Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1926 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa ändringar i den vid förordningen
den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor
fogade tulltaxa ävensom i ämnet väckta motioner.

I en den 25 februari 1926 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 202, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen besluta,

dels att nedanstående rubriker i den vid förordningen den 9 juni 1911
(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa skola hava
följande lydelse:

Konserver — — — vikt inberäknad:

168-a. sardiner och tonfisk; ävensom brisling (sprats) och

dylika Åskslag, inlagda såsom sardiner............... 1 kg. —: 25

353. Avfall av naturligt silke ............................................... — fritt

353 Vä. Ospunna konstsilkefibrer och andra motsvarande, på
konstlad väg ur cellulosa framställda textilfibrer i

mindre längder............................................................... 1 kg. —: 15

Silke, även i förening med annat spånadsämne:

konstgjort:

358. garn, helt eller delvis bestående av till rubr.

353 V2 hänförliga konstsilke- eller andra motsvarande
fibrer men utan inblandning av annat

silke.......................................................................... 1 kg. —: 50

359. i smärre för detaljhandeln lämpade uppläggningar,

såsom dockor, spolar, rullar och dylikt ........... 1 kg. 2: 50

360. annat ............................................................................ 1 kg. 2: —

Anm. Effekt- eller fantasigarn — — — — hela längd.

Arbeten av mjuk kautschuk:

635. hov- och andra buffertar, plattor, packningar och

tätningar, ej särskilt nämnda; ävensom s. k.

gummiklackar och gummisulor ............................ 1 kg. —: 50

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 31 häft. (Nr U9.) 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

Herr Nyländers
motion.

Herr Lithanders
motion.

Herr Lövgrens
i Nyborg
motion.

dels att omedelbart efter avdelningen VIII A i samma tulltaxa skall
intagas följande anmärkning:

Anm. till Avd. VIII A.

Vid tullbehandling av andra än till rubrikerna nr 362 och 366 hänförliga
spånadsvaror, tillverkade helt eller delvis av till rubrik nr 358 hänförligt
garn, skall sådant garn i tullbehandlingshänseende likställas med garn av ull.

dels att till rubriken 634 i tulltaxan skall fogas följande anmärkning:

Anm. Hit hänföras även för skosulor avsedda plattor av rå kautschuk.

dels ock att dessa ändringar skola träda i kraft å dag som Konungen
bestämmer.

Till utskottet hava jämväl hänvisats tre i anledning av propositionen inom
andra kammaren väckta motioner, nämligen nr 402 av herr Lithander, nr
403 av herr Lövgren i Nyborg och nr 407 av herr Nyländer.

I herr Nyländers motion har hemställts, att riksdagen ville med avslag
å Kungl. Maj:ts proposition besluta, att till rubriken 168 a av den vid förordningen
den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxan
skulle införas en anmärkning av följande lydelse:

»Till denna rubrik hänföres även brissling (sprats) och dylika Åskslag, inlagda
som sardiner, allt för så vitt de icke äro rökta.»

I den av herr Lithander väckta motionen har hemställts, att Kungl.
Maj:ts proposition nr 202, i vad densamma avser ändring av rubriken 635
i gällande tulltaxa, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

För den händelse riksdagen skulle anse, att beslut i nämnda fråga borde
fattas innevarande år har av herr Lithander, som åberopat ett av kommerskollegium
i ärendet avgivet utlåtande, hemställts, »att tullen å gummiklackar
och -sulor — åtminstone intill dess mera fullständig utredning föreligger
i ämnet — icke bestämmes till lägre belopp än vad som av kommerskollegium
föreslagits, nämligen 80 öre per kilogram jämlikt tulltaxans
rubriknummer 636».

Herr Lövgren i Nyborg har i sin motion hemställt, att tulltaxerubriken
631 måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Kautschuk, guttaperka och balata, oarbetade, härunder inbegripna även
för skosulor avsedda plattor av råkautschuk; ävensom s. k. regenererat
gummi... fria.»

Vid bifall härtill borde, enligt vad i motionen anförts, Kungl. Maj:ts
förslag till anmärkning vid tulltaxerubriken 634 avslås.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

3

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de sålunda föreliggande förslagen,
får utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa
till det vid propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokollet samt till
motionerna.

