Bev Ulnmgsu. t skottets betänkande Nr tf.
1
Nr 6.
■ i Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1926 kl. 6 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med förslag till förordning om vissa ändringar i
förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket, m. m.
I en den 7 januari 1926 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 36, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över flnansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att
dels antaga följande
Förslag
till
förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914
(nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.1
Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom. i förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket
skola, 22 § 2 mom. i nedan angiven del, erhålla följande ändrade lydelse:
18 §.
1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett
belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i
fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock med
nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:
För inom riket tillverkad |
||||||
vara |
bor till riket införd vara |
|||||
procent av |
belopp för |
procent av |
||||
priskurantpri- |
||||||
setellervärdet |
1 st. |
1 kg. |
set eller värdet |
1 st. |
1 kg- ; |
|
öro |
kr. |
öre |
. kr. |
|||
Cigarrer ....................................... |
22 |
0.8 |
_ |
26 |
4 |
|
Cigarrcigarretter ........................... |
29 |
O.t |
32 |
2 |
_ |
|
Cigarretter .................................... |
44 |
0.2 |
— |
39 |
1 |
_ |
Röktobak ................................... |
39 |
— |
1 |
39 |
1.50 | |
|
Tuggtobak .................................... |
29 |
— |
1 |
39 |
— |
1.50 1 |
Snus ....................... |
37 |
— |
0.5 0 |
39 |
— |
1.50 | |
\ Senaste lydelse, se 1924: 245.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 3 höft. (Nr 6.) 1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr €:
1 skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett
därav, att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår
till högst 3.3 gram.
22 §.
2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna paragraf,
skall erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan enligt 18 §
belöpande skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare
för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med samma
prisknrantpris eller i fall, som avses i fjärde stycket av detta moment, med
samma värde. Nämnda belopp må ej överstiga 10 procent av varans priskurantpris
eller värde.
Till — - — avgift.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1926.
dels ock bemyndiga Kungl. Maj;t att å statens vägnar med aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet träffa överenskommelse om ändring i det mellan
staten och bolaget den 12 februari 1915 upprättade kontraktet angående utövande
av svenska statens tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse
med följande förslag:
»Emellan svenska staten samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet är
överenskommelse träffad därom att § 8 femte stycket i kontraktet den 12
februari 1915 skall erhålla följande ändrade lydelse:
I övrigt må, sedan utdelning verkställts å preferensaktierna med 7 procent
och å stamaktierna med 13 procent, avsättning äga rum till vinstregleringsfond
samt, efter det vinstregleringsfonden uppgått till 5,000,000 kronor, jämväl
till andra fonder.»
Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslagen m. m. får utskottet,
i den mån redogörelse ej lämnas bär nedan, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Utskottet. Föreliggande proposition upptager i huvudsak två särskilda spörsmål. Så
Propositio- föreslås dels en höjning av den å tobaksvaror utgående värdeskatten och i
nens innehåll. gamband härmed en reglering nedåt av den å importerad tobaksvara utgående
licensavgiften dels ock ändrade grunder för aktiebolaget svenska tobaksmonopolets
rätt att disponera uppkommen vinst. Härjämte hava ett par frågor
rörande önskemål inom tobakshandeln gjorts till föremål för omnämnande.
Överföring av Statsverkets inkomster av tobakshanteringen inflöto före den 1 juli 1924
vinst till skatt. _ bortsett från den kronoskatt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet hade
stämmelser att erlägga — i väsentligen tre olika former, nämligen dels såsom utdel
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6. 3
ning å de staten tillhöriga samtliga stamaktierna i bolaget, dels såsom tobaksskatt,
vilken utgick med belopp motsvarande vissa procent av priskurantpriset
eller varans värde, och dels såsom tullavgifter; till nämnda
inkomstformer kom såsom en fjärde den år 1922 införda särskilda skatten.
