Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
1
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1926 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av vissa motioner om pensioner och
understöd.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda lill utskottet
hänvisade motioner rörande pensioner och understöd.
1 ro.
I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, nämligen i första kam- .iny
maren nr 87 av herr W olles och fröken Hesselgren och i andra kammaren nr
(18 av herr Mosesson jämte tva andra av kammarens ledamöter har anförts och poststationshemställts
följande: förestånda
ren
M. Ny
»Den
6 sistlidne november avled f. poststationsföreståndaren Mathias Nyberg herg*
i Alnö, efter att i 27 år ha stått som innehavare av postationsföreståndaresysslan
därstädes. Sedan 1 april 1924, då Nyberg avgick från sin befattning
a onn, 0111181 boslut av kung1- generalpoststyrelsen ett ålderdomsunderstöd
av bOO kronor per ar.
Enligt vad bilagda handlingar bestyrka sköttes tjänsten ej av omnämnda
Nyberg utan av hans maka Matilda Nyberg.
Att hennes man pro forma innehade sysslan berodde av den tidigare gällande
bestämmelsen, att gift kvinna ej i eget namn kunde anförtros dylikt uppdrag
Da herr Nyberg avgick från befattningen, var hustrun 68 år och sålunda’
om hon aven förment vant innehavare av platsen, berättigad till ålderdomsunderstod.
Detta liksom förut lönen måste emellertid gå till den, som i postverkets
handlinga r stode för platsen, varför det vid mannens i november tima de
t rån!allé indrogs.
^Matilda Nyberg, som nu är 69 år och oförmögen att vidare försörja sig siälv
star ensam och medellös.
Det synes oss med rättvisa och billighet förenligt, att den verklige innehavaren
av tjänsten även efter mannens frånfälle må komma i åtnjutande av det
honom i livstiden tillerkända ålderdomsunderstödet, och få vi därför vördsamt
hemställa, att riksdagen behagade besluta tillerkänna änkan Matilda Nvberoett
ärligt understöd av 600 kronor.»
Beträffande vid motionerna fogade bilagor får utskottet hänvisa till desamma.
Över ifiagavarande motioner liar utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
yttrande av statskontoret, som i ärendet hört generalpoststyrelsen.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 sand. 18 käft. (Nr 26.)
1
2
Banleoutskottets utlåtande Nr 26.
Generalpost
styrelsen.
Generalpoststyrelsens yttrande är av följande lydelse:
»Poststationsföreslåndaren Nyberg, som var född den 2 oktober 1844, var
medelst personligt kontrakt anställd såsom föreståndare för poststationen i
Alnö under tiden 1 april 1897—31 mars 1924 eller under 27 år. Nyberg verkade
även såsom predikant och ägde, sedan hans anställning som sådan den 1
oktober 1924 upphört, i egenskap av f. d. predikant — enligt av honom själv på
sin tid till generalpoststyrelsen meddelad uppgift — uppbära eu pension av
500 kronor för år.
Vid avgången ur postverkets tjänst beviljade generalpoststyrelsen Nyberg,
jämlikt beslut den 14 mars 1924, ett ålderdomsunderstöd av 600 kronor för år
att utgå från och med den 1 april 1924.
Sedan Nyberg den 6 november 1925 avlidit, har kyrkoherden G. E. Mellberg,
Alnö, på änkefru Nybergs vägnar i skrivelse till generalpoststyrelsen den 1
december 1925 bl. a. framhållit, att det i verkligheten varit Nybergs hustru.
Matilda Nyberg, som under mannens poststationsföreståndaretid skött poststationen
i Alnö. Kyrkoherden Mellberg anhöll i samma skrivelse om upplysning,
huruvida änkefru Nyberg kunde på grund härav beredas lämpligt ålderdomsunderstöd.
Vid ärendets föredragning den 4 december 1925 fann generalpoststyrelsen
emellertid änkefru Nyberg icke kunna på grund av gällande
bestämmelser tilldelas ålderdomsunderstöd såsom poststationsförestandare.
Härom meddelades kyrkoherden Mellberg underrättelse.
