Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
1
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1926 kl. 2. e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående tillverkning
och beskattning av brännvin, m. m. ävensom i ämnet
väckta motioner.
I en den 19 mars 1926 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 217, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga nedan införda förslag till
1) förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin;
2) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni
1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker;
3) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli
1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit; och
4) förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. i förordningen
den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat.
Förslag
till
förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin.
I KAP.
Allmänna bestämmelser.
1 §•
1. Såsom tillverkning av brännvin anses i denna förordning varje till
tillverkning av vin eller maltdryck icke hänförligt förfarande, varigenom
etylalkohol i en koncentration av mer än två och en fjärdedels volymprocent
framställes eller utvinnes.
Angående rening av brännvin, avsett för förbrukning inom riket, gäller
vad därom är särskilt stadgat.
Förordningens
tillämpningsområde.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 27 haft. (Xr U.)
1
Tillverkning.
Koncession
för vissa
brännerier.
Tillverkare
och bränneriföreståndare.
Tillverkningsår
och
tillverkningsdygn.
Grunderna
för kontrollen.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
2. Under den kontroll och de villkor i övrigt som Konungen prövar
erforderliga må tillverkning av brännvin äga rum för vetenskapligt ändamål
eller försöksvis för tekniskt ändamål utan iakttagande av de i denna
förordning meddelade bestämmelser.
2 §.
Den som vill idka tillverkning av brännvin skall, utöver vad författningarna
i allmänhet föreskriva såsom villkor för rätt att utöva näring,
vara underkastad de föreskrifter som beträffande sådan tillverkning i denna
förordning finnas stadgade.
3 §.
I bränneri som anlagts eller för brännvinstillverkning inrättats efter
ingången av juli månad 1917 må sådan tillverkning ej äga rum utan att
Konungen därtill lämnat tillstånd. Lag samma vare angående tillverkning
i bränneri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning än
reparation och ej återupptagits före ingången av juli månad 1917.
4 §.
1. Den som idkar tillverkning av brännvin kallas i denna förordning
tillverkare.
2. Vid varje bränneri, där tillverkning av brännvin bedrives, skall
finnas en person som i egenskap av bränneriföreståndare är ansvarig för
att tillverkningen bedrives i enlighet med föreskrifterna i denna förordning
och de med stöd av förordningen särskilt meddelade bestämmelser.
Behörighet att vara bränneriföreståndare tillkommer ej annan än den
som råder över sig och sitt gods.
5 §.
Tillverkningsår räknas från klockan tolv på dagen första helgfria dag i
oktober månad till samma timme första helgfria dag nästföljande oktober
månad.
Med tillverkningsdygn förstås tiden från klockan tolv på dagen den
ena till samma timme å nästföljande helgfria dag.
6 §.
1. Bränneri, tillverkning av brännvin samt förvaring av tillverkat brännvin
ävensom nederlag, till vilket brännvin försändes i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning, skola stå under statens kontroll.
2. överinseendet å kontrollen handhaves av kontrollstyrelsen.
Den lokala tillsynen utövas av överkontrollörer med biträde av kontrollörer
och tillsyningsmän. Närmare bestämmelser om kontrolltjänstemännens
tillsättande, befogenheter och åligganden meddelas av Konungen.
Angående ersättning till kontrolltjänstemännen är särskilt stadgat.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
3
I den mån denna förordning icke annorlunda bestämmer skall kostnaden
för kontrollens utövning bestridas av statsverket.
7 §.
Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då annat utomordentligt
förhållande är rådande nödigt att meddela förbud mot bedrivande av skränkningar
brännvinstillverkning eller att föreskriva inskränkningar i sådan till- 1 ■1|>rär^FIls''
verkning, äge Konungen därom förordna.
II KAP.
Bestämmelser i avseende å tillverkningen m. m.
8 §.
Bränneri skall vara så byggt och inrättat, att betryggande åtgärder byggnadkunna
vidtagas till förekommande av brännvins olovliga bortförande från brärmeribränneriet.
magasin.
Magasin eller rum, avsett uteslutande för förvaring av tillverkat brännvin
(brännerimagasin), skall finnas vid varje bränneri och vara så anordnat,
att obehörigt tillträde därtill ej kan vinnas utan synbart våld. Fristående
cistern må ej anses såsom brännerimagasin. Då brännvin förvaras i brännerimagasin,
skall magasinet vara satt under kronans lås.
I stad skall brännerimagasin ligga å samma tomt som bränneriet och å
landet ej över en kilometers väg från detsamma, där ej kontrollstyrelsen
på särskild framställning finner sig kunna medgiva undantag härifrån.
Närmare föreskrifter om inrättande av bränneribyggnad och brännerimagasin
samt beträffande uppställande av redskap meddelas av kontrollstyrelsen.
9 i
För brännvinstillverkning må begagnas redskap av vilken storlek och Redskap,
beskaffenhet som helst med de inskränkningar som kunna föreskrivas för
kontrollens handhavande.
10 $.
Då bränneri skall sättas i gång eller vid början av ett tillverkningsår Driftsfortfarande
vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att minst tio dagar anmalan''
innan tillverkning må äga rum till kontrollstyrelsen ingiva skriftlig anmälan
med uppgift om
a) bränneriets namn, det ställe där bränneriet är beläget, bränneriföreståndarens
namn samt tillverkarens och bränneriföreståndarens postadresser;
b) den dag då framställning av alkohol genom tillsättande av jäst till
mäsken skall taga sin början;
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
Beskrivning
och planritning
över
bränneri.
Besiktning.
c) huruvida det i bränneriet tillverkade brännvinet är avsett att försäljas
uteslutande för de i 21 § 1 mom. punkterna b)—d) angivna ändamål;
d) huruvida tillverkningen skall ske i sammanhang med pressjästberedning
(jästbränneri) eller brännvinet skall framställas ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning
(sulfitbränneri); samt
e) det ombud som i bränneriföreståndares frånvaro skall företräda honom
inför kontrolltjänsteman.
Vid dylik anmälan skall tillika fogas bevis, dels att bränneriföreståndare
är behörig att utöva tillsyn å brännvinstillverkning, dels ock i fall som
avses i 3 § att Konungen lämnat sådant tillstånd som där är sagt.
Finnes ej hinder för rörelsens utövande, utfärdar kontrollstyrelsen tillståndsbevis
för tillverkaren.
11 §.
1. Tillverkare skall, innan anmälan som i 10 § sägs första gången göres,
låta i två exemplar upprätta och till vederbörande överkontrollör överlämna
fullständig planritning och beskrivning över bränneriet, brännerimagasinet
och samtliga å bränneritomten befintliga lägenheter med tydligt angivande
av det ändamål vartill varje lägenhet är avsedd. Det ena exemplaret av
ritning och beskrivning förvaras vid bränneriet, det andra insändes av
överkontrollören till kontrollstyrelsen.
2. Byggnader, lägenheter och bränneriredskap, som icke upptagits i den
i 1 mom. nämnda beskrivning eller som där upptagits men sedermera
ändrats, må icke vid tillverkning av brännvin användas utan att hava
blivit av överkontrollören skriftligen godkända.
3. När i anseende till vidtagna förändringar inom bränneri kontrollstyrelsen
anser ritningen över detsamma icke vidare vara användbar, åligger
det tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrivning, ävenledes i två
exemplar.
12
1. Innan tillverkningen på grund av meddelat tillståndsbevis börjar,
skall kontrolltjänsteman anställa besiktning av bränneriet med tillhörande
brännerimagasin för att utröna, huruvida byggnader och redskap överensstämma
med planritning och tillhörande beskrivning samt föregående besiktningsprotokoll.
I anledning av besiktningen uppsättes protokoll, innehållande uppgift å
de förändringar som må hava vidtagits med byggnader och redskap efter
näst föregående besiktning. Protokollet utskrives i två exemplar, varav
det ena bilägges den vid bränneriet förvarade beskrivningen och det andra
insändes till överkontrollören.
Bränneriföreståndare åligger att själv eller genom ombud närvara vid
besiktningen samt underteckna protokollet.
2. överkontrollören åligger att granska besiktningsprotokollet. Visar
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
5
det sig därvid, att byggnader och redskap förete olikheter med planritning
och tillhörande beskrivning på grund av förändringar som verkställts efter
det föregående besiktning företagits, och hava förändringarna icke godkänts
jämlikt 11 § 2 mom., äger överkontrollör, där anordningarna strida
mot föreskrifterna i denna förordning eller mot de med stöd av förordningen
särskilt utfärdade bestämmelser, meddela beslut om nödiga rättelser.
Äro förändringarna av beskaffenhet att hindra utövande av en betryggande
kontroll, må överkontrollör meddela förbud mot tillverkning av brännvin
vid bränneriet. Besiktningsprotokollet tillställes efter verkställd granskning
kontrollstyrelsen.
3. Har överkontrollör meddelat förbud varom i 2 mom. sägs, skall han
ofördröjligen och senast inom tre dagar insända besiktningsprotokollet till
kontrollstyrelsen, som har att återkalla tillståndet till brännvinstillverkning
eller upphäva förbudet.
Återkallas tillståndet till brännvinstillverkning, må nytt tillstånd icke
meddelas förrän tillverkaren för kontrollstyrelsen företer ett av överkontrollören
utfärdat intyg därom att anordningarna vid bränneriet icke strida
mot föreskrifterna i denna förordning eller mot de med stöd av förordningen
särskilt meddelade bestämmelser.
13 i
1. I annat bränneri än jästbränneri och sulfltbränneri vare brännvinstillverkning
tillåten allenast från klockan tolv på dagen första helgfria dag
i oktober månad till första helgfria dag i maj månad det därpå följande
året vid samma timme.
2. I jästbränneri må under varje fjärdedel av tillverkningsåret icke
framställas större myckenhet brännvin av normalstyrka än att mot åttio
liter svara etthundra kilogram under samma tid tillverkad ren pressad
jäst. Med brännvin av normalstyrka förstås brännvin som vid -i- 15'' å
Celsii termometer innehåller femtio volymprocent alkohol.
14 §.
1. Har bränneri genom olyckshändelse så väsentligen skadats att tillverkningen
måste upphöra, eller vill tillverkare av annan anledning avsluta
brännvinstillverkningen tidigare än i tillståndsbeviset angivits, skall
han därom skriftligen göra anmälan hos kontrolltjänstemannen, i senare
fallet minst tre dagar före utgången av det tillverkningsdygn med vilket
han anmäler sig vilja avsluta tillverkningen. Kontrolltjänstemannen åligger
att lämna tillverkaren bevis om gjord anmälan ävensom ofördröjligen
underrätta överkontrollören och kontrollstyrelsen.
När sådan anmälan från tillverkaren skett, må brännvinstillverkning
ej utan nytt tillståndsbevis äga rum efter den tid då enligt anmälningen
tillverkningen skolat avslutas.
2. Då tillverkningsrätt vid bränneri upphör, skall kontrolltjänstemannen
Tillverkningstid
och
tillverkningens
omfattning.
Slutanmälan
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
Särskild anmälan
vid
användning
av vissa råämnen
m. m.
Kontrollapparat
;
spritliållare
och. sprithållarrum;
uppmätning
av tillverkat
brännvin.
till förhindrande av fortsatt brännvinstillverkning anbringa de lås och
förseglingar som vederbörande överkontrollör finner erforderliga.
15 §.
1. Där tillverkare vill för brännvinstillverkning använda majs, utländsk
potatis, maniokarot eller andra väsentligen lika stärkelserika utländska
ämnen, skall han därom minst tre dagar innan den första inmäskningen
är avsedd att äga rum göra skriftlig anmälan hos kontrolltjänstemannen
och därjämte uppvisa vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal,
utvisande att den särskilda avgift varom i 27 § sägs blivit inbetald. Kontrolltjänstemannen
skall lämna tillverkaren bevis om gjord anmälan samt
ofördröjligen underrätta överkontrollören och kontrollstyrelsen.
Vill tillverkare, som anmält sig ämna vid brännvinstillverkning använda
råämnen varom i första stycket sägs, upphöra med användning
därav före utgången av den tid under vilken han äger tillverka brännvin,
skall han därom göra anmälan på sätt i 14 § 1 mom. första stycket stadgas;
och skall då sådan anmälan göres förfaras i överensstämmelse med
vad där är sagt.
2. Malen spannmål må användas för brännvinstillverkning allenast
under den särskilda kontroll som av kontrollstyrelsen föreskrives.
16 §.
1. För uppmätning av tillverkat brännvin skall i bränneri finnas en
kontrollapparat, i sulfitbränneri dock endast om kontrollstyrelsen så prövar
erforderligt. Kontrollapparaten anskaffas, äges och underhålles av staten.
Brännvinstillverkning må ej företagas, innan föreskriven kontrollapparat
blivit i bränneriet anbragt.
2. I bränneri skola vara inrättade en eller flera spritbållare av den
storlek under inströmningsöppningen, att åtminstone ett dygns tillverkning
däruti rymmes. Sprithållare skall, där kontrollstyrelsen icke annorlunda
bestämmer, vara uppställd i ett från övriga lokaler i bränneriet avskilt
rum; dock må sprithållarrum stå i förbindelse med brännerimagasin.
3. Tillverkare är skyldig att på egen bekostnad låta avhämta kontrollapparat
från närmaste järnvägsstation eller hamnplats varom meddelande
lämnas av överkontrollör samt att likaledes bestrida kostnaden för apparatens
uppsättning.
Efter tillverkningens upphörande skall kontrollapparaten kvarstanna vid
bränneriet under tillverkarens vård, såvida denne ej bos överkontrollören
anmäler sig vilja återlämna apparaten eller densamma av överkontrollören
återfordras; och åligger i så fall tillverkaren att på egen bekostnad låta
forsla apparaten till närmaste järnvägsstation eller hamnplats varom meddelande
lämnas av överkontrollör.
