Bankoutskottets utlåtande Nr 2h.
1
Nr 24.
Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1926 kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstatema.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.
A. Civila pensionsväsendet.
1 :o.
I en inom andra kammaren av herrar Ahl och Sjöblom väckt motion nr 20 Ang.
har hemställts, »att riksdagen må tillerkänna f. d. vaktkonstapeln vid krono-Pension med
häktet i Norrtälje Janne Reinhold Nordin rätt att uppbära pension med oav- belopp åt
kortat belopp.» färre vakt
Beträffande
vad motionärerna till stöd för sitt yrkande anfört får utskottet .LlbXordm.
hänvisa till motionen.
Av tillgängliga handlingar inhämtas att Nordin, som den 1 november 1895
anställts i fångvårdens tjänst och från och med den 1 januari 1903 konstituerats
till vaktkonstapel vid kronohäktet i Norrtälje, efter att under fem år hava
åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom förklarats skyldig jämlikt bestämmelsen
i 6 § c) av gällande civila pensionslag att avgå från tjänsten samt beviljats
avsked med utgången av november månad 1925, varvid han tillerkänts
honom författningsenligt tillkommande pension med 1,476 kronor årligen.
^Då Nordin åtnjuter honom författningsenligt tillkommande pension och Utskottet.
några särskilda skäl icke blivit anförda av beskaffenhet att böra föranleda ett
undantag för Nordins vidkommande från de för statens civila befattningshavare
i allmänhet gällande pensioneringsgrunderna, har utskottet ansett sig böra avstyrka
bifall till den föreliggande motionen.
Utskottet hemställer sålunda,
a-tt förevarande motion II: 20 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 samt. 16 käft. (Nr 2å.)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr
Ang.
pension från
statens anstalt
för
pensionering
av folkskollärare
m. fl. åt
förra föreståndarinnan
vid arbetsstugan
i
Korpilombolo
Elsa
Henrika
Onnela.
Utskottet.
Ang.
pension åt
arbetaren
vid statens
järnvägsbyggnader
K. J. E.
Söder.
2:o.
I en till riksdagen avlåten, den 12 nästlidna februari dagtecknad proposition
nr 87 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förra föreståndarinnan vid arbetsstugan i Korpilombolo
Elsn Henrika Onnela må förklaras berättigad att, räknat från och med
den 1 juli 1924, komma i åtnjutande av tjänstepension från statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl. på villkor, som Kungl. Maj :t kan finna
gott föreskriva.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Elsa Henrika Onnela,
som är född den 20 maj 1860, från och med den 1 januari 1904 till och med
den 30 juni 1924 varit anställd såsom föreståndarinna vid arbetsstugan i Korpilombolo,
att hon under denna tid icke åtnjutit tjänstledighet, att hennes årliga
tjänstgöringstid utgjort 9 månader, att hon vid fullgörandet av sin
tjänst visat synnerlig duglighet och ett aldrig svikande intresse samt att hennes
avlöning varit ytterst obetydlig, till dess stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor
genom kungl. brev den 15 april 1921 erhöll statsbidrag till avlöning
åt föreståndarinnor vid stiftelsens arbetsstugor inom de finsktalande delarna
av länet, varefter hennes avlöning utgått med en grundlön av 1,650
kronor för år.
Beträffande utredningen i övrigt anhåller utskottet att få hänvisa till propositionen.
Såsom statskontoret erinrar, har vid utbetalning av statsbidrag till Elsa
Henrika Onnelas avlöning avdrag gjorts, motsvarande den pensionsavgift, som
skulle hava påvilat henne, därest hon varit delägare i statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. Med hänsyn härtill och då det synes vara
billigt, att Elsa Henrika Onnela beredes pension genom statsmakternas försorg,
finner utskottet sig böra tillstyrka, att hon tillerkännes sådan från statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. i enlighet med de grunder,
anstalten föreslagit, detta dock under den förutsättning att stiftelsen Norrbottens
läns arbetsstugor enligt åtagande erlägger erforderlig engångsavgift för
henne.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av riksdagen
bifallas.
3:o.
I punkten 5 ro av en till riksdagen den 20 februari 1926 avlåten proposition
nr 1661 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen dels förklara den omständigheten, att järnvägsarbetaren Klas Johan
Edvard Söder icke uppnått härför stadgad levnadsålder, icke utgöra hinder för
honom att vid avgången ur statens järnvägars tjänst erhålla en årlig pension
av 450 kronor, att utgå i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 8 no
'')
Beträffande punkterna l:o—4:o av prop. nr 166, se utlåtande nr 25, punkterna 31:o—34:o.
3
BanTcoutsTcottets utlåtande Nr 2^.
vember 1918 (nr 859) angående pensionering av förmän och arbetare vid statens
järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, dels
och medgiva, att den Söder sålunda tillkommande pensionen skall i avseende
å tilläggsförmåner så anses, som hade den i vanlig ordning beviljats av järnvägsstyrelsen
enligt föreskrifterna i nyssnämnda kungörelse.
Av handlingarna framgår, att Söder, som har hustru och två minderåriga
barn att försörja, varit anställd vid statens järnvägsbyggnader sedan år 1898
eller alltså i 27 år, att han lider av dubbelsidig synnervsatrofi och därför är för
framtiden arbetsoduglig, att han sedan den 24 juli 1922 i oavbruten följd åtnjutit
sjukavlöning, samt att lian, som är född den 28 maj 1875, alltså ännu
ej uppnatt den för pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
föreskrivna minimiåldern av 55 år.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag Utskottet.
och får alltså hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts ifrågavarande framställning.
4:o.
I en inom andra kammaren av herr Hansson i Trollhättan väckt motion Ang.
nr 63 har hemställts, »att riksdagen matte bevilja sådan pension, som avses i pension åt
1. § kungl. kung. 8 nov. 1918 angående pensionering av förmän och arbetare sprängarvid
statens järnvägsbyggnader m. m., åt förre bergsprängarförmannen Edvin f°rJmann/n
Andersson, Trollhättan». dersson"''
Med avseende å motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till
motionen.
Av tillgängliga handlingar inhämtas att Andersson, som är född den 29 november
1849, under ar 1920 gjort framställning hos vattenfallsstyrelsen om erhållande
av pension jämlikt kungörelsen den 8 november 1918 angående pen- ,
sionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens
vattenfallsverks byggnadsavdelning. Efter verkställd utredning i ärendet fann
styrelsen genom beslut den 15 april 1921 den gjorda ansökningen icke kunna
bifallas, enär Andersson icke varit anställd vid statens järnvägsbyggnader,
statens vattenfallsverks byggnadsföretag eller liknande statens arbetsföretag
under minst 25 år.
Sedan Andersson därefter år 1923 ingått till Kungl. Maj:t med anhållan
om pension, anförde vattenfallsstyrelsen i ett över ansökningen avgivet utlåtande
den 26 oktober 1923 bland annat följande.
Såsom av Anderssons ansökan framginge, hade han tidigare, nämligen år
1920, hos vattenfallsstyrelsen ansökt om pension enligt kungörelsen den 8 november
1918 angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Som stöd
för sm ansökan hade Andersson åberopat nedan angivna anställningar:
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 2b.
Åren 1880—våren 1886 = c:a 674 år.
Sommaren 1886 = c:a 7* år.
Under tiden 20/10 1886—30/9 1889
= c:a 3 år
*
År 1891 = 1 år.
Åren 1893—1894 = 2 år.
År 1901 = 1 år.
Åren 1906—1920 = c:a 14 år.
Arbete med anläggning av materialgård,
mätningar, palningar m. m. vid Katrineberg
utanför Stockholm för riksdagshuset
å Riddarholmen och för
rikshusbyggnaderna på Helgeandsholmen
(befäl: kapten Amundson).
Arbete med kloakledning å Svea Artilleriregementes
kaserngård.
Bergsprängningsarbeten för Svea och
Höta livgardes kasernbyggnader.
Grrundläggningsarbeten för Gustav
Adolfskyrkan i Stockholm.
Rivnings- och jordschaktningsarbeten för
riks byggnaderna å Helgeandsholmen.
Sprängningsarbeten lör vattenledning till
tullhuset i Eskilstuna.
Anställning vid statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning.
Beträffande den förstnämnda av ifrågavarande anställningar både styrelsen
från riksgäldskontoret inhämtat, att inga arbeten utom möjligen sadana, som
betingats av byggnadens underhåll, utförts för gamla riksdagshuset pa Riddarholmen
under uppgivna tidrymd. Såsom framhållits i en genom styrelsens
kameralbyrås försorg upprättad promemoria, varav avskrift bifogats Anderssons
framställning, hade riksdagen först år 1888 beslutat att de nya rikshusbyggnaderna
skulle uppföras. Samma år hade dåvarande kaptenen Amundson
förordnats såsom arbetschef och verkställande ingenjör vid byggnadsarbetena.
Egendomen Katrineberg hade av Amundson år 1889 inköpts från dåvarande
ägare Tjäders stärbhus, vars intressen bevakats av fröhandlare!! Erik tjäder
i Stockholm. Denne hade vid förfrågan meddelat, att ingå arbeten för statens
räkning förekommit å egendomen under den tid, Tjäders stärbhus agt densamma
Det kunde med stöd av de sålunda från skilda hall erhalma, samstammiga
uppgifterna anses uteslutet, att ifrågavarande anställning avsett något
statens arbetsföretag. Under sommaren 1886 och under tiden /io 1886 /»
1889 hade Andersson enligt egen uppgift arbetat hos enskilda arbetsgivare,
som haft ifrågavarande arbeten på entreprenad. 1 ullhuset i Eskilstuna tor
vilket lian uppgivit sig hava arbetat år 1901, hade uppförts och bekostats av
nämnda stad. Ingendera av nyssnämnda fyra anställningspenoder vore sålunda
av sådan natur, att densamma kunde tillgodoräknas Andersson i pensionshanseende.
Alltså återstode endast cirka 17 tjänstår, varav cirka 14 ar i vederbörlig
ordning styrkts. Det vore dessutom ej utan vidare uppenbart, att de
3 obestyrkta åren kunde tillgodoräknas sökanden. Alldenstund Andersson sålunda
ej uppfyllt i ovannämnda kungörelse föreskrivna fordringar i fråga om
antalet tjänstår vid vissa statens arbetsföretag, hade ansökningen ej kunnat av
vattenfallsstyrelsen bifallas. ... ,
I samband med sin nu förevarande, hos KmngL Maj :t gjorda ansökan hade
Andersson visserligen uppgivit, att anställningen vid nksbyggnaderna a Helgeandsholmen
omfattat åren 1893—1895, alltså ett år mera än vad som förut
uppgivits, vilken anställning styrkts genom intyg från tvenne personer, men
denna omständighet kunde ej hava någon avgörande inverkan pa Iragan om
Anderssons rätt till pension. ,
För en kroppsskada, som Andersson år 1911 lidit i sin tjänst vid statens vattensfallsverks
byggnadsarbeten, hade han i enlighet med då gällande olycks
-
Bankoutskottets utlåtande Nr £4.
5
fallslag tillerkänts en årlig livränta av 30 kronor. Med anledning av Anderssons
uppgift, att hans avlöning under de senaste nio åren varit nedsatt med
50 procent, ville vattenfallsstyrelsen meddela, att Andersson, vilken tidigare
arbetat såsom bergsprängarförman, från och med år 1914 till följd av sjuklighet
och tilltagande ålder enligt egen önskan beretts lättare arbete, varmed givetvis
följde en lägre arbetsförtjänst än den, som han förut uppnått. Även
vid södra Sveriges statsarbeten, varest Andersson efter entledigandet ur statens
vattenfallsverks tjänst varit anställd, hade han av nyssnämnda orsaker tilldelats
en avlöning, som med cirka 30 procent understigit avlöningen för fullgod
arbetare.
I ett på grund av remiss avgivet utlåtande i ärendet den 21 januari 1924
framhöll statskontoret, att det på grund av utredningen i ärendet syntes vara
uteslutet att med tillämpning av förenämnda kungörelse bereda sökanden någon
pension. Med hänsyn till hans arbete under 14 år vid vattenfa llsverkets byggnadsavdelning
och den skada han därunder genom olycksfall ådragit sig, ifrågasatte
statskontoret emellertid att vattenfallsverket borde bemyndigas att av verkets
medel utbetala en gratifikation av förslagsvis 300 kronor.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 25 april 1924 tillerkändes Andersson en
gratifikation till det av statskontoret ifrågasatta beloppet.
Såsom av det anförda framgår har frågan om beviljande av pension åt Andersson
varit föremål för prövning såväl av vattenfallsstyrelsen som av Kungl.
Maj:t. Därvid har Andersson ansetts icke kunna tilldelas pension, emedan
hans styrkta tjänstgöringstid i statens tjänst endast uppgått till omkring 14
år. Då vid den prövning, utskottet ägnat det föreliggande ärendet, intet framkommit
som kunnat giva stöd för en annan ståndpunkt än den Kungl. Maj:t
intagit i frågan, har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till motionärens
förslag.
Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion II: 63 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
5:o.
I en till riksdagen avlåten, den 29 januari 1926 dagtecknad proposition nr 64
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten l:o föreslagit
riksdagen medgiva, att mästaren vid mynt- och justeringsverket Carl Alfred
Sjöblom må från och med månaden näst efter den, under vilken han erhåller
entledigande från sin befattning vid verket, under sin återstående livstid åtnjuta
en årlig pension av 2,400 kronor, att utgå av sjunde huvudtitelns reservationsanslag
till bestridande av de med mynt- och justeringsverkets drift förenade
kostnader.
Utskottet.
Ang.
pension åt
mästaren vid
mynt- och
justeringsverket
C. A
Sjöblom.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Sjöblom är född den
4 juni 1853 och varit i myntverkets tjänst sedan den 23 april 1875. Till följd
av tilltagande sjuklighet har han nu uttalat önskan att avgå från sin befatt
-
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 2b.
Utskottet.
Ang.
understöd åt
städerskan
G. Andersson
Grönlund.
Utskottet.
ning. Under sin tjänstgöring vid verket har han städse med stort nit och
framstående skicklighet fullgjort sina åligganden.
Sjöbloms avlöningsförmåner hava under de senare åren utgjort kontant lön
jämte ålderstillägg 4,000 kronor samt hyresbidrag 300 kronor, vartill kommit
stadgat dyrtidstillägg.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.
Då Sjögren, som numera uppnått 72 års ålder, under nära 51 år varit anställd
i statens tjänst, finner utskottet goda skäl föreligga för att åt honom
bereda pension. Mot det i sådant avseende föreslagna beloppet har utskottet
icke funnit anledning till erinran.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
6:o.
I punkt 2:o av nyssnämnda proposition nr 64 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att städerskan Gunilla Andersson Grönlund, född Månsson,
må från och med månaden näst efter den, då hon lämnar sin anställning vid
tullkammaren i Hälsingborg, under sin återstående livstid uppbära ett årligt
understöd av 696 kronor, att utgå av tullmedel.
Av handlingarna i ärendet framgår bland annat följande.
Gunilla Grönlund, som är född den 26 maj 1861 och änka sedan år 1890, har
varit anställd såsom städerska vid tullkammaren från den 1 februari 1897.
Denna anställning har utgjort hennes huvudsakliga eller enda förvärvskälla
under ifrågavarande tid. Den dagliga arbetstiden har sedan flera år uppgått
till 7 ä 8 timmar, oberäknat tid för storrengöring m. m. Ersättning för arbetet
har under tiden till och med den 30 juni 1905 utbetalts av Hälsingborgs
stad samt därefter utgått av tullmedel. Den månatliga ersättningen har under
åren 1905—1920 efter hand ökats från 30 kronor 50 öre till 155 kronor.
Under tiden 1 maj 1920—31 december 1924 har densamma utgjort 175 kronor
och därefter 200 kronor. Änkan Grönlund har emellertid haft att själv bekosta
erforderligt biträde och arbetsmateriell, vilka kostnader under senare år, så
länge hon själv deltagit i arbetet, beräknats uppgå till 800 kronor om året.
Sedan september månad 1924 är hon till följd av sjukdom och orkeslöshet ur
stånd att fortsätta arbetet och måste av sin nuvarande ersättning avstå 175
kronor i månaden till arbetsbiträde. Hon är för sitt uppehälle uteslutande
hänvisad till de inkomster hon kan erhålla från tullverket.
I övrigt hänvisar utskottet till vad propositionen i ämnet innehåller.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag om beredande av understöd åt städerskan
Grönlund och finner icke anledning till erinran mot det föreslagna
understödsbeloppet, som beräknats i enlighet med de grunder, vilka numera tor
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 2J/.. 7
de höra tillämpas vid beviljande av pension eller understöd av här ifrågavarande
art.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
B. Militära pensionsväsendet.
7 :o.
I en till riksdagen den 29 januari 1926 avlåten proposition nr 57 har Kungl. 4n9
rf ension s t or
Maj
:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet bättring åt
över försvarsärenden för samma dag, i punkten l:o föreslagit riksdagen med- v^nyS
giva, aft verkmästaren å månadslönarstat vid flottans‘varv i Karlskrona Victor Svensson.
Henrik Svensson må från och med månaden näst efter den, varunder avgång
från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid uppbära årlig pensionsförbättring
med 1,155 kronor 60 öre, att utgå från anslag, som är eller må varda
beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid marinen, och i samma ordning
som fjdlnadspension.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
Kungl. Maj:ts förslag, som står i överensstämmelse med av riksdagen ti- Utskottet.
digare i liknande fall tillämpade grunder, har icke givit utskottet anledning till
erinran, varför utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
8:o.
I punkt 2 :o av samma proposition har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen med- Ang.
giva, att mästaren å månadslönarstat vid flottans varv i Stockholm Johan ^^''^bättring^ät
tor Emanuel Sandberg må från och med månaden näst efter den, varunder mästaren J.
han, efter uppnådd pensionsålder, erhåller avsked med pension, under sin åter- * • ^er^and~
stående livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 910 kronor, att utgå
från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal
vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
Under hänvisning till av riksdagen tidigare i ett flertal likartade fall med- Utskottet.
delade beslut får utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts
förevarande förslag, hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
8
Bank outskottets utlåtande Nr 2^.
Ang.
pensionsförbättring
åt
förre mästaren
A. A.
Djuréen.
Utskottet.
Ang.
pensionsförbättring
åt
vissa månadslönare
vid flottans
varv i
Karlskrona.
Utskottet.
Ang.
viss ersättning
till
förre värnpliktige
Helge
Natanael
Andersson.
9:o.
Under punkt 3:o av samma proposition nr 57 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre maskinisten vid flottans stations i Karlskrona
ångkvarns- och bageriinrättning, förrel mästaren å månadslönarstat Anton
August Djuréen må från och med den 1 oktober 1925 under sin återstående
livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 910 kronor, att utgå från anslag,
som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid
marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
Vid granskning av Kungl. Maj:ts förslag, vilket står i överensstämmelse
med tidigare beslut av riksdagen i likartade fall, har utskottet icke funnit anledning
till erinran mot detsamma, varför utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.
10 :o.
I en till riksdagen den 12 februari 1926 avlåten proposition nr 91 har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att envar av verkmästarna å månadslönarstat vid flottans varv i Karlskrona
Karl Aldo Fransson Liljegren, Anton Adolf Carlsson Windahl, Victor
Olsson och Oscar Andersson må från och med månaden näst efter den, varunder
avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid uppbära årlig
pensionsförbättring med 1,155 kronor 60 öre, att utgå från anslag, som är eller
må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid marinen, och i
samma ordning som fyllnadspension.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall beviljat verkmästare
å månadslönarstat vid flottans varv i Karlskrona pensionsförbättring
efter samma grunder, som i propositionen föreslås. Vid granskning av Kungl.
Maj:ts här ifrågavarande förslag har utskottet icke funnit anledning till erinran,
varför utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
11 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 5 februari 1926 dagtecknad proposition nr 78
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att till Helge Natanael Andersson må — utan hinder därav att framställning
om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
Bantcoutskottets utlåtande Nr 2b.
