Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den li maj 1926 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning
angående kompletterande dekorering av andra kommarens
plenisal.

I en till bankoutskottet ställd, den 22 nästlidna april dagtecknad skrivelse,
hava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort framställning i fråga om kompletterande
dekorering av andra kammarens plenisal; och hava fullmäktige i
sådant avseende anfört och hemställt följande:

»Vid 1914 års senare riksdag väcktes en motion, i vilken hemställdes, att
liksdagen matte besluta att uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att
genom arkitekten Aron Johansson och konstnären Axel Törneman låta utarbeta
plan till kompletterande dekorering av andra kammarens plenisal och
att därefter förelägga riksdagen, om möjligt redan samma års riksdag, den
sålunda utarbetade planen för prövning och eventuellt godkännande. I avgivet
utlutande förklarade sig bankoutskottet icke hava något att erinra mot
motionen och tillstyrkte bifall till densamma, dock med uttalande, att den
ifrågavarande planen borde åtföljas av kostnadsförslag. Utskottets hemställan
blev av riksdagen bifallen. Sedan efter anmodan av riksgäldsfullmäktige
dels plan och kostnadsberäkningar för ifrågavarande dekorering, dels ock
fem skisser till de planerade målningarna in. in. uppgjorts samt berörda för
slag på utskottets anmodan underkastats granskning ur konstnärlig synpunkt
av en särskild nämnd, avgav utskottet den 29 augusti 1914 förnyat
utlåtande i ärendet, däri utskottet under hänvisning till ett av den sakkun
niga nämnden avgivet yttrande i övrigt anförde, att utskottet med hänsyn
till de tryckta tiderna icke ville föreslå riksdagen att fatta beslut angående
dekoreringens utförande. Förslaget föranledde i enlighet med utskottets
hemställan icke heller någon riksdagens åtgärd.

Under erinran om vad således år 1914 förekommit, väckte vid 1925 års
riksdag inom andra kammaren herr Rydén jämte fyra andra av kammarens
ledamöter en motion (nr 102), däri hemställdes, att riksdagen måtte dels
uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att genom konstnären Axel
Törneman och arkitekten Aron Johansson låta utföra kompletterande dekorering
av andra kammarens plenisal i enlighet med det förslag, som av fullmäktige
den 28 juli 1914 överlämnades, dels ock bemyndiga fullmäktige att
av anslaget till riksdagskostnader bestrida för denna dekorering erforderliga
utgifter.

I sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 60) hemställde bankoutskottet
— under framhållande av att med hänsyn bl. a. till den långa tid, som förflutit,
sedan ärendet sist behandlades, åtgärder i motionens syfte icke syntes
böra vidtagas utan att en förnyad utredning först verkställdes — att riks Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 8 sand. 35 höft. (Nr 51.)

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

dagen i anledning av motionen måtte uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontor^
att genom en av fullmäktige för utredning av vissa lokalfrågor in. in.
inom riksdagshuset utsedd delegation närmare utreda, vilka åtgärder borde
vidtagas i fråga om eu ytterligare dekorering av andra kammarens plenisal.
Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

Sedan fullmäktige avlämnat ifrågavarande utlåtande till berörda delegation
för vidtagande av erforderliga åtgärder, träffades genom delegationens försorg
avtal med konstnären Törneman om utarbetande av fem skisser till
ifrågavarande dekorering mot ett arvode av 3,000 kronor, som, i händelse
Törneman sedermera erhölle uppdrag att utföra dekoreringsarbetet, skulle
avdragas å hans honorar därför.

Delegationen avslutade i december 1925 sina arbeten, varefter ärendets
vidare behandling omhänderhafts av fullmäktige.

Vid Törnemans i senare hälften av december 1925 inträffade död förelågo
de beställda skisserna i huvudsak färdiga.

