Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1926 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av möjlighet
för kyrkliga kommuner att införa kyrkofullmäktige
m. m.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,
nr 84, av herr Forssell m. fl. har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte hemställa om lagförslag

saväl om införande i Kungl. Maj :ts nådiga förordning om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd av 21 mars 1862 av bestämmelser dels om möjlighet
för kyrkokommun att fa införa kyrkofullmäktige, dels om s. k. kyrkliga samfälligheter som

ock om införande i Kungl. Maj :ts nadiga förordning om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm av den 20 november 1863 av bestämmelser
rörande möjlighet för kyrkokommun att få införa kyrkofullmäktige».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

rragan om införande av representativt system i den kyrkliga kommunen
har, såsom i den förevarande motionen närmare utvecklas, vid flera tillfällen
redan varit föremål för riksdagens prövning. Med anledning av en utav 1918
års urtima riksdag avlåten skrivelse till Kungl. Maj :t har detta spörsmål jämväl
underkastats utredning av särskilt tillkallade sakkunniga, vilka i ett den
30 december 1922 avgivet betänkande framlagt förslag i ämnet. Denna utredning,
vid vilken förevarande spörsmål sammanbundits med bl. a. frågan
om folkskoleärendenas överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga
kommunen, har icke föranlett någon proposition till riksdagen. Emellertid
beslöt riksdagen redan förra året en framställning till Kungl. Maj:t, som
åsyftade en lösning av nyssnämnda fråga om folkskoleärendenas överflyttning
efter andra linjer, än de sakkunniga föreslagit. Riksdagen anhöll nämligen
(riksdagens skrivelse nr 72), att Kungl. Majrt ville taga under övervägande
frågan om utsträckning av lagen den 25 juni 1909 rörande folkskoleväsendet
i vissa städer att gälla även för landsbygden. På grund av sistnämnda om Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 5 samt. 15 käft. (Nr 21.) 1

Utskottets

yttrande.

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

ständighet befara motionärerna nu, att en tystnad från riksdagens sida i fråga
om det representativa systemet i den kyrkliga kommunen skulle kunna misstolkas
därhän, att riksdagen skulle hava förlorat intresset för en positiv lösning
av detta spörsmål. Då behovet att äga möjlighet till införande av representativt
system i kyrkokommunen enligt motionärernas mening alltjämt är
påtagligt, synes det dem vara av vikt, att en sådan missuppfattning förekommes,
och de påyrka fördenskull en förnyad framställning till Kungl. Maj .t
i detta avseende.

Utskottet vill ingalunda förneka, att med den nuvarande ordningen för avgöranden
inom den kyrkliga kommunen åtskilliga olägenheter äro förknippade,
mot vilka införandet av fullmäktigsystem skulle kunna råda bot. Särskilt
inom större kommuner utgör ju kyrkostämman en synnerligen talrik fölsamling,
vars förhandlingar kunna bliva mycket tidsödande. Ej heller kan
det bestridas, att kyrkostämman i betänklig grad erbjuder möjligheter till
sådana överrumplingar och under tillfälliga stämningar fattade beslut, vilkas
förekommande är ett av de förnämsta motiven för införande av representativt
system överhuvud taget.