9
under militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1926 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt
grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson den 5 oktober 1919 inryckt
för fullgörande av tjänstgöring såsom icke vapenför värnpliktig vid
Karlskrona grenadjärregemente, att han under sin ifrågavarande tjänstgöring
åtnjutit vård å regementets sjukhus för hypertrofi av tonsillerna, lungåkomma
samt subakut ledgångsreumatism, på grund av vilken .sistnämnda åkomma
han den 16 februari 1920 hemförlovats såsom till krigstjänst oduglig, samt att
han åtminstone sedan år 1921 lidit av lungtuberkulos.
Av utredningen framgår vidare, att Andersson i en till riksförsäkringsanstalten
den 21 april 1925 inkommen skrift gjort framställning om ersättning
för den sjukdom, som han ådragit sig under värnpliktstjänstgöringen. Då
berörda framställning icke gjorts inom den föreskrivna tiden av tre år från
det tjänstgöringen upphörde eller från den senare tidpunkt, då skadan yppades,
fann riksförsäkringsanstalten enligt beslut den 22 juni 1925 sig icke kunna
tillerkänna Andersson någon ersättning för ifrågavarande sjukdom.
Hos Kungl. Maj:t har Andersson sedermera anhållit att utan hinder därav,
att hans framställning om ersättning icke blivit gjord inom den författningsenligt
föreskrivna tiden, komma i åtnjutande av ersättning enligt grunderna
i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.
I ärendet har riksförsäkringsanstalten den 17 augusti 1925 avgivit utlåtande
och därvid anfört, att, ehuruväl riksförsäkringsanstalten vid ärendets prövning
funnit Andersson hava ådragit sig sin ifrågavarande sjukdom under sådana
förhållanden, att ersättning bort tillerkännas honom, därest framställning om
ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, anstalten icke ansåge sig kunna
tillstyrka, att ett undantag i förevarande fall medgåves från gällande preskriptionsbestämmelser.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.
Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall meddelat dispens Utskottet.
från de i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, stadgade preskriptionsbestämmelserna.
Såsom föredragande departementschefen framhållit, har efter den år 1920
vidtagna utsträckningen av preskriptionstiden från 2 år till 3 år dylik dispens
i regel förekommit endast i sådana den äldre preskriptionsbestämmelsen underkastade
fall, i vilka anspråket på ersättning likväl gjorts gällande inom den
tid, som sedermera stadgats, eller tre år. Med hänsyn härtill har utskottet
hyst tvekan om lämpligheten att i det nu förevarande fallet medgiva undantag
från sålunda tillämpad praxis. Då utskottet detta oaktat funnit sig
böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag, har utskottet ansett sig böra
framhålla, att denna ståndpunkt föranletts av det i propositionen jämväl berörda
förhållandet, att enligt vad omständigheterna synts giva vid handen särskild
10
Bankoutskottets utlåtande Nr ZJ,..
Ang.
viss ersättning
till
underofficerskorpralen
John
Timus Anderssons
dotter Ruth
Majken
Gunhild.
Utskottet.
Ang.
ersättning
till förre
värnpliktige
E. A. Långström.
undersökning enligt 11 § i förberörda förordning bort äga rum men av vederbörande
militärbefäl underlåtits.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må vinna riksdagens
bifall.
12 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 5 februari 1926 dagtecknad proposition nr 79
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att i anledning av underofficerskorpralen John Timus Anderssons död
på grund av .sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, må — utan hinder
av att dödsfallet inträffat, sedan mer än två år förflutit från det sjukdomen
yppades, ävensom att framställning om ersättning icke gjorts inom föreskriven
tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utgivas livränta till
Anderssons minderåriga dotter Ruth Majken Gunhild enligt grunderna för
förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att John Timus Andersson
insjuknade i lungtuberkulos under sin tjänstgöring vid flottan under maj månad
1916, att han på grund av nämnda sjukdom meddelades avsked den 30 juni
1920, att han avled i samma sjukdom den 28 maj 1922 samt att han vid dödsfallet
efterlämnade minderåriga dottern Ruth Majken Gunhild, född den 29
mars 1916.
Utskottet tillåter ,sig beträffande utredningen i övrigt att hänvisa till propositionen.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag,
får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts ifrågavarande proposition.
13 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 25 nästlidna februari dagtecknad proposition
nr 188 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att till förre värnpliktige Ernst Atte Långström må —- utan
hinder därav att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid,
som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och med den
1 januari 1926 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas
den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses
berättigad.
Beträffande utredningen i ärendet tillåter utskottet sig att hänvisa till propositionen.
B ankout skottets utlåtande Nr 2£.
11
Såsom av utredningen i ärendet framgår har Långström icke inom föreskri- Utskottet.
ven tid gjort framställning om ersättning i anledning av den sjukdom han
ådragit sig under sin militärtjänstgöring. På sätt under punkten 11 :o här
■ovan erinrats, har efter den år 1920 beslutade utsträckningen av preskriptionstiden
enligt förordningen den 18 juni 1909 dispens i förevarande
hänseende i regel förekommit endast i sådana den äldre preskriptionsbestämmelsen
underkastade fall, i vilka anspråket på ersättning likväl gjorts gällande
inom den tid, som sedermera stadgats eller alltså tre år. I några fall hava
emellertid särskilda omständigheter ansetts böra föranleda till dispens, oaktat
även sistnämnda tid överskridits. Så har nämligen skett, då omständigheterna
givit vid handen, att sådan undersökning, varom förmäles i 11 § av förordningen
den 18 juni 1909, bort äga rum. Den i förevarande ärende verkställda
utredningen synes ådagalägga, att Långströms hälsotillstånd vid tiden för hemförlovningen
bort giva anledning till dylik undersökning. På grund härav och
då, enligt vad riksförsäkringsanstalten i ärendet meddelat, Långströms sjukdom
uppkommit under sådana förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna i
sistnämnda förordning kunnat tillerkännas honom, därest framställning om
ersättning gjorts inom föreskriven tid, finner utskottet i likhet med departementschefen
det vara billigt, att han kommer i åtnjutande av ersättning enligt
i förordningen angivna grunder. Ersättningen torde böra utgå från och med
den 1 januari 1926.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.
14:o.
I en inom andra kammaren av herr Wallerius väckt motion nr 114, vari tre Ang.
av kammarens övriga ledamöter instämt, har hemställts, »att riksdagen måtte viss erfm"
medgiva, att till värnpliktige nr M 37 201/1915 Oskar Ernst Isaksson må —- beröringsutan
hinder därav att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den j^alid^och
tid, som föreskrivits i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i pensionsanledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt E. Isaksson.
grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad».
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till motionen.
Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat,
att Isaksson fullgjorde sin värnpliktstjänstgöring vid andra beväringskompaniet
vid flottans station i Stockholm under tiden den 2 november 1915—G
september 1916 och den 24 augusti—27 oktober 1918,
att han under förstnämnda tid varit kommenderad till tjänstgöring å vedettbåten
Oden, tillhörande kanonbåten Disa,
att denna tjänstgöring enligt uppgift av kommendörkaptenen J. Lagercrantz
varit ganska krävande, i synnerhet vid bogsering vintertid av kolpråmar m. m.,
12
Bankoutskottets utlåtande Nr OZA.
att Isaksson under denna tid angripits av sjukdom av flera slag, bland annat
vatten i lungsäcken, vilket föranlett att han tidvis måst vårdas å sjukhus,
att han efter första tjänstgöringstidens slut den 21 september 1916 intogs å
Uddevalla lasarett, varest han vårdades till den 5 januari 1917 för vänstersidig
lungsäcksinflammation jämte bältros,
att han under hela den tid, som förflutit efter första tjänstgöringstidens slut,
haft att kämpa med sjukdom,
att denna under flera år betraktades såsom reumatism, i anledning varav han
av vederbörande läkare blev ordinerad bad, samt
att Isaksson först den 1 april 1924, då han rådfrågade en läkare i Göteborg,
erhöll vetskap om, att han led av tuberkulos i ryggraden.
Den 13 maj 1925 gjordes hos riksförsäkringsanstalten framställning om ersättning
åt Isaksson jämlikt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909
om ersättning i anledning av kroppsskada, adragen under militärtjänstgöring.
I samband med den utredning, som av riksförsäkringsanstalten verkställdes i
ärendet, uttalades bland annat av förste läkaren vid flottans station i Stockholm
A. Widstrand, att Isakssons sjukdom sannolikt daterade sig från tiden för hans
militärtjänstgöring och att således denna tjänstgöring enligt nämnda läkares
åsikt sannolikt bidragit till sjukdomens utveckling och möjligen varit orsaken
till densamma.
I skrivelse den 23 oktober 1925 förklarade riksförsäkringsanstalten —
under hänvisning till att rätten till ersättning enligt förberörda förordning den
18 juni 1909 vore förverkad, därest ej framställning om dylik ersättning gjordes,
beträffande skada som yppats före ingången av år 1919, inom två år efter det
skadan yppats — sig icke kunna tillerkänna Isaksson någon ersättning. En
av anstaltens ledamöter anmälde vid beslutets fattande skiljaktig mening och
anförde, att med hänsyn till de omständigheter, under vilka den sjukdom framträtt,
varav Isaksson sedermera befunnits lida, han ansåge hinder icke föreligga
för anstalten att med stöd av den föreliggande framställningen till prövning
upptaga frågan om ersättning till Isaksson enligt 1909 års berörda förordning.
Sedermera har hos Kungl. Maj:t gjorts framställning om beredande av ersättning
åt Isaksson. Över denna framställning hava utlåtanden infordrats av
arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, vilka i ärendet
hört riksförsäkringsanstalten, samt av marinförvaltningen.
I anledning av sistnämnda framställning har riksförsäkringsanstalten till
prövning upptagit frågan, huruvida Isaksson varit berättigad till ersättning enligt
merberörda förordning, därest ansökan om ersättning gjorts inom därför
föreskriven tid. Därvid har den hos riksförsäkringsanstalten anställde biträdande
läkaren docenten A. Troell ansett det rimligen kunna antagas, att militärtjänstgöringen
skäligen bidragit till ifrågavarande sjukdoms uppkomst och
utveckling. Anstaltens överläkare professorn J. Åkerman har ansett, att Isaksson
haft tuberkulos redan före värnpliktstjänstgöringen, men att denna kunde
hava försämrat den sjukes tillstånd. För egen del har riksförsäkringsanstal
-
Bankoutskottets utlåtande Nr
13
ten funnit svårigheter möta för avgivande av ett bestämt yttrande i frågan. Anstalten
hölle emellertid före, att det icke torde kunna uteslutas, att Isakssons
militärtjänstgöring bidragit till hans ifrågavarande sjukdom samt att Isaksson
sålunda, om framställning gjorts inom föreskriven tid, skulle varit berättigad
till ersättning enligt förordningen i fråga.
Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i utlåtande
den 16 februari 1926 anfört bland annat följande:
I 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgades, att rätten till ersättning
i anledning av sådan kroppsskada vore förverkad, därest ej framställning
om ersättning gjordes inom två år efter det skadan yppats. Då Isakssons
sjukdom, enligt vad som framginge av utredningen, yppats under hans
militärtjänstgöring, skulle han följaktligen författningsenligt icke vara berättigad
till någon ersättning för ifrågavarande sjukdom. Då emellertid sjukdomens
art icke blivit konstaterad förrän den 1 april 1924 och Isaksson följaktligen
icke haft kännedom om dess allvarliga karaktär förrän vid denna tidpunkt,
ansåge arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse det
vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att ett undantag från
preskriptionsbestämmelserna i förevarande fall gjordes, så mycket mera som
här förelåge verkligt ömmande omständigheter. Departementet och styrelsen
tilläte sig i sådant avseende erinra, hurusom riksdagen i ett flertal fall
— senast genom skrivelse den 10 mars 1925 nr 65 —, där anledning funnits antaga,
att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens uppkomst eller utveckling
samt ömmande omständigheter i övrigt förelegat, medgivit utbetalande av
ersättning i enlighet med förordningens föreskrifter utan hinder av däri stadgade
preskriptionsbestämmelser.
På grund av det sålunda anförda och då enligt vad som framginge av utredningen
i ärendet, det icke syntes kunna uteslutas, att militärtjänstgöringen bidragit
till uppkomsten eller utvecklingen av Isakssons tuberkulösa ryggradssjukdom,
hemställde departementet och sjukvårdsstyrelsen att Kungl. Maj:t
måtte i proposition till 1926 års riksdag föreslå riksdagen medgiva, att till
Isaksson finge — utan hinder därav att framställning om ersättning icke blivit
gjord inom föreskriven tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för ovannämnda
förordning den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.
I sitt den 23 februari 1926 avgivna utlåtande har marinförvaltningen instämt
i arméförvaltningens civila departements och sjukvårdsstyrelses hemställan.
Enligt vad utskottet inhämtat är ärendet för närvarande beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.
Av det anförda framgår, att riksförsäkringsanstalten ansett det icke vara
uteslutet, att Isakssons militärtjänstgöring bidragit till hans sjukdom samt att
han sålunda skulle hava varit berättigad till ersättning enligt förordningen den
18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
därest framställning om sådan ersättning blivit gjord inom föreskriven
tid eller inom två år efter det sjukdomen yppats. Av utredningen in
-
Utskottet.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 8J/..
hämtas, att sjukdomen yppats under Isakssons militärtjänstgöring den 2 november—6
september 1916 men att framställning om ersättning gjorts först
den 13 maj 1925.
Såsom arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse erinrat
har riksdagen tidigare i vissa fall, där anledning funnits att antaga att
militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens uppkomst eller utveckling samt
ömmande omständigheter i övrigt förelegat, medgivit utbetalande av ersättning
i enlighet med förordningens föreskrifter utan hinder av däri stadgade preskriptionsbestämmelser.
På sätt utskottet i annat sammanhang framhållit har
emellertid, efter år 1920 beslutad utsträckning av preskriptionstiden från två
till tre år, dylik dispens i regel förekommit endast i sådana den äldre preskriptionsbestämmelsen
underkastade fall, där anspråk på ersättning likväl gjorts
gällande inom den sedermera stadgade tiden eller tre år. Så har i detta fall
icke ägt rum. Utskottet har emellertid funnit ett särskilt skäl att det oaktattillstyrka
undantag i förevarande fall uti den omständigheten, att ehuruväl
Isakssons sjukdom kommit i dagen redan under militärtjänstgöringen,
dess art dock konstaterats först år 1924 samt att med hänsyn härtill delade
meningar yppats inom riksförsäkringsanstalten beträffande frågan, huruvida
vid tiden för framställningens ingivande rätten till ersättning varit förverkad.
Utskottet har sålunda ansett sig böra förorda, att Isaksson må utan hinder
av att framställning om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid erhålla
den ersättning vartill han enligt grunderna för ovanberörda förordning
den 18 juni 1909 må finnas berättigad. Ersättning, som kan varda beviljad,
synes böra utgå för tiden från och med den 1 januari 1926.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:114, må
medgiva, att till förre värnpliktige nr M 37 201/15 Oskar
Ernst Isaksson må — utan hinder därav att framställning om
ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 12
§ av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring -—- från
och med den 1 januari 1926 från beväringsmanskapets invalidoch
pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt
grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.
15 ro.
Ang.
ändring i
grunderna
för ersättning
i anledning
av
kroppsskada,
adragen
under militärtjänstgöring.
I en inom andra kammaren av herr Carlsson i Stockholm väckt motion nr
21 har föreslagits, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte så snart ske kan låta verkställa utredning rörande ändrade
grunder för ersättnings utgående m. m. i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag
i ärendet, vartill utredningen kan giva anledning».
Betäffande motiveringen tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.
BanTcoutskottets utlåtande Nr 2-i.
15
Utskottet delar deri i motionen uttalade uppfattningen, att behov föreligger Utskottet.
av ändrade bestämmelser angående ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring. Utskottet vill ock erinra, att riksförsäkringsanstalten
jämte tillkallade sakkunniga redan den 30 december 1918 avgivit
förslag rörande sådana ändrade bestämmelser. Nämnda förslag, varöver
yttranden avgivits av vederbörande myndigheter, har hittills icke föranlett
någon statsmakternas åtgärd. Emellertid har, enligt vad utskottet inhämtat,
Kungl. Maj :t genom beslut den 5 mars 1926 anbefallt riksförsäkringsanstalten
att, i den mån så betingas av numera föreliggande ändrade förhållanden,
före den 1 augusti 1926 inkomma med förnyat förslag i ämnet.
Vid sådant förhållande lärer det icke vara erforderligt, att riksdagen nu avlåter
skrivelse i ärendet till Kungl. Maj:t; och har utskottet alltså funnit sig
böra avstyrka bifall till den föreliggande motionen.
Utskottet hemställer,
att förevarande motion II: 21 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
16:o.
I en inom andra kammaren av herr Paulsen väckt motion nr 24 har hem- Ang.
ställts, »att riksdagen måtte tillerkänna f. d. musikförstekonstapeln Carl Ed- fm åt förr''
mund Holmström ett årligt understöd av 600 kronor». Inusik/örste
Beträffande
motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen Ji°vta£e\n
meci därvid iogade bilagor. ström.
Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Holmström, som är
född den 1 juni 1863, den 13 maj 1876 kommit i krigstjänst vid Södra skånska
infanteriregementet och sedermera vid nämnda regemente, Svea artilleriregemente
och Vaxholms artillerikår varit i tjänst tillhopa omkring 22 år, intill
dess han den 31 oktober 1898 vid 35 års ålder erhållit avsked ur tjänsten.
Att tilldela Holmström understöd av statsmedel på grund av hans förut- Utskottet.
varande krigstjänst har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka. Ej heller
har utskottet funnit sig kunna förorda, att Holmström skulle, såsom i vissa fall
medgivits, förklaras berättigad till underhåll från Vadstena krigsnianshuskassa
såsom om han tjänat kronan under den tid, som för sådant underhålls
erhållande är föreskriven. På sätt av utredningen framgår har Holmström
redan vid 35 års ålder lämnat krigstjänsten och sedermera ej varit i statens
tjänst anställd, och ett medgivande av nyssnämnda art skulle under sådana
förhållanden kunna framkalla avsevärda konsekvenser. Utskottet får sålunda
hemställa,
att förevarande motion II: 24 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
17 :o.
I en inom andra kammaren av herr Fjellman väckt motion nr 124 har hem- Ang.
ställts, »att riksdagen matte besluta, att pensionsåldern för musikdirektörer böjning av
höjes från 50 till 55 år.» åldern/1''r
musikdirek
törer.
16
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 2Jf.
Till stöd för yrkandet anför motionären följande:
_ »Läkares, veterinärers och intendenters pensionsålder inträder som bekant
vid 55 års ålder, alltså 5 år senare än musikdirektörers. Tänker man sig
närmare in i saken förefaller det nästan, som om förhållandet snarare borde
vara omvänt.
Arméns läkare, veterinärer och intendenter åtfölja alltid trupperna i fält
och få där fullgöra en tjänstgöring, som erfordrar synnerlig vigör. De måste
ofta arbeta, även då trupperna vila, och deras tjänstgöring sträcker sig ibland
till nätterna.
Musikdirektörernas arbete består huvudsakligen i att utbilda signalister
och musikanter och med dessa inöva harmonimusik. I regel befinna de sig
ofta först vid 50-årsåldern på höjdpunkten av sin verksamhet genom den ökade
erfarenhet och mognad de förskaffat sig under sin tjänstetid.»
Utskottet. Även enligt utskottets mening torde vissa skäl kunna anföras för att till
prövning upptaga frågan om ändring av pensionsåldern för musikdirektörer
vid försvarsväsendet. En sådan prövning lärer dock böra företagas i samband
med behandling av pensionsåldern för försvarsväsendets befattningshavare
i allmänhet och alltså anstå intill dess frågan om antagande av nya bestämmelser
beträffande militär tjänstepensionering — vartill förslag numera avgivits
av 1921 års pensionskommitté — kan upptagas till avgörande. Under sådana
förhållanden har utskottet ansett den nu väckta motionen icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer sålunda,
att förevarande motion II: 124 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
18:o.
Ang.
årligt understöd
åt förre
soldaten
Johan
Ljung.
I en inom andra kammaren av herr Sävström väckt motion nr 170 har hemställts,
»att riksdagen må av billighetsskäl tillerkänna förre soldaten Johan
Ljung ett årligt understöd av 300 kronor».
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade bilagor.
