Bankoutskottets utlåtande Nr 16.
1
Kr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1926 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
rätt till pension för extra provinsialläkaren
K. Lindhé.
I en till riksdagen avlåten, den 7 januari 1926 dagtecknad proposition
nr 21, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag föreslagit riksdagen
medgiva, att extra provinsialläkaren i Yärmdö distrikt av Stockholms län
Knut Lindhé må, därest han avgår från sin tjänst före den 1 juli 1926,
åtnjuta den rätt till pension som skulle hava tillkommit honom, om han
omedelbart vid uppnådda 65 års ålder avgått från befattningen.
Av utredningen i ärendet inhämtas bland annat att Lindhé, som är
född den 2 februari 1858 och den 1 april 1896 tillträtt befattningen
såsom extra provinsialläkare i Yärmdö distrikt, vid upprättandet från och
med år 1912 av extra provinsialläkarnas pensionskassa icke varit skyldig
ingå som delägare i kassan, emedan han överskridit 45 års ålder samt att
han endast mot erläggande av en retroaktivavgift av 18,640 kronor kunnat
vinna delaktighet i kassan. Lindhé, som icke inträtt i pensionskassan,
har jämlikt kungörelsen den 30 december 1911 (nr 164, sid. 10) varit
berättigad att vid avgång från befattningen omedelbart vid fyllda 65 års
ålder erhålla eu årlig statspension av 1,500 kronor. Sedan en av Lindhé
hos Kungl. Maj:t gjord ansökning om rätt att, även om han icke omedelbart
vid uppnådd 65 års ålder avginge ur tjänst, få bibehålla nämnda
pensionsrätt genom beslut den 22 december 1922 förklarats icke kunna
bifallas, har Lindhé även efter uppnådda 65 år kvarstått i tjänst.
Under åberopande av 1923 års riksdags beslut om förhöjning till
2,000 kronor av den avgiftsfria statspensionen till vissa äldre extra provinsialläkare,
vilka icke blivit delägare i extra provinsialläkarnas pensionskassa
— vilken förhöjning givits retroaktiv verkan beträffande förutvarande
extra provinsialläkare, som redan tidigare pensionerats enligt bestämmelserna
i förenämnda kungörelse den 30 december 1911 — har nu Lindhé
hos Kungl. Maj:t anhållit om utverkande av riksdagens medgivande för
honom att vid avgång ur tjänst erhålla rätt till den pension av statsmedel,
som numera utgår till ifrågavarande extra provinsialläkare.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 sand. 11 höft. (Nr 16.)
296 26
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 16.
Utskottet.
Ansökningen har tillstyrkts av medicinalstyrelsen, direktionen över extra
provinsialläkarnas pensionskassa och statskontoret.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Med hänsyn till de i propositionen åberopade omständigheterna har
utskottet, om ock med viss tvekan, funnit sig böra tillstyrka det begärda
medgivandet i fråga om rätt till pension för extra provinsialläkaren
Lindhé under den av Kungl. Maj:t föreslagna förutsättningen, att Lindlié
avgår från sin befattning före den 1 juli 1926.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Stockholm den 11 februari 1926.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Lindley, Pettersson i
Olovstorp, Enhörning, Bondeson, Ber ge, Ström och Bodin; samt
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Borggren, Bäcklund,
Olsson i Berg, Lovén, Wikström, Laurin och Uddenberg i Varberg.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1926.