Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 2 februari 1926 kl. 1 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i
förordningen den 16 november 1863 angående allmänt
kyrkomöte.
Till konstitutionsutskottets handläggning hava bada kamrarna hänvisat en
av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 33, vari Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 (nr 61
s. 3) angående allmänt kyrkomöte.
Härigenom förordnas, att § 10 i förordningen den 16 november 1863 angående
allmänt kyrkomöte skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 10.
De från Konungen hänskjutna mål böra företrädesvis till behandling förekomma.
Är fråga om antagande av ny bibelöversättning, psalmbok, evangeliibok,
kyrkohandbok eller katekes, bör, där de av mötets medlemmar, som till prästeståndet
höra, sådant akta nödigt, innan frågan av mötet till slutlig behandling
företages, betänkande däröver avgivas av dessa medlemmar samfällt eller genom
personer, som de inom sig därtill utse. Arbetsordning i övrigt äger mötet
självt bestämma.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 5 saml. 2 höft. (Nr 2.)
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.
Utskottets
yttrande.
Beträffande motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till det propositionen
bilagda utdraget av protokollet över justitiedepartementsärenden den 7 januari
1926.
Enligt nu gällande lydelse av andra stycket i § 10 kyrkomötesförordningen
skola, då »fråga är om antagande av ny bibelöversättning, psalmbok, evangeliibok,
kyrkohandbok eller katekes» (de s. k. kyrkliga böckerna) betänkande häröver
avgivas av kyrkomötets prästerliga ledamöter, den s. k. prästerliga avdelningen.
I övrigt äger mötet självt bestämma sättet för den förberedande handläggningen
av dessa liksom andra ärenden.
Det föreliggande förslaget innefattar endast den ändringen i omförmälda bestämmelser,
att stadgandet om avgivande av utlåtande angående ifrågavarande
ärenden från den prästerliga avdelningens sida skulle göras fakultativt i stället
för obligatoriskt. Det skulle alltså ankomma på den prästerliga avdelningen
själv att bestämma, huruvida densamma i särskilda fall skulle begagna sin
rätt att — vare sig samfällt eller genom särskilt utsedda medlemmar — avgiva
utlåtande i dylika ärenden eller ej. I övrigt skulle det liksom för närvarande
stå kyrkomötet fritt att genom sin arbetsordning meddela ytterligare bestämmelser
rörande den förberedande behandlingen jämväl av ärenden av detta
slag.
Mot detta förslag, som framkommit på initiativ av 1925 års kyrkomöte, har
utskottet intet att erinra och får alltså hemställa,
att förevarande kungl. proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 2 februari 1926.
På konstitutionsutskottets vägnar:
K. von GEIJER.
Närvarande: Herrar von Geijer, Engberg, Strömberg*, David Bergström, Thulin*,
Adolf Dahl, Reuterskiöld, August Ljunggren, G. W. Hansson, N. J. F. Almkvist,
N. J. M. Svensson, Sävström, Gustafson i Kasenberg, Bäckström, Borg*, Hallen,
Björkman i Norrköping,* Forssell, Fast och Svensson i Grönvik.
* Ej närvarande vid utlitandets justering.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.
3
Reservationer:
1) av herr Engberg, som med instämmande av herr Sävström anfört:
Då det föreliggande förslaget innebär, att den prästerliga avdelningen i det
fall, som i kyrkomötesförordningens § 10, andra stycket, sägs, efter eget beprövande
kan delegera sin befogenhet till ett utskott och därigenom på ett viktigt
område kyrkomötets prästerliga avdelning får en väsentligt ändrad ställning
och ett för mötets organisation konstitutivt drag omvandlas, har jag ansett, att
den föreslagna reformen har ett organiskt och principiellt sammanhang med det
av departementschefen i utsikt ställda förslaget till nyreglering av kyrkomötets
befogenheter över huvud och följaktligen bör övervägas i samband med detta.
Jag har därför inom utskottet yrkat,
att förevarande kungliga proposition måtte av riksdagen avslås.
2) av herrar David Bergström och Bäckström, vilka yttrat:
Då av handlingarna i ärendet framgår, att ett bifall till den föreslagna ändringen
i § 10 av förordningen angående allmänt kyrkomöte kan medföra vittgående
konsekvenser, ledande till avsteg från den likställighet mellan lekmannaelementet
och det prästerliga elementet, vilken hittills varit i princip erkänd
och vid fragornas slutliga behandling och avgörande tillämpad inom kyrkomötet,
hava vi ansett oss höra yrka avslag pa Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
3) av herr Ileuterskiöld, som inom utskottet yrkat avstyrkande av Kungl.
Maj :ts proposition och ansett utskottets yttrande böra erhålla följande lydelse:
Enligt (= utskottet) —--— liksom andra ärenden.