All å apparaten, dess tillbehör eller emballage uppkommen skada som
kunnat förekommas genom omsorgsfull vård ersättes av tillverkaren.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
7
4. Närmare föreskrifter såväl för kontrollapparats uppsättning, justering
och vård som för uppmätning och provning av tillverkat brännvin äger
kontrollstyrelsen meddela. Vid all beräkning av alkoholmängden på grund
av provning med alkoholometer skola av kontrollstyrelsen fastställda tabeller
begagnas.
17 i
Bränneri med tillhörande redskap, brännerimagasin och övriga för kon- Ordningstrollen
erforderliga lägenheter skola i möjligaste mån hållas i snyggt och foreskriftordentligt
skick.
18 §.
1. Tillverkare skall hålla sina handelsböcker med tillhörande verifika- Allmänna
tioner tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den kontrollstyrelsen därtill skf~^if^1e_ter
befullmäktigat, så ock för överkontrollör. verkan och
2. Tillverkare åligger att bereda kontrolltjänsteman närlielst han det f.^^ndare.
fordrar tillträde till bränneriet för undersökning av lokaler, redskap och
råämnen samt för tillsyn å tillverkning.
3. All för kontrollen behövlig handräckning ävensom för densamma
erforderliga målkärl och andra redskap har tillverkare att tillhandahålla;
skolande mätnings- och vägningsredskap vara vederbörligen justerade.
4. Tillverkare skall då sådant för expeditionsgöromålen fordras lämna
kontrollpersonalen tillträde till ett i bränneriet eller i närheten därav
beläget eldat och städat rum, försett med erforderliga möbler och skrivmaterialier.
5. Bränneri öreståndare åligger att lämna vederbörande kontrolltjänsteman
a) uppgift över de inmäskade råämnenas myckenhet och beskaffenhet;
b) uppgift om produktionsorten för den vid bränneriet använda potatisen
av inhemskt ursprung och, då densamma icke odlats av tillverkaren, intyg
av säljaren om sådant ursprung; samt
c) uppgifter som av kontrollstyrelsen infordras för näringsstatistiken och
för styrelsens statistiska berättelse.
6. Tillverkare och bränneriföreståndare skola ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter, som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande
kontroll över brännvinstillverkningsskattens behöriga utgörande samt för
denna förordnings tillämpning i övrigt meddelar, ävensom de anvisningar,
som vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning, av
Konungen utfärdade bestämmelser eller kontrollstyrelsens särskilda föreskrifter
kan lämna.
19 §.
Därest å landsbygden på grund av lokala förhållanden så erfordras, vare Kostochrum
tillverkare på anmodan av överkontrollör skyldig dels att mot särskild f°pek°onalU
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
Klagan över
kontrolltjänstemans
åtgärd.
Tillverkares
rätt att förfoga
över
tillverkat
brännvin.
Förvaring
och försänd
ning av
brännvin.
gottgörelse tillhandahålla kontrolltjänsteman lämplig kost samt ett möblerat,
eldat och städat boningsrum å plats som av överkontrollören godkännes,
dels ock att mot ersättning enligt gällande skjutstaxa anskaffa skjuts till
övriga tjänstgöringsställen inom distriktet. Gottgörelse för boningsrum
och kost fastställes till beloppet i sammanhang med bestämmandet av arvode
till kontrolltjänsteman på sätt särskilt stadgas.
20 §.
Tillverkare eller hränneriföreståndare äge hos kontrollstyrelsen söka
ändring uti sådan av kontrolltjänsteman lämnad anvisning eller vidtagen
åtgärd varmed han ej åtnöjes.
III KAP.
Om tillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin, m. m.
21 §.
1. Tillverkare äge försälja av honom tillverkat brännvin
a) till partihandelsbolag varom förmäles i förordningen angående försäljning
av rusdrycker, i denna förordning benämnt partihandlare med
rusdrycker;
b) till partihandlare varom förmäles i förordningen angående handel
med skattefri sprit, i denna förordning benämnd partihandlare med skattefri
sprit;
c) för användning till motordrift, när brännvinet enligt vad i förordningen
angående handel med skattefri sprit sägs är att anse såsom motorsprit;
samt
d) för export.
2. Önskar tillverkare i egen rörelse använda i bränneriet tillverkat
brännvin, skall han, då fråga ej är om motorsprit, därtill söka kontrollstyrelsens
tillstånd.
3. På annat sätt än i 1 och 2 mom. sägs må tillverkare icke förfoga
över tillverkat brännvin.
22 i
1. Där det tillverkade brännvinet icke direkt uttages från sprithållare
för något av de i 21 § 1 och 2 mom. omförmälda ändamål, skall brännvinet
inläggas i brännerimagasinet och där kvarbliva under kronans lås
till dess det uttages för ändamål som nu är sagt.
2. Tillverkare må även efter tillverkningens upphörande hava brännvin
kvarliggande i brännerimagasinet.
3. Försändning av brännvin som försålts till partihandlare med rusdrycker
får ske allenast till särskilt hos partihandlaren inrättat brännvins
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
9
nederlag medelst förpassning under statens kontroll. Tillverkare åligger
att för sådant ändamål till vederbörande kontrolltjänsteman avgiva förpassningsinlaga,
avfattad i tre exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt
formulär. En av dessa inlagor skall åtfölja godset.
4. Brännvin som av tillverkare försålts för export må utföras ur riket
allenast över ort där tullförvaltning finnes. Utförseln skall äga rum under
den kontroll som för utförsel av utländskt oförtullat gods är stadgad. Försändning
av brännvin, avsett för export, skall ske medelst förpassning som
i 3 mom. sägs.
5. Beträffande försändning av brännvin från bränneri i andra fall än i
3 och 4 mom. är sagt gälla de bestämmelser som kontrollstyrelsen meddelar.
23 §.
1. Partihandlare med rusdrycker åligger att minst tio dagar innan försändning
av brännvin från bränneri till honom tillhörigt brännvinsnederlag
skall taga sin början till kontrollstyrelsen skriftligen anmäla
a) brännvinsnederlagets namn och det ställe där det är beläget;
b) den tidrymd, ej överstigande ett tillverkningsår, varunder brännvin
skall försändas till brännvinsnederlaget och där uppmätas; samt
c) det ombud som skall företräda partihandlaren inför kontrolltjänsteman.
2. Skall försändning av brännvin till brännvinsnederlag avslutas tidigare
än enligt 1 mom. b) uppgivits, åligger det partihandlaren att därom
göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen, med angivande av den dag
då uppmätning är avsedd att senast äga rum.
3. Vad i 18 § är stadgat beträffande tillverkare och bränneriföreståndare
skall i tillämpliga delar gälla partihandlare med rusdrycker till vilken
försändning av brännvin äger rum.
24
Kan i fråga om brännvin som tillverkare försäljer till partihandlare
med rusdrycker frivillig överenskommelse ej träffas om pris eller leveransvillkor
i övrigt, skall, då tillverkare eller partihandlare det påfordrar, avgörande
träffas av särskild prisnämnd, bestående av sju ledamöter av vilka
två utses av vardera parten. Återstående tre ledamöter, däribland ordföranden,
jämte suppleanter för dem förordnas årligen av Konungen.
Kostnaderna för prisnämndens verksamhet gäldas med hälften av vardera
parten.
Föreskrifter om nämndens sammankallande och verksamhet utfärdas av
Konungen.
Anmälan
från partihandlare
med rusdrycker
m. m.
Prissättning
å brännvin.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
IV KAP.
Tillverk
ningsskatt.
Tid för
skattens
erläggande.
Särskilt anstånd
med
skattens
erläggande.
Restitution
av tillverkningsskatt.
Särskild avgift
då vissa
råämnen an.
vändas vid
tillverkning.
Särskilda
kostnader
som skola
gäldas av
tillverkaren
Om tillverkningsskatt och särskilda avgifter.
25 §.
1. Brännvin, som från bränneri förpassas till brännvinsnederlag, tillhörigt
partihandlare med rusdrycker, och därstädes efter godkännande mottages
av partihandlaren, skall genom hans försorg uppmätas i närvaro av
kontrolltjänsteman. För den sålunda uppmätta myckenheten brännvin skall
partihandlaren till statsverket inbetala tillverkningsskatt med 65 öre för
varje liter av normalstyrka.
2. Tillverkningsskatten för det under varje månad uppmätta brännvinet
skall erläggas senast å femtonde dagen i sjätte månaden därefter.
3. Har partihandlare med rusdrycker inköpt så stor myckenhet inhemskt
brännvin att detsamma kan förväntas bliva lagrat under avsevärt lång tid,
äger kontrollstyrelsen på framställning av partihandlaren medgiva denne
särskilt anstånd under viss tid med inbetalning av tillverkningsskatt intill
ett belopp som svarar mot skatten å den för dylik lagring avsedda myckenheten
brännvin.
Så länge sådant anstånd varar skall brännvin till samma myckenhet
som den för vilken anståndet beviljats hos partihandlaren förvaras under
kronans lås. «
26 §.
Restitution av tillverkningsskatt med 65 öre för varje liter brännvin av
normalstyrka må av partihandlare med rusdrycker, i den ordning Konungen
föreskriver, åtnjutas för brännvin som utföres ur riket eller försäljes till
partihandlare med skattefri sprit.
27 i
För brännvin, tillverkat vid bränneri under tid då majs, utländsk potatis,
maniokarot eller andra väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen där
användas för brännvinstillverkning, skall tillverkare erlägga en särskild
avgift av 8 öre för varje liter av normalstyrka. Denna avgift betalas förskottsvis,
dock varje gång för minst 10,000 liter; för mycket erlagd avgift
restitueras efter tillverkningsrättens upphörande på därom av tillverkaren
hos kontrollstyrelsen gjord framställning.
28 §.
1. Före femtonde dagen i månaden näst efter utgången av varje fjärdedels
år skall tillverkare såsom bidrag till kostnaden under samma tid för
kontroll vid bränneriet erlägga ett belopp motsvarande fem kronor för
varje dygn då tillverkningsrätt vid bränneriet varit gällande.
2. Avstår tillverkare från tillverkningens utövande utan att densamma
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
11
tagit sin början, skall tillverkaren, som är skyldig att därom göra anmälan
till kontrollstyrelsen, gottgöra statsverket hela den kostnad som må hava
uppstått genom inkallande av kontrolltjänsteman.
3. Om medgiven brännvinstillverkning ej företages inom tre tillverkningsdygn
efter den i tillståndsbeviset uppgivna tid eller om brännvinstillverkning
avbrytes utan sådan anmälan som i 14 § 1 mom. första stycket
omförmäles eller utan sådant förordnande av Konungen som avses i 7 §
och ej inom tre tillverkningsdygn, det oräknat varunder avbrottet inträdde,
ånyo företages, åligger det tillverkaren att för de tillverkningsdygn under
vilka tillverkningen sålunda icke utövats gälda hela den på bränneriet
belöpande kontrollkostnaden.
4. Tillverkare åligger att gälda kostnad för tillsyn å brännerimagasin
vid bränneri som ej är i verksamhet.
5. Partihandlare med rusdrycker har att gälda kostnaden för den särskilda
kontroll som kan bliva erforderlig för det i 25 § 3 mom. omförmälda
fall.
6. Fullgöres ej skyldighet att inbetala avgifter enligt denna paragraf,
skola desamma på kontrollstyrelsens föranstaltande omedelbart hos vederbörande
utmätas.
29 §.
Erläggande av tillverkningsskatt och avgifter enligt denna förordning
sker genom inbetalning å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets
räkning.
Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall ofördröjligen insändas
till kontrollstyrelsen.
V KAP.
Ansvarsbestämmelser m. m.
30 §.
1. Den som olovligen tillverkar brännvin eller bereder mäsk i uppenbart
syfte att därav framställa brännvin böte från och med trehundra till och
med tretusen kronor. Den som innehar mäsk, uppenbarligen avsedd för
olovlig brännvinstillverkning, vare ock underkastad ansvar som nu sagts.
Bedriver någon brännvinstillverkningen eller mäskberedningen i större
omfattning eller i syfte att försälja framställt brännvin eller har den som
beträdes med förbrytelse varom i första stycket av detta mom. sägs tidigare
fällts till straff för sådan förbrytelse eller för förbrytelse som avses i
31 § 2 mom. av denna förordning eller i 74 § 1 mom. av förordningen
angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom.
av förordningen angående handel med skattefri sprit eller i 11 § 1 mom.
Inbetalning
av skatt och
avgifter.
Ansvar för
olovlig tillverkning
m. m.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
Ansvar för
tillverkning
av apparat
avsedd för
olovlig tillverkning
m. m.
första stycket eller 2 mom. första stycket av förordningen angående vissa
alkoholhaltiga preparat, straffes med fängelse i högst ett år eller med böter
från och med femhundra till och med femtusen kronor. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst ett år dömas.
Har tillverkningen eller beredningen icke bedrivits i större omfattning
eller i syfte att försälja det framställda brännvinet, må, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande, straffet nedsättas till etthundra eller,
vid upprepad förbrytelse, trehundra kronors böter.
2. Beträdes någon med förbrytelse som i 1 mom. avses, skola vid förbrytelsen
nyttjade redskap, a stället befintliga förråd av för den olovliga
tillverkningen eller beredningen uppenbarligen avsedda råämnen samt av
brännvin och mäsk ävensom de kärl vari brännvinet och mäsken förvaras
tagas i beslag och dömas förbrutna.
3. Den som olovligen tillverkat brännvin skall ock gälda den i 25 §
1 mom. stadgade tillverkningsskatt.
Härvid iakttages:
a) Har tillverkningen skett med enkel, omedelbarligen med eld driven
redskap, varde skatten beräknad efter redskapens avverkningsförmåga,
vilken skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans rymd.
Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter femhundra
liters tillverkning för dygn.
b) Är tillverkningen utövad med mera sammansatt eller medelst ånga
driven redskap, beräknas skatten för den myckenhet som efter vad utrönas
kan blivit tillverkad, dock för minst åttahundra liter för dygn.
c) Har tillverkningen skett på annat sätt än ovan sagts, beräknas
skatten för den myckenhet som efter vad utrönas kan blivit tillverkad,
dock för minst femtio liters tillverkning för dygn.
d) I samtliga dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn; har
tillverkningen blivit utövad över trettio men ej sextio dygn, utgöres skatt
för sextio dygn; har den utövats över sextio men ej nittio dygn för nittio
dygn o. s. v.
31 §.
1. Den som tillverkar, till försäljning utbjuder eller eljest saluhåller för
beredande av brännvin ägnad apparat eller del av dylik apparat med uppenbart
syfte att apparaten eller apparatdelen skall komma att nyttjas vid
olovlig brännvinstillverkning eller för att obehörigen antingen från denaturerat
brännvin borttaga denatureringsmedlet eller försvaga denatureringen
eller göra annan till dryck ej ämnad alkoholhaltig vara användbar därtill,
så ock den vilken överlåter dylik apparat eller apparatdel, ehuru han har
skälig anledning antaga att densamma skall komma att nyttjas för ändamål
som nu sagts, straffes med böter från och med etthundra till och med
tvåtusen kronor, och vare apparaten eller apparatdelen förbruten. Vid upp
repad förbrytelse eller om omständigheterna eljest äro försvårande, må
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
13
dömas till högst tiotusen kronors böter eller till fängelse i högst sex månader.
Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må böterna nedsättas
till tjugofem kronor.
2. Befinnes någon i andra fall än i 1 mom. avses innehava redskap,
som uppenbarligen är av honom avsett att nyttjas för ändamål som där
sägs, straffes med böter från och med etthundra till och med ettusen
kronor, och vare redskapet förbrutet. Äro omständigheterna synnerligen
mildrande, må böterna nedsättas till tjugofem kronor.
Beträdes någon, som förut fällts till straff för förbrytelse varom i detta
mom. sägs, andra gången eller oftare med dylik förbrytelse, eller har någon,
som beträdes med sådan förbrytelse, tidigare fällts till straff för annan
förbrytelse som avses i 30 § 1 mom., dömes till böter från och med trehundra
till och med tretusen kronor eller till fängelse i högst sex månader.
32 §.
1. Den som vid brännvinstillverkning undansnillar brännvin eller begagnar
tillverkningsredskap, ledningsrör eller sprithållare med dold öppning
eller avledning, varigenom brännvin kan lönnligen uttagas, eller
olovligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås som kontrolltjänsteman
åsatt eller gör åverkan å den i bränneriet uppsatta kontrollapparaten
straffes med böter från och med etthundra till och med femtusen
kronor eller dömes till fängelse i högst ett år; dock må, där undansnillning
skett i större omfattning eller omständigheterna eljest äro synnerligen försvårande,
dömas till straffarbete i högst två år.
Lag samma vare, där någon vid sådan försändning som i 22 § 3—5
mom. avses undansnillar brännvin eller bryter försegling eller öppnar
eller borttager lås som kontrolltjänsteman åsatt.
2. Den som i brännvinsnederlag hos partihandlare med rusdrycker undansnillar
brännvin, innan detsamma uppmätts för beskattning, eller bryter
försegling eller öppnar eller borttager lås som kontrolltjänsteman åsatt
straffes som i 1 mom. är stadgat.
3. Där någon vid tillgodonjutande av tillstånd som omförmäles i 21 §
2 mom. icke ställer sig till efterrättelse med tillståndet förbundet villkor,
straffes med böter från och med tjugofem till och med ettusen kronor
eller, i händelse omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse
i högst sex månader.
4. I fall som i 1 mom. avses skola, där ej synnerligen mildrande omständigheter
föreligga, de förråd av brännvin, som finnas hos den brottslige
eller eljest uppenbarligen äro avsedda för olovligt förfogande, jämte
de kärl vari brännvinet förvaras vara underkastade beslag och dömas
förbrutna.
Lag samma vare i fråga om redskapen i fall varom i 1 mom. första
stycket sägs.
Ansvar för
undansnillning
av
brännvin
m. m.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
Den som dömes till ansvar för förbrytelse som i 1 eller 2 mom. avses
skall tillika dömas skyldig att utgiva den tillverkningsskatt som belöper
på undansnillat brännvin.
Vad som förstås
med redskap.
Påföljd för
underlåtenhet
att anmäla
brännvinstillverkning
av vissa
råämnen.
Ansvar för
överträdelse
av föreskrifter
för tillverkning
i
jästbränneri.
Ansvar för
överträdelse
av vissa kontrollbestämmelser.
Ansvar för
andra överträdelser
av
denna förordning.
Delaktighet i
förbrytelse
m. m.
33 §.
Till redskap som enligt 30 § 2 mom., 31 § 2 mom. eller 32 § 4 mom. är
förbrutet räknas varje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning eller
bränning inrättat redskap, sprithållare ävensom ångmaskin med tillbehör.
34 §.
Där någon utan anmälan som i 15 § 1 mom. sägs vid brännvinstillverkning
använt majs, utländsk potatis, maniokarot eller andra väsentligen
lika stärkelserika utländska ämnen, erlägge han för allt det brännvin,
som vid bränneriet tillverkats under den tid då tillverkning där pågick
på grund av det tillståndsbevis som gällde när den olovliga användningen
av nämnda råämnen ägde rum, en särskild avgift av 8 öre för varje liter,
dock minst femhundra kronor.
35 §.
Den som tillverkar brännvin i sammanhang med pressjästberedning i
strid mot föreskrifterna i 13 § 2 mom. straffes med böter från och med
femhundra till och med tiotusen kronor. Äro omständigheterna synnerligen
mildrande, må böterna nedsättas till femtio kronor.
36 §.
Den som företager brännvinstillverkning i strid mot föreskrifterna i 16 §
1 mom.
eller vägrar att hålla handelsböcker eller tillhörande verifikationer tillgängliga
för kontrollstyrelsen eller dess ombud eller för överkontrollör
eller vägrar kontrolltjänsteman eller den som äger anställa undersökning
i avseende å förbrytelse mot denna förordning tillträde till rum eller
byggnad där undersökning må ske
böte från och med femtio till och med ettusen kronor.
37 §.
Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare eller partihandlare att ställa
sig till efterrättelse i denna förordning eller i enlighet med densamma
meddelad föreskrift, straffes, där ej särskilt ansvar är bestämt, med böter
från och med tjugo till och med femhundra kronor.
38 §.
1. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse varom i 30 § 1
mom. sägs eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd eller dåd upp
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
15
såtligen hjälper så att gärningen därigenom sker straffes som vore han
själv gärningsman. Har någon före brottets utförande eller vid utförandet,
dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd gärningen främjat,
straffes efter ty som han prövas hava till hrottet bidragit. Om någon
utan att hava sådan del i brottet som nu sagts, sedan brottet timat, med
vetskap därom gått den brottslige tillhanda genom att dölja vara som
genom brottet framställts, straffes efter som brottet var till, dock mindre
än om han själv varit gärningsman.
Den till vilken här ovan avsedd vara avyttrats vare ej förfallen till
ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.
2. Bränneriföreståndare, så ock den som tillverkar eller saluhåller i
31 § 1 mom. avsedd apparat eller apparatdel ansvarar för förbrytelse
mot denna förordning som begås av hans hustru, barn, husfolk eller i
arbetet antagen person, såsom vore förbrytelsen av honom själv begången,
därest icke omständigheterna göra sannolikt att förbrytelsen skett utan
hans vetskap och vilja. Begagnar bränneriföreståndare ombud, ansvare
ombudet jämte föreståndaren och lika med denne för sådan förbrytelse.
3. Är förbrytelse som i 30 eller 31 § avses begången och skola i anledning
därav redskap, råämnen, mäsk, brännvin eller förvaringskärl dömas
förbrutna, eller fälles eljest tillverkare eller bränneriföreståndare till ansvar
för förbrytelse med dylik påföljd, inträder påföljden även om den som
begått förbrytelsen icke är godsets ägare.
39 §.
Tillverkare eller bränneriföreståndare som giver eller erbjuder något såsom
gåva åt kontrolltjänsteman, vilken utövar tillsyn över bränneriet,
böte från och med tjugo till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman
som mottager gåvan vare underkastad lika ansvar och miste därjämte befattningen.
Gåvan tillfälle kronan.
40 §.
Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna förordning
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet, och må han ej
heller, där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa tillverkares
affärsförhållanden. Gör han detta och framgår ej av omständigheterna, att
han erhållit kännedom om hemligheten eller affärsförhållandena å tid då
han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från och med femtio
till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar han
sig av sin kännedom till egen eller annans fördel, må till fängelse dömas.
Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åtgörande
skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo gottgöra.
Ansvar för
gåva åt kontrolltjänsteman.
Ansvar för
kontrolltjänsteman
vid röjande
av yrkeshemlighet
eller affärsförhållanden.
Särskilt ansvar
för kontrolltjänsteman
m. fl.
som beträdas
med olovlig
tillverkning
m. m.
Skyldighet
och. rättighet
att anställa
åtal.
Beslag.
Befogenhet
att företaga
husrannsakan.
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
41 §.
Skulle någon vilken det åligger att hålla tillsyn å bränneri eller å
brännvinsnederlag eller den vilken har till tjänsteåliggande att åtala förbrytelser
mot denna förordning själv beträdas med förbrytelse varom i 30 §
1 mom. sägs eller med främjande av sådan förbrytelse eller av förbrytelse
som omförmäles i 32 §, dömes till fängelse eller straffarbete från och med
sex månader till och med två år.
42 §.
1. Allmän åklagare samt de personer vilka särskilt förordnas att vaka
över denna förordnings efterlevnad åligger att åtala förbrytelser mot densamma.
Åtal skall anhängiggöras vid allmän domstol.
2. I övrigt äger envar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal,
dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot varandra, ej heller
annan skyldeman mot den bos vilken han njuter kost eller underhåll, ej
fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjänare mot husbondefolk under
den tid de äro i tjänsten.
3. Då åtal anställes av annan person än den som är nämnd i 1 mom.,
give han sin talan allmänne åklagaren till känna så tidigt att denne må
kunna övervara målets utförande.
43 §.
1. De i 42 § 1 mom. omförmälda åklagare äga taga i beslag egendom
vilken skäligen kan antagas vara förverkad enligt denna förordning. Beslag
skall, där så ske kan, göras i två vittnens närvaro. Innehavare av vad i
beslag tages eller, om han är frånvarande, hans ombud på stället eller någon
av hans husfolk skall tillsägas om beslaget.
2. Sker beslag i bränneri under den tid då tillverkningsrätt där gäller,
må ej panna utbrytas eller någon del av tillverkningsredskapen borttagas
eller tillverkningens fortsättande hindras innan första domstol i målet dömt
redskapen förbruten, där ej vid tillverkningen begagnats redskap, ledningsrör
eller sprithållare med dold öppning eller avledning, varigenom brännvin
kunnat lönnligen uttagas, eller åverkan skett å kontrollapparaten.
3. Redskap som tages i beslag skall, till förekommande av dess utbyte
mot annan, av beslagaren utmärkas med särskild stämpel, där ej redskapen
vid beslaget fråntages ägaren, i vilket fall den skall sättas i allmänt
förvar.
44 §.
1. För uppdagande av förbrytelse som i denna förordning avses eller
eljest för eftersökande av egendom, som kan antagas enligt denna förord
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 17
ning vara förverkad, må husrannsakan äga rum inom bränneri med tillhörande
lägenheter samt eljest uti magasin, upplagsbodar och uthus, så ock
inom lägenhet som enligt sin bestämmelse är tillgänglig för envar eller
som plägar tjäna till härbärge eller tillhåll för lösdrivare eller personer,
vilka äro stiaffade eller misstänkta för brott. Dylik husrannsakan må
företagas av landsfogde, landsfiskal eller stadsfiskal, så ock, där honom
anbefalld tjänstgöring därtill föranleder, av annan polisman.
2. Är någon på sannolika skäl misstänkt för förbrytelse, varå straffarbete
eller fängelse enligt denna förordning kan följa, må hos honom företagas
husrannsakan för ändamål som i 1 mom. sägs.
Konungens befallningshavande, landsfogde, lands- och stadsfiskal ävensom
chef för polisväsende i stad äga förordna om husrannsakan som i detta mom.
avses; och må sådan verkställas, förutom av tjänsteman som nu nämnts, av
polisman i befälsställning som av Konungens befallningshavande därtill
särskilt förordnats. Utan förordnande varom nyss sagts må husrannsakan,
när fara är i dröjsmål, företagas av polisman i befälsställning, eller, där
egendom, som kan antagas förverkad, på färsk gärning följts eller spårats
till lägenheten, jämväl av annan polisman.
45
Vid husrannsakan skola såvitt möjligt såsom vittnen närvara två av för- Husrann
rättningsmannen därtill anmodade ojäviga personer. Den hos vilken hus- vakans verkrannsakan
sker äge jämväl tillkalla vittnen, dock utan att undersökningen ställandedärigenom
må uppehållas. Har varken han eller av honom tillkallat
vittne närvarit, skall underrättelse meddelas honom om den vidtagna åtgärden.
öppnas ej stängd lägenhet, må erforderligt våld användas. År ej vare
sig den misstänkte eller lägenhetens innehavare eller någon av dennes husfolk
tillstädes, må sådant ej ske utan i vittnens närvaro. Öppnad lägenhet
skall efter verkställd förrättning på lämpligt sätt åter tillslutas.