Genom eu den 14 mars 1924 dagtecknad proposition, nr 192, framlades 1924 ombland
annat vissa förslag till förändringar i tobaksbeskattningen. Dessa ^faks^e^
förslag inneburo i sina huvuddrag, att tullavgifterna å såväl råtobak som skattningen,
färdiga tobaksvaror överfördes till en efter stycketal respektive vikt utgående
skatt, i samband varmed till skydd för den svenska odlingen monopolets utövare
berättigades att tillgodoföra sig ett mot råtobakstullen svarande belopp
för varje inköpt kilogram av svensk tobak, att den ordinarie och den
särskilda skatten sammanslogos till en efter värdet utgående procentuell
skatt, att, med bibehållande i övrigt av ungefär den dåvarande sammanlagda
skattebelastningen å tobak och tobaksvaror, 3 procent av totalomsättningens
belopp överfördes från vinst till skatt, i samband varmed den
i licensavgiften ingående andelen till monopolbolaget, som då utgick med
18 procent av priskurantpriset, begränsades till högst 14 procent av samma
pris, att skattesatserna de olika varuslagen emellan så avvägdes, att med
utgångspunkt från den dåvarande skattebelastningen den föreslagna överföringen
av vinst till skatt i huvudsak drabbade röktobak, som då var lågt
beskattad och som visat den ojämförligt kraftigaste omsättningen, samt
därefter i fallande skala snus, cigarretter, tuggtobak och cigarrer, samt att
den sedan år 1922 införda merbelastning, som utöver tullen åvilade de importerade
varorna, bibehölls, ehuru med någon jämkning nedåt. Vidare
föreslogs ingående av avtal med aktiebolaget svenska tobaksmonopolet om
tillägg till det mellan staten och bolaget den 12 februari 1915 upprättade
kontraktet angående utövande av svenska statens tobaksmonopol. Enligt
punkt 5 av detta tilläggsavtal skulle det åligga bolaget att vid fastställandet
av tobaksvaras priskurantpris så avväga den del av belastningen, som avsåge
att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid icke beräknades högre än
som vore erforderligt för beredande åt bolaget av skälig inkomst å rörelsen.
Till grund för den i propositionen nr 192 till 1924 års riksdag föreslagna
överföringen av viss vinst till skatt uttalade dåvarande departementschefen,
att den inkomst, som staten ville erhålla ur tobakshanteringen, för framtiden
borde i större utsträckning än som skett uttagas i form av skatt,
medan utdelningen å såväl stamaktie- som preferensaktiekapitalet borde
kunna icke oväsentligt nedsättas. Den föreslagna överföringen förutsågs dock
bliva otillräcklig för nedbringande av vinsten till skäligt belopp i förhållande
till aktiekapitalet, och det förutsattes, att efter vunnen erfarenhet
rörande vinstöverföringens verkningar ytterligare sådan överföring skulle
bliva vidtagen genom åtgärder från statsmakternas sida.
Bevillningsutskottet vid 1924 års riksdag tillstyrkte i betänkande nr 35
de av Kungl. Maj:t i propositionen nr 192 framlagda förslagen. Ett par
Beräkningen
av tobaksskatten
för
budgetåret
1925—1926.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr tf.
uttalanden av bevillningsutskottet i nämnda betänkande torde bär böra återgivas.
Beträffande ett motionsvis framfört yrkande om uteslutande av punkt 5
i förslaget till tilläggskontrakt med monopolbolaget rörande vinstens beräkning
vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris kunde utskottet icke
dela motionärens uppfattning. Bestämmelsen vore enligt utskottets förmenande
tvärtom nödig och nyttig i syfte att till allmänhetens fromma hålla
varupriserna nere vid det prisläge, som betingades av kostnaderna för varans
tillverkning och försäljning, av den för varan bestämda skatten samt av
skälig vinst å rörelsen. Att en sänkning av den under de senaste åren till
9 och 10 procent uppgående vinsten å preferensaktier, som vore tillförsäkrade
4 1/t procent och hade företrädesrätt till G procent, vore berättigad, därom
syntes icke mer än en mening kunna råda. Också hade givetvis den höga
vinsten i huvudsak framkallats av onormala förhållanden. Någon fara, att
icke preferensaktieägarna skulle erhålla vad de rimligen kunde begära, syntes
icke föreligga. För ett med monopolbolaget i viss mån jämförligt företag,
aktiebolaget vin- & spritcentralen, vore vinsträtten för preferensaktierna
bestämd till 7 procent, och det syntes vara anledning antaga, att denna
procentsats komrne att öva inflytande vid monopolbolagets bedömande av
vad som skulle enligt tilläggskontraktet anses vara skälig vinst. Utskottet
kunde alltså icke tillstyrka, att riksdagen bifölle det motionsvis framförda
yrkandet.
