Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

1

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1926 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående vissa
frågor rörande tillämpningen av föreslagen lag om upplåtelse
under åborätt av viss jord m. m., ävensom i ämnet
väckta motioner.

(2:a avd.)

I en den 31 december 1925 dagtecknad, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 24, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att, därest av Kungl. Maj:t i proposition nr 22 till 1926 års
riksdag framlagt förslag till lag om upplåtelse under åborätt av viss jord
av riksdagen antages,

a) dels antaga de i bilaga A till statsrådsprotokollet föreslagna, här nedan intagna
grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter
under åborätt enligt berörda lag samt av egnahemslägenheter, att lända till
efterrättelse från och med den 1 januari 1927, ävensom förklara, att de av riksdagen
1913 antagna grunderna för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa
kronoegendomar med däri sedermera vidtagna ändringar från och med angivna
dag icke vidare må äga tillämpning annat än dels beträffande egnahemslägenheter,
om vilkas upplåtande beslut fattats före den 1 januari 1927,
dels ock i avseende å sådana i dessa grunder omförmälda åtgärder i övrigt,
varom vederbörligt förslag utarbetats eller för vilkas genomförande mera
ingående förarbeten vidtagits före sagda dag;

b) dels godkänna de i bilaga B till samma protokoll föreslagna, här nedan
intagna ändringar i de av riksdagen 1908 antagna förändrade grunder för
förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, att tillämpas från och med den
1 januari 1927;

c) dels godkänna de i bilaga C till samma protokoll föreslagna, här nedan
intagna ändringar i de av riksdagen 1925 godkända allmänna grunder för
upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, att tillämpas från
och med den 1 januari 1927;

d) dels godkänna de i bilaga D till samma protokoll, här nedan intagna
föreslagna ändringar i de utav riksdagen 1919 antagna allmänna villkor
och bestämmelser för statens egnaliemslånerörelse, att tillämpas från och med
den 1 januari 1927.

* Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till innehållet i ovannämnda
statsrådsprotokoll.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 10 saml. 28 käft. (Nr 65.)

1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Motioner. X detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade motioner, nämligen

1) nr 212 i första kammaren av herr Ekman, Carl Gustaf, m. fl., likalydande
med nr 322 i andra kammaren av herr Hamrin m. fl., vari föreslagits,
att riksdagen måtte besluta de ändringar och tillägg till de i Kungl.
Maj:ts proposition nr 24 föreslagna författningar, som kunna bliva en följd
av ett bifall till vad i motionerna I: 211 respektive II: 321 (likalydande) påyrkats
;

2) nr 318 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i de i Kungl.
Maj:ts proposition nr 24, bilagorna A, B, C och D, innehållna förslagen, att
vid upplåtelse av kronojord till jordbrukslägenhet valfrihet mellan åborätt
och äganderätt i alla förekommande fall tillerkännes egnaliemssökaren;

3) nr 195 i andra kammaren av herr Andersson i Grimbo, vari föreslagits,
att i det genom kungl. propositionen nr 24 framlagda förslaget till grunder
för upplåtelse från vissa kronoegendomar av (jordbruks) lägenheter under
äganderätt eller ock åborätt följande tillägg av riksdagen måtte beslutas:

§ 3. Förslag — — —- försäljnings- och arrende värden.

Förvärvaren må i fråga om den föreliggande upplåtelsen själv avgöra, om
han önskar upplåtelsen med äganderätt eller åborätt enligt 1926 års lag.

Har vid första upplåtelsen formen åborätt kommit till användning, må
vid ny avgälds bestämmande åborättsinnehavaren äga rätt att enligt vederbörande
Konungens befallningshavandes närmare bestämmelser få inköpa sin
lägenhet till det saluvärde, som vid upplåtelsen var angivet;

4) nr 214 i första kammaren av herr TVohlin m. fl., likalydande med
nr 320 i andra kammaren av herr Svensson i Grönvik m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 24 angående
vissa frågor rörande tillämpningen av föreslagen lag om upplåtelse under
åborätt av viss jord m. m.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de gjorda framställningarna,
hänvisas till motionerna.

Innevarande
års riksdags
beslut i anledning
av
Kungl. Maj:ts
förslag till
lag om upplåtelse
under
åborätt av viss
jord m. m.

Förenämnda genom proposition nr 22 för riksdagen framlagda förslag till
lag om upplåtelse under åborätt av viss jord m. m. vann i stort sett riksdagens
gillande. I lagförslaget gjordes emellertid av riksdagen vissa ändringar,
av vilka den mest betydelsefulla torde få anses vara den, som innebär,
att — där förbehåll i motsatt avseende icke vid åborättens upplåtande göres
— med densamma förenas rätt för åbon att under vissa förutsättningar inlösa
den till honom upplåtna fastigheten. Den huvudsakliga innebörden
av lagförslaget, sådant det nu av riksdagen antagits, är följande.

Med ifrågavarande lagstiftning avses att skapa eu form för upplåtande av
kronans jord under tryggad besittningsrätt. Kronan bibehåller äganderätten
till jorden och upplåter till brukarna en besittningsrätt på obegränsad tid
mot viss avgäld, som bestämmes för 20 år i sänder. Efter utgången av
första avgäldstiden äger dock åbo, som fullgjort honom åliggande skyldig -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65. 3

heter, att inlösa fastigheten, där ej vid åborättens upplåtande gjorts förbehåll
om att så icke får ske. Sedan åborätt upplåtits, skall byggnad, stängsel eller
annan för stadigvarande bruk avsedd anläggning, som finnes å fastigheten, såsom
tillbehör hänföras till åborätten. Till åbo må antagas allenast svensk medborgare,
som råder över sig och sin egendom. I vissa fall - såsom då
åborätten förvärvats av nära anförvant till den förutvarande åbon — kan
förvärvaren bliva antagen till åbo utan hinder av omyndighet. Har åborätten
övergått till åbons make eller annan honom närstående person, äger
länsstyrelsen ej vägra att godtaga denne såsom åbo, med mindre han finnes
vara därtill uppenbart olämplig eller hans antagande eljest skulle vara oförenligt
med det ändamål, för vilket åborätten upplåtits. Överlåtelse av åborätt
skall ske skriftligen. Den som annorledes än genom upplåtelse åtkommit
åborätt har att inom viss tid hos länsstyrelsen söka att bliva antagen
tiH åbo. Försummas sådan ansökan och uraktlåter förvärvaren trots vitesföreläggande
att fullgöra dylikt åliggande, äger länsstyrelsen förordna, att
åborätten med tillbehör skall säljas å offentlig auktion. Om sökande ej är
behörig att antagas till åbo, skall länsstyrelsen giva honom lämpligt rådrum
att överlämna åborätten till annan. Försittes sålunda förelagd tid eller kan
den, till vilken åborätten överlåtits, ej antagas till åbo, skall åborätten likaledes
säljas å offentlig auktion.

Åbo har skyldighet bland annat att, där ej länsstyrelsen medgiver undantag,
vara bosatt å fastigheten, att bruka denna som en enhet för sig, att
hava fastigheten försedd med nödiga byggnader, att städse hålla fastigheten
i gott stånd och hava de nödiga byggnaderna brandförsäkrade till fulla
värdet. I annan mån än från kronans sida medgivits äger åbon ej nyttja
fastighetens skog eller taga torv från torvmosse eller annorledes än för
fastighetens behov använda stenbrott, grustäkt eller dylikt. Därest abon
åsidosätter sina skyldigheter och vad han i sådant hänseende låtit komma
sig till last icke är av ringa betydenhet, är åborätten förverkad och kronan
berättigad att efter uppsägning skilja åbon från åborätten, vilken därefter
skall säljas å offentlig auktion.

Avgälden fastställes i naturaprodukter men utgår i penningar efter senast
bestämda medelmarkegångspris. Avgäldens bestämmande sker efter uppskattning
av den behållna avkastning, som under medelgoda år erhålles av
fastigheten, därest den brukas på sätt, som bäst överensstämmer med dess
läge, storlek och beskaffenhet. Finnes vid bestämmandet av avgäld för ny
avgaldstid avkastningens värde hava ökats eller minskats, skall hänsyn till
den timade ändringen tagas blott i den mån det är uppenbart, att den tillkommit
utan åbos åtgärd eller vållande. I regel får avgälden ej höjas med
mera än tjugu procent av den för löpande avgäldstid bestämda avgälden.
Avgäld för ny avgäldstid fastställes av eu för länet i dess helhet eller viss
del därav utsedd s. k. avgäldsnämnd. Denna nämnd bestämmer även lösen
för fastighet, som friköpes av åbon.