De olika förslag till tullförändringar, som propositionen innefattar, näm- utskottet,
ligen i fråga om sardiner och konstsilke samt vissa kautschuksvaror, äro
föranledda av en av generaltullstyrelsen i skrivelse den 17 december 1925
gjord framställning, över vilken utlåtande avgivits av kommerskollegium.

Före den 1 juli 1925 var all konserverad fisk såsom hänförlig till tull- Sardiner
taxerubriken 168: Konserver, etc., andra slag (än kött av nötboskap eller får), m m
ej särskilt nämnda, vid införsel till riket belagd med en tull av 50 öre t1 ro po ti ger

kilogram. I samband med den vid 1925 års riksdag godkända bandelstraktaten
med Spanien blev nämnda rubrik från förstnämnda tidpunkt uppdelad
på det sätt, att för sardiner och tonfisk — rubrik 168 a — tullen nedsattes
till 25 öre per kilogram, under det att för andra hithörande konserver
den förutvarande tullsatsen bibehölls oförändrad.

Genom den i propositionen föreslagna ändrade avfattningen av tulltaxerubriken
168 a skulle till densamma överföras brisling (sprats) och dylika
Åskslag, inlagda såsom sardiner, och tullen å dessa varor (s. k. oäkta sardiner)
sålunda sänkas från 50 till 25 öre för kilogram.

Beträffande nyssberörda år 1925 genomförda ändring har generaltullstyrelsen Generaltulli
sin ovannämnda skrivelse anfört bland annat följande: styrelsen.

»Vid tillämpningen av rubriken i dess ändrade form bar styrelsen utgått
från den uppfattningen, att med sardiner avsåges inläggningar av den till
sillsläktet hörande äkta sardinen, Clupea pilchardus, men däremot icke inläggningar
av annan liknande fisk (brissling eller sprats m. fl.), en uppfattning
som lärer få anses ur vetenskaplig synpunkt riktig. Även de sistnämnda
förekomma i handeln ofta under benämningen ''sardiner’. I tillgänglig
facklitteratur angivas visserligen åtskilliga kännetecken såsom karakteristiska
för den äkta sardinen till skillnad från andra fisksorter, men det
har i praktiken visat sig så gott som omöjligt att utan anlitande av särskild
sakkunskap i tvivelaktiga fall avgöra fiskens art. Även det förhållandet,
att man vid tullbehandlingen nödgas öppna ett antal burkar, vilka sålunda
bliva tillspillogivna såsom handelsvara, medför givetvis redan i och för sig
olägenheter för importören. Ur saklig synpunkt framstår även såsom en
oegentlighet, att den billigare varan beskattas dubbelt så högt som den
dyrare. Det bar nämligen uppgivits att en av de förnämsta franska firmornas
pris å 100 dosor sardiner i olja utgör 332 francs, medan priset å sprats är
180 francs. (Spanska sprats lära säljas till avsevärt lägre pris.) Vikten ä
de förstnämnda utgjorde 165 gram och å de senare 155 gram per dosa.

Ehuru det torde ligga i den inhemska konservindustriens intresse, att den
medgivna tullnedsättningen endast kommer äkta sardiner till godo, ser sig

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

Departe mentschefen.

styrelsen av ovan anförda tulltekniska skäl nödsakad att hemställa om sådan
ändring, att alla slags sardiner beläggas med samma tull.»

Kommerskollegium har med sitt utlåtande överlämnat ett av Sveriges
kemiska industrikontor till kollegium avgivet yttrande, däri kontoret avstyrkt
generaltullstyrelsens förslag såsom enligt kontorets mening ägnat att
skada den svenska konservindustrien.

För egen del har kommerskollegium avstyrkt generaltullstyrelsens förslag
och till stöd för avstyrkandet, efter erinran att tullsänkningen på äkta sardiner
tillkommit såsom en eftergift åt spanska intressen i gengäld mot att
vissa svenska önskemål tillgodosågos, anfört:

Kollegium hade på sin tid framhållit vikten av att den medgivna tullnedsättningen
begränsades till sardiner, särskilt som endast dylika i någon
större utsträckning varit föremål för import från Spanien; genom en dylik
tullnedsättning borde de spanska kraven sålunda kunna tillgodoses utan att
därigenom någon större olägenhet vållades svenska industriintressen. En
ändring i nu föreslagen riktning skulle emellertid i väsentlig mån och på
olika sätt påverka räckvidden av detta traktatpolitiska medgivande, särskilt
om därigenom även s. k. rökta sardiner, inlagda i olja eller tomatsås, bleve
jämställda med de i svensk-spanska handelstraktaten avsedda, äkta sardinerna.

