Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 21! februari kl. 11 f. in.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om årligt understöd åt f. d.
intendenten Olof Granberg.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 272, vilken motion hänvisats
till bankoutskottets förberedande behandling, har herr Rydén hemställt,
»att riksdagen måtte medgiva, att f. d. intendenten Olof Granberg
må från och med den 1 oktober 1925 under sin återstående livstid uppbära
understöd från allmänna indragningsstaten till belopp av 4,500 kronor, för
år räknat, med rätt för honom att, så länge dyrtidstillägg utgår till f. d.
befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, åtnjuta sådant tillägg,
beräknat efter de grunder, som gälla för nyreglerade pensioner».
Beträffande motionen och vissa därvid fogade avskrifter tillåter sig utskottet
att hänvisa till desamma.
Av utredningen i ärendet framgår, att dåvarande t. f. överintendenten
vid nationalmuseum A. Gauffin i skrivelse den 28 april 1924 hos Kungl.
Majrt gjort framställning om beredande av ett årligt understöd åt Granberg
under dennes återstående livstid till belopp av 5,000 kronor.
Över denna framställning har statskontoret den 12 juli samma ar avgivit
infordrat utlåtande, så lydande:
»Av bilagda, till statskontoret inkomna skrivelse från f. d. intendenten
Granberg, innefattande uppgifter rörande hans anställning i statstjänst samt
verksamhet i övrigt in. m., framgår, att Granberg är född den 24 september
1858, att han, efter att hava under åren 1884—1886 innehaft anställning
såsom e. o. amanuens vid nationalmuseets konstavdelning, år 1899 återinträtt
i statstjänst och tjänstgjort åren 1899—1915 såsom bibliotekarie vid akademien
för de fria konsterna ävensom från 1903 vid nationalmuseum, där han
under åren 1906—1912 fungerat såsom sekreterare och, efter år 1911 vunnen
befordran till ordinarie tjänsteman, från år 1913 innehaft befattningen såsom
intendent och föreståndare för handtecknings- och gravyrsamlingen;
samt att han emellertid redan år 1916 på begäran erhållit avsked i avsikt
att odelat ägna sig åt konstforskning. Han har således långt innan han
uppnått pensionsåldern lämnat statstjänsten efter en anställningstid av omkring
18 år. I och för sig skulle dessa omständigheter knappast kunna
anses vara av beskaffenhet att föranleda åtgärd till beredande av pension av
statsmedel. Emellertid inhämtas av de remitterade handlingarna, att Granberg,
även efter det att hans synnerligen väl vitsordade tjänstgöring vid
nationalmuseet upphört, genom sina konstforskningar och däröver utgivna
Utskottet.
6 Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
skrifter bedrivit eu för vår kultur- och konsthistoria i allmänhet och speciellt
för de till nationalmuseet hörande områden synnerligen märklig verksamhet.
Med hänsyn till vad därom i handlingarna anförts och då det tilllika
intygats, att Granberg för att kunna fullfölja sin framstående konstvetenskapliga
forskarverksamhet är i behov av understöd från det allmännas
sida, finner sig statskontoret icke kunna avstyrka, att sådant understöd beredes
honom i form av pension från allmänna indragningsstaten. Ett i
någon män likartat fall har varit föremål för innevarande års riksdags behandling,
i det att riksdagen på framställning av Eders Kungl. Maj:t beviljat
understöd åt fil. doktorn A. Vannérus såsom ett uttryck av erkännande
för hans värdefulla arbete i den filosofiska forskningens tjänst och ett stöd
för fortsatt vetenskaplig verksamhet.
Vad understödsbeloppet beträffar får statskontoret, med framhållande att,
om Granberg intill pensionsåldern kvarstått i sin anställning vid nationalmuseet,
pensionsunderlaget för honom skulle hava utgjort 5,724 kronor samt att
pensionen alltså med hänsyn till det antal tjänstar, som under sådana förhållanden
kunnat tillgodoräknas honom, torde kunna beräknas till 4,584 kronor,
föreslå ett belopp av 4,500 kronor; och då beloppet sålunda beräknats efter
nyreglerat pensionsunderlag, lärer dyrtidstillägg å beloppet böra utgå efter
de grunder, som gälla eller kunna komma att gälla för nyreglerade pensioner.
Vidare synes understödsbeloppet lämpligen kunna anvisas att utgå från och
med månaden näst efter den, då pensionsåldern, 07 år, av honom uppnås,
eller alltså från och med den 1 oktober 1925.
På grund härav hemställer i underdånighet statskontoret, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva, att f. d. intendenten Granberg ma
från och med den 1 oktober 1925 under sin återstående livstid uppbära understöd
från allmänna indragningsstaten till belopp av 4,500 kronor för år räknat
med rätt för honom att, så länge dyrtidstillägg utgår till f. d. befattningshavare
i statens tjärst m. 11. pensionärer, åtnjuta sådant tillägg, beräknat
efter de grunder, som gälla för nyreglerade pensioner.»
Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att Granberg, vilken
är född den 24 september 1858, redan långt innan han uppnått pensionsåldern
på egen begäran lämnat sin statstjänst för att odelat ägna sig åt
konstforskning samt att han innehar 18 för pension beräkneliga tjänstår.
Detta skulle dock, såsom också statskontoret framhåller, knappast i och för
sig vara av beskaffenhet att föranleda åtgärd för beredande av pension av
statsmedel. Emellertid har Granberg, enligt vad handlingarna i ärendet
utvisa, under eu lång följd av år bedrivit en konstvetenskaplig forskarverksamhet,
som med hänsyn till dess betydelse för vår kultur- och konsthistoria
måste anses vara av synnerligen märklig art. Detta bekräftas ock av de
utmärkta vitsord, som lämnats av framstående sakkunniga på ifrågavarande*
område såväl inom som utom landet. Under sådana förhållanden och då.
enligt vad utskottet inhämtat, Granberg befinner sig i sådana ekonomiska
omständigheter, att han måste anses vara i verkligt behov av understöd från
det allmännas sida, finner utskottet sig böra förorda, att sådant beredes
honom från allmänna indragningsstaten.
Beträffande beloppet av denna pension har utskottet ansett någon reduktion
böra ske av vad statskontoret föreslagit, och vill utskottet i sådant avseende
Bankoutskottets utlåtande Nr 20. 7
ifrågasätta ett belopp, motsvarande 18/3D av det pensionsunderlag, som skulle
hava gällt för honom, om han kvarstått i tjänst intill uppnådd pensionsålder,
dock lämpligen avrundat till 3,000 kronor. Då detta belopp beräknats
efter nyreglerat pensionsunderlag, lärer något pensionstillägg icke böra komma
ifråga och dyrtidstillägget böra utgå efter de grunder, som gälla eller kunna
komma att gälla för nyreglerade pensioner. Understödet torde böra utgå
från och med den 1 januari innevarande år under Granbergs återstående
livstid.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 272, må medgiva, att f. d. intendenten vid nationalmuseum
Olof Granberg må från och med den 1 januari
1926 under sin återstående livstid uppbära understöd
från allmänna indragningsstaten till belopp av tre tusen
kronor för år räknat.
Stockholm den 23 februari 1926.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av forsta kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm. Dalberg, Bondeson. Ström. Lindgren,
Bodin och Carlsson i Gävle; samt
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Borggren. Bäcklund. Olsson i
Berg, Boven, Svensson i Betingetorp, Wikström och Laurin.