Då åborätten övergått till ny innehavare, äger kronan att i viss ordning

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

återtaga fastigheten. Har åborätten förvärvats av nära anförvant till den
förutvarande åbon, kan återtagande dock ej ske, med mindre den nye innehavaren
icke kan godtagas såsom åbo. Vid återtagandet skall kronan utgiva
full lösen för åborätten med den jordförbättring, som vunnits genom
åbo, för byggnader och andra tillbehör till åborätten samt för utsäde och
gröda å fastigheten, För vissa fordringar äger kronan retentionsrätt i åbon
tillhöriga lösören och byggnader. Hos länsstyrelsen skall föras bok över
samtliga under åborätt upplåtna fastigheter inom länet. I boken skall beträffande
varje fastighet antecknas dess namn och beteckning i övrigt, åbons

namn, den årliga avgälden m. m. .

Genom ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken åtnjutes for vissa

fordringar förmånsrätt i åborätten med tillbehör.

I detta sammanhang torde ock böra erinras, att riksdagen i samband med
antagande av ovanberörda lagförslag, i anledning av väckta motioner, anhöll,
att Kungl. Maj:t ville med beaktande av angivna synpunkter låta utreda,
huruvida och i vilken omfattning genom lagstiftningsåtgärder kan beredas
möjlighet till försäljning av jord i allmän ägo under sådana villkor, att
bland annat syftet med upplåtelsen behörigen tryggas, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Motiveringen till ovan berörda beslut, i vilken motivering även i någon
mån beröras de genom förevarande proposition nr 24 framlagda förslag, återfinnes
i första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 25. Utskottet
har däri beträffande lagförslagets allmänna grunder anfört i huvudsak följande.

I likhet med föredragande departementschefen ansåge utskottet, att den i
propositionen föreslagna upplåtelseformen erbjöde avsevärda fordelar Främst
vore härvid att märka, att vid förvärv av jord under denna upplåtelse^™
icke krävdes någon köpeskilling. Att denna omständighet vore av mycket
stor betydelse syntes icke kunna förnekas. Därigenom möjliggjordes aven Impersonel-
utan kapital att under betryggande former forvarva eget jordbruk.
Den nya upplåtelseformen syntes därför ägnad att tillgodose de obemedlades
och mindre bemedlades intresse att uppnå en ekonomiskt tryggare stallning.
Detta syfte kunde ej i samma grad vinnas genom försäljning, aven om
staten medgåve förmånliga betalningsvillkor. Genom kravet pa köpeskilling
uteslötes många personer från möjligheten att under aganderatt grunda ett

eSMot den ifrågasatta åborätten hade i flera av de väckta motionerna framhållits,
att åbon, som icke hade möjlighet att i likhet med sjalvagaren erhålla
inteckning, i följd därav skulle hava svårare än denne att anskaffa
de för uppsättande av jordbruk erforderliga medlen. Da emellertid koparen
av en fastighet i regel icke kunde erhålla lån mot inteckning i fastigheten
till köpeskillingens hela belopp, syntes åbon - som icke hade någon köpeskilling
att betala — i förevarande hänseende ej befinna sig i sämre stall
ning än självägaren. Fastmera syntes åbon i motsats till koparen kunna
använda hela den personliga kredit, varöver han kunde förfoga, för övertagande
eller uppförande av byggnader och anskaffande av mventaner.
Märkas borde även, att enligt ett förslag till ändrad lydelse av vissa para -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65. 5

grafer i de av riksdagen antagna allmänna villkor och bestämmelser för
statens egnahemslånerörelse, vilket förslag genom proposition nr 24 förelagts
innevarande riksdag, åbo under i huvudsak samma villkor, som gällde för
lån till annan egnabemsbyggare, skulle kunna erhålla lån för uppförande
eller inlösen av byggnad å fastigheten. Enligt ett genom samma proposition
framlagt förslag till grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar
av jordbrukslägenheter under åborätt m. m. skulle åbo även kunna erhålla
anstånd med gäldande av köpeskilling för kronan tillhöriga byggnader.
Därest nämnda båda förslag vunne riksdagens bifall, syntes kreditfrågan
bliva ordnad på ett för åborna förmånligt sätt.

Det nya rättsinstitutet syntes även väl ägnat för tillvaratagande av samhällets
intresse. Vid användande av denna upplåtelseform vunnes säkerhet,
att den upplåtna jorden icke gjordes till föremål för spekulation eller användes
på sådant sätt, att det med upplåtelsen avsedda syftet förfelades. Därjämte
bereddes möjlighet för samhället att i vissa fall under enklare former
än expropriation återtaga jorden och att i viss mån tillgodogöra sig därå
uppkommen värdestegring. I några av de väckta motionerna hade visserligen
framhållits, att någon spekulation av betydenhet i egnahemsfastigheter
icke vore att befara, men denna uppfattning motsades i viss man av en
genom kronolägenhetskommissionen år 1913 verkställd undersökning. Senast
under innevarande år hade också riksdagen framhållit behovet av åtgärder
till förhindrande av sådan spekulation. I skrivelse den 10 mars 1926, nr 70,
däri riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd undersökning
låta utarbeta en plan för styckning av därför lämpade kronoegendomar
samt för nästkommande riksdag framlägga förslag i ärendet, hade nämligen
riksdagen i motiveringen till berörda hemställan uttalat, att då i vissa fall
kunde tänkas, att spekulationsintressen skulle kunna göra sig så gällande,
att det med upplåtelsen avsedda syftemålet kunde komma att äventyras,
sådana villkor borde uppställas vid upplåtelsen, att det upplåtna jordområdet
komme att för framtiden bibehålla sin karaktär av självständigt jordbruk.

Såsom skäl mot införande av den i propositionen ifrågasatta upplåtelseformen
hade från liera håll gjorts gällande, att inom den jordbrukande befolkningen
äganderätten allmänt betraktades som den enda säkra formen för
jordinnehav och att i följd därav en besittningsrätt icke skulle kunna vinna
förtroende. Utskottet ville för sin del icke bestrida, att flerstädes funnes en
fast övertygelse rörande äganderättens företräde framför andra upplåtelseformer.
Förbises finge emellertid icke, att ett stort antal!jordbrukare dock
besatte annans jord under mindre förmånliga villkor än dem åborätten
kunde bjuda, samt att det här gällde att bistå företrädesvis de medborgare,
som icke hade möjlighet att åtkomma jord under äganderätt. I viss mån
syntes även, såsom departementschefen framhållit, uppfattningen rörande
äganderättens ovillkorliga företräde hava sin grund däri, att någon annan
form för upplåtelse av jordbrukslägenheter under betryggande villkor hittills
icke stått öppen. Märkas borde jämväl, att den nya upplåtelseformen
icke avsåge att utesluta upplåtelser under äganderätt, och att hinder icke
mötte att med åborätten förena rätt för åbon att under vissa förutsättningar
förvärva ägenderätt till den av honom innehavda jorden.

I visst sammanhang med nu berörda synpunkter stode även den anmärkningen,
att det framlagda lagförslaget innehölle så allvarliga inskränkningar
i åbons rätt, att det kunde befaras, att åborättsupplåtelser kommer att
bliva föga eftersökta. Med anledning härav ville utskottet erinra, att tillgodoseendet
av samhällets intresse icke kunde ske utan att åbons rätt i vissa

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

hänseenden begränsades. Såsom departementschefen framhållit, Ange strävan
att stärka åbons ställning icke drivas så långt, att viktiga allmänna intressen
bleve lidande. Det framlagda förslaget syntes emellertid enligt utskottets
uppfattning på ett i huvudsak lämpligt sätt tillvarataga såväl kronans
som brukarens intressen. De begränsningar, som uppställts i fråga om den
sistnämndes rätt att förfoga över fastigheten, syntes i endast ringa mån
rubba hans känsla av trygghet och oberoende. Vad särskilt anginge kronans
möjlighet att under vissa omständigheter återtaga fastigheten, vore att märka,
att denna möjlighet reglerats på sådant sätt, att den ej medförde något intrång
i besittningsrätten för åbon och hans närmaste. Genom de stadganden,
som föreslagits rörande avgäldens bestämmande vid förnyad avgäldssättning,
syntes även trygghet vinnas, att vid den periodiska omregleringen av avgälden
åbons intresse komme att i erforderlig mån beaktas. Emellertid hade
utskottet på vissa punkter ansett sig böra i förslaget föreslå ändringar,
ägnade att än mera stärka åbons ställning. För dessa ändringar redogjordes
i det följande.