Vidare har kollegium anfört vissa omständigheter, som syntes kollegium
tala för att särskiljandet av äkta sardiner från andra liknande slag av fiskkonserver
icke, åtminstone numera, borde möta några mera betydande svårigheter.
I synnerhet gällde detta enligt kollegii mening s. k. rökta sardiner,
vilka väl representerade huvudparten av den import som skulle beröras av
den ifrågasätta ändringen. I allt fall syntes svårigheterna ej kunna anses
vara av den betydenhet, att de borde utgöra motiv för en ändring som kunde
befaras verka undergrävande för beståndet av en inhemsk industri och dessutom
i hög grad skadlig för inhemsk fiskerinäring.

För egen del bär föredragande departementschefen till ovannämnda statsrådsprotokoll
i nu förevarande del anfört huvudsakligen följande:

Departementschefen kunde icke finna, att den tullsänkning varom här vore
fråga hade sådan betydelse för den inhemska konservfabrikationen att enbart
detta skäl borde hindra genomförandet av ett förslag, som vore väl motiverat
ur såväl sakliga som tulltekniska synpunkter. Det måste nämligen anses
uppenbart, att en högre tull på den sämre kvaliteten av sardininläggningar
icke vore sakligt tillfredsställande och att ett avhjälpande av denna oegentlighet
följaktligen borde ske. Genom en sådan åtgärd skulle därtill, såsom
generaltullstyrelsen ock gjort gällande, en för såväl tullverket som importörerna
värdefull lättnad i tullbehandlingen kunna åstadkommas. Med avseende
å sistnämnda förhållande ville departementschefen särskilt understryka
nödvändigheten att tillvarataga varje möjlighet att i fråga om tulltaxan och
dess tillämpning söka ernå förenklingar, för så vitt icke betydande allmänna
intressen talade däremot. Departementschefen tvekade således icke att tillstyrka
förslaget om likställighet i tullhänseende mellan olika slag av sardininläggningar.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49. 5

Till stöd för det av herr Nyländer framställda ändringsyrkandet, vilket
går ut på att den av Kungl. Maj:t föreslagna tullnedsättningen skulle inskränkas
att avse icke rökta s. k. oäkta sardiner, har motionären anfört :

»Under de senaste åren har den inhemska fiskkonservindustrien nedlagt
jämförelsevis stora kapitalkostnader på uppförandet av särskilda anläggningar
för beredning av ’rökta sardiner’ av skarpsill. Enligt de upplysningar
jag erhållit från ledande håll inom den inhemska fiskkonservindustrien
skulle en nedsättning i tullsatsen med 25 öre för dessa s. k. oäkta
sardiner bliva till allvarligt förfång såväl för konservindustrien som för
inom densamma anställd arbetarpersonal. Tillverkningen av ''rökta sardiner’,
måste nämligen, för den händelse det nuvarande tullskyddet i ett
slag reducerades med 50 procent, nedläggas, och finner jag mig på denna
grund icke kunna biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

De här i landet tillverkade s. k. oäkta sardinerna äro i övervägande utsträckning
rökta. För den händelse Kungl. Maj:ts förslag begränsas att
endast gälla sådana oäkta sardiner, som ej äro rökta, skulle följaktligen
den inhemska industriens berättigade intressen ej i mera betydande mån
trädas för nära. Någon svårighet att vid tullbehandlingen skilja rökta
sardininläggningar av brissling och dylika fiskslag från äkta sardiner förefinnes
ej, enligt vad jag inhämtat från generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå.
Mot det av mig framförda förslaget skulle sålunda endast kvarstå
den andra invändning, som från Kungl. Maj:ts sida framförts mot det
nuvarande tullbehandlingssystemet, nämligen det sakligt otillfredsställande
i att en sämre vara drager högre tull än en bättre. Häremot vill jag emellertid
anföra, att den gjorda jämförelsen synes mig oberättigad med hänsyn
därtill, att det i ena fallet är fråga om en tull, vars verkningar uteslutande
äro av fi n an s tu 11 sk ar a k tä r, och i det andra om en verklig skyddstull. Härförutom
vill jag framhålla, att det ingalunda är något ovanligt i vår tulltaxa,
att dylika ojämnheter i tullbeskattningen måst införas på grund av
ingångna handelsavtal med främmande makter. Ifrågavarande invändning
synes mig för den skall icke vara av den karaktär, att en inhemsk industri
uteslutande på denna grund bör berövas sitt en gång medgivna tullskydd.»

