Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1926 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om
åtgärder för tryggande av inhemsk sockerbetsodling och
sockerindustri ävensom Kungl. Maj:ts proposition angående
ändrad lydelse av rubrikerna 159 och 160 för oraffinerat
socker i gällande tulltaxa.

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 53 i
första kammaren av herr Jönsson m. fl. och nr 78 i andra kammaren av
herr Månsson i Erlandsro m. fl. har hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om företagande av skyndsam utredning
angående nödiga åtgärder för tryggande av inhemsk sockerbetsodling och
sockerindustri samt om framläggande för innevarande riksdag av det förslag,
vartill utredningen i fråga kan föranleda».

Även andra motioner, som avse åtgärder i syfte att trygga den inhemska
sockerbetsodlingen och sockerindustrien, hava hänvisats till bevillningsutskottet.
Ehuru nu åsyftade motioner äro väckta i anledning av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag om sänkning av sockerskatten,
har bevillningsutskottet, som givetvis kommer att yttra sig över
sistnämnda förslag i vanlig ordning i sitt betänkande angående beräkning
av bevillningarna och som å andra sidan av uppenbara skäl måste skyndsamt
avgiva yttrande över de motioner, som avse åtgärder för sockernäringens
främjande, funnit nödvändigt att till omedelbar behandling upptaga
samtliga dessa motioner i ett sammanhang.

I anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag
om sänkning av sockerskatten hava väckts följande motioner av ovannämnda
innebörd, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 56 i första kammaren av herrar Pålsson
och Elof Andersson och nr 62 i andra kammaren av herr Jönsson i Revinge
m. fl., i vilka hemställts, »att den av Kungl. Maj:t föreslagna skattesänkningen
med 4 öre per kilogram socker endast skall gälla för inhemskt
sådant, producerat av vitbetor»;

dels de likalydande motionerna nr 57 i första kammaren av herr von
Geijer m. fl. och nr 59 i andra kammaren av herr Winkler m. fl., i vilka
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 4 höft. (Nr 7.) 1

Motioner.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

hemställts, »att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 1 i vad densamma avser ändring av 21 § i förordningen den 19 maj
1922 angående beskattning av socker, besluta, att nämnda paragraf skall
från och med den 1 juli 1926 hava följande lydelse:

21 $.

1. För socker, som utlämnas från sockerfabrik eller allmänt sockernederlag,
skall med nedan angivna undantag erläggas skatt med 10 öre för varje
kilogram.

Skatt erlägges icke för sådant socker, som, enligt av Kungl. Maj:t meddelade
föreskrifter, gjorts obrukbart till förtäring av människor (denaturerats)
eller som, under iakttagande av föreskrifterna i 27 §, utlämnats för överförande
till sockerfabrik eller allmänt sockernederlag eller för utförsel ur
riket genom tullkammare under den kontroll och de villkor, som i tullstadgan
bestämmes för utförsel av nederlagsgods.

2. För socker, som införes till riket, skall vid utlämnandet samtidigt
med tull enligt tulltaxan till tullverket erläggas enahanda skatt av 14 öre
för varje kilogram; dock må obeskattat socker från tullkammare överföras till
sockerfabrik, allmänt sockernederlag eller annan tullkammare i den ordning,
tullstadgan föreskriver för försändning av oförtullat gods från tullkammare
till tullkammare, och med användande av förpassningsinlaga enligt av
generaltullstyrelsen fastställt formulär.

För socker, som enligt 5 § i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa
för inkommande varor införes tullfritt, må jämväl frihet från sockerskatt
åtnjutas.

Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd
eller utebliven betalning gäller beträffande skatt för infört socker vad i tullstadgan
finnes föreskrivet rörande tullavgifter;»

dels ock motionerna nr 131 i första kammaren av herr Clemedtson och
nr 262 i andra kammaren av friherre Lilliecreutz, i vilka hemställts, »att
riksdagen, under förutsättning att riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
framställda förslag om sänkning av sockerskatten eller
eljest beträffande nämnda skatt beslutar en sänkning, som avser även det
socker, som införes till riket, måtte besluta motsvarande höjning av sockertullen
att träda i kraft samtidigt med skattesänkningen».