Av handlingar i ärendet framgår, bland annat, att Ljung, som är född den
16 januari 1854 och sålunda uppnått 72 års ålder, varit i krigstjänst såsom
soldat vid Hälsinge regemente under tiden den 6 november 1874—17 juli 1893
eller 18 år 8 månader 11 dagar ävensom att han numera befinner sig i behövande
villkor.
Utskottet. Att såsom motionären ifrågasatt tillerkänna Ljung i hans egenskap av f. d.
soldat understöd av statsmedel finner sig utskottet icke kunna förorda. Emellertid
har riksdagen i vissa fall, där ömmande omständigheter ansetts föreligga,
förklarat båtsmän eller indelta soldater berättigade till underhåll från Vadstena
krigsmanhuskassa, oaktat de icke tjänat kronan under den tid, som är
föreskriven för en dylik förmån. Med hänsyn till Ljungs tjänstetid och övriga
åberopade omständigheter har utskottet funnit skäl tillstyrka, att riksdagen
lämnar ett medgivande av nu antydd art. Den ifrågasatta förmånen
torde böra utgå från och med den 1 juli 1926.
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
IT
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 170, må
medgiva, att förre soldaten vid Hälsinge regemente Johan
Ljung jnå från och med den 1 juli 1926 från Vadstena krigsmanshuskassa
tilldelas underhåll enligt samma grunder som
om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.
19 :o.
I en inom andra kammaren av herr Törnkvist i Bjuv väckt motion nr 171 Ang.
har hemställts, »att förre husaren vid Sandby skvadron av kungl. skånska ftödåtUrr
husarregementet Nils Svensson Kilman måtte tilldelas ett årligt understöd av * ''husaren ™
600 kronor». N. Svensson
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Av tillgängliga handlingar framgår, att Kilman, som är född den 5 februari
1856, varit i krigstjänst såsom indelt husar vid Skånska husarregementet under
tiden den 23 september 1874—14 augusti 1894 eller i det närmaste 20 år
ävensom att han numera befinner sig i behövande omständigheter samt lider
av sjukdom.
På grund av de i ärendet åberopade omständigheterna har utskottet ansett Utskottet.
sig böra tillstyrka, att Kilman beredes underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
såsom om han i avseende å tjänstetiden uppfyllt villkoren för sådan
förmån. Utskottet får sålunda, under hänvisning jämväl till vad under nästföregående
punkt anförts, hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 171,
må medgiva, att förre husaren vid Skånska husarregementet
Nils Svensson Kilman må från och med den 1 juli 1926 från
Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma
grunder som om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven
tid.
C. Allmänna indragningsstaten.
I. Ang. justitiedepartementet.
20 :o.
Uti en inom andra kammaren väckt motion nr 33 har herr Hedin hemställt, Ang.
»att riksdagen ville besluta, att komminister P. A. Sandrén från den 14 januari pension eller
1925 skall tilldelas lämplig pension, beräknad efter senast utgående lön 1,980 tionåtkomkronor
per år, och att pensionen sålunda skäligen torde fastställas till 700 kro- ^"saZirén
nor per år jämte vederbörligt dyrtidstillägg.»
Därest pension ansåges icke kunna beviljas, har motionären alternativt hemställt,
att Sandrén i stället matte tilldelas en gratifikation, beräknad till motsvarande
belopp.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 samt. 16 käft. (Nr 24.) 2
18
BanTcoutsTcottets utlåtande Nr 24.
Utskottet.
Ang.
pensionsförbättring
åt
f. d. ty g förvaltaren
C.
R. Mohlin.
Utskottet.
Till stöd för yrkandet anför motionären bland annat:
»Komministern i Mariestad P. A. Sandrén — född år 1854 — antogs och
konstituerades såsom fängelsepredikant vid länsfängelset i Mariestad den 15
april 1907, med en lön av 1,000 kronor per år. I samband med Kungl. Maj ds
några år senare fattade beslut att höja fängelsepredikanternas avlöning till
1,500 kronor, bestämdes även, att predikanter vid fängelserna ej längre skulle
tillsättas med konstitutorial. För att komma i åtnjutande av nämnda för
Sandrén välbehövliga löneförbättring nödgades han därför avsäga sig konstitutorialet.
Han kvarstod emellertid vid befattningen såsom fängelsepredikant
till den 14 januari 1925, då han entledigades — detta på grund av att predikantbefattningen
efter fängelsets övergång till jordbruksfängelse skulle sammanslås
med annan tjänst, vilken icke lämpligen kunde av Sandrén fullgöras.
Kungl. fångvårdsstyrelsen har vid Sandréns avgång genom direktören vid
fängelset låtit framföra sin Tacksamma erkänsla för det gagnerika arbete, ^han
under en lång följd av år med oförtröttat nit och varmt intresse ägnat fångvården
under utövningen av sitt viktiga kall’.»
Då utskottet av principiella skäl ansett sig icke kunna tillstyrka, att pension
eller gratifikation beviljas för ifrågavarande befattning, vilken haft karaktär
av bisyssla och innehafts under jämförelsevis kort tid, får utskottet hemställa,
att förevarande motion 11:33 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
II. Ang. försvarsdepartementet.
21 :o.
I en till riksdagen den 29 januari 192G avlåten proposition nr 56 har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.
tygförvaltaren av 1 :a klassen vid artilleriets fabriker och tyganstalter Carl
Richard Mohlin må från och med den 21 mars 1925 under sin återstående livstid
uppbära pensionsförbättring till belopp av 1,450 kronor för år räknat, att
utgå från allmänna indragningsstaten och åtnjutas i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring
åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
vid armén och marinen.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
Med hänsyn till vad i ärendet anförts har utskottet funnit sig böra tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts förslag, att Mohlin beredes pensionsförhöjning
till belopp av 1,450 kronor för år, att liksom honom tillkommande pension å allmänna
indragningsstaten utgå från och med den 21 mars 1925.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
Bankoutskottets utlåtande Nr 2b.
19
22 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1926 dagteeknad proposition
nr 127 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av ^In^attOastatsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen get till allmedgiva,
att det änkan Klara Sofia Nilsson jämlikt högsta domstolens utslag
den 23 december 1925 tillerkända skadestånd å 100 kronor för månad, att utgå staten av
från den 5 maj 1923 under hennes återstående livstid, så länge hon lever ogift, Ki^a^Sofia
må bestridas från anslaget till allmänna indragningsstaten, med iakttagande Nilsson tillav
att å nämnda skadeståndsbelopp icke må åtnjutas någon sådan tilläggsför- er*£stånd*
mån, som enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare.
Av åberopade statsrådsprotokollet framgår bland annat följande.
Den 1 maj 1923 påkördes i Örebro kassören Frans Nilsson jämte vissa andra
personer av en Svea trängkårs enskilda lägerkassa tillhörig, åt kronan till brukande
upplåten automobil, förd av furiren vid Positionsartilleriregementet Karl
Erik Viktor Pettersson. Kassören Nilsson erhöll därvid så svåra skador, att
han den 5 i samma månad avled.
På grund av mot kronan, Svea trängkårs enskilda lägerkassa och furiren
Pettersson vid Örebro rådstuvurätt förd ansvarstalan förpliktades genom rådstuvurättens
dom den 19 oktober 1923, vilken av Svea hovrätt genom utslag
den 10 januari 1924 fastställdes, jämlikt 2 och 7 §§ i lagen den 30 juni 1916
angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik, Pettersson i egenskap
av förare, lägerkassan i egenskap av ägare samt kronan i egenskap av
brukare av automobilen i fråga, gemensamt eller vilken gälda gitte, att, bland
annat, till kassören Nilssons änka Klara Sofia Nilsson utgiva ett skadestånd
av 125 kronor för månad, räknat från dagen för mannens frånfälle, så länge
hon levde ogift. På av kronan och lägerkassan anförda besvär över hovrättens
utslag har högsta domstolen genom utslag den 23 december 1925 gjort den
ändring beträffande livräntan till änkan Nilsson, att densamma, såvitt dess
gäldande åligger kronan och lägerkassan, bestämts till 100 kronor för månad.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet, som på de i propositionen anförda skälen biträder Kungl. Maj:ts Utskottet.
ifrågavarande förslag, hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.
23 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1926 dagteeknad proposition nr Ang.
128 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, under punkten 1 :o niakeri/örföreslagit
riksdagen medgiva, att förre förmannen vid Upplands infanterirege- maxydén ''E''
mentes skomakeriverkstad Johan Emanuel Nydén må från och med den 1 maj
20
Banlcoutskottets utlåtande Nr 21±.
Utslcottet.
1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 1,020 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nydén är född den 26 december
1871; att han under tiden den 7 november 1889—den 18 januari 1908 tjänat
som soldat vid Upplands infanteriregemente; att han alltsedan år 1908 varit
anställd såsom förman vid nämnda regementes skomakeriverkstad, vilken anställning
han lämnat med utgången av april månad 1925; att han under de
senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,
uppgått till 2,400 kronor för år; att han icke uppbär något understöd från
Vadstena krigsmanshuskassa; att han har vänstra armén amputerad i sin helhet
samt företer symptom på åderförkalkning, i följd varav hans arbetsförmåga
är i mycket hög grad nedsatt; samt att han tjänat utmärkt väl såsom soldat
samt utan anmärkning och efter bästa förmåga utfört det honom såsom arbetsförman
vid regementets skomakeriverkstad åliggande arbete.
Angående grunderna för beräknande av pensionsbeloppets storlek i förevarande
fall har statskontoret i avgivet utlåtande anfört bland annat följande.
Vad pensionsbeloppet beträffade, syntes numera böra vid framställning till
riksdagen om beviljande av pension uppmärksammas, hurusom i de bestämmelser
om ny pension, som av 1925 års riksdag godkänts samt meddelats i
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), förutsattes, att pensioner, som av
riksdagen komme att beviljas efter år 1925. till beloppet så avpassades, att de
kunde betraktas såsom nyreglerade och alltså icke berättiga till annan tillläggsförmån
än dyrtidstillägg enligt de för sådant tillägg till tjänstepension
efter den 1 juli 1925 gällande grunder. Då det alltså i detta fall gällde att
föreslå ett belopp, som kunde anses lämpligt såsom nyreglerad pension, syntes
ledning för beloppets avpassande kunna hämtas från de såsom nyreglerade betecknade
pensioner, som enligt av 1925 års riksdag godkända och i kungörelsen
den 8 april 1925 (nr 87) fastställda grunder tillkomme viss icke-ordinarie
personal vid statens hingstdepåer. För sådan befattningshavare bland nämnda
personal, som innehade förmansställning, vore bestämt ett pensionsbelopp av
lägst 720 kronor vid 25 tjänstår, med förhöjning av 30 kronor för varje tjänstår
utöver 25, dock att högsta pensionsbeloppet skulle utgöra 1,200 kronor; och inträdde
rätt att komma i åtnjutande av pension, bland annat, då befattningshavare,
efter att hava uppnått en levnadsålder av minst 50 år, entledigades på
grund därav, att han befunnes till följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller försvagat
hälsotillstånd varaktigt oförmögen till arbete. Då i nu förevarande
fall, där sålunda angiven förutsättning för pension förelåge, anställningstiden
i statens tjänst finge anses utgöra 35 år, syntes pensionsbeloppet böra bestämmas
till 1,020 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet anser sig böra tillstyrka, att pension beredes förre skomakeriförmannen
Nydén. De grunder, efter vilka det föreslagna pensionsbeloppet
avpassats, finner utskottet för sin del böra komma i tillämpning vid beviljande
av pension till befattningshavare i den ställning, varom här är fråga. Utskottet
får sålunda hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
Bankoutskottets utlåtande Nr 2\.
21
24 :o.
I punkt 2 :o av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen Ang.
medgiva, att förre arbetaren vid ammunitionsfabriken Frey Teodor Sandberg ■Pj^f,°cn(lyt
må från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid å allmänna befaren F. T.
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 960 kronor. Sandberg.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sandberg är född den 1 augusti
1864; att han alltsedan den 1 februari 1895 varit anställd vid ammunitionsfabriken;
att han under ar 1924 vid fabriken uppburit en avlöning, som, frånsett
dyrtidstillägg, uppgått till omkring 2,400 kronor; att han på grund av
åderförkalkning och ålderdomssvaghet är oförmögen att vidare fullgöra de
med hans anställning vid fabriken förenade göromål; samt att han under sin
tjänstetid vid fabriken iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet.
Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag Utskottet.
och får på grund härav hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
25 :o.
I punkt 8:o av förevarande proposition nr 128 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre skomakeriarbetaren vid Göta artilleriregementes
intendenturverkstäder August Andersson Bandqvist må från och med den 1 november
1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 900 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sundqvist är född den 3 december
1858; att han från och med år 1875 till och med den 30 april 1918 varit anställd
hos de entreprenörer, som handhaft skolagningen för Göta artilleriregemente,
samt därvid i regementets lokaler och med regementets materialier utfört
skoreparationer för regementets räkning; att han alltsedan den 1 maj 1918
varit anställd såsom skomakeriarbetare vid regementets intendenturverkstäder;
att han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett
dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,370 kronor för år; att han
lider av kronisk ledgångsreumatism och till följd därav anses vara för framtiden
oförmögen att sköta sin befattning; samt att han på ett synnerligen förtjänstfullt
sätt och efter bästa förmåga fullgjort sitt arbete vid regementet.
I fråga om den förebragta utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Ang.
pension åt
förre skomakeriarbetaren
A. A
Sundqvist.
Då riksdagen tidigare i vissa fall medgivit tillgodoräknande i pensionshän- Utskottet.
seende av tid, varunder arbetare vid arméns verkstäder under förhållanden,
liknande de här förevarande, utfört arbete för statens räkning utan att hava
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 2J/..
Ang.
pension åt
förre,
skrädderiarbetaren
A.Bergqvist.
Utskottet.
Ang. ^
pension åt
förre
arbetaren
A. N.
Karlsson.
varit direkt anställda vid vederbörande truppförband, anser utskottet skäl föreligga
att tillstyrka pension för förre skomakeriarbetaren Sundqvist. Utskottet,
som beträffande det föreslagna pensionsbeloppet ej funnit anledning till erinran,
får alltså hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må vinna
riksdagens bifall.
26 :o.
Kungl. Maj:t har i punkten 4:o av ifrågavarande proposition föreslagit riksdagen
medgiva, att förre skrädderiarbetaren vid Livregementets grenadjärers
intendenturverkstäder Anders Bergqvist må från och med den 1 juli 1925
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 768 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bergqvist är född den 15 januari
1846; att han varit anställd såsom skrädderiarbetare vid Livregementets grenadjärers
intendenturverkstäder under åren 1882—1915, vilken anställning han
emellertid under sistnämnda år måst lämna på grund av sjuklighet; att han
under de senare åren av sin anställning vid regementet uppburit en avlöning
av i medeltal omkring 730 kronor för år; att han lider av åderförkalkning, i
följd varav han anses vara fullständigt oförmögen till arbete och hans arbetsoförmåga
betraktas såsom sannolikt för framtiden bestående; att han med nit
och plikttrohet utfört sitt arbete för kronans räkning och alltid ådagalagt ett
mycket gott uppförande och fört en hedrande vandel; samt att han enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring uppbär ett årligt understöd av 66 kronor.
I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Ehuruväl Bergqvist, såsom av utredningen framgår, lämnat sin anställning
i statens tjänst redan för omkring 10 år sedan, har utskottet ansett hinder icke
böra möta för beviljande av pension, enär han vid avgången ur tjänst uppnått
69 års ålder. Då utskottet ej heller funnit anledning till erinran mot det
föreslagna pensionsbeloppet, får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
27 :o.
Under punkten 5:o av förevarande proposition nr 128 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre arbetaren vid Åkers krutbruk August
Niklas Karlsson må från och med den 1 juni 1925 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 960 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson är född den 8 augusti
1863; att han alltsedan den 8 augusti 1883 varit anställd vid Åkers krutbruk;
att han under de senare åren från krutbruket uppburit en avlöning, som, frånsett
dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,210 kronor för år; att han
på grund av allmänna åldersförändringar och försvagade kroppskrafter ej
Bankoidslcottets utlåtande Nr 2b.
23
längre är arbetsför; samt att han under sin ifrågavarande anställning visat god
arbetsskicklighet och sig utmärkt väl förhållit.
Beträffande vad i propositionen i övrigt anförts i detta ämne får utskottet
hänvisa till densamma.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och får alltså hemställa, Utskottet.
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
28 :o.
I punkten 6:o av förevarande proposition nr 128 har Kungl. Maj:t föreslagit Ang.
riksdagen medgiva, att sömmerskan vid Norrlands dragonregementes repara- ^nimnskan
tionsverkstäder, änkan Selma Dorotea Iied, född Persson, må från och med må- S. D. Hett.
naden näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning vid regementet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 792 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hed är född den 11 september
1858; att hon sedan Norrlands dragonregementes förflyttning till Umeå år
1900 varit anställd vid regementet först såsom kokerska vid manskapsköket
till den 31 augusti 1909 och från den 1 september samma år såsom sömmerska
vid linnereparationsverkstaden; att hon under de senare åren vid regementet
uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring
1,170 kronor för år; att hennes arbetsförmåga på grund av höggradig
hjärtförstoring är väsentligt nedsatt; att hon är medellös; samt att hon under
sin anställningstid utfört sina sysslor på ett tillfredsställande sätt.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Med hänsyn till riksdagens beslut under senare år i åtskilliga liknande fall 1 tskottet.
har utskottet intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
29 :o.
Kungl. Ma,j:t har i punkten 7 :o av samma proposition föreslagit riksdagen -pl3- „
medgiva, att sömmerskan vid Göta livgardes intendenturverkstäder Katarina sömmerskan
Vilhelmina Edling må från och med månaden näst efter den, varunder hon NA .Ed!ing.
entledigas från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Edling är född den 11 oktober
1851; att hon alltsedan den 1 september 1888 varit anställd som sömmerska vid
Göta livgarde; att hon under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning,
som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,400 kronor
för år; att hon lider av väsentligt minskad rörlighet i vänstra höftleden
till följd av brott å lårbenshalsen ävensom av kronisk svullnad av högre under
-
24
Bankoutskottets .utlåtande Nr 8Jt.
benet samt av höggradig muskelreumatism, på grund varav hon anses vara i
det närmaste oförmögen till arbete och nämnda arbetsoförmåga anses komma
att bliva bestående; samt att hon städse fullgjort sitt arbete vid regementet till
full belåtenhet.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet. Utskottet biträder Kungl. Maj.ds förslag och får sålunda hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj ds ifrågavarande framställning.
30 :o.
Ang. = Kungl. Maj d har i punkten 8:o av ifrågavarande proposition föreslagit riks^tvättföre-
^aSen medgiva, att tvättförestånderskan vid Norrlands artilleriregemente, änstånderskan
kan Gustava Molander, född Andersson, må från och med månaden näst efter
der, född ^en’ varunder hon entledigas från sin anställning vid regementet, under sin
Andersson, återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
792 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Molander, som är född den 24 april
1859, är änka efter framlidne styckjunkaren vid Norrlands artilleriregemente
K. J. Molander; att hon alltsedan den 1 oktober 1905 varit anställd såsom
tvättförestånderska vid nämnda regemente; att hon under de senare åren vid
regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till
1,500 kronor för år; att hon lider av åderförkalkning och oregelbunden hjärtverksamhet,
i följd varav hon är mindre arbetsför och hennes arbetsförmåga
med sannolikhet inom närmaste framtiden icke kan betecknas som väsentlig;
att hon utfört sitt arbete vid regementet synnerligen plikttroget och förtjänstfullt
samt ådagalagt ett hedrande uppförande såväl i som utom tjänsten; samt
att hon efter sin avlidne man uppbär en årlig pension av 230 kronor jämte dyrtidstillägg
därå.
Beträffande utredningen i ärendet i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till
propositionen.