Vidkommande slutligen den framställda anmärkningen, att tillämpningen
av den nya besittningsformen skulle medföra betydande kostnader för staten,
borde erinras, att, såsom departementschefen framhållit, institutet icke syntes
åsamka statsverket större kostnader än nu rådande system för försäljning
och förvaltning av kronans domäner. Ej heller syntes de uppgifter, som
genom den nya upplåtelseformen komme att påläggas myndigheterna, ägnade
att väcka betänkligheter. Beaktas borde jämväl, att skapandet av nya bärkraftiga
jordbruk innebure för samhället fördelar, som icke kunde direkt
uppskattas i penningar.

Med stöd av det anförda och då riksdagen genom skrivelse den 6 juni
1924, nr 333, uttalat sig för anordnandet av en tryggad besittningsrätt, ansåge
sig utskottet böra tillstyrka införandet en upplåtelseform av den typ,
som avsåges i propositionen.

Beträffande utformningen av den föreslagna besittningsrätten hade inom
lagrådet hemställts, att institutet måtte anordnas på sådant sätt, att möjlighet
vunnes till inteckning i den upplåtna rättigheten. Jämväl i vissa motioner
hade förordats anordnande av ett inskrivnings- och inteckningsförfarande.
Detta förslag kunde utskottet icke biträda. I likhet med departementschefen
och på de av honom anförda skälen ansåge utskottet, att ett
dylikt förfarande skulle medföra betydande praktiska olägenheter utan att
bereda någon väsentlig nytta.

En fråga, som icke berördes i det framlagda förslaget, vore spörsmålet om
de förutsättningar, under vilka åbo finge med äganderätt inlösa den av honom
innehavda fastigheten. Därav följde dock icke, att åbo skulle vara uteslulen
från möjligheten att friköpa den upplåtna jorden. Givetvis ägde han, när
han så funne lämpligt, att göra framställning därom, och det bleve i varje
särskilt fall beroende på prövning, huruvida ansökningen kunde bifallas.
Emellertid kunde starka skäl anföras för den meningen, att åbo i förevarande
hänseende borde erhålla en förmånligare ställning. Visserligen syntes den nu
föreslagna besittningsrätten vara ägnad att erbjuda brukaren trygghet i
innehavet i jorden och säkerhet, att i-esultatet av hans arbete och kostnader
komme honom och hans närmaste till godo, men flerstädes ansåges dock, som
redan t. berörts, äganderätten vara den enda form för jordinnehav, som kunde
skänka|brukaren full trygghet. Betydelsen av denna uppfattning, som syntes
vara fast grundad i nedärvda åskådningar, finge icke underskattas. Samhörighet
med jorden och känsla av trygghet i innehavet av densamma vore

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65. 7

nödvändiga för att hos brukaren skapa intresse och arbetsglädje. Med hänsyn
härtill och då många av dem, som ägnade sig åt jordbruk, icke ansåge
sig kunna vinna denna samhörighets- och trygghetskänsla under annan förutsättning
än att de erhölle äganderätt till den jord, de bruka, syntes rätt
höra tillförsäkras åbo att ernå denna eftersträvade besittningsform. Utskottet
ansåge sig därför böra föreslå sådan ändring av det framlagda förslaget,
att med åborätten förenades rätt för åbon att under vissa förutsättningar
inlösa den till honom upplåtna fastigheten. En dylik ändring syntes
utskottet i hög grad öka värdet av det nya rättsinstitutet. Vetskapen, att
han under vissa villkor kunde bliva ägare till den jord, på vilken han nedlägger
möda och kostnader, syntes för åhon bliva en sporre till arbete och
sparsamhet. Rätten till frilösen vore även ägnad att göra åborättsupplåtelserna
mera begärliga. Emellertid borde rätten till inlösen icke stå öppen beträffande
all jord, som upplåtits under åborätt. En dylik vidsträckt inlösningsrätt
skulle begränsa åborättens användning till sådan jord, som staten
under alla förhållanden önskade avhända sig. Därest viss jord lämpligen
borde utlämnas under åborätt men viktiga allmänna intressen krävde, att
äganderätten bibehölles hos kronan, borde upplåtelse kunna förknippas med
förbehåll, att rätt till inlösen ej skulle förefinnas.

Då utskottet sålunda föresloge, att åbo under vissa villkor borde kunna
med äganderätt inlösa den av honom innehavda jorden, ville utskottet därmed
icke hava uttalat, att dylik inlösen alltid skulle medföra oinskränkt
äganderätt. De olägenheter, som vore förenade med upplåtelse under full
äganderätt, hade ovan berörts. Med hänsyn därtill syntes det utskottet
erforderligt, att möjlighet bereddes kronan att i vissa hänseenden begränsa
inlösarens rätt att förfoga över den förvärvade fastigheten. Utskottet hade
emellertid icke ansett sig böra föreslå, att bestämmelser i detta syfte infogades
i nu föreliggande förslag. Behov av dylika bestämmelser syntes
förefinnas ej blott vid föryttring av fastigheter, som varit upplåtna under
åborätt, utan även vid försäljning av annan kronojord. En tillfredsställande
anordning syntes därför kunna vinnas endast genom skapande av en frän
åborätten fristående form av modifierad äganderätt. Förslag i detta syfte
hade framställts i flera motioner. Märkas borde även, att riksdagen, som
redan nämnts, i omförmälda skrivelse den 10 mars innevarande år framhållit,
att vid upplåtelse av kronojord, sådana villkor borde uppställas, att
det upplåtna jordområdet komme att för framtiden bibehålla sin karaktär
av självständigt jordbruk. Införandet av en form för jordinnehav sådan som
den föreslagna kunde emellertid icke ske utan en fullständig utredning rörande
institutets lämpligaste gestaltning. Utskottet föresloge, afl eu dylik utredning
verkställdes genom Kungl. Maj:ts försorg. Vid institutets utformning
borde i främsta rummet tillses, att det syfte, för vars främjande upplåtelse
av jorden skett, i erforderlig mån tryggades. Sålunda borde kronan äga
möjlighet att ingripa, därest den upplåtna fastigheten gjordes till föremål
för spekulation, varjämte garantier borde skapas mot att jorden vanhävdades
eller upplåtelsens ändamål annorledes förfelades. Därjämte borde vid utredningen
upptagas till prövning, huruvida statens intresse att i vissa fall
kunna under enklare former än expropriation återtaga jorden och att helt
eller delvis tillgodogöra sig därå uppkommen värdestegring kunde tillgodoses
utan åsidosättande av ägarens berättigade krav på säkerhet och oberoende.
De angivna önskemålen kunde måhända lämpligen tillgodoses genom en
utsträckning av tillämpningsområdet för nu gällande lag om återköpsrätt.
Emellertid syntes böra undersökas, huruvida icke syftet kunde vinnas även

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Utskottet.

Befogenheten
att upplåta
kronojord
under åborätt
samt ord
ningen för
fattande av
beslut om
sådant upplåtande
m. m.

på andra vägar. Ett avgörande av denna fråga förutsatte ett noggrant
avvägande av de intressen, som här stode emot varandra. Vid den föreslagna
utredningen syntes jämväl komma att tagas under omprövning, huruvida
vid försäljning av kronojord möjlighet kunde beredas för vederlagets
bestämmande i årlig avgäld med rätt för köparen att efter vissa grunder
avlösa densamma. Tillika syntes komma att övervägas, huruvida användningen
av den ifrågasatta upplåtelseformen borde begränsas till kronans
jord eller omfatta även annan jord i allmän ägo.