Fullmäktige, som funno önskvärt, att frågan om skissernas användande
vid ifrågavarande dekorering blev noggrant utredd, anhöllo i skrivelse av
den 5 nästlidna januari till kungl. akademien för de fria konsterna om akademiens
yttrande, huruvida och i vad mån skisserna kunde för ändamålet
användas, samt i senare fallet om förslag till de åtgärder, som lämpligen
borde vidtagas för arbetets fullföljande. Fullmäktige anhöllo tillika om ett
uttalande, vilket penningvärde skisserna kunde anses äga utöver det för
deras utarbetande avtalade beloppet 3,000 kronor, särskilt för det fall att
skisserna kommo till användning vid plenisalens dekorering.

Till svar å berörda skrivelse mottogo fullmäktige en den 16 sistlidna
februari dagtecknad skrivelse från akademien, vari akademien, efter en ingående
motivering, såsom sin uppfattning uttalade, att eu direkt förstoring
av de Törnemanska skisserna icke inneburo en antaglig lösning av dekoreringsfrågan.
Ej heller funne akademien lämpligt, att den konstnär, som
erhölle uppdraget att fullfölja plenisalens utsmyckning, bleve i fråga om
ämnesval och komposition bunden vid de föreliggande skisserna, utan borde
skäligen lämnas honom samma frihet, som Törneman åtnjutit.

Med anledning av en av fullmäktige framställd förfrågan rörande det penningvärde,
skisserna kunde anses äga utöver de 3,000 kronor, varom överenskommelse
träffats med Törneman, föresl''og akademien på angivna skäl fullmäktige
att för de fem skisserna i inlösen betala 2,000 kronor utöver den
avtalade ersättningen.

I enlighet med akademiens förslag hava fullmäktige låtit till Törnemans
stärbhus för inlösen av skisserna utbetala sistnämnda belopp.

I en till fullmäktige från akademien översänd skrivelse av den 20 sistlidna
februari hava ledamöterna R. Östberg och C. Westman uttalat en från akademiens
majoritet avvikande uppfattning under framhållande av att de
företedda skisserna ägde ett sådant konstnärligt värde, att de gott kunde
tjäna som underlag för en definitiv lösning av plenisalens dekorativa utsmyckning.

Sedermera hava till fullmäktige ingivits dels den 4 sistlidna mars en av
konstnären R. Lindström in. fl. undertecknad skrivelse, däri, med instämmande
i herrar Östbergs och Westmans reservation, uttalades, att skisserna
ägde det konstnärliga värde, att de borde komma till utförande, särskilt då
rummet redan fått sitt dekorativa inslag genom de tre av Törneman fullbordade
fälten och att intet borde hindra, att en annan lämplig konstnär

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

3

fortsatte och avslutade Törnemans arbete, dels ock den 16 i denna månad
eu av professor A. Bergström in. fl. undertecknad skrivelse, däri undertecknarna,
som förklarade sig ej tro på möjligheten av överförande av de Törnemanska
skisserna, föreslogo dekorcringsuppdragets överlämnande till en uppgiven
känd konstnär.

Slutligen har arkitekten A. Johansson inlämnat en den 14 i denna månad
dagtecknad skrivelse, däri han anslutit sig till professor Bergströms m. fl.
berörda förslag samt i korthet utformat ett program för dekoreringsarbetet.

Med anledning hl. a. av de vitt skilda uppfattningar, som, på sätt ovan
omförmälda handlingar utvisa, framförts i fråga om sättet för fullföljande
av arbetet med plenisalens dekorering hava fullmäktige ansett sig böra söka
utreda kostnaderna för de olika alternativ för dekoreringens utförande, som
synas kunna komma under övervägande, nämligen 1) de Törnemanska
skissernas överförande med mer eller mindre väsentliga ändringar av eu för
ändamålet utsedd konstnär, 2) uppdragande åt lämplig konstnär att efter
upprättande av helt nya skisser utföra målningarna samt slutligen 3) utlysande
av eu ny allmän tävlan bland svenska konstnärer.

Från två kända konstnärer hava fullmäktige erhållit kostnadsförslag för
överförande av Törnemans skisser, slutande, det ena å 22,000 kronor för målningar
al secco och 24,000 kronor för målningar al fresco och det andra å
16,000 kronor för målningar al fresco. I båda fallen tillkommer eventuell
ersättning till Törnemans stärbhus för reproduktionsrättens förvärvande samt
i det senare jämväl kostnaden för förstärkning och putsning av väggarna.

