Bankoutskottets utlåtande Nr 49.
1
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1926 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa bestämmelser för förste provinsialläkare
och provinsialläkare i fråga om rätt till
pension.
I en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1926 dagtecknad proposition
nr 156, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
besluta, att för ordinarie tjänsteman, å vilken avlöningsreglementet för
förste provinsialläkare och provinsialläkare erhåller tillämpning, skall i
fråga om rätt till pension samt skyldighet att avgå från tjänsten tills
vidare och intill dess annorledes varder förordnat gälla vad i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension stadgas, dock med iakttagande
i tillämpliga delar av föreskrifterna i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456)
med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till
den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension,
varvid förste provinsialläkare skall anses likställd med tjänsteman i trettionde
lönegraden och provinsialläkare med tjänsteman i tjugusjunde lönegraden.
Kungl. Maj:ts föreliggande framställning är föranledd av det i propositionen
nr 74 till innevarande års riksdag framlagda förslaget till lönereglering
för förste provinsialläkare och provinsialläkare. Sistnämnda förslag
innebär, att för ifrågavarande läkare skulle gälla ett särskilt avlöningsreglemente
samt att lönerna skulle bestämmas för förste provinsialläkare
till samma belopp som tillkomma befattningshavare i 30:e lönegraden i
den för statsdepartement m. fl. verk gällande löneplanen och för provinsialläkare
enligt särskilda lönegrupper, varvid huvudgruppen av tjänsterna
skulle tilldelas löner med utgångspunkt från lönebeloppen i 26:e lönegraden
av nämnda löneplan.
För förste provinsialläkare och provinsialläkare gälla i fråga om pensionering
för närvarande bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Pensionsunderlagen,
som enligt pensionslagens föreskrifter motsvara lön vid vederbörande befattning,
uppgå efter intjänande av de i gällande avlöningsstat upptagna
ålderstilläggen för förste provinsialläkare till 6,000 kronor och för provinsialläkare
till 5,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 samt. 33 käft. (Nr 49.)
1059 26
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 49.
Beträffande de befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen,
vilkas avlöningsförhållanden reglerats efter det nya lönesystemet, gälla i
pensionshänseende bestämmelserna i nyssnämnda lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, dock med vissa kompletterande stadganden
av provisorisk natur, vilka meddelats i anslutning till nya löneregleringar.
För statsdepartement m. fl. till den civila statsförvaltningen hörande verk
hava dylika stadganden utfärdats genom kungörelse den 29 juni 1921 (nr
456) med vissa däri sedermera och senast genom kungörelse den 12 juni
1925 (nr 277) gjorda ändringar.
1902 års löneregleringskommitté har i samband med löneregleringsförslaget
framlagt förslag till ett provisoriskt ordnande av pensionsförhållandena
för provinsialläkarkåren enligt liknande grunder som de, vilka gälla
enligt förberörda kungörelse den 29 juni 1921 (nr 456). Härvid borde
förste provinsialläkare likställas med tjänstemän i 30:e lönegraden och
provinsialläkare med tjänstemän 26:e lönegraden.
Beträffande detta förslag har statskontoret, vad angår pensionsunderlaget
för provinsialläkare, anfört huvudsakligen följande:
Då enligt förslaget provinsialläkare skulle i pensionshänseende likställas
med tjänsteman i 26:e lönegraden och alltså erhålla ett pensionsunderlag av
5,724 kronor, finge statskontoret fästa uppmärksamheten därpå, att provinsialläkare,
som intjänat båda ålderstilläggen och uppfyllt villkoren för erhållande
av hel pension, enligt nu gällande bestämmelser komme i åtnjutande av dels
pension å 5,000 kronor, dels förhöjningar enligt kungörelsen den 18 juni
1925 med bestämmelser om ny pension (nr 280) med tillhopa 880 kronor så
att sammanlagda pensionsförmånen, oberäknat dyrtidstillägg, uppginge till
5,880 kronor. Vid bifall till föreliggande förslag skulle visserligen högsta
provinsialläkarpension av äldre typ minskas till 5,760 kronor, men alltså
fortfarande bliva högre än den föreslagna nyreglerade pensionen. Med hänsyn
härtill och då för befattningshavare, vilkas avlöning, såsom vore förhållandet
enligt den föreslagna löneregleringen, avpassades med hänsyn till att
extra inkomster enligt fastställd taxa åtujötes i tjänsten, i åtskilliga fall fastställts
högre pensionsunderlag än som tillkomme annan befattningshavare
med motsvarande fast avlöning, såsom exempelvis nu gällde för häradshövdingar,
länsveterinärer och lantmätare, syntes det kunna ifrågasättas, huruvida
icke pensionsunderlaget för provinsialläkare borde bestämmas till något
högre belopp än som föreslagits, exempelvis till det belopp av 6,000 kronor,
som enligt förenämnda kungörelse vore bestämt såsom underlag för beräknandet
av förhöjning II åt pensionerad provinsialläkare med pension av
äldre typ.
I anslutning till statskontorets uppfattning har departementschefen förordat
att provinsialläkarna i pensionshänseende likställas med tjänstemän
i 27:e lönegraden.
Vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle pensionsunderlagen komma
att utgöra för förste provinsialläkare 6,996 kronor för manlig och 6,684
kronor för kvinnlig tjänstinnehavare och för provinsialläkare 6,036 kronor
för manlig och 5,724 kronor för kvinnlig tjänsteman.
Bankoutskottets utlåtande Nr 49.
3
Utskottet vill erinra, att statsutskottet i utlåtande den 23 april 1926
nr 92 tillstyrkt bifall till Kungl. Maj:ts förenämnda förslag beträffande
lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare, ävensom att
riksdagen numera bifallit vad statsutskottet i berörda utlåtande hemställt.
Då Kungl. Maj:ts förslag beträffande pensionsförliållandena för provinsialläkarkåren
icke givit utskottet anledning till erinran, har utskottet ansett
sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Majrts föreliggande proposition.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Stockholm den 10 maj 1926.
På bankoutskottets vägnar:
K. J. GUSTAFSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Pettersson i Olovstorp,
Dalberg, Enhörning, Bondeson, Ström, Östergren och Bodin-, samt
av andra kammaren: herrar Winkler, Backlund, Byberg, Kloo, Höglund, Törnkvist
i Bjuv, Wikström och Uddenberg i Varberg.
Utskottet.