Bankoutskottets nllålande Nr il.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1926 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om inrättande av ett riksbankens
avdelningskontor i Hälsingborg.

I en inom andra kammaren av herr Lovén jämte tre andra av kammarens
ledamöter väckt motion nr 115, som hänvisats till bankoutskottets förberedande
behandling, hemställes, »att riksdagen måtte besluta, att ett riksbankens
avdelningskontor inrättas i Hälsingborg, och att bankofullmäktige
få i uppdrag att vidtaga nödiga åtgärder för öppnandet av kontoret».

Till stöd för berörda hemställan anföres i motionen följande:

xl sitt utlåtande nr 4 av år 1904 fann bankoutskottet anledning konstatera,
att riksbanken ''genom inrättandet av avdelningskontor i vissa större städer,
som äro centralpunkter för affärsliv och industri, .skulle befordra sin uppgift
att underlätta och reglera den allmänna rörelsen inom landet samt därigenom
gagna både affärslivet och den enskilda bankrörelse, som kan drivas
på en dylik ort’. Redan året därpå (1905) beslöts inrättandet av ett avdelningskontor
i Sundsvall, och 1910 öppnades kontor i Norrköping. Sedan dess
hava icke några nya kontor inrättats.

Är 1911 gjorde stadsfullmäktige i Hälsingborg framställning hos fullmäk
tige i riksbanken angående inrättandet av ett riksbankens avdelningskontor
i Hälsingborg. Med anledning härav hemställde fullmäktige i skrivelse till
bankoutskott, att utskottet måtte bos riksdagen förorda inrättandet av
ett dylikt kontor. Fullmäktiges hemställan föranledde emellertid icke till
någon utskottets åtgärd.

År 1913 motionerade herr O. Trapp i första kammaren och herrar M.
Sommelius och A. J. Christiernsson i andra kammaren om inrättandet av
ett riksbankens avdelningskontor i Hälsingborg. Liksom år 1912 tillstyrkte
bankofullmäktige förslaget, men modifierade dock något sin tidigare ståndpunkt.
De föreslogo nämligen, att det nya kontoret skulle bliva av en mera
förenklad typ än diltillsvarande riksbankskontor, varigenom kostnaderna
för detsamma skulle i motsvarande mån reduceras. Bankoutskottet biträdde
förslaget om inrättandet av ett kontor i Hälsingborg, men under den bestämda
förutsättningen, att detsamma inrättades efter av fullmäktige föreslagen
förenklad organisationsform. Första kammaren biföll bankoutskottets
förslag, men andra kammaren avslog detsamma, och den gemensamma voteringen
utföll i enlighet med andra kammarens mening.

De argument, som förslagets motståndare förde fram i andra kammaren,
stödde sig framförallt därpå, att riksbanken skulle vara en centralbank, en
bankernas bank, och icke direkt en näringslivets bank. Riksbanken vore
sålunda en institution för ^diskontering av affärsbankernas växlar och både

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 samt. 27 höft. (Nr il.)

2

Bankoutskott ds utlåtande Nr il.

dessutom att sörja för att omsättningsmedel ställdes till rörelsens förfogande,
men man menade, att dessa uppgifter kunde banken fylla utan kontor i
Hälsingborg.

Anhängarna till förslaget om nytt kontor förfäktade däremot, att riksbanken
alltjämt hade direkta förbindelser med allmänheten, vilka skulle ytterligare
kunna utvecklas till fromma för såväl banken som näringslivet, särskilt
i en handels- och industristad av Hälsingborgs betydelse.

När vi nu åter tillåta oss framföra förslaget om inrättandet av ett riksbankskontor
i Hälsingborg, sker detta vid en tidpunkt, då vår valuta sedan
någon tid är lyckligt och väl stabiliserad, då den ekonomiska krisens verkningar
i huvudsak övervunnits och normala ekonomiska förhållanden åter
inträtt. Vilka skäl kunna då nu anföras till stöd för ett dylikt förslag?

Först och främst be vi få erinra om den betydande utveckling, som staden
Hälsingborg genomgått.

Vid 1925 års ingång var Hälsingborg beträffande folkmängden den femte
av Sveriges städer med 50,000 invånare; 1915 var Hälsingborg den sjätte
staden i ordningen men har sedan passerat Gävle.

Beträffande fabriksindustriens tillverkningsvärde 1923 var Hälsingborg
likaledes nr 5 i ordningen av Sveriges städer med ett belopp av 71 miljoner
kr., medan ifråga om bevillningstaxerad inkomst 1924 staden till och med
gick före Norrköping och sålunda blev nr 4 av samtliga städer.