1924 års riksdag biföll, i enlighet med bevillningsutskottets hemställan,
Kung. Maj:ts i propositionen nr 192 framlagda förslag samt tillkännagav
detta för Kungl. Maj:t i skrivelse den 9 maj 1924, nr 150, under åberopande
av utskottets, av riksdagen godkända betänkande nr 35.
Författningar i ämnet utfärdades den 20 juni 1924, varjämte Kungl. Maj:t
å statens vägnar samma dag med monopolbolaget träffade överenskommelse
av det innehåll, som i sistberörda proposition förutsatts.
I riksstaten upptogos för budgetåret 1924—1925 tobaksskatt med 50 miljoner
kronor och utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet med 9
miljoner kronor. För nämnda statsregleringsperiod utgjorde den behållna
inkomsten från tobakshanteringen 51,068,382 kronor 61 öre av tobaksskatt,
1,028,690 kronor 87 öre av särskild skatt å tobaksvaror och 8,990,000 kronor
såsom utdelning å stamaktierna i bolaget.
1 statsverkspropositionen till 1925 års riksdag beräknades för budgetåret
1925—1926 inkomsten av tobaksskatt till 50 miljoner kronor, och såsom utdelning
i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet upptogs med hänsyn till
punkt 5 i tilläggsavtalet ett belopp av 6,380,000 kronor.
Bevillningsutskottet vid 1925 års riksdag yttrade sig över berörda förslag
till beräkning av tobaksskatten i betänkande nr 45 (punkt 9). Med anledning
av bestämmelsen i punkten 5 av tilläggsavtalet anförde utskottet: De
prissänkningar å olika tobaksvaror, som av bolaget till följd av nämnda
Bevillningsutskottets betänkande A''r 6. 5
bestämmelse vidtagits eller kunde komma att vidtagas, måste, då tobaksskatten
till en del utginge i procent av priskurantpriset, medföra en minskning
av statens inkomster av tobaksskatten, under förutsättning ätt konsumtionen
ej väsentligen ökades. Det hade synts utskottet angeläget att.
därest en sådan minskning framträdde, Kungl. Maj:t redan vid början
av 1926 års riksdag framlade sådant förslag om höjning av skattesatserna
för tobak, som kunde erfordras för att inkomsten av tobaksskatten
för budgetåret 1925—1926 skulle komma att uppgå till minst 50 miljoner
kronor. Under framhållande därav hade utskottet ansett sig kunna godtaga
den av Kungl. Maj:t föreslagna beräkningen av tobaksskatten.
I enlighet med bevillningsutskottets förslag beslöt 1925 års riksdag att
för budgetåret 1925 — 1926 beräkna tobaksskatten till 50 miljoner kronor,
vilket riksdagen jämte vissa andra beslut tillkännagav för Kungl. Maj:t i
skrivelse den 6 juni 1925, nr 332, under åberopande av utskottets, av riksdagen
godkända betänkande nr 45.
Till det vid den föreliggande propositionen fogade utdraget av statsråds- Propositioprotokollet
har föredragande departementschefen, med åberopande av utförda
beräkningar, förklarat, att ändring av skattesatserna icke vore erforderlig i
ändamål att säkerställa den beräknade inkomsten av tobaksskatten för budgetåret
1925—1926.
Fullföljande de år 1924 i propositionen nr 192 framlagda och av bevillningsutskottet
och riksdagen godkända riktlinjerna i frågan om överförande
av vinst till skatt har i den föreliggande propositionen, i enlighet med vad
monopolbolagets styrelse föreslagit, framlagts förslag om höjning av värdeskatten
å alla varuslag av tobak med 4 procent samt om sänkning av maximum
för den monopolbolaget tillkommande andelen av licensavgiften vid
tobakshandlarnas import från 14 till 10 procent av varans priskurantpris
eller värde. Berörda förslag innefattas i det vid propositionen fogade förslaget
om vissa ändringar i monopolförordningen.