Vid husrannsakan må olägenhet eller skada ej förorsakas utöver vad som
är oundgängligen nödvändigt.
Husrannsakan må ej, med mindre särskilda skäl därtill föranleda, företagas
mellan klockan sju eftermiddagen och klockan sex förmiddagen.
Över vad vid husrannsakan förekommit skall protokoll föras av förrättningsmannen.
46 §.
1. Av böter som ådömas enligt denna förordning samt av värdet av Böters förredskap
och annan egendom som förklarats förbrutna skola två tredjedelar delnins °ch
ställas i Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad till magistratens for^andhns
samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med föreskrifter
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 27 höft. (Nr U.) 2
Ikraft
trädande.
18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
som Konungen utfärdar användas till uppmuntran av polismän, som ådagalagt
synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller sprithantering.
Återstoden tillfaller kronan.
2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter som ådömas enligt denna
förordning, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.
3. Då tillverkningsskatt jämte böter ådömts enligt denna förordning, må,
där tillgång saknas till skatten eller någon del därav, böterna ej kunna
med penningar gäldas utan skall den sakfällde i stället undergå motsvarande
förvandlingsstraff.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen.
Genom denna förordning upphävas
dels förordningen den 11 oktober 1907 (nr 86 sid. 1) angående tillverkning
av brännvin,
dels förordningen den 28 juni 1911 (nr 67 sid. 2) angående särskild avgift
för brännvin, som tillverkas vid bränneri under tid, då maniokarot
och vissa andra utländska råämnen där användas, ävensom särskild skatt
å dylika ämnen, använda vid tillverkning av stärkelse,
dels ock förordningen den 8 maj 1925 (nr 121) om fortsatt tillämpning
av förordningen den 11 juni 1920 (nr 277) angående försäljning av odenaturerad
sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.
Åtgärder, som före tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande
erfordras för ordnande av brännvinstillverkning eller beskattning av brännvin
eller kontroll därå enligt förordningen, skola vidtagas enligt bestämmelserna
i densamma.
Tillverkare skall senast den 2 oktober 1926 enligt bestämmelserna i
förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin hava
erlagt tillverkningsskatt för allt brännvin som intill tidpunkten för denna
förordnings ikraftträdande tillverkats, skolande tillverkningsskatt för dylikt
brännvin icke upptagas, då det vid försäljning till partihandlare med rusdrycker
ankommer till dennes brännvinsnederlag.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
19
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni 1917
(nr 340) angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 1 och 13 §§ samt 74 § 2 mom. i förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skola erhålla följande
ändrade lydelse:
1 i
I denna förordning förstås
med spritdrycker: sprit och absolut alkohol samt varje alkoholhaltig
dryck, som icke är att hänföra till vin eller maltdryck och som håller
mer än två och en fjärdedels volymprocent alkohol; samt
med vin: varje genom alkoholisk jäsning framställd dryck, som är tillverkad
av saft, pressad av druvor, bär, frukt eller andra växtdelar, och
som håller mer än två och en fjärdedels men ej mer än tjugotvå volymprocent
alkohol.
Spritdrycker och vin kallas med en gemensam benämning rusdrycker.
13 §.
1. Angående brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin
gäller vad därom är särskilt stadgat.
Den, som till avsalu äger tillverka annan spritdryck än som i första
stycket avses, vare skyldig att av det tillverkade till partihandelsbolag
försälja vad som icke utföres ur riket.
2. Inom riket tillverkat vin, som icke utföres ur riket, må försäljas
allenast till partihandelsbolag.
3. Partihandelsbolag må inköpa spritdrycker, som framställts ur avfallslut
vid sulfitcellulosatillverkning, allenast i den utsträckning och under
de villkor Konungen för varje år bestämmer. Ansökan om tillstånd till inköp
av sådana spritdrycker skall göras före september månads utgång året
innan det, som tillståndet avser.
74 §.
2. Har den, som beträdes med olovlig försäljning av rusdrycker, förut
fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 § 2 mom.
i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin eller i
22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående
handel med skattefri sprit eller i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom.
första stycket i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga
preparat, straffes såsom för upprepad olovlig rusdrycksförsäljning.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen.
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli 1918
(nr 508) angående handel med skattefri sprit.
Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom., 20—22 §§, 23 § 2 mom. samt 24 §
i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit skola
erhålla följande ändrade lydelse:
3 §.
1 mom. Angående tillverkares rätt att förfoga över skattefri sprit gäller
vad därom är särskilt stadgat; dock skola bestämmelserna i denna förordning
äga tillämpning å tillverkares försäljning av sprit för användning
till motordrift.
Beträffande försäljning av sprit för användning till motordrift skall med
tillverkare vara likställd den, som av tillverkaren eller hans ombud antagits
till återförsäljare.
20 §.
Därest tillverkare eller återförsäljare, som i 3 § 1 mom. avses, obehörigen
avhänder sig motorsprit, straffes med böter från och med etthundra
till och med tvåtusen kronor eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande, dömes till straffarbete i högst
ett år.
21 §.
Överträder någon det i 7 §> 1 mom. meddelade förbud, straffes som i
20 § sägs.
22 §.
1 mom. Vidtager någon obehörigen med denaturerad sprit åtgärd, varigenom
denatureringsmedlet avskiljes eller denatureringen försvagas,
straffes såsom för olovlig tillverkning av brännvin enligt 30 § 1 mom. i
förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin.
2 mom. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 1 mom. sägs,
tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller
31 § 2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av
brännvin eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker eller i 23 § 1 mom. i denna förordning eller i
11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket i förordningen den
1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat, straffes såsom i 30 §
1 mom. andra och tredje styckena i förordningen angående tillverkning
och beskattning av brännvin är stadgat.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
21
23 i
2 mom. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 1 mom. sägs,
tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 §
2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin
eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. i denna förordning eller i 11 § 1 mom.
första stycket eller 2 mom. första stycket i förordningen den 1 juli 1918
angående vissa alkoholhaltiga preparat, straffes såsom i 74 § 1 mom. andra
och tredje styckena av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker är stadgat.
24 §.
Därest någon, som, enligt vad i 8 § sägs, fått sprit åt sig utlämnad, icke
ställer sig till efterrättelse de med spritens utlämnande förenade villkor,
straffes med böter från och med tjugofem till och med ettusen kronor eller,
i händelse omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i
högst sex månader.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. i förordningen den
1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat.
Härigenom förordnas, att 11 § 1 och 2 mom. i förordningen den 1 juli
1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat skola erhålla följande ändrade
lydelse:
11 §.
1 mom. Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltigt preparat åtgärd,
varigenom denatureringsmedel avskiljes eller denaturering försvagas, straffes
såsom för olovlig tillverkning av brännvin enligt 30 § 1 mom. i förordningen
angående tillverkning och beskattning av brännvin.
Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i första stycket sägs,
tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 §
2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin
eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
22
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
Motionen
1: 304.
av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den
1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit eller i 2 mom. första stycket
av denna paragraf, straffes såsom i 30 § 1 mom. andra och tredje styckena
1 förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin finnes
stadgat.
2 mom. Avyttrar någon alkoholhaltigt preparat, varmed honom veterligen
vidtagits åtgärd, som i 1 mom. sägs, eller avyttrar någon, utan att
sådan åtgärd vidtagits, alkoholhaltigt preparat till förtäring eller i övrigt
under omständigheter, som bort giva säljaren skälig anledning antaga, att
varan är avsedd att användas som dryck, straffes såsom för olovlig försäljning
av rusdrycker enligt 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917
angående försäljning av rusdrycker.
Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i första stycket sägs,
tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 §
2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin
eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den
1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit eller i 1 mom. första
stycket av denna paragraf, straffes såsom i 74 § 1 mom. andra och tredje
styckena i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker
finnes stadgat.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen.
Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslagen får utskottet,
i den mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till ovannämnda
statsrådsprotokoll.
Till utskottet hava jämväl överlämnats fyra i anledning av nämnda
proposition väckta motioner, nämligen
l:o) Motionen nr 304 i första kammaren av herrar Alexander Nilsson
och Per Gustafsson, däri hemställts, »att riksdagen ville dels besluta, att
13 § 2 mom. i Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående tillverkning
och beskattning av brännvin skall utgå; dels antaga här såsom bilaga
intagna förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17
maj 1923 (nr 115) om begränsning av den myckenhet brännvin, som må
framställas i sammanhang med pressjästberedning; och dels i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utredning av frågan om den myckenhet
brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning,
med särskilt aktgivande på önskvärdheten av att denna myckenhet
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
23
må i görligaste mån begränsas, samt om framläggande för riksdagen av
det förslag till författningsbestämmelser, vartill utredningen må föranleda.»
Sistnämnda författningsförslag är av följande lydelse
Förordning
angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 (nr 115)
om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas i
sammanhang med pressjästberedning.
Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 om begränsning
av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning,
vilken förordning upphör att gälla den 30 september 1926,
skall äga fortsatt tillämpning efter nämnda dag till och med den 30 september
1927; dock att 1 § i förordningen från och med den 1 oktober 1926
skall hava följande lydelse:
§ 1.
I sammanhang med pressjästberedning må brännvin framställas till en
myckenhet av sammanlagt högst 3,000,000 liter av normalstyrka för helt
tillverkningsår räknat.
2:o) Motionen nr 434 i andra kammaren av herrar Gardell i Gans och
Laurin, däri föreslagits, »att riksdagen måtte besluta att vidtaga den ändring
av det i kungl. propositionen nr 217 framlagda förslaget till förordning
angående tillverkning och beskattning av brännvin, att § 13
2 stycket erhåller följande lydelse:
I jästbränneri, som drives med melass, må under varje fjärdedel av
tillverkningsåret icke framställas större myckenhet brännvin av normalstyrka
än att mot 60 liter svara 100 kilogram under samma tid tillverkad
ren pressad jäst.
Jästfabrik, som uteslutande eller till minst hälften som råvara använder
korn av svenskt ursprung, äger rätt att under ovanstående tidsperioder
framställa 120 liter brännvin mot varje 100 kilogram ren pressad jäst
av samma styrka, som ovan nämnes. Med brännvin av normalstyrka
förstås brännvin, som vid plus 15 grader Celsii termometer innehåller
femtio volymprocent alkohol.»
3:o) Motionen nr 435 i andra kammaren av herr Nilsson i Hörby m. fl.,
däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta att vidtaga den ändring av
det i propositionen nr 217 framlagda förslaget till förordning angående
tillverkning och beskattning av brännvin, att 13 § 2 stycket erhåller
följande lydelse:
I sammanhang med pressjästberedning må brännvin tillverkas i jästbränneri,
dock allenast under tiden från och med den 1 oktober 1926 till
Motionen
II: 434.
Motionen
II: 435.
24
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
och med den 30 september 1931. Under denna tid må brännvin framställas
till en myckenhet av sammanlagt 7,500,000 liter av normalstyrka,
därav under första tillverkningsåret 2,500,000 liter, under andra tillverkningsåret
2,000,000 liter, under tredje tillverkningsåret 1,500,000 liter,
under fjärde tillverkningsåret 1,000,000 liter och under femte tillverkningsåret
500,000 liter. Med brännvin av normalstyrka förstås brännvin, som
vid plus 15 grader å Celsii termometer innehåller femtio volymprocent
alkohol; samt att utskottet ville vidtaga de ändringar i de i propositionen
föreliggande förslagen, som kunna vara nödiga vid ett bifall till här
framställda yrkande.»
Motionen 4;0) Motionen nr 433 i andra kammaren av herr Persson i Fritorp,
däri föreslagits, »att riksdagen måtte besluta
1) att i lämplig paragraf i förordningen angående tillverkning och beskattning
av brännvin införes följande bestämmelse:
’Har tillverkningen vid annat bränneri än jäst- och sulfitbränneri under
tiden 1 oktober till den 1 därpå följande maj överstigit 600,000 liter brännvin
av normalstyrka, skall förutom stadgad skatt erläggas en avgift av 5
öre för varje liter, varmed det tillverkade litertalet överstiger 600,000 liter.’
2) att uttrycket ''fristående cistern’ i 8 § av lagförslaget förtydligas
därhän, att därav framgår, att härmed avses i särskilt cisternhus ej
inbyggd cistern.»
Vidkommande vad de särskilda motionärerna anfört till stöd för sina
förslag tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.
Utskottet. Tillverkningen och beskattningen av brännvin regleras för närvarande
Gällande be- genom en i ämnet utfärdad förordning den 11 oktober 1907 (nr 86) med
angående8till- däri senare vidtagna ändringar. Närmare bestämmelser äro i vissa avseenden
verkning och meddelade i ordningsstadgan den 3 april 1908 för brännvinsbrännerierna i
av brännvin r^et, stadgan av samma dag för allmänna brännvinsnederlag och särskilda
av kontrollstyrelsen utgivna kontrollstadganden. I specialförfattningar finnas
föreskrifter rörande bland annat begränsning av den myckenhet brännvin, som
må framställas i sammanhang med pressjästberedning, samt angående restitution
av brännvinstillverkningsskatt. Beträffande brännvinstillverkares förfoganderätt
över tillverkat brännvin och andra därmed sammanhängande frågor är
vidare stadgat i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker,
förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit,
förordningen den 11 juni 1920 angående försäljning av odenaturerad sprit,
framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, och eu i anslutning
till sistnämnda förordning utfärdad administrativ författning.
