8
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1926 kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse
och förvaltning.
Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktion har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd
och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande
samt myntutväxlingens fortgång och bestånd. Sedan utskottet numera fullgjort
detta uppdrag, får utskottet avgiva berättelse över den verkställda granskningen.
För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och med
den 10 januari 1925, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för deras i protokollen
antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande års
riksdag, dels de av vederbörande revisorer avgivna berättelser om verkställd
granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga avdelningskontors
i orterna förvaltning under år 1924, dels ock fullmäktiges med utskottets memorial
nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens tillstånd,
rörelse och förvaltning år 1925, ävensom de av styrelserna för riksbankens
avdelningskontor i avseende å dessa kontors förvaltning under samma år
lämnade redogörelser.
I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare kännedom
om hithörande förhållanden hänvisa till de utförliga sifferredogörelser,
som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens revisorer och riksbankens
fullmäktige, liksom i utskottets förut till riksdagen avlåtna memorial
nr 1.
Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1925 har riksbanken erhållit
en vinst av 19,073,045 kronor 46 öre.
I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande huvudoch
avdelningskontorens vinst- och förlusträkningar, som förekommo i utskottets
nyssnämnda memorial nr 1 (sid. 25).
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
9
1 :o.
Revisorerna hava under § 19 i sin berättelse angående riksbanken anfört följande
(sid. 21—28) :
»För papperstillverkningen vid Tumba bruk har under år 1924 verkställts Ang. inköp
upphandling av lump dels å den allmänna marknaden dels oek direkt från vissa av lump för
statens verk och inrättningar. Tumba bruk.
Samtliga upphandlingar hava omfattat följande huvudkvaliteter av lump,
nämligen nytt ofärgat linne, gammalt ofärgat linne, ny blekt och ny oblekt
bomull samt gammal blekt och gammal oblekt bomull.
Till belysande av omfattningen av de under år 1924 verkställda inköpen samt
dessa inköps, fördelning å statsinstitutioner och enskilda firmor ävensom de
medelpriser å olika lumpkvaliteter, bruket fått erlägga i de särskilda fallen,
upptages härnedan en sammanställning,*) upprättad med ledning av de i 1924
års räkenskaper för Tumba bruk förefintliga fakturor och sorteringslistor.
Härvid hava uteslutits sådana partier lump, som utgjorts av engelskt lin och
anskaffats för särskilt tillverkningsändamål.
Av förestående tablå framgår, att av de inköpta partier linne- och bomullslump
om tillsammans 53,366 kg. icke mindre än 37,797 kg. eller 71 % levererats
av enskilda firmor d. v. s. huvudsakligen av A.-B. Vidfamne i Stockholm, medan
endast 15,569 kg. eller 29 % levererats av statsinstitutioner.
De statsinstitutioner, som fullgjort leveranser av lump till bruket, hava utgjorts
av postverkets persedelförråd, flottans beklädnadsverkstad i Karlskrona,
tvenne regementsförvaltningar samt åtta fängelseförvaltningar.
Beträffande fördelningen av inköpen mellan statens verk och enskilda firmor
bär förvaltaren vid bruket i en till revisorerna ingiven promemoria anfört bland
annat följande:
’Vad bruket kunnat erhålla från andra statens verk av lump har bruket
inköpt direkt från dessa verk. Exempelvis levereras lump nu regelbundet från
arméns och flottans beklädnadsförråd, olika fängelser och framför allt från
postverket. Tidigare försåldes sådan lump i öppen marknad, och bruket hade
då att från olika lumphandlare och i konkurrens med andra finpappersbruk
återköpa tillgängliga kvantiteter. Genom de överenskommelser jag under krigsåren
lyckades träffa med andra statens verk hava förutvarande mellanhänder
helt och hållet uteslutits.
Ehuru jag sålunda sökt erhålla lumpmaterialet i så stor utsträckning som
möjligt från andra statens verk, har det varit nödvändigt att inköpa största
delen av den lump, bruket använder, från allmän marknad. Leverantörer hava
varit olika tyska, österrikiska, franska och engelska firmor, men huvudsakligen
den svenska firman aktiebolaget Yidfamne, som grundats och äges av
svenska finpappersbruk med uppgift att i första hand tillgodose de svenska
pappersbrukens lumpbehov. Det har huvudsakligen varit nytt linne och ny
bomull bruket inköpt från lumpfirmorna.
För den lump, som inköpts i allmän marknad, föreligger vanligen konkurrensanbud,
hänförande sig till de kvalitetsbeteckningar, olika lumpkategorier
äga i internationell handel. Undantag härifrån givas för sådana lumpkvaliteter
(framför allt nytt linne), som tidvis varit mycket svåråtkomliga och som
icke alltid kunnat erbjudas av flera olika firmor, men som bruket oundgängligen
behövt för sin speciella tillverkning. Det har oftast varit Aktiebolaget
Yidfamne, som levererat sådan lump. Aktiebolaget Vidfamne har i verkligheten
varit den enda firma, som under krigstidens lumpbrist kunnat anskaffa
den lump, som för bruket varit oundgänglig.
1 Såsom bilaga fogad vid detta utlåtande.
10
Banlcoutskoitets utlåtande Nr 5.
Det är en känd sak, att lumpinköpen vid ett finpappersbruk äro att räkna
till de svårare inköp pappersbruket bär att utföra. Icke endast därför, att
den allmänna marknadens sortering-ar utföras olika hos olika lupmfirmor, utan
även på grund därav, att det i synnerhet hos utländska firmor oftast möter,
svårigheter att åvägabringa de rättelser, bruket kali fordra beträffande kvaliteten
hos levererad vara. Då nu Tumba pappersbruk för sin speciella tillverkning
är beroende av sådana lumpkvaliteter, som ligga minst tillgängliga i
allmän marknad, är det uppenbart, att lumpinköpen för Tumba bruk måste
kräva än större omsorg än lumpinköpen vid andra finpappersbruk.’
I anslutning till bruksförvaltarens förestående yttrande bör framhållas,
att riksbanksfullmäktige i enlighet med beslut den 4 oktober och 8 november
1917 tillskrivit arméförvaltningen, marinförvaltningen, fångvårdsstyrelsen och
postverket med anhållan, att Tumba bruk måtte med hänsyn tid då rådande
knappa tillgång å linne- och bomullslump få utan hinder av eljest gällande
försäljningsförfarande under hand inköpa dylik lump direkt hos de under ifrågavarande
verk lydande myndigheter eller avdelningar. Denna framställning
bifölls av samtliga ifrågavarande verk, och bemyndigades därvid underlydande
förvaltningar att till Tumba bruk försälja för brukets tillverkning erforderlig
lump med brukets sortering såsom grund för prissättning och likvidering.
Postverkets medgivande lämnades med förbehåll, att de priser, som komme att
av bruket erläggas, icke understege i allmänna marknaden gällande pris å
lump.
Då emellertid brukets inköp av lump hos statens verk och myndigheter under
år 1924 förefallit revisorerna vara av påfallande ringa omfattning, hava
revisorerna ansett sig böra undersöka, huruvida icke försäljning av lump jämväl
förekommit hos andra statsförvaltningar, än de Tumba bruk utnyttjat för
sina inköp. Därvid har konstaterats, att dylik försäljning jämväl förekommit
vid ett flertal andra statsinstitutioner, såsom vid arméns centrala beklädnadsverkstad,
vid de flesta regementsförvaltningar och fängelser samt vid så gott
som alla hospital.