Vad beträffar det andra alternativet torde man kunna räkna med eu
kostnad för dess genomförande av omkring 25,000 kronor.

På begäran av fullmäktige har direktören för kungl. konsthögskolan,
professor O. Hjortzberg avgivit ett yttrande rörande kostnaderna för det
tredje alternativet (ny tävlan). Av yttrandet framgår, att kostnaderna böra
beräknas till 10,000 kronor för pris och inköp av tävlingsförslag, 1,500
kronor för arvoden till prisnämndens ledamöter samt högst 35,000 kronor
för målningarnas utförande. Härtill torde böra läggas ytterligare förslagsvis
1,500 kronor för annonser, trycksaker och eventuellt sekreterarearvode in. m.
Sammanlagt skulle kostnaden således uppgå till omkring 48,000 kronor.

Därest, såsom professor Hjortzberg förklarat sig anse nödvändigt, plenisalens
tak ommålas och eventuellt dekoreras, ökades ifrågavarande kostnad
med det därför erforderliga beloppet, beräknat till högst 6,000 kronor. Framhållas
bör mellertid, alt frågan om takets målning torde uppkomma, även
om dekoreringens utförande skulle ske enligt något av de övriga alternativen.

I fråga om ersättning för reproduktionsrätten till skisserna, vartill Törnemans
stärbhus torde vara lagligen berättigat, hava fullmäktige förhandlat
med stärbhuset, som därvid skriftligen erbjudit sig överlåta berörda rätt mot
ett kontant belopp av 5,000 kronor, med anhållan dock att i betraktande av
de konstnärliga förtjänster, Törneman nedlagt i hela dekoreringsfrågan, och
de svåra ekonomiska förhållanden, vari stärbhuset befunne sig, erhålla ett
tillägg av samma belopp eller således i ett för allt 10,000 kronor. Därest
dessa anspråk skulle komma att utgöra ett hinder för skissernas användande,
har emellertid stärbhuset, med hänsyn till den avlidnes minne och för att
möjliggöra realiserandet av ett av dennes främsta, av honom själv högt
skattade livsverk, förklarat sig villigt att avstå från större eller mindre del
av förenämnda belopp, ja från varje ersättning i förevarande hänseende.

4

Bankoutskotiets utlåtande Nr 51.

Utskottet.

Efter att hava tagit under övervägande vad således i ärendet förekommit
få fullmäktige för egen del anföra följande.

Enligt fullmäktiges enhälliga mening bör den ovan omförmälda utvägen
med anordnande av en ny tävlan ej ifrågakomma, med hänsyn särskilt till
de därmed förenade dryga kostnaderna och den tidsutdräkt med frågans
lösning, som därav skulle bliva en följd. Därest denna fullmäktiges uppfattning
godkännes, skulle således för dekoreringsfrågans lösning återstå att
välja mellan att låta överföra de Törnemanska skisserna med mer eller
mindre väsentliga ändringar eller att hänvända sig till någon konstnär i och
för erhållande av nya skisser. I betraktande av de vitt skilda uppfattningar,
som bland sakkunniga uttalats i frågan, möter det givetvis stora svårigheter
för fullmäktige att intaga någon bestämd ståndpunkt till nyssberörda två
alternativ. Till följd därav anse sig fullmäktige ej kunna för sin del giva
bestämt företräda åt någon av lösningarna. Under ärendets behandling har
emellertid inom fullmäktige starkt framhållits, att frågans historiska utveckling
talar för att gå den förra vägen.

Därest de Törnemanska skisserna skulle anses böra komma till användning,
torde beslut därom av vissa personliga skäl helst böra fattas av innevarande
riksdag, så att arbetet kan igångsättas under instundande sommar. Uppdrag
synes i så fall böra meddelas fullmäktige att efter den ytterligare utredning,
som kan anses erforderlig, träffa avtal om arbetets utförande. Skulle åter
berörda skisser ej komma till användning, vilja fullmäktige föreslå, att beslut
fattas om uppdrag åt lämplig konstnär att utföra nya skisser, men att
frågan om arbetets vidare fullföljande uppskjutes till 1927 års riksdag. En
jämförelse mellan konstnären Törnemans och de nya skisserna bör givetvis
ske, innan definitivt beslut fattas om dekoreringsarbetets fullföljande.

