Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

3

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 4 februari 1926 kl. 12 in.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pension åt korrekturläsaren
Carl Oskar Lundin.

I två till bankoutskottets förberedande behandling hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena i första kammaren under nr 61 av herr von Geijer
och den andra i andra kammaren under nr 122 av herrar af Ekenstam
och Hagman, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja korrekturläsaren
i riksdagens tryckeriexpedition C. O. Lundin för hans återstående livstid
en årlig pension av 1,500 kronor från och med den dag avsked i vederbörlig
ordning beviljas honom».

Till stöd för yrkandet hava motionärerna anfört följande:

»Vid innevarande riksdag har till korrekturläsare antagits f. d. faktorn
Carl Oskär Lundin. Lundin uppnår emellertid enligt vad bifogade åldersbevis
utvisar den 9 nästkommande februari 82 år och synes med hänsyn
till av denna höga ålder föranledd försvagad hörsel icke höra någon längre
tid kvarstå i tjänst.

Lundin antogs år 1905 till motläsare i riksdagens tryckeriexpedition och
har sedermera oavbrutet varit anställd som tjänsteman i denna expedition,
med placering från och med år 1907 som korrekturläsare, och omfattar
således denna hans tjänstgöring sammanlagt mera än 21 år. Lundin kar
jämväl tjänstgjort vid samtliga under denna tid infallande urtima riksdagar.
Enligt tryckeriföreståndarens härmed vidfogade intyg har Lundin under den
tid, denne samarbetat med honom, med samvetsgrannhet, nit och mönstergill
punktlighet fullgjort sina åligganden.

Vid sådant förhållande synes Lundin, som är för sin utkomst beroende av
sin inkomst från riksdagen, vid sitt frånträdande av sin tjänst som korrekturläsare
böra komma i åtnjutande av pension.

Vid två särskilda tillfällen under senare år har riksdagen i anledning av
väckta motioner berett korrekturläsare inom tryckeriexpeditionen pensioner,
nämligen år 1914 (se bankoutskottets utlåtande nr 7 vid 1914 års B-riksdag)
åt korrekturläsaren H. A. Brander, och år 1919 (se bankoutskottets utlåtande
nr 26) åt korrekturläsaren G. M. Karlström. Brander hade därvid varit anställd
som tjänsteman i tryckeriexpeditionen i närmare 35 år samt Karlström i
över 25 år. Bägge dessa korrekturläsare tillerkändes en årlig pension av
1,500 kronor. Jämväl Lundin synes böra komma i åtnjutande av en penison
å enahanda belopp. Då Lundin vid sitt antagande som korrekturläsare innevarande
år förklarats skyldig att avgå, så fort han beretts pension, torde
pensionsrätten böra inträda omedelbart efter ett riksdagens bifall till denna
motion.»

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

Utskottet.

Av utredningen i ärendet framgår, att Lundin, som enligt vad utskottet
inhämtat uppbär pension för enskild tjänst till belopp av 2,000 kronor,
först år 1905 vid 61 års ålder vunnit anställning hos riksdagen.

Utskottet vill erinra, att vid förlidet års riksdag fråga förevar om beviljande
av pensioner åt två hos riksdagen anställda stenografer. I sitt
i detta ärende avgivna, av riksdagen godkända utlåtande (nr 19, punkten
1) anförde utskottet principiella betänkligheter mot att en även under
längre tid innehavd anställning hos riksdagen i och för sig skulle kunna
anses berättiga till erhållande av särskild pensionsförmån samt framhöll,
att utskottet därför måste ställa sig i hög grad betänksamt mot varje
förslag, som kunde vara ägnat att medföra prejudicerande verkan i sådan
riktning. Utskottet uttalade vidare, att i de enstaka fall, då riksdagen
tidigare beviljat pensioner åt befattningshavare, som under lång tid innehaft
anställning hos riksdagen, anledningen därtill enligt utskottets förmenande
närmast varit att söka antingen i att befattningshavarens verksamhet
ansetts hava varit av särskild betydelse för riksdagens arbete eller
att befattningshavaren funnits vara i behov av något understöd.

Vid prövning av nu förevarande ärende har utskottet funnit några särskilda
skäl icke föreligga av sådan art, att de enligt vad nyss angivits
synas kunna motivera beviljande av pension. Utskottet har alltså ansett
sig böra avstyrka bifall till de föreliggande motionerna.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förenämnda motioner 1: 61 och II: 122 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 februari 1926.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Närvarande: se anteckning vid utlåtandet nr 14.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1920.