Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.
1
Nr 47.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1926 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proproposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 1 § 2 mom. i förordningen den 22 maj 1925 med föreskrifter
angående medgivande i vissa fall av undantag från
gällande bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt
m. m.
I en den 14 maj 1926 dagtecknad proposition, nr 225, bär Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning
om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. i förordningen den 22 maj
1925 (nr 155) med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av
undantag från gällande bestämmelser om inkomst- och
förmögenhetsskatt m. m.
Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. i förordningen den 22 maj 1925
med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag från
gällande bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m. skall
erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
2 mom. Under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden
må Kungl. Maj:t tillika förordna, att de lättnader i beskattningsavseende,
vilka enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, förordningen
angående bevillning av fast egendom samt av inkomst ävensom förordningen
om kommunal progressivskatt tillkomma här i riket mantalsskrivna svenska
medborgare, så ock den begränsning i fråga om skyldighet att avgiva uppgift
till ledning för egen taxering, som enligt förordningen om taxeringsBihang
till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 30 höft. (Nr 47—18.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.
Utskottet.
myndigheter och förfarandet vid taxering gäller för sådana medborgare,
må avse jämväl utlänningar, som äro eller böra vara här i riket mantalsskrivna.
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1926.
dels ock medgiva Kungl. Maj:t rätt föreskriva, att de förordnanden, som
kunna komma att jämlikt sistnämnda förordning av Kung]. Maj:t meddelas,
skola tillämpas redan vid 1926 års taxering.
På sätt framgår av ovannämnda statsrådsprotokoll hava föreliggande förslag
föranletts av den mellan Sverige och Tyska riket avslutade handelsoch
sjöfartstraktat, om vilkens godkännande utskottet gjort hemställan i sitt
denna dag avgivna betänkande nr 45. Enligt artikel 2 i nämnda traktat
skola medborgare, tillhörande endera av de traktatslutande parterna, inom
den andra partens område såväl för sin person som för sin egendom, sina
rättigheter och intressen i fråga om skatter, avgifter, såframt de äro
av skattenatur, och andra dylika pålagor i varje avseende åtnjuta samma
behandling och samma skydd hos finansmyndigheter och finansdomstolar
som landets egna medborgare och medborgare tillhörande mest gynnad nation.
Enligt förordning den 22 maj 1925 (nr 155) äger Kungl. Maj:t under
förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden förordna om undantag
i vissa fall från gällande bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt
och angående bevillning av fast egendom samt av inkomst till vinnande
av att medborgare i främmande stat, vilka författningsenligt äro
eller böra vara här i riket mantalsskrivna, måtte i vissa avseenden behandlas
lika med här i riket mantalsskrivna svenska medborgare. Dylikt förordnande
må jämlikt 1 § 2 mom. i förordningen avse dels rätt till avdrag för
försäkringspremier och därmed likartade avgifter, dels ock rätt till orts- och
familjeavdrag samt inträde av skatteplikt.
Förutom i de hänseenden, varom förmäles i 1 § 2 mom. av 1925 års förordning,
äro enligt förordningarna om inkomst- och förmögenhetsskatt, angående
bevillning av fast egendom samt av inkomst och om kommunal progressivskatt
svenska medborgare, som äro här i riket mantalsskrivna, så till
vida bättre ställda i beskattningsavseende än utlänningar, som viss skattelindring
kan medgivas beträffande dödsbo efter sådan svensk medborgare.
Den i nämnda moment Kungl. Maj:t givna befogenheten har nu föreslagits skola
utsträckas att avse även detta fall. Vidare har på grund av den i nämnda
författningsrum givna möjligheten till likställighet i avseende å inträde av
skatteplikt den därmed sammanhängande föreskriften i taxeringsförordningen
i fråga om skyldighet att avgiva uppgift till ledning för egen taxering gjorts
Bevillningsutskottets betänkande Nr 47. 3
lika begränsad som för svensk medborgare, vilken är här i riket mantalsskriven.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot vad sålunda föreslagits,
far, under åberopande av vad föredragande departementschefen till
ovannämnda statsrådsprotokoll anfört, hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 225,
1) antaga det vid propositionen fogade förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 §, 2 mom. i förordningen
den 22 maj 1925 (nr 155) med föreskrifter angående
medgivande i vissa fall av undantag från gällande
bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.;
samt
2) medgiva Kungl. Maj:t rätt föreskriva, att de förordnanden,
som kunna komma att jämlikt sistnämnda
förordning av Kungl. Maj:t meddelas, skola tillämpas
redan vid 1926 års taxering.
Stockholm den 20 maj 1926.
På bevillningsutskottets vägnar:
EKIK RÖING.
Närvarande: se under betänkandet nr 45.