Beviljande av något särskilt anslag synes ej erforderligt, vare sig beslut
fattas om de Törnemanska skissernas överförande eller om utarbetande avnya
skisser, utan torde fullmäktige kunna bemyndigas att, på grundval av
förenämnda kostnadsberäkningar, av anslaget till riksdags- och revisionskostnader
använda erforderligt belopp.»

Vid skrivelsen voro fogade samtliga däri omförmälda handlingar jämte
de ifrågavarande, av numera avlidne konstnären Axel Törneman utförda
skisserna. Av berörda handlingar har utskottet ansett sig böra såsom bilagor
vid detta utlåtande foga dels det av akademien för de fria konsterna avgivna
utlåtandet tillika med ett särskilt yttrande av två utav akademiens ledamöter,
dels ock vissa uttalanden av ett antal konstnärer in. fl.

Enligt utskottets mening måste det anses vara synnerligen önskvärt, att
dekoreringen av andra kammarens plenisal snarast möjligt varder slutförd.
Såsom framgår av fullmäktiges här ovan intagna skrivelse, föreligga i fråga
om sättet för dekoreringens utförande tre olika alternativ, nämligen dels att
förut omförmälda, av Törneman utförda skisser med mera eller mindre
väsentliga ändringar av någon för ändamålet utsedd konstnär överföras å
salens fem återstående valvfält, dels att lämplig konstnär erhåller i uppdrag
att efter upprättande av helt nya skisser utföra ifrågavarande målningar, dels
ock slutligen att ny allmän tävlan utlyses bland svenska konstnärer.

I likhet med fullmäktige anser utskottet, att den sistnämnda utvägen med

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

5

anordnande av en ny tävlan icke bör komma i fråga, då därigenom kostna
derna torde bliva ganska dryga och vidare frågans lösning måste komma att
fördröjas. Beträffande de båda övriga alternativen har utskottet efter noggrant
övervägande av vad i ärendet förekommit stannat vid den uppfattning,
att dekoreringen bör fullföljas i huvudsaklig överensstämmelse med de
utav Törneman utförda skisserna, då härigenom efter all sannolikhet åt plenisalen
skulle kunna förlänas en mera enhetlig och ur estetisk synpunkt till
talande verkan. Det torde böra uppdragas åt fullmäktige att efter den ytterligare
utredning, som kan anses erforderlig, med lämplig konstnär träffa avtal
om arbetets utförande helst redan under instundande sommar i samband med
de ändringsarbeten inom riksdagshuset, som blivit av innevarande års riksdag
beslutade.

Beträffande kostnaderna hava dessa — förutom de 5,000 kronor, som
redan utbetalts för inlösen av skisserna — beräknats till omkring 24,000 kronor.
Härtill kommer det belopp, som må anses vara skäligt att utbetala till
Törnemans stärbhus för reproduktionsrätten till skisserna samt för rätten att
använda av Törneman tidigare utförda skisser, vilket belopp i anslutning till
visst erbjudande från stärbhusets sida synes böra begränsas till 5,000 kronor.
Såsom fullmäktige erinra, lärer något särskilt anslag för ändamålet icke behöva
anvisas, utan torde fullmäktige böra erhålla bemyndigande att av anslaget
till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus
använda erforderligt belopp.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret
förevarande framställning, må dels uppdraga åt fullmäk
tige att med lämplig konstnär träffa avtal om utförande i
andra kammarens plenisal av kompletterande dekorering i
huvudsaklig överensstämmelse med här ovan omförmälda,
av avlidne konstnären A. Törneman utförda skisser, dels
ock bemyndiga fullmäktige att av förslagsanslaget till riksdags-
och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens''
hus för ändamålet använda erforderligt belopp.

Stockholm den 14 maj 1926.

