4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1926 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse av
3 § i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

I en den 14 maj 1926 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 226, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 23 oktober 1908
(nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter
b

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 23 oktober 1908 angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erhålla
följande ändrade lydelse:

3 §.

Utlänning —--stadga.

Den — — — begången.

Skola till följd av överenskommelse med främmande stat i fråga om nu
nämnd avgift andra grunder än de här ovan stadgade gälla beträffande den
främmande statens undersåtar, utfärdar Kungl. Maj:t de för överenskommelsens
tillämpning erforderliga föreskrifter; och äger Kungl. Maj:t därvid förordna,
att motsvarande föreskrifter skola äga tillämpning jämväl å sådan svensk
undersåte, som ovan avses.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1926.

1 Senaste lydelse, se 1917: 296 och 1920: 859.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

5

På sätt framgår av ovannämnda statsrådsprotokoll, har det föreliggande
författningsförslaget föranletts av den mellan Sverige och Tyska riket avslutade
handels- och sjöfartstraktat med tillhörande protokoll, om vilkens
godkännande utskottet i betänkande nr 45 gjort hemställan.

Artikel 6 i traktaten innehåller bestämmelser om rätt för vardera partens
köpmän, fabriks- och andra näringsidkare, vilka genom ett av myndigheterna
i hemlandet utfärdat näringslegitimationshevis styrka, att de uti
den stat, där de äga hemvist, äro berättigade att idka handels- eller annan
näringsverksamhet, ävensom att de därstädes erlägga härför stadgade skatter
och avgifter, att själva eller genom i deras tjänst anställda resande, under
iakttagande av föreskrivna formaliteter, inom den andra partens område
göra varuinköp hos köpmän eller i öppna försäljningslokaler eller hos personer,
vilka producera varorna, samt att söka beställningar hos köpmän eller
andra personer och att medföra varuprover och mönster, men icke varor.

Den avgift, som i Sverige upptages från tyska handelsresande för nyss
angivna verksamhet, skall enligt det till traktaten hörande slutprotokollet
erläggas antingen för ett helt år eller för en tidrymd av sex veckor. Årsavgiften
skall utgöra högst trehundra kronor. Avgiften för sex veckor
skall icke överstiga ett belopp av etthundra kronor. Om verksamheten
utöver de första sex veckorna utan avbrott fortsättes, skall avgiften icke
överstiga ett belopp av femtio kronor för varje i omedelbar anslutning därtill
kommande tidrymd av tre veckor.

På grund av innehållet av nyssnämnda delar av traktaten och slutprotokollet
fordras, på sätt departementschefen anfört, en del ändringar i gällande
bestämmelser om den vissa handlande och handelsexpediter åliggande
bevillningsavgift, för att traktaten må kunna från svensk sida uppfyllas.
Att i förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter infoga de detaljbestämmelser, som för sådant
ändamål må erfordras, har departementschefen ansett icke lämpligen
låta sig göra. I stället har departementschefen ansett, att Kungl. Maj:t bör
tillerkännas en allmän befogenhet att, därest till följd av överenskommelse
med främmande stat i fråga om nu nämnd avgift andra grunder än de i
3 § av omförmälda förordning stadgade skola gälla beträffande den främmande
statens undersåtar, utfärda de för överenskommelsens tillämpning erforderliga
föreskrifter. Förslag till bestämmelse härom har avfattats i form
av ett tillägg till 3 § i förordningen.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot förslaget, får under
åberopande av vad föredragande departementschefen till ovannämnda statsrådsprotokoll
anfört, hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 226, antaga det vid proposiBihang
till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. SO käft. (Nr 47—48.)

Utskottet.

2

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

tionen fogade förslag till förordning om ändrad lydelse
av 3 § i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128)
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter.

Stockholm den 20 maj 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande^ se under betänkandet nr 45.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.