Av införskaffade närmare upplysningar angående dessa försäljningar har
inhämtats, att desamma merendels verkställts genom utbud i öppen marknad.
Några underhandlingar mellan bruket och ifrågavarande myndigheter angående
uppköp i enlighet med förut berörda avtal av år 1917 hava, såvitt revisorerna
kunnat finna, ej heller förekommit. Fall hava däremot inträffat, där försäljning
skett till enskilda firmor, vilka haft att fullgöra leveranser till Tumba
bruk. Sålunda har exempelvis aktiebolaget Vidfamne omedelbart före en den 3
november 1924 till bruket fullgjord leverans av ett parti vitt blekt linneavfall
hos arméns centrala beklädnadsverkstad upphandlat ett varuparti av enahanda
kvalitetsbeteckning. Priset har vid upphandling från staten (arméns centrala
beklänadsverkstad) varit 165 kronor 15 öre pr 100 kg. och vid försäljning till
staten Tumba bruk) 200 kronor pr 100 kg.
Med anledning av den av bruksförvaltaren meddelade uppgiften angående
regelbunden leverans av lump till bruket från bland andra arméns och flottans
beklädnadsförråd torde böra framhållas, att revisorerna vid sin undersökning
utrönt, dels att arméns centrala beklädnadsverkstad, vilken torde vara den av
bruksförvaltaren först åsyftade institutionen, genomgående under åren 1923—
1925 försålt lump å öppen marknad till enskilda firmor, dels att flottans station
i Stockholm icke verkställt någon försäljning utan överlämnat förefintligt
linne- och bomullsavfall till flottans egna verkstäder, dels ock att flottans beklädnadsverkstad
i Karlskrona under år 1924 levererat lump jämväl till andra
förbrukare än Tumba bruk.
De priser Tumba bruk under år 1924 fått betala till olika leverantörer hava
tilldragit sig revisorernas särskilda uppmärksamhet.
11
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
Vid bedömandet av ifrågavarande prisförhållanden bör framhållas, att vid
leveranser från A.-B. Vidfamne och andra enskilda firmor ett enhetligt detaljpris
erlagts för det i varje särskilt fall levererade partiet efter en av leverantören
uppgiven kvalitet å lumpen. Vid sedermera å bruket företagen uppsortering
av partiet i olika lumpkategorier hava kostnadsprisen å dessa kategorier
måst anpassas efter ovannämnda för hela partiet erlagda enhetliga detaljpris.
Beträffande leveranser från statens verk har åter ett annat förfaringssätt tilllämpats.
Här har nämligen lumpen uppsorterats och detaljpriset för densamma
bestämts vid bruket, innan likvid för leveransen erlagts. Undantag från detta
senare förfaringssätt har allenast skett i fråga om ett från postverkets persedelförråd
i enlighet med ovannämnda avtal levererat parti postsäckslump. där
priset fixerats utan föregående sortering.
För att i kostnadshänseende erhålla en jämförelse mellan de leveranser, som
fullgjorts å ena sidan av A.-B. Vidfamne och andra enskilda firmor samt å
andra sidan av statens verk, har i ovanstående tablå för samtliga leverantörer
upptagits medeltalet av de vid sortering angivna kostnadsprisen.
En granskning av dessa medelpriser giver vid handen, att A.-B. Vidfamne
intagit en synnerligen gynnad ställning gentemot övriga leverantörer även i
fråga om prissättningen å levererade partier. Medelprisen för nämnda bolags
leveranser äro nämligen inemot tre ä två gånger högre än de, som gällt för
leveranser från statens verk och andra enskilda firmor än bolaget. Såsom belysande
för förhållandet kan anföras, att, därest bolaget tillerkänts ersättning
efter de priser, som utgått till statens verk, kostnaden för bolagets samtliga här
berörda leveranser torde hava belöpt sig till allenast c:a 25,000 kronor i stället
för de nu redovisade kronor 67,168:51.
Beträffande de priser, som tillerkänts statens verk, har bruksförvaltaren till
revisorerna uppgivit, att sättet för prissättning och likvidering i dessa fall varit
till fördel för leverantören, »som vanligen erhållit en något högre betalning än
den, som kunnat utfås av spenderande lumphandlare». Att vederbörande statens
verk hittills icke gjort någon anmärkning mot de priser bruket tillämpat
skulle enligt förvaltarens mening »hava stått i samband med att bruket såsom
ständig lumpförbrukare bäst kunnat följa lumpmarknadens priser».
Gentemot förvaltarens här meddelade uppfattning anse sig revisorerna böra
framhålla, att den av revisorerna verkställda utredningen givit vid handen, att
de priser, som tillerkänts statens verk vid leveranser till Tumba bruk, avsevärt
understigit de priser andra statsinstitutioner erhållit vid försäljning å
öppen marknad till »spekulerande lumphandlare». Sålunda har under år 1924,
såsom framgår av ovan upptagna tablå, statens verk av Tumba bruk för bästa
kvalitet å linneavfall enligt brukets egen, noggrannare sortering erhållit ett
pris av 80 öre pr kg., under det att arméns centrala beklädnadsverkstad m. fl.
för enahanda kvalitet av linneavfall enligt mindre noggrann marknadssortering
uppburit pris, i intet fall understigande 1 krona 50 öre pr kg. Det här anförda
exemplet torde få anses belysande för det sätt, varpå Tumba bruk anpassat priserna
till statens verk efter gällande marknadspriser.
En mera ingående granskning av det sätt, varpå A.-B. Vidfamne fullgjort
sina leveranser till Tumba bruk, har slutligen givit vid handen, att dessa leveranser
i stor utsträckning upptagit vara av lägre kvalitet än den. som vard
avtalad och för vilken likvid erlagts. Följande exempel må framhållas:
a) Den 18 jan. 1924 levererades enligt bolagets faktura 7,649 kg. nytt blekt
linneavklipp och 347 kg. nytt segellinneavklipp eller tillsammans 7,996 kg.
Vid brukets sortering den 24 nästkommande mars befanns partiet innehålla:
nytt blekt linne.............. 4,893 kg.
» halvblekt linne............ 1,303 »
12
Bank outskottets utlåtande Nr 5.
Hevisorernas
uttalande.
nytt oblekt linne.............. 324 kg.
» kulört ».............. 112»
eller tillsammans nytt linne........ 6,632 kg.
gammalt blekt linne............ 1 kg.
» grovlinne............. 97 »
eller tillhopa nytt och gammalt linne .... 6,730 kg.
ny blekt bomull........
» oblekt » ........
gammal prima bomull .....
jute..............
eller bomull och jute sammanlagt
591 kg.
10 »
1 »
507 »
1,109 kg.
Det sorterade partiet utgjorde netto..... 7,839 kg.
såsom utskott utsorterades......... 34 »
och förlusten vid sorteringen fastställdes till . 111 »
Av den sorterade varan utgjorde 86 % linne och 14 % bomull.
b) Den 18 februari 1924 levererades vidare enligt faktura 1,052 kg. nytt
halvblekt linneavklipp.