Rörande verkan i beskattningshänseende av detta förslag har föredragande
departementschefen till statsrådsprotokollet anfört bland annat följande:
»Med de förordade skattesatserna torde man hava att påräkna en inkomst
av tobaksskatten av omkring 55,500,000 kronor för helt budgetår,
d. v. s. omkring 5.5 miljoner kronor mera än det i riksstaten för
innevarande budgetår beräknade beloppet. Å andra sidan torde utdelningen ä
de staten tillhöriga stamaktierna i bolaget bliva reducerad från 6,380,000
kronor till 3,770,000 kronor, och den bolaget åvilande kronoskatten kan ävenledes
förväntas bliva minskad. I fråga om kronoskatten gör sig minskningen
icke gällande för budgetåret 1926—1927; då inlevereras nämligen dylik skatt
avseende inkomsten av 1925 års rörelse. Däremot hänför sig den utdelning,
som skall tillgodokomma statsverket under nästkommande budgetår, till
bolagets verksamhet under år 1926. Det måste anses vara i överensstämmelse
med den tankegång, som ligger till grund för den nu föreslagna överföringen
från vinst till skatt, att blivande utdelning såvitt möjligt närmar
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
sig den med hänsyn till de nya skattesatserna beräknade. Dessa skattesatser
synas mig därför böra bringas i tillämpning snarast möjligt under
innevarande år. Jag föreslår i sådant hänseende den 1 mars 1926. Vid
bifall till detta förslag torde tobaksskatten för budgetåret 1925—-1926 kunna
beräknas giva omkring 51.7 miljoner kronor.»
Fondaosätt- I förevarande proposition föreslås jämväl bemyndigande för Kungl. Maj:t
nm9‘ att å statens vägnar med monopolbolaget träffa överenskommelse om ändring
i det mellan staten och bolaget den 12 februari 1915 upprättade kontraktet
angående utövande av svenska statens tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse
med ovan intagna förslag. Detta förslag innebär, att i § 8 av
kontraktet, enligt vilken paragraf monopolbolaget äger att endast i vissa
angivna fall verkställa avsättning till fonder, den ändringen skulle vidtagas,
att, sedan utdelning verkställts å preferensaktierna med 7 procent och å
stamaktierna med 13 procent, avsättning finge äga rum till vinstregleringsfond
samt, efter det vinstregleringsfonden uppginge till 5 miljoner kronor,
jämväl till andra, ej särskilt angivna fonder.
Till stöd för sistberörda förslag har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört bland annat att, då det med hänsyn till omfattningen
av bolagets verksamhet kunde erbjuda svårighet att verkställa affärsberäkningarna
så, att bolaget för varje år erhölle just den vinst, som förutsattes
i femte punkten av tilläggskontraktet, departementschefen — lika med
monopolbolagets styrelse, som framkommit med förslaget i fråga — ansåge,
att bolaget borde erhålla möjlighet till ytterligare fondbildning, samt i anslutning
därtill framhållit, att han icke funnit betänkligheter kunna resas
mot förslaget med hänsyn till de ovan återgivna, av riksdagen år 1924 godkända
uttalandena angående skälig norm för aktieutdelningen.
buskemål Rörande frågan om tobakshandlarnas ställning till tobaksmonopolet, vilken
fråga tidigare varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning, hade till det vid
propositionen nr 192 fogade statsrådsprotokollet dåvarande departementschefen
gjort vissa uttalanden, återgivna å sid. 9 och 10 i det förevarande proposition
bilagda utdraget av statsrådsprotokollet. 1 berörda uttalanden förklarade sig
1924 års bevillningsutskott instämma samt tilläde: Utskottet insåge å ena
sidan till fullo vikten av att försäljningsorganisationen ordnades efter ekonomiska
och affärsmässiga principer till nedbringande av försäljningskostnaden.