Utskottet. Enligt grunder, som under senare år i vissa liknande fall tillämpats, har
pension åt kvinnliga daglönare och med dem jämförliga befattningshavare
plägat avpassas med hänsyn till tjänstårens antal på sådant sätt, att pensionen
vid 25 tjänstår bestämts till 400 kronor. Vid större antal tjänstår har pensionsbeloppet
ökats med 10 kronor för varje överskjutande år, medan å andra
sidan vid lägre antal tjänstår beloppet reducerats med 10 kronor för varje felande
år. Med tillämpning i förevarande fall av samma grunder skulle pensionsbeloppet,
då änkan Molander har 20 tjänstår, sättas till 350 kronor, vilken
summa efter omräkning till ny pension motsvaras av ett pensionsbelopp å
732 kronor. Till stöd för ett högre pensionsbelopp har i detta fall åberopats,
att änkan Molander utfört sitt tvättarbete vid Norrlands artilleriregemente i
egenskap av förestånderska för regementets tvättinrättning. Då utskottet
emellertid anser, att å andra sidan viss hänsyn bör tagas till den henne till
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 2h.
25
kommande änkepensionen å 230 kronor årligen, liar utskottet funnit sig icke
böra tillstyrka högre pensionsbelopp än nyss nämnts eller 732 kronor.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, må medgiva, att tvättförestånderskan vid Norrlands
artilleriregemente, änkan Gustava Molander, född Andersson,
må från och med månaden näst efter den, varunder
hon entledigas från sin anställning vid regementet, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 732 kronor.
31 :o.
Under punkten 9:o av ifrågavarande proposition nr 128 har Kungl. Ma j-t
slutligen föreslagit riksdagen medgiva, att maskinisten vid ridskolan Ver Johan
Söderström må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid skolan, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,284 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Söderström är född den 12 november
1859; att han varit anställd såsom gardist vid förutvarande Andra livgardet
under tiden den 13 augusti 1880—den 13 augusti 1886 och innehaft anställning
såsom rättare vid Strömsholms hingstdepå under tiden 1 december 1896
—den 31 oktober 1909, varefter han den 1 november 1909 tillträtt sin nu innehavande
befattning såsom maskinist vid ridskolan; att han under de senare
åren uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, enligt stat uppgått
till 1,290 kronor för år, och härjämte åtnjutit förmånen av fri bostad; att hans
arbetsförmåga på grund av sjukdom är i hög grad nedsatt; samt att han såväl
vid hingstdepån som vid ridskolan alltid skött sina åligganden till full belåtenhet.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Utskottet tillstyrker, att Söderström efter avgång ur tjänst beredes pension
av statsmedel. Vad angår pensionsbeloppet har utskottet ansett lämpligt att
jämväl i detta fall — liksom i vissa övriga av de i förevarande proposition behandlade
pensionsärendena — utgå från de grunder, som numera gälla beträffande
pensionering av viss icke-ordinarie personal vid hingstdepåerna, så
mycket hellre som Söderström under en följd av år haft anställning vid Strömsholms
hingstdepå. Då Söderströms befattning såsom maskinist vid ridskolan
lärer kunna i pensionshänseende anses likvärdig med befattning såsom kormästare
och fodermarsk och Söderström får anses hava 35 för pension beräkneliga
tjänstår, skulle pensionen enligt nyssnämnda grunder bestämmas till
1,020 kronor årligen eller samma belopp, som under punkten 23 :o här ovan
tillstyrkts för förre skomakeriförmannen J. E. Nydén.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
framställning, må medgiva, att maskinisten vid ridskolan Per
Johan Söderström må från och med månaden näst efter den,
Ang.
pension åt
maskinisten
J. Söderström.
Utskottet.
Bankoutskottets utlåtande Nr 2h.
26
varunder han entledigas från sin anställning vid skolan, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,020 kronor.
32 :o.
Ang. I en till riksdagen avlåten, den 25 nästlidna februari dagtecknad proposilaglönarna
^on nr 160 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
J. A. Linde- av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkt 1 :o före^L^lLdhJri
slaSLt riksdagen medgiva, att envar av daglönarna vid flottans varv i Stockholm
Johan Alfred Lindeherg och Karl Leonard Hultherg må från och med
dagen näst efter den, varunder han erhållit avsked från sin anställning vid
varvet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu
årlig pension av 756 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat,
beträffande Lindeherg, att han, som den 20 november 1925 uppnått 68 års
ålder, då innehade en tjänstetid vid flottans varv av nära 22 1/2 år; och att
han från varvet år 1924 uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,
uppgått till 3,194 kronor 95 öre; samt
beträffande Hultherg, att han, som den 8 februari 1926 uppnått 68 års
ålder, då innehade en tjänstetid vid flottans varv av 24 år; att han från varvet
år 1924 uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till 2,433
kronor 36 öre; samt att han befinner sig i behövande omständigheter.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.
Utskottet. Då utskottet icke haft något att erinra mot förevarande förslag, får utskottet
hemställa,
att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må av riksdagen
bifallas.
Ang.
pension åt
förre daglönaren
P.
J. Olsson.
Utskottet.
33 :o.
Kungl. Maj:t har vidare i punkt 2:o av förenämnda proposition nr 160 föreslagit
riksdagen medgiva, att förre daglönaren vid flottans varv i Karlskrona
Veter Johan Olsson må från och med dagen näst efter den, varunder han erhållit
avsked från sin anställning vid varvet, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Olsson, som den 21 mars
1925 uppnått 68 års ålder, då innehade en tjänstetid av 24 år; att hans arbetsförmåga
är nedsatt på grund av sjukdom; att han under sin tjänstetid
icke undergått någon bestraffning; samt att han för sitt uppehälle efter avgången
ur tjänst är i behov av understöd.
I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Då utskottet vill ansluta sig till det föreliggande förslaget, hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.
Bankoutskottets utlåtande Nr 2f.
27
34 :o.
I enlighet med Kungl. Maj:ts under punkt 3:o av nyssnämnda proposition
framställda förslag och med hänvisning till den i propositionen lämnade utredningen
i förevarande ärende får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att daglönaren vid marinens centrala
beklädnadsverkstad Axelina Hedvig Sofia Trulsson må
från och med dagen näst efter den, varunder hon entledigas
från sin anställning vid verkstaden, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
768 kronor.
35 :o.
I en till riksdagen aviåten, den 25 nästlidna februari dagtecknad proposition
nr 162 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten 1 :o föreslagit
riksdagen medgiva, att envar av nedannämnda, vid Karlsborgs fästningsbyggnad
anställda arbetare må från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigas från sin anställning i statens tjänst, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension med följande belopp,
nämligen Karl Gustafsson och Karl August Helge vardera med så stort
belopp, att pensionen jämte honom förut tillerkänd pension uppgår till 996
kronor, Viktor Kjellberg med 852 kronor, Emil Liden med 852 kronor, Gottfrid
Karlsson med 792 kronor, Karl Leonard Stark med 996 kronor, August Andersson
med 900 kronor, Herman Sanfrid Angel Forsell med 900 kronor och
Johan Gustaf Gustafsson med 852 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Karl Gustafsson, att han är född den 24 februari 1850; att 1909
års riksdag beviljat honom en årlig pension av 300 kronor under hans återstående
livstid, men att han hittills icke tillträtt denna pension, utan alltjämt
kvarstått vid sin anställning vid fästningsbyggnaden, så att han numera kan
tillgodoräkna sig sammanlagt 53 tjänstår i statens tjänst; att han under åren
1922—1924 uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i
medeltal omkring 1,890 kronor för år, varjämte han under nämnda tre år åtnjutit
förmånen av fri bostad med bränsle; att han på grund av sin höga ålder
nu uttalat önskan att avgå från sin anställning; att han icke äger nämnvärda
tillgångar; samt att han, som är gift, har att försörja sin hustru, vilken
är gammal och sjuklig;
beträffande Karl August Helge, att han är född den 9 augusti 1855; att 1914
års riksdag beviljat honom en årlig pension av 300 kronor under hans återstående
livstid, men att han hittills icke tillträtt denna pension, utan alltjämt
kvarstått vid sin anställning vid fästningsbyggnaden, så att han numera kan
tillgodoräkna sig sammanlagt 40 tjänstår i statens tjänst; att han under åren
1922—1924 uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i
medeltal omkring 1,510 kronor för år, varjämte han under nämnda tre år åtnjutit
förmånen av fri bostad med bränsle; att han på grund av sina höga ålder nu
uttalat önskan att avgå från sin anställning; samt att han icke äger nämnvärda
tillgångar;
A it g.
pension åt
kvinnliga
daglönaren
A. H. S.
Trulsson.
Ang.
pension åt
vissa arbetare
vid
Karlsborgs
fästningsbyggnad.
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 2b.
beträffande Viktor Kjellberg, att lian, som är född den 5 juli 1871, varit
anställd vid statens arbeten vid Karlsborgs, Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästningsbyggnader under sammanlagt något mer än 22 år; att han under
åren 1922—1924 från Karlsborgs fästningsbyggnad uppburit eu avlöning,
som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,650 kronor
för år; att han på grund av förlamning med höggradig muskelatrofi å
högra armen och skuldergördeln är för framtiden oförmögen att med arbete
försörja sig; att han, som trots sin sjukdom hittills kunnat kvarstå i sin förmansbefattning,
då han såsom förman ej haft att utföra kroppsarbete, utan
endast utövat arbetsledning, numera emellertid måste avgå från sin befattning,
då denna med den inskränkning av arbetsstyrkan vid fästningsbyggnaden,
som på grund av minskad arbetstillgång därstädes inom kort måste vidtagas,
ej längre bliver behövlig; att han icke äger nämnvärda tillgångar; samt att han
har tre minderåriga barn att försörja;
beträffande Emil Liden, att han, som är född den 3 december 1863, varit
stamanställd i militärtjänst under 6 1/2 år samt varit anställd vid statens arbeten
vid Karlsborgs, Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästningsbyggnader,
statens järnvägsbyggnader samt Trollhätte kanal- och kraftverksbyggnad under
sammanlagt ej fullt 23 år; att han under åren 1922—1924 från Karlsborgs
fästningsbyggnad uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått
till i medeltal omkring 1,410 kronor för år; att han, ehuru han ännu är något
arbetsför, av fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg avsetts att i sammanhang
med en förestående minskning av fästningsbyggnadens arbetsstyrka entledigas
från sin anställning; samt att han, förutom en för upplånade penningar byggd,
till 5,000 kronor taxerad bostadslägenhet, icke äger nämnvärda tillgångar;
beträffande Gottfrid Karlsson, att han, som är född den 17 september 1861,
varit anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnad under ej fullt 21 år; att han
under åren 1922—1924 uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått
till i medeltal omkring 1,660 kronor för år; att han, ehuru han ännu är
något arbetsför, av fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg avsetts att i sammanhang
med förestående minskning av fästningsbyggnadens arbetsstyrka entledigas
från sin anställning; samt att han icke äger nämnvärda tillgångar ;
beträffande Karl Leonard Stark, att han, som är född den 20 april 1865,
varit stamanställd i militärtjänst under 4 år och 10 månader samt varit anställd
vid statens arbeten vid Karlsborgs fästningsbyggnad, statens järnvägsbyggnader
och Trollhätte kanal- och kraftverksbyggnad under sammanlagt
37 V2 år; att han, som icke haft arbete vid Karlsborgs fästningsbyggnad från
slutet av mars månad 1920 till början av oktober månad 1924, från fästningsbyggnaden
för månaderna oktober—december sistnämnda år uppburit en avlöning,
frånsett dyrtidstillägg, av 280 kronor 35 öre; att han, ehuru han ännu
är något arbetsför, av fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg avsetts att i sammanhang
med förestående minskning av fästningsbyggnadens arbetsstyrka entledigas
från sin anställning vid fästningsbyggnaden; samt att han, förutom en
å ofri grund uppförd, till 1,000 kronor taxerad byggnad, icke äger nämnvärda
tillgångar;
beträffande August Andersson,, att han, som är född den 28 oktober 1863,
varit anställd vid statens arbeten vid Karlsborgs fästningsbyggnad, statens järnvägsbyggnader
samt Trollhätte kanal- och kraftverksbyggnad under sammanlagt
30 ä 31 år; att han under åren 1922—1924 uppburit en avlöning, som, frånsett
dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1.420 kronor för år; att
han numera på grund av kronisk muskelreumatism är för framtiden oförmögen
att med arbete försörja sig; att han, förutom en till 1,500 kronor taxerad bostadslägenhet,
icke äger nämnvärda tillgångar; samt att han, som är gift, har
fem minderåriga barn att försörja;
Bankoutskottets utlåtande Nr 2b.
29
beträffande Herman Sanfrid Angel Forsell, att han, som är född den 22 oktober
1865, varit stamanställd i militärtjänst i 9 år samt anställd vid statens
arbeten vid Karlsborgs, Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästningsbyggnader,
statens järnvägsbyggnader samt Trollhätte kanal- och kraftverksbs^ggnad
under sammanlagt 25 år; att han under åren 1922—1924 från Karlsborgs fästningsbyggnad
uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till
i medeltal omkring 1,840 kronor för år; att han, ehuru han ännu är något
arbetsför, av fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg avsetts att i sammanhang
med förestående minskning av fästningsbyggnadens arbetsstyrka entledigas från
sin anställning; samt att han, förutom en till 3,000 kronor taxerad bostadslägenhet,
icke äger nämnvärda tillgångar;
beträffande Johan Gustaf Gustafsson, att han, som är född den 24 oktober
1856, varit anställd vid statens arbeten vid Karlsborgs, Vaxholms och OscarFredriksborgs
fästningsbyggnader, statens järnvägsbyggnader samt Trollhätte
kanal- och kraftverksbyggnad ävensom vid uppförandet av Karlsborgs radiostation
under sammanlagt 26 å 27 år; att han under åren 1922—1924 från
Karlsborgs fästningsbyggnad uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstilllägg,
uppgått till i medeltal omkring 1,290 kronor för år; att han på grund av
dels åderförkalkning, dels ock genom ålder förorsakad nedsättning av kroppskrafterna
är oförmögen att för framtiden genom arbete försörja sig; att han,
förutom en å ofri grund befintlig, till 1,000 kronor taxerad bostadsbyggnad,
icke äger nämnvärda tillgångar; samt att han, som är gift, har en sjuklig hustru
och två minderåriga barn att försörja.
Beträffande utredningen i övrigt anhåller utskottet få hänvisa till propositionen.
Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen finner sig utskottet
böra tillstyrka, att arbetarna Karl Gustafsson och Karl August Helge må
komma i åtnjutande av förhöjning i dem förut av riksdagen beviljade pensioner,
ävensom att övriga här ovan omförmälda arbetare erhålla pension, då de
lämna tjänsten. I avseende å beloppens storlek har utskottet icke funnit något
att erinra mot statskontorets av departementschefen biträdda förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.
36 :o.
Under punkt 2:o av förenämnda proposition nr 162 föreslår Kungl. Maj:t,
att riksdagen må medgiva, att förmannen vid Karlsborgs fästningsbyggnad,
kakelugnsmakar- och sotarmästaren Carl Gustaf Larsson må från och med
månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid fästningsbyggnaden,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 900 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Larsson är född den
9 september 1862; att han alltsedan februari månad 1892 varit anställd vid
Karlsborgs fästningsbyggnad, dock att fästningsbyggnaden ej kunnat hålla
Larsson med ständigt arbete, varför han under de tider av sammanlagt cirka
fyra månader per år, som han ej behövts för arbetens utförande eller för råd
-
Utskottet.
Avg.
pension åt
kakelugnsmakar-
och
sotarmästnren
C. G.
Larsson.
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 2J/..
frågning, permitterats och själv fått skaffa sig arbete på annat håll; att
han under åren 1922—1924 vid fästningsbyggnaden uppburit en avlöning, som,
frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,120 kronor för år; att
han på grund av åderförkalkning och nedsatta kroppskrafter är oförmögen
att vidare fullgöra det med hans anställning vid fästningsbyggnaden förenade
arbete samt att för framtiden med arbete försörja sig; att han med nit och
skicklighet fullgjort sitt arbete samt alltid iakttagit en hedrande vandel; att
han ej äger nämnvärda tillgångar över skulderna; samt att han har hustru
och ett minderårigt barn att försörja.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.
Utskottet. På grund av vad i ärendet förekommit anser utskottet det vara med billighet
överensstämmande, att ett årligt understöd av statsmedel beredes Larsson, och
har utskottet funnit sig böra biträda det förslag i berörda avseende, som
innehålles i propositionen.
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.
37 :o.
Ang. Kungl. Maj:t föreslår vidare i punkt 3:o av berörda proposition nr 162 att
förre°forti riksdagen må medgiva, att förre arbetaren vid Karlskrona fästnings fortifikafikationsar-
tionsförvaltning Edvard Andersson må från och med den 1 november 1925 under
Andersson s^n återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 792 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Andersson är född
den 1 oktober 1858; att han, som från den 24 april 1901 under skilda perioder
arbetat vid fortifikationsförvaltningen eller flottans varv i Karlskrona, den
26 oktober 1925 avgått ur tjänst efter en sammanlagd tjänstetid av 21 år
4 månader; att hans arbetsförmåga på grund av minskade kroppskrafter och
sjuklighet är i mycket hög grad nedsatt; samt att han är gift och har två
hemmavarande barn, utan vilkas hjälp han och hans hustru skulle vara ställda
utan existensmedel.
Utskottet, som i fråga om utredningen i övrigt hänvisar till propositionen,
får med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,
att Kungl. Maj :ts föreliggande framställning må vinna riksdagens
bifall.
38 :o.
Ang. ^ I punkt 4:o av meranämnda proposition nr 162 föreslås vidare, att riksParbetar
en dagen må medgiva, att arbetaren vid arméns intendenturförråds i Stockholm
C. J. Juhlin. verkstadsavdelning Carl Johan Juhlin må från och med månaden näst efter
den, varunder han entledigas från sin anställning vid intendenturförrådet, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 852 kronor.
Banlcoutskottets utlåtande Nr 2b.
31
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Juhlin är född den
24 juli 1857; att han varit anställd såsom garvare vid arméns intendenturförråds
i Stockholm verkstadsavdelning alltsedan den 15 mars 1901; att han
på grund av sin höga ålder antages komma att lämna sin ifrågavarande anställning
under år 1926; att han under de senare åren vid intendenturförrådet
uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring
2,150 kronor för år; samt att han städse på ett plikttroget, förtjänstfullt
och skickligt sätt fullgjort sina åligganden vid förrådet och alltid fört en
hedrande vandel.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Utskottet, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande förslag, hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
39 :o.
Kungl. Maj:t har vidare under punkt 5:o av nyssnämnda proposition föreslagit
riksdagen medgiva, att skomakeriarbetaren vid Svea livgardes intendenturverkstäder
Johan Moberg må från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigas från sin anställning vid regementet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 792 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Moberg är född den 29
september 1851; att han från och med den 15 september 1895 med vissa avbrott
varit anställd såsom skomakeriarbetare vid olika truppförband, senast från
och med den 12 oktober 1915 vid Svea livgardes skomakeriverkstad; att han
under de senare åren vid Svea livgarde uppburit en avlöning, som, frånsett
dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 2,220 kronor för år; samt att
han städse på ett fullt tillfredsställande sätt utfört sitt arbete vid regementet
samt under sin tjänstgöring varit plikttrogen och arbetsam.
Utskottet tillåter sig att beträffande utredningen i övrigt hänvisa till propositionen
och får med biträdande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,
att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må av riksdagen
bifallas.
40 :o.
Under punkt 6:o av ovanberörda proposition nr 162 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att vardera av arbetarna vid Karlskrona fästnings
fortifikationsförvaltning, förmannen Nils Oscar Andersson och Andreas Andersson
Bäck må från och med månaden näst efter den, då han entledigas från
sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension, Andersson av 1,224 kronor och Bäck av 948 kronor;
samt att envar av förutvarande arbetarna vid samma förvaltning Joel Håkansson,
Sven Svensson och Sven Olsson må från och med den 1 januari 1926 under
Utskottet.
Ang.
pension åt
skomakeriarbetaren
J. 3,1, r
Ang.
pension åt
vissa fortifikationsarbetare
och
f. d, fortifikationsarbetare.
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 2Jf.
Ang.
årligt understöd
åt
''orre soldaten
J. A.
Wadman.