Det föreliggande förslagets innebörd och räckvidd är vida större än vid ett
första påseende kan tyckas. Såsom av kyrkolagsutskottets av kyrkomötet bifallna
betänkande nr 37 vid 1925 ars kyrkomöte framgår, har kyrkomötet redan,
under förutsättning att berörda förslag blir lag, beslutit, att även vissa paragrafer
i kyrkomötets arbetsordning skola erhålla viss angiven ändrad lydelse,
varigenom tillskapas ett s. k. beredningsutskott av 6 prästmän och 5 lekmän
under det eljest alla utskott bestå av lika antal präster och lekmän — av
vilka en prästman skall vara ärkebiskopen såsom självskriven ordförande. Beredningsutskottet
skall ersätta den prästerliga avdelningen men kan inte. så
länge kyrkomötesförordningen gäller i sin n. v. form, införas utan att föranleda
att de ärenden, som prästerliga avdelningen lagenligt skall behandla,
städse bliva dubbelbehandlade. Redan nu är en sådan dubbelbehandling möjlig
genom vanligt kyrkomötesutskott vid sidan av prästerliga avdelningen, men
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.
praktiska skäl hindra självklart, att detta förhållande kan bliva regel. Meningen
med lagändringen är därför att fullständigt omkasta nuvarande ordning,
så att enbart utskottsbehandling blir regel och dubbelbehandling genom
prästerliga avdelningen vid sidan därav undantag. Lika visst som hittills utskottsbehandling
i dylika fall aldrig förekommit, även om avdelningen tillsatt
beredningsdelegationer —- alldeles som utskott kunna göra och stundom
givit dessa en blandad karaktär; lika visst synes vara, att, om lagändringen
genomföres, den prästerliga avdelningens fortsatta tillvaro blir en ren papperstillvaro
och dess verksamhet, ehuru av lagen fortfarande ansedd som lämplig,
genom kyrkomötets egna åtgärder praktiskt taget fullständigt avskaffad, då
det knappast är antagligt, att ett av prästman väckt förslag om dubbelbehandling
någonsin skulle vinna prästerlig majoritet. Mot kyrkolagsutskottets
betänkande hade avgivits en reservation av herr Ekström, som anfört: »Mot
förslaget, att frågorna om de s. k. kyrkliga böckerna skulle såsom regel undandragas
de prästerliga ledamöternas allmänna beredning och i stället överlämnas
åt ett utskott av fem präster och fem lekmän under ärkebiskopen såsom självskriven
ordförande, anmäler jag min reservation, enär sålunda
1 ro. en maktförskjutning skulle till den självskrivne ordförandens förmån
äga rum på ett sätt, som varit för kyrkomötesförordningen främmande:
2:o. att från dessa frågors förberedande behandling skulle uteslutas 25 av
de prästerliga ledamöterna såsom däri deltagande och 25 lekmannaledamöter
såsom enligt praxis ägande tillträde till prästerliga ledamöternas förhandlingar
såsom åhörare av dessa.
Detta uteslutande skulle enligt praxis vid utskottens sammansättning sannolikt
drabba isynnerhet de yngre ledamöterna, vilka med hittills gällande beredningssätt
haft utmärkta tillfällen att före dessa ärendens behandling i plenum
göra sig redan vid de prästerliga ledamöternas behandling av desamma
därmed förtrogna.
Do hittillsvarande stadganden medgiva såväl nu ifrågavarande ärendens särskilda
förberedande behandling genom nämnder bestående jämväl av adjungerade
lekmän, innan ärendena behandlas i prästerliga avdelningen, synes den av
utskottet tillstyrkta ändringen av kyrkomötesförordningen snarare vara ägnad
att försvaga än att stärka grundligheten i kyrkomötets behandling av ärendena
rörande de s. k. kyrkliga böckerna.»
Bortsett från det betänkliga i att riksdagen genom bifall till lagändringen
skulle göra sig medskyldig till att kyrkomötets självskrivne ordförande omedelbart
blir även ordförande i ett av de viktigaste utskotten, vilket är något
i sak helt annat än att, såsom nu, vara även prästerliga avdelningens ordförande,
i det att han som ordförande i ett blandat beredningsutskott har vida
större både möjlighet och skyldighet att söka jämka meningarna och framdriva
förslag till beslut; bortsett även från det betänkliga i att riksdagen genom
bifall till lagändringen skulle göra sig medskyldig till att kyrkomötesförordningens
egen princip om lika antal lekmän och prästmän vid alla gemensamma
förhandlingar brytes; måste det, efter utskottets tanke, anses ytterst
betänkligt att på detta sätt praktiskt avskaffa den prästerliga avdelningen.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr £.
5
Det kan icke undgås, att denna principiella reform, ty en sådan är den, ehuru i
skyddande förklädnad, föregriper frågan om kyrkomötets ställning och uppgifter.
Enligt gällande rätt är kyrkomötet, utom i rena lagfrågor och privilegiifrågor,
allenast en rådslående och överläggande församling, och därvid är
det helt naturligt att, beträffande de kyrkliga böckerna, mötets så att säga
tekniskt sakkunniga hälft först och alltid bereder ärendet. Vad det här gäller
är att få ett så fullödigt uttryck som möjligt av prästernas sammanarbetade
mening, som först genom sin allmänlighet får värde och rättslig betydelse, såsom
bl. a. stadgandet om 2/3 majoritet vid dessa frågors avgörande i mötet direkt
och indirekt visar. Utskottet anser därför, att kyrkomötet, vars legala möjligheter
att självt ordna sitt eget arbete, även vid avslag å föreliggande förslag
kvarstår, icke för närvarande bör till sin organisation såsom kyrkomöte så
principiellt omdanas, som förslaget medför, och detta så mycket mindre som
kyrkomötet självt tydligen, ehuru felaktigt, icke velat betrakta frågan såsom
annat eller mera än en fråga om bästa sättet att bereda ärendena.
Utskottet hemställer sålunda,
att förevarande kungl. proposition måtte av riksdagen avslås.