De här föreliggande förslagen till nya eller ändrade författningar, röra
lösandet av vissa tillämplighetsfrågor, som ansluta sig till det av Kungl.
Maj:t framlagda lagförslaget om upplåtelse under åborätt av viss jord. Dessa
frågor innefatta — i enlighet med propositionens rubricering — dels befogenheten
att upplåta kronojord under åborätt samt ordningen för fattande
av beslut om sådant upplåtande m. m., dels ordnandet av kreditfrågan
ör innehavare av under åborätt upplåten fastighet. Utskottet torde få behandla
frågorna i nu nämnd ordning.

Den huvudsakliga innebörden av nu gällande bestämmelser rörande befogenheten
att upplåta kronans jordbruksdomäner och skogsegendomar samt
sättet för dylikt upplåtande — för vilka bestämmelser i propositionen lämnas
ingående redogörelse (sid. 4—6) — är, att riksdagens medgivande till sådana
upplåtelser är erforderligt med undantag för försäljning av eller från egendom
eller område, vilket i arrende lämnar eller kan beräknas komma att
lämna högst 600 kronor, i fråga om vilka sistnämnda fall Kungl. Maj:t
erhållit riksdagens särskilda bemyndigande att efter omständigheterna förordna.

De författningsförslag på ifrågavarande område, som i förevarande proposition
framläggas, innebära i huvudsak endast ett formellt inpassande i nu
gällande bestämmelser av sådana föreskrifter, som erfordras för tillämpningen
av det nya åborättsinstitutet.

I fråga om befogenheten att upplåta kronojord under åborätt har departementschefen
anfört följande.

»Beträffande sådana kronan tillhöriga egendomar, som jämlikt riksdagens
förenämnda beslut må utan riksdagens vidare hörande försäljas enligt 1913
års grunder för upplåtande av egnahemslägenheter, torde Kungl. Maj:t böra
äga rätt att förordna, att dylika egendomar eller delar därav må upplåtas
under åborätt enligt den i ämnet föreslagna lagen. Annat bemyndigande
för Kungl. Maj:t att härom förordna, än föreskrifter i de bestämmelser, som
enligt vad jag senare skall förorda äro avsedda att ersätta 1913 års grunder,
torde ej erfordras. Mot en i så måtto begränsad befogenhet för Kungl. Maj:t
att i vissa fall ensam besluta om upplåtande av kronojord under åborätt lära
betänkligheter så mycket mindre möta, som ett avhändande av dylika egendomar,
vilket nu är tillåtet, givetvis är ett ur synpunkten av statens intresse
såsom jordägare vida längre gående förfogande än upplåtelse under åborätt.
Därtill kommer, att ordningen för åborättsupplåtelse blir till sina huvuddrag

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

9

reglerad redan genom den föreslagna lagens stadganden, samt att jag i det
följande kommer att ifrågasätta vissa ytterligare regler, vilka Kungl. Maj:t
skulle hava att följa vid institutets användning. Vidkommande åter andra
kronan tillhöriga egendomar än de nu nämnda kunna visserligen åtskilliga
skäl anföras för den meningen, att Kungl. Maj:t borde tillerkännas rätt att,
utan riksdagens vidare hörande, under åborätt upplåta jämväl vissa slag av
dylik jord. Emellertid är jag ej beredd att för det närvarande härutinnan
framställa något förslag. Då fråga uppkommer om upplåtelser under åborätt
från andra kronoegendomar än sådana, om vilkas försäljning enligt 1913
års förenämnda grunder Kungl. Maj:t äger ensam besluta, torde ärendet sålunda
böra i varje fall underställas riksdagens prövning, ankommande det
alltså på riksdagen att därvid besluta, huruvida åborättsupplåtelse enligt förenämnda
lag må i det föreliggande fallet verkställas.»

Av detta uttalande framgår, att riksdagen skulle hava att taga motsvarande
befattning med upplåtelser under åborätt som med upplåtelser under
äganderätt. Alla åborättsupplåtelser — utom sådana, som ägde rum från
kronoegendomar om vilkas försäljning enligt 1913 års grunder Kungl. Maj:t
hade att ensam besluta — skulle alltså komma under riksdagens prövning.
Utskottet delar denna uppfattning. Någon utvidgning av Kungl. Maj:ts sålunda
angivna befogenhet att ensam besluta i förevarande avseende anser
utskottet för sin del icke böra ske.

Utskottet övergår härefter till behandling av de särskilda här förevarande
förslagen.

Vad först angår förslaget till grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar
av jordbrukslägenheter under åborätt enligt lagen om upplåtelse
under åborätt av viss jord samt av egnahemslägenheter så innebär
såsom redan antytts detta i huvudsak allenast att på grund av åborättsinstitutets
införande erforderliga bestämmelser inarbetats i de nu gällande
grunderna för upplåtande av egnahemslägenheter från kronans jord.

I detta sammanhang torde böra avhandlas frågan om företrädet mellan de
olika upplåtelseformerna, äganderätt och åborätt, vilken fråga departementschefen
vidrört i motiveringen till 1 § i förslaget (sid. 9) genom följande
uttalande:

»Beträffande företrädet mellan de olika upplåtelseformer, som skulle kunna
förekomma i fråga om jordbrukslägenheter — åborätt och äganderätt —
torde de i det särskilda fallet föreliggande omständigheter i regel böra vara
bestämmande. Med hänsyn till åborättsinstitutets betydelse dels för möjliggörande
för de minst bemedlade att åtkomma jord och dels för tryggande
av det med upplåtelsen avsedda syftet, torde ett tillämpande av nyss nämnda
regel komma att medföra, att upplåtelser i flertalet fall verkställas under
åborätt. I sådana fall, där särskilt intresse föreligger för kronan att avyttra
viss fastighet, och svårigheter kunna tänkas uppstå att få upplåtelse till
stånd under åborätt eller dylik skulle bliva för kronan oförmånlig, torde
dock upplåtelse under äganderätt böra föredragas. Detsamma synes böra

10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

gälla sådana lägenheter, där jordbruksjordens areal är ringa och där det
alltså närmast är fråga om hantverkare- eller arbetaresmåbruk. Beträffande
åter de något större jordbruken, där brukaren beräknas kunna av lägenhetens
jordbruk hämta den huvudsakliga bärgningen för sig och sin familj,
synas desamma företrädesvis höra upplåtas såsom åbolägenheter. Emellertid
lärer det — åtminstone till en början och innan erfarenhet vunnits — vara
mest ändamålsenligt, att i detalj bindande föreskrifter ej meddelas rörande
valet av upplåtelseform, utan torde, såsom jag nyss angav, föreliggande
omständigheter i regel böra vara bestämmande. Vid dylikt val torde viss
hänsyn jämväl böra tagas till de önskemål beträffande upplåtelseformen, som
må framkomma från jordspekulanter, i den mån ett beaktande av dessa
önskemål ej befinnes stridande mot det allmännas intresse. I sitt förenämnda
yttrande har också domänstyrelsen tagit avstånd från tanken, att i
förevarande bestämmelser skulle stadgas företräde för upplåtelser under
åborätt.»

Utskottet får till en början framhålla, att det av departementschefen
sålunda berörda spörsmålet delvis kommit i ett ändrat läge genom riksdagens
beslut om införande i lagen av rätt till inlösen under vissa förutsättningar
av åbofastighet. Utskottet anser det emellertid bäst överensstämma
med riksdagens beslut rörande åborättslagen att i förevarande
avseende icke nu föregripa, vad en kommande erfarenhet kan giva vid handen
vara den lämpliga utvecklingen. Då vidare riksdagen genom sin befattning
med förevarande upplåtelsefrågor kommer i tillfälle att praktiskt taga ståndpunkt
till förevarande spörsmål, anser utskottet obehövligt att nu närmare
ingå på detsamma.

Utskottet torde emellertid här böra upptaga till behandling de yrkanden,
som gjorts-i de av herr Olsson i Kullenbergstorp in. fl. ävensom av herr
Andersson i Grimbo väckta motionerna, vilka yrkanden gå ut på att vederbörande,
som önskar förvärva en viss fastighet, själv skulle få avgöra under
vilken form upplåtelsen skulle äga rum. Utskottet befarar, att genomförandet
av en dylik anordning skulle stöta på såväl formella som praktiska
svårigheter samt i vissa fall komma i strid mot grunderna för riksdagens
beslut i fråga om åborättslagen. Utskottet kan därför icke biträda dessa
motionärers förslag.