Det i propositionen innefattade förslaget till ändrad lydelse av tulltaxerubriken
168 a har, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen,
framlagts dels i syfte att undanröja de olägenheter av tullteknisk natur,
vilka till följd av svårigheten att skilja mellan sardiner i egentlig mening
och s. k. oäkta sardiner vidlåda de nuvarande bestämmelserna i hithörande
del av tulltaxan, och dels på grund av det sakligt otillfredsställande i de
nuvarande tullsatserna, vilka innebära att den billigare varan beskattas
dubbelt så högt som den dyrare.

Vid bifall till Kungl. Majds förslag endast i den utsträckning som herr
Nyländers motion avser skulle, även om de med de nuvarande bestämmelserna
förenade tulltekniska svårigheterna bleve väsentligen avlägsnade, dock
den oegentlighet kvarstå, vilken ligger däri att en vara av annan kvalitet,
som betingar ett lägre pris, drager högre tull än en dyrare. Mot herr Nyländers
förslag talar även, att det ur tullpolitisk synpunkt synes mindre tilltalande
att utan hänsyn till kvaliteten utvälja en viss grupp av ett varuslag
och låta densamma draga en högre tull, allrahelst om denna tull kommer

Herr Xibland
ers
motion.

Utskottets

yttrande.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

Konstsilke
m. m.

Utskottets

yttrande.

Rågummiplattor
m. m.

Proposi tionen.

Generaltull styrelsen.

att företrädesvis träffa importen från ett visst land, under det att importen
av samma varuslag från andra länder undgår den högre tullen. Av nu
angivna skäl har utskottet ansett sig böra i nu ifrågavarande del förorda
bifall till Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

Det i förevarande proposition intagna förslaget till lydelse av följande
tulltaxerubriker, nämligen 353, 353 1/2 och 358—360, samt av en anmärkning
till avdelning VIII A i tulltaxan, allt avseende tullen å konstsilke m. m.,
har sedermera med vissa jämkningar upptagits i propositionen nr 224, till
vilken utskottet i sitt denna dag avgivna betänkande nr 46 tillstyrkt bifall.
Vid angivna förhållande påkallar förevarande proposition i nyssberörda del
icke något utskottets särskilda yttrande.

Beträffande kautschuk, guttaperka och balata samt varor därav skiljer
tulltaxan mellan oarhetade, vilka, jämte s. k. regenererat gummi, äro upptagna
i rubriken 631, samt arbeten av mjuk kautschuk (rubrikerna 633—643)
och arbeten av hårdgummi (rubrikerna 644—647). I rubriken 632 är därjämte
upptagen kautschuk, upplöst eller i degform (dock ej utvalsad i plattor
eller vidare bearbetad), med eller utan inblandning av andra ämnen, såsom
svavel, grafit och harts; ävensom konstgjord mjuk kautschuk.

De i propositionen föreslagna ändringarna i nyssnämnda tulltaxebestämmelser
avse tullbeskattningen av dels rågummiplattor för skosulor och dels
gummiklackar och gummisulor av mjuk kautschuk.

Av 1906 års tulltaxekommitté anfördes beträffande den rubrik i det av
kommittén framlagda tulltaxeförslaget, som motsvarar nuvarande rubriken
631, att kautschuk, guttaperka och balata importerades antingen råa, i
skrovliga plattor, flaskor, block med flera former, eller renade, i vilket skick
de förekomme såsom skrovliga, med hål försedda plattor, samt att bägge
slagen naturligtvis borde, såsom råmaterial för kautschuksindustrien, fortfarande
åtnjuta tullfrihet.