Men å andra sidan hyste utskottet den uppfattningen, att, även inom den
ungefärliga ramen för de dåvarande försäljningskostnaderna, hänsyn i något
större utsträckning än dittills skulle kunna tagas till de olika handlaregruppernas
behov genom lämplig differentiering av rabattsatserna. Därvid borde
uppenbarligen i främsta rummet hänsyn tagas till sådana detaljhandlare som
utövade tobaksvaruförsäljning såsom huvudsaklig förvärvskälla. I övrigt
ville utskottet särskilt understryka vikten av förtroendefull samverkan mellan
: monopolbolaget och handelns utövare.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6. 7
I sitt anförande till statsrådsprotokollet i förevarande ämne liar föredradragande
departementschefen redogjort för de överläggningar, som förts
rörande tobakshandlarnas förhållande till monopolbolaget i anledning av
bland annat ovan återgivna, av 1924 års bevillningsutskott gjorda och
av riksdagen godkända uttalanden i ämnet. Enligt departementschefens
anförande till nämnda protokoll hade monopolbolagets styrelse ansett differentiering
av rabattsatsen för olika detaljhandlare oförenlig med drivande
av bolagets rörelse enligt sunda affärsprinciper, i anledning varav förslag
om andra åtgärder till specialtobakshandlarnas förmån varit under övervägande.
Efter prövning av olika förslag hade monopolbolagets styrelse och
Sveriges tobakshandlares riksförbund förhandlat på grundval av följande av
bolagsstyrelsen i december 1925 framlagda förslag:
»1) Monopolbolaget åtager sig att bära kostnaderna för en avlösning av de
särskilda hänsyn mot tobakshandlandena, varå 1914 och 1924 års riksdagar
gjort häntydan, på de villkor och i enlighet med de grunder, som i punkterna
2)—9) här nedan angivas.
2) Ersättning utgår endast till tobakshandlande, som år 1918 varit i bolagets
böcker upptagen såsom tobaksspecialist samt i denna egenskap under
nämnda år erhållit ''avlösning’ enligt bolagets styrelses beslut den 9 januari
1918.
Ersättning utgår dock icke:
a) till handlande, som från bolaget uppburit bidrag i anledning av affärens
nedläggande;
b) till handlande, vars tobaksaffär efter 1918 års ''avlösning'' eljest upphört
eller överlåtits ä annan person, dock att, ifall affären genom innehavarens
frånfälle övergått till efterlevande make eller barn, överlåtelsen icke skall
utgöra hinder mot ersättnings utgående.
3) Ersättning utgår med ett belopp, motsvarande 8 procent ä den totalsumma,
för vilken vederbörande handlande enligt bolagets räkenskaper under
år 1924 inköpt tobaksvaror från bolaget, dock lägst med 1,200 kronor och
högst med 3,000 kronor.
I sådana fall, där det är uppenbart, att vederbörande handlandes försäljning
av bolagets varor är obetydlig i förhållande till handlandens försäljning
av andra varor, böra ersättningsbeloppen likväl minskas.
4) Fråga om ersättning skall prövas av en kommission av 3 personer, tillsatta
av Kungl. Maj:t (eller av kommerskollegium), därvid förutsättes, att
en medlem tages från bolaget och eu ur f. d. tobaksspecialisternas led.
5) Ansökan om ersättning skall vara avfattad enligt av bolaget fastställt
formulär samt ingivas till bolaget inom 6 månader från det denna överenskommelse
blivit på sätt i 9:de punkten sägs definitivt gällande.
6) Sveriges tobakshandlares riksförbund förklarar, att genom denna överenskommelse
de särskilda hänsyn gentemot tobakshandlandena, varå 1914 och
1924 års riksdagar gjort häntydan, blivit fullständigt och slutligt avlösta.
Varje handlande, som av kommissionen tillerkänts ersättning, skall dessutom
mot beloppets utfående skriftligen förklara, att han erhållit fullständig
och slutlig ersättning för ifrågavarande, av riksdagen åsyftade hänsyn.
Skulle en handlande hava underlåtit att inom den i punkt 5) stadgade tid
inkomma med ansökan om ersättning, är han icke dess mindre förlustig all
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
rätt för framtiden till ifrågavarande hänsyn. Denna bestämmelse skall gälla
vare sig handlanden tillhör Sveriges tobakshandlares riksförbund eller icke.