På bankoutskottets vägnar:

BEBNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Pettersson i Olovstorp, Dalberg,
Enhörning, Johansson i Friggeråker, Bondeson, Ström och Östergren; samt
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Winkler, Borggren, Bäcklund,
Lovén, Bgberg, Wikström och Ernfors.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr Öl.

Till Riksgäldsfullmäktige.

Bilagor.

Till svar å Fullmäktiges skrivelse d. 5 jan. d. å. angående eventuell användning
av 5 av framlidne konstnären A. Törneman utförda skisser för
kompletterande dekorering av andra kammarens plenisal i riksdagshuset får
Kgl. Akademien för de fria konsterna anföra följande:

De skisser, varom här är fråga och som företetts inför akademien, avse
salens fem läktarnischer. I sina motiv hänsyfta de på landets huvudnäringar,
skogsskötsel, handel och sjöfart, bergsbruk, industri och åkerbruk. De ha
vid konstnärens död icke alla fått samma grad av utarbetning; den skiss t. ex.,
som hänför sig till industrien och framställer en kraftstationsbyggnad vid
ett vattenfall, är knappast mer än en summarisk antydan av kompositionens
huvuddrag.

Fullmäktige hava i sin skrivelse begärt akademiens yttrande, huruvida
och i vad mån skisserna kunna användas för det fortsatta arbetet på salens
dekorering, något som då skulle kunna tänkas ske genom att en annan konstnär
finge i uppdrag att antingen överföra skisserna i trogen återgivning, fast
i förstorad skala, på de avsedda murytorna eller där anbringa målningar,
som åtminstone genom motiv och komposition anknyta sig till de Tömemanska
skisserna.

Det är enligt akademiens mening generellt taget otänkbart att på den förstnämnda
av dessa båda vägar nå fram till ett i högre mening konstnärligt
resultat. I och med skissen till eu monumentalmålning har konstnären ingalunda
givit allt vad uppgiften kan avkräva honom, den är endast upptakten
till de ansträngningar, som skola giva det slutliga arbetet, konstverkets liv
och anda. Vid utförandet framträda så många nya krav, som ej lika tydligt
gjorde sig gällande vid skissarbetet hemma i atelieren. Rummets belysningslörhållanden
t. ex. fordra kanske en hel omstämning av färgskalan o. s. v.
Törneman själv skulle säkerligen ha ställts inför många sådana problem,
om han fått tillfälle fortsätta sitt arbete. Men huru skulle det bliva möjligt
för en annan att vidtaga de nödvändiga ändringarna utan att våldföra sig
på de skisser, han fått i uppdrag att »överföra»?

Akademien måste alltså av rent konstnärliga och allmängiltiga skäl ställa
sig avvisande mot tanken, att en uppgift av denna art skulle kunna värdigt
lösas på detta opersonliga sätt. Vad nu beträffar det här föreliggande spe•ciella
fallet, så visar det sig dessutom vid en undersökning av de platser i
plenisalen, för vilka målningarna äro avsedda, alt de modifikationer, som
ovan sagts bliva oundvikliga vid varje monumentalmålnings överförande
från skissen till muren, i detta fall måste bliva högst betydliga, ja, ställvis
verkliga omarbetningar av hela kompositionen.

Som exempel må tagas en av skisserna, den i och för sig utmärkt vackra
och väl avvägda kompositionen med ett hamnmotiv. Den vägg, som skulle
mottaga denna komposition, har i verkligheten en helt annan form än vad
skissen ger vid handen. Denna väggyta är för det första icke obruten, utan
de båda sidopartierna av den halvcirkelformiga ytan bilda vinklar mot mittplanet
och upptagas dessutom till stor de! av dörrpartier. För de på skissen
i dessa sidofält placerade mörkare fartygspartierna in. m., som bilda en verkningsfull
omramning till tavlans ljusa mittfält, finnes alltså i verkligheten
icke plats på muren. Dessutom avskäres mittfältet för ögat nedtill av läktarens
mot väggen högt uppstigande bänkrader. Den på skissen utefter tavlans

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

7

nedre kant insatta pråmen, som här bildar eu inramning och förbindelse
mellan de mörka sidopartierna, skulle ej alls bliva synlig nedifrån salen, ja,
ej ens på läktaren annat än från dess översta ståplatser. Liknande anmärkningar
kunna riktas även mot skisserna »åkerbruk» och »industri». Endast
å de två skisserna med figurer har konstnären delvis beaktat förbanden
varande rumsförhållanden.

