Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.
1
tfr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1926 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta
motioner om åstadkommande vid val till riksdagens
andra kammare av en mera rättvis fördelning av mandaten
mellan de olika partierna.
Till konstitutionsutskottet hava hänvisats de likalydande motionerna i första
kammaren nr 227 av herr Carl Gustaf Ekman m. fl. och i andra kammaren nr
352 av herr Hamilton m. fl., i vilka motioner hemställes,
»att riksdagen ville besluta att i skrivelse anhålla det Ivungl. Maj :t måtte
låta verkställa erforderlig utredning i syfte att vid val till riksdagens andra
kammare tillförsäkra de olika partierna mandat i förhållandet till deras sammanlagda
rösttal, samt för riksdagen framlägga de förslag till ändringar i
Riksdagsordningen och i Lag om val till riksdagen, vilka för detta ändamål
må finnas påkallade.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Syftet med förevarande motion är att nå en mera exakt proportionalitet i de
vid valet uppträdande partiernas representation i riksdagens andra kammare.
Detta syfte skulle vinnas genom ett utjämningsförfarande av den innebörden,
att sedan partisiffrorna för hela riket uträknats, en slutjustering av
det totala resultatet vidtoges. I motionerna hava härvid två alternativ till utjämningsförfarande
berörts. Enligt det ena, systemet med tilläggsmandat,
skulle, jämsides med val av ledamöter i andra kammaren valkretsvis, tillika
utses ett mindre antal ledamöter på grundval av de sammanlagda rösttalen
i hela riket för vart och ett av de partier, vilka under egen partibeteckning
uppträtt vid valet och därvid ernått viss styrka. Enligt det andra skulle,
sedan valen förrättats valkretsvis i vanlig ordning, partiernas röstsiffror för
hela riket beräknas och med ledning härav en justering av de i valkretsarna
vunna resultaten vidtagas till förmån för det eller de partier, som erhållit
ett mindre antal platser än det av det totala rösttalet betingade.
Hithörande spörsmål ha som bekant, redan tidigare varit föremål för övervägande.
I den skrivelse (nr 226) vari 1918 års lagtima riksdag anhöll om
utredning rörande de åtgärder, som kunde vidtagas till undvikande av med
det proportionella valsättet förevarande olägenheter, framhölls behovet av ändringar
i valsättet i sådan riktning, att större proportionell rättvisa ernåddes,
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 5 saml. 16 höft. (Nr 22.)
Uttskottets
yttrande.
1
2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.
och det uttalades härvid, att frågan om införande av ett utjämningsferfarande,
vare sig med tilläggsmandat eller på annat sätt, i detta sammanhang borde
undersökas. I överensstämmelse med denna framställning hava sedermera de
för verkställande av den begärda utredningen tillsatta s. k. proportionsvalssakkunniga
i sitt betänkande II, avgivet den 18 april 1921, diskuterat här berörda
frågor.
Proportionsvalssakkunniga betona i sin framställning, att införandet av ett
utjämningsferfarande av antytt slag förutsatte grundlagsändring och därför
folie utanför de regler, som enligt de för de sakkunnigas arbete givna direktiven
utgjorde huvudföremålet för utredningen. De sakkunniga ansågo sig emellertid
ur principiell synpunkt böra upptaga frågan till övervägande och framställde
härvid ur personprincipens synpunkt åtskilliga anmärkningar mot det
ifrågasatta förfarandet.
Sålunda framhöllo härvid de sakkunniga, att införandet av ett system med
tilläggsmandat eller annat utjämningsferfarande i de former, som då förelågo
till bedömande — och som i huvudsak äro desamma som de nu ifrågasatta —
''•■kulle innebära ett understrykande av partimomentet vid de parlamentariska
valen. De omhandlade instituten förutsatte eu absolut enhetlighet i partibeteckningar,
eu uniformering av partiväsendet över hela riket; även om en
dylik uniformering faktiskt vore i det närmaste genomförd, skulle den härigenom
för framtiden fastlåsas. »Såväl härigenom som genom att hela anordningen
framträder såsom det dominerande huvuddraget i valsystemet, vore
det med den suggererande verkan valorganisationen utövar på folkets politiska
föreställningssätt, fara värt, att partiet och icke personen skulle i allt högre
grad komma att inför detta framstå såsom det i valakten huvudsakliga och
mest värdefulla.» Det kunde, yttrade de sakkunniga vidare, ifrågasättas,
huruvida den matematiskt exakta partiproportionella representationen vore av
den oomtvistliga vikt att den först och sist måste utan alla andra hänsyn tillgodoses.