Hälsingborg ligger ju dessutom i en rik och tätt befolkad bygd med åtskilliga
betydande platser.

I betraktande av Hälsingborgs betydelse förefaller det onekligen rätt överraskande,
att staden ännu saknar den stödpunkt för kreditrörelsen och penningomsättningen,
som ett riksbankskontor måste anses utgöra.

Riksbanken är visserligen alltjämt eu centralbank, såsom man med eftertryck
framhöll i riksdagsdebatterna 1913, men detta bör icke hindra direkta
förbindelser med näringslivet och allmänheten i övrigt och har hittills icke
heller stått hindrande i vägen för dylika förbindelser.

Riksbanken har en omfattande hypotekslånerörelse, som uppvisar ett mycket
stort antal låntagare, som icke äro banker, och den erbjuder stora och
små låntagare, som disponera lämpligt hypotek, mycket göda lånevillkor.

Riksbanken har vidare en avbetalningslånerörelse, som för varje år blir
allt mera betydelsefull. Fonden för dylika lån uppgick 1913 till 12,5 miljoner
kr., men är för närvarande 32 miljoner kr.

Slutligen några ord om riksbankens diskontering. Det är givetvis icke
så, att riksbanken (lika litet som den tyska riksbanken, vilken ju i många
stycken tjänat den svenska centralbanken till mönster) principiellt ställer
sig avvisande mot direkta diskonteringsförbindelser med näringslivets män.

1 detta sammanhang be vi för övrigt få erinra om ett uttalande av ett enhälligt
bankoutskott vid 1924 års riksdag. Det gällde alt bedöma arbetsbördan
för riksbankens minsta kontor, och utskottet anförde därvid: ’1
den mån avdelningskontoren, i överensstämmelse med den uppfattning,
som vid åtskilliga tillfällen gjort sig gällande inom riksdagen, såsom långivare
träda i mera direkt förbindelse med allmänheten, utvidgas deras
verksamhet och tillföras tjänstemännen ökat arbete. För befordrande av
en livligare förbindelse mellan avdelningskontoren och allmänheten synes
det utskottet vara angeläget, alt eventuellt förefintliga, onödigt tyngande
förvaltningsformer för kontoren undanröjas.’

Riksbanken kan icke erbjuda den direkte diskontören sådana tillfällen

Bankoutskollets utlåtande Nr il.

3

till inlåning mot ränta, vartill de privata affärsbankerna ha möjlighet, och
sålunda blir eu affärsman, som diskonterar i riksbanken, kanske ofta nödsakad
att även ha förbindelse med annan hank. Denna obekvämlighet är
väl dock överkomlig. Men eu annan sak är, alt riksbanken givetvis måste
ställa ganska stränga fordringar på de växlar, som kunderna erbjuda. Och
då privatbankerna under de krisår, som vi nu lyckligt hunnit förbi, väl
torde lagt sig till med kundernas säkerheter i så stor utsträckning som
möjligt, har riksbanken givetvis måst avstå från förbindelser, som icke kunnat
tryggas genom dylika säkerheter. Men det förefaller oss vara av synnerligen
stor betydelse, och detta icke minst i eu sådan stad som Hälsingborg,
att eu affärsman har möjlighet att lins riksbanken söka den kredit, som kan
ersätta en kanske obekväm förbindelse med en privatbank. Att affärsmannen
härvid måste underkasta sig de fordringar, som riksbanken i egenskap
av centralbank måste ställa på sina kunder, är uppenbart.

Icke minst den senaste tidens koncentrationstendens inom det privata bankväsendet
utgör, enligt vår mening, eu maning att icke avstå från den konkurrens,
som riksbanken inom vissa gränser kan bjuda de privata bankerna.
När ibland dessa uppstått institut av en omfattning, vartill vi hit
tills icke haft någon motsvarighet, synes det oss, att man icke bör dröja
med att komplettera riksbankens filialnät med en ny länk, som vid behovkan
utgöra ett stöd för näringslivet. Vi hålla före, att man därigenom icke
på något sätt behöver släppa efter på riksbankens uppgifter såsom centralbank.