Men å andra sidan finner utskottet mindre lämpligt att nu avlata en skrivelse
av det innehåll motionärerna föreslagit. Efter vad utskottet inhämtat,
har den förut omförmälda, förra året begärda undersökningen
rörande folkskoleärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen,
redan fortskridit så långt, att förslag till riksdagen i denna del torde kunna
motses inom en snar framtid. Att, såsom möjligen kunde tänkas ifrågakomma,
anknyta det nu förevarande spörsmålet till sagda undersökning, synes under
sådana förhållanden icke böra förordas, då ju den utan tvivel mera påkallade
reform, som denna ställer i utsikt, därigenom till äventyrs skulle fördröjas.
Härtill kommer, att enligt utskottets mening frågan om skolärendenas överflyttning
bäst låter sig lösas, om den ej ånyo förknippas med spörsmålet om
kyrkofullmäktiges införande. Att åter tänka sig ett fristående fullföljande
av utredningen rörande den förra frågan och utan att avvakta resultatet därav
begära förslag i den senare, synes ej heller lämpligt. Alldeles otänkbart är
ju icke, att detta resultat i viss mån kan komma att inverka på frågan om
införande av representativt system i kyrkokommunen. I samma mån som
därigenom tillfälle beredes att även i landskommunerna från kyrkostämman
avlyfta den väsentliga del av dess arbetsuppgifter, som skolärendena utgöra,
minskas obestridligen de nu påtalade olägenheterna. Utan betydelse i detta
sammanhang är ej heller, att den pågående utredningen icke torde kunna väntas
leda till ett obligatoriskt överflyttande av skolärendena till den borgerliga
kommunen, utan blott till att möjligheter öppnas även för landskommunerna
— och kanske endast för en del av dessa — att besluta en dylik överflyttning.
Särskilt förtjänar uppmärksammas, att under sådana förhållanden införandet
av kyrkofullmäktige skulle kunna medföra, att skolangelägenheterna inom
landskommunerna komme att behandlas pa tre olika sätt: av kyrkostämma,
kyrkofullmäktige eller kommunalfullmäktige. Det synes påtagligt, att klara
linjer i dessa hänseenden äro önskvärda för bedömandet både av det framtida

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

behovet överhuvud taget av representativt system i kyrkokommunerna och av
eventuellt erforderliga begränsningar med avseende på kommunernas rätt att
besluta dylikt system.

Utskottet erkänner sålunda det behjärtansvärda i kravet på införande av
representativt system även för den kyrkliga kommunen, men anser, att innan
den genom riksdagens omförmälda skrivelse väckta frågan om skolärendenas
möjliga överflyttande till den borgerliga kommunen avgjorts, tiden ej är inne
för en framställning från riksdagens sida. Utskottet anser sig emellertid
kunna förvänta, att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på ifrågavarande
spörsmål.

Då utskottet alltså icke finner sig för närvarande böra biträda motionärernas
hemställan beträffande införande av kyrkofullmäktige, avstyrker utskottet
även det som en direkt följd av denna hemställan i motionen framförda förslaget
om s. k. kyrkliga sämfälligheter.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 mars 1926.

På konstitutionsutskottets vägnar:
K. von GEIJER.

Härvarande: herrar von Geijer, Strömberg, Adolf Dahl, Reuterskiöld, G. W. Hansson,
N. J. F. Almkvist* N. S. Norling* Nils Anton Nilsson, A. W. Johansson*
Österström, Gustafson i Kasenberg, Bäckström, Borg* Hallén, Andersson i Igelboda,
x Sjöström, Forssell, Fast, Svensson i Grönvik och Almquist i Göteborg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Nils Anton Nilsson, Gustafson i Kasenberg samt Forssell, som ansett,
att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

Genom skrivelse nr 72 förlidet år anhöll riksdagen, att Kungl. Haj:t ville
taga under övervägande frågan om utsträckning av lagen den 25 juni 1909 rörande
folkskoleväsendet i vissa städer att gälla även för landsbygden. I skri -

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

velsen framhölls, att folkskoleärendena, om denna reform genomfördes, skulle
— i motsats till vad tidigare ifrågasatts — icke obligatoriskt överflyttas till
den borgerliga kommunen; däremot skulle principerna i lagen den 25 juni 1909
angående folkskoleväsendet i vissa städer göras tillämpliga även för landskommunernas
vidkommande, varigenom alltså förutsättningar för en fakultativ
överflyttning av folkskoleärendena inom dessa kommuner skulle uppstå.

Innebörden i denna riksdagens skrivelse är den, att kyrkoförsamling alltjämt
skall kunna hos sig bibehålla befattningen med skolärendena. Vid sådant
förhållande och då den kritik, som riktats mot kyrkostämman såsom ett alltför
bristfälligt organ vid handhavandet av ekonomiskt betydelsefulla frågor,
i hög grad tagit sikte på riskerna av att just skolärendena skulle vid densamma
icke erhålla den omsorgsfulla behandling, som de anses kräva, har det
synts utskottet konsekvent och riktigt, att kyrkoförsamlingarna bereddes möjlighet
och tillfälle att övergå till den mera rationella organisation, som kyrkofullmäktigeinstitutionen
skulle utgöra. Att a ena sidan medgiva församlingarna
att behålla skolärendena och å den andra sidan förvägra dem möjlighet
till en organisation, som bättre än kyrkostämman kan anses skickad att fylla
församlingens uppgifter, skulle tvivelsutan förvanska karaktären av den valfrihet
i fråga om skolärenden, för vilken riksdagen år 1925 uttalade sig.