7) Bolaget förhinder sig att avsätta en fond av 600,000 kronor, som förräntas
efter 5 procent och varav avkastningen må användas till understöd
åt sådana f. d. tobaksspecialister, som på grund av ålderdom eller sjuklighet
finnas vara i särskilt behov därav. För att handlande skall kunna komma
i åtanke till sådant understöd, skall han uppfylla de förutsättningar, som i
punkt 2) här ovan äro bestämda för erhållande av ersättning varom där
sägs; dock att, ifall affär efter ''avlösningen’ år 1918 övergått från en
handlande till dennes barn, sådana icke kunna ifrågakomma till understöds
erhållande. För att erhålla understöd erfordras ytterligare, att sökanden
styrker, att han vid tiden för ansökan alltjämt bedriver handel med tobaksväror
i öppen butik.
Understöd sökes hos den i punkt 4) omförmälda kommission, vilken har
att pröva, om villkoren för understöds erhållande äro för handen, samt att
bestämma understödets belopp. Understöd må icke beviljas för mer än ett
år i sänder och må icke per år överstiga 200 kronor. Kommissionen skall
dock hava befogenhet att i särskilda fall, där så finnes lämpligt, åt person,
som kan antagas vara i stadigt behov av understöd, inköpa en livränta eller
på annat sätt genom ett engångsbelopp förmedla anordnandet av sådan persons
framtida försörjning.
Fonden tillhör bolaget och skall, sedan anledning att utdela understöd
enligt här givna principer icke vidare föreligger, tillika med odisponerade
räntor återgå till bolagets fria disposition.
Instruktion för kommissionen med de närmare bestämmelser, som må finnas
erforderliga, utfärdas av Kungl. Maj:t.
8) Bolaget förbinder sig att bära kostnaden för den i 4:de och 7:de punkterna
omförmälda kommissionens verksamhet till de belopp som Kungl. Maj:t
bestämmer.
9) Det förutsättes, att denna överenskommelse genom Kungl. Maj:ts försorg
i en eller annan form förelägges riksdagen till godkännande, och att
densamma jämväl antages av bolagets bolagsstämma.
Det förutsättes vidare, att, sedan denna överenskommelse blivit sålunda
godkänd samt genomförd, bolaget för framtiden skall vara oförhindrat att
i avseende å försäljning av dess produkter allenast tillämpa sådana affärsmässiga
grundsatser, som bolaget finner vara riktiga.»
Det nu återgivna avtalsförslaget innebär i huvudsak, att engångsgottgörelse
skall utgå till de tobakshandlare, vilka år 1918 varit i monopolbolagets böcker
upptagna »såsom tobaksspecialister och i denna egenskap under nämnda år
erhållit viss ersättning av bolaget. Den efter omsättningen utgående ersättningen
enligt tredje punkten av avtalsförslaget har av monopolbolagets
styrelse beräknats draga en kostnad av omkring 2 miljoner kronor.
Departementschefen har i sitt anförande till statsrådsprotokollet anfört,
att det icke vore otvivelaktigt, att ett avtal med ovannämnda innehåll
kunde grundas på de av riksdagen gjorda uttalandena eller att monopolbolaget
vunne det med avtalets genomförande avsedda syftet. Vid sådant
förhållande fann departementschefen sig icke beredd att för det dåvarande
tillstyrka någon åtgärd från statsmakternas sida i förevarande fråga. Det
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6. 9
syntes emellertid departementschefen lämpligt, att vad som sålunda förekommit
bringades till riksdagens kännedom.
Till det vid förevarande proposition fogade statsrådsprotokollet har departementschefen
slutligen redogjort för en till honom den 19 december 1925
ingiven framställning från svenska tobaksengrossisternas förening rörande
importhandelns ställning till tobaksmonopolet. Denna framställning har
departementschefen icke funnit skäl biträda.
Den i propositionen föreslagna höjningen av värdeskatten har utskottet
funnit väl avvägd och ägnad att tillgodose ovanberörda, av bevillningsutskottet
och riksdagen åren 1924 och 1925 uttalade önskemål.
Mot den nu föreslagna ändringen i det mellan staten och bolaget den
12 februari 1915 upprättade kontraktet angående utövande av svenska
statens tobaksmonopol har utskottet icke haft någon erinran att framställa.
Emellertid har det icke undgått utskottets uppmärksamhet att, till följd
av berörda ändring av kontraktet, vinstmedel, som icke äro erforderliga
för rörelsens bedrivande, skulle komma att hopsparas hos bolaget. Det
synes därför böra tagas under övervägande, huruvida icke vid utgången
av avtalstiden en anordning kunde träffas, som tillförsäkrade staten
omedelbar dispositionsrätt till de medel, som med de föreslagna bestämmelserna
skulle komma att fonderas hos bolaget.