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension,
Håkansson av 852 kronor, Svensson av 792 kronor och Olsson av 732 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Andersson, att han, som är ''född den 4 april 1864, i en följd
under mer än 35 år varit anställd vid Karlskrona fästningsbyggnad, de senaste
15 åren såsom förman; att hans arbetsförmåga numera är i mycket hög grad
nedsatt; samt att han, som är gift och har två hemmavarande barn, icke har
annan kontant inkomst än arbetsförtjänsten;
beträffande Bäck, att han, som är född den 3 maj 1861, i mera än 35 år
tjänat staten; att han är gift och utan andra tillgångar än sin arbetsförtjänst;
samt att han på grund av ålder och sjukdom är oförmögen att genom arbete
försörja sig och sin hustru;
beträffande Håkansson, att han som är född den 6 september 1864 och i
mera än 28 år tjänat staten, numera på grund av sjuklighet fått vidkännas en
nedsättning i arbetsförmågan, som tvungit honom avgå från arbetet och sannolikt
blir bestående; samt att han har hustru och minderårig son och är i behov
av understöd;
beträffande Svensson, att han, som är född den 2 mars 1862 och i mera än
23 år tjänat staten, på grund av minskad arbetstillgång vid befästningsarbetena
erhållit avsked från sin befattning därstädes den 20 december 1924; att
hans arbetsförmåga på grund av sjuklighet och tilltagande ålder är i väsentlig
grad nedsatt; samt att han är änkling och i saknad av tillgångar; samt
beträffande Olsson, att han, som är född den 18 augusti 1855 och tjänat staten
i över 20 år, därav mera än 15 år från 20 års ålder, på grund av tilltagande
sjuklighet och åldersbräcklighet erhållit avsked från sin befattning vid befästningsarbetena
den 1 september 1924; samt att han är gift, utan tillgångar
och i behov av understöd för sitt och sin hustrus uppehälle.
Utskottet, som i fråga om utredningen i övrigt hänvisar till propositionen,
har icke haft något att erinra mot förevarande förslag och hemställer,
att Kungl. Maj:ts berörda framställning må vinna riksdagens
bifall.
41 :o.
I en inom första kammaren av herr Sandegård väckt motion nr 191 har
hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att förre soldaten vid K. Bohusläns
regemente J. A. Wadman må från och med den 1 juli 1926 å allmänna indragningsstaten
uppbära under sin återstående livstid ett årligt understöd av 500
kronor.»
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.
På anhållan av utskottet har arméförvaltningen anbefallts att avgiva yttrande
över ifrågavarande motion och att därvid så vitt möjligt förebringa utredning
angående arten och omfattningen av den anställning, som AV adman
enligt tillgängliga handlingar i handräckningstjänst innehaft vid Bohusläns
regemente samt beträffande de förhållanden i övrigt, som vore av beskaffenhet
att kunna inverka på frågan om understöd åt Wadman.
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
33
Med anledning härav har arméförvaltningens civila departement i avgivet
utlåtande anfört följande:
Wadman, som är född den 16 september 1865, anhöll under år 1924 i eu
till Kungl. Maj :t ställd skrift att få komma i åtnjutande av understöd, över
vilken skrift arméförvaltningens intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse
den 17 juni 1924 avgåvo yttrande. Av ansökningshandlingarna
och den då i ärendet verkställda utredningen framgick,
att Wadman, som den 28 januari 1891 kom i tjänst vid Bohusläns regemente
efter att förut under tva ar hava vant anställd vid Gröta artilleriregemente,
den 17 september 1904 erhöll avsked på grund av oförmögenhet till
vidare krigstjänst enligt läkarbetyg efter en sammanlagd tjänstetid av 15 år
7 månader 19 dagar,
att han således med avseende å tjänstetidens längd icke uppfyllde de villkor,
som iunnos föreskrivna för erhållande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
att han, som efter sitt avsked varit anställd såsom handräckningskarl vid
Bohusläns regementes förråd å Backamo i 9 år 3 månader 13 dagar, befann sig
i behövande omständigheter,
att han vid av extra provinsialläkaren N. Dahlberg den 4 februari 1924
företagen läkarundersökning uppgivit sig alltsedan sitt avsked hava lidit
av symptom av magkatarr, på grund varav hans arbetsförmåga blivit i hög
grad nedsatt,
att han, enligt ett av samma läkare utfärdat intyg, företedde symptom av
börjande åderförkalkning,
att förefintligheten av den sjukdom, kronisk magkatarr, varav Wadman uppgivit
sig hava lidit alltsedan avskedet och till vars uppkomst han ansåge militärtjänstgöringen
hava varit orsak, icke blivit genom den verkställda utredningen
styrkt,
att, även om kronisk magkatarr föranlett Wadmans avskedande ur krigstjänsten,
militärtjänstgöringen likväl icke kunde anses hava varit orsak till
nämnda sjukdoms uppkomst
samt att sagda tjänstgöring ej heller kunde hava varit orsak eller bidragit
till uppkomsten av den börjande åderförkalkning, som vid förenämnda läkarundersökning
konstaterats.
På grund av vad vid den verkställda utredningen sålunda framkommit beträffande
w admans tjänste- och sjukdomsförhållanden fann civila departementet
sig icke kunna tilldela Wadman något underhåll från Vadstena krio-smanshuskassa.
Ej heller kunde departementet, enär Wadman då ännu ej fyllt 60 år i strid
mot bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 6 februari 1920 angående decentralisering
av vissa ärenden rörande understöd från Vadstena krigsmanshuskassa
och mvalidhusfonden, tilldela honom någon gratifikation från invalidhuslonden.
Då vidare Wadman redan i december månad år 1913 avgått från sin anställning
såsom handräckningskarl vid Bohusläns regementes intendenturförråd å
Backamo efter en anställningstid av endast 9 år 3 månader 13 dagar och vid endast
48 ars ålder,^ utan att det blivit styrkt, att sjukdom, ådragen under tjänstgöringen
vid förrådet, förorsakat hans avgang, funno armeförvaltningens intendents-
och civila departement samt sjukvårdsstyrelse sig icke kunna tillstyrka
att något understöd i annan form bereddes honom från medel tillhörande
fjärde huvudtiteln.
Genom beslut den 4 juli 1924 fann Kungl. Maj:t Wadmans ansökning ej
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Arméförvaltningens
civila departement.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 sand. 16 käft. (Nr 24.) 3
34
Banlcoutskottets utlåtande Nr
Enligt vad som framgår av den nu väckta motionen om understöd åt Wadman
jämte vid densamma fogade handlingar har efter ovan omförmäla utredning
icke framkommit något, som giver stöd åt antagandet, att militärtjänstgöringen
varit orsak till uppkomsten av den sjukdom (magkatarr) ,varav Wadman
uppgivit sig hava lidit alltsedan sitt avsked, men vilken sjukdom, såsom
förut anförts, icke konstaterades vid den år 1924 företagna läkarundersökningen.
Till stöd för förefintligheten av dylik sjukdom liar i motionen åberopats
ett intyg av några Wadman närboende grannar vilka uppgivit att
Wadman, alltsedan han år 1904 på grund av sjukdom avskedades tran .bohusläns
regemente, lidit av den sjukdom, för vilken avsked meddelades honom
(magsjukdom bestående i ständiga kräkningar och dålig matsmältning). Aven
om så varit fallet är därmed icke sagt, att militärtjänstgöringen vant orsak
till ifrågavarande sjukdom. I detta avseende har intet förebragts, som skulle
kunna föranleda ändring av departementets tidigare beslut i fråga om underhåll
åt Wadman. Visserligen hava Wadmans nyssnämnda grannar såsom
framgår av deras i bestyrkt avskrift vid motionen fogade intyg, uttalat, att
ifrågavarande sjukdom enligt deras uppfattning uppkommit »genom den ansträngande
tjänstgöring, som ålegat Wadman vid regementet, da han ensam
varit kommenderad att fullgöra vakttjänst vid regementets vidlyftiga etablissement»,
men då detta uttalande icke torde kunna tillmätas någon betydelse vid
bedömandet av det medicinska spörsmålet, huruvida sjukdomen ådragits i tjänsten,
anser departementet ifrågavarande intyg icke vara agnat att rubba den
uppfattning, till vilken, bland andra, arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse vid
ärendets tidigare prövning kommit.
Skulle Wadman anses berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
bleve följden, att ett mycket stort antal med Wadman likställda 1. d.
indelta soldater, som erhållit avsked pa grund av sjukdom utan att militärtjänsten
skäligen kunnat antagas hava bidragit till sjukdomens uppkomst och
utan att tjänstetiden uppgått till minst 20 år, borde komma i åtnjutande^ av
enahanda förmån. Med hänsyn till de konsekvenser ett tilldelande av understöd
från Vadstena krigsmanshuskassa i förevarande fall skulle medföra anser
sig departementet icke kunna tillstyrka, att Wadman tillerkännes dylikt undorstöd.
Däremot är Wadman, som den 16 september 1925 fyllde 60 år, numera
jämlikt föreskrifterna i ovan omförmälda brev den 6 februari 1920 berättigad
till en årlig gratifikation av 15 kronor från invalidhusfonden och kommer dylikt
understöd, så snart framställning därom till departementet inkommit, att
honom i vederbörlig ordning tilldelas. o
Beträffande ifrågasatt understöd åt AVadman pa grund av hans anställning
såsom handräcknmgskarl vid intendenturförradet a^ Backamo. hava inga nya
skäl blivit anförda, som skulle kunna föranleda någon ändring av arméförvaltningens
intendents- och civila departements samt
derdånigt yttrande den 17 juni 1924 anförda asikt i denna fråga. Civila departementet
anser sig därför icke kunna tillstyrka att årligt understöd av
statsmedel beredes honom i anledning av denna hans anställning.
I detta sammanhang anser sig departementet, med hänsyn till storleken av
det i motionen ifrågasatta understödet, böra meddela, att Wadman, därest den
år 1924 verkställda utredningen givit vid handen, att militärtjänstgöringen
varit orsak till Wadmans här omskrivna magsjukdom, skulle av departementet
hava tilldelats ett årligt understöd från Vadstena krigsmanshuskassa av 36
kronor jämte underhållsförhöjning 25 kronor eller tillhopa 61 kronor. Från
och med den 1 oktober 1925 eller månaden näst efterden, under vilken Wadman
uppnått 60 levnadsår, skulle ifrågavarande underhall hava höjts till 100 kronor
för år, förutom härå belöpande dyrtidstillägg.
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
35
Såsom av det anförda framgår har en av Wadman under år 1924 hos Kungl.
Maj:t gjord framställning om understöd efter verkställd utredning förklarats
icke föranleda någon Kungl. Haj:ts åtgärd. Med hänsyn härtill och då några
nya omständigheter icke framkommit av beskaffenhet att böra föranleda "ett
frångående av den ståndpunkt, Kungl. Maj:t intagit i frågan, har utskottet
ansett sig höra avstyrka bifall till motionärens föreliggande hemställan.
Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion I: 191 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
42 :o.
I en inom andra kammaren väckt motion nr 67 hava herrar Carlström och
Past, med instämmande i motionens syfte av en utav kammarens Övriga ledamöter,
hemställt, »att riksdagen måtte medgiva sergeanten i kungl. Smålands
husarregemente Carl Oskar Ragnar, vid erhållet avsked, pension å allmänna
indragmngsstaten i likhet med den som tillfaller sergeant på stat»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid
iogade bilagor.
Beträffande Ragnars anställnings- och tjänstgöringsförhållanden framgår av
tillgängliga handlingar bland annat,
att Ragnar, som är född den 18 september 1873, den 18 september 1893 antagits
till indelt soldat vid Smålands husarregemente,
att han den 30 januari 1903 övergått på ny stat såsom obefordrad starnanstalld
volontär genom kontrakt med viss anställningstid
att han den 24 augusti 1904 befordrats till hovslagarvicekorpral, den 25 november
samma ar till hovslagarkorpral, den 1 januari 1915 till hovslagarfurir
av andra klass och den 1 januari 1919 till hovslagarfurir av första klass allt
vid nämnda regemente,
att han sedan den 1 januari 1908 uppehållit befattning som hovslagarunderofficer
vid regementet och sedan 1913 varit lärare i praktiskt hovbeslag vid
regementets hovslagenskola, vilka befattningar han skött på ett i allo berömvart
satt, samt
att han den 20 januari 1914 utnämnts till sergeant i regementet.
Under år 1921 gjorde vederbörande regementschef hos Kungl. Maj:t framställning
om beredande åt Ragnar vid uppnådda 50 levnadsår av pension lika med
den som tillkomma sergeant av första klass på stat. I häröver den 27 september
192i avgivet utlåtande anförde arméförvaltningens civila departement - med
ormalan att Ragnar, därest han kvarstode i tjänst till fyllda 50 år, bleve bera
tigad att från Vadstena krigsmanshuskassa åtnjuta författningsenligt unerhall
jämte korpralstillägg — att departementet, vid det förhållande att
Ragnar endast innehaft manskapsbeställning på stat och det av verkställd utre
ning icke framkommit att han på grund av sjuklighet vore urståndsatt att
"3^ Slg„°ch S“ fa^J/amt då ett bifall till ansökningen sannolikt skulle
föranleda manga liknande framställningar, funne sig böra avstyrka densamma
Utskottet
Ang.
pension åt
sergeanten
Carl Oskar
Ragnar.
36
Bankoutskottets utlåtande Nr ZJf.
Armeförvaltningen
civila depot
tement.
Genom beslut den 11 november 1921 fann Kungl. Maj:t den gjorda framställningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Sedermera medgav Kungl. Maj:t, som tidigare genom särskilda beslut beviljat
Ragnar tillstånd att kvarstå i tjänsten under vissa perioder, enligt beslut
den 9 mars 1923 att Ragnar finge kvarstå i tjänst vid regementet under högst
ytterligare tre år till och med den 18 september 1926.
Vid 1924 års riksdag väcktes av herrar Carlström och Fast motion (II: 17)
om beredande åt Ragnar vid erhållet avsked av pension å allmänna indragningsstaten
i likhet med den, som tillfölle sergeant på stat. I häröver avgivet
utlåtande (nr 26, p. 5) anförde bankoutskottet bland annat, att, enär Ragnar
under mer än 30 års tid varit i krigstjänst och alltsedan 1908 med bästa vitsord
fullgjort åligganden, vilka i fråga om ansvar och krav på fackinsikter torde
kunnat jämställas med dem, som tillhörde underofficer på stat, det syntes utskottet
som om vissa billighetsskäl talade för beredande åt Ragnar efter avskedstagande
ur tjänsten av någon pension utöver det underhåll, som författningsenligt
komme att tillerkännas honom från Vadstena krigsmanshuskassa.
Då emellertid Ragnar, såsom ovan framhållits, medgivits rätt att kvarstå i
tjänst till och med den 18 september 1926 och då frågan, huruvida Ragnar på
grund av sin tjänstgöring som hovslagarunderofficer borde tillerkännas pension
eller understöd av .statsmedel, syntes utskottet böra upptagas först i samband
med hans avskedstagande, ansåge sig utskottet sakna anledning att då
ingå på en närmare prövning av detta spörsmål. Utskottet hemställde därför,
att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd, vilken hemställan
av riksdagen bifölls.
Över den nu väckta motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens civila departement.
Arméförvaltningens civila departement har yttrat bland annat följande:
»Någon pension i likhet med den, motionärerna föreslagit, anser sig departementet
emellertid icke kunna tillstyrka, enär Ragnar icke innehaft underofficersbeställning
på stat. Däremot anser departementet det vara med rättvisa
och billighet överensstämmande, att Ragnar böredes något årligt understöd utöver
det som författningsenligt tillkommer honom från Vadstena krigsmanshuskassa,
såsom erkänsla för det ansvarsfulla och maktpåliggande arbete, han
under en lång följd av år utfört i statens tjänst. Underhållet från nämnda kassa
är alltför ringa för att kunna anses som skälig ersättning för dylikt arbete
efter avgång ur tjänst. Detta underhåll uppgår nämligen för Ragnars vidkommande
under de närmaste åren efter avskedet till endast 100 kronor för år,
därav 15 kronor utgör underhåll i fjärde klassen av Vadstena krigsmanshuskassa,
25 kronor underhållsförhöjning enligt kungörelsen den 6 augusti 1909
angående ändrade bestämmelser i fråga om underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
samt 60 kronor korpralstillägg. Sedermera ökas visserligen underhållet
till 100 kronor för år jämte dyrtidstillägg (150 kronor) och korpralstillägg
(60 kronor), när Ragnar fyllt 60 år, och till 200 kronor jämte nyssnämnda
tillägg, när han uppnått en levnadsålder av 67 år, men även dessa
underhållsbelopp måste enligt departementets åsikt anses för låga i förhållande
till det arbete, han utfört under sin anställningstid vid regementet. Härtill
BanJcoutskoiiets utlåtande Nr Z4.
37
kommer att Ragnar, enligt vad motionärerna uppgivit, har familj och minderåriga
barn att försörja samt att han vid erhållet avsked ej torde kunna påräkna
någon sysselsättning, som giver dräglig bärgning. I betraktande härav torde
det icke kunna anses obilligt, att någon fyllnad till det årliga underhållet från
Vadstena krigsmanshuskassa tillerkännes Ragnar.
Beredandet åt Ragnar av dylik fyllnad torde ej komma att medföra några
vittgående konsekvenser. En under nästlidet år i anledning av eu av förre
sergeanten i Livgardets till häst reserv J. A. Johannisson gjord framställning
i liknande ärende verkställd utredning gav nämligen vid handen, att det bland
Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare då endast fanns ett fåtal understödstagare,
vilka kunde antagas hava innehaft anställning under med Ragnar
jämförliga förhållanden. Förutom, nämnde Johannisson skulle det. enligt
vad utredningen visade, bland understödstagarna endast finnas 2 hovslagarkorpraler
vid Skånska dragonregementet och 1 hovslagarkonstapel vid Göta
artilleriregemente, vilka, under förutsättning att de fullgjort åligganden jämförliga
med dem, som tillkomma underofficer på stat, skulle i avseende å tjänstgöring
kunna likställas med Ragnar. Departementet håller vidare för sannolikt,
att av i tjänst varande manskap det knappast torde finnas någon, som i
förevarande hänseende kan likställas med Ragnar.
Beträffande beloppet av det årliga understöd, som skulle kunna tillerkännas
Ragnar utöver honom tillkommande underhall från Vadstena krigsmanshuskassa,
anser departementet för sin del, att detsamma bör bestämmas i enlighet
med de grunder, som av de senare årens riksdagar följts vid beviljandet av
pensioner åt vid armén anställda arbetare, vilka intagit förmans eller verkstadsföreståndares
ställning. Dylika arbetare hava fått sig tilldelade pensioner,
som med inräknande av vad pensionären kunnat uppbära i underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa uppgått till 700 å 1.000 kronor för år. beroende
på tjänstetidens längd och andra omständigheter (se riksdagens skrivelser
nr 302/1922. p. 36 b och c, nr 183/1923 p. 7 och 8, nr 108/1924 p. 7 a
och b samt nr 201/1925 p. 3 och 17). Till ifrågavarande belopp hava i enlighet
med kungörelserna om pensionstillägg och ny pension kommit de genom
dessa förordningar bestämda särskilda förmåner, varigenom totala pensionsbeloppet
av sådana pensioner numera utgör 1,116 å 1,452 kronor.
Då emellertid Ragnar icke får kvarstå i tjänst till den ålder, vilken i regel
utgjort villkor för erhållande av dylik pension och då han under omkring 10 år
av sin anställningstid vid regementet varit indelt soldat, under vilken tid
tjänstgöringen icke torde hava omfattat mer än omkring en månad varje år.
synes Ragnars pension närmast böra bestämmas i anslutning till det lägsta
av ovan angivna pensionsbelopp eller 1.116 kronor. Detta resultat uppnås.
om ^Ragnar utöver ''sitt understöd från Vadstena krigsmanshuskassa erhåller
en årlig pension av 1.000 kronor. Detta understödsbelopp, å vilket icke bör
beräknas pensionstillägg eller förhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 280), kommer jämväl att ungefärligen motsvara vad en förman eller verkstadsförestandare
med en anställningstid av minst 30 år erhåller i förtidspension
enligt bestämmelserna i Kungl. kungörelsen den 15 januari 1926 angående
förtidspension och ävskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid
armén och marinen. Förtidspensionen för en dylik löntagare utgör nämligen
enligt förordningen 1,080 kronor. Departementet anser, att det föreslagna
pensionsbeloppet av 1,000 kronor bör utgå utöver det underhåll, som Ragnar
kommer att uppbära från Vadstena krigsmanshuskassa. Det torde nämligen
med hänsyn till grunderna för sistnämnda underhålls utgående samt arten av
Ragnars tjänstgöring och åldern vid hans avskedstagande få anses skäligt, att
de förhöjningar i understödet från Vadstena krigsmanshuskassa. som författningsenligt
skola utgå, då Ragnar uppnått 60, respektive 67 år, komma honom
38
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
Statskon
toret.
personligen till godo, vilket icke skulle bli fallet, om pensionen tillmättes så,
att denna tillsamman med underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa skulle
uppgå till visst fixerat belopp.