Den i motionen nr 57 i första kammaren och nr 59 i andra kammaren
föreslagna lydelse av 21 § skiljer sig endast därutinnan från den i statsverkspropositionen
föreslagna, att för socker som införes till riket skattesatsen
14 öre är i motionerna bibehållen. De båda nu nämnda motionerna hava
således samma innebörd som motionerna nr 56 i första kammaren och nr
62 i andra kammaren.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. 3

I förevarande sammanhang har bevillningsutskottet även upptagit till
behandling en till utskottet hänvisad, den 31 december 1925 dagtecknad
proposition nr 13, i vilken Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen

dels besluta, att rubrikerna 159 och 160 i den vid förordningen den 9
juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa skola
erhålla följande ändrade lydelse:

Socker:

oraffinerat:

159 polariserande mer än 98 procent

160 polariserande högst 98 procent ..

Anm. l. — — — _ _ _ _ _

Anm. 2. — — — — — _ _ _

Kvantitet
för tull-beräkningen

Tullsats

Kronor

öre

1 kg.

10

1 kg.

07

dels ock förklara, att ändringen skall träda i kraft å dag som Konungen
bestämmer.

Då bevillningsutskottet nu går att yttra sig rörande de föreliggande förslagen,
vill utskottet till en början erinra om den ståndpunkt, riksdagen
under senare år vid upprepade tillfällen intagit, då fråga varit om att genom
tullförhöjningar understödja betryckta näringar. I enlighet med förslag av
bevillningsutskottet har riksdagen iakttagit regeln att icke vidtaga åtgärder,
som måste verka fördyrande på allmänt brukliga livsförnödenheter och därför
måste i sin mån medföra stegring i produktionskostnaderna för våra
näringar. Då nu Kungl. Maj:t ansett det statsfinansiella läget medgiva en
nedsättning av sockerskatten, skulle uppenbarligen den härmed åsyftade nedsättningen
i priset för en viktig förnödenhet, vilken förbrukas i ungefär lika
stor omfattning oberoende av förmögenhetsställning, förfelas, därest sådana
anordningar skulle träffas, genom vilka skattesänkningen komme att antingen
gälla endast det inhemska sockret eller motvägas av en tullförhöjning.
Bevillningsutskottet, som intager enahanda principiella ståndpunkt
som funnit uttryck i den nyss angivna av riksdagen följda regeln, är följaktligen
i princip motståndare till varje förslag av nämnda innebördMot
dylika förslag resa sig betänkligheter även ur den synpunkten, att
sockernäringen åtnjuter ett i jämförelse med andra grenar av jordbruksnäringen
högt skydd. Icke heller de särskilda omständigheter, som i fråga
om sockerbetsodlingen åberopas, hava synts utskottet vara av den natur, att
de innebära skäl för ett frångående av en hittills konsekvent intagen ståndpunkt.
Visserligen är sockerproduktionen för vissa stora delar av landet i

Propositionen
nr 13.

Utskottet.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

olika hänseenden av största vikt och är därigenom även för folkhushållningen
i dess helhet av stor betydelse, men dels får detta förhållande icke
bortskymma, att andra näringar av likaledes stor betydelse för landet befinna
sig i än större trångmål, och dels måste tillses, huruvida de vägar, som föreslås
eller eljest erbjuda sig för sockerproduktionens understödjande, äro framkomliga
och kunna av bevillningsutskottet förordas. Till en undersökning,
huru i sistberörda hänseende ma förhålla sig, skall utskottet nu övergå.