Enligt sålunda gällande bestämmelser är all tillverkning av brännvin
underkastad reglering och kontroll. I bränneri, som anlagts eller för bränn
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 25
vinstillverkning inrättats efter ingången av juli månad 1917, må sådan tillverkning
ej äga rum utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Detsamma gäller angående
tillverkning i bränneri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan
anledning än reparation och ej återupptagits före ingången av juli månad
1917. Behörighet att utöva brännvinstillverkning tillkommer allenast den,
som uppfyller närmare angivna villkor. Tillverkning är i allmänhet på
visst sätt tidsbegränsad. Dock får i sammanhang med pressjästberedning
och vid bränneri, där spriten framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,
brännvinstillverkning under särskilda villkor äga rum även
under den del av året, då tillverkning i allmänhet icke är tillåten. Vid
brännvinstillverkning må användas alla slags råämnen, vissa dock med
skyldighet för tillverkaren att gälda en särskild avgift. Till reglering av
förhållandet mellan olika slag av brännvinstillverkare tjäna särskilt de
under senare år meddelade bestämmelserna om begränsning av den myckenhet
brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning.
Brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin är jämväl
reglerad. I sullitbränneri tillverkat brännvin må försäljas till partihandlare,
varom förmäles i förordningen angående handel med skattefri sprit,
avyttras som motorsprit, utföras ur riket eller användas i tillverkarens egen
rörelse, varjämte sådant brännvin får, under de villkor och till den myckenhet
Kungl. Maj:t bestämmer, försäljas jämväl till partihandlare med rusdrycker
för förtäringsändamål. Brännvin tillverkat i annat bränneri skall,
om det icke exporteras, avyttras till partihandlare med rusdrycker, och kan
därvid frivillig överenskommelse ej träffas om pris eller leveransvillkor i
övrigt, skall avgörande träffas av en särskild prisnämnd. I den utsträckning
Kungl. Maj:t varje år bestämmer må annat brännvin än sulfitbrännvin
försäljas till partihandlare med skattefri sprit för saluhållande i
denaturerad form.
För brännvin tillverkat inom landet utgöres skatt, som för närvarande
utgår med 65 öre för varje liter av viss alkoholstyrka. Skattefrihet åtnjutes
för brännvin tillverkat i sulfitbränneri, dock blir sådant brännvin som enligt
vad förut sagts avyttrats till partihandlare med rusdrycker beskattat i samband
med försäljningen. Restitution av skatt får äga rum i närmare angivna
fall, och särskilda avgifter skola utgå för den händelse tillverkningen icke erhållit
viss omfattning (undertillverkning) eller överstigit närmare bestämd myckenhet
(övertillverkning). Magasin eller rum för nederlag av brännvin skall
finnas vid varje bränneri, och på Kungl. Maj:ts prövning beror, om och
under vilka villkor nederlag utan sammanhang med brännvinstillverkning
bör medgivas (allmänna brännvinsnederlag).
Överinseendet å kontrollen över tillverkning av brännvin tillkommer kontrollstyrelsen.
Den omedelbara kontrollen över tillverkningen i brännerierna utövas
av särskilda av vederbörande länsstyrelse utsedda kontrollörer. Vid allmänna
brännvinsnederlag utövas tillsyn av särskilda av vederbörande länsstyrelse förordnade
tillsyningsmän. Nederlag vid bränneri, där tillverkningsrätt upphört,
26
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
Propositio
nen.
kontrolleras av en tillsyningsman som för det särskilda fallet utses av vederbörande
länsstyrelse. Kontrollörerna och tillsyningsmännen sortera under för
större distrikt av kontrollstyrelsen förordnade överkontrollörer av vilka flertalet
jämväl öva viss direkt uppsikt över bryggerierna. I annat bränneri än sulfitbränneri
skall det tillverkade brännvinet uppmätas medelst en i bränneriet uppställd
kontrollapparat. För uppmätning av brännvin i sulfitbrännerier gälla
särskilda av kontrollstyrelsen meddelade föreskrifter. Detaljerade kontrollbestämmelser
i övrigt avse att tillförsäkra statsverket skatt och avgifter
samt hindra förfogande över brännvin annorledes än i stadgad ordning.
Föreliggande förslag till ny lagstiftning angående tillverkning och beskattning
av brännvin innefattar ändrade bestämmelser såväl rörande upptagande
av tillverkningsskatten å brännvin och den för beskattningen m. m. erforderliga
kontrollen som även beträffande ansvar för överträdelse av lämnade
förbudsbestämmelser ävensom skärpta föreskrifter angående rätt till undersökning
för stävjande av olaga brännvinstillverkning. Området för förordningens
tillämpning har närmare bestämts i 1 § och i anslutning härtill har
i rusdrycksförsäljningsförordningen införts en ny bestämning till åtskiljande
av begreppen spritdrycker och vin. Förhållandet mellan de olika grupperna
av brännvinstillverkare har enligt de föreslagna bestämmelserna definitivt
reglerats.
Enligt nu gällande bestämmelser skall brännvinstillverkningsskatten i allmänhet
upptagas vid brännerierna. 1 verkligheten har dock det kontanta
erläggandet av tillverkningsskatten kommit att åvila aktiebolaget Vin- och
spritcentralen. Detta har varit möjligt endast med tillämpning av ett
mycket invecklat nederlagsförfarande, ursprungligen avsett att för en
fritt utövad spritindustri möjliggöra lösgörande av det kapital, som under
brännvinets lagringstid investerats i tillverkningsskatten. De förändrade förhållanden,
som härefter inträtt i fråga om partihandeln med rusdrycker, hava skapat
betingelser för en förenklad skatteuppbörd. I propositionen har därför föreslagits,
att skatten skall upptagas av partihandlare med rusdrycker enligt
den uppmätning, som sker, då brännvinet mottages av partihandlare vid
dennes uppsamlingsställen. Denna omläggning av skatteuppbörden har föranlett
ändrade föreskrifter angående kontrollen över brännvinstillverkningen
varjämte till åvägabringande av likhet med överinseendet av kontrollen över
tillverkning av maltdrycker och socker vissa befogenheter, som hittills ålegat
länsstyrelserna, överflyttats till kontrollstyrelsen.
De särskilda avgifter, som för närvarande utgå för den händelse tillverkningen
icke erhållit viss omfattning eller överstigit närmare bestämd
myckenhet, hava icke bibehållits i förslaget. Icke heller återfinnas däri de
nu gällande förbudsföreskrifterna dels för vissa närmare angivna ämbets- och
tjänstemän samt innehavare av vissa befattningar ävensom för bolag, däri
någon sådan ämbets- eller tjänsteman eller befattningshavare är delägare, att
taga befattning med tillverkning av brännvin dels ock att bedriva brännvins
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 27
tillverkning å ecklesiastika och andra boställen ävensom å annan kronans
jord, som ej besuttes under stadgad åborätt.
Nu gällande bestämmelser med provisorisk karaktär angående rätt till
försäljning av sulfitsprit för förtäringsändamål hava i föreliggande förslag
till ändring i försäljningsförordningen gjorts permanenta på det sätt, att
partihandlare med rusdrycker skall hava att hos Kungl. Maj:t årligen söka
tillstånd till inköp av sulfitsprit, varefter Kungl. Maj:t bestämmer i vilken
utsträckning och under vilka villkor inköp av sådan sprit må äga rum.
Utskottet vill härefter övergå till en redogörelse för den viktiga frågan
om rätten att tillverka brännvin i sammanhang med pressjästberedning.
Tillverkningen av brännvin i sammanhang med pressjästheredning reglerades
före den 1 oktober 1923 huvudsakligen i brännvinstillverkningsförordningen
och ordningsstadgan för hrännvinsbrännerierna i riket. I 2 § 2 mom.
i nämnda förordning stadgas sålunda, att dylik brännvinstillverkning må
äga rum jämväl under den del av året, då brännvinstillverkning i allmänhet
icke är tillåten (månaderna maj—september), under de särskilda villkor
Kungl. Maj:t prövar erforderliga. I 35 § av ordningsstadgan föreskrives
bland annat, att brännvinstillverkning må utövas under nämnda tid endast
för tillvaratagande av den vid jästberedning såsom biprodukt uppkomna
alkoholen samt på sådant sätt, att kvantiteten ren jäst uppgår till minst
25 kilogram eller vid bränneri där melass användes såsom råämne till
minst 45 kilogram för varje hektoliter brännvin av normalstyrka. Dessa
utbytestal, som i det stora hela gällt sedan år 1898 och grundats på erfarenheter
från den dåvarande jästproduktionen, hava alltså medgivit, omräknade
i förhållande till 100 kilogram ren jäst, en tillverkning av 400 respektive
222 liter brännvin.
Allt eftersom tillverkningsmetoderna inom jästindustrien utvecklats, har
det visat sig, att brännvinsutbytet i de svenska jästbrännerierna i verkligheten
icke tillnärmelsevis kommit att uppnå de förutnämnda, enligt ordningsstadgan
medgivna utbytestalen av 400 liter eller vid användning av melass
såsom råämne 222 liter brännvin i förhållande till 100 kilogram ren jäst.
Detta förhållande torde närmare belysas av följande tablå, utvisande
jästbränneriernas tillverkning av jäst och brännvin från början av 1900-talet:
Brännvinstillverkning
i
sammanhang
med pressjästberedning.
Återblick.
28 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
Tillverkningsår |
Tillverl ren jäst, kg. |
£ nin g av brännvin, |
Liter bränn-vin av nor-malstyrka |
1902—1903 ................................................... |
2,605,676 |
5,959,795 |
228.7 |
1903—1904 ................................................. |
2,980,290 |
6,097,210 |
204.6 |
1904—1905................................................... |
2,690,313 |
6,127,826 |
227.8 |
1905—1906 ................................................... |
2,757,285 |
6,123,565 |
222.1 |
1906—1907 .................................................. |
2,869,898 |
6,192,964 |
215.8 |
1907—1908 ................................................. |
2,909,053 |
6,043,756 |
207.8 |
1908—1909 ................................................... |
2,817,095 |
5,970,983 |
212.0 |
1909—1910................................................... |
2,997,138 |
5,135,612 |
171.4 |
1910-1911................................................. |
3,084,247 |
4,271,758 |
138.5 |
1911—1912................................................... |
3,060,254 |
4,063,377 |
132.8 |
1912—1913............................................... |
3,333,152 |
3,843,895 |
115.3 |
1913—1914................................................... |
3,450,020 |
4,079,328 |
118.2 |
1914—1915................................................... |
3,452,493 |
3,622,197 |
104.9 |
1915—1916................................................... |
3,738,384 |
3,802,432 |
101.7 |
1916—1917.................................................. |
3,679,644 |
3,750,052 |
101.9 |
1917—1918.................................................. |
3,365,674 |
3,863,358 |
114.8 |
1918—1919................................................... |
5,105,200 |
6,262,308 |
122.7 |
1919—1920 ................................................. |
5,288,382 |
6,308,287 |
119.3 |
1920—1921 ................................................... |
5,204,128 |
7,345,946 |
141.2 |
1921—1922.......................................... |
5,549,910 |
8,176,180 |
147.3 - |
1922—1923 ................................................. |
5,723,570 |
6,238,436 |
108.9 |
1923—1924................................................... |
6,049,709 |
4,499,858 |
74.4 |
1924—1925 .................................................. |
6,377,410 |
3,499,954 |
54.9 |
Av tabellen framgår sålunda att brännvinsutbytet från att under tillverkningsåret
1902/03 hava utgjort på 100 kilogram ren jäst 229 liter i
medeltal för rikets samtliga jästbrännerier under tillverkningsåret 1916/17
nedgått till 102 liter. Sedermera ökades brännvinsutbytet ånyo, så att
under tillverkningsåret 1921/22 erhöllos 147 liter brännvin per 100 kilogram
ren jäst. Den tillverkade kvantiteten brännvin höll sig det första
tiotalet år av 1900-talet'' vid omkring 6 miljoner liter, varefter densamma
nedgått till ej fullt 4 miljoner liter i årligt medeltal under tiden 1911—
1918. Sedermera inträdde åter en ökning i den tillverkade jästbrännvinskvantiteten
till och med tillverkningsåret 1921/22, då densamma utgjorde
icke mindre än 8.1 miljoner liter, under det att fabrikationen av jäst under
åren 1918—1922 stigit allenast från 5 miljoner till 5x/ä miljoner kilogram.
Nedgången i den tillverkade jästbrännvinskvantiteten under de två sista
tabellen medtagna tillverkningsåren beror på den särskilda lagstiftning för
begränsning av kvantiteten, som gällde under dessa tillverkningsår.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 29
Även i jämförelse med brännvinstillverkningen vid de övriga slagen av
brännerier kom ökningen i jästbrännvinstillverkningen att bliva i hög grad
framträdande, vilket särskilt framgår vid en jämförelse med tillverkningens
storlek vid lantbruksbrännerierna. Vid tiden närmast före kriget uppgick
tillverkningen vid dessa brännerier till omkring 38 miljoner liter för
tillverkningsår, vilket för jästbrännerierna motsvarades av en kvantitet av
omkring 4 miljoner liter eller cirka 10 procent av den sammanlagda tillverkningen
vid lantbruksbrännerierna och jästbrännerierna. För tillverkningsåret
1921/22 utgjorde den kvantitet brännvin som ankom på lantbruksbrännerierna
att tillverka omkring 18 miljoner liter, då däremot
brännvinstillverkningen vid jästbrännerierna uppgick till icke mindre än omkring
8 miljoner liter eller cirka 30 procent av den sammanlagda tillverkningen.
Den myckenhet brännvin, som sistnämnda tillverkningsår framställdes vid
lantbruksbrännerierna utgjorde allenast omkring 50 procent av samma
bränneriers tillverkning vid tidpunkten närmast före kriget. Sedan samma
tidpunkt hade jästbrännerierna fördubblat sin brännvinstillverkning. Tidigare
hade utvecklingen inom jästfabrikationen karakteriserats av att
.spritutbytet nedbringats och jästutbytet ökats. Efterkrigsåren uppvisade
nu en rakt motsatt tendens och därmed återgång till utbyten, som motsvarade
vad som erhölls med användande av äldre metoder.