På grund av vad sålunda anförts får departementet för sin del hemställa,
att Iiagnar måtte tillerkännas en årlig pension från allmänna indragningsstaten
av 1,000 kronor att utgå utöver vad honom tillkommer i underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa; börande pensionen beräknas och utgå från och
med månaden näst efter den, under vilken Ragnar avgår ur tjänst eller från
och med den 1 oktober innevarande år.»
För egen del har statskontoret anfört:
»Vad därefter vidkommer det i motionen nr G7/II väckta förslaget om pension
åt sergeanten Ragnar åberopar statskontoret den utredning, som av
arméförvaltningens civila departement framlagts i förenämnda skrivelse. Statskontoret,
som i likhet med arméförvaltningens civila departement anser, att i
motionen framställt förslag om att Ragnar skulle erhålla samma pensionsförmån,
som tillkommer sergeant på stat, icke kan tillstyrkas, håller dock före, att
omständigheterna i detta fall böra föranleda till någon pension åt Ragnar
ungefär i överensstämmelse med vad som plägar i pension beviljas vid truppförband
anställd arbetare i förmans eller verkstadsföreståndares ställning; och
har statskontoret icke annat att erinra mot vad civila departementet föreslagit
än att i detta fall liksom eljest, när en underhållstagare i Vadstena krigsmanshuskassa
erhåller verklig pension, i denna senares belopp synes böra inräknas
vad som utgår från krigsmanshuskassan. Man bestämmer alltså i detta sammanhang
vad Ragnar skäligen bör hava i understöd för sitt arbete i statstjänsten;
och vad härav icke erhålles från krigsmanshuskassan utgår från allmänna
indragningsstaten. Pensionsbeloppet synes i detta fall skäligen kunna bestämmas
till 1,116 kronor, motsvarande en oreglerad pension å 700 kronor. Vid
bifall härtill skulle sergeanten Ragnar förklaras berättigad att från och med
månaden näst efter erhållet avsked åtnjuta årlig pension från allmänna indragningsstaten
till sådant belopp att detsamma jämte vad till honom må utgå från
Vadstena krigsmanhuskassa uppgår till sammanlagt 1,116 kronor.»
Utskottet. Såsom av utredningen framgår har Ragnar varit i krigstjänst under mer än
33 år, varav över 23 år såsom fast anställd vid Smålands husarregemente, och
därvid alltsedan början av år 1908 fullgjort göromål, vilka ansetts i vissa avseenden
kunna jämställas med dem som åligga underofficer på stat. Under
sådana förhållanden finner utskottet i likhet med de hörda myndigheterna det
vara billigt, att Ragnar efter avgång ur tjänst tillerkännes någon pension
utöver honom författningsenligt tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.
Beträffande storleken av den pension, som synes böra beredas
Ragnar, har utskottet intet att erinra mot det av statskontoret tillstyrkta beloppet
1,116 kronor. Utskottet anser i likhet med statskontoret det vara riktigast,
att — liksom tidigare i liknande fall plägat ske — i pensionsbeloppet
inräknas det underhållsbelopp, som må tillkomma Ragnar från Vadstena krigsmanshuskassa.
Pensionen torde böra beviljas från allmänna indragningsstaten
och utgå från och med månaden näst efter den, vari Ragnar erhåller avsked
från sin beställning.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 67, må
medgiva, att hovslagarfuriren av första klass vid Smålands hu
-
Bankoutskottets utlåtande Nr %4.
39
sarregemente, sergeanten i regementet Carl Oskar Ragnar ma
från och med månaden näst efter den, vari han erhåller avsked,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
årlig pension till sådant belopp att pensionen jämte vad
honom må bliva tilldelat från Vadstena krigsmanshuskassa
uppgår till 1,116 kronor.
43 :o.
I en inom andra kammaren av herr Törnkvist i Bjuv väckt motion nr 172 _ /•
har hemställts, »att f. d. korpralen i regementet, vid 4:de skvadronen av kungl. gtöefåtförre
skånska husarregementet Martin Herder Blixt måtte tilldelas ett årligt under- korpralen
M. H. Bhxt.
stöd av 600 kronor.»
Beträffande motiveringen för detta yrkande tillåter sig utskottet att hänvisa
till motionen.
Av tillgängliga handlingar framgår bland annat följande.
Blixt, som är född den 7 januari 1865, kom den 15 september 1883 i krigstjänst
vid Skånska husarregementet, där han kvarstod såsom indelt husar
(korpral i regementet) till den 1 augusti 1925, då han erhöll avsked efter när
mare 42 tjänstår. Under tjänstgöring vid regementet ådrog sig Blixt den
5 september 1923 på grund av olycksfall en knäskada, för vilken han hos riksförsäkringsanstalten
gjorde framställning om ersättning. Efter verkställd ut
redning i ärendet fann riksförsäkringsanstalten genom beslut den 17 januari
1925 ersättning jämlikt 1916 års olycksfallsförsäkringslag icke kunna tillerkännas,
enär skadan, såvitt tillgängliga handlingar utvisade, icke medfört ned
sättning i Blixts arbetsförmåga med minst 10 procent. Sedan Blixt hos försäkringsrådet
anfört besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut, farm rådet
enligt utslag den 10 juli 1925 ej skäl göra ändring i överklagade beslutet.
Blixt, som under de tider då han ej varit i tjänstgöring vid regementet haft
anställning såsom gruvarbetare hos Höganäs-Billesholms aktiebolag, har på
grund av genom läkarbetyg styrkt nedsättning i arbetsförmågan nödgats lämna
denna anställning med pension från och med den 1 november 1924.
Från och med den 1 september 1925 uppbär Blixt honom på grund av krigs
tjänsten författningsenligt tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.
Detta utgår för närvarande med 100 kronor årligen jämte dyrtidstillägg
å 150 kronor. Underhållet kommer enligt gällande bestämmelser att
höjas till 200 kronor årligen efter det Blixt uppnått 67 års ålder. Från Höganäs-Billesholms
aktiebolag åtnjuter Blixt, enligt vad utskottet inhämtat, för
närvarande pension med 300 kronor årligen.
Såsom av utredningen framgår har frågan om ersättning till Blixt med an- Utikottet.
ledning av den skada, han ådragit sig under tjänstgöring vid Skånska husarregementet,
i vederbörlig ordning varit föremål för prövning av riksförsäkringsanstalten
och försäkringsrådet, vilka myndigheter enligt gällande bestämmelser
funnit sig icke kunna tillerkänna honom ersättning, enär den av
skadan förorsakade nedsättningen av arbetsförmågan icke uppgått till det
40
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
minimum av 10 procent, som för ersättnings bekommande är stadgat. Under
sådana förhållanden har utskottet, oaktat ömmande omständigheter enligt utskottets
mening föreligga, funnit sig icke kunna tillstyrka, att understöd eller
ersättning skulle genom riksdagens beslut beredas Blixt i anledning av berörda
skada. På grund härav och då Blixt åtnjuter honom i egenskap av förutvarande
indelt husar författningsenligt tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till den väckta
motionen.
Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion II: 172 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
III. Ang. socialdepartementet.
44 :o.
Ang. # I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1926 dagtecknad proposition nr
PeY>andreat ^4 ^ar Kungi. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats
kanslisekre- rådsprotokollet över socialärenden för samma dag, i punkten l:o föreslagit
Sjöcrona. riksdagen medgiva, att andre kanslisekreteraren i Kungl. Maj :ts kansli,
amanuensen i socialdepartementet Cornelius Hans Sjöcrona må från och med
månaden näst efter den, vari han lämnar sin anställning i nämnda departement,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 1,980 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:
Sjöcrona är född den 21 juli 1881 och avlade juris utriusque kandidatexamen
den 15 september 1909 samt antogs till e. o. notarie i Svea hovrätt den 21
september 1909. Efter tjänstgöring hos Stockholms rådstuvurätt tjänstgjorde
han från och med den 25 april 1910 till och med den 23 januari 1912 å Södertörns
domsaga och förrättade därvid ett lagtima hösteting jämte därunder förekommande
rannsakningar och andra extra förrättningar. Från och med den 24
januari 1911 till utgången av september månad 1916 tjänstgjorde han vid dåvarande
överintendentsämbetet, nuvarande byggnadsstyrelsen, och innehade därstädes
förordnande såsom förste intendent, motsvarande byråchef i byggnads
styrelsen, omkring 5 månader samt såsom extra notarie 3V2 månader. Under
tiden januari—maj 1917 tjänstgjorde han i tullverket samt från och med maj
månad 1917 till och med den 31 december 1918 i domänstyrelsen, där han innehade
förordnande å dåvarande första gradens tjänst 6 månader 4 dagar. Från
och med den 1 januari 1919 till och med den 30 juni 1920 tjänstgjorde han i
kammarkollegium. Sjöcrona, som den 10 april 1912 antagits till amanuens i
civildepartementet, tjänstgjorde till och med den 30 juni 1920 i nämnda departement
och innehade därstädes förordnande såsom kanslisekreterare 2 månader
24 dagar samt såsom andre kanslisekreterare 1 år 1 månad 20 dagar. Han utnämndes
den 22 juni 1920 att vara andre kanslisekreterare i Kungl. Maj:ts
kansli. Efter civildepartementets uppdelning har han sedan den 1 juli 1920
varit anställd såsom amanuens i socialdepartementet och därstädes innehaft för
ordnande såsom andre kanslisekreterare 10 månader 18 dagar.
Bankoutskottets utlåtande Nr 2Jf.
41
I ärendet hava vidare åberopats intyg av överläkaren vid Lunds hospital och
asyl, professorn V. Wigert samt hospitalsläkaren vid Stockholms hospital G.
Eländer, vilka under förmälan att de sedan längre tid varit Sjöcronas läkare
intygat, att Sjöcrona sedan flera år lider av nervsjukdom (psychoneuros), som
— sannolikt för all framtid — i mycket hög grad inkräktar på hans arbetsförmåga
och sålunda gör honom oförmögen att fullgöra sina tjänståligganden,
ävensom säkerligen gör det omöjligt för honom att på ett nytt verksamhetsområde
finna utkomstmöjligheter.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Under erinran att riksdagen tidigare i vissa fall beviljat pensioner åt icke- Utskottet.
ordinarie befattningshavare i amanuensställning inom den civila statsförvalt
ningen får utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag, hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.
45 :o.
Under punkten 2 ro av nyssnämnda proposition nr 94 har Kungl. Maj:t Ang.
föreslagit riksdagen medgiva, att överbarnmorskan vid bammorskeläroanstal- ^gverbarnten
i Stockholm Hildur Riben må från och med månaden näst efter den, vari morskan rid
hennes anställning vid nämnda läroanstalt upphör, dock tidigast från och med ^utroanstal
-
den 1 oktober 1926, under sin återstående livstid å
uppbära en årlig pension av 408 kronor.
allmänna indragningsstaten ten i Stockholm
Hildur
Riben.
Av utredningen inhämtas bland annat att Hildur Riben, som den 12 september
1926 fyller 55 år och då är pensionsmässig, varit anställd som överbarnmorska
vid bammorskeläroanstalten i Stockholm sedan den 1 januari 1912, att
hon vid sidan av sin statsanställning haft anställning i Stockholms stads tjänst
såsom barnmorska vid Södra barnbördshuset, i vilken egenskap hon har rätt
till pension från Stockholms stad vid 55 års ålder med 1,282 kronor jämte dyrtidstillägg,
samt att hon i egenskap av barnmorska vid Södra barnbördshuset
vid 55 års ålder äger uppbära pension från statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl. å ungefär 200 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Maj :ts förslag och får sålunda
hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.
Utskottet
46 :o.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts under punkten 3:o av ifrågavarande pro- Ang.
position nr 94 framställda förslag och under hänvisning till den i propositio
nen lämnade utredningen i ärendet får utskottet hemställa, syningsman
nen
A. Pra -
42
Bankoutskottets utlåtande Nr Zi.
att riksdagen må medgiva,
dels att polisuppsyningsmannen Anders Pravitz må från
och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin
anställning såsom polisuppsyningsman, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
av 1,032 kronor under villkor att pension till lika stort
belopp utgår från landsting, kommuner eller enskilda;
dels ock att å ifrågavarande pension må utgå dyrtidstillägg
enligt de grunder, som äro eller kunna varda fastställda för
f. d. befattningshavare i statens tjänst, med iakttagande likväl
att dyrtidstillägget skall beräknas å det sammanlagda
pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast med vad
som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den
från allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.
47 :o.
Ang. I punkt 4:o av samma proposition nr 94 har Kungl. Maj:t föreslagit riksförhöjd
. , .
pension åt dagen medgiva,
poliskon- dels att poliskonstapeln Carl Gustaf Thorsell må från och med månaden
StaÅhorsdiG näst efter den, varunder han avgår från sin anställning såsom poliskonstapel,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära — i
stället för honom av 1919 års lagtima riksdag tillerkänt pensionsbelopp av 500
kronor — en årlig pension av 1,032 kronor under villkor att pension till lika
stort belopp utgår från landsting, kommuner eller enskilda;
dels ock att å ifrågavarande pension må utgå dyrtidstillägg enligt de grunder,
som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare i statens
tjänst, med iakttagande likväl att dyrtidstillägget skall beräknas å det sammanlagda
pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast med vad som
av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den från allmänna indragningsstaten
utgående delen av pensionsbeloppet.
Av utredningen framgår bland annat, att 1919 års lagtima riksdag med bi
fall till Kungl. Maj :ts i proposition nr 107 gjorda hemställan i ämnet medgivit,
att Thorsell, som är född den 22 januari 1857 och tillhört Blekinge läns ridande
polis alltsedan år 1896, finge från och med månaden näst efter den, varunder
hans anställning vid poliskåren upphörde, under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp av 500
kronor under villkor att pension med lika stort belopp utginge av landsting,
kommuner eller enskilda. Emellertid har Thorsell, som vid 1919 års ingång
på grund av med läkarbetyg styrkt sjuklighet beräknats icke kunna vidare
utöva sin tjänstebefattning, efter vunnen förbättring i sitt hälsotillstånd och
till stor del även till följd av sådan förändring i ridande polisens tjänstgöring,
att patrulltjänst verkställes icke till häst utan med motorfordon, alltjämt kvarstått
och kvarstår även tills vidare under år 1926 i sin tjänstebefattning emot
åtnjutande av därför numera utgående avlöning utgörande för år: arvode 1,750
Banlcoutskottebs utlåtande Nr Zk.
43
kronor, ålderstillägg 450 kronor och beklädnadsersättning 500 kronor eller tillsammans
2,700 kronor jämte stadgat dyrtidstillägg, som för sista halvåret 1925
uppgått till 502 kronor.
I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Då Thorsell icke tillträtt den pension, som år 1919 beviljats honom, utan
alltjämt kvarstår i tjänst, synes det vara billigt att han vid avgång från tjänsten
tillerkännes pension till belopp, som numera anses utgöra skälig pension
för polisman. Riksdagen har ock tidigare i vissa fall medgivit förhöjning av
beviljad pension under liknande förhållanden.
På grund härav får utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot
Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.
IV. Ang. kommunikationsdepartementet.
48 :o.
I en inom andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 65 har hemställts,
»att riksdagen måtte bevilja f. d. vågmästaren och arbetsförmannen Petter
August Lindström, Svartbjörnsbyn, Boden, ett årligt understöd av den storlek,
som brukar utgå till befattningshavare och arbetare vid statens järnvägsbyggnader».
Beträffande den till stöd för yrkandet anförda motiveringen får utskottet
hänvisa till motionen.
Av tillgängliga handlingar inhämtas att Lindström, som är född den 2 november
1865, under tiden från år 1906 intill slutet av år 1913 varit anställd
såsom arbetsförman vid byggnadsarbeten för den för försvarsväsendets räkning
anlagda landsvägen Boden—Lappträsk, varefter han intill utgången av
år 1925 innehaft befattning såsom vågmästare å nämnda väg med sex månaders
årlig tjänstgöring i vägunderhållsarbeten, vilken sistnämnda befattning Lindström
dock under år 1925 på grund av sjukdom bestritt genom vikarie. Enligt
läkarbetyg är Lindström numera på grund av sjukdom ständigt sängliggande.
Beträffande hans ekonomiska ställning har vederbörande kommunalnämndsordförande
intygat, att Lindström icke såvitt bekant ägde annan tillgång än
de undantagsförmåner han för sig och sin hustru betingat sig av sina söner
vid försäljning till dem av ett honom tillhörigt hemman samt att sönerna genom
den skuld, 8,000 kronor, de iklätt sig vid hemmansköpet, syntes hava. svårt
att fullgöra sina underhållsskyldigheter till föräldrarna.
Såvitt utredningen giver vid handen har Lindström varit i statens tjänst anställd
under omkring 8 år vid vägbyggnadsarbeten, varjämte han under omkring
11 år för statens räkning utfört vägunderhållsarbeten med en årlig tjänstgöringstid
av 6 månader. Med hänsyn till Lindströms korta anställningstid
Utskottet.
Ang.
årligt understöd
åt förre
vågmästaren
och arbetsförmannen
F. A.
Lindström.
Utskottet.
44
Bankoutskottets utlåtande Nr 2J^.
Ang.
pension åt
extra biträdet
vid domkapitlet
i
Härnösand
Anna Blomberg.
Utskottet.
Ang.
pension åt
vaktmästaren
M.
Henrikson.
har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka, att pension eller understöd beredes
honom av statsmedel; och får utskottet på grund härav hemställa,
att förevarande motion II: 65 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
V. Ang. ecklesiastikdepartementet.
49 :o.
I punkten 1 :o av en till riksdagen den 12 februari 1926 avlåten proposition
nr 86 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att extra biträdet vid domkapitlet i Härnösand Anna Blomberg
må från och med den 1 juli 1926 under sin återstående livstid uppbära
å allmänna indragningsstaten eu årlig pension till belopp av 1,044 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Anna Blomberg, som
är född den 14 augusti 1883, år 1901 anställts såsom tillfälligt skrivbiträde
hos domkapitlet i Härnösand samt från och med den 1 april 1904 innehaft
anställning såsom extra biträde därstädes, att hon under största delen av de
senaste fem åren varit tjänstledig på grund av sjukdom ävensom att hon enligt
läkarintyg numera är oförmögen till förvärvsarbete och saknar alla tillgångar.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Med hänsyn till Anna Blombergs låga levnadsålder samt till den jämförelsevis
korta tid, hennes effektiva tjänstgöring hos domkapitlet omfattar, har
utskottet i likhet med föredragande departementschefen hyst tvekan, huruvida
pension i nu förevarande fall borde beviljas. Då utskottet det oaktat funnit
sig böra förorda Kungl. Maj:ts förslag, har utskottet velat uttryckligen framhålla,
att detta skett på grund av de synnerligen ömmande förhållanden, som
i förevarande fall åberopats.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
50 :o.
Under punkt 2:o av ifrågavarande proposition nr 86 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid domkapitlet i Lund Mårten
Henrikson må från och med den 1 juli 1926 under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,500 kronor.
Av utredningen i ärendet framgår bland annat, att Henrikson är född den 6
november 1850, att han på grund av sjukdom (cardioarteriosclerosis) är för
framtiden oförmögen att fullgöra sin tjänst samt att han sedan år 1884 varit
anställd såsom domkapitlets vaktmästare och uppehållit denna sin befattning
ända tills för någon tid sedan, då han nödgats upphöra därmed på grund av
Bankoutskottets utlåtande Nr Si.