»Det är ju egentligen de smärre partierna det gäller. Fråga kan
vara, om deras rätt till absolut exakt representation i hela riket är så under
alla förhållanden betvingande, som den framställes. Godtager man den proportionella
grundmaximen som en dogm, inför vilken alla andra politiska lärosatser
förblekna till betydelselöshet, så är rätten ifråga tydligen uppenbar.
Men den blir det icke, ifall man ställer sig på den ståndpunkten, att den proportionella
exaktheten icke får genomföras längre, än att den icke gör en skadlig
åverkan på andra det politiska livets värden. Kan man finna något sätt
att utan dylikt våldförande sörja för en exakt partirepresentation, så vore det
ju bra. Framtidens teknik kan måhända frambringa en kombination, i vilken
även ett tilläggssystem kan finna plats såsom ett ändamålsenligt moment. Men
ännu har man icke funnit på någon sådan, och tills det sker, torde man få
nöja sig med de approximationer, som vi ha eller som vi med valkretsförstoringen
få. De smärre partierna fa inrikta sig pa att söka förstärka sina
lokala rotfästen för att på den vägen öka sitt representantantal. Man kan
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.
3
ställa sig tvivlande gentemot det berättigade däri, att ett parti, som, utan
någon som helst lokal resonans, genom sammanräknandet av spridda små röstsiffror
från alla landsändar nådde fram till nödig representationssiffra, kunde
utan vidare sägas hava en ''rätt’ till representation.»
De skäl, som av de sakkunniga anförts mot en anordning av sådant slag,
som i förevarande motioner förordnas, äro enligt utskottets mening vägande.
Utskottet vill därjämte framhålla, att de olika möjligheter i avseende på utformningen
av ett utjämningsförfarande, som i de föreliggande motionerna
beröras, även ur andra synpunkter synas innebära betydande vanskligheter.
Särskilt är detta fallet med en sådan anordning, enligt vilken valen skulle
förrättas valkretsvis i vanlig ordning, men därefter med hänsyn till partiernas
sammanlagda röstetal i hela riket en justering av resultaten vidtagas;
ett dylikt system skulle tydligen leda till den föga tilltalande konskevensen, att
ett mandat, som vid valet tillfallit ett visst parti i en valkrets, sedermera skulle
kunna överföras till ett annat parti i en annan valkrets. Liknande, ehuru icke
fullt så betydande praktiska olägenheter skulle tydligen vara förenade jämväl
med ett utjämningsförfarande med tilläggsmandat. Särskilt i vårt vidsträckta
land med dess skiftande lokala förhållanden och intressen synes det knappast
lämpligt, att inom en viss valkrets avgivna röster skulle kunna tillgodoräknas
en kandidat, som icke uppställts inom valkretsen.
Slutligen bör, då förevarande motioner syfta till åstadkommande av mera
fullständig proportionalitet vid fördelningen av partiernas mandat vid val till
andra kammaren, erinras om att under de senaste åren reformer genomförts,
som i sin mån äro ägnade att verka i denna riktning. Detta är särskilt fallet
dels med den utvidgning av valkretsarna, som år 1921 vidtogs och som väsentligen
betingades av hänsyn till den proportionella rättvisans krav, dels med de
bestämmelser om underparti- och fraktionsbeteckning, som år 1924 beslutades.
På anförda skäl får utskottet hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 mars 1926.
På konstitutionsutskottets vägnar:
K. von GEIJER.
Närvarande: Herrar von Geijer, Eng}) er g, Strömberg, David Bergström, Adolf Dahl,
Reuterskiöld, August Ljunggren,*) G. W. Hansson, Stendahl,*) N. J. F. Almkvist,*) N. S.
Norling,*) Sävström, Magnusson i Tumhult,*) Vennerström, Gustafson i Kasenberg, Bäckström,
Borg,*) K. A. Westman,*) Pehrsson i Göteborg*) och IIallén.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.
Reservationer:
1) av herrar Da/vid Bergström, August Ljunggren, N. J. F. Almkvist och. Bäckström,
vilka ansett utskottets yttrande och hemställan böra hava följande lydelse:
Det är uppenbart att med det nuvarande proportionella valsystemet fullständig
proportionell rättvisa ingalunda ernås. Den utvidgning av valkretsarna,
som år 1921 vidtogs och den rätt till användande av underparti- och
fraktionsbeteckning, som vid 1924 års riksdag beslutades, hava i det hänseendet
— i varje fall hittills —- icke medfört någon verkan.
Om man med användande av den officiella valstatistiken jämför resultaten
av 1921 och 1924 års val till andra kammaren, finner man att i förra fallet
kommo de två större partierna till godo 13 och i senare fallet 14 platser, vilka,
därest fullständig proportionalitet vunnit tillämpning, skolat fördelas på de
övriga partierna.