Slutligen får utskottet anföra, att utskottet ansett en formell jämkning i
3 § av förslaget påkallas av den utav riksdagen i åborättslagen införda
inlösningsrätten.

Förslagen rörande ändringar i de av riksdagen 1908 antagna förändrade
grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner ävensom i de av
riksdagen 1925 godkända allmänna grunder för upplåtande av kolonat å
kronoparker i Norrland och Dalarna hava icke föranlett någon erinran
från utskottets sida.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

11

I fråga om ordnandet av kreditfrågan för innehavare av under åborätt
upplåten fastighet innebär Kungl. Maj ds förelag huvudsakligen, att genom
ändrad lydelse av vissa paragrafer i de av riksdagen antagna allmänna
villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse, åbo under samma
villkor, som gälla för lån till annan egnahemsbyggare, skall kunna erhålla
lån för uppförande eller inlösen av byggnad å fastigheten. Med hänsyn till
att låneförmedlare eljest icke kunde förväntas komma att i önskvärd omfattning
utlämna dylika lån — för vilka säkerhet i form av inteckning i åbofastigheten
icke kan erhållas — har stadgats, att staten ikläder sig garanti i sista
hand för dessa lån.

Här torde ock böra erinras, att enligt det förut avhandlade förslaget till
grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter
under åborätt m. m. skall åbo — i likhet med vad som är medgivet beträffande
köpeskilling vid egnahemsköp — även kunna erhålla anstånd med gäldande
av köpeskilling för kronan tillhöriga byggnader.

Emot Kungl. Maj:ts förslag i denna del har utskottet icke funnit annan
anledning till erinran än att utskottet, med hänsyn till den av riksdagen i
lagförslaget införda inlösningsrätten, ansett, att i § 25 av förslaget till
ändrad lydelse av §§ 20 och 25 i de av riksdagen 1919 antagna allmänna
villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse bör göras ett
tillägg i syfte att vid inlösen bereda möjlighet för förvandlande av åbos
byggnadslån till vanligt egnahemslån.

Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen med förklarande att Kungl. Maj:ts
därom framlagda förslag icke kunnat i oförändrat skick
antagas av riksdagen, måtte för sin del antaga följande

Ordnandet
av kreditfrågan
för innehavare
av
under åborätt
upplåten
fastighet.

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Förslag

till

grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter
under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss
jord samt av egnahemslägenheter.

§ 1.

Från nedan i §§ 2 och 4 omförmälda egendomar må enligt här intagna
bestämmelser upplåtas jordbrukslägenheter dels under åborätt jämlikt
lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord (åbolägenheter) dels
ock under äganderätt (jordbruksegnahemslägenheter) ävensom bostadslägenheter
under äganderätt (bostadsegnahemslägenheter).

Storleken av jordbrukslägenbet bestämmes med hänsyn tagen till möjligheten
för blivande åbo eller köpare att, i den mån behov därav må
föreligga, kunna erhålla lån ur egnahemslånefonden. Där ej särskilda skäl
därtill föranleda, må sådan lägenhet ej göras större, än att den i uppodlat
skick kan brukas utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft.

Bostadslägenhet bör i allmänhet ej tilltagas större, än att en blivande
köpare för lägenhetens förvärvande och bebyggande bör kunna erhålla
lån ur egnahemslånefonden.

§ 2.

Sådana under förvaltning av domänstyrelsen ställda och för statsverkets
räkning utarrenderade jordbruksegendomar, som vid löpande arrendeperiods
utgång, enligt riksdagens beslut, må utan riksdagens vidare hörande försäljas
och vilka med avseende å föreliggande omständigheter befinnas
lämpliga att helt eller delvis användas till bildande av lägenheter, som
i § 1 avses, må enligt plan, som av Kungl. Maj:t fastställes, fördelas i
lämpliga lotter och, så vitt angår lotter, som äro hänförliga till dylika
lägenheter, upplåtas i den ordning nedan sägs.

Vad sålunda medgivits skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

13

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sådana till inköpta skogsegendomar hörande områden, som enligt riksdagens
beslut må av Kungl. Maj:t utan riksdagens vidare hörande försäljas.

§ 3.

Förslag till åtgärder i det i § 2 berörda hänseende må uppgöras, såvitt
fråga är om utarrenderad egendom, vid egendomens uppskattning till för -

säljning eller förnyad utarrendering
så finner lämpligt.

Därvid skall iakttagas — förutom
att i § 1 här ovan angivna bestämmelser
angående storlek å där avsedda
lägenheter skola lända till
efterrättelse — att i förslaget skola
för varje lägenhet upptagas,

då fråga är om jordhrukslägenhet,
dels utredning med yttrande, huruvida
lägenheten bör upplåtas såsom
åbolägenhet eller såsom jordbruksegnahemslägenhet,
dels oek, vare sig
den ena eller den andra upplåtelseformen
förordas, såväl särskilda försäljnings-
och arrendevärden som
även den avgäld, som vid upplåtelse
under åborätt hör utgå för första
avgäldstiden, och den köpeskilling,
som i dylikt fall hör av åbo erläggas
för kronan tillhöriga byggnader å
lägenheten, samt,

då fråga är om bostadslägenhet,
särskilda försäljnings- och arrendevärden.

men eljest i den mån domänstyrelsen

Därvid skall iakttagas — förutom
att i § 1 här ovan angivna bestämmelser
angående storlek å där avsedda
lägenheter skola lända till
efterrättelse — att i förslaget skola
för varje lägenhet upptagas,

då fråga är om jordhrukslägenhet,
dels utredning med yttrande, huruvida
lägenheten hör upplåtas såsom
åbolägenhet med rätt för åbon att
inlösa lägenheten i enlighet med 33 §
i lagen om upplåtelse under åborätt
av viss jord eller såsom åbolägenhet
under förbehåll att sådan inlösningsrätt
ej må förekomma eller såsom
jordhruksegnahemslägenhet, dels
ock, vare sig den ena eller den
andra upplåtelseformen förordas, såväl
särskilda försäljnings- och arrendevärden
som även den avgäld, som
vid upplåtelse under åborätt bör
utgå för första avgäldstiden, och den
köpeskilling, som i dylikt fall hör
av åbo erläggas för kronan tillhöriga
byggnader å lägenheten, samt,
då fråga är om bostadslägenhet,
särskilda försäljnings- och arrendevärden.

§ 4.

Därest i avseende å annan jordbruksegendom, än i § 2 första stycket
sägs, det vid egendomens uppskattning för förnyad utarrendering finnes
lämpligt, att egendomen eller del därav användes för bildande av lägen -

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

heter, som i § 1 avses, må förslag härtill, med iakttagande av de i § 3
meddelade föreskrifter, upprättas och frågan därefter, i händelse Kungl.
Maj:t finner förslaget förtjäna beaktande, underställas riksdagens prövning.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, därest
till skogsegendomar hörande områden, som icke beröras av medgivandet
i § 2 andra stycket, finnas höra användas till bildande av i § 1 avsedda
lägenheter; dock att i ty fall det ankommer på domänstyrelsen att i varje
fall förordna om förslags upprättande.

Om upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna är
särskilt stadgat.

§ 5.

Där upplåtelse av lägenhet, som i § 1 avses, blivit i föreskriven ordning
beslutad, må, i det fall att lägenheten är bebyggd med enskild person tillhörigt
boningshus,

a) där lägenheten skall upplåtas såsom åbolägenhet, åborätten hembjudas
honom på därom stadgade villkor och mot fastställd avgäld samt
å lägenheten befintliga, kronan tillhöriga byggnader likaledes hembjudas
honom till inlösen mot den byggnaderna åsätta köpeskillingen, allt dock
för såvitt han är behörig att antagas till åbo, samt

b) där lägenheten skall upplåtas såsom egnahemslägenhet, lägenheten
hembjudas honom till inlösen mot det lägenheten åsätta försäljningsvärde.

§ 6.

Jämväl lägenhet, som är bebyggd med kronan tillhöriga hus, må på
sätt och under villkor, som i § 5 sägs, hembjudas brukaren, därest denne
är mindre bemedlad eller obemedlad samt antingen brukaren själv
eller ock han och medlemmar av hans familj före honom tillsammans
innehaft lägenheten under en tid av minst fem år och därunder väl hävdat
densamma.