Vid prövning av förenämnda framställning om understöd åt änkan Nyberg
hade generaipoststyrelsen att följa de i Kungl. Maj :ts brev till generalpoststyrelsen
den 20 juni 1913 och 28 juni 1918 fastställda ^grunder för tilldelande
av ålderdomsunderstöd åt vissa anställningshavare. Enligt nämnda grunder
gäller att, då poststationsföreståndare, som varit medelst personligt kontrakt
anställd, eller lantbrevbärare avgått från sin befattning efter att hava tjänstgjort
minst 25 år eller, i undantagsfall, under kortare tid, understöd må, därest
den avgångne befinnes vara i behov därav till honom utbetalas med lämpligt
belopp dock högst med två tredjedelar av till honom senast utgående arvode.
Dessa grunder, vilka fastställts efter riksdagens hörande, medgiva sålunda
icke tilldelande av understöd åt efterlevande till anställningshavare inom nu
omförmälda grupper.
I fråga om tidigare av riksdagen behandlade ärenden angående beviljandet
av understöd åt efterlevande till dylika anställningshavare tillåter generalpoststyrelsen
sig erinra om en vid 1923 års riksdag väckt motion I: 32 om
tilldelande av årligt understöd åt avlidne lantbrevbäraren Lars Fredrik Almströms
änka Karin Almström i Gunnarsbo, Ljusdals socken. Lantbrevbäraren
Almström hade under något mer än 22 år fullgjort lantbrevbäring å den
15 kilometer långa lantbrevbäringslinjen Ljusdal—Gunnarsbo med två turer i
veckan fram och åter. Under pågående lantbrevbäringstur den 23 november
1921 träffades han av hjärtslag och avled. Uti avgivet yttrande över motionen
ansåg generalpoststyrelsen sig av principiella skäl böra avstyrka bifall till
densamma. Jämväl statskontoret och bankoutskottet avstyrkte. Motionen i
fråga avslogs av riksdagen.
Beträffande de vid innevarande års riksdag väckta motionerna om understöd
åt änkefru Nyberg må — i anledning av vad i sagda motioner uppgivits i
fråga om gift kvinnas rätt att innehava poststationsföreståndarebefattning
framhållas, att tidigare lagbestämmelser icke lågt hinder i vägen för avslutan.
de av kontrakt med änkefru Nyberg om poststationens i Alnö skötande. Generalpoststyrelsen
har — redan före år 1921 — i flera fall träffat avtal med
gift kvinna om skötseln av poststation. I dylika fall har generalpoststyrelsen
emellertid i regel sett sig föranlåten att, med hänsyn till eventuellt uppkom
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 86.
o
mande ersättningsanspråk, avfordra vederbörandes make viss ansvarsförbindelse.
Därest kontrakt skulle hava upprättats med änkefru Nyberg om poststationens
i Alnö skötande, hade dylik ansvarsförbindelse sålunda sannolikt
avfordrats predikanten Nyberg.
Då nu kontrakt om poststationens i Alnö handhavande emellertid varit avslutat
med fru Nybergs man, som härför ägt räkna tjänstår och som på grundval
av bl. a. dessa tjänstår beviljats ålderdomsunderstöd, lärer det näppeligen
kunna anses riktigt, att jämväl änkefru Nyberg skall i och för erhållande av
understöd få tillgodoräkna sig de år, hennes man varit medelst kontrakt anställd
^såsom poststationsföreståndare. Ett bifall till motionen skulle medföra,
att tva personer finge uppbära ålderdomsunderstöd på grund av en och samma
befattning, och såmedelst innebära en dubbelräkning av tjänstår.
Med allt beaktande av de ömmande omständigheter, som i nu omhandlade
fall må kunna föreligga, får generalpoststyrelsen, under åberopande av vad
sålunda anförts och med hänsyn jämväl till de konsekvenser, ett medgivande
av ålderdomsunderstöd i nu föreliggande fall väl kan tänkas medföra, avstyrka
bifall till den inotionsvis gjorda hemställan om beviljande av årligt understöd
åt änkan Matilda Nyberg.»
Statskontoret har i ärendet anfört följande:
»Beträffande det i motionerna nr 87/1 och 68/11 väckta förslaget om beviljande
av understöd åt förre poststationsföreståndaren M. Nybergs änka
Matilda Nyberg åberopar statskontoret den utredning, som framlagts i generalppststyrelsens
förenämnda skrivelse. Då mannen Nyberg varit medels personligt
kontrakt anställd såsom poststationsföreståndare, kan givetvis såsom
generalpoststyrelsen framhållit ålderdomsunderstöd icke författningsenligt tilldelas
änkan Nyberg, vilken formellt icke haft någon anställning vid postverket.