45
sin hjärtsjukdom. Henriksons lön har sedan år 1922 utgått med 1,350 kronor,
varutöver han från och med budgetåret 1924—1925 åtnjutit tillfällig löneförbättring
med 100 kronor årligen.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet har på de i propositionen anförda skälen funnit sig böra biträda Utskottet.
Kungl. Maj:ts förslag och får alltså hemställa,
att Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.
51 :o.
Kungl. Maj:t har i punkt 3:o av ifrågavarande proposition föreslagit riks .1 ny.
dagen medgiva, att bibliotekarien hos vitterhets-, historie- och antikvitets- åt
it
• o* • 7. t-.. opo uioliotekari
akademien
signa Amalia Leijonhufvud ma från och med dagen näst efter en Sigrid
den, å vilken entledigande från hennes befattning hos akademien kan komma xn/orT
att beviljas, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1.992 hufvud.
kronor.
Av handlingarna inhämtas, att fröken Leijonhufvud, som är född den 5 juli
1862, under åren 1892—1909 innehaft anställning som lärarinna vid Åhlinska
skolan i Stockholm. Jämsides härmed antogs hon i februari år 1901 till inne
havare av den bibliotekariebefattning hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien,
vilken hon alltfort bestrider. För närvarande åtnjuter hon jämlikt
Kungl. Mjaj :ts beslut den 17 februari 1922 ett årligt arvode å 3.800 kronor
för 5 timmars daglig tjänstgöring, å vilket arvode dyrtidstillägg i vanlig ordning
utgår. Enligt Kung], Maj:ts beslut den 13 oktober 1922 gälla därjämte
bestämmelserna i 1 avd. 2 kap. av kungörelsen den 31 december 1921 (nr 7781
i tillämpliga delar i avseende å bibliotekarien Leijonhufvud.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade stats
rådsprotokollet.
Utskottet har icke funnit anledning föreligga till erinran mot Kungl. Maj:ts utskottet.
förslag och hemställer sålunda,
att riksdagen må bifall Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
52 :o.
Under punkt 4:o av berörda proposition nr 86 föreslår Kungl. Maj:t riks- Ang.
dagen medgiva, att f. d. professorn vid konsthögskolan Claes Axel Amos Pfn^°^r"t
Grundströms änka Carolina Grundström, född Assur, må från och med den fessorn vid
1 juli 1925 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, å all- ^olan^A
Inänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1.128 kronor. .4. Grund
ströms
anka.
Av utredningen framgår bland annat, att professorn Grundström vid den tid.
då konsthögskolans befattningshavare erhöllo delaktighet i civilstatens änke
och pupillkassa, överskridit 60 års ålder och därför enligt kassans reglemente
ej'' kunde vinna inträde i densamma. Änkefru Grundström är född den 1 de
-
46
Bankoutskottets utlåtande Nr 2b.
cember 1860. Av avskrift av bouppteckning efter f. d. professorn Grundström
inhämtas, att han var född den 5 december 1844 och avlidit den 2 juni 1925
samt att behållningen i boet utgjorde 31,463 kronor 42 öre, varav dock endast
15,000 kronor äro placerade i sådana förmögenhetsobjekt, som kunna giva
någon avkastning.
Utskottet hänvisar beträffande utredningen i övrigt till propositionen.
Utskottet. Utskottet har, om ock med någon tvekan, funnit sig böra förorda, att pension
beredes änkefru Grundström. Vad angår pensionens storlek har utskottet
emellertid funnit anledning saknas att förorda densamma till högre belopp än
som av 1924 års riksdag tillerkänts änkan efter rektorn och professorn vid
lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp K. O. M. Weibull eller 800 kronor
årligen. Efter omräkning till nyreglerat belopp bör pension å sistnämnda belopp
numera utgå med 912 kronor. Utskottet tillstyrker alltså, att pensionen i
förevarande fall bestämmes till sistnämnda belopp.
I enlighet med det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att f. d. professorn vid konsthögskolan
Claes Axel Amos Grundströms änka Carolina Grundström,
född Assur, må från och med den 1 juli 1925 under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 912 kronor.
53 :o.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts under punkt 5 ro av ifrågavarande
proposition gjorda hemställan och under hänvisning till den i propositionen
lämnade utredningen i ämnet hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att läraren i etsning vid konsthögskolan,
vice professorn Axel Tallberg må från och med
månaden näst efter den, varunder han frånträder sin befattning
vid konsthögskolan, under sin återstående livstid uppbära
å allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp
av 2,724 kronor.
Ang. ^
pension åt
vice professorn
vid
konsthögskolan
A.
Tallberg.
54:o.
Ang. Uti punkt 6:o av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksrArvodet
åt dagen att från och med budgetåret 1925—1926 höja det till arvode till en asassistenten
å sistent å det fysikaliskt-kemiska laboratoriet vid universitetet i Uppsala å allliskdcemiska
manna indragningsstaten utgående årliga anslaget från 2,500 kronor till 3,600
laboratoriet kronor.
vid Uppsala
universitet. ggsom [ propositionen erinrats, anvisade 1924 års riksdag med bifall till
Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning till arvode till en assistent å det
fysikaliskt-kemiska laboratoriet vid universitetet i Uppsala på allmänna indrag
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 2b.
47
ningsstaten från och med budgetåret 1924—1925 ett årligt belopp av 2,500
kronor. Detta belopp bestämdes i anslutning till vad som då tillkom övriga
assistenter vid andra universitetsinstitutioner i såväl Uppsala som Lund.
Vid den lönereglering, som 1925 års riksdag beslöt i fråga om olika befattningshavare
vid universiteten, höjdes assistentarvodena ä 2,500 kronor till
3,600 kronor. I de framställningar, som lågo till grund för Kungl. Maj:ts
proposition i ämnet, var emellertid ej berörd frågan om arvodet till assistenten
vid fysikaliskt-kemiska laboratoriet, vadan alltså denne genom den från och
med 1 juli 1925 gällande nya löneregleringen råkat komma i en sämre ställning
än övriga assistenter.
I fråga om utredningen i övrigt i detta ämne får utskottet hänvisa till propositionen.
Da arvodet till assistenten a det fysikaliskt-kemiska laboratoriet vid univer- Utskottet.
sitetet i Uppsala från befattningens tillkomst satts lika med övriga assistentarvoden
vid universitetets institutioner, lärer erinran ej kunna framställas mot
att arvodet nu regleras till överensstämmelse med vad av 1925 års riksdag
bestämts i fråga om berörda assistentarvoden. Med hänsyn till vad departementschefen
i ärendet upplyst har utskottet ej heller velat motsätta sig att denna
arvodesreglering vinner tillämpning räknat från och med ingången av budgetåret
1925—1926.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
55 :o.
Kungl. Maj :t har uti punkten 7 :o av förevarande proposition nr 86 föreslagit
riksdagen medgiva, att förra städerskan vid högre lärarinneseminariet Malio,
Olsdotter Kilfeldt ma, räknat från och med den 1 juli 1925, under sm återstående
livstid, så länge hon lever ogift, från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 660 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
Ang.
pension åt
f örra städerskan
vid
högre lärarinneseminariet
Mot ia
Olsdotter
Kilfeldt.
Kungl. Maj :ts förevarande framställning har icke givit utskottet anledning Utskottet.
till annan erinran än att det såsom förutsättning för pensions utgående ifrågasatta
villkoret om visst civilstånd ej synes böra föreskrivas, då det här gäller en
genom vederbörandes eget arbete intjänad pension.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts ifrågavarande
framställning, må medgiva, att förra städerskan vid högre lärarinneseminariet
Maria Olsdotter Kilfeldt må, räknat från och
med den 1 juli 1925, under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 660
kronor.
48
Banlcoutskottets utlåtande Nr
Ang.
pension åt
lär o ver ksvaktmästaren
J. A.
Johnsson.
Ang. o
understöd åt
vaktmästaränkan
Johanna
Dahl.
Ang. *
pension åt
läroverksvaktmästaren
B. Leijon.
Ang.
pension åt
föreläsningskonsulenten
N. Lundahl.
56:o.
I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag i punkten 8:o av samma proposition
får utskottet, under hänvisning till den i propositionen lämnade utredningen
i förevarande ärende, hemställa,
att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid högre latinläroverket
å Norrmalm i Stockholm Johan August Johnsson
må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång
från hans innehavande befattning äger rum, dock tidigast från
och med den 1 juli 1926, under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,440
kronor.
57 :o.
Kungl. Maj:t föreslår i punkten 9:o av förevarande proposition nr 86 riksdagen
medgiva, att förre vaktmästaren vid Kungsholms realskola i Stockholm
August Andersson Dahls änka Johanna Olof sdotter Dahl, född Dimherg, må
från och med den 1 november 1924 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
444 kronor.
Över denna framställning avgiver utskottet utlåtande i annat sammanhang
(utlåtande nr 25, punkt 23 :o); vilket utskottet velat härigenom för riksdagen
anmäla.
58:o.
Med biträdande av vad Kungl. Maj:t uti punkten 10 :o av förevarande proposition
nr 86 föreslagit och med hänvisning till den i propositionen förebragta
utredningen i ämnet hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid högre allmänna
läroverket i Hälsingborg Bengt Leijon må från och
med månaden näst efter den, under vilken avgång från hans
innehavande befattning äger rum, under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
1,584 kronor.
59 :o.
Kungl. Maj :t har slutligen i punkten 11 :o av merberörda proposition nr 86
föreslagit riksdagen medgiva, att föreläsningskonsulenten och pedagogiske inspektören
för sinnesslöundervisningen Nils Lundahl må från och med månaden
näst efter den, varunder han lämnar sin anställning i statens tjänst, under sin
återstående livstid åtnjuta, utöver honom tillkommande pension från statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., pension från allmänna indragningsstaten
till belopp av 2,136 kronor årligen.
Av utredningen i ärendet framgår, bland annat, att Lundahl, som den 23
maj 1925 fyllt 67 år, från och med den 1 november 1911 haft förordnande att
B ankout skottets utlåtande Nr 24.
49
vara föreläsningskonsulent, först i ecklesiastikdepartementet och sedermera i
skolöverstyrelsen, samt att lian från och med år 1915 varit förordnad att hos
skolöverstyrelsen vara pedagogisk inspektör över de med bidrag av statsmedel
understödda uppfostringsanstalter för sinnesslöa och fallandesjuka barn och
arbetshem för sinnesslöa och fallandesjuka ävensom under de senaste åren jämväl
över statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa. För utövande av dessa
uppdrag måste Lundahl lämna sin lärarbefattning vid Lunds högre folkskolor
med augusti månad 1915. Sedan början av september månad 1915 har han uppburit
årspension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
med 1,800 kronor, vilken pension skulle hava blivit åtskilligt högre, därest han
kvarstått i tjänst som lärare, tills de nya bestämmelserna om löner och pensioner
för lärare vid högre folkskolor trätt i kraft. Lundahls arvode som föreläsningskonsulent
har utgått med 2,000 kronor under de första åren och under
de senaste åren utgjort 3,000 kronor. Såsom pedagogisk inspektör har han hela
tiden uppburit ett arvode av 1,500 kronor för år.
Till stöd för framlagt förslag om pension åt Lundahl bär skolöverstyrelsen
framhållit bland annat, att Lundahl sedan omkring 40 år ägnat sina krafter
åt den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten och under mer än 25 år
inom denna verksamhet intagit en central och ledande ställning, om vars stora
betydelse blott en mening torde råda bland alla dem, som ägde närmare kännedom
härom. Härtill borde läggas, att Lundahl under ett tiotal år såsom
pedagogisk inspektör för sinnesslöanstalterna i riket utövat en även på detta
område synnerligen förtjänstfull och betydelsefull verksamhet. Här förelåge
alltså ett arbete i det allmännas tjänst av den art, att billighet och rättvisa
krävde, att detsamma vunne det erkännande, som läge däruti, att skälig
pension bereddes den, som utfört det.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Med hänsyn till den betydelsefulla och gagnande verksamhet, som Lundahl Utskottet
dels i sin anställning som statens föreläsningskonsulent, dels redan dessförinnan
under en lång följd av år utövat till det statsunderstödda populärvetenskapliga
föreläsningsväsendets främjande, har utskottet funnit sig böra tillstyrka,
att en tilläggspension av statsmedel beredes Lundahl utöver den pension,
han på grund av sin lärartjänstgöring åtnjuter från statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. Kungl. Maj:ts förslag härutinnan har icke
givit utskottet anledning till erinran, varför utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.
60 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 19 februari 1926 dagtecknad proposition nr Anq.
139 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av pensioti åt
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riks-'' norna Ma’
dagen medgiva, att till vardera av förra lärarinnorna vid S:t Katarina svenska Alm~
församlings kyrkoskola i retrograd Matilda Wilhelmina Almqvist och Maria ”qvist och
t,., , ,, , MariaElisa
Bihang
till riksdagens protokoll 1926. 8 samt. 16 käft. (Nr 24.) 4 het Almqvist.
50
Bank outskottets utlåtande Nr
Utskottet.
Ang.
tilläggspension
åt f. d
läroverksadjunkten
K. G. Harlin.
Elisabet Almqvist inå från och med den 1 juli 1926 under deras återstående
livstid från allmänna indragningsstaten utgå ett årligt understöd av 1,200
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:
S:t Katarina svenska församlings kyrkoskola, som grundats omkring år
1800, hade varit en åttaklassig samskola för gossar och flickor, två förberedande
klasser inberäknade. Undervisningsspråket i skolan hade varit svenska.
Skolan hade till största delen underhållits genom avkastningen från en församlingen
tillhörig större fastighet, vartill kommit vissa donationsmedel och
ett mindre understöd från svenska och finska staterna. Skolan hade förvaltats
av ett skolråd, däri kyrkoherden varit ordförande. Kyrkoherden hade tillika
varit skolans rektor. Antalet rikssvenska barn hade utgjort omkring 10 procent
av hela elevantalet. På grund av sovjetmyndigheternas åtgörande hade
skolans verksamhet upphört den 1 maj 1918. De båda ifrågavarande lärarinnorna,
av vilka Matilda Wilhelmina Almqvist, född den 23 januari 1869, genomgått
pedagogiska institutet i retrograd och Maria Elisabet Almqvist, född den
4 januari 1871, genomgått gymnasium och gymnastikinstitutet i Petrograd,
hade tjänstgjort vid ifrågavarande skola i Petrograd från den 1 september
1892 till den 1 maj 1918, varvid den förstnämnda undervisat i matematik i
skolans alla klasser och i ryska språket i de högre klasserna, den sistnämnda
i ryska och tyska språken samt gymnastik. Enligt för svenska skolans lärarpersonal
gällande pensionsbestämmelser skulle ifrågavarande lärarinnor efter
25 års tjänstgöring varit berättigade till erhållande av pension, vilket emellertid
omöjliggjorts på grund av att i samband med den ryska revolutionen
svenska församlingens egendom gått förlorad. Lärarinnorna i fråga hade förutom
sin arbetsförtjänst såsom lärarinnor icke ägt någon enskild förmögenhet.
På grund av deras ålder och arbetsbristen på lärarinnebanan hade det varit dem
omöjligt att få någon anställning i Sverige.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Med hänsyn till de förhållanden, som åberopats i propositionen, och till vad
i övrigt i ärendet inhämtats, har utskottet funnit sig böra biträda Kungl. Maj :ts
förslag. Utskottet vill härvid i likhet med skolöverstyrelsen framhålla, att omständigheterna
i detta fall synas vara av allt för säregen natur för att några
vittgående konsekvenser av ett bifall till det väckta förslaget skulle behöva
befaras.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
61 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 25 nästlidna februari dagtecknad proposition
nr 191 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att f. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket i Luleå Karl
Gustaf Harlin må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång
från tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom
författningsenligt tillkommande pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till belopp av 1,210 kronor för år.
Bankoutskottets utlåtande Nr S4.
51
Av handlingarna i ärendet framgår att Harlin, som är född den 16 januari
1860, avlagt filosofie kandidatexamen samt därefter tjänstgjort såsom extra
lärare under läsaret 1897 1898 vid samskolan i Motala och under läsåren
1898 1901 vid allmänna läroverket i Söderköping, att han varit rektor vid
nämnda samskola läsåren 1901—1904 samt vid allmänna läroverket i Söderköping
läsåren 1904—1907 och vid samskolan därstädes läsåren 1907—1918,
samt att han, som den 25 oktober 1918 utnämnts till adjunkt vid högre allmänna
läroverket i Luleå, tjänstgjort vid detta läroverk vårterminen 1919—vårterminen
1925. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 januari 1925 medgavs, att
Harlin finge kvarstå vid sin tjänst tills vidare till utgången av juni 1925 och
den 17 juli 1925 beviljades Harlin nådigt avsked från sin befattning. Statskontoret
har genom beslut den 2 juli 1925 förklarat Harlin berättigad att åtnjuta
avkortad pension till ett belopp av 1,460 kronor.
Beträffande Harlins verksamhet innan han tillträdde sin adjunktsbefattning
vid högre allmänna läroverket i Luleå, vilken verksamhet till stor del varit
förlagd till privata läroanstalter, har Harlin härunder liksom i övrigt visat
sig vara en mycket dugande lärare. Särskilt framhålles, att han under icke
mindre än 17 år på ett utmärkt sätt tjänstgjort såsom rektor, därav 3 år vid
statsläroverk.
Skolöverstyrelsen har erinrat, att Harlin för statspension ägt att tillgodoräkna
sig 12 tjänstår samt att han dessutom tjänstgjort ett år såsom lärare vid
och 14 år såsom föreståndare för statsunderstödda privatskolor. Det syntes
vara billigt, att han för statspension kunde fa tillgodoräkna sig 2/ä av nämnda
tid eller således 10 år. Under denna förutsättning skulle hans sammanlagda
tjänstetid för beräkning av statspension uppgå till 22 ar och hans årliga pension
till 22/33 av hans pensionsunderlag 4,000 kronor eller alltså med föreskriven avrundning
uppåt 2,670 kronor.
Vidare erinrar överstyrelsen, att riksdagen tidigare uti vissa i någon män
liknande fall (1924 ars riksdagsbeslut om tilläggspension åt f. adjunkten Gunnarsson
och f. lektorn Jungner) icke velat direkt medgiva tillräknande för
statspension av viss tid utom statens tjänst utan i stället beviljat viss tilläggspension.
Då Harlin tillerkänts en författningsenlig pension av 1,460 kronor
om året, skulle under nyss angivna förutsättningar här ifrågavarande tilläggspension
utgöra 1,210 kronor om året.
Statskontoret har för sin del under hänvisning jämväl till de av överstyrelsen
omlörmälda fallen anslutit sig till förslaget om en tilläggspension åt Harlin
till föreslaget belopp, att utgå från och med den 1 augusti 1925.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit och då den tjänstepension, som enligt
nu gällande beräkningsgrunder skulle tillkomma Harlin, måste anses oskäligt
låg i förhållande till hans långvariga och väl vitsordade verksamhet i undervisningens
tjänst, finner utskottet i likhet med departementschefen att en
tilläggspension bör beviljas Harlin. Mot det i sådant avseende föreslagna beloppet
har utskottet icke haft anledning till erinran. Tilläggspensionen torde
böra utgå å allmänna indragningsstaten, räknat från och med den 1 augusti
1925.
Utskottet.
52
Bankoutslcottets utlåtande Nr 2J^.
Ang.
tilläggspension
åt f. d
läroverksadjunkten
J. J. Ekegren.
Utskottet.
Vid bifall till förslaget torde sammanlagda beloppet av den Harlin tillkommande
pensionen jämte tilläggspensionen böra regleras i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj :ts föreliggande proposition må av riksdagen
bifallas.
62 :o.
Kungl. Maj :t har vidare i en till riksdagen avlåten, den 25 nästlidna februari
dagtecknad proposition nr 192, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att f. d. adjunkten vid samskolan i Askersund Jöns
Jönsson Elcegren må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång
från tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid uppbära •— utöver
honom författningsenligt tillkommande pension — en tilläggspension å allmänna
indragningsstaten till belopp av 360 kronor för år.
Beträffande utredningen i ärendet tillåter utskottet sig att hänvisa till propositionen.