Dessa faktiska förhållanden synas utskottet utgöra talande och fullviktiga
skäl för det av motionärerna framförda kravet på verkställande av erforderlig
utredning, i syfte att vid val till riksdagens andra kammare tillförsäkra de
olika partierna mandat i förhållande till deras sammanlagda rösttal, shmt framläggande
för riksdagen av de förslag till ändringar i riksdagsordningen och
i lag om val till riksdagen, vilka för detta ändamål må finnas påkalla.''".
Den undersökning av frågan om införande av ett utjämningsferfarande på
detta område, som redan 1918 års riksdag i skrivelse nr 226 till Kungl. Maj :t
begärt, har aldrig blivit genomförd. De s. k. proportionsvalssakkunniga, till
vilka denna skrivelse på sin tid hänvisades, hlevo genom de i statsrådsprotokollet
av den 21 november 1919 för deras arbete givna direktiv anmodade att
såsom huvudföremål för sin utredning behandla sådana nya regler, som kunde
»komma till användning vid först infallande val enligt de sist antagna, vilande
författningsbestämmelserna». Åt uppgifter av detta slag ägnades också de
sakkunniges huvudsakliga arbete, vilket tydligt framgår av deras avgivna betänkande.
Vad som, i detta digra betänkande, av de sakkunniga på sammanlagt
7 y2 sidor yttras om användning av tilläggsmandat eller annat utjämningsförfarande
för åstadkommande av en fullt rättvis mandatfördelning de politiska
partierna emellan, varken är eller gör anspråk på att vara den grundliga
utredning av denna fråga riksdagen avsett att erhålla.
Vid sådant förhållande föreligger yttermera skäl att i enlighet med motionärernas
framställning påfordra, att en dylik utredning i ämnet måtte med
snaraste komma till stånd.
Påtagligt är en ingående utredning härvidlag av nöden, innan statsmakterna
kunna vara färdiga att gå till ett slutligt ståndpunktstagande och avgörande
beträffande denna angelägenhet. Önskligt vore emellertid att utredningsarbetet
måtte så bedrivas, att dess resultat och därpå grundade förslag må
kunna föreläggas riksdagen under innevarande fyraårsperiod.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.
5
Under hänvisning till de i motionerna åberopade motiv och vad här ovan
anförts, hemställer utskottet sålunda,
att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla, det Kungl. Maj :t måtte låta verkställa erforderlig utredning
i syfte att vid val till riksdagens andra kammare
tillförsäkra de olika partierna mandat i förhållande till deras
sammanlagda rösttal, samt för riksdagen framlägga de förslag
till ändringar i Riksdagsordningen och i Lag om val
till riksdagen, vilka för detta ändamål finnas påkallade.
2) av herr Reuterskiöld, som, beträffande motiveringen, ansett de båda sista
styckena i utskottets utlåtande böra ersättas av följande:
De skäl, som av de sakkunniga anförts mot en anordning av sådant slag,
som i förevarande motioner förordas, äro enligt utskottets mening vägande,
men sträcka sig längre än de sakkunniga förmenat, då efter utskottets tanke
samma skäl kunna anföras beträffande alla partiers representation, oavsett om
partierna äro små eller stora. Bn »matematiskt exakt partiproportionell representation»
är i själva verket aldrig av den »oomtvistliga vikt», att alla andra
hänsyn måste stå tillbaka för ett önskemål härom. Proportionalismens syfte
är ytterst och i grunden icke eu exakt partirepresentation, utan en exakt representation
av alla olika väsentliga intressen i samhället; proportionalismen kan
härvid endast ge en approximativ s. k. rättvisa — målet måste vara den lika
representationen för alla lika väsentliga intressen, men vägen till detta mål
går genom partiernas successiva förvandling till större grupper, och det är
denna utveckling, som, om den främjas, också medför all nödig utjämning.
Ehuru utskottet sålunda till fullo erkänner det principiellt berättigade i
motionärernas förslag om utredning rörande utjämning mellan partierna, och
ehuru utskottet likaledes fullt erkänner, att de vägar motionärerna anvisat
allenast äro exemplifikationer, i följd varav en utredning skulle kunna visa på
andra, måhända mera framkomliga vägar, har utskottet dock icke ansett tiden
vara inne för igångsättandet av en dylik utredning. Utskottet finner nämligen,
att den omvandlingsprocess, som efter utskottets tanke för närvarande
pågår med avseende å de nu befintliga partierna, bör hinna längre än hittills
varit fallet, innan man klart kan se, efter vilka linjer en utjämning lämpligen
bör sökas. Härtill kommer, att under de senaste åren reformer genomförts,
som i sin mån äro ägnade att verka i utjämnande riktning från redan
förhandenvarande utgångspunkter. Detta är särskilt fallet dels med — ---
beslutades.
På anförda skäl etc.