Men just med hänsyn till att kontrakt om poststationsföreståndarskap
eventuellt kan leda till ålderdomsunderstöd åt innehavaren, borde det vara
angeläget att tillse, det kontrakt upprättas med rätte vederbörande, som åtager
sig att själv eventuellt med hjälp av biträden ombesörja arbetet. Från styrelsens
sida bär icke bestritts, att änkan Ns^berg såsom i motionerna uppgivits
helt skött göromålen å poststationen, under det att däremot mannen ägnat sig
åt annan verksamhet. Vid sådant förhållande och då understödet, därest det
vant riktigt ordnat, skulle hava hittills utgått och i fortsättningen bort utgå
till Matilda Nyberg, samt vad styrelsen anfört rörande en dubbelräkning av
tjänstår icke kan enligt statskontorets mening tillmätas avgörande betydelse,
anser statskontoret, att det bör ordnas så, att Matilda Nyberg, vilken såvitt
handlingarna utvisa är i behov av understöd, kommer i åtnjutande av det
mannen tilldelade ålderdomsunderstödet. Detta understöd torde kunna anvisas
att utgå från det å postverkets stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget
till livräntor och understöd.»
Utskottet finner i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, att något
ålderdomsunderstöd icke kan på grund av gällande bestämmelser tilldelas
änkan Nyberg, då hon formellt icke haft någon anställning vid postverket.
Att tillerkänna henne någon änkepension bör enligt utskottets mening icke
heller ifrågakomma. Då det emellertid är ostridigt, att änkan Nyberg och icke
hennes man skött befattningen såsom föreståndare för den ifrågavarande poststationen
och det vill synas, som om makarna Nyberg hyst den uppfattningen,
att hustrun icke kunnat underteckna kontrakt om poststationsföreståndarskap,
anser utskottet, att staten på något sätt bör träda hjälpande emellan. På de
Stats
kontoret.
Utskottet.
4
Bankoutskottets ;utlåtande Nr 26.
skal, generalpoststyrelsen åberopat, torde något årligt understöd ej böra ifrågakomma.
Däremot lärer det vara möjligt, att Kungl. Maj:t, på därom gjord
ansökan, kan tillerkänna henne någon gratifikation en gång för alla. Under
sådana förhållanden lära motionerna icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner 1: 87 och II: 68 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
2 :o.
Ang. I en inom andra kammaren av herr Norliny väckt motion nr 84 har hemstö^M
förre fällts, »att riksdagen måtte bevilja förre postföraren Lurs Johan A
postföraren under hans återstående livstid ett årligt understöd av 500 kronor».
L. J. Adams
son.
Till stöd för yrkandet anför motionären bland annat följande:
»Förre postföraren i kungl. postverkets tjänst å linjen Sågen—Tyngsjö, Fars
Johan Adamsson, född den 7 november 1861, har åren 1894—1907 varit anställd
för gångposten mellan ovannämnda orter och därefter till våren 1916
kört posten mellan dem. Då måste han på grund av sjukdom upphöra med
tjänsten.
Han är numera urståndsatt att nämnvärt bidraga till sitt uppehälle och hans
avlöningsförhållanden ha ej heller medgivit några besparingar och är lian nu
därför i avsaknad av medel för sin framtida försörjning.»
Utskottet. Såvitt av motionen framgår har Adamsson icke tjänstgjort som lantbrevbärare
utan endast haft att i egenskap av entreprenör befordra slutna poster
mellan två postanstalter. Vid sådant förhållande och då i varje fall Adamssons
tjänstgöring varit jämförelsevis kort och upphört redan för omkring 10 år sedan,
har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka understöd av statsmedel i
förevarande fall.
Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion 11: 34 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
3:o.
Ang. 1 en inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion nr 120 har hcmstöcHåtförr''■
S^^S‘ >>a^ riksdagen måtte medgiva, att förre banarbetaren Karl Ferdinand
banarbeta- Johansson-Blank må fr. o. in. den 1 januari 1926 åtnjuta årligt understöd med
Jokanssifn kronor».
Blank. Beträffande motiveringen för förslaget tillåter sig utskottet att hänvisa till
motionen.
Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Johansson-Blank, som är född den 9
mars 1866, haft anställning dels som arbetare vid Karlsborgs fästningsbyggnad,
dels som banarbetare vid statens järnvägar med en sammanlagd anställningstid
av över 24 år, vilken sistnämnda anställning upphört med utgången
Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 5
av år 1921, varjämte lian under en tid av över 6 år varit stamanställd vid Göta
artilleriregemente. Johansson-Blank, som enligt intyg av vederbörande kommunalnämndsordförande
är fullständigt medellös, är enligt läkarbetyg på grund
av sviter efter muskelsträckning i ryggen samt på grund av genom ålder nedsatta
kroppskrafter oförmögen att vidare fullgöra arbete vid statens järnvägar
samt för framtiden oförmögen att med arbete försörja sig.
Med hänsyn till Johansson-Blanks ålder och tjänstetid synes det vara billigt
att han tillerkännes ett årligt understöd av statsmedel under sin återstående
livstid. Detta understöd synes lämpligen böra avpassas i anslutning till de
grunder, som innefattas i kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering
av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning. Understödet lärer alltså böra bestämmas till 450
kronor årligen, vilket belopp efter omräkning till s. k. ny pension motsvaras av
ett understöd å 852 kronor. Understödet torde böra beviljas att utgå av trafikmedel
från och med den 1 januari 1926.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11 : 120,
må medgiva, att förre banarbetaren Karl Ferdinand JohanssonBlank
må från och med den 1 januari 1926 under sin återstående
livstid av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 852
kronor.
4:o.
I en inom andra kammaren av herr Samuelsson väckt motion nr 277 har
anförts och hemställts följande:
»F. förrådsarbetaren N. G. Ruthström, född den 6 december 1866 i NederLuleå
församling och numera bosatt i Luleå stad beviljades avsked med pension
den 1 juli 1925.
Nämnda Ruthström har en mycket lång anställningstid, men av vissa orsaker
är anställningstiden så upptagen, att pension ej kunnat beräknas för mer än
tiden efter 1911.
Enär emellertid Ruthström under hela sin tjänstetid arbetat åt statens järnvägars
förrådsavdelning fastän under privata entreprenörer, kräver rättvisan
och särskilt för att Ruthström ej skall komma i en sämre ställning än andra
pensionstagare, att även denna tid medräknas.
I anledning härav får jag hemställa, att riksdagen beviljar f. förrådsarbetaren
N. G. Ruthström pensionsfyllnad för tiden 1902—10 maj 1911.»
Av tillgängliga handlingar inhämtas, att förrådsarbetaren Ruthström, som
är född den 6 december 1866, efter tillfällig anställning i oavbruten följd vid
statens järnvägars V:e distrikt sedan den 11 maj 1910, vunnit fast anställning
därstädes den 24 november 1916 samt att lian på grund av sjukdom erhållit
avsked från anställningen från och med den 1 juli 1925 och därvid jämlikt
bestämmelserna i reglementet den 29 juni 1917 för statens järnvägars pensionskassa
för pensionering av icke-ordinarie personal tillerkänts en årlig pension
av 319 kronor. Sedan Ruthström hos järnvägsstyrelsen anhållit att såsom
tjänstetid i pensionshänseende få tillgodoräkna sig liden 1902—10 maj 1910,
Utskottet.
Ann.
jiensionsf>/llnad
åt
förre förrådsarbetaren
N. G.
Ruthström.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
Utskottet.
Ang.
årligt under
stöd åt förn
be,vakaren
J. P.
Järvenpää.
Domän
styrelsen.
varunder han varit sysselsatt med lastnings- och lossningsarbete för statens
järnvägar, har järnvägsstyrelsen genom beslut den 21 juli 1925 förklarat
sig enligt nyssnämnda reglemente förhindrad att bifalla denna anhållan, över
styrelsens sistnämnda beslut har Ruthström anfört besvär, vilka för närvarande
äro beroende på prövning av kammarrätten.
Då, såsom av utredningen framgår, frågan om tillgodoräknande av viss
tjänstgöring för beräknande av pension åt Ruthström för närvarande på grund
av besvär är föremål för prövning av vederbörande myndighet, har utskottet
ansett det icke höra ifrågakomma, att riksdagen skulle taga ståndpunkt till
denna fråga. Utskottet har på grund härav funnit sig böra avstyrka bifall till
den väckta motionen och hemställer sålunda,
att förevarande motion II: 277 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
5 :o.
I en inom andra kammaren av herr Samuelsson jämte två av kammarens övriga
ledamöter väckt motion nr 22 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta
bevilja f. d. bevakaren Johan Vetter Järvenpää ett årligt understöd, att
utgå från och med detta år».