Vid sortering den 19 i samma månad befanns partiet innehålla 907 kg. nytt
blekt, halvblekt och oblekt linne samt 136 kg. ny blekt och oblekt bomull och
jute. Det sorterade partiet uppgick netto till 1,043 kg., varav 87 % utgjorde
linne och 13 % bomull.
c) Den 19 maj 1924 levererades enligt faktura 1,561 kg. gammalt prima
vitt linne, 411 kg. hästtornistrar, linne, och 1,807 kg. nytt blekt och halvblekt
linne eller tillsammans 3,779 kg. linne. Vid sortering befanns partiet innehålla:
3,132 kg. nytt och gammalt linne samt 560 kg. ny och gammal bomull och jute.
Den sorterade varan uppgick netto till 3,692 kg. och konstaterades vid sortering
en förlust å 26 kg. Av den sorterade varan utgjorde 85 % linne och 15 %
bomull.
Flera liknande leveranser hava förekommit. Någon rättelse av här angivna
missförhållanden har i huvudsak icke påyrkats från brukets sida. Det enda
fall av rättelse, som konstaterats beträffande nämnda leveranser, har inneburit
restitution av 25 öre pr kg. för 97 kg. segellinne, vilket av bruket utsorterats
såsom gammalt linne i stället för av leverantören enligt ovan den 18 januari
1924 fakturerade nytt linne. Däremot har den å samma leverans konstaterade
stora procenthalten bomull ävensom viktförlusten å 145 kg. icke beivrats av
bruket.
Av den här lämnade redogörelsen för de iakttagelser, revisorerna gjort beträffande
leveranser av lump till Tumba bruk, framgår alltså, att Tumba bruk
endast till en ringa del utnyttjat de leveransmöjligheter, som förefunnits hos
statens verk och inrättningar, och i stället i påfallande stor utsträckning som
leverantör anlitat ett enskilt företag, vilket dessutom i förhållande till bruket
måste anses företräda konkurrentintressen. Vidare hava de priser, som av
bruket erlagts till nämnda företag, vida överstigit de priser, som eljest av bruket
betalats för levererad lump, och även, såvitt revisorerna kunnat finna, priserna
å den öppna marknaden. Slutligen har nämnda företag beretts den ytterligare
förmånen, att betalning för av detsamma levererad vara erlagts i enlighet
med dess fakturor med däri angivna kvantitets- och kvalitetsteckningar,
oaktat vid sedermera verkställd sortering de levererade partierna befunnits var
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
13
ten i fråga om varans myckenhet eller beskaffenhet motsvara vad fakturorna
sålunda angivit, under det att de statens verk och inrättningar, som levererat
lump till bruket, erhållit betalning efter brukets egen sortering och prissättning.
Det synes revisorerna uppenbart, att den särskilt gynnade ställning, som
tillerkänts ifrågavarande enskilda företag, icke varit förenlig med brukets sanna
intressen. Vad förvaltaren härutinnan andragit kunna revisorerna för sin del
icke godtaga såsom en tillfredsställande förklaring å de påpekade förhållandena.
. Revisorerna måste för den skull beteckna det sätt, varpå brukets upphandling
av lump sålunda handhafts, såsom synnerligen anmärkningsvärt.»
Utskottet har ansett sig böra inhämta fullmäktiges yttrande i detta ärende;
och hava med anledning härav fullmäktige med skrivelse den 28 nästlidna
januari, jämte meddelande att efter anmodan från fullmäktige inspekterande
fullmäktigen för bruket med skrivelse den 27 i samma månad ingivit bruksförvaltarens
förklaring i ärendet, överlämnat berörda handlingar, under uttalande
tillika att fullmäktige därutöver ej hade något att tillägga.
Förvaltarens förklaring är av följande lydelse:
_ »Olikalumpkategorier köpas i allmän marknad under olika marknadsbeteckningar,
såsom nytt linne, gammalt fint linne, grovlinne, grålinne, Royal, segel,
tåg, bomullsnylappar, ljus bomull, mörk bomull, kattun etc. etc. Dessa lumpkategorier
utgöra mestadels resultatet av de sorteringar eller fördelningar, som
företagas inom större lumpinsamlings- och försäljningsföretag på internationell
lumpmarknad.
Det ligger i sakens natur, att värdet av olika slags lump måste vara i hög
grad växlande. För finpapperstillverkning har en del lump intet alls värde,
högsta marknadskvaliteter däremot ett sådant värde, att desamma betalas med
omkring 2 kr. per kg. och vid tillfällen med knapp tillgång avsevärt högre.
Men även värdet av lump, som inom allmän marknad räknas till samma kategoribeteckning,
kan befinnas hava mycket växlande värde, något som beror
icke endast på lumpens mycket varierande ursprung utan även därpå, att lumpföretagen
sortera och behandla lumpen mycket olika. Exempelvis kan en vara.
som betecknats såsom nytt linne utan närmare angivande av varans egenskaper,
befinnas vara värd ett pris, växlande mellan omkring 25 öre och 2 kr. per kg.
Det är alltså uppenbart, att ett verkligt omdöme om ett lumpinköp icke kan
grundas på sammanställandet av endast en lumpbeteckning och ett pris såsom
skett i herrar statsrevisorers berättelse. Ett noggrant bedömande i detta fall
förutsätter ovillkorligen besiktning av varan i varje särskilt fall.
Beroende av tillverkningens art inköpa olika pappersbruk olika marknadskategorier
av lump. Men i intet fall är den inköpta varan av så ensartad beskaffenhet,
att den vid fabriken kan bearbetas utan en omsortering, med vilken
även förenas en frånsortering av odugliga eller mindervärdiga materialier,
knappar, hakar, grus, sömmar, färgade ränder, fläckar, främmande fibermaterial
_m. in. över sådan fabrikssortering föras vid Tumba noggranna sorteringslistor.
Marknadens lump säljes vanligen i balar, emballerade med jute och sammanhållna
av järnband eller järntråd. Det är allmänt brukligt, att lumpen inköpes
brutto för netto med priset bestämt efter den genomsnittskvalitet hos lumpen,
som fastställts genom tidigare lämnade prover. Ytterst sällan eller aldrig inträffar,
att en vara består av uteslutande ett enda fiberslag. Linnelump innehåller
oftast någon mängd halvlinne eller bomull, och bland bomull finner man
linne. Det är nu allmän affärskutym, att en vara, i marknaden betecknad såsom
Bruksforför
valtar eu.
Brukliga
tillvägagångssätt
vid lumpinköp.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
Siffrorna.
Tumba
bruks inköp
hava följt
vanlig
praxis.
linne, gäller såsom fullt leveransgill, även om den innehåller bomull upp till
högst 15 %. Betalningen sker i så fall utan någon prisreduktion lika litet
som något pristillägg beräknas, om en bomullslump visar sig innehålla samma
mängd linne. Dessutom medger vanligt affärsbruk inom denna bransch närvaron
av odugligt skräp i marknadsvaran intill en gräns av 4 /.
Till dessa förhållanden inom internationell lumpmarknad, vilka ju icke kunna
förändras av riksbankens pappersbruk, hava herrar statsrevisorer icke tagit
hänsyn.
Pappersbrukens behov av lump tillgodoses numera till övervägande del på den
internationella lumpmarknaden. Vid tillfällen inköpas dessutom smärre kvantiteter
av lumpsamlare, från skrädderier m. fl. I allmänhet torde kvantiteten
av denna lump icke uppgå till mer än 1—5 % av brukens behov. Sådan lump
växlar även oftast i sin sammansättning i långt högre grad än de vanliga marknadskvaliteterna,
priset kan i de flesta fall icke på förhand bestämmas och
ställes därför i beroende av, huru varan utfaller efter fabrikens sortering.