Vad först angår motionerna nr 56 i första kammaren och nr 62 i andra
kammaren samt nr 57 i första och nr 59 i andra kammaren, i vilka föreslagits,
att skattesänkningen skulle gälla endast det inhemska sockret, har
utskottet efter undersökning funnit och av vederbörande i utrikes- och handelsdepartementen
fått bekräftat, att på grund av bestämmelser i vissa handelstraktater
invändningar skulle kunna göras mot en dylik lagstiftning
Redan av detta skäl har utskottet ansett uteslutet att anlita den i de fyra sistnämnda
motionerna anvisade utvägen att understödja den inhemska sockerframställningen.
Då ifrågavarande motioner, såsom ovan nämnts, äro väckta
i anledning av ett av Kungl. Maj:t i fråga om sockerskatten avgivet föislag,
som icke behandlas i detta betänkande, har utskottet velat undvika att nu
avgiva slutligt yttrande i anledning av desamma. Utskottet kommer därför
att giva sin hemställan i anledning av dessa motioner formen av ett förslag
till beslut av innebörd, att den sockerskatt, som innevarande riksdag kan
komma att i sinom tid besluta, kommer att utgå efter enahanda skattesats
för inhemskt och för utländskt socker.

De förslag, som skulle kunna ifrågakomma, äro således dels det, som innefattas
i motionerna nr 131 i första kammaren och nr 262 i andra kammaren
och avse en mot skattesänkningen svarande höjning av sockertullen, och dels
de förslag om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag
i ämnet, vilket framlagts i motionerna nr 53 i första kammaren och nr
78 i andra kammaren.

Vid bedömandet av dessa förslag har bevillningsutskottet beaktat följande.
Det ingångna kontraktet angående betodling till Svenska sockerfabriksaktiebolaget
under åren 1924, 1925 och 1926 har av Skånes betodlares centralförenings
styrelse uppsagts under åberopande av prisläget å sockermarknaden,
och uppsägningen har godkänts av bolaget. Därefter hava förhandlingar
angående villkoren för hetodlingen förts mellan parterna under ledning av
vice häradshövdingen E. Wehtje såsom av parterna utsedd ordförande, över
nämnda förhandlingar har häradshövdingen Wehtje i en till de båda styrelserna
ställd skrift lämnat en utförlig redogörelse, av vilken utskottet erhållit
tillfälle att taga del. Av redogörelsen framgår, att enligt det förslag, bolaget
slutligen framlagt, priset för 100 kilogram betor med en sockerhalt av 16
procent vid gällande låga krossmelispris, vilket efter avdrag av skatt beräknats
till 40 öre, skulle uppgå till endast omkring 2 kronor 21 öre, att betodlarföreningen
uppställt en bestämd fordran på ett minimipris av 3 kronor 15 öre för 100 kilogram
betor med nämnda sockerhalt, ett pris som motsvarade det beräknade själv -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. 5

kostnadspriset men som enligt bolagets förslag uppnåddes först vid ett genomsnittligt
krossmelispris av 55 öre, samt att sockerbolaget förklarat sig icke
kunna ikläda sig någon ytterligare garanti utöver den i det nyssnämnda
slutliga förslaget avgivna. Vidare har uppgivits, att medelsockerhalten hos
betor, avverkade vid Svenska sockerfabriksaktiebolagets fabriker under åren
1915—1924, utgjort 17.2 procent, vadan för betor med sistnämnda sockerhalt
priset enligt bolagets beräkningsgrunder skulle utgöra 2 kronor 40 öre för
100 kilogram betor vid ett krossmelispris av 40 öre. I redogörelsen har vidare
meddelats, att, sedan det visat sig för det dåvarande omöjligt att bringa
parternas ståndpunkter närmare varandra, ordföranden låtit med förhandlingarnas
fullföljande tills vidare anstå.

Till en början har det synts utskottet sannolikt, att förhandlingarna icke
komma att återupptagas, förrän parterna fått del av den ståndpunkt, riksdagen
kommer att intaga till de nu föreliggande motionerna. Det är denna
uppfattning, som för bevillningsutskottet varit avgörande, då utskottet, på
sätt ovan nämnts, funnit sig böra redan nu upptaga frågan till behandling.