Generaltullstyrelsen har i sin framställning i ämnet erinrat om tulltaxekommitténs
berörda motivering samt framhållit, att det av denna förefölle,
som om avsikten varit att rubriken borde omfatta endast råmaterial för
kautschukindustrien. Generaltullstyrelsen har vidare anfört följande:

»Den råkautscbuk, som framställes vid gummiplantagerna, kan hava undergått
olika behandling. Ett behandlingssätt består däri, att den koagulerade
mjölksaften föres mellan valsar under vattentillströmning för avlägsnande
av främmande ämnen. Den sålunda erhållna produkten benämnes crepe, av
kommittén betecknad såsom ''skrovliga, med hål försedda plattor’. För användning
såsom råmaterial inom gummiindustrien är dimensioneringen av
sådana plattor eller crepe utan betydelse. På senare tiden har emellertid ett
slags tjockare gummi-crepe kommit till användning inom skoindustrien
såsom ersättning för läder till sulor i skodon. Denna s. k. sulcrepe skiljer sig
från den vanliga crepen däri, att den först utvalsats till fullt exakta dimen -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49. 7

sioner av 1/M till tums tjocklek, därefter undergått en torkningsprocess
och slutligen sammanpressats till plattor av önskad tjocklek.

Av tulltaxans nuvarande lydelse framgår icke med tydlighet, huruvida
sistnämnda slags crepe bör betraktas såsom oarbetad kautschuk eller icke.
Styrelsen har emellertid bland annat i det förhållandet, att i rubriken 632
undantagits i plattor utvalsad kautschuk, upplöst eller i degform, även utan
inblandning av andra ämnen såsom svavel, grafit och harts (icke vulkaniserad
kautschuk), funnit stöd för den uppfattningen, att ifrågavarande sulcrepe
borde betraktas såsom arbetad kautschuk, och har sålunda gillat varans
hänförande till rubrik 635 — — — plattor — — — ej särskilt nämnda,
med en tull av 50 öre per kilogram, en tullbehandling som även fastställts
av regeringsrätten.

Emellertid kan en sådan tullbehandling av denna vara giva anledning
till erinringar i såväl formellt som reellt avseende. I förstnämnda hänseende
har framhållits, hurusom i facklitteraturen skiljes på råkautschuk
samt mjuk kautschuk och hårdgummi, av vilka de båda sistnämnda slagen
till skillnad från råkautschuk utgöra vulkaniserad kautschuk. Det vore ur
denna synpunkt oegentligt att inordna sulcrepen, vilken icke undergått
någon vulkanisering, under arbeten av mjuk kautschuk. Det kan vidare
ifrågasättas, huruvida den nuvarande tullbeskattningen av denna artikel
är motiverad av sakliga skäl. Då sulcrepen framställes å produktionsorten
för rågummit, lärer den inhemska kautschuksindustrien ej hava intresse av
att denna vara tullbelägges. Den enda omständighet, som ur tullskyddssynpunkt
kunde anföras till stöd härför, torde vara den inhemska garverinäringens
intresse av att sullädret icke uttränges ur marknaden. Någon
större fara i detta avseende lärer emellertid icke föreligga. Enligt vad som
uppgivits har priset å sulcrepen på jämförelsevis kort tid stigit från 3 å 4
till 9 å 10 kronor per kilogram, vilket givetvis, så länge priset hålles på
denna höjd, utövar en återhållande inverkan på användningen av detta ersättningsmaterial
för sulläder. Dessutom torde allmänhetens intresse för
rågummisulor vara övergående, då lädret anses hava vissa egenskaper, som
göra detsamma lämpligare för skosulor. Därest sulcrepen med hänsyn till
garveriindustriens ovan berörda intresse anses böra tullbeskattas, synes den för
till rubriken 634 hänförliga varor fastställda tullsatsen, 25 öre per kilogram,
som bättre överensstämmer med tullen å sulläder, vara lämpligare
än den för förstnämnda vara nu utgående tullsats.»

Under förutsättning att rågummiplattor ansåges böra bliva tullfria har
generaltullstyrelsen föreslagit viss ändrad lydelse av rubriken 631 i tulltaxan.
Ansåges däremot varan såsom generaltullstyrelsen alternativt ifrågasatt
böra beläggas med en tull av 25 öre per kilogram, syntes detta lämpligen
kunna ske genom att till rubriken 634 i tulltaxan fogades eu så
lydande anmärkning:

»Hit hänföras även för skosulor avsedda plattor av rå kautschuk.»