Kontrollstyrelsen, som i ett den 19 december 1922 dagtecknat betänkande
till Kungl. Maj:t till behandling upptog frågan om en reglering av jästbrännvinstillverkningen,
fäste i särskild skrivelse den 29 december samma
år Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å den enligt styrelsens mening betydande
ökningen av jästbrännvinstillverkningen i förhållande till jästfabrikationen,
vilken ökning menligt inverkat på såväl sultitspritens som potatisspritens
avsättning, samt hemställde på anförda skäl om avlåtande av proposition
till riksdagen med förslag till sådana ändringar i brännvinstillverkningsförordningen,
att ett visst högsta utbyte av brännvin fastställdes i förhållande
till den tillverkade kvantiteten jäst, nämligen för jästbrännerierna
i allmänhet till högst 75 liter brännvin men vid de brännerier som under
hela tillverkningsåret använde enbart melass jämte jästnäringsmedel till
110 liter brännvin av normalstyrka för 100 kilogram ren jäst.
Över kontrollstyrelsens framställning infordrades utlåtande från kommerskollegium,
varjämte vissa för frågan intresserade företag och sammanslutningar
bereddes tillfälle att avgiva yttranden. Kommerskollegium
ansåg, att kravet från det allmännas sida å en reduktion av jästsprittillverkningen
icke nödvändigtvis behövde föranleda, att de enskilda jästfabrikanterna
ålades att alla hålla lika låga ut by testal, utan åtminstone
tills vidare kunde tillgodoses genom minskning av jästindustriens sammanlagda
tillverkningskvantitet av brännvin, samt förklarade sig icke
kunna förorda ett omedelbart antagande av kontrollstyrelsens förslag vilket
syntes böra underkastas förnyad utredning och prövning. Över kommerskollegii
utlåtande samt övriga i ärendet inkomna yttranden anbefall
-
30
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
Frågans behandling
vid
1923 års
riksdag.
Frågans behandling
vid
1924 års
riksdag.
des kontrollstyrelsen att avgiva förnyat utlåtande. Kontrollstyrelsen vidhöll
därvid sin principiella ståndpunkt till frågan men förklarade sig samtidigt
icke hava något att erinra mot fastställandet av ett gemensamt utbytestal
vare sig spannmål eller melass användes som inmäskningsämne,
vilket utbytestal lämpligen knnde sättas till 80 liter brännvin av normalstyrka
för varje 100 kilogram tillverkad jäst. Då tillverkningen av jäst
beräknades för tillverkningsåret 1922/23 till 5,600,000 kilogram, skulle
med nämnda utbytestal erhållas 4,480,000 liter brännvin av normalstyrka.
Vid anmälan i statsrådet den 16 mars 1923 av detta ärende framhöll chefen
för finansdepartementet, att vägande skäl förelåge att söka få till
stånd en begränsning av jästspritproduktionen. Då fastställandet av ett
visst för alla jästfabriker lika utbytestal från jästfabrikanternas sida ansetts
skola förorsaka omkostnader för ombyggnader och ändrad apparatur,
som åtminstone i viss mån kunde undvikas därest allenast den totala
myckenheten sprit maximerades, fann sig departementschefen böra föreslå,
att nämnda myckenhet fastställdes till 4,500,000 liter av normalstyrka för
helt tillverkningsår räknat; och borde det ankomma på Kungl. Maj:t att
bestämma fördelningen av nämnda kvantitet på de särskilda jästfabrikerna.
I enlighet med departementschefens hemställan beslöts avlåtande av
proposition i ärendet till 1923 års riksdag (nr 188).
1923 års bevillningsutskott (betänkande nr 35) tillstyrkte bifall till nämnda
proposition samt anförde, bland annat, följande:
Med hänsyn till de omständigheter, som anförts, och då det vid pressjästberedning
framkomna brännvinet kvalitativt icke torde vara fullt jämförbart
med brännvin, som framställts genom andra tillverkningsmetoder, hade
det synts utskottet angeläget, att uttryckliga lagbestämmelser meddelades,
som för jästfabrikerna omöjliggjorde ett bedrivande av fabrikationen på
sådant sätt, att högre utbyte av brännvin erhölles än vad som med användande
av rationella tillverkningsmetoder kunde anses nödvändigt. Då detta
syfte borde kunna för nästkommande tillverkningsår vinnas genom begränsning
av den kvantitet jästbrännvin, som därunder skulle få tillverkas, till
4,500,000 liter samt därvid en viss marginal uppåt lämnats till förekommande
av att jästfabrikanterna genom mera omfattande omläggningar av fabrikationen
skulle åsamkas kostnader, hade utskottet icke haft något att erinra
mot de föreslagna bestämmelserna.
Bevillningsutskottets hemställan bifölls av riksdagen, varefter förordning
i ämnet utfärdades den 17 maj 1923 (nr 115). Förordningen trädde i kraft
den 1 oktober 1923 och skulle gälla till den 30 september 1924.
Till 1924 års riksdag framlade Kungl. Ma:jt med propositionen nr 186
förslag om att nyssnämnda förordning av den 17 maj 1923 skulle äga fortsatt
tillämpning efter den 30 september 1924 till och med den 30 september
1925.
I betänkande (nr 49) i anledning av propositionen ävensom en i ämnet
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
31
väckt motion (II: 440) med hemställan om maximikvantitetens nedsättande
till högst 2,250,000 liter yttrade bevillningsutskottet huvudsakligen:
Då utskottet haft att taga ställning till frågan om någon nedsättning
borde äga rum i den medgivna maximikvantiteten av 4,500,000 liter brännvin
av normalstyrka, hade utskottet icke kunnat undgå att taga hänsyn
till de ändrade förhållanden som hade inträtt beträffande jästproduktionen.
En mycket betydande del av den inom landet producerade jästmängden
framställdes nämligen på sådana vägar, att någon sprit av beskaffenhet
att med fördel kunna tillgodogöras praktiskt taget icke utvunnes. Sålunda
hade nya fabriker igångsatts vilka tillverkade jäst utan spritutvinning,
varjämte den största av de äldre jästfabrikerna övergått till förändrad
tillverkningsmetod med mycket litet spritutbyte. Därest under
tillverkningsåret 1924/25 lika stor mängd jästbrännvin finge framställas
som under tillverkningsåret 1923/24 kunde det därför befaras, att vid
de fabriker som bibehölle de äldre framställningsmetoderna spritutbytet
korum e att icke oväsentligt överstiga den kvantitet av 75—80 liter per 100
kilogram jäst, som enligt vad nämnts kunde anses såsom normal. Då det
måste anses angeläget, att en dylik konsekvens förebyggdes, hade utskottet
funnit en nedsättning böra vidtagas i det litertal brännvin som enligt propositionen
skulle få framställas vid jästberedning. I motionen hade föreslagits
en begränsning av brännvinsmängden till 2,250,000 liter. En så avsevärd
nedsättning syntes icke vara påkallad av de ändrade förhållandena
i fråga om jästfabrikationen. Vidare hade utskottet ansett sig böra avvakta
resultatet av den utredning, som enligt vad departementschefen
uppgivit vore avsedd att företagas rörande möjligheten att utan större
ekonomiska eller drifttekniska olägenheter omlägga jästfabrikationen så
att spritutbytet begränsades, innan den mera omfattande inskränkning i
rätten att framställa brännvin vid jästtillverkning vidtoges som utskottet
funne önskvärd. Med hänsyn till det anförda hade utskottet ansett maximikvantiteten
av det jästbrännvin som finge framställas under tillverkningsåret
1924/25 böra bestämmas till 3,500,000 liter.
Riksdagen beslöt i enlighet med bevillningsutskottets hemställan (skrivelse
nr 224). Författning i ämnet utfärdades den 20 juni 1924 (nr 230).
Till 1925 års riksdag framlade Kungl. Maj:t med proposition nr 219 förslag
att 1923 års förordning med däri år 1924 vidtagen begränsning till
3,500,000 liter måtte förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 september
1926.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande (nr 41) anförde bevillningsutskottet bland
annat, att någon ytterligare begränsning utöver vad i propositionen föreslagits
av den myckenhet brännvin som Ange framställas i sammanhang med pressjästberedning
för tillverkningsåret 1925—1926 icke syntes utskottet böra vidtagas
i avvaktan på avslutandet av den kommerskollegium och kontrollstyrelsen
anbefallda utredningen. Det framstode för utskottet såsom erforderligt,
att vid den fortsatta utredningen särskild uppmärksamhet ägnades
såväl åt att jästfabrikationen så ordnades, att icke större spritkvantitet
därvid utvunnes än som vore nödvändigt vid användande av rationella tillverkningsmetoder,
som däråt att reglerna för prissättning av jästbrännvinet
Frågans behandling
vid
1925 års
riksdag.
32
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
Proposi
tionen.
bleve reviderade. Ett hinder för uppfyllandet av sagda önskemål utgjorde
det avtal, som förefunnes mellan de sprittillverkande jästfabrikerna samt
aktiebolaget Vin- & spritcentralen rörande försäljning till bolaget av den vid
dessa fabriker tillverkade spriten, i all synnerhet som avtalet ägde giltighet
på obegränsad tid. Det kunde därför givetvis befinnas nödvändigt, att överenskommelse
kontrahenterna emellan träffades om antingen avtalets hävande
eller dess ersättande med ett annat avtal som icke i likhet med det gällande
lade hinder i vägen för en rationell lösning av frågan.
Utskottet hemställde om bifall till propositionen i oförändrat skick.
Reservationsvis yrkades inom utskottet att en nedsättning i den av Kungl.
Maj:t föreslagna brännvinsmängden måtte vidtagas med 500,000 liter till
3,000,000 liter.
Riksdagen biföll utskottets hemställan, och författning i ämnet utfärdades
den 29 maj 1925 (nr 158).
Enligt 13 § 2 mom. i det med föreliggande proposition framlagda förslaget
till förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin må i jästbränneri
under varje fjärdedel av tillverkningsåret icke framställas större
myckenhet brännvin av normalstyrka än att mot åttio liter svara etthundra
kilogram under samma tid tillverkad ren pressad jäst.
Av den i propositionen intagna redogörelsen för frågans behandling framgår
bland annat följande.
Med skrivelse den 15 december 1925 hava kommerskollegium och kontrollstyrelsen
inkommit med slutligt utlåtande i ärendet. Ämbetsverken hava till
en början framhållit de olika samverkande orsaker, som föranlett stegring
i jästsprittillverkningen och därmed gjort jästspritfrågan aktuell. En av dessa
vore det förmånliga pris, som jästbrännerierna på grund av de sedan bränneriidkareföreningens
tillkomst gällande avtalen med reningsverken erhölle
för sin sprit. Priset å jästbrännvin hade gjorts avhängigt av priset å
potatisbrännvin, och den betydande ökningen av sistnämnda pris droge
jästbrännvinspriset med sig i höjden. Det pris jästbrännerierna från och med
år 1907 erhölle vore med dåtida brännvinspriser omkring 23 procent lägre
än potatisspritpriset, men i den mån priset för råbrännvin av potatis stege
minskades den procentuella skillnaden, så att denna skillnad, på grund av
att prisdifferensen alltjämt vore fixerad till samma belopp, under tillverkningsåret
1921/22 icke varit mer än omkring 6 procent. En annan bidragande
orsak torde hava varit, att jästfabrikerna ville, medan prisen vore
förmånliga, avverka de till höga pris inköpta råvarulagren. En tredje
orsak till den ökade brännvinstillverkningen vid jästbrännerierna torde
hava legat i den uppfattning, som jästfabrikerna erhållit om den ställning
de intagit på grund av ett mellan aktiebolaget Vin- och spritcentrålen och
samtliga jästfabriker gemensamt år 1919 träffat avtal, vilket för all framtid
tillförsäkrade jästfabrikanterna rätt att till bolaget avyttra hela sin tillverk
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
33
ning av jästsprit för ett pris, som icke finge understiga priset å potatisråbrännvin
mera än med 3 1/2 öre för liter.
Till fullgörande av den ämbetsverken anbefallda utredningen hava ämbetsverken
yttrat, att för undanröjande av de olägenheter, som vore förbundna
med jästsprittillverkningens utövande under de förhandenvarande
betingelserna, följande utvägar stode till buds, nämligen att antingen fullständigt
eller successivt avskriva rätten för jästfabrikerna att tillverka
brännvin eller ock begränsa samma rätt i förhållande till jästproduktionen
(relativ begränsning) eller genom angivande av viss kvantitet jästbrännvin,
som finge framställas (absolut begränsning).
För att bereda sig kännedom om huru hithörande förhållanden i utlandet
gestalta sig, hava ämbetsverken genom utrikesdepartementets försorg
införskaffat uppgifter rörande sprittillverkningen i samband med jästfabrikation
i ett flertal europeiska länder samt Amerikas förenta stater, vilka
uppgifter äro sammanfattade i en redogörelse, som är fogad såsom bilaga
till propositionen.