Med ledning av vad ovan meddelats rörande förhandlingarna torde man få
anse, att, därest parterna icke kunna genom fortsatt ömsesidigt tillmötesgående
komma till fullt samförstånd, vad som från statens sida skulle erfordras för
att överbygga klyftan dem emellan skulle hänföra sig endast till sådana fall,
då krossmelispriset vore särskilt lågt. En dylik uppgift är en förhöjning av
sockertullen, som givetvis utövar sin prishöjande inverkan oberoende av prisläget
för krossmelis, uppenbarligen icke ägnad att fylla. Vad sålunda anförts
innefattar för bevillningsutskottet ett avgörande skäl att icke förorda
bifall till motionerna nr 131 i första kammaren och nr 262 i andra kammaren
om höjning av tullen å socker.

Under utskottsbehandlingen av förevarande motioner har föreslagits, att
utskottet måtte vidtaga åtgärder för att få till stånd en utredning, syftande
till att under vissa förutsättningar genom ett statsingripande säkerställa betodling
inom landet i önskvärd utsträckning. Av den för sistnämnda förslag
framförda motiveringen har framgått, att tanken varit, att staten skulle
under vissa förutsättningar garantera sockernäringen ett understöd i penningar.
Följaktligen skulle, därest förutsättningarna komme att inträda,
förslaget medföra anvisande av ett anslag på riksstaten. De utredningar,
vilka enligt förslaget utskottet skulle söka få till stånd, komme följaktligen
att sträcka sig utom området för bevillningsutskottets grundlagsenliga uppgifter.
Denna omständighet har, oavsett andra invändningar som må kunna
göras mot nu ifrågavarande förslag, föranlett utskottet att avslå detsamma.

Vad slutligen angår den i två av motionerna, nr 53 i första kammaren
och nr 78 i andra kammaren, anvisade utvägen att avlåta en skrivelse till
Kungl. Maj:t i ämnet, har bevillningsutskottet icke funnit påkallat, att densamma
anlitas. Ett skrivelseförslag i sådan positiv form som i sistnämnda
motioner ifrågasatts har bevillningsutskottet, med den allmänna uppfattning
i frågan som utskottet i det föregående utvecklat, i varje fall icke funnit sig

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

kunna förorda. Det synes dessutom böra närmast ankomma på parterna att,
därest de så finna nödigt, hos Kungl. Maj:t göra framställning om medling.
För övrigt anser sig utskottet kunna förutsätta, att Kungl. Maj:t icke kommer
att lämna någon lämplig åtgärd oförsökt för att befordra åvägabringandet
av en rimlig överenskommelse emellan betodlarna och sockerbolagen.

Propositionen nr 13 avser en ändring av tulltaxerubrikerna för oraffinerat
socker. Importen av denna vara har kommit att omfatta jämväl annat slag
än kolonialsocker och en anpassning av rubrikerna efter den sålunda inträdda
förändringen har ansetts behövlig.

Utskottet, som tillåter sig hänvisa till vad chefen för finansdepartementet
till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet anfört, har i likhet med
departementschefen funnit en ändrad avfattning av nämnda rubriker påkallad.
Mot det i propositionen framlagda förslaget härutinnan har utskottet
icke funnit anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, i anledning av de likalydande motionerna
1:56 av herrar Pålsson och Elof Andersson och
II: 62 av herr Jönsson i Revinge m. fl. samt de likalydande
motionerna I: 57 av herr von Geijer m. fl. och
II: 59 av herr Winkler m. fl., måtte besluta, att, oavsett
den ståndpunkt riksdagen kan komma att intaga till
frågan om sockerskattens höjd, skatten för socker, som
framställts av inom landet odlade vitbetor, skall utgå
efter enahanda skattesats som skatten för socker, som
införes till riket;

2) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
proposition nr 13 samt med avslag å motionerna 1:131
av herr Clemedtson och II: 262 av herr Lilliecreutz,

dels besluta, att rubrikerna 159 och 160 i den vid
förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för
inkommande varor fogade tulltaxa skola erhålla följande
ändrade lydelse:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. 7

Kvantitet
för tullbe-räkningen

Tullsats

Socker:

Kronor

öre

159

oraffinerat:

polariserande mer än 98
procent................

1 kg.

1 kg.

|

10

H7

160

polariserande högst 98 pro-cent ..................