År 1913 förcslogo fullmäktige och bankoutskottet, att åt det projekterade
kontoret i Hälsingborg skulle givas eu organisation av enklare slag än vid
övriga kontor. Detta uppslag har därefter prövats vid ett antal av riksbankens
minsta kontor, men genom beslut vid 1921 års riksdag har nämnda
organisationsform övergivits, och samtliga kontor äro nu likformigt organiserade,
ehuru personalens storlek givetvis växlar efter behovet. Det var
kontrollsynpunkter, som voro avgörande för återgången 1921, och sådana
synpunkters betydelse få icke underskattas, allra minst i vart lands förnämsta
penningförvaltande institution. Det är sålunda vår mening, att kontoret
i Hälsingborg skulle bli av samma organisation som övriga kontor, men
givetvis med så liten personal som möjligt.

Det är väl så, att frågan om det nya kontorets ekonomi måste tillerkännas
viss betydelse. Att det kommer att bära sig är en given sak, men skall detta
ske uteslutande på bekostnad av vinsten vid andra riksbankskontor? Vi tro
icke, att detta skall bli fallet. EU kontor i Hälsingborg skulle givetvis, enligt
vår mening, kunna påräkna en betydande hypoteks- och avbetalningslånerörelse,
som nu endast delvis söker sig väg till grannkontoren i Malmö,
Kristianstad och Halmstad. Därtill komme givetvis även direkt diskontering.
Slutligen skulle kontoret kunna påräkna betydande insättningar av de offentliga
institutionerna på platsen och inom kontorets blivande distrikt.

Som exempel på den omfattning, ett riksbankskontor i Hälsingborg skulle
få redan från början, vilja vi anföra, att av inom Malmökontorets område
under år 1925 betalda växlar — cirka 37,000 stycken med ett sammanlagt
belopp av cirka 240 miljoner kronor — voro icke mindre än 7,983 stycken å
tillsammans 65,s miljoner kronor, eller mer än 20 procent av antalet och mer
än 25 procent av beloppet, betalbara i någon av orterna Hälsingborg, Landskrona
och Höganäs, vilka sistnämnda ju komma att tillhöra ett Hälsingborgskontors
låneområde. (På Hälsingborg folio 4,910 stycken å 50,i miljö -

4

Bankoutskottels utlåtande Nr 41.

Fullmäktige

riksbanken.

ner, på Landskrona 2,077 stycken å 13,o miljoner och på Höganäs 996 stycken
å 1,5 miljoner kronor.)

Av vid Malmökontoret (till kontorets sedelräkningsavdelning) under eu
månad 1925 inlämnade sedlar voro mer än 20 procent från Hälsingborg,
Landskrona och Höganäs.

Vad personalen för ett kontor i Hälsingborg beträffar, tänka vi oss,
att denna i huvudsak bör kunna erhållas från övriga kontor. Kontoret i
Malmö får, som vi här ovan anfört, reducerad arbetsbörda och hör väl
exempelvis kunna avstå ett par tjänstemän.»

Utskottet har ansell sig böra inhämta fullmäktiges i riksbanken yttrande
i ämnet; och hava med anledning härav fullmäktige i skrivelse den 11
sistlidna februari anfört följande:

1 »Såsom motionären framhåller har frågan om inrättande av ett riksbankens
avdelningskontor i Hälsingborg vid flera föregående tillfällen varit föremål
för behandling såväl hos fullmäktige som inom riksdagen utan att vinna
riksdagens bifall.

Sedan bankoutskottet år 1912 avvisat framställningar i nämnda syfte, tillstyrkte
utskottet i sitt utlåtande nr 20 vid 1913 års riksdag förslag om inrättande
av ett riksbankens avdelningskontor i Hälsingborg, men dock under
angivande av den bestämda förutsättningen, alt kontoret inrättades efter den
av fullmäktige samtidigt ifrågasatta förenklade organisationsform för riksbankens
kontor, vars genomförande borde stiilla sig ej obetydligt billigare
än med ett kontor av det vanliga slaget.

Sistnämnda års riksdag avslog dock utskottets berörda förslag.

Emellertid blev, som bekant, omförmälda förenklade organisation av riksbankens
avdelningskontor enligt beslut vid 1914 års senare riksdag genomförd
först vid avdelningskontoret i Mariestad och sedan vid några andra
avdelningskontor, så att denna organisation från och med år 1916 gällde för
sammanlagt nio av avdelningskontoren.