§ 7.

I fråga om lägenheter, som icke, efter ty i §§ 5 och 6 sägs, hembjudas
viss person, skall gälla:

a) att lägenhet skall utbjudas till upplåtelse under hand, åbolägenhet
enligt därom stadgade villkor och mot fastställd avgäld för åborätten och
fastställd köpeskilling för byggnader samt egnahemslägenhet mot köpeskilling,
minst motsvarande det åsätta saluvärdet;

b) att till åbo eller köpare må antagas allenast mindre bemedlad eller
obemedlad, som gjort sig känd för arbetsamhet, sparsamhet, nykterhet
och hederlig vandel samt, vad jordbrukslägenhet beträffar, äger förutsätt -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

15

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ningar för drivande av ett mindre jordbruk ävensom, då fråga är om
åbolägenhet, är behörig att antagas till åbo;

c) att lägenhet, där ej särskilda skäl därtill föranleda, ej må upplåtas
till den, som redan äger eller under åborätt jämlikt lagen om upplåtelse
under åborätt av viss jord innehar fast egendom av den storlek, att därå
kan födas en familj, samt att ej mer än en lägenhet må upplåtas till
samma person;

d) att, där från två eller flera lämpliga personer inkomma anbud,
vilka, då fråga är om upplåtelse av åbolägenhet, innebära godtagande
av samtliga erbjudna upplåtelsevillkor, samt, då fråga är om egnahemslägenhet,
uppgå till det åsätta saluvärdet, företrädet emellan dem
skall avgöras, beträffande åbolägenhet, efter omprövning av anbudsgivarnas
allmänna lämplighet och, därest i övrigt lika förhållanden äro
för handen, med hänsyn tagen till deras behov att erhålla upplåtelse
under åborätt samt, beträffande egnahemslägenhet, efter auktion mellan
anbudsgivarna;

e) att, om antagligt anbud icke avgives, lägenheten skall, där så av
domänstyrelsen befinnes ändamålsenligt, genom dess försorg utarrenderas
på viss kortare tid, varunder utbud i enlighet med vad ovan under a) sägs
fortfarande skall ske;

f) att, i händelse lägenheten icke varder utarrenderad eller, där så skett,
antagligt anbud å övertagande av densamma icke avgives, det skall ankomma
på Kungl. Maj:t att avgöra,

huruvida lägenheten skall, där så låter sig göra, återförenas med stamhemmanet,

eller om fortsatta försök skola göras med utbud i enlighet med vad
ovan under a) sägs,

eller om, då fråga är om åbolägenhet, lägenheten må utbjudas på nytt
antingen såsom jordbruksegnahemslägenhet eller fortfarande såsom åbolägenhet
med den skillnad i upplåtelseviilkoren, att köpeskillingen för
byggnader må bestämmas efter auktion, därvid antagligheten av det
högsta anbudet skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, samt, då fråga
är om jordbruksegnahemslägenhet, lägenheten må utbjudas såsom åbolägenhet,

eller om lägenheten skall å auktion försäljas till den högstbjudande, i
vilket fall antagligheten av det högsta anbudet skall, där det icke uppgår
till saluvärdet, underställas Kungl. Maj:ts prövning.

§ 8.

Därest hembud, varom i §§ 5 och 6 förmäles, icke antages, skall det
ankomma på domänstyrelsen att pröva, huruvida lägenheten skall utbjudas
till upplåtelse i den ordning, som i § 7 sägs, eller på annat sätt
disponeras.

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

% 9.

I fråga om arrende, varom i § 7 förmäles, skall i tillämpliga delar
gälla vad i allmänhet är stadgat angående arrende av kronans jordbruksdomäner.

§ 10.

Därest i något fall upplåtelse av bostadslägenhet under tomträtt tinnes
böra äga rum, må sådant efter Kungl. Maj:ts beprövande ske; dock att
kronan icke må i något fall utan riksdagens särskilda medgivande betungas
med skyldighet att vid besittningstidens utgång lösa å området uppförda
byggnader eller andra inrättningar.

§ 11.

Köpeskilling, som skall av åbo erläggas för kronan tillhöriga, å åbolägenhet
befintliga byggnader, så ock köpeskilling för egnahemslägenhet
skall, där ej annat följer av vad i § 12 sägs, betalas kontant med en
tiondel vid köpeavhandlingens upprättande samt med återstående nio
tiondelar vid tillträdet av lägenheten; dock att även med betalningen av
förstnämnda tiondel kan få anstå till tiden för tillträdet, såvida två av
länsstyrelsen som vederhäftiga ansedda personer borga en för båda och
båda för en såsom för egen skuld för samma betalning.

Därest köpeavhandling rörande överlåtelse av byggnad å åbolägenhet
upprättas först efter det åbo tillträtt lägenheten, skall i fall, som i denna
paragraf avses, hela köpeskillingen gäldas vid köpeavhandlingens upprättande.

§ 12.

Åbo eller köpare, som därom framställer begäran vid anbudets avgivande,
må kunna medgivas att gälda köpeskilling, som i § 11 avses, genom avbetalningar.
Därvid skall å oguldet belopp erläggas ränta efter fyra och
tre fjärdedels procent om året, dock må beträffande jordbrukslägenhet
räntefoten beräknas efter fyra procent om året för tiden intill sjätte året
efter utgången av det kalenderår, under vilket tillträdet ägt rum.

Där åbo eller köpare sålunda tinnes böra medgivas att erlägga köpeskillingen
genom avbetalningar, skola beträffande dess gäldande gälla följande
bestämmelser, nämligen:

A) i fråga om jordbrukslägenheter:

a) att en tiondel av köpeskillingen erlägges kontant vid köpeavhandlingens
upprättande; dock att denna tiondel kan få betalas vid tillträdet,
om sådan borgen för samma betalning ställes, som i § 11 första stycket
sägs;

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

17

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

b) att återstoden uppdelas i två lika delar, en araorteringsdel och en
stående del;

c) att å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blivit till fullo
gulden, en annuitet av sex procent, varvid såsom ränta räknas fyra och
tre fjärdedels procent å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen;

d) att amorteringsskyldigheten inträder med sjätte året efter utgången
av det kalenderår, under vilket tillträdet ägt rum; dock att amorteringsskyldighetens
inträdande må efter länsstyrelsens beprövande framflyttas
intill femtonde året efter året för tillträdet, därest vid upplåtelsen lägenheten
är till avsevärd del ouppodlad eller ej försedd med nödiga byggnader
eller ock andra liknande skäl för beviljande av anstånd föreligga;

e) att intill dess kapitalavbetalningen börjar, endast ränta å det hela erlägges; f)

att därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta å
stående delen, intill dess jämväl denna del till fullo inbetalts;

g) att det skall stå åbon eller lägenhetsägaren fritt att när som helst
inbetala köpeskillingen i dess helhet jämte upplupna räntor samt att göra
de avbetalningar han önskar å stående delen;

h) att med undantag för de fall, om vilka här nedan förmäles, den
stående delen icke kan från statens sida uppsägas, förrän amorteringsdelen
till fullo guldits;

i) att likväl i varje fall den stående delen skall vara gulden inom fem
år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras;

j) att vad av köpeskillingen återstår oguldet jämte ränta skall, där
sådant från statens sida påfordras, genast vara till betalning förfallet,

därest föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar icke ordentligt fullgöras,
så ock,

där fråga är om åbolägenhet, därest sådant förhållande inträder, att
kronan jämlikt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord är berättigad
att återtaga åborätten eller skilja åbon från åborätten, liksom då
åborätten övergår till ny innehavare, i vilket senare fall denne dock må
i fall, som i § 13 sägs, kunna medgivas övertaga betalningsansvaret för
det oguldna köpeskillingsbeloppet på oförändrade villkor, samt

där fråga är om egnahemslägenhet, därest lägenheten icke inom avtalad
tid bebygges eller densamma till jord eller byggnader vanvårdas eller å
lägenheten befintlig skog avverkas hårdare, än som erfordras för gårdens
behov eller för uppodling av därtill tjänlig mark, liksom därest lägenheten
övergår till annan än efterlevande make eller bröstarvinge eller
efterlevande make och bröstarvinge, vilka behålla lägenheten oskiftad, så
framt icke den nye innehavaren prövas uppfylla villkoren för att kunna
antagas till köpare i första hand;

k) att, där eljest uppsägning, efter ty förut är sagt, ifrågakommer från

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 10 saml. 28 höft. (Sr 6Ö.) 2