Sedan ämbetsverken framhållit, att något generellt ingripande från statens
sida i syfte att direkt förhindra sprittillverkning i sammanhang med
pressjästberedning icke vidtagits i något av de länder, varifrån uppgifter
erhållits, hava ämbetsverken vidare anfört:
»I Danmark hava visserligen förhållandena utvecklats därhän, att
allenast obetydlig brännvinstillverkning äger rum i samband med
jästproduktion, men detta sammanhänger med åtgärder, som av myndigheterna
vidtogos under kristiden i syfte att säkerställa tillgången
av brödsäd och som resulterade i ett sammanförande av hela jästoch
spritindustrien till ett gemensamt monopolföretag, vilket sedermera
bibehållit sina egna, under kristiden för jästtillverkningen utexperimenterade
tillverkningsmetoder. I övrigt hava särskilt från de länders
sida, där metoder med liten eller ingen spritutvinning eljest komma till
användning, gjorts uttalanden, som innebära viss reservation i fråga om
lämpligheten av dylika metoder. Inom den tyska jästindustrien har man
sålunda ansett, att större säkerhet i fråga om jästens kvalitet och hållbarhet
vinnes med användande av de spritgivande jästframställningsmetoderna
än då metoder med särskilt höga jästutbyten begagnas. Jämväl i Frankrike
synes man hysa den uppfattningen, att metoderna med begränsat
spritutbyte åstadkomma en jästkvalitet, som är mera hållbar och av större
jäsverkan än som är fallet med de metoder, som icke medföra något som
helst spritutbyte.»
Ämbetsverken hava erinrat om att dessa uttalanden sammanfölle med vad
professor Kullgren framhållit i en av honom år 1924 gjord utredning, däri
bland annat anförts, att en granskning av de erhållna undersökningsresultaten
i fråga om jäst från olika fabriker oförtydbart gåve vid handen, att de prov,
som erhållits från fabriker med starkt s. k. jästgivande metoder (varmed i
detta sammanhang avses metoder, där minst 55 procent av utgångsmaterialet
förvandlas till jäst, något som medför att endast ringa kvantitet brännvin kan
erhållas), i genomsnitt visade sig kvalitativt något underlägsna de andra proven.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt 21 höft. (Nr H.) 3
34 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
Beträffande de s. k. jästgivande metoderna hava ämbetsverken vidare anfört.
Sagda metoder kunde i varje fall icke sägas hava slagit igenom på sådant
sätt, att de allmänt erkändes såsom överlägsna eller ens av alla såsom jämbördiga
med andra metoder för jästframställning. Läget på jästteknikens
område syntes närmast kunna karakteriseras av framträdandet av en mängd
olika metoder, samtliga syftande till att med billigaste råmaterialkostnad
erhålla största möjliga jästutbyte; ingen av dessa metoder syntes emellertid hava
erhållit något avgjort försteg framför de andra, och, då de bättre av dessa
jästgivande metoder vore patenterade, mötte svårigheter för ett riktigt bedömande
av deras värde. Vid bedömandet av fabrikationsmetoderna borde
jämväl tagas en viss hänsyn till särskilda förhållanden i olika länder. I ett
land med stor utsträckning och ett fåtal jästfabriker måste större anspråk
ställas på jästens hållbarhet än i ett land med fabrikerna någorlunda jämnt
fördelade. Mot bakgrunden härav finge ses ett uttalande av Svenska jästfabriksaktiebolaget
beträffande den av bolaget efter den danska s. k. Z-metoden tillverkade
jästen. Denna jäst, sade bolaget, hade mycket goda brödbakningsegenskaper
i färskt tillstånd, men på grund av att vid framställandet alla
resurser anlitats, kunde den ej i hållbarhetshänseende mäta sig med jäst, framställd
enligt de gamla metoderna, så ej heller i arom eller utseende. Detta
spelade enligt bolagets mening en mycket stor roll i vårt glest befolkade land,
där en stor del av jästen endast tillställdes konsumenterna några gånger i
månaden och där dessutom bakning i hemmen med följande ytterligare förlängning
av tiden till jästens användande i betydligt högre grad förekommer
än i de flesta andra länder.
Efter att hava erinrat om att de jästgivande metoderna förutsatte melass
såsom inmäskningsmaterial, varav allenast begränsad tillgång förefunnes inom
landet, hava ämbetsverken uttalat, att några sådana omständigheter icke syntes
föreligga, att statsmakterna borde genom särskild lagstiftning nödga jästfabrikerna
att använda tillverkningsmetoder, som av dem för närvarande icke
tillämpades, för att ernå antingen ett förbud mot brännvinstillverkning i
sammanhang med pressjästberedning eller en kraftig begränsning av den tillverkade
brännvinskvantiteten.
Vad anginge de olika metoderna för begränsning av jästsprittillverkningen
hava ämbetsverken framhållit, att erfarenheten visat, att den absoluta begränsningsmetoden
vore behäftad med olägenheter på grund av svårigheterna
att på ett rationellt sätt verkställa fördelningen av den för jästfabrikerna
medgivna totala tillverkningskvantiteten. Under de gångna åren hade man
lagt produktionen av ren jäst till grund, kombinerad med ett visst hänsynstagande
till i vilken mån jästgivande metoder användas av vederbörande
fabrikant. Oaktat sistnämnda omständighet komme fabriker, som arbetade
med jästgivande metoder, att erhålla betydligt större kvantiteter än vad de
med tillämpning enbart av de jästgivande metoderna borde tillverka, under
det att fabriker, som arbetade enligt de äldre metoderna, hade fått mindre
kvantiteter sig tilldelade än vad de av dem tillämpade metoderna förutsatte;
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 35
det både sålunda inträffat, att sistnämnda fabriker mot slutet av tillverkningsåret
varit nödsakade att låta jästluten utrinna utan att kunna tillvarataga
densamma. Så tillverkade en jästfabrik under tillverkningsåret 1923 —
1924 med tillämpning av de jästgivande metoderna under april, maj och juni
respektive 17, 10 och 18 liter brännvin per 100 kilogram jäst; då emellertid
den för tillverkningen i fabriken medgivna brännvinskvantiteten icke kunde
uppnås med dessa låga utbytestal, tillverkade man vid samma fabrik i september
154 liter brännvin per 100 kilogram jäst, d. v. s. man övergick från
en jästgivande metod till en spritgivande metod. Vid andra fabriker voro
däremot kvantiteterna otillräckliga, och måste brännvinstillverkningen bär
avbrytas under flera månader. I viss grad skulle dock dessa olägenheter
kunna motverkas därigenom, att bestämmelse om en absolut begränsningssiffra
kombinerades med bestämmelse om ett visst utbytestal.
I detta avseende komme den relativa begränsningsmetoden icke att vålla
några svårigheter. Ämbetsverken hava ock erinrat om att begränsningen
i fråga om spritutbyte vid jästfabrikerna sedan gammalt knutit sig till ett
visst utbytestal. Det syntes naturligt, att denna princip fasthölles och att
ändring allenast vidtoges så till vida, att utbytestalet underkastades den
revision, som betingades av utvecklingen på jästindustriens område.
Enligt ämbetsverkens mening syntes de anförda skälen närmast visa hän
på att, om ett statsingripande borde komma till stånd, detta ingripande
borde äga rum på grundval av den relativa begränsningsmetoden. Här
uppstode emellertid svårigheten att fixera ett utbytestal, genom vilket man
kunde draga en rättvis gräns mellan en jästfabrikation, där brännvinsframställningen
kunde sägas vara en binäring till jästframställningen, och en
jästfabrikation, där spritfabrikationen vore huvudsaken. Kontrollstyrelsen
hade år 1922 föreslagit ett utbytestal av 80 liter sprit per 100 kilogram jäst,
och professor Kullgren hade i sin utredning ganska nära anslutit sig till
detta förslag, då han ansett den riktiga siffran vara 80 eller 85 liter sprit
per 100 kilogram jäst. Ämbetsverken föreslogo nu, att ett utbytestal av
högst 80 liter brännvin av normalstyrka för 100 kilogram ren jäst borde
fastställas samt att berörda utbytestal skulle beräknas i medeltal för varje
kvartal.
Ämbetsverken hava därefter övergått till frågan om undanröjandet av de
anmärkningar, som framställts mot de i avtalet mellan aktiebolaget Vin- och
spritcentralen och jästfabrikanterna stadgade bestämmelserna, vilka ansetts
hava medfört en privilegierad ställning för vissa jästfabrikanter beträffande
såväl de pris fabrikanterna ägde erhålla för levererat brännvin som även deras
möjlighet att vinna avsättning för hela sin produktion av brännvin. I fråga
om rätten att tillverka brännvin av olika råämnen hava ämbetsverken till
en början erinrat om att 1920 års riksdag avslagit ett av Kungl. Maj:t
framlagt förslag om provisorisk reglering av brännvinstillverkningen
(proposition nr 348), varigenom kunde sägas, att riksdagen då uttalat sig
för en fri konkurrens mellan olika slag av sprittillverkare inom ramen av
36 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
den myckenhet sprit, som reningsverken för tillgodoseende av konsumtionen
kunde uppköpa.
Under behandlingen av jästspri tf rågan hade det från olika håll uttalats
önskvärdheten av att förhållandet mellan olika tillverkare av sprit ordnades
på ett rättvist och rationellt sätt. Om man betraktade frågan ur
principiella nationalekonomiska synpunkter, syntes onekligen den anordningen,
för vilket förslaget vid 1920 års riksdag utgjorde ett uttryck, vara
riktigast, nämligen att spritframställning i första rummet medgåves av mer
eller mindre värdelösa avfallsprodukter, under förutsättning att framställning
av sprit ur dessa avfallsprodukter kunde ske på lika billigt sätt som
ur annat råmaterial, och först i andra rummet av ämnen vilka eljest direkt
kunde komma folkhushållet tillgodo. Denna ur nationalekonomisk synpunkt
riktiga åskådning syntes emellertid icke kunna hävdas gentemot de starka
ekonomiska intressen, som på den förevarande frågans område gjorde sig
gällande. Lantbrukarna i vissa trakter av södra Sverige gjorde sålunda
med styrka den uppfattningen gällande, att de med ekonomisk fördel på
viss slags jord allenast kunde odla potatis och att avsättning för denna
potatis endast kunde erhållas genom brännerierna, från vilka lantbrukarna
i sin tur erhölle en såsom fodermedel värdefull avfallsprodukt, dranken.
Enligt ämbetsverkens mening kunde ej heller bestridas, att en betydande
inskränkning i tillverkningen av brännvin ur potatis skulle föranleda en
omläggning av lantbruksproduktionsförhållandena i östra och norra Skåne.
Ämbetsverken hava vidare omnämnt, att vissa jordbruksintressen vore
knutna jämväl vid jästtillverkningen. Vid denna tillverkning hade tidigare
använts icke obetydliga kvantiteter spannmål, särskilt lättare korn som icke
kunde avyttras såsom maltkorn, och det vid spannmålsinmäskningen uppkomna
avfallet, draven, hade avyttrats till lantbrukarna. Å andra sidan
hade jästfabrikerna, i den mån mera jästgivande metoder börjat tillämpas
och därmed melass förbrukades såsom råämne i stora kvantiter, kommit i
direkt konkurrens med lantbrukets utövare, som önskade köpa denna produkt
för utfodringsändamål.
Såsom härav framginge kunde statsåtgärder i den ena eller andra riktningen
föranleda icke avsedda konsekvenser för lantbruket. Det under nuvarande
produktionsförhållanden riktiga regulativet torde, då några speciella
sociala synpunkter icke förelåge, vara den fria konkurrensen. I enlighet
härmed skulle brännvinsframställning fortfarande såsom hittills få
vara medgiven ur vilka råämnen som helst. Detta gällde alltså enligt
ämbetsverkens mening även brännvinstillverkning ur betor och melass.
Skulle emellertid den fria konkurrensen upprätthållas, borde sådana avtal,
som ansåges ingripa hinderligt i den fria konkurrensen mellan olika brännvinstillverkare,
icke böra förekomma.
Förutsättningen för en lösning av jästspritfrågan vore enligt ämbetsverkens
mening alltså, att det mellan aktiebolaget Vin- och spritcentralen och de.
jästfabriker, som tillverkade brännvin, träffade avtalet av den 4 december 1919
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
37
upphävdes. En sådan lösning syntes ock höra kunna tillfredsställa de uppfattningar,
som framkommit i riksdagen. Den ifrågasatta lösningen skulle i
realiteten innebära en återgång till förhållandena före år 1919, varvid jästfabrikerna
på grund av träffade avtal levererade det av dem tillverkade
brännvinet till aktiebolaget Vin- och spritcentralen. Någon annan ändring
i fråga om jästfabrikantemas leverans till bolaget av den kvantitet brännvin
de lagenligt ägde tillverka förutsatte ämbetsverken alltså icke härmed
skola inträda, än att prissättningen vid konkurrens mellan olika slag av
brännvin framdeles komme att ordnas på ett möjligast rationellt sätt.
Ämbetsverken hava därefter utförligt behandlat olika utvägar för en rationell
prissättning å jästspriten och hava kommit till det resultatet, att jästspritens
pris borde bestämmas i förhållande till potatisspritpriset och i övrigt
huvudsakligen baseras på att jästspriten i renad form icke komme att betinga
högre kostnad än renad potatissprit, varvid hänsyn ock skulle tagas
till jästspritens mera begränsade användning. I den mån så ansåges erforderligt,
borde direktiv i lämplig form härom lämnas. Slutligen hava ämbetsverken
framhållit den höga nivå, som de svenska spritprisen under senare
år uppnått i jämförelse med världsmarknadspriset, vilket särskilt gällde
priset å potatisråbrännvinet, samt uttalat angelägenheten av att, då den tillverkade
råspriten försåldes inom landet allenast till monopolföretag, prissättningen
även å andra slag av brännvin än jästbrännvin verkställdes på
sådant sätt, att icke tillverkarna tillförsäkrades otillbörlig vinst.
Ämbetsverken hava därjämte anmält, att för ernående av den ändring i
gällande avtalsbestämmelser mellan aktiebolaget Vin- och spritcentralen och
jästfabrikanterna, som enligt ämbetsverkens mening utgjorde en förutsättning
för en lösning av jästspritfrågan på föreslaget sätt, förhandlingar
ägt rum med vederbörande jästfabrikanter samt att dessa därvid förklarat
sig villiga att, under förutsättning att det förslag till ordnande av jästspritfrågan,
som ämbetsverken föreslagit, vunne statsmakternas godkännande,
häva det med aktiebolaget Vin- och spritcentralen träffade avtalet av den 4
december 1919 i de punkter, som för jästfabrikanternas del medförde en
förmånsställning i fråga om såväl leveransrätt som prisvillkor.