Dessa anmärkningar behöva icke vara nedsättande för den avlidne konstnärens
minne, — de träffa ju ett ofärdigt arbete, som han själv ej avlämnat
som slutgiltigt förslag.

Av vad sålunda anförts såväl ur generell synpunkt som med avseende på
nu föreliggande fall, torde med all tydlighet framgå, att en direkt förstoring
av de Törnemanska skisserna icke innebär en antaglig lösning av denna
dekoreringsfråga.

Återstår att besvara frågan, i vad mån skisserna genom sitt ämnesval
kunna anses användbara och tjänliga som utgångspunkt för av annan konstnär
utförda målningar på de ännu odekorerade fälten. I och för sig har
akademien intet att invända mot dessa ämnen, men det bör påpekas, att
Törneman, när han uppgjort sina förslag, haft frihet välja motiv i samklang
med sin egen konstnärliga läggning. Om uppdraget att fullfölja salens utsmyckning
gives åt en annan konstnär, bör denne skäligen lämnas samma
frihet. Han måste ändå självfallet i sitt arbete taga hänsyn till de redan
befintliga freskerna i salen och stämma sitt verk att samklinga med dem.

Fullmäktige hava i sm skrivelse även begärt akademiens uttalande, vilket
penningvärde skisserna kunna anses äga utöver de 3,000 kronor, varom överenskommelse
träffats med Törneman. Fullmäktige förutsätta därvid visserligen
den möjligheten, att skisserna skulle kunna komma till användning vid
salens dekorering, men även om detta ej skulle visa sig lämpligt, synas Fullmäktige
vilja veta, om Törneman enligt akademiens mening kan anses hava
blivit fullt ersatt för sitt arbete med dessa 3,000 kronor.

Akademien får då framhålla, att detta pris godtagits av Törneman under
förhoppning och med stora utsikter att få sig uppdraget själva utförandet
av monumentalmålningarna, som ju skulle komplettera de av honom förut
i salen utförda freskerna. Priset kan därför icke sägas avvägt efter det
arbete, både andligt och materiellt, som ligger bakom skisserna och som ej
heller kunnat komma fullt till uttryck i dem. De iakttagelser och förstudier,
varpå de grunda sig, skulle givetvis kommit till gagn även vid utförandet av
de stora målningarna. Arvodet för dem skulle alltså delvis blivit en ersättning
även för skisserna såsom ett led i det stora arbetet i dess helhet.

I betraktande härav och då de fem skisserna i och för sig äro vackra prov
på sin upphovsmans konstnärsskap och fullt värdiga att bevaras inom riksdagshuset,
där de dessutom skulle utgöra ett bidrag till dess konstnärliga
historia, vill akademien, med hänsyn dessutom till de behjärtansvärda omständigheter,
vari Törnemans plötsliga bortgång försatt hans efterlevande,
föreslå Fullmäktig»? att för de fem skisserna i inlösen betala 2,000 kronor
utöver den kontrakterade summan.

Stockholm d. 16 febr. 1926.

Å Kgl. Akademiens vägnar:

I. DUST. CE ASON

IErik Lindberg.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Undertecknade insände till akademiens extra sammanträde den 16 februari
1926, då fråga om Törnemans skisser till riksdagshuset slutbehandlades,
följande skrivelse:

* Till KlingI. Akademien för de fria konsterna.

Med anledning av att vid akademiens extra sammanträde den 16 innevarande
februari förekommer till behandling förslag till skrivelse ang. A. Törnemans
skisser, få undertecknade på nedan anförda skäl hemställa, att ärendet
ej vid sammankomsten slutgiltigt avgöres.

Till vår kännedom har kommit att intresset för väggarnas i riksdagshuset
smyckning med målningar med användande av de Törnemanska skisserna
är bland konstnärer ganska stort. Möjlighet att för denna smyckning riksgäldsfullmäktige
kunna påräkna hjälp av någon framstående och med kalkmålning
fullt förtrogen konstnär synes föreligga.