Den lump, som icke passerat sorteringsanstalter och som icke i något så när
tillräckliga mängder erbjudes, betalas av naturliga skäl till genomgående lägre
priser än lump, som något så när sorterad och i bekvämare poster kan erhållas
från lumpsorteringsföretag. Även detta är ett förhållande, som herrar
statsrevisorer förbisett.
Vad Tumba bruks lumpbehov beträffar, har även detta tillgodosetts dels genom
inköp i större poster i allmän marknad och dels genom direkta inköp i
smärre poster. Den kvantitet, som anskaffats genom direkta inköp i mindre
poster, har varit jämförelsevis mycket stor, i det den uppgått till i runt tal 30 %
av brukets hela förbrukning. Detta har möjliggjorts därav, att en del statens
verk efter min framställning år 1917 och genom herrar riksbanksfullmäktiges
förmedling på sin tid blevo i tillfälle att med frångående av gällande upphandlingsförordning
sälja lump direkt till Tumba bruk.
Den lump, som sålunda kunnat erhållas från statens verk, har varit av mycket
växlande och ofta oberäknelig beskaffenhet. Av skäl, som jag tidigare
anfört, har denna lump icke kunnat prissättas förr än efter brukets sortering
och har därför även betalats efter brukets sortering. Förfarandet är detsamma,
som i dylika fall vid pappersbruk inom och utom Europa alltid tillämpas.
Tumba bruk behöver för sin speciella tillverkning företrädesvis nytt linne och
ny bomull. Av den lump, bruket inköpt från statens verk under år 1924, har
beträffande linne omkring endast 1/9 kunnat bearbetas till sedelpapper och beträffande
bomull icke fullt 1/:o varit användbart till samma ändamål. Övervägande
del av lump från statens verk har utgjorts av gamla, förslitna persedlar,
vilka funnit användning vid tillverkning av andra papper än sedelpapper, exempelvis
skrivpapper, ritpapper och papper till växlar, aktiebrev, obligationer,
kuponger in. m. Av sådan lump har bruket tillgodosett hela sitt behov genom
inköp från statens verk.
Det har emellertid varit för bruket nödvändigt att anskaffa behövlig mängd
nytt linne och även något ny bomull från den allmänna lumpmarknaden. Med
undantag av 1 ton gammal kulört bomull, som använts till papp, och 1.4 ton
gammalt linne av likformig, hög kvalitet, som behövts för utjämning av mindre
ensartade sorteringar från statens verk, har bruket under år 1924 inköpt
uteslutande nytt linne och ny bomull från allmän marknad. Denna för bruket
absolut behövliga lump har icke kunnat levereras från statens verk.
Över den under år 1924 vid Tumba bruk inköpta lumpen hava herrar statsrevisorer
låtit utföra en sammanställning. (Berättelsen sid. 22 och 23.) Eu
här förekommande obetydlig felsummering av 40 kg. av emballagets vikt har
ju ingen betydelse. Att däremot upptaga juteemballaget bland inköpta lumpkategorier
är missvisande. Juteemballaget har i brukets sorteringsnotor upp
-
Bank outskottets utlåtande Nr 5.
15
tagits särskilt och icke sammanförts med järnband och dylikt därför, att jutet
i motsats till andra emballeringsmaterialer alltid haft ett anteckningsvärt
värde.
I tabellen hava å-priserna för lumpen upptagits så, som dessa priser utfalla
efter sorteringen vid bruket, d. v. s. efter frånräknandet av nödvändiga
sorteringsförluster och den justering av lumpkvaliteten, som sker genom sorteringen.
Nu äro emellertid sortering skostnaderna helt olika för olika slags
lump. Ett ensartat och rent material i stora stycken drager exempelvis en
obetydlighet i sorteringskostnad gent emot en blandad, oren vara i mindre bitar,
som måhända även visa sömmar och olikfärgade ränder. Vad som bestämmer
brukets kostnad för en lumpkvalitet är sålunda icke endast det å-pris.
som kan framgå av sorteringsnotor eller fakturor, utan även den sorteringskostnad
samma lumpkvalitet kräver. Sorteringskostnaden för en mindervärdig
och mycket billig vara kan många gånger bliva så stor, att denna lump
i verkligheten blir dyrare för bruket än en bättre vara, som inköpts till långt
högre pris. Då det sålunda är kostnaden icke för den osorterade utan för den
sorterade lumpen, som bör avgöra, vilka priser bruket kan tillämpa vid inköp,
då de från statens verk och andra mindre leverantörer inköpta partierna krävt
ojämförligt högre sorteringskostnader än de i tabellen anförda leveranserna
från A.-B. Vidfamne, och då dessutom — såsom jag tidigare påpekat — kvaliteten
inom samma lumpkategori (nytt blekt linne, gammalt halvblekt linne
etc.) avsevärt kan växla, utgöra tabellens siffror icke tillräcklig grund för
bedömande av de lumppriser bruket tillämpat. Skillnaden i tillämpade ä-priser
står i samband med växlande sorteringskostnader och kvaliteter samt dessutom
även av andra omständigheter, såsom fraktkostnader, emballeringskostnader,
ompacknings- och omlastningskostnader m. in.
I berättelsen sid. 26 hava herrar revisorer för Denne olika inköp angivit den
procentsats bomull, som ingått i linnelumpleverans. Procentsatsen angives för
fallet a) vara 14 %, för fallet b) 13 % och för fallet c) 15 %. Dessa siffrors
tillkomst torde vara beroende av misstag. En enkel uträkning efter sorteringsnotorna
visar nämligen följande siffror: för fallet a) 7.7 %, för fallet bl
8,6 % och för fallet c) 10,9 % bomull.
Efter förestående allmänna påpekanden till herrar statsrevisorers berättelse
ber jag få besvara de i berättelsen givna anmärkningarna i den ordning de i
berättelsen förekomma.
Herrar statsrevisorer hava funnit brukets inköp av lump från statens verk Inköpen
varit av påfallande ringa omfattning och konstaterat, att även andra statens från statens
verk än derå, Tumba bruk utnyttjat, försälja lump. Härtill har jag endast Omfattning.
att svara, att bruket från statens verk inköpt hela sitt behov av den lump
statens verk huvudsakligen levererar, d. v. s. gamla, förnötta persedlar. Med
undantag av i det föregående omnämnda 1 ton gammal kulört, bomull, särskilt
avsedd för papptillverkningen, och 1.4 ton linne för utjämning av blandade
kvaliteter har icke ett kilogram sådan lump under år 1924 inköpts från annat
håll. Men jag har icke ansett mig tjäna brukets intresse genom att inköpa
mer än vad pappersbruket kunnat förarbeta, även om sådana inköp kunnat ske
frän statens verk. . ,
Herrar statsrevisorer hava angivit ett fall, då arméns centrala beklädnads- . Iatlet
verkstad för kr. 165,15 pr 100 kg. sålt lump till A.-B. Vidfamne, som kort där- frajabeklädefter
sålt lump med samma beteckning till Tumba för 200 kr. pr 100 kg. nadsverkEn
undersökning av saken har visat, att A.-B. Vidfamnes ifrågavarande inköp stad.
gällde 125 kg., men att närmast följande leverans till Tumba utgjorde 550 kg.