I sitt anförande till ovannämnda statsrådsprotokoll bar föredragande departementschefen
i fråga om rätten att tillverka brännvin i sammanhang
med jästfabrikation anfört följande.
Den av ämbetsverken anvisade lösningen av frågan om jästsprittillverkningen
syntes vila å riktiga grunder. Mot en anordning, enligt vilken sprit
Ange vid jästfabrikerna framställas i den mån spriten utvunnes såsom biprodukt
vid jästtillverkningen, kunde invändningar icke kunna med fog resas. Av
de sätt på vilka en dylik anordning kunde förverkligas syntes den tidigare
tillämpade relativa begränsningen erbjuda avgjorda fördelar framför den
på de senare åren använda absoluta begränsningen, och de av ämbetsverken
föreslagna utbytestalen förefölle — med hänsyn till utredningen om teknikens
Departe
mentschefen.
38
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
Utskottets
yttrande.
utveckling å området — väl avvägda. Såsom ämbetsverken framhållit liava
de ifrågavarande jästfabrikanterna under bindande former förklarat sig
villiga avstå från de särskilda fördelar, som innehölles i vissa bestämmelser
i 1919 års avtal med aktiebolaget Vin- och spritcentralen, under förutsättning
att statsmakterna godkände de av ämbetsverken föreslagna bestämmelserna.
Därmed hade, såsom ämbetsverken likaledes understrukit, förutsättningar
skapats för en principiellt riktig prissättning å jästråsprit. — Erforderliga författningsbestämmelser
i denna del syntes lämpligen böra inarbetas i brännvinstillverkningsförordningen.
Utskottet delar den av bevillningsutskottet vid flera tillfällen uttalade
uppfattningen, att jästfabrikationen bör ordnas så, att därvid icke större
spritkvantitet utvinnes än som är nödvändigt vid användande av rationella
tillverkningsmetoder. Enligt utskottets mening hava de begränsningar i
tillverkningen av jästråsprit, som ägt rum till följd av ovannämnda av 1923
—1925 års riksdagar fattade beslut, varit nödvändiga till förekommande av
en osund utveckling å ifrågavarande område; och de utredningar i ämnet,
som hittills verkställts, hava icke förmått övertyga utskottet om behovet av
ett högre årligt spritutbyte vid jästberedningen än omkring 3,500,000 liter.
Det relativa begränsningstal, som föreslagits i propositionen, skulle emellertid
under förutsättning att jästproduktionen icke nedginge medföra en avsevärd
ökning i den mängd jästråbrännvin, som Unge framställas. Enligt ovan införda
tabell uppgick den under tillverkningsåret 1923—1924 i jästbrännerierna
framställda myckenheten ren pressad jäst till 6,377,410 kilogram. Därest jästbrännerierna
komme att utnyttja hela den dem enligt propositionen tillkommande
rätten att tillverka brännvin, skulle därför den vid dessa brännerier
tillverkade brännvinsmängden stiga till över 5,100,000 liter eller sålunda till
en kvantitet, som med omkring 1,600,000 liter överstiger den för närvarande
högst medgivna. Enär följaktligen ett fastställande av ett så högt begränsningstal
som det i propositionen föreslagna skulle stå i direkt strid mot de av
bevillningsutskottet förordade riktlinjerna för en utveckling inom jästfabrikationen,
har utskottet icke kunnat ansluta sig till propositionen i denna del.
Då utskottet stannat vid att föreslå en begränsningsmängd av 60 liter
brännvin per 100 kilogram pressjäst — en myckenhet, som torde medgiva
tillverkning av ungefärligen samma kvantitet jästsprit, som må framställas
under innevarande tillverkningsår — hava särskilt två omständigheter
varit avgörande för utskottets ståndpunkt. De temporära begränsningsregler,
som under de tre senaste åren lämnats, hava säkerligen menligt inverkat å
jästindustrien till följd av den ovisshet, vari industrien därigenom försatts,
och genom svårigheten för denna att anpassa sig efter en absolut begränsningsmetod.
Vidare måste det anses i hög grad angeläget, att ovannämnda
mellan jästbrännerierna samt aktiebolaget Vin- och spritcentralen förefintliga
avtal häves, då det förmånliga pris, som genom avtalet tillerkänts
jästfabrikerna för av dem tillverkat brännvin, kan medföra en tendens att
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 39
utvinna högsta medgivna myckenhet sprit samt avtalet förty direkt förhindrar
en vidare utveckling till ökat jästutbyte och minskad spritutvinning. Vederbörande
jästfabrikanter hava jämväl förklarat sig villiga att, därest utskottets
förslag rörande spritkvantitetens begränsning vinner riksdagens bifall, för
sin del häva berörda avtal i de punkter, som för jästfabrikanterna medföra
förmåner i fråga om såväl leveransrätt som prisvillkor.
I sin den 15 december avgivna skrivelse hava kommerskollegium och
kontrollstyrelsen uppgivit, att jästfabriker, som arbetat enligt de äldre tillverkningsmetoderna,
mot slutet av tillverkningsåret varit nödsakade att låta
jästluten utrinna utan att kunna tillvarataga densamma. Då möjligheten
att anpassa tillverkningen efter den föreskrivna begränsningen givetvis är
vida större, genom att denna gjorts för framtiden bestående och beroende av den
tillverkade jästmängden, än vid en tillfällig och absolut begränsning, synes
det sannolikt, att ett dylikt tillvägagångssätt icke skall behöva framdeles
ifrågakomma. Därest emellertid för någon fabrikant skulle uppstå ekonomiska
eller drifttekniska svårigheter att med tillämpning av den av utskottet
föreslagna begränsningsföreskriften framställa jäst av bästa kvalitet, synes
en sådan lagändring böra äga rum, att ur den överskjutande avfallsluten
sprit må framställas för tekniskt och industriellt bruk.
Då den inhemska jästförbrukningen fluktuerar jämförelsevis ringa, torde
framdeles icke några större rubbningar uppkomma i den inbördes proportionen
mellan jästspriten, å ena sidan, samt jordbruksspriten och sulfitspriten,
ä den andra. Utskottet har emellertid redan nu velat uttala att, därest i
framtiden jäst komme att tillverkas för export, någon ökning av den jästspritkvantitet,
som må försäljas till partihandlare med rusdrycker, icke bör
av sådan anledning komma till stånd.
Med det nu anförda har utskottet angivit sin ståndpunkt jämväl till de
motioner, som väckts av herrar Alexander Nilsson och Per Gustafsson samt
av herr Nilsson i Hörby m. fl.
Då det av herrar Gardell i Gans och Laurin framställda förslaget innebär
ett avsteg från den av utskottet uttalade grundsatsen att jästfabrikationen
bör bedrivas på sådant sätt, att icke högre utbyte av brännvin erliålles
än som med användande av rationella tillverkningsmetoder är nödvändigt,
har utskottet icke kunnat ansluta sig till sistnämnda förslag.
Herr Persson i Pritorp har i motionen nr 433 i andra kammaren föreslagit
bibehållande av den s. k. övertillverkningsavgiften. Enligt utskottets
mening hava emellertid icke några bärande skäl kunnat åberopas för detta
yrkande. Då redan genom den avfattning 8 § i förslaget till tillverkningsförordning
erhållit torde framgå, att med fristående cistern avses sådan cistern,
som ej inbyggts i särskilt hus, har utskottet icke funnit erforderligt att biträda
det i sistnämnda motion framställda förslaget om lagrummets förtydligande.
På grund av vad sålunda anförts och då utskottet funnit den föreslagna
omläggningen av skatteuppbörden ändamålsenlig samt propositionen i övrigt
icke givit anledning till erinran, får utskottet hemställa,
40
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
att riksdagen, måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, nr 217, icke kunnat oförändrad
bifallas samt med avslag å motionerna I: 304 av herrar
Alexander Nilsson och Per Gustafsson, II: 433 av herr
Persson i Pritorp, II: 434 av herrar Gardell i Gans och
Laurin samt II: 435 av herr Nilsson i Hörby m. fl.,
antaga
1) ovan införda förslag till förordning angående tillverkning
och beskattning av brännvin med den ändring
att i 13 § 2 mom. begränsningsmängden »åttio liter»
utbytes mot »sextio liter» samt att förty 13 § erhåller
följande ändrade lydelse:
13 $.
Tillverk- 1. I annat bränneri än jästbränneri och sulfitbränniltfuverk°Cl1
neri vare brännvinstillverkning tillåten allenast från
ningens om- klockan tolv på dagen första helgfria dag i oktober
fattning. månad till första helgfria dag i maj månad det därpå
följande året vid samma timme.
2. I jästbränneri må under varje fjärdedel av tillverkningsåret
icke framställas större myckenhet brännvin
• av normalstyrka än att mot sextio liter svara etthundra
kilogram under samma tid tillverkad ren pressad
jäst. Med brännvin av normalstyrka förstås brännvin
som vid + 15° å Celsii termometer innehåller femtio
volymprocent alkohol.
2) ovan införda förslag till förordning om ändring i
vissa delar av förordningen den 14 juni 1917 (nr 340)
angående försäljning av rusdrycker;
3) ovan införda förslag till förordning om ändring i
vissa delar av förordningen den 1 juli 1918 (nr 508)
angående handel med skattefri sprit; och
4) ovan införda förslag till förordning om ändrad
lydelse av 11 § 1 och 2 mom. i förordningen den 1 juli
1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat.
Stockholm den 14 maj 1926.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
41
Närvarande: herrar Röing, Wohlin*, Johan Nilsson i Kristianstad, Rune, Pers, Björnsson.
Boren, Johan Bergman, Månsson i Furuvik *, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta’,
Lithander, Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg, Jönsson i Slätåker, Wahlmark*,
Åström, Björklund, Olsson i Gävle och Nilsson i Hörby.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservationer:
A) angående utskottets hemställan:
1) vid 2 § i förslaget till förordning angående tillverkning och beskattning
av brännvin:
av herrar Pers, Björnsson, Johan Bergman, Månsson i Furuvik, Olsson
i Ramsta, Åström och Olsson i Gävle, vilka anfört:
»I nu gällande brännvinstillverkningsförordning äro vissa närmare angivna
ämbets- och tjänstemän samt innehavare av vissa befattningar undantagna
från rätten att tillverka brännvin, varjämte brännvinstillverkning är förbjuden
å viss kronan tillhörig mark. I propositionen har nu på hemställan
av kontrollstyrelsen föreslagits att dessa bestämmelser måtte upphävas, enär
kontrollen över brännvinstillverkningen numera ej skulle i samma grad
utövas av vissa bland de nämnda personerna och då för övrigt betryggande
garantier ansåges under nuvarande förhållanden förefinnas utan dessa bestämmelser.
överståthållarämbetet har i sitt i ärendet avgivna yttrande
framställt erinringar mot kontrollstyrelsens det oaktat i propositionen upptagna
förslag. Vi dela i detta avseende överståthållarämbetets mening och
anse för övrigt att det vore med hänsyn till ifrågavarande ämbetsmäns och
befattningshavares ställning lyckligast, om nu gällande bestämmelser i det
väsentliga bibehölles. Vi anse ej heller tillräckliga skäl förefinnas att upphäva
bestämmelsen om förbud mot brännvinsbränning å viss särskilt angiven
mark. Vi hava fördenskull inom utskottet yrkat, att 2 § måtte erhålla
följande lydelse:
2 $.
1. Den som vill idka tillverkning av brännvin skall — — stadgade.
2. överståthållare, underståthållare, landshövding, landssekreterare, lands
kamrerare,
landsfogde, lands- eller stadsfiskal, polistjänstemän, domare på
landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik ämbetseller
tjänsteman, kyrkobetjänt, lärare vid allmän undervisningsanstalt, i tjänst
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 saml. 27 höft. (Nr UU.) 4
42 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
varande läkare samt varje sådan ämbets- och tjänsteman, som till följd av sin
befattning kan komma att deltaga i beslut om brännvinstillverkning eller
kontroll därå, må icke befatta sig med dylik tillverkning. Detsamma gälle
ock om bolag, i vars styrelse någon i detta moment nämnd person är ledamot,
ävensom om den, vilken blivit dömd till ansvar för brott, som omförmäles
i 30, 31 eller 32 §§ av denna förordning eller i 20 § 1 mom. av förordningen
angående handel med skattefri sprit.
3. Å ecklesiastika och andra boställen, så ock å annan kronans jord, som
ej med stadgad åborätt besittes, vare brännvinstillverkning förbjuden.»
2) vid 13 § 2 mom. i förslaget till förordning angående tillverkning och
beskattning av brännvin:
av herr Nilsson i Hörby;
B) angående utskottets motivering:
av herr Röing, som anfört:
»De synpunkter, som utskottet utvecklat i sin motivering, kan jag icke
dela. Det enda skäl, som föranlett mig att biträda utskottets hemställan,
har varit, att utskottet intagit en principiell ståndpunkt mot yrkandena i
motionerna 1: 304 och II: 435, varigenom jästindustrien äntligen kan erhålla
det lugn, varav densamma är i behov, efter de många försök, som inom riksdagen
gjorts, att genom ett statsingripande främja vissa producenters privatekonomiska
intressen på jästindustriens bekostnad. Min uppfattning i den
föreliggande frågan har jag utvecklat i en reservation vid 1924 års bevillningsutskotts
betänkande nr 49, och den av mig i reservationen uttalade uppfattningen
vidhåller jag alltjämt.»
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.