Anm. 1. — — — — —
Anm. 2. — — — — —

U i

dels ock förklara, att ändringen skall träda i kraft å
dag som Konungen bestämmer;

3) att de likalydande motionerna I: 53 av herr Jönsson
m. fl. och II: 78 av herr Månsson i Erlandsro m. fl.
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 februari 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande:

vid beslut angående punkterna Iso och 3:o:

herrar Röing, Wohlin, Gustaf Nilsson i Kristianstad, Johan Nilsson i Kristianstad, Bune
Bärg, Boman, Pers, Björnsson, Bore», Johan Bergman, Månsson i Furuvik*, Jönsson i Boa,
Ulsson 1 Ramsta, Johansson i Arkösund, Lithander, Hedlund i Östersund*, Bengtsson i Kullen*
Lovgren i Nyborg och Nilsson i Hörby*.

vid beslut angående punkten 2:o:

herrar Röing, Wohlin, Gustaf Nilsson i Kristianstad, Johan Nilsson i Kristianstad, Rune
Bärg, Boman, Pers, Björnsson, Boren, Johan Bergman, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta,’
Johansson 1 Arkösund, Lövgren i Nyborg, Björklund, Nyländer och Olsson i Gävle.

Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. Reservationer.

Reservationer:

av herr Röing, som anfört:

»Under de 23 riksdagar, som jag tillhört andra kammaren, har jag —
frånsett åren under världskriget — endast vid några få tillfällen ansett
sådana omständigheter föreligga, att jag kunnat giva min röst till förmån
för ett statsingripande i vårt näringsliv. Erfarenheten från både vårt land
och från andra länder borde ha lärt oss att endast under alldeles särskilda
förhållanden ett statsingripande är till nytta för landet. Jag anser, att
som regel friheten är den säkraste förutsättningen för ett sunt näringsliv.
Då jag tillfölje de väckta motionerna i sockerfrågan försökt att förutsättningslöst
bedöma den nuvarande situationen på sockermarknaden, har jag
kommit till den uppfattningen, att förhållandena för tillfället äro sådana,
att jag håller för högst sannolikt, att icke ens tillnärmelsevis en så pass
stor betodling, som är önsklig, kommer till stånd, såvida icke ett statsingripande
beslutas av riksdagen. Sockerröret odlas nämligen numera i så
ökad utsträckning och rörsockret försäljes för närvarande till så ytterst
låga priser, att icke blott den svenska utan även den europeiska betodlingen
i allmänhet är i fara. Under mitt arbete i 1911 års trustkommitté,
vilken kommitté som bekant utredde frågan om sockerindustrins behov
av tullskydd, under mitt arbete under världskriget som sakkunnig med
uppdrag att utarbeta förslag till av staten garanterat betpris, och även
under mitt arbete i bevillningsutskottet, då sockerfrågan under de sista
20 åren behandlats, har jag ofta haft anledning uppgöra och granska uppgjorda
produktionskalkyler för betodling och inhemsk sockerproduktion.
En dylik arbetsuppgift är således för mig icke främmande. Såvitt jag av
gjorda utredningar kan bedöma, kan den inhemska sockerindustrien, även
om denna industri i sina produktionskalkyler icke beräknar någon som
helst vinst å i företagen nedlagt kapital, tillfölje det nuvarande abnormt
låga priset å rörsocker icke betala betodlarna ett pris för betor, som ens
tillnärmelsevis motsvarar det ekonomiska utbyte, som lantbrukaren kan
beräkna, i den händelse han lägger om sin odling och odlar andra produkter
än betor. Och då har jag självklart medräknat alla de indirekta
fördelar, som lantbrukaren har av betodling. Har jag rätt i denna min
uppfattning, så är den svenska betodlingens existens för tillfället i fara,
och det gäller i så fall att undersöka, om det inom en viss ekonomisk
ram är för landet gagneligt att genom ett provisoriskt statsingripande
under vissa övergångsår säkerställa denna odling. Det gäller för var och
en att beakta, innan han intager ståndpunkt till den föreliggande frågan,
att det icke i den nuvarande situationen kan vara berättigat att vidtaga
ett statsingripande för att skydda betodlarnas eller aktieägarnas i de