Det rör sig alltså icke om någon överflyttning av ett visst lumpparti under
medgivande av mellanhandsvinst, såsom revisionsberättelsen antyder. Visserligen
kan det vara möjligt, att någon del av den från beklädnadsverkstaden
16
Bankoutskott et s utlåtande Nr B.
Betalning
efter enhetligt
pris
eller efter
sortering.
Tillämpade
priser för
statens verk.
Kvalitet hos
inköpt vara.
härstammande lumpen medföljt en senare A.-B. Vidfamnes leverans till Tumba,
men denna del har då varit underkastad sortering, ompackats och emballerats
samt utan kostnad för bruket transporterats med bil till arbetsplatsen vid
Tumba bruk. Skulle bruket, som vid denna tid icke ägde lastbil, beträffande
ett så litet parti som 125 kg. hava tagit kostnader för besiktning, infrakt av
säckar för emballering, packning, åkare för nedfraktning till järnvägsstationen,
järnvägsfrakt, omlastning vid Tumba, hemkörning till bruket och slutligen
sortering, skulle denna lump för visso hava kostat bruket mera än 2 kr.
per kg. Det av herrar statsrevisorer anförda exemplet synes mig i verkligheten
utgöra en bekräftelse av, att de priser, som tillämpats vid inköp av sorterad,
ny lump från allmän marknad, varit normala.
I revisionsberättelsen omnämnes vidare, hurusom leveranser betalats dels
efter ett fakturerat enhetspris och dels efter brukets sortering, något som är
alldeles riktigt och, såsom jag tidigare nämnt, även är det vanliga förfaringssättet
vid alla pappersbruk. Nu är ju händelsen den, att de högsta kvaliteterna
av nytt linne, vilka bruket framför allt behöver för sin sedelpapperstillverkning,
icke kunna levereras från statens verk och att A.-B. Yidfamne varit
den firma, som hittills bäst kunnat betjäna bruket med just de högsta linnekvaliteterna,
vilka i allmän marknad säljas efter prov och enhetspris, och
vilkas saluvärde är 2 till 3 gånger högre än den vara, som i allmänhet kunnat
inköpas från statens verk. Herrar statsrevisorers uttalade uppfattning, att
A.-B. Yidfamne icke endast genom försäljning till enhetspriser utan genom
tillämpade å-priser intagit en synnerligen gynnad ställning gent emot andra
leverantörer, är även ett fullkomligt misstag. Varje lumpfirma i Sverige och
utom Sverige har haft tillfälle att inträda i konkurrens vid försäljning ''till
Tumba av de lumpkvaliteter, som Tumba bruk förarbetar. Då herrar statsrevisorer
slutligen under åberopande av de i berättelsen anförda å-priserna
låtit räkna ut, att lumpkostnaderna skulle ha kunnat sänkas från 67,168:51 kr.
till omkring 25,000:— kr., om jag betalat A.-B. Vidfamnes leveranser efter
samma ä-priser som gällt för leveranser från statens verk av en helt annan och
osorterad vara, måste jag förklara, att jag visserligen i många fall lyckats
nedpressa priser vid leveranser av olika varor till Tumba bruk, men att jag
för brukets behov av nytt linne dock icke kan hoppas åstadkomma ett pris
lägre än halva det vanliga marknadspriset.
Beträffande de priser bruket ingått på vid likvider till andra statens verk
har den principen tillämpats, att statens verk betalats efter uppskattningsbart
marknadspris för sorterad vara med avdrag av brukets sorteringskostnader.
Härtill får jag även erinra om, att kvaliteten hos lump med samma beteckning
ofta kan växla ganska avsevärt och att ett bedömande av priserna förutsätter
besiktning av varan i varje särskilt fall.
I revisionsberättelsen riktas vidare mot mig den grava anmärkningen, att
jag skulle i stor utsträckning hava från A.-B. Vidfamne mottagit vara, av
lägre kvalitet än den, som varit avtalad och för vilken likvid erlagts. Som
stöd härför anföras sorteringsresultaten för trenne leveranser, och det förmenta
missförhållandet skulle ligga däri, att bruket betalat bomull såsom linne.
Redan tidigare har jag erinrat om, att revisionsberättelsens siffror äro oriktiga.
Den påtalade bomullshalten uppgår i exemplet a) till 7.7 % i stället för
angivna 14- %, i exemplet b) till 8.6 % i stället för angivna 13 % och i exemplet
c) till 10.9 % i stället för angivna 15 %. Den kvantitet jute, som antecknats
vid sorteringen, har tjänat som emballage för balarna och bör naturligtvis icke,
såsom skett i revisionsberättelsen, inräknas såsom lump.
Då man nu vet, att dessa partier i enlighet med gällande bruk inköpts efter
prov brutto för netto och då vanlig affärskutym, såsom jag tidigare nämnt,
medgiver upp till 15 % bomull bland leveransgill linnelump, finner man, att
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
17
de exempel, herrar revisorer framhållit såsom anmärkningsvärda, i verkligheten
äro exempel på goda lumpleveranser.
Att herrar statsrevisorer vidare icke funnit mer än ett enda fall då rättelse
av missförhållanden vid leverans påyrkats från brukets sida, är mig oförklarligt,
då de 13 kreditnotor, av vilka här vidimerade avskrifter bifogas, varit
inlämnade till granskning hos revisorerna. Dessa kreditnotor visa följande
reklamation från bruket vid leveranser från A.-B. Vidfamne.
1) Av leverans enligt faktura av 19 maj 1924 återlämnades 3 balar, vägande
694 kg. enligt kreditnota å kr. 1,388:— av 23 maj 1924 (Bil. I).1
2) Av leverans enligt faktura av 18 januari 1924 har A.-B. Vidfamne efter
reklamation gottskrivit bruket kr. 24: 25 enligt kreditnota av den 16 maj 1924
(Bil 2).
3) Avdrag av kr. 114: — för undervikt å lincombings enligt kreditnota av 12
mars 1924 (Bil. 3).
4) Avdrag av kronor 896:25, motsvarande 25 öre pr kg., för enligt faktura
av 11 januari 1923 levererade engelska bolster cases. Kreditnotan av 31 januari
samma år (Bil. 4).
5) Avdrag av kr. 326:—, motsvarande 50 öre pr kg., för enligt faktura
av 1 februari 1923 levererade engelska bolster cases. Kreditnota av 6 mars
1923 (Bil. 5).
6) Avdrag av kronor 137: 50 för undervikt å nytt oblekt linne enligt faktura
av 12 december 1922. Kreditnota av 16 dec. 1922 (Bil. 6).
7) För leveranser av linnetrådar enligt faktura den 2 augusti 1922 fråndrogs
vid invägningen kronor 16: 50 för undervikt. Kreditnota av 18 augusti
1922 (Bil. 7). Efter sortering av samma parti fråndrogs ytterligare kronor
267: 30 för returnerad sämre del av partiet. Kreditnota av 18 augusti 1922
(Bil. 8).o
81 Från faktura av 14 april fråndrogs vid invägningen kronor 119:31 för
undervikt. Kreditnota av 14 april 1923. Vid sortering kasserades emellertid
hela partiet, debiterat till kr. 7,029: 11, returnerades till A.-B. Vidfamne (Bil.
9 och 10).