I detta sammanhang har generaltullstyrelsen riktat uppmärksamheten på
den nuvarande tullbeskattningen av ännu ett par förbrukningsartiklar av
kautschuk, nämligen s. k. gummiklackar och gummisulor av mjuk kautschuk.
Dessa hänföras nu till samlingsrubriken för varor, ej särskilt
nämnda, av mjuk kautschuk, rubrik 643, och beläggas med en tull av 1

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

krona 20 öre per kilogram. Beträffande dessa artiklar har generaltullstyrelsen
anfört följande:

»Vid upprepade tillfällen har påyrkats tillämpning av en tullsats, som
stode i rimligare förhållande till handelsvärdet å dessa artiklar och i bättre
överensstämmelse med de tullsatser, som äro åsätta i fabrikationshänseende
likartade varor. Detta har emellertid med tulltaxans nuvarande lydelse
icke kunnat ske. Genom företeende av fakturor har priset styrkts utgöra
för gummiklackar 2 kronor 20 öre per kilogram och för gummisulor 2 kronor
10 öre—3 kronor per kilogram, varvid är att märka, att priset å de
förstnämnda är av tidigare datum (februari 1925) och cirka 5 procent lägre
än dagsprisen. I fabrikationshänseende torde dessa artiklar vara närmast
likställda med i rubriken 635 upptagna varuslag med en tullsats av 50 öre
per kilogram. Denna tullsats, som även påyrkats av importörer, synes,
utan att verka prohibitivt, böra innebära ett nöjaktigt skydd för den inhemska
tillverkningen.»

På grund härav har generaltullstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke till
rubriken 635 borde tilläggas orden: »ävensom s. k. gummiklackar och gummisulor».

Kommers- Vad angår rågummisulor har kommerskollegium i avgivet utlåtande förkollegium.
()r(];l| <jet av generaltullstyrelsen föreslagna senare alternativet. Såsom skäl
härför har kollegium anfört huvudsakligen följande.

Ifrågavarande material kunde närmast betraktas såsom råkautschuk, som
undergått en lindrig förarbetning. Råvarans värde bleve givetvis under
dessa förhållanden i alldeles övervägande grad bestämmande för priset,
under det att bearbetningskostnaden i mindre grad inverkade därpå. Under
dessa förhållanden syntes det kollegium oegentligt att bedöma tullsatsens
höjd procentuellt i förhållande till varans värde, vilket ju dessutom visat
sig i hög grad fluktuerande. Då man saknade utredning rörande bearbetningskostnaden
vid framställning av sulcrepe ur rågummi, syntes tullskyddets
storlek lämpligen böra avpassas i förhållande till den för sulläder
fastställda. Tullen för sulläder utginge enligt rubrik 199 (kärnstycken,
renskurna) eller 200 (hela eller halva hudar) med respektive 35 öre och 28
öre per kilogram. I betraktande härav syntes en tullsats av 25 öre per
kilogram för rågummisulor vara lämpligt avpassad.

Vad åter beträffar gummiklackar och gummisulor av mjuk kautschuk har
det synts kommerskollegium, som om den vid jämförelse med övriga närbesläktade
varuslag ur skilda synpunkter lämpligaste avvägningen av tullsatsen
för dessa artiklar skulle ernås genom deras hänförande under rubrik
636 med en tullsats av 80 öre per kilogram.

Departe- Angående tullbeskattningen av rågummiplattor för skosulor har föred ramentschefen.
gande departementschefen ansett övervägande skäl tala för det av generaltullstyrelsen
framlagda, av kommerskollegium förordade andra alternativet
med en tullsats av 25 öre för kilogram.

Beträffande gummiklackar och gummisulor, för vilka såsom ovan nämnts
generaltullstyrelsen föreslagit en sänkning av tullen från 1 krona 20 öre till
50 öre för kilogram, medan kommerskollegium stannat vid att föreslå en

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

sänkning till 80 öre för kilogram, har departementschefen ansett, att viss
tveksamhet väl kunde råda, huruvida dessa artiklar stode närmast de kautschukarbeten,
som hänfördes till rubriken 635, eller dem, som hänfördes till
rubriken 636, men förklarat sig dock hålla före, att bearbetningsgraden för
artiklarna icke vore större och kvaliteten %ej heller högre än att deras hänförande
till rubriken 635 vore fullt försvarbart. Då härtill komme, att ur
tullskyddssynpunkt ingen anledning funnes att hålla tullsatsen hög, har
departementschefen på denna punkt förordat generaltullstyrelsens förslag.

Herr Lövgren i Nyborg har i sin motion upptagit det av generaltullsty- Herr Lövgrens
relsen i ovannämnda framställning först framlagda alternativet beträffande 1 yyJ>or9
rågummiplattor för skosulor, innefattande förslag om tullfrihet tör sådana
plattor.