Under sådana förhållanden ha vi ansett, att akademien ej bör avgiva sitt
utlåtande, innan denna möjlighet blivit undersökt, utan att detta sker först
efter en sådan undersökning. Beroende härvid på vilka krafter visa sig stå
till buds för lösandet av frågan kan akademiens ståndpunkt komma att
ändras eller modifieras.

Ett helt avvisande från akademiens sida av förslaget att genom annan
konstnär fullborda skisserna kan komma att synas mindre lyckligt, om det
visar sig, att möjlighet finnes för fullmäktige att genom för uppdraget fullt
lämplig konstnär få frågan lyckligt löst.

Det synes sålunda, att den svarsskrivelse akademien har att avlåta till riksgäldsfullmäktige
efter nämnda undersökning kan komma att erhålla en annan
formulering än den som nu föreligger.

Då undertecknade äro förhindrade närvara vid det extra sammanträdet få
vi därför skriftligt hemställa, att ärendet av akademien åter bordlägges för
att vid senare sammanträde åter behandlas.

Till detta sammanträde skola vi söka skaffa all upplysning angående de
möjligheter, som finnas för frågans lösning på ovan angivet sätt.»

Då vi anse, att möjlighet finnes att få den av fullmäktige hysta önskan förverkligad,
begära vi, att vid akademiens svar på den gjorda förfrågan få som
reservation mot detta svar bilägga här föreliggande skrivelse.

Enligt vår uppfattning äro nämligen de företedda skisserna av ett sådant
konstnärligt värde, att de gott kunna tjäna som underlag för en definitiv lösning
av plenisalens dekorativa utsmyckning. Ett fortsatt arbete i den riktning,
som konstnären med sina skisser angivit, anse vi bör kunna ifrågakomma
— motsvarande tillvägagångssätt återfinnas ju mångfaldiga gånger
och med gott konstnärligt resultat under gångna tider, och det synes otvivelaktigt
att nu ock för detta fall även finnas konstnärligt vederhäftiga krafter,
som med pietetsfullt intresse och i överensstämmelse med sina egna konstnärliga
synpunkter vilja och kunna fortsätta, där Törneman släppt. Detta synes
här så mycket mindre svårt, som maneret och idésvären#i skisserna ej är av
den säregna art, att det kan betecknas som omöjligt för en annan konstnär att
taga vid. De redan av Törneman utförda målningarna i samma rum och av
samma fältstorlek komma dessutom givet att underlätta arbetet genom att i
viss mån bliva för detsamma vägledande.

Vi få sålunda som vår mening framhålla, att riksgäldsfullmäktige låta undersöka
vilka''möjligheter som finnas att genom lämplig konstnär få den

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

9

dekorativa utsmyckningen i riksdagshuset utförd på grundval av de Törnemanska
skisserna.

Stockholm den 20 februari 1926.

Ragnar Östberg. C. Westman.

Till Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Sedan undertecknade tagit del av Kungl. Akademiens svar på riksgäldsfullmäktiges
hemställan angående Törnemans skisser till riksdagshuset och
den vid densamma bifogade reservationen av herrar Westman och Östberg,
få vi, jämte ett instämmande i reservationen, för egen del bifoga följande:

Vi anse dessa skisser äga det konstnärliga värde, att de böra komma till
utförande, särskilt då rummet redan fått sitt dekorativa inslag genom de tre
av Törneman redan fullbordade fälten, och att ingenting bör hindra, att en
annan lämplig konstnär fortsätter och avslutar Törnemans arbete.

Rikard Lindström.

Georg Pauli. Hanna Pauli.

Jurgen Wrangel. Einar Forseth.

När döden rycker penseln ur en ung konstnärs hand, är det hans kamraters
plikt att efter bästa förmåga söka realisera den uppgift han velat full Isaac

Grunewald.

Till Herrar Riksgäldsfullmåktige.