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

statens sida, åbon eller lägenhetsägaren skall äga åtnjuta sex månaders
uppsägningstid;

l) att åbon eller köparen skall vid det tillfälle, då en tiondel av köpeskillingen
jämlikt a) skall erläggas, avlämna skuldförbindelse å oguldna
delar av köpeskillingen, vilken skuldförbindelse skall vara avfattad i
överensstämmelse med vad ovan föreskrivits samt, där fråga är om egnahemslägenhet,
försedd med inteckningsmedgivande; samt

m) att, därest åbon eller köparen så önskar, köpeskillingen må erläggas
på sätt bär nedan under B) stadgas;

B) i fråga om bostadslägenheter:

att köpeskillingen skall erläggas under tio år med en tiondel årligen,
varvid skall iakttagas, att första tiondelen erlägges i den ordning, som
under A) a) stadgats;

att vad under A) j) stadgats beträffande förbehåll för staten att i vissa
fall påfordra köpeskillingens omedelbara likviderande skall i tillämpliga
delar gälla även i fråga om nu förevarande lägenheter; samt

att vid tillträdet skall avlämnas förbindelse med inteckningsmedgivande
å återstående nio tiondelar av köpeskillingen jämte ränta.

§ 13.

Där åborätt övergått till ny innehavare och kronan förty jämlikt
§ 12 A) j) är berättigad att till betalning uppsäga ogulden köpeskilling
för byggnader, må den nye innehavaren medgivas övertaga betalningsansvaret
för sådant köpeskillingsbelopp på oförändrade villkor, därest han
antingen varder godtagen såsom åbo på grund av 5 § andra stycket av
lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord, i vilket fall dylikt övertagande
i regel icke bör förvägras, eller ock eljest antages till åbo och
därvid prövas lämplig att på oförändrade villkor övertaga sagda betalningsansvar.

§ 14.

Köpare av obebyggd egnahemslägenhet skall vid tillträdet avlämna förbindelse
att senast vid ingången av sjätte kalenderåret näst efter det, då
tillträdet ägt rum, hava lägenheten bebyggd med bostad och, där fråga är
om jordbruksegnahemslägenhet, jämväl med för lägenhetens skötsel i övrigt
nödiga byggnader, vid äventyr, därest så icke sker, att utöver den avtalade
köpeskillingen gälda ytterligare ett belopp, motsvarande en femtedel
av köpeskillingen. Förbindelsen skall tillika innefatta medgivande,
att berörda fordringsbelopp må i lägenheten intecknas. Efter framställning
av köpare, som äger för lägenhetens skötsel lämplig, å annan
fastighet belägen byggnad, skall emellertid länsstyrelsen äga att, i den
mån sådant prövas skäligt, medgiva befrielse från byggnadsskyldighetens
fullgörande.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

19

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

§ 15.

Inteckning, varom i § 14 förmäles, må, där vederbörande köpare fått
egnahemslån sig beviljat, kunna efter länsstyrelsens beprövande i anseende
till förmånsrätten nedflyttas närmast efter den för egnahemslånet erforderliga
inteckning.

På lika sätt må ock, där i fråga om jordbruksegnahemslägenhet egnahemslån
beviljats till nödiga byggnaders uppförande, kronans inteckning
för ogulden köpeskilling kunna nedsättas att gälla med lika rätt som den
till säkerhet för egnahemslånet meddelade inteckningen.

§ 16.

Beträffande egnahemslägenhet utfärdas köpebrev vid tillträdet, sedan
föreskrivna villkor blivit uppfyllda.

§ 17.

Där beträffande område, som befinnes lämpligt att användas till bildande
av egnahemslägenheter, anledning yppas att antaga, att anbud å
området kommer att göras av kommun eller av bolag eller förening, som
uppfyller villkoren för erhållande av lån från jordförmedlingsfonden, må
området vid uppskattningsförrättningen värderas jämväl för försäljning i
odelat skick. I händelse från kommun eller från bolag eller förening,
som ovan sagts, inkommer anbud, uppgående till minst det området åsätta
saluvärdet, samt fråga är om egendom, som enligt riksdagens beslut får
av Kungl. Maj:t utan riksdagens vidare hörande försäljas, må anbudet
av Kungl. Maj:t antagas. Därest åter fråga är om annan egendom än
nyss nämnts, skall anbudet, om detsamma av Kungl. Maj:t finnes förtjäna
avseende, underställas riksdagen prövning.

§ 18.

När lägenhet eller område, som för föryttring till enskild person,
bolag eller förening avskiljes från kronoegendom, får mantal sig åsatt,
skall sådan lägenhet i jordeboken upptagas under titel »utsockne eller
allmänt frälse».

§ 19.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna finnas
erforderliga för tillämpningen av här ovan angivna grunder.

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

2) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts därom
gjorda förslag, måtte godkänna följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

ändrad lydelse av mom. Iso), 2:o) och 32:o) i de av riksdagen 1908 antagna
förändrade grunder för förvaltningen av kronans
jordbruksdomäner.

l:o) All kronans fasta egendom, som ej innehaves med stadgad åborätt
eller med åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord
eller är till visst statsändamål anslagen och till följd därav antingen till
omedelbart begagnande upplåten eller ställd under särskild ämbetsmyndigbets
vård, skall stå under inseende av en i huvudstaden förlagd domänstyrelse
och under närmare tillsyn av en lokalförvaltning samt utarrenderas
på sätt här nedan stadgas.

2:o) Innan — — — egendom.

Å andra sidan skola från de till bildande av nya eller tillökning av
äldre kronoparker inköpta egendomar avskiljas och såsom jordbruksegendomar
behandlas sådana för jordbruk lämpade områden, som icke anses
höra försäljas eller upplåtas under åborätt enligt förenämnda lag och som
ej heller prövas vare sig böra användas till boställen eller tagas i anspråk
för kronoparkernas skötsel.

32:o) Angående avskiljande vid arrendeupplåtelser av områden, lämpliga
att upplåtas till jordbrukslägenheter under åborätt enligt ovannämnda
lag samt till egnahemslägenheter, ävensom dylika områdens förvaltning
är särskilt stadgat.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

21

3) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts därom
gjorda hemställan, måtte godkänna följande

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

F ö rslag

till

ändrad lydelse av § 6 samt införande av en ny § 27 a i de av riksdagen
1925 godkända allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker
i Norrland och Dalarna.

§ 6.

Kolonat upplåtes under nyttjanderätt med rätt för kolonist att antingen
med äganderätt inlösa kolonatet eller ock, om han så önskar och är behörig
att antagas till åbo, övertaga detsamma under åborätt enligt lagen
om upplåtelse under åborätt av viss jord.

Där särskilda skäl därtill föranleda, må Kungl. Maj:t dock i undantagsfall
besluta om upplåtelse antingen utan rätt till vare sig inlösen eller
övertagande under åborätt eller ock utan inlösningsrätt.

§ 27 a.

Vad ovan sägs om inlösen av kolonat skall i tillämpliga delar gälla
jämväl om övertagande av kolonat under åborätt enligt lagen om upplåtelse
under åborätt av viss jord. Därvid skall tillika iakttagas, att i stället för
bestämmelserna i § 22 fjärde stycket skall, då kolonat övertagits under
åborätt, gälla, att vad av köpeskilling för byggnad å kolonat återstår
oguldet jämte ränta skall, där sådant från kronans sida påfordras, genast
vara till betalning förfallet, därest föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar
icke ordentligt fullgöras så ock därest sådant förhållande inträder
att kronan jämlikt förenämnda lag är berättigad att återtaga åborätten
eller skilja åbon från åborätten, liksom då åborätten övergår till ny innehavare.
I sistnämnda fall må den nye innehavaren dock kunna medgivas
övertaga betalningsansvaret för sådant köpeskillingsbelopp på oförändrade
villkor, därest han antingen varder godtagen såsom åbo på grund av 5 §
andra stycket av förenämnda lag, i vilket fall dylikt övertagande i regel
icke bör förvägras, eller ock eljest antages till åbo och därvid prövas
lämplig att på oförändrade villkor övertaga sagda betalningsansvar.