Till stöd för sitt yrkande har motionären bland annat framhållit, att den
i propositionen föreslagna anmärkningen till tulltaxerubriken 634 skulle
medföra samma oegentlighet i tekniskt avseende, som hittills varit rådande,
nämligen att visst slag av rå kautschuk komme att innefattas bland arbeten
av mjuk kautschuk; rågummit förlorade givetvis icke genom valsning sin
karaktär av rågummi och överginge än mindre till att bliva ett arbete
av mjuk (vulkaniserad) kautschuk. Till stöd för sitt yrkande har motionären
vidare anfört följande.

»Beträffande den framförda synpunkten, att i förevarande fall storleken
av tullen borde anpassas i förhållande till det tullskydd, som vore fastställt
för den vara, vilken ifrågavarande rågummiplattor vore avsedda att ersätta,
må endast framhållas, att det synes riktigast, att frågan om tullskydd
avgöres med hänsyn till behovet av skydd för tillverkningen av den vara,
vilken skulle komma att träffas av tullen, oavsett vilket t ull skydd som ansetts
böra beredas andra artiklar med likartad användning, men vilkas
produktionsförhållanden te sig helt annorlunda. Då nu valsning av rå
kautschuk till sådana, för skosulor avsedda plattor, varom här är fråga, förekommer
endast vid produktionsorten, synes ett tullskydd för denna obetydliga
bearbetning vara omotiverat. Även om vid denna tullfrågas bedömande
hänsyn skulle anses böra tagas därtill, att rågummit i föreliggande fall
användes såsom ersättning för sulläder, synes tillverkningen av sistnämnda
vara tillräckligt skyddad genom det avsevärt högre pris rågummiplattorna
betinga i förhållande till sulläder. Då vidare ingen anledning lärer föreligga
att åsätta denna vara finanstull, synes tullfrihet böra beredas för densamma,
vilket lämpligen lärer kunna ske genom det av generaltullstyrelsen
i första alternativet framlagda förslaget.»

I motiveringen till den av herr Lithander väckta motionen har anförts, Herr Lithanatt
vid årets riksdag inom första kammaren väckts en motion, nr 11, om ders mofwnskrivelse
till Kungl. Maj:t rörande sänkning av tullen å galoscher samt att
bevillningsutskottet i betänkande nr 4 i anledning av sistnämnda motion dels
erinrat, att 1917 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 241) anhållit,
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning av frågan, huruvida de i
tulltaxans avdelning IX upptagna tullsatserna för kautschuk och kautschuksBihang
till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 31 höft. (Nr M.) 2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

TJtskottets

yttrande.

varor samt packningar av spånadsämnen kunde anses dåmera väl avvägda,
ävensom till riksdagen inkomma med det förslag till ändrade tullsatser, vartill
utredningen kunde föranleda, dels ock, under anförande att förslag i
nyssnämnda ämne vore att vänta till en kommande riksdag, hemställt, att
motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Herr Lithander
har vidare erinrat, att riksdagen hifallit bevillningsutskottets nämnda hemställan,
samt anfört, att av enahanda skäl frågan angående tullen å gummisulor
och gummiklackar borde anstå, till dess berörda utredning bleve slutförd.
Såsom ytterligare skäl för att avvakta utredningen har herr Lithander
framhållit, att kommerskollegium för gummisulor och gummiklackar föreslagit
en tull av 80 öre för kilogram, under det att i propositionen framlagts
generaltullstyrelsens förslag om tullens bestämmande till 50 öre för kilogram,
samt att nämnda skiljaktigheter berodde på olika åsikter rörande med vilka
i tulltaxan upptagna kautschuksvaror sulor och klackar i fabrikations- och
prishänseende närmast vore att jämföra, till bedömande av vilken fråga
emellertid någon utredning icke förebragts.

Av den av generaltullstyrelsen lämnade, ovan återgivna redogörelsen
framgår, att tillverkningen av s. k. rågummisulor för skodon försiggår å
produktionsorten för rågummi samt att råvaran behöver undergå endast eu
mindre väsentlig bearbetning för att erhålla de för användningen såsom
skosulor lämpliga dimensionerna. Den inhemska kautschuksindustrien har
således intet intresse av en tull på rågummisulor. Vidare är, på sätt generaltullstyrelsen
framhållit, priset på gummisulor så väsentligt mycket högre än
priset på sulläder, att den inhemska garveriindustrien beträffande tillverkningen
av sistnämnda vara i prisskillnaden har ett fullt tillräckligt skydd.
Även om vid fastställandet av tullbehandlingen av rågummisulor hänsyn
skulle anses böra tagas till nyssnämnda industris intressen, ligger häri följaktligen
icke heller något skäl för tullbeskattning av rågummisulor.