Vad vidare angår frågan om åtgärder för tillgodoseende av specialtobakshandlarnas
önskemål, uttalade 1924 års bevillningsutskott den uppfattningen,
att, inom den ungefärliga ramen för de dåvarande försäljningskostnaderna,
hänsyn i något större utsträckning än dittills skulle kunna
tagas till de olika handlaregruppernas behov genom lämplig differentiering
av rabattsatserna. Mot en sådan åtgärds lämplighet ur merkantil synpunkt
hava starka betänkligheter rests från monopolbolagets sida. Då det här
ovan återgivna förslaget till ordnande av mellanhavandet mellan bolaget
och vissa återförsäljare torde tillgodose alla de berättigade anspråk på
gottgörelse, som kunna resas från deras sida, utan att därigenom åtgärder
tillgripas, som ur synpunkten av rörelsens affärsmässiga drivande befinnas
vara mindre tilltalande, anser utskottet det kunna försvaras, att
en uppgörelse träffas i huvudsaklig överensstämmelse med berörda förslag.
Därest en dylik överenskommelse kommer till stånd, anser utskottet, att
bolaget helt fullgjort de särskilda förpliktelser mot tobakshandlandena,
varå riksdagen år 1924 liksom år 1914 häntytt.
Slutligen har svenska tobaksengrossisternas förening i en till utskottet
i anledning av förevarande proposition ingiven skrift uppgivit, att genom
de år 1924 antagna skattesatserna importörernas ställning avsevärt försämrats.
På grund därav har föreningen anhållit, att antingen en omläggning
av beskattningen måtte äga rum eller ock åtgärder vidtagas för
inlösen av importfirmorna. Utskottet har emellertid icke funnit skäl att
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 3 höft. (Nr 6.) 2
Önskemål
inom importhandeln.
Utskottets
jfttrande.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
under förhandenvarande förhållanden vidtaga någon åtgärd i anledning
av skriften.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 36,
1) antaga ovan införda förslag till förordning om
vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914
(nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket; samt
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med
aktiebolaget svenska tobaksmonopolet träffa överenskommelse
om ändring i det mellan staten och bolaget
den 12 februari 1915 upprättade kontraktet angående
utövande av svenska statens tobaksmonopol i huvudsaklig
överensstämmelse med ovan intagna förslag till
sådan överenskommelse.
Stockholm den 8 februari 1926.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Gustal Nilsson i Kristianstad, Johan Nilsson i Kristianstad,
Rune*, Boinan, Pers*, Boren, Johan Bergman, Månsson i Furuvik*, Jönsson
i Boa, Olsson i Ramsta, Johansson i Arkösund* Lithander, Hedlund i Östersund*
Olsson i Golvvasta* Bengtsson i Kullen*, Lövgren i Nyborg, Wahlmark och
Åström.
Icke närvarit vid justeringen.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
11
Reservationer:
av herr Bergman, som ansett att tredje stycket å sid. 9 i utskottets betänkande
bort hava följande lydelse:
»Den nu föreslagna ändringen i det mellan staten och bolaget den 12
februari 1915 upprättade kontraktet angående utövande av statens tobaksmonopol
synes med hänsyn till sitt huvudsyfte att begränsa den privata
vinstutdelningen vara välbetänkt. Emellertid---bolaget. Det synes
därför böra tagas under övervägande, huruvida icke vid utgången av avtalstiden
en anordning kunde träffas, som tillförsäkrade staten omedelbar
dispositionsrätt till de medel som med de föreslagna bestämmelserna skulle
komma att fonderas hos bolaget. Därjämte synes det önskvärt, att redan
vid den ändring av § 8 femte stycket i kontraktet mellan staten och bolaget
av den 12 februari 1915 som är avsedd att nu vidtagas, bestämmelse meddelas
därom, att avsättning till ''andra fonder’ icke må äga rum utan Kungl.
Maj:ts prövning och medgivande i avseende på sådana fonders ändamål.»
av herr Lithander.