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.
På anhållan av utskottet har domänstyrelsen anbefallts avgiva utlåtande i
anledning av förevarande motion; och har styrelsen i avgivet yttrande i ämnet
anfört följande:
»Med anledning därav får styrelsen till en början meddela,
att Järvenpää är född den 6 mars 1861,
att han från och med år 1894 till och med april månad 1916 med undantag
av år 1913 varit anställd såsom extra bevakare först inom dåvarande Torneå
och sedermera inom dåvarande Tärendö revir,
att hans anställning omfattat huvudsakligen vintermånaderna,
att Järvenpää under den tidrymd av omkring 22 år, under vilken han innehaft
anställning som extra bevakare, tjänstgjort sammanlagt 10 år 14 dagar,
att hans avlöning under åren 1894—1899 utgått med 2 kronor för tjänstgöringsdag,
därefter intill den 1 december 1915 med 2 kronor 50 öre för dag
och under de sista fem månaderna av anställningstiden med 3 kronor för dag,
och
att han under sin anställningstid uppburit en sammanlagd avlöning av statsmedel
av 8,396 kronor 25 öre.
Beträffande Järvenpääs sätt att sköta sin tjänst kan styrelsen vitsorda, att
han ådalagt mycket stort nit vid uppdagande av brott mot jakt- och skogsförfattningarna,
vilket år 1909 föranledde styrelsen att tilldela honom en mindre
penningbelöning ’för framgångsrikt arbete under året i jaktvårdens intresse’.
Däremot har hans tjänstgöring i övrigt icke kunnat i alla delar väl vitsordas;
av denna anledning ansåg styrelsen sig år 1912 sakna skäl att bifalla en av
Järvenpää gjord framställning att bliva antagen till extra kronojägare, ehuru
styrelsen samtidigt lämnade jägmästaren öppen rätt ’att vid förefallande tillfälliga
behov liksom hittills med iakttagande av gällande föreskrifter använda
honom i de skogsarbeten, vilka lämpligen kunna åt honom uppdragas’.
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
Därest Järvenpää varit uppförd på ordinarie stat, dåde lian jämlikt gällande
pensionslag icke varit berättigad till pension, enär nämnda lag för dylik rätt
i allmänhet förutsätter i fråga om tjänstemän och betjänte vid den lokala
skogsförvaltningen 65 levnadsår, medan Järvenpää, såsom av det förut anförda
framgår, endast var 55 år gammal, då han lämnade sin bevakartjänst. Det
synes domänstyrelsen självfallet, att under sådana förhållanden en anställningshavare,
som icke ens varit extra tjänsteman vid domänverket, utan endast
innehaft tillfälliga uppdrag såsom extra bevakare, icke heller bör kunna tillerkännas
ett med pensoin jämförligt årligt understöd av statsmedel.
Huruvida beträffande Järvenpää särskilt ömmande omständigheter kunna
föranleda till undantag från den allmänna regeln om pensionsålder, har styrelsen
sig icke bekant. Styrelsen vill dock i detta sammanhang framhålla, att
Järvenpää sedan år 1895 är innehavare av skogstorpet Rautakkovaara invid
byn Lahdenpää. Vid år 1925 hållen syn befanns han. enligt uppgift av vederbörande
jägmästare, hava fullgjort föreskrivna odlingsarbeten, vilket innebär,
att en hektar av torpets område är uppodlad och försvarligt hävdad såsom åker.
Järvenpääs ställning synes därför kunna jämföras med en småbondes i orten.
På grund av det nu anförda anser styrelsen sig icke kunna tillstyrka den
inom riksdagen väckta motionen.»
Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att Järvenpääs anställning
i domänverkets tjänst varit av tillfällig art och omfattat en tjänstgöringstid
av sammanlagt endast omkring 10 år samt att han slutat denna anställning
vid 55 års ålder. Under sådana förhållanden har utskottet ansett sig icke
kunna tillstyrka beredande av pension eller därmed jämförligt understöd.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 22 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 mars 1926.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
Av första kammaren: herrar Lindley, Pettersson i Olovstorp, Johansson i Friggeråker,
Bondeson, Anderson i Hägelåkra, Östergren, Lindgren och Sanden; samt
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Winkler, Borggren, Backlund,
Hamrin, Byberg, Svensson i Betingetorp och Höglund.
Utskottet.