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. Reservationer. 9

svenska sockerbolagen privatekonomiska intressen, och såvida jag har
mig bekant hava icke dylika krav framställts. De lantmän, som odla
betor och vilka som regel bruka Sveriges bästa jord, äro icke i behov
av något ytterligare statsunderstöd utöver det de redan nu hava. De kunna,
som jag redan antytt, under nuvarande förhållanden lägga om sin odling
och förtjäna mer på denna än om de fortsätta med sin betodling även om
de erhålla ett så pass högt pris som 3 kronor per 100 kilogram eller något
däröver för betor med en normal sockerhalt av 17.2 procent. Även inom
sockerindustrien synes den uppfattningen råda, att ett statsingripande ej
bör äga rum för att möjliggöra utdelning till aktieägarna, om man får
döma av en intervju med Svenska sockerfabriksaktiebolagets verkställande
direktör, i vilken han förklarar, att detta bolag är villigt uppgöra betkontrakt
på basis av en produktionskalkyl, varigenom bolagets samtliga
kostnader bli täckta, men vilken kalkyl icke upptager någon vinst för utdelning
till aktieägarna. Ben enda anledningen, varför jag önskar skydda
och trygga den inhemska betodlingen genom ett tillfälligt statsingripande
under vissa brydsamma övergångsår, är den, att jag anser denna odlings
bevarande under vissa förutsättningar vara ett riksintresse av betydelse.
En av dessa förutsättningar är, att statsgarantin är provisorisk och dess
konsekvenser kunna begränsas inom en viss ekonomisk ram. Det bär gällt
för mig att komma till en uppfattning, huru stora utgifter en statsgaranti
kan komma att medföra. Jag anser, att om staten genom sin garanti gör
ett offer, så böra de båda andra parterna, betodlarna och sockerindustrien
även göra sina offer. Enligt min uppfattning böra betodlarna förbinda
sig att odla betor i önskvärd utsträckning till ett vida lägre pris, än de nu
fordra eller till cirka 2 kronor 80 öre per 100 kilogram för betor med en
sockerhalt av 17.2 procent eller motsvarande pris för betor med en sockerhalt av
16 procent. Sockerbolagen böra förbinda sig att avsluta betkontrakt på basis
av dagens sockernotering enligt en produktionskalkyl, som täcker bolagens
samtliga produktionskostnader och skäliga avskrivningar å byggnader och
maskiner men som icke upptager någon ränta för anläggnings- eller driftkapital
utan endast verkliga skuldräntor, som tillfölje erhållna lån måste
betalas. Under sådana förhållanden minskas utgiftssumman i Svenska
sockerfabriksaktiebolagets produktionskalkyl med ett avsevärt belopp.
Staten garanterar sockerbolagen att, om sockerpriset ej stiger, betala skillnaden
mellan 2 kronor 80 öre och det betpris, som sockerbolagen genom
den nyss angivna beräkningen kunna betala på basis av dagsnoteringen å
socker. Statens eventuella kostnader för garantin böra icke uttagas genom
konsumtionsskatt utan genom direkt beskattning, alldenstund det är ett
statsintresse och icke ett konsumentintresse, som föranleder statsingripandet.
I den händelse priset skulle komma att stiga under det kommande
konsumtionsåret, skall överpriset fonderas av sockerbolagen, och uppstår
tillfölje prisstegring en dylik fond, bör staten helt och fullt återfå alla
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 4 höft. (Nr 7.) 2

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. Reservationer.

utlägg för statsgarantin, innan någon av de andra parterna äger rätt
disponera någon del av den hopsamlade fonden.