Sedan den nya förenklade typen av sådana kontor hunnit med enligt fullmäktiges
dåvarande mening tillfredsställande resultat prövas, funno fullmäktige
frågan om inrättande av nya avdelningskontor därmed hava kommit i
ett nytt läge samt föreslogo med anledning därav i skrivelse till 1916 års
bankoutskott inrättande av avdelningskontor i Hälsingborg och tre andra
större städer. Därvid uttalade fullmäktige ånyo sin tidigare meddelade uppfattning,
att avdelningskontor borde förutom i residensstäderna och de övriga
orter, där riksbankskontor redan funnes, efter hand inrättas även på andra
platser, vilka med hänsyn till befolkningens storlek och näringslivets utveckling
kunde göra skäliga anspråk på de fördelar, affärsrörelsen på platsen
kunde draga av ett riksbankens avdelningskontor.

Enär omfattningen av riksbankens rörelse inom landet icke för det dåvarande
ansågs påkalla inrättande av nya avdelningskontor, fann utskottet ej
skäl tillstyrka fullmäktiges sist berörda framställning.

Därefter har beträffande avdelningskontoren den väsentliga ändringen inträtt,
att med införande av ny lönereglering för riksbanken från och med år
1922 nyss omförmälda förenklade organisation enligt 1914 års riksdags beslut
ej vidare kommit till användning, utan har man beträffande de omorganiserade
nio kontoren återgått till den äldre typen för riksbankens mindre

Bankoulskoltets utlåtande Nr il. 5

kontor, särskilt på don grund, att den förenklade typen icke visat sig fullt
tillfredsställande från kontrollsynpunkt.

Därmed har en av förutsättningarna för fullmäktiges tidigare förslag angående
inrättande av ett avdelningskontor i Hälsingborg bortfallit.

Den fortgående minskningen av sedelcirkulationen samt av bankernas
rediskontering bos riksbanken äro tecken till tillbakagång i den allmänna
affärsrörelsen inom landet. Den nuvarande tidpunkten synes därför fullmäktige
icke vara lämplig för inrättandet av nya avdelningskontor.

Fullmäktige finna sig alltså icke kunna tillstyrka bifall till motionen.»

Vidare har utskottet ansett sig böra omförmäla, hurusom i anledning
av den här ifrågavarande motionen Hälsingborgs köpmannaförening till
utskottet inkommit med en skrivelse, däri anförts följande:

»Vi kunna icke finna annat än att inrättandet av ett avdelningskontor härstädes
står i fullaste överensstämmelse med de principer, som ligga till grund för
riksbankens verksamhet. Kontoret i Malmö kan ingalunda vara för näringslivet
och allmänheten i Hälsingborg och kringliggande städer och landsbygd
av sådant gagn som ett kontor i Hälsingborg. Hälsingborgs egen storlek,
dess mycket utvecklade affärs- och näringsliv, dess tätt befolkade rika landsbygd
synes oss utgöra tillräcklig grund för att allmänheten här skall med
fog kunna begära förläggandet hit av ett avdelningskontor. För vår del
måste vi uttala såsom vår bestämda åsikt, att inrättandet av ett kontor härstädes
måste bliva för stadens och kringliggande trakters affärs- och näringsliv
av stort gagn och få vi därför med instämmande i motionärernas motivering
vördsamt hemställa, att utskottet måtte tillstyrka motionen härom.»

beträffande de kostnader, som skulle föranledas genom inrättande av ett
avdelningskontor i Hälsingborg, har utskottet från fullmäktige emottagit
nedanstående uppgifter:

»1) Avlöning sstat: 1 verkställande styrelseledamot...... kr. 12,000

2 ordinarie styrelseledamöter......... » 4,000

1 kamrer 22: a graden..................... » 6,168

(Hälsingborg till- 1 kassör 20:e graden ................... » 5,454

hör ortsgrupp D.) missräkningspenningar ................ » 750 i lägsta

1 registrator 18:e graden ............... » 4,782 löneklass

1 kammarskrivare 16:e graden...... » 4,128

1 bankvaktmästare 6:e graden ...... » 2,388

kr. 39,670

Genom minskad sedelräkning i Malmö torde 1 tjänst
i 16:e lönegraden därstädes kunna indragas ......... » 4,284

kr. 35,386

Dyrtidstillägg enl. nu gällande index ............... cirka » 9,000 kr 44,386

2) Kontorsliyra för banklokal och bankvaktmästare..................... » 8,000

3) Förvaltningsutgifter...................................................................... » 7,000

Hälsingborgs

köpmanna förening.

Summa kr. 59,386

6

Bankoutskotlets utlåtande Nr kl.

Utskottet.

Här är atl märka, att avlöningarna beräknats efter lägsta löneklassen och
att siffrorna i realiteten komma att ställa sig något högre.»

