelning på olika ägoslag och
brukningsdelar, dessa senares läge till kommunikationsleder, arbetstillfällen
och tätare bebyggda orter, förhållandet mellan arealen av varje särskild
jordägares till avyttring erbjudna mark, fördelad på olika ägoslag, och hans
hela innehav av mark, fördelat efter samma grunder, villkor i fråga om
brukningsdelarnas tilldelning av åker, odlingsmark och skog, rätt till husbehovsvirke
och bete, ävensom pris och betalningsvillkor.
Enligt vad utskottet inhämtat har den ovan nämnda undersökningskommissionen
för upplåtelse av jord för fullgörande av sitt uppdrag infordrat
vissa uppgifter enligt utsända formulär från ett stort antal skogsbolag
bland annat därom, huruvida vederbörande bolag innehade fastighet
eller lägenhet, som lämpade sig för utökning av annan fastighet. Proposition
Det i motionerna framförda spörsmålet om förbättring av ofullständiga varande ‘riks
jordbruk sammanhänger till viss del jämväl med det förslag om delning dag med forsas
jord å landet m. m., som förelagts innevarande riksdag genom PT°-om delning1 al
position nr 38. jord å landet
Delta förslag upptager ett nytt jorddelningsinstitut, benämnt avstyckning m m
och motsvarande de båda delningsformerna ägostyckning och jordavsöndring.
För tillämpning av det nya institutet uppställas i 19 kap. 3 § följande regler;
Ägovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet
i övrigt vara sådan, att den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande
förhållanden lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på varaktigt
sätt användas för det med styckningen avsedda ändamål eller ock, där den
skall sammanläggas med annan fastighet, bilda en fastighet gemensamt
med denna.
Avstyckning må ej ske sålunda, att stamfastigheten ej lämpligen kan
bestå såsom särskild fastighet.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
Ej må avstyckning från jordbruksfastighet äga rum med mindre det
kan antagas, att den fastighetsindelning, som genom avstyckningen eller,
där avstyckningen äger rum för sammanläggning, genom avstyckningen
och sammanläggningen skulle uppstå, bereder ökade utkomstmöjligheter
tör den jordbrukande befolkningen eller eljest är till gagn för jordbruksnäringen
i orten.
Hör till fastighet, varifrån avstyckning skall ske, skogsmark, som på
grund av sin belägenhet och med hänsyn till förhållandena i övrigt i orten
lämpligen kan nyttjas för husbehovsändamål, må avstyckningen ej ske på
sådant sätt, att icke såväl stamfastigheten som avstyckad del, envar så
framt däri ingå åker, äng eller därtill odlingsbar mark av den omfattning,
att fastigheten varder tjänlig till jordbruk, i mån av tillgång erhåller för
dess nyttjande för sådant ändamål erforderlig skog; skolande, då fråga arom
avstyckning av mark för sammanläggning med annan fastighet, vid
beräkningen av behovet av skog tagas hänsyn även till skogstillgången å
den fastighet, varmed den avstyckade delen är avsedd att sammanläggas.
I ort med ringa skogstillgång må dock, där det för skogens bestånd prövas
angeläget eller eljest synnerliga skäl därtill äro, avstyckning så verkställas,
att skogsmarken i sin helhet tillfaller en i förrättningen ingående jordbruksfastighet.
Vad i tredje och ljärde styckena stadgas skall ej utgöra hinder för avstyckning
av mark för tillgodoseende av behov av mindre lägenheter för
bostadsändamål eller för beredande av plats för industriell anläggning eller
därmed jämförligt ändamål.
Propositionen innehåller därjämte förslag till en särskild lag om sammanläggning
av fastigheter å landet, vilket förslag giver vida möjligheter
till sammanläggning av fastigheter och fastighetsdelar.
Motion I.2U Med anledning av förenämnda proposition med förslag till lag om del"hagén
^ned'' n*n8 av Jord & landet m. m. har herr Lindhagen i en inom första kamaniedning
av maren väckt motion nr 244 framlagt spörsmålet om förbättring av ofulln^Tui^in-
sländiga jordbruk, i den mån det sammanhänger med propositionen. I
nevarande denna motion har nämligen herr Lindhagen yrkat, att riksdagen ville hos
i tisdag. j{ungi Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte överväga åtgärder, ledande
till praktiska resultat, för förbättring av jordbruk, som blivit på ett otillfredsställande
sätt utbrutna från stamfastigheten, vare sig detta skett i
sammanhang med försäljning eller icke.
Utskottets Den ovan lämnade redogörelsen giver, enligt utskottets uppfattning, vid
‘■tittande. banden, att det i motionerna väckta spörsmålet för närvarande är föremål
för övervägande såväl vid den pågående undersökningen rörande möjligheten
att uppbringa jord för bildande av nya jordbruk och utvidgning av
ofullständiga jordbruk som vid den under riksdagens prövning liggande
frågan om ny jorddelningslagstiftning. Man synes under sådana förhållanden
för närvarande icke kunna bilda sig någon mera bestämd uppfattning
om den utsträckning, i vilken den i motionerna framförda jordfrågan under
den närmaste tiden kan väntas bliva främjad genom statens understödjande
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
15
verksamhet eller genom annan lagstiftning än expropriationslagstiftning.
Det är tydligt, att man till följd härav även saknar möjlighet att nu överblicka
det område, inom vilket sistnämnda slag av lagstiftning skulle
kunna avses att komma till användning.
Utskottet får fördenskull hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 mars 1926.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Sigfrid Hansson och greve Spens,
fröken Hesselgren samt herrar Lindhagen, Martin Svensson, Åkerberg och Elof
B. Andersson;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Magnusson i
Skövde, Ödström, Johansson i Kälkebo, Pettersson i Hällbacken och Hedvall.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Lindhagen, som anfört:
»Undertecknad har ansett sig böra återkomma med denna motion även
vid denna riksdag, därför att skifteslagstiftningen då förekommer och således
uppmärksamhet rätteligen bör kunna förväntas även för den förevarande
angelägenheten.
Gent emot utskottets avstyrkande av motionerna åberopas i tillämpliga
delar vad som anförts i reservationen till utskottets utlåtande nr 14. I
förgrunden står här den mindervärdiga utbrytningen av gamla bondejordbruk,
som sedan länge ägt rum, fortfarande pågår och numera stödes till
och med- av statsmakten- En var borde förstå, att dessa ofullkomliga jordbruks
förbättring i de flesta eller snarare alla fall ej kan ske utan stöd
av en expropriationslag. Särskilt befogad framstår densamma, då det gäller
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
att komplettera jordbruken i de norra delarna av landet, där kronan genom
avvittringarna skänkt skogsmarken till stöd just för jordbruket. Bakom
motståndet för en sådan lagstiftning döljer sig begripligt nog ett sinnelag,
som av intressepolitiska skäl icke sörjer över de ofullständiga jordbrukens
mindervärdighet och på åtskilliga händer nog i hemlighet icke ogärna ser,
att deras antal ytterligare ökas.
Det hemställes, att riksdagen måtte bifalla motionerna.»
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 192 6.