Skulle frågan kunna lösas på ett dylikt sätt, innebär det, att statsgarantins
ekonomiska- ram kan begränsas till föga mer än hälften av den utgiftssumma,
som vissa motionärer tänkt sig, och ett dylikt provisoriskt offer
anser jag staten bör göra för att säkerställa den inhemska betodlingen under
vissa övergångsår. Vid bedömande av betodlingens betydelse för vårt land
får man icke förbise, att vid omläggning från betodling till odling av spannmål
och foderväxter minskas arbetstillfällena (jordbrukets arbetsbehov) med
cirka 40 procent samt avkastningen i skördeenheter med 30 å 40 procent.

Som jag förut framhållit, anser jag, att statsingripandet är försvarligt
endast om det göres provisoriskt och böra noggranna bestämmelser utarbetas,
så att åtgärden verkligen blir ett provisorium. Det kaos, som för närvarande
är rådande på sockermarknaden, måste med all sannolikhet inom
den närmaste framtiden framkalla en internationell överenskommelse. Skulle
det mot förmodan visa sig, att de nuvarande onormala förhållandena vå
sockermarknaden bli konstanta, bör den provisoriska statsgarantin omedelbart
upphöra och även det nuvarande tullskyddet för betodlingen successivt
avskrivas, så att betodlarna i en sådan situation omlägga sin odling
till den mest lönande.

Vid motionernas behandling i bevillningsutskottet meddelade jag utskottets
ledamöter det resultat, till vilket jag genom mina undersökningar kommit,
liksom ock de linjer, efter vilka jag genom ett provisoriskt statsingripande
ansåg frågan bäst borde lösas. Med det förtroendefulla samarbete,
som äger rum mellan de sittande regeringarna och bevillningsutskottet, ansåg
jag onödigt att tillstyrka bifall till vissa motionärers förslag om skrivelse
till Kungl. Maj:t med anhållan om regeringens ingripande i betkonflikten.
Jag föreslog därför, i den händelse det genom en votering
konstaterades, att det inom utskottet förefanns en majoritet för ett provisoriskt
statsingripande under vissa förutsättningar, att utskottet skulle uppdraga
åt presidiet att meddela regeringen denna majoritens uppfattning samt
även anhålla att regeringen på lämpligt sätt ville ingripa för att få ett betavtal
till stånd på i huvudsak av mig angivna grunder, sedan inom jordbruksdepartementet
de olika produktionskalkylerna granskats av sakkunniga
personer. Detta mitt förslag blev emellertid av utskottet förkastat med 11
röster mot 9. Jag är övertygad om, att, vilket beslut riksdagen än kommer
att fatta tillfölje det föreliggande utskottsbetänkandet, statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet kommer att med uppmärksamhet följa de pågående
underhandlingarna om ett nytt betkontrakt och att noggrant låta
granska de föreliggande produktionskalkylerna. Skulle det visa sig, att ett
betavtal ej kan komma till stånd annat än genom ett statsingripande,
hoppas jag, att regeringen framlägger för riksdagen ett förslag av provisorisk
natur, varigenom den inhemska betodligen säkerställes under en viss
övergångstid, då abnorma förhållanden äro rådande.»

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. Reservationer.

samt av herrar Wohlin, Johan Nilsson i Kristianstad, Boman, Borell,
Jönsson i Boa, Lithander, Bengtsson i Kullen och Nilsson i Hörby, vilka
anfört följande:

»Såsom framhålles i de i ärendet väckta motionerna, har det internationella
sockerpriset under senare tid starkt sjunkit. New-York-noteringen å socker
{centrifugal 96") var under år 1924 i medeltal 5.9 cents per lb, men hade
under månaderna oktober—november 1925 fallit till 3.9 cents per lb. Den
svenska partiprisnoteringen å bitsocker var under år 1924 i genomsnitt
omkring 80 kronor per 100 kilogram, men under oktober—november 1925
omkring 57 kronor per kilogram. Detta fall i sockerpriset får i första
rummet tillskrivas den under de senare åren starkt ökade produktionen
av rörsocker å Cuba och i andra rörsockerproducerande länder samt den
av särskilda åtgärder främjade konkurrens till låga priser av betsocker
på den europeiska marknaden, som bedrives av Tchekoslovakien m. fl.
länder i Europa.