9) Av leveranser enligt fakturor av 17 maj 1922 och 29 juni 1921 å kronor
3,160:80 respektive 1,646:15, sammanlagt 19 balar nytt grått linne, behöllos
endast sammanlagt 6 godkända balar. Återstoden returnerades och fakturorna
riktigställdes den 1 juni 1922 (Bil. 11, 12 och 13).
10) Från faktura av den 30 maj 1922 å engelska bolster cases fråndrogs
enligt kreditnota av 26 juni samma år kronor 746: 20 för undervikt. Kreditnotan
finnes inbunden under nr 389 A i 1922 års verifikationer.
Förutom dessa åberopade genomförda rättelser av felaktiga leveranser, vilka
alltid kunna förekomma även när det gäller den bäste leverantör, hava bland
andra följande reklamationer gjorts av bruket vid leveranser.
1) De enligt faktura av 21 september 1922 genom A.-B. Vidfamne från den
tyska armé förvaltningen inköpta »Neue weise Pferdefressbeutel», som skulle
utgöras av linne, befunnos vid sortering innehålla 777 kg. linne och 3,980 kg.
bomull. Varan ställdes till förfogande och betalades efter brukets sortering
med avdrag för 967 kg. värdelöst material. A.-B. Vidfamne hade då redan betalt
varan såsom linne.
2) Leverans av 31 balar linne vägande 8,100 kg. enligt faktura av 12 juli
1924. Vår sortering visade endast 2,658 kg. linne, varigenom en differens
uppstod på kronor 2,717:10. Ovannämnda faktura riktigställdes efter brukets
sortering den 3 sept. samma år.
Åberopade genomförda reklamationer under åren 1922—1924 gälla ett sam
1
Bilagorna uteslutna.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 samt. 4 höft. (Nr 4—6.) 2
Reklama
tioner.
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
Tillämpade
priser för
A.-B. Vidfamne.
Inspekterande
full•läkt
Igen.
manlagt belopp av kronor 25,337: 91, vilket innebär, att ej mindre än en åttondel
av sammanlagda fakturabeloppen från A.-B. Vidfamne under samma tid
innehållits av Tumba bruk. Att bruket i stor utsträckning anlitat A.-B. Yidfamne
har icke haft sin orsak i att denna firma, såsom herrar revisorer uttalat,
tilldelats en särskilt gynnsam ställning, utan har berott dels därpå,
att A.-B. Vidfamne varit den lumpfirma, som erbjudit de för bruket gynnsammaste
leveranserna av lump, som icke kunnat erhållas från statens ^verk,
men dels och icke minst även därpå, att A.-B. Vidfamne alltid villigt ingått på
reglering av de felleveranser, som oundvikligen ibland inträffa, när det gäller
lump. Jag har icke haft samma erfarenheter om mer än en enda annan lumpfirma,
som tidigare levererat till bruket, men som nu upphört.
Beträffande de priser bruket tillämpat vis-å-vis A.-B. Vidfamne hava herrar
statsrevisorer funnit dem vida överstiga priserna i öppna marknaden. ^ Med anledning
härav tillåter jag mig meddela, att jag redan för många år sedan,
nämligen vid en tidpunkt då konkurrensanbud över lump icke kunde erhållas,
erhöll A.-B. Vidfamnes medgivande att granska deras originalfakturor för att
kontrollera den vinst firman tillgodoräknat för leverans av för bruket oundgänglig
vara. En sådan granskning har jag vid flera större inköp företagit
och vid tillfällen uppnått prisregleringar. Dessutom har jag även med hänsyn
därtill, att A.-B. Vidfamne äges av svenska finpappersbruk, förbehållit
mig att i varje förekommande fall förskaffa mig kännedom om de priser, som
tillämpats mellan A.-B. Vidfamne och andra pappersbruk. Någon större kontroll
över en leverantör torde knappast kunna uppnås. Jag har även förvissat
mig om, att A.-B. Vidfamnes räkenskaper ännu skola vara tillgängliga för en
undersökning av, huruvida någon skälig anmärkning kan göras mot de från
Tumba tillämpade lumppriser.
Till sist får jag ytterligare framhålla, att jag i likhet med statsrevisorerna
anser det vara önskvärt, att bruket i första hand inköper sin lump direkt från
andra statens verk, vartill jag såsom förut nämnts också tagit initiativ. Beträffande
gammal lump har bruket under de sista åren erhållit hela sitt behov
tillgodosett från statens verk. Den för bruket nödvändiga nya lumpen har
däremot endast i mycket ringa utsträckning kunnat erhållas från statens verk.
Möjligen skulle denna kvantitet något kunna ökas, varvid dock är att beakta,
att de större omkostnader, som äro förenade med inköp, transport och sortering
av mindre poster, icke få förhöja lumppriset för Tumba utöver den allmänna
marknadens priser. Bleve detta fallet, synes varken brukets eller statens
i dess helhet intressen komma att rätt tillgodoses genom direkta inköp.»
Inspekterande fullmäktigen har för egen del, med anslutning till den utförliga
utredning, som förvaltaren i ärendet framlagt, såsom sin uppfattning uttalat :
»att Tumba bruk utnyttjat de leveransmöjligheter, som förefunnits hos statens
verk och inrättningar i den omfattning, som för brukets tillverkning lämpligen
kunnat äga rum;
att bruket för anskaffande av den för tillverkningen behövliga mängden
nytt linne och ny bomull varit hänvisad till den allmänna lumpmarknaden,
då sådan lump icke kunnat levereras från statens verk;
att vid jämförelse mellan de priser, som erlagts för lump från statens verk,
och dem, som betalts till visst angivet affärsföretag för levererad lump, hänsyn
måste tagas till leveransernas olika beskaffenhet och den väsentligt högre sorteringskostnad,
som den från statens verk levererade lumpen föranleder bruket;
att med iakttagande härav de priser, som erlagts till utpekade affärsföretag,
icke kunna giva anledning till berättigad anmärkning; samt
att näjnnda enskilda företag, enligt vad förebragt utredning visar, icke till -
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
19
erkänts någon särskilt gynnad ställning, som förorsakat bruket skada eller
förlust. „ .
De anmärkningar, som av statsrevisorerna framställts med avseende pa inköp
av lump för Tumba bruk, synas mig alltså hava blivit fullt vederlagda.
Den förelagda utredningen lärer tvärtom ådagalägga, att brukets intressen
vid ifrågavarande upphandling blivit på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda.
Även enligt min uppfattning bör bruket allt fortfarande från statens verk
och inrättningar inköpa den lump, som kan komma till användning vid bruket
för där varande särskilda fabrikation. Emellertid maste givetvis därvid beaktas,
att utöver priset för själva varan brukets utgifter för frakter, emballage
och sortering av de osorterade smärre leveranser, som kunna, erhållas från
statens verk, icke överstiga de priser, varför lump kan inköpas i den allmänna
marknaden, där till följd av fri konkurrens mellan leveranskraftiga firmor
för bruket bästa möjliga pris torde på sätt hittills skett kunna betingas.»
Utskottet är av den uppfattning, att Tumba bruk, såsom jämväl inspekterande
fullmäktigen uti sin i ärendet avgivna förklaring framhåller, bör från statens
verk och inrättningar inköpa den lump, som kan komma till användning vid
bruket för där varande särskilda fabrikation; och förutsätter utskottet, att
vederbörande verk och myndigheter icke underlåta att vidtaga de åtgärder, som
för underlättande härav från deras sida må anses erforderliga.