Farhågan, att införandet av kyrkofullmäktige i kyrkoförsamling, som hos
sig behåller skolärendena, skulle skärpa dualismen mellan den kyrkliga och
den borgerliga kommunens budgetbehandling, synes utskottet vila på ett missförstånd.
I det fall, att exempelvis den borgerliga kommunen har kommunalfullmäktige,
men skolärendena av hänsyn till kyrklig tradition eller eljest
behållas hos den kyrkliga kommunen, torde det få anses klart, att
dualismen snarare skulle bliva större mellan å ena sidan kommunalfullmäktige
och å andra sidan kyrkostämman än mellan de förra och kyrkofullmäktige;
förbises får ju icke, att kyrko- och kommunalfullmäktige i viss utsträckning
torde komma att rekryteras av samma personer. Även i de fall,
då, på landsbygden, skolärendena bleve överlämnade till den borgerliga kommunen,
äro på en del orter förhållandena sådana, att ett erkänt behov föreligger
för kyrkoförsamlingen att kunna införa kyrkofullmäktige även för de återstående,
rent kyrkliga ärendena. Vad huvudstaden beträffar, för vilken ju
särskild lagstiftning gäller, torde erfarenheten få anses ha bekräftat behovet av
eu möjlighet att införa kyrkofullmäktige för de särskilda församlingarna; detsamma
torde gälla många av de städer, där enligt 1909 års lagstiftning skolärendena
överförts till stadsfullmäktiges kompetensområde.

Det skrivelseförslag, som vid årets riksdag framställts i motion nr 84 i andra
kammaren, synes utskottet dels på grund av det nu anförda dels pa grund av
i motionen anförda synpunkter förtjänt av riksdagens godkännande. I motionen
framhålles, att frågan om skapandet av möjlighet för kyrkoförsamling
att införa kyrkofullmäktige, lämpligen borde lösgöras från det samband med
vissa andra spörsmål, som i motionen angivas och med vilka den i följd av åtskilliga
omständigheter blivit förknippad i den utredning, som den BO dec. 1922
avgavs av sakkunnige rörande representativt system i den kyrkliga kommunen

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

o

m. m. Utskottet delar denna motionärernas uppfattning i den förvissningen,
att den så länge debatterade frågan om kyrkofullmäktigeinstitutionen kan
komma till en lösning oberoende av berörda spörsmål. Dock anser utskottet,
i likhet med motionärerna, att frågan om de s. k. kyrkliga samfälligbeterna
även måste i detta sammanhang lösas.

Motionärerna framhålla tillika, att de, även om de principiellt ansluta sig
till nyssnämnda sakkunniges förslag till fakultativ kyrkofullmäktigeinstitution,
likväl icke godkänna alla de detaljer, med vilka sagda förslag äro förbundna.
De anse, att förslaget i denna del behöver en överarbetning och angiva
såsom exempel vissa punkter, i vilka de icke kunnat ansluta sig till de sakkunnigas
utformning av den fakultativa kyrkofullmäktigeinstitutionen. Sålunda
anföra de, att kyrkoherde för att bliva medlem av fullmäktige icke borde
behöva uppställa sig såsom kandidat under en valstrid, utan borde kyrkoherde
vara självskriven medlem av fullmäktige. Även till denna motionärernas mening
ansluter sig utskottet.

Utskottet får alltså, med anledning av motionen II: 84, hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj :t täcktes låta verkställa förnyad utredning såväl
om införande i Kungl. Maj :ts nådiga förordning om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd av den 21 mars 1862 av
bestämmelser dels om möjlighet för kyrkokommun att få införa
kyrkofullmäktige dels om s. k. kyrkliga samfälligheter som
ock om införande i Kungl. Maj :ts nådiga förordning om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm av 20 november
1863 av bestämmelser rörande möjlighet för kyrkoförsamling
att få införa kyrkofullmäktige, samt för riksdagen framlägga
lagförslag i sådant syfte.