I samband härmed meddelas, att utgifterna i dess helhet för kontoren i
Halmstad och Vänersborg för år 1925 utgjort respektive kr. 68,402:95 och
62,576:61.

Enligt vad som framgår av såväl motionen som fullmäktiges ovanintagna
yttrande, har frågan om inrättande av ett riksbankens avdelningskontor i
Hälsingborg vid flera föregående tillfällen varit föremål för behandling. I
anledning av framställning från stadsfullmäktige i Hälsingborg hemställde
fullmäktige i skrivelse till bankoutskotlet den 25 januari 1912, alt utskottet
måtte hos riksdagen förorda inrättandet av ett avdelningskontor i Hälsingborg.
Denna framställning föranledde emellertid icke någon utskottets
åtgärd.

Vid 1913 års riksdag väcktes inom båda kamrarna motioner om inrättande
av ett avdelningskontor i Hälsingborg, och fann utskottet sig böra i
enlighet med fullmäktiges tillstyrkande förorda förslaget, dock under den
av fullmäktige angivna bestämda förutsättningen att kontoret inrättades
efter viss förenklad organisationsform. Första kammaren biföll utskottets
hemställan, varemot andra kammaren avslog densamma. Vid därefter anställd
gemensam omröstning avslog riksdagen med 207 röster mot 125
utskottets hemställan.

Sedan den ifrågasatta förenklade organisationsformen för riksbankens
kontor på grund av riksdagens beslut efter hand genomförts vid några av
avdelningskontoren, hemställde fullmäktige i skrivelse till bankoutskottet
den 20 januari 1916 om utverkande av riksdagens bemyndigande för fullmäktige
att under åren 1916 och 1917 inrätta avdelningskontor i städerna
Hälsingborg, Eskilstuna, Borås och Skövde. Utskottet, som ansåg omfattningen
av riksbankens rörelse inom landet icke för det dåvarande påkalla
inrättandet av nya avdelningskontor, fann ej skäl tillstyrka fullmäktiges
berörda framställning.

I motionen erinras, hurusom redan 1904 års bankoutskott i samband
med då väckt förslag om inrättande av ett riksbankens avdelningskontor i
Borås bland annat uttalat den mening, att riksbanken genom inrättande av
avdelningskontor i vissa större städer, som vore centralpunkter för affärsliv och
industri, skulle befordra sin uppgift att underlätta och reglera den allmänna
rörelsen inom landet samt därigenom gagna både affärslivet och den enskilda
bankrörelse, som kunde drivas på en dylik ort. Tillika anförde utskottet,
att enligt utskottets uppfattning fullmäktige icke torde komma att underlåta
att, när de funne tidpunkten lämplig för utvidgning uti ifrågavarande
riktning av bankens verksamhet, hos riksdagen därom göra framställning
och samtidigt föreslå den ordning, i vilken nya avdelningskontor av riks -

Bankoutskottets utlåtande AJr il.

7

banken borde inrättas. På därom av fullmäktige gjorda framställningar hava
sedermera kontor öppnats dels år 1905 i Sundsvall, dels ock år 1910 i
Norrköping.

De synpunkter, som enligt vad nyss anförts redan år 1904 framhöllos i
fråga om inrättande av nya riksbankskontor, anser utskottet allt fortfarande
äga giltighet. Fullmäktige hava emellertid i sitt här ovan intagna yttrande
erinrat, att den fortgående minskningen av sedelcirkulationen ävensom av
bankernas rediskontering hos riksbanken vore ett tecken till tillbakagång
i den allmänna affärsrörelsen inom landet. Den nuvarande tidpunkten
syntes därför fullmäktige icke vara lämplig för inrättande av nya avdelningskontor.
Utskottet kan för sin del icke annat än instämma i detta fullmäktiges
uttalande och anser sig därför böra i likhet med fullmäktige avstyrka
bifall till motionen. Därest förändrade förhållanden skulle påkalla inrättandet
av nya riksbankskontor, varom fullmäktige då icke lära underlåta
att hos riksdagen göra framställning, vill det synas utskottet, som om
staden Hälsingborg därvid särskilt borde komma i åtanke.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II : 115 icke för närvarande må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 april 1926.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Pettersson i Olovstorp,
Dalberg, Johansson i Friggeråker, Bondeson, Anderson i Hägelåkra, Östergren och
Sanden; samt

av andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Boven, Ryberg, Kloo, Svensson
i Belingetorp, Wikström och Molander.

CF.NTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1D2G -

I>

.