Vad sålunda i detta ärende förekommit har utskottet ansett sig böra för riksdagen
omförmäla.
2:o.
Revisorerna hava vidare under § 20 i sin förenämnda berättelse anfört
följande (sid. 28—29):
»Revisorerna hava avlagt besök vid Tumba pappersbruk.
1924 års riksdag bemyndigade fullmäktige i riksbanken att för en kostnad
av sammanlagt 108,000 kronor vid Tumba bruk dels uppföra tva bostadshus
för brukets arbetare dels ombygga fem äldre sådana hus å brukets gärde.
Kostnaderna för ifrågavarande ombyggnader skulle enligt det lägsta av infordrade
anbud komma att belöpa sig till 83,000 kronor. Ombyggnaden av
de äldre husen, som skulle verkställas av brukets egna arbetare, beräknades
draga en kostnad av sammanlagt 25,000 kronor.
De båda nybyggnaderna voro vid revisorernas besök fullt färdiga och tagna
i bruk. Ombyggnadsarbetena å de äldre bostadshusen voro däremot icke avslutade.
Kostnaden för de nyuppförda bostadshusen har enligt uppgift från
bruket belöpt sig till sammanlagt 90,699 kronor 80 öre, således 7,699 kronor
80 öre mer än vad ursprungligen beräknats.
Å bruket hade vidare nyuppförts dels ett växthus dels ock ett spruthus för
förvaring av bland annat en av bruket under ar 1924 inköpt motoispruta.
Beträffande växthusets uppförande har förvaltaren vid bruket meddelat
följande:
''Sedan brukets gamla växthus av trä, sannolikt uppfört på 1870-talet, för
tio år sedan reparerats och något förbättrats, har detsamma dock de senaste
åren befunnit sig i sådant skick, att det icke kunnat tjäna sitt ändamål utan
ånyo utförd reparation och ombyggnad. Detta arbete har utförts med användande
av brukbara materialier i förutvarande växthus samt genom brukets
arbetare vid de tillfällen och i den mån detta kunnat ske utan förfång för
andra arbeten,’
Utskottets
yttrande.
Ang. vissa
byggnadsarbeten
vid
Tumba
bruk.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
Kostnaderna för byggnadsarbetena i växthuset hava belöpt sig till 19,060
kronor 58 öre, däri inberäknat värdet å från gamla växthuset tillvaratagna
materiel, vilket värde uppgivits till 800 kronor.
Spruthuset, för vars uppförande fullmäktige anvisat 4,400 kronor, bär
enligt uppgift betingat en sammanlagd kostnad av 6,252 kronor 64 öre.
Av här berörda tvenne byggnadsarbeten har uppförandet av spruthuset
beslutats av riksbanksfullmäktige den 7 augusti 1924, varemot växthusbygget,
enligt vad revisorerna inhämtat, icke varit föremål för fullmäktiges prövning
och godkännande. I intet av dessa fall har byggnadsfrågan varit underställd
riksdagen.
Revisorer- Beträffande ovan omförmälda växthus vilja revisorerna framhålla, att de
nas utta- å detsamma utförda byggnadsarbetena i själva verket haft karaktären av ett
lande. nybyggnadsföretag och ej, såsom förvaltaren synes vilja göra gällande, blott
ett ombyggnadsarbete. Då härtill kommer, att berörda arbete dragit en så
avsevärd kostnad som 19,060 kronor 58 öre, har det varit vederbörandes uppenbara
plikt att hos fullmäktige göra framställning om tillstånd till företagets
utförande. Genom fullmäktige hade frågan därtill, därest växthuset ansetts
erforderligt, jämlikt 46 § i reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning
den 6 juni 1924 bort hänskjutas till bankoutskottet för utverkande av
dess medgivande.
Det av revisorerna påtalade förfaringssättet i fråga om växthusets uppförande
hava de ansett vara av den anmärkningsvärda beskaffenhet, att det
bort bringas till riksdagens kännedom.»
Jämväl i detta ärende har utskottet ansett sig böra inhämta fullmäktiges
yttrande; och hava med anledning härav fullmäktige med skrivelse den 28
nästlidna januari, jämte meddelande att efter anmodan från fullmäktige inspekterande
fullmäktigen för bruket med skrivelse den 27 i samma månad
ingivit bruksförvaltarens förklaring i ärendet, överlämnat berörda handlingar,
under uttalande tillika att fullmäktige därutöver ej hade något att tillägga.
Förvaltarens förklaring är av följande lydelse:
Bruksför- »Sedan brukets gamla växthus av trä, sannolikt uppfört på 1870-talet, för
förvaltaren. 10 år sedan reparerats och något förbättrats, har detsamma dock under de
senaste åren befunnit sig i sådant skick, att det icke kunnat tjäna sitt ändamål
utan ånyo utförd ombyggnad. Detta arbete har efter mig givna direktiv utförts
under användande av brukbara materialier i förutvarande växthus samt
genom brukets arbetare vid de tillfällen och i den mån detta kunnat ske utan
förfång för andra arbeten. Under vissa perioder kunna brukets reparatörer
och utearbetare för fabriksdriften vara så upptagna, att någon minskning av
personalen icke kan komma i fråga. Vid andra tillfällen däremot inträffar,
att någon eller några av samma arbetare icke upptagas av fabriksdriften. De
hava då sysselsatts med sådana arbeten, som icke fordrat omedelbart ingripande,
exempelvis mindre brådskande förändringar i fabriken, bostadsreparationer,
väglagningar, brolagningar, schaktningar, rengöringar och tippning
m. m. samt under åren 1924—1925 även med ifrågavarande växthusombyggnad.
Denna har alltså varit föremål för arbete endast då brukets ordinarie
arbetare varit tillgängliga för annat än sina huvuduppgifter, ehuru utförandet
därigenom tagit lång tid. Härigenom har växthusbygget liksom en del andra
arbeten utgjort en regulator till befordrande av jämn sysselsättning för en
del av brukets personal.
Kostnaderna för växthuset hava varit följande:
Bankoutskottets utlåtande Nr ö.
21
Arbetskostnader 1924—1925 enligt''vidi bruket förda timkort . .
I denna summa ingår kostnaden för planeringar vid arbetarebostäder,
upprensning av grusgropen och utfyllning av den
sänka ängen vid växthuset till ett belopp av kronor 6,297: 25,
vilket bör fråndragas.................._.
Materialkostnader:
L- och T-järn (1925)...............
Övrigt järn (1924)................
Cement (1924)..................
Plank och bräder (av summan kommer 2/s på 1924) .
Beslag, spik och skruvar.............
Oljefärg (1925)..................
Glas och kitt (1925)...............
Isoleringsplattor (1924)..............
Värmepanna med tillbehör och rörledningar (1925) .
kronor
„ Härifrån avgår:
Återvunnet formvirke och virke från gamla växthuset,
glas, taktegel, murtegel, vattenpump m. m., uppskattat
till kronor...............
495 |
08 |
380 |
— |
1,046 *>) OQO |
— |
60 |
_ |
92 |
— |
1,966 |
— |
331 |
50 |
2.646 |
31 |
9,308 |
89 |
800:
kr. 16,848:94
kr. 6,297:25
kr. 10,551:69
8.508: 89
Summa kostnad 19,060: 58s
Inspekterande fullmäktigen har för egen del anfört följande:
»Enligt gällande bestämmelser ordnas och ombesörjas alla till Tumba bruks
drift och egendomens skötsel hörande göromål av förvaltaren under inspekterande
fullmäktigens överinseende.