Vid nu angivna förhållanden har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall
till det i herr Lövgrens i Nyborg motion framställda ändringsyrkandet, vilket
överensstämmer med det av generaltullstyrelsen såsom första alternativ framlagda
förslaget i frågan. Därmed vinnes även, att varan inordnas i tulltaxan
på ett med hänsyn till sin karaktär av rågummi lämpligare sätt än
det i propositionen framställda förslaget innebär.

Vad angår gummiklackar och gummisulor av mjuk kautschuk har utskottet
ansett den i herr Lithanders ovannämnda motion åberopade omständigheten,
att utredning rörande avvägningen av de i tulltaxans avdelning
IX upptagna tullsatserna för kautschuk och kautschuksvaror m. m.
pågår, icke utgöra hinder för en jämkning av den nuvarande synnerligen
höga tullen å dessa artiklar. Beträffande därefter frågan om tullens bestämmande
till 50 eller 80 öre för kilogram har utskottet av de skäl, som före -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

11

dragande departementschefen anfört, stannat vid att tillstyrka bifall till den
lägre i propositionen föreslagna tullsatsen.

Under åberopande av vad ovan anförts, får utskottet hemställa, Hemställan.

att riksdagen måtte

A) med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 202,
i vad den avser tullen å sardiner m. m., samt med avslag
å motionen II: 407 av herr Nyländer besluta,

1) att rubriken 168 a i gällande tulltaxa skall hava
följande ändrade lydelse:

Kvantitet
för tullbe-räkningen.

Tullsats.

Konserver — — — vikt inbe-räknad :

Kronor

öre

168a.

sardiner och tonfisk; ävensom
brissling(sprats)ochdylika Åsk-slag, inlagda såsom sardiner

1 kg.

25

2) att ändringen skall träda i kraft å dag som
Konungen bestämmer;

B) med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition nr
202, i vad den avser tullen å rågummiplattor m. m.,
icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas samt med
bifall till motionen II: 403 av herr Lövgren i Nyborg
ävensom med avslag å motionen II: 402 av herr Lithander,
besluta,

1) att rubrikerna 631 och 635 i gällande tulltaxa skola
hava följande ändrade lydelse:

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

Kvantitet
för tullbe-räkningen.

Tullsats.

631.

Kautschuk, guttaperka och ba-

Kronor

öre

lata, oarbetade, härunder in-begripna även för skosulor av-sedda plattor av rå kautschuk;
ävensom s. k. regenererat
gummi .................................

fria

Arbeten av mjuk kautschuk:

*635.

hov- och andra buffertar,

plattor, packningar och tät-ningar, ej särskilt nämnda;
ävensom s. k. gummi-klackar och gummisulor

1 kg.

50

2) att dessa ändringar skola träda i kraft å dag som
Konungen bestämmer;

C) besluta, att Kungl. Maj:ts proposition nr 202, i vad
den innehåller förslag till lydelse av följande tulltaxerubriker,
nämligen 353, 353 V2 och 358—360, samt av
anmärkning till avdelningen VIII A i tulltaxan, måtte
anses besvarad genom vad utskottet i sitt betänkande nr
46 rörande nämnda rubriker och anmärkning hemställt.

Stockholm den 20 maj 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

13

Närvarande:

vid beslut angående punkterna A och C:

herrar Röing, Wohlin*, Bärg*, Pers, Björnsson*, Boren*. Johan Bergman, Månsson i Furuvik.
Jönsson i Boa, Lithander, Bengtsson i Kullen, Alexis Björkman, Vrång*, Björklund*, Olsson i
Gävle, Granath* och Nilsson i Hörby*.

vid beslut angående punkten B:

herrar Röing, Wohlin*, Gustaf Nilsson i Kristianstad*, Rune*, Pers, Björnsson*, Johan Bergman,
Månsson i Furuvik, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Lithander, Lövgren i Nyborg*.
Jönsson i Slätåker, Andersson i Hedsta*, Åström, Vrång*, Björklund*, Granath*, Johansson i
Krogstorp* och Nilsson i Hörby*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

av herr Lithander.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 31 häft. (Nr U9.)

3