Som följd av dessa förhållanden har sockerbetsodlingen och produktionen
av betsocker inom åtskilliga europeiska stater råkat i eu kris, som allvarligt
hotar förstnämnda viktiga odling. Denna kris kastar även i vårt land
sin skugga framför sig med avseende å instundande betkampanj, och
det är med hänsyn härtill naturligt, att frågan, på sätt som skett, genom
motioner bragts under innevarande riksdags prövning. Sedan det mellan
Skånes betodlares centralförening och Svenska sockerfabriksaktiebolaget
på våren 1924 träffade avtalet angående villkoren för sockerbetsodling under
åren 1924 — 1926 blivit uppsagt, hava förhandlingar mellan parterna om ett
nytt avtal under någon tid pågått, utan att en överenskommelse hittills
kunnat träffas. På grund av sockerprisets nuvarande låga nivå är o svårigheterna
att ena parterna stora. Ehuru vi givetvis icke kunna göra något
bestämt uttalande om utsikterna för en överenskommelse under den närmaste
framtiden, anse vi likväl situationen vara sådan, att en fullständig
passivitet från statsmakternas sida icke är tillrådlig. Vi hava för den skull
med anledning av de väckta motionerna samt av erhållna upplysningar i
övrigt icke kunnat underlåta att överväga, vilka åtgärder som enligt vår
mening böra av riksdagen vidtagas i ärendet.

Vi utgå härvid från uppfattningen, att det måste anses vara ett riksintresse
att trygga betodlingen och råsockerfabrikationen, vilkas inställande
eller reducering till ett minimum skulle komma att svårt skada hela det
ekonomiska livet i de delar av landet, där ifrågavarande näringar bedrivas.
Icke minst skulle härigenom skapas en arbetslöshet, som komme att få vidsträckta
verkningar även utöver gränserna för de sockerbetsodlande provinserna,
och som givetvis komme att menligt påverka vårt lands ekonomi
över huvud taget. Jämväl med avseende å vår handelsbalans skulle betodlingens
och råsockerfabrikationens nedläggande medföra mycket ogynnsamma
följder.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. Reservationer.

Förutsättningen för ett ingripande från statens sida måste givetvis vara,
att en överenskommelse kan komma till stånd mellan betodlarna och sockerbolaget,
som säkerställer betodlingen. I frågans nuvarande läge synes det
oss icke möjligt att närmare ingå på spörsmålet, huru denna överenskommelse
bör läggas, eller att göra några uttalanden angående den lämpligaste
formen för det förutsatta statsingripandet eller omfattningen av dettaEmellertid
skulle det enligt vår mening främja tillkomsten av en uppgörelse,
därest från Kungl. Maj:ts sida åtgärder skyndsamt vidtoges för åvägabringande
av en opartisk undersökning av förhandlingsläget. I samband härmed synes
oss Kungl. Maj:t böra pröva de nu i motionerna föreslagna eller eljest
angivna olika utvägarna att genom ett statligt ingripande möjliggöra uppgörelsen.
Ur principiell synpunkt vilja vi i detta sammanhang endast tilllägga,
att betodlingen och sockerindustrien i visst avseende intaga en särställning
bland landets icke monopoliserade näringar, i det att det producerade
sockret beskattas genom en särskild accis och näringen därigenom lämnar
ett särskilt tillskott till statskassan. Ett statsingripande i här förevarande
fall lärer vid sådant förhållande icke kunna anses medföra prejudicerande
verkningar.

Med anledning av vad sålunda anförts, och då initiativet till ett statsingripande
synes oss tillkomma Kungl. Maj:t, anse vi oss böra tillstyrka bifall
till de i första kammaren av herrar Jönsson i Slätåker m. fl. och i andra
kammaren av herrar Månsson i Erlandsro m. fl. väckta likalydande motionerna
I: 57 och II: 78; och få vi alltså hemställa,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om skyndsam utredning angående nödiga åtgärder
för tryggande av inhemsk sockerbetsodling och sockerindustri
samt om framläggande för innevarande riksdag
av det förslag, vartill utredningen ifråga kan föranleda.»

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.