Ifrågavarande anläggning planlades och beordrades till utförande under
augusti månad 1924 av dåvarande inspekterande fullmäktigen, som med hänsyn
därtill, att det dittillsvarande växthuset var fallfärdigt och tarvade ombyggnad,
ansåg det lämpligt att i samband med schaktningsarbeten för vissa
boningshus under uppförande förlägga växthuset med därtill hörande trädgårdsanläggning
till plats, lämpligare för ändamålet att bereda brukets arbetare
trevnad och nytta genom tillhandahållande av fruktträd, buskar och perenna
prydnadsväxter till deras tomter.
Sedan arbetet påbörjats under september nämnda år hade vid mitt tillträde
av uppdraget såsom inspekterande fullmäktig grunden för växthuset gjutits
samt en del trä- och rörarbeten verkställts, och fann jag icke någon anledning
att företaga ändring med avseende å redan vidtagna dispositioner, utan lät
desamma fullföljas.
Att, såsom statsrevisorerna påpekat, frågan om denna nybyggnad innan den
påbörjades bort underställas fullmäktiges prövning, vill jag ej förneka, men
att så icke kommit att ske, torde hava sin förklaring däri, att arbetet beräknades
kunna utföras av brukets eget folk vid de tillfällen och i den mån detta
kunnat ske utan förfång för andra arbeten, varigenom kostnaden ansetts icke
behöva stiga till några avsevärda belopp.»
Aven om, pa sätt framgar av de uti ärendet avgivna förklaringarna, arbetet
med ifrågavarande växthusbygge utförts av brukets egna arbetare och med användande
av brukbara materialier från det förutvarande växthuset, anser utskottet
dock, att frågan om nybyggnaden bort, i överensstämmelse med inne
-
[Inspekte- A
rande fullmäktigen.
Utskottets
yttrande.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
Anq. protokoll
och berättelser.
Ang. tillstyrkande
av ansvarsfrihet.
hållet i § 46 av gällande bankoreglemente, innan arbetena påbörjades, underställas
fullmäktiges och bankoutskottets prövning.
Vad sålunda i detta ärende förekommit har utskottet ansett vara av den beskaffenhet,
att utskottet velat detsamma för riksdagen
omförmäla.
3:o.
Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i
övrigt ej funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från utskottets
sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla
4:o.
Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1924 hava riksdagens
senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat,
att med avseende på riksbankens förvaltning under den tid granskningen omfattat
revisorerna ej funnit anledning till erinran utöver vad i berättelsen
förekommit, samt att de för sin del ansåge, att ansvarsfrihet borde fullmäktige
beviljas.
De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens i orterna
förvaltning år 1924, hava likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet
för kontorens styrelser. I enlighet med föreskriften i § 4 av den för
utskottet gällande instruktion vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens
tillstånd, styrelse och förvaltning under den tid, granskningen omfattat,
utskottet ej funnit anledning till erinran utöver vad här ovan förekommit,
samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas
fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att ansvarsfrihet må fullmäktige i riksbanken beviljas dels
för förvaltningen under år 1924 av bankens såväl huvudkontor
som samtliga avdelningskontor i orterna, dels och för de beslut
och åtgärder, som; finnas antecknade i fullmäktiges protokoll
från och med den 10 januari 1925 till och med den 9 januari
innevarande år.
Sockholm den 5 februari 1926.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid. detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Lindley, Pettersson i Olovstorp, Bondeson, Ber ge,
Anderson i Hägelåkra, Östergren och Bodin; samt
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Borg gren, Bäcklund, Hamrin,
Boven, Ernfors, Laurin och Uddenberg i Varberg.
Reservation
vid punkten l:o (ang. inköp av lump för Tumba bruk):
av herr Bäcklund,
Bilaga.
Leveranser av lump till Tumba pappersbruk under år 1624.
Enligt brukets sorteringsnota:
Linne:
Nytt blekt.........
> halvblekt.......
> oblekt........
> kulört........
Gammalt blekt.......
» hal?blekt.....
> kulört.......
» grovlinne.....
Säger linne (netto)
Bomull:
Ny blekt ....
» oblekt . . .
> kulört, vanlig
> segel ....
Gammal, prima .
> kulört .
Säger bomull (netto)
Jute
Summa sorterad vara (uetto) . .
Summa fakturerad vara ....
Utskott och förlust vid sortering
A |
-B. Vidfamne. |
Andra enskilda firmor. |
Statens institutioner. |
Summa |
|||||||||||
Antal feg- |
Summa kr. |
,Pris pr kg |
Antal kg- |
: Samma |
Pris pr kg |
Antal kg- |
! Summa |
Pris pr kg. |
inköpt lump |
||||||
11,386 |
25,455 |
17 |
2 |
23 |
618 |
828 |
37 |
1 |
34 |
137 |
109 |
'' 60 |
80 |
12,141 |
|
6,794 |
14,534 |
18 |
2 |
14 |
225 |
285 |
10 |
1 |
27 |
1,151 |
863 |
25 |
_ |
75 |
8,170 |
! 10,674 |
19,717 |
— |
1 |
85 |
2 |
2 |
45 |
1 |
23 |
121 |
84 |
70 |
_ |
70 |
10,797 |
201 |
106 |
20 |
— |
53 |
45 |
9 |
_ |
_ |
20 |
246 |
|||||
350 |
558 |
75 |
1 |
60 |
718 |
394 |
40 |
_ |
55 |
1,068 |
|||||
1,014 |
1,521 |
— |
1 |
50 |
2,510 |
1,255 |
— |
— |
50 |
3,524 |
|||||
18 |
2 |
50 |
— |
14 |
18 |
||||||||||
98 |
98 |
25 |
1 |
— |
7,660 |
4,484 |
78 |
— |
59 |
7,758 |
|||||
30,517 |
61,990 55 |
845 |
1,115 |
92 |
12,8410 |
7,203 |
23 |
43,722 |
|||||||
383 |
4,26010 |
1 |
12 |
11 |
10 |
10 |
92 |
228 |
91 |
20 |
40 |
i 4,042 |
|||
163 |
180 |
60 |
1 |
11 |
802 |
280 |
70 |
— |
36 |
965 |
|||||
259 |
26 |
16 |
_ |
11 |
259 |
||||||||||
270 |
445 |
50 |
1 |
65 |
270 |
||||||||||
18 |
17 |
60 |
— |
98 |
1,125 |
337 |
50 |
_ |
30 |
1,143 |
|||||
1,002 |
187 |
36 |
— |
19 |
795 |
45|60 |
— |
06 |
1,797 |
||||||
5,256 |
5,091 |
16 |
11 |
10 |
10 |
3,209 |
781 |
16 |
8,470 |
||||||
1,162 |
86 |
80 |
07 |
6 |
_ |
60 |
— |
10 |
1,168 |
||||||
36,935 |
67,168 |
51! |
862 |
1,126 |
62 |
15,569 |
7,984 |
39 |
53.366 |
||||||
37,250 |
868,5 |
15,684 |
|||||||||||||
315 |
6,5 |
'') 115 |
’) Vid postverkets leverans.
KS
o»
Bankoutskottets utlåtande Hr