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

4) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
därom framlagda förslag icke kunnat i oförändrat skick
godkännas av riksdagen, måtte för sin del antaga
följande

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 20 och 25 i de av riksdagen 1919 antagna allmänna
villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse.

§ 20.

I — — — nämligen:

1) att---tid;

2) att — — — avbetalts;

3) att —--månader;

4) att---utgår;

5) att — — — samt

6) att---nämligen:

a) om---bebyggande;

b) om---- livförsäkringsavgift;

c) om — — — villkor;

d) om---betryggande;

e) om äganderätten eller beträffande i § 25 2) omförmälda lägenheter
besittningsrätten eller tomträtten till lägenheten i dess helhet eller del
därav genom köp eller annat fång från låntagaren övergår i andra fall,
än då lägenheten i dess helhet övertages antingen av efterlevande make
eller av bröstarvinge eller av efterlevande make och av bröstarvinge, vilka
behålla lägenheten oskiftad, eller ock av annan person, vilken är behörig
till egnahemslåns erhållande;

f) om — — — beviljande; eller

g) om — — — detsamma.

Vad — — — utvidgningen.

§ 25.

Utan hinder därav, att låntagaren icke har äganderätt till jordområdet,
må egnahemslån utgå

1) för uppförande eller inlösen av byggnader å fastighet, som upplåtits
under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord; samt

2) till förvärvande av bostadslägenhet, för vilken mark upplåtits med
tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande
mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt.

23

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

För dylika egnahemslån skola, jämte de för statens egnahemslånerörelse
i allmänhet gällande villkor och bestämmelser, i den mån de äro tillämpliga
och ej strida mot vad här nedan stadgas, följande särskilda villkor
och bestämmelser lända till efterrättelse, nämligen
beträffande lån, som avses under 1):
att lånet skall betraktas såsom lån för jordbrukslägenhet;
att lånet skall utgå med minst hälften och högst fem sjättedelar av
värdet utav de åbon tillhöriga byggnader, som finnas eller äro avsedda
att uppföras å lägenheten;

att i stället för vad i § 20 mom. 6) e) stadgas skall gälla, att låneförmedlare
må kunna förbehålla sig rätt att uppsäga egnahemslånet till
inbetalning å tid, som låneförmedlaren bestämmer, om åborätten övergår
till ny innehavare, varvid dock den nye innehavaren må kunna medgivas
övertaga betalningsansvaret för lånet på oförändrade villkor, därest han
antingen varder godtagen såsom åbo på grund av 5 § andra stycket av
ovannämnda lag, i vilket fall dylikt övertagande i regel icke bör förvägras,
eller ock eljest antages till åbo och prövas lämplig att på oförändrade
villkor övertaga sagda betalningsansvar;

att det åligger låneförmedlare att
ofördröjligen hos länsstyrelsen för
antecknande i den i 46 § av förenämnda
lag omförmälda bok göra
anmälan om fordran hos åbo för
utlämnat egnahemslån så ock om
lämnat medgivande om överflyttning
av betalningsansvaret för sådant lån
å ny åbo; samt

att, därest för låneförmedlare uppkommer
förlust till kapital eller
ränta å till åbo vederbörligen utlämnat
egnahemslån, låneförmedlaren
skall äga att efter därom hos
Kungl. Maj:t gjord framställning
samt under förutsättning, att låneförmedlaren
gjort vad på honom
skäligen ankommit för förhindrande
av sådan förlust, av statsmedel erhålla
ersättning för vad som förlorats;
ävensom

att det åligger låneförmedlare att
ofördröjligen hos länsstyrelsen för
antecknande i den i 46 § av förenämnda
lag omförmälda bok göra
anmälan om fordran hos åbo för
utlämnat egnahemslån så ock om
lämnat medgivande om överflyttning
av betalningsansvaret för sådant lån
å ny åbo;

att, därest för låneförmedlare uppkommer
förlust till kapital eller
ränta å till åbo vederbörligen utlämnat
egnahemslån, låneförmedlaren
skall äga att efter därom hos
Kungl. Maj:t gjord framställning
samt under förutsättning, att låneförmedlaren
gjort vad på honom
skäligen ankommit för förhindrande
av sådan förlust, av statsmedel erhålla
ersättning för vad som förlorats;
samt

att, därest åbo vill inlösa fastigheten
enligt 33 § i lagen om
upplåtelse under åborätt av viss jord,
egnahemslåneförmedlare är berätta

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

(Kungl. Mai:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

god lämna samtycke därtill samt låta
lånet utestå under villkor att för
lånet, som därefter underkastas de
för statens egnahemslånerörelse eljest
gällande bestämmelser, ställes inteckningssäkerhet
i fastigheten; ävensom beträffande

lån, som avses under 2):

att lånet skall utgå med minst hälften och högst tre fjärdedelar av värdet
utav de innehavaren tillhöriga åbyggnader, som finnas eller äro avsedda
att uppföras å lägenheten;

att för lån till bostadslägenhet å Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörig
mark låneförmedlare äger antaga den säkerhet, han prövar lämplig;
samt

att inteckningar i tomträtt må kunna godtagas såsom säkerhet för egnahemslån
i samma utsträckning som inteckningar i fast egendom; dock
under villkor dels att vid tiden för lånets beviljande återstår av upplåtelsetiden
så mycket, att denna återstod med minst tjugu år överskjuter
den tid, som åtgår till inbetalning av egnahemslånets amorteringsdel, dels
ock att tomträttsavtalet är så avfattat, att tomträtten icke under upplåtelsetiden
kan förverkas eller eljest upphöra.

5) att de i ämnet väckta motionerna, i den mån de
ej kunna anses besvarade genom vad utskottet här ovan
hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 maj 1926.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Närvarande: se utlåtande nr G3.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

25

Reservation

av herr Carlström, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bortila
följande lydelse:

De här föreliggande — — — icke böra ske.

I fall, då åborättsupplåtelse föreslås under förbehåll att inlösen i enlighet
med 33 § i åborättslagen ej må förekomma, synes det emellertid lämpligt
att riksdagen, även då Kungl. Maj:t enligt 1913 års grunder för upplåtande
av egnahemslägenheter ensamt äger bestämma, i varje särskilt fall får pröva
frågan om upplåtelse. Skälet för att ovanberörda rätt till inlösen i vissa
fall ej må medgivas är nämligen såsom av föregående redogörelse framgår,
att viktiga allmänna intressen krävde att äganderätten bibehölles hos kronan,
och då riksdagen torde böra givas tillfälle pröva dessa intressen, har utskottet
infört ett tillägg i förslagets 2 § första stycket med bestämmelser i sådant
syfte.

Utskottet övergår — — —• får utskottet hemställa

1) att riksdagen med förklarande att Kungl. Maj:ts
därom framlagda förslag icke kunnat i oförändrat skick
antagas av riksdagen, måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter
under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss
jord samt av egnahemslägenheter.

§ 1.

Lika med utskottet.

§ 2.

Sådana under förvaltning av domänstyrelsen ställda och för statsverkets
räkning utarrenderade jordbruksegendomar, som vid löpande arrendeperiods
utgång, enligt riksdagens beslut, må utan riksdagens vidare hörande försäljas
och vilka med avseende å föreliggande omständigheter befinnas lämpliga
att helt eller delvis användas till bildande av lägenheter, som i § 1
avses, må enligt plan, som av Kungl. Maj:t fastställes, fördelas i lämpliga
lotter och, så vitt angår lotter, som äro hänförliga till dylika lägenheter,
upplåtas i den ordning nedan sägs, dock att i de fall upplåtelse under åboBihang
till riksdagens protokoll 1926. 10 samt. 28 höft. tNr 65) 3

26 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

rätt föreslås under förbehåll att inlösningsrätt i enlighet med 33 § i åborättslagen
ej må förekomma, frågan om upplåtelse må underställas riksdagens
prövning.

Vad sålunda medgivits skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
sådana till inköpta skogsegendomar hörande områden, som enligt riksdagens
beslut må av Kungl. Maj:t utan riksdagens vidare hörande försäljas.
Paragraf 3—19 lika med utskottet.

2) lika med utskottet.

3) lika med utskottet.

4) lika med utskottet.

5) lika med utskottet.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.