Såsom statskontoret erinrar, föreligger icke för närvarande rätt för statsanställd
lärare att för pension tillgodoräkna sig tjänstgöring vid enskild eller
kommunal läroanstalt. I speciella undantagsfall har emellertid riksdagen ansett
omständigheterna vara sådana, att riksdagen funnit sig böra bevilja en
dylik lärare tilläggspension utöver den, som tillkommit honom jämlikt civilå
pensionslagen. I detta avseende må här erinras om vad i nästföregående punkt
härom närmare förmäles ävensom att utskottet under nämnda punkt i ett
likartat fall tillstyrkt en tilläggspension. I anslutning härtill skulle i nu föreliggande
fall ytterligare omkring 3 tjänstår få räknas Ekegren tillgodo och
skulle i sådan händelse sammanlagda antalet för pension beräkneliga tjänstår
för honom hava utgjort 28 och pensionen uppgå till L’733 av pensionsunderlaget
4,000 kronor eller efter föreskriven avrundning 3,400 kronor. Då Ekegren av
statskontoret förklarats berättigad till en avkortad pension av 3,040 kronor,
skulle alltså tilläggspensionens belopp utgöra 360 kronor om året. Med hänsyn
till vad i ärendet förekommit finner utskottet sig böra tillstyrka, att en
tilläggspension till nyss angivna belopp beredes Ekegren. Denna tilläggspension
synes böra utgå å allmänna indragningsstaten under Ekegrens återstående
livstid, räknat från och med månaden näst efter den, under vilken avgång
från tjänsten ägt rum.
Vid bifall till ifrågavarande förslag torde sammanlagda beloppet av Ekegrens
pension och tilläggspension böra regleras i enlighet med föreskrifterna i
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).
Utskottet får hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
Bankoutskottets utlåtande Nr 2-k.
53
63 :o.
I en inom andra kammaren av herr Hansson i Bäck väckt motion nr 125 har
hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att f. d. småskollärarinnan Nygårds
Brita Persson i Laknäs, Leksand, med etthundra (100) kronor per år under
återstående livstid får understöd eller pension från statens allmänna indragningsstat
eller annan tillgänglig kassa».
Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till
motionen.
Av motionen jämte för utskottet tillgängliga handlingar framgår bland annat,
att Nygårds Brita Persson, som är född den 21 april 1861, anställts som
lärarinna vid småskola i Leksands församling från nyåret 1879, i vilken egenskap
hon, med avbrott för tiden från våren 1892 till hösten 1894, tjänstgjort intill
hösten 1897, då hon på egen begäran erhållit avsked efter en tjänstgöringstid
av omkring 17 år, ävensom att hon numera befinner sig'' i behövande omständigheter.
Av utredningen framgår, att Nygårds Brita Persson icke varit i statens
statens tjänst anställd ävensom att hon redan år 1897 efter omkring 17 års
tjänstgöring själv begärt och erhållit avsked från sin befattning såsom småskollärarinna.
Under sådana förhållanden har utskottet funnit sig icke kunna
förorda, att hon skulle beredas pension vare sig av statsmedel eller i övrigt genom
statsmakternas försorg. Utskottet får sålunda avstyrka bifall till motionärens
förslag och hemställer förty,
att förevarande motion II: 125 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
VI. Ang. jordbruksdepartementet.
64 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 19 februari 1926 dagtecknad proposition nr
149 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, i punkten l:o föreslagit
riksdagen medgiva, att kansliskrivaren i jordbruksdepartementet Kristina
Maria Bengtson må från och med den 1 juli 1926 under sin återstående
livstid, utöver henne författningsenligt tillkommande pension, från allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig fyllnadspension till sådant belopp, att båda
pensionsbeloppen tillsammans uppgå till, för år räknat, 2,160 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.
Ifrågavarande befattningshavare, som enligt företett åldersbetyg är född
den 22 augusti 1861, antogs den 1 april 1900 till skrivbiträde i jordbiultsdepartementet,
varest hon därefter utan avbrott tjänstgjort. Hon har inom
departementet utnämnts att från och med den 1 januari 1918 vara kvinnligt
skrivbiträde av andra graden och från och med den 1 januari 1920 kvinnligt
skrivbiträde av tredje graden, vilken senare befattning från och med 1922 i
. Ang
ärligt
understöd
eller
pension åt
f. d. småskollärarinnan
Nygårds
Brita
Persson.
Utskottet.
Ang.
fyllnadspension
åt
kansliskri•mten
i jordbruksdepartementet
Kristina
Maria
Bengtson.
54
Banlcontskottets utlåtande Nr 24.
Utskottet.
Ang.
pension åt
lantbruksingenjören
J.F.Nernsts
änka.
samband med lönereglering för statsdepartementen förändrats till kansliskrivartjänst.
Efter vederbörligt förordnande har hon vid skilda tider under
tillhopa 7 månader 29 dagar uppehållit registratorstjänsten i departementet.
Före sin anställning i departementet tjänstgjorde Bengtson under något
mer än 13 år såsom skrivbiträde å Nordmarks domsagas kansli. Beträffande
denna tjänstgöring har vederbörande domhavande, häradshövdingen P. Sundblad,
i utfärdat tjänstgöringsbetyg upplyst, att hennes arbete i huvudsak
bestått i uppsättning av småprotokollen, vari hon förvärvat sådan säkerhet,
att hon, ehuru särdeles lagfartsprotokollen varit av en ganska invecklad beskaffenhet,
kunnat felfritt uppsätta dem, varjämte han vitsordat, att Bengtson
ådagalagt en ovanlig arbetsförmåga.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Kungl. Maj :ts förslag innebär att kansliskrivaren Bengtson skulle med
hänsyn till sin jämförelsevis långa tjänstgöring såsom biträde å domarkansli,
vilken tjänstgöring ansetts hava varit av direkt nytta för hennes efterföljande
arbete i jordbruksdepartementet, beredas en tilläggspension till så stort belopp
— 288 kronor — att densamma jämte henne vid avgång från kansliskrivarbefattningen
tillkommande pension komme att uppgå till hel pension för sistnämnda
befattning eller 2,160 kronor. Utskottet vill visserligen erinra, att
de å domsagornas kanslier anställda biträdena icke äro att hänföra till befattningshavare
i statens tjänst och att riksdagen tidigare av principiella
skäl avslagit gjorda framställningar om beviljande av pension utav statsmedel
åt dylika biträden. Denna riksdagens ståndpunkt bör emellertid enligt
utskottets mening icke hindra, att vid bestämmande av pension för statstjänst
i nu förevarande fall viss hänsyn tages till ifrågavarande tjänstgöring. Då utskottet
sålunda funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag, har utskottet likväl velat uttryckligen framhålla, att utskottet
härmed icke får anses i någon mån hava tagit ståndpunkt till den principiella
frågan, huruvida och i vilken utsträckning vid beräkning av tjänstår för statspension
verksamhet utom statens tjänst må böra tagas i betraktande.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
65 :o.
I punkt 2:o av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att avlidne lantbruksingenjören Johan Fredrik Nernsts änka Anna
Charlotta Nernst, född Dalén, må från och med den 1 oktober 1925, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta pension å allmänna indragningssta.
ten till belopp av 696 kronor årligen.
Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Johan Fredrik Nernst,
född den 2 januari 1854, inträdde i lantbruksakademiens tjänst år 1881, att
han efter tjänstgöring såsom lantbruksstipendiat och extra lantbruksingenjör
utnämndes att från och med den 1 januari 1885 vara ordinarie lantbruks
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 2Jf.
Öb
ingenjör i Gävleborgs län, att han år 1900 kommit i åtnjutande av tredje
ålderstillägget till sin lön och att han på grund av sjukdom varit tjänstledig
under tiden 1 december 1917—2 januari 919, vilken sistnämnda dag
han avgick från tjänsten med pension. Vidare inhämtas, att Nemst, vilken
icke ingått i civilstatens änke- och pupillkassa, såsom stärbhusdelägare efterlämnat
änkan Anna Nernst, född den 23 september 1869, samt två till myndig
ålder komna barn, en son och en gift dotter, ävensom att boet utvisat en behållning
av 39,403 kronor 92 öre.
Sedan lantbruksstyrelsen i avgivet utlåtande tillstyrkt en pension för änkan
Nernst å 1,000 kronor årligen, har statskontoret i ärendet anfört följande:
Då, såvitt handlingarna utvisa, änkan Nernst syntes komma att i boet efter
sin avlidne man erhålla ett kapital, vars avkastning kunde antagas ungefär
motsvara den pension å 800 kronor, som av riksdagen beviljats medellös änka
efter lantbruksingenjör, vilken icke förvärvat delaktighet i civilstatens änkeoch
pupillkassa, skulle det visserligen kunna synas i viss mån tveksamt,
huruvida i detta fall över huvud taget någon pensionsförmån av statsmedel
borde beredas. Med hänsyn emellertid till mannens långvariga tjänstetid och
änkans uppnådda levnadsålder, som torde utesluta henne från möjligheten
att med eget arbete bidraga till sin försörjning, ville statskontoret icke motsätta
sig, att någon pension av statsmedel beviljades henne; men omständigheterna
syntes böra föranleda till att beloppet i någon mån begränsades; och
ville statskontoret för sin del föreslå ett belopp av 696 kronor, vilket vore
att med avseende å rätt till dyrtidstillägg anse såsom reglerat i överensstämmelse
med det förslag, som för 1926 års riksdag framlagts i propositionen nr 63.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Av utredningen i ärendet framgår, att lantbruksingenjören Nernst varit be- utskottet.
rättigaa att ingå som delägare i civilstatens änke- och pupillkassa och härigenom
grundlägga rätt till pension för sin efterlämnade änka men underlåtit
att göra detta. Vid sådant förhållande torde änkepension av statsmedel ej
böra ifrågakomma med mindre särskilda skäl därför kunna anses föreligga.
Den omständigheten, att Nernst under jämförelsevis lång tid varit i statens
tjänst anställd, lärer nämligen icke i och för sig kunna föranleda till beredande
av pension åt hans änka. Då emellertid med hänsyn till den betydande behållningen
i boet efter Nernst något behov av understöd i detta fall ej synes föreligga
och då ej heller i övrigt några särskilda omständigheter anförts av beskaffenhet
att motivera statspension, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall
till den gjorda framställningen.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke må av
riksdagen bifallas.
66 :o.
Beträffande Kungl. Maj:ts i punkten 3:o av förevarande proposition nr ^ng
149 gjorda framställning angående pension åt stallbetjänten E. Bergs änka pension''åt
avgiver utskottet utlåtande i annat sammanhang (utlåtande nr 25, punkt 25 :o); ten e!Bergs
vilket utskottet härigenom får för riksdagen änka.
anmäla.
56
Bankoutskottets utlåtande Nr
Ang.
pension åt
arbetaren
vid Ultuna
egendom,
L. E. Lundberg.
Ang.
pension åt
ladu fogden
vid Alnarps
egendom
P. J. Dahls
änka.
Ang.
tilläggspension
åt förre
expeditionsvakten
hos
försäkringsinspektionen
P. E. Andersson.
67 :o.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts i punkten 4:o av berörda proposition nr 149
framställda förslag och under hänvisning till den i propositionen lämnade utredningen
i ärendet får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att arbetaren vid Ultuna egendom
Lars Erik Lundberg må från och med månaden näst efter
den, varunder han frånträder sin anställning därstädes, under
sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension av 792 kronor.
68:o.
Över Kungl. Maj :ts under punkten 5 :o av propositionen nr 149 gjorda framställning
angående pension åt ladufogden vid Alnarps egendom P. J. Dahls
änka avgiver utskottet utlåtande i annat sammanhang (utlåtande nr 25, punkt
26 :o); vilket utskottet velat härigenom för riksdagen
anmäla.
VII. Ang. handelsdepartementet.
69 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 5 februari 1926 dagtecknad proposition nr 101
har Kung], Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att förre expeditionsvakten hos försäkringsinspektionen Per Erik Andersson
må, räknat från och med dagen näst efter den, varunder han erhåller avsked
från sin anställning som nattvakt vid nationalmuseum, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta, utöver honom författningsenligt
tillerkänd pension å 1,272 kronor för år, en tilläggspension av 372
kronor årligen.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Andersson, som är född den 25 oktober
1855, varit anställd hos försäkringsinspektionen sedan den 1 januari 1904
samt att han tjänstgjort dels som nattvakt vid nationalmuseum sedan den 15
februari 1898 — vilken tjänst han fortfarande bestrider — dels som e. o. vaktmästare
hos riksgäldskontoret under tiden den 6 december 1888—1892, dels
ock som vaktmästare under 1899—1903 års riksdagar hos riksdagens andra
kammare, under 1888—1895 och 1898 års riksdagar hos riksdagens statsutskott,
under åren 1898—1903 hos riksdagens revisorer och hos 1903, 1908 och 1918
års kyrkomöten.
Då Anderssons tjänstetid hos försäkringsinspektionen och nationalmuseum
uppgått till endast 27 år 8 månader och 10 dagar, varav 5 år 10 månader och
15 dagar vid nationalmuseum under åren 1898—1903, och följaktligen allenast
27 tjänstår kunnat tagas i beräkning vid fastställandet av hans pension, har
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
57
denna med iakttagande av föreskriven avrundning bestämts till 27/35 av det för
Andersson gällande pensionsunderlaget, 1,644 kronor, eller till 1,272 kronor.
Avsked från expeditionsvaktsbefattningen har beviljats Andersson från och
med den 26 oktober 1925.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
__ Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag och Utskottet.
får sålunda hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
70 :o.
1 punkten 2.o av förevarande proposition nr 101 har Kung], Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att framlidne skeppsmätningsöverkontrollören och överinspektören
Karl Oskär Larssons änka Gerda Martina Elisabet Larsson, född
Lamell, må räknat från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension av 1,020 kronor.
Av handlingarna framgår bland annat, att änkan Larsson är född den 30
november 1858. Bouppteckning efter förre skeppsmätningsöverskontrollören
Karl. Oskär Larsson utvisar, att han, som varit född den 7 november 1853,
avlidit den 12 augusti 1925 och såsom stärbhusdelägare efterlämnat änkan Larsson,
två myndiga barn och en omyndig sonson, son till ett avlidet tredje barn
samt att behållningen i boet utgjorde 4,967 kronor 1 öre. Enligt företett intyg
ager ankan utöver den henne tillkommande andelen i boet efter mannen
icke andra tillgångar än dels ett kapital om 25,000 kronor, som tillfallit henne
genom testamente efter en hennes släkting, dels ock på grund av äktenskapsförord
diverse lösören till ett värde av omkring 900 kronor.
Avsked från befattningen såsom skeppsmätningsöverkontrollör och överinspektör
hos kommerskollegium beviljades Larsson med utgången av november
månad 1921. Han innehade då 44 tjänstår i statens tjänst. Nämnda befattning
hade han dock icke innehaft längre än från och med den 1 januari 1920
från och me(l vilken dag befattningen blev uppförd å kommerskollegii
ordinarie stat — varför han vid sin avgång från tjänsten enligt gällande pensionsbestämmelser
icke var berättigad till full pension. Med hänsyn till hans
långvariga verksamhet i statens tjänst tilldelade honom emellertid 1921 års riksdag
med bifall till en i sådant avseende avlåten proposition en årlig tilläggspension
av 3,000 kronor, varigenom han tillsammans med vad enligt civila
pensionslagen tillkom honom i pension erhöll 5,000 kronor eller den pension,
varav han skulle ha kommit i åtnjutande, därest han vid sin avgång från tjänsten
varit berättigad till full pension.
Då Larsson först vid uppnådda 66 levnadsår fått ordinarie anställning i statstjänst,
kunde han icke vinna delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 saml. 16 käft. (Nr 24.)
Ang.
pension åt
förre skeppsmätningsöverkontrollören
K. O.
Larssons
änka
G. M. E.
Larsson.
5
58
Bankoutskottets utlåtande Nr Z-k.
Utskottet.
Ang.
pensioner åi
förre navigationsskolläraren
O. Mårtenssons
änka
och son.
Ehuru änkan Larssons ekonomiska ställning icke är sådan, att särskilt ömmande
omständigheter kunna anses föreligga, har utskottet likväl, med hänsyn
särskilt därtill att Larsson icke kunnat vinna delaktighet i civilstatens änkeoch
pupillkassa, funnit billighetsskäl tala för att pension beredes hans änka
av statsmedel. I fråga om storleken av pensionen har utskottet emellertid ansett
en reduktion böra äga rum av det föreslagna beloppet. Utskottet vill för
sin del förorda, att pensionen bestämmes till 696 kronor, motsvarande en oreglerad
änkepension å 600 kronor eller samma belopp, som av 1923 års riksdag
beviljats änkan efter en navigationsskoleföreståndare. Med dyrtidstillägg enligt
nuvarande grunder kommer en dylik pensionsförmån att uppgå till sammanlagt
inemot 950 kronor årligen.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:t.s ifrågavarande
framställning, må medgiva, att framlidne skeppsmätningsöverkontrollören
och överinspektören Karl Oskar Larssons änka
Gerda Martina Elisabet Larsson, född Laurell, må räknat från
och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension av 696 kronor.
71 :o.
I punkten 3:o av propositionen nr 101 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att framlidne navigationsskolläraren Olof Mårtenssons änka
Anna Mårtensson, född Libell, och makarnas minderåriga son Sten Nils Henry
må, räknat från och med den 1 januari 1926, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension, änkan, så länge hon förbliver änka, till belopp av 684
kronor och sonen till och med det år, varunder han uppnår 18 års ålder, till
belopp av 276 kronor.
Av utredningen i ärendet framgår bland annat följande.
Mårtensson, som varit född den 27 mars 1849, hade varit lärare vid navigationsskolan
i Härnösand under åren 1882—1897 och vid navigationsskolan
i Malmö under åren 1897—1914, vilket sistnämnda år han efter uppnådd pensionsålder
avgått från sin befattning med pension. Lärarna vid navigationsskolorna
hade år 1908 erhållit möjlighet att bliva delägare i civilstatens änkeoch
pupillkassa. Mårtensson, som samma år fyllt 59 år, hade emellertid icke
begagnat sig av denna förmån på grund av de avsevärda retroaktiva avgifter,
som skulle ålegat honom i händelse av hans inträde i kassan.
Änkan Mårtensson är född den 27 oktober 1874 och har i äktenskapet med
den avlidne mannen en son, som är född den 1 december 1911. Enligt läkarintyg
lider änkan av kronisk sjukdom, på grund varav hennes arbetsförmåga
är nedsatt. Behållningen i boet efter Mårtensson, som avled den 28 oktober
1925, översteg icke 5,000 kronor.
I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
59
Beträffande förslaget om pension åt änkan Mårtensson har utskottet icke Utskottet.
funnit anledning till annan erinran än att pensionsbeloppet torde böra bestämmas
till 696 kronor, närmast motsvarande oreglerad änkepension å 600 kronor.
Vad angår frågan om pension åt makarna Mårtenssons son har utskottet,
om ock med någon tvekan, funnit sig böra tillstyrka, att sådan pension beviljas,
varvid emellertid beloppet enligt utskottets mening torde böra nedsättas till 120
kronor årligen.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att framlidne navigationsskolläraren
Olof Mårtenssons änka Anna Mårtensson, född Libell, och makarnas
minderåriga son Sten Nils Henry må, räknat från och
med den 1 januari 1926, å allmänna indragningsstaten åtnjuta
årlig pension änkan, så länge hon förbliver änka, till belopp
av 696 kronor och sonen till och med det år, varunder han uppnår
18 års ålder, till belopp av 120 kronor.
Stockholm den 15 mars 1926.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid slutbehandlingen av i detta utlåtande omförmälda ärenden hava närvarit;
av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Lindley, Pettersson i Olovstorp,
Johansson i Friggeråker, Ström, Östergren och Lindgren; samt
av andra kammaren: herrar Erilcsson i Grängesberg, Borggren, Bäcklund, Hamrin,
Lovén, Ryberg, Svensson i Betingetorp och Uddenberg i Varberg.
Herr Bondeson har begärt få antecknat, att han deltagit i den förberedande handläggningen
av förestående ärenden samt att han, som icke närvarit vid slutbehandlingen,
biträtt de av utskottet i nämnda ärenden framställda förslag.