Undertecknade, som med intresse följt utvecklingen av förslagen för
frescomålningarna i riksdagshuset och som ej tro på möjligheten av översättning
av de av A. Törneman efterlämnade skisserna, anse sig böra framhålla,
att uppdraget borde överlämnas till den konstnär, som redan förut visat
sin kapacitet som dekorativ vägg- och murmålare, professor Olle Hjortzberg.
Vi anhålla f. d. sk., att herrar riksgäldsfullmåktige ville föreslå riksdagen att
direkt hänvända sig till professor Hjortzberg.

Alfr. Bergström. Gottfrid Kallstenius. Oscar Björck.

Albert Engström. Carl Milles. Vilhelm Smith.

Carl Wilhelmson. Ivar Tengbom.

Till Herrar Riksgäldsfullmåktige.

Det direktiv för salens vidare utsmyckning, vilket skisserades av den kommitté,
som hade att övervaka och godkänna herr Axel Törnemans arbeten,
framhöll, att övriga fem väggfält skulle fyllas med målningar harmonierande
med de tre då redan utförda freskerna samt tak ommålas till samklang med
målningarna och träpanelen, som är utförd i rödbok, erhålla en mörk färgton.
Det var således en ganska grundlig omvandling av salens karaktär, till
mörker och dysterhet, som man då ansåg vara önsklig för att konstverkens
allt för dystra färgskala skulle avhjälpas. Direktivet innehöll indirekt en
* skarp kritik mot de utförda målningarna, vilka ju egentligen skulle rättat
sig efter salen.

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Ovan i korthet relaterade program för salens slutliga utsmyckning anser
jag emellertid böra underkastas en omprövning. Det tillkom icke efter fullmoget
övervägande.

De sista Törnemanska målningarna och den närmare granskning av dekorationsfrågan,
dessa givit anledning till, hava övertygat mig om, att man
måste slå in på en ny och enklare väg. De brutna och styckade väggfälten i
läktarnischerna äro icke sådana, att de lämpligen kunna fyllas med framställningar
av den art, skisserna angivit, oavsett att dessa äro komponerade
för de ytor, de skola fylla. Nedstämningen av färgen å träpanelen är ett
dyrbart arbete och skulle dessutom medföra sämre ljusförhållanden i salen.
Jag är övertygad om, att fullföljandet av idén från 1914 bör övergivas och
andra riktlinjer väljas.

Vad är då att göra?

Jag har mycket funderat över saken och på sistone utbytt tankar med en
konstnär, som i dylika frågor torde vara den mest kompetente i landet, och
kommit till min ovan uttalade övertygelse, som jag har ansett mig icke böra
undanhålla herrar fullmäktige, trots att jag under den senare behandlingen
av dekoreringsfrågan ställts helt utanför.

Det program, som jag anser bör följas, är i korthet följande.

Å fondväggen i varje läktarnisch placeras en allegorisk figurframställning,
symboliserande landets huvudnäringar: jordbruk, skogsskötsel, bergsbruk
etc. eller andra ämnen. Läget väljes så, att läktarpubliken icke för mycket
skymmer dessa konstverk. Framställningarna torde, vad beträffar färg och
stil, höra överensstämma med de redan utförda 3:ne målningarna. Därpå är
jag dock ej fullt säker. Väggar och takfält omkring figurerna liksom även
takvalven över själva salen målas i ton, eventuellt med ornament, som framhåller
de olika konstverken och harmonierar med träpanelen, vilken lämnas
orörd. Huruvida några figurliga framställningar böra påtänkas i stora valvet
måste närmare begrundas.

I den sålunda bildade interiören bilda de tre målningar, som redan finnas,
utsmyckningens huvudmoment, i första hand riktande blicken mot salens
förnämsta del, talmansnischen.

Det föreslås nu tävlan om nya skisser. Jag tror icke, att man vinner något
genom en sådan dyrbar och omständlig apparat. Bättre vore, att överlämna
uppdraget åt en konstnär, som man med säkerhet vet kunna gå i land
därmed. En sådan person finnes lyckligtvis inom Sverige, nämligen professor
Olle Hjortzberg .

Tid, penningar och det bästa möjliga resultat skulle vinnas genom, att anförtro
honom arbetet.

Stockholm den 14 april 